Etikettarkiv: människovärde

Ingrid Carlqvists hudfärgsfundamentalism

Gästinlägg från Politifonen.

1378273_10151705651432794_652166475_n

Ingrid Carlqvist är en märklig, märklig person.

Hon är inte rasist, men rasifierar vilt när hon ser en möjlighet till det. Se till exempel den skärmdumpade kommentaren ovan.

Hon undviker att erkänna det välkända förhållandet att konstruerad korrelation inte säger något om kausalitet. Det vore intressant att få veta mer om hennes spekulationer. Framförallt om hon menar att hennes egen agenda och politiska tillhörighet är en genetisk produkt, snarare än ett rationellt val.

Det är uppenbart att hon inte tänkt igenom vad hon skrivit. För svenska förhållanden kanske det finns någon slags samvariation mellan brottsbenägenhet och hudfärg eller härkomst, åtminstone om man begränsar sitt statistiska underlag på något lömskt sätt. Det kanske också gäller för andra västländer. Däremot kan det knappast säga något om statistiska relationer mellan hudfärg och brottsbenägenhet i sig, eftersom underlaget är begränsat på så vis. Det tillkommer såklart att hon skriver att hudfärg inte spelar någon roll, men det är visst tillräckligt viktigt för att motivera rasifierande forskning. Eller vad hon nu menar, det är som vanligt högst oklart vad Ingrid egentligen försöker uttrycka.

Så att hon gör en generaliserad koppling är klassisk rasifiering. Vilket för oss vidare till att hon mer än gärna utgjuter sig över begreppet rasist.

541418_10151705651902794_2068413952_n

Likt vitmaktkulturens mantrarörelse, som försöker hävda att asylrätten innebär ett rasistiskt folkmord på “vita”, hävdar hon att demokratiska jämlikhetsivrare och antirasister är “de verkliga rasisterna”.

Frågan blir vad hon menar med det. Kanske kan hennes idoliserande recension av Bodekers film A conversation about race ge en fingervisning. Hon skrev så här i den:

“Såväl svarta som vita höll med om att svarta är betydligt bättre på basketboll än vita – och att detta beror just på deras ras. Men när Bodeker frågade om de instämde i påståendet att vita är bättre på att behålla sina jobb, slog de intervjuade ifrån sig. Detta kunde absolut inte ha med den vita rasen att göra.
På frågan om vita är bättre än svarta på IQ-tester, menade samtliga att detta beror på att testerna är utformade av vita, för vita. När Craig Bodeker påpekade att asiater alltid presterar högst, blev de intervjuade osäkra och visste inte vad de skulle svara.

Alla höll med om att det är bra att svarta har förkämpar för sin ras, men ryggade tillbaka inför tanken att vita människor skulle tala gott om sin ras.”

Här utgår hon alltså ifrån att det finns mänskliga raser, samt att dessa är intimt sammankopplade med hudfärg. De flesta, inklusive FN och andra tongivande bedömare, anser att resonemang av det här slaget är utpräglat rasideologiska. Alltså vad man i folkmun kallar för rasistiska.

Förutom att hon med sin rubriksättning och bildsättning ifrågasätter om rasism överhuvudtaget existerar hakar hon alltså på Bodeker och menar att eftersom hans intervjuobjekt rasifierar och ger uttryck för rasideologiska ståndpunkter är det helt okej för henne och Bodeker att göra det. Som om två fel vore ett rätt, en idé man normalt gör sig av med i unga år om man har tillgång till juste grundutbildning.

Mest slående är hennes förakt för problematisering och vetenskap. I den första bilden framkommer att hon vill att det ska forskas på eventuella samband mellan hudfärg och brottsbenägenhet, något som naturligtvis skett i stor omfattning. En gång i tiden var ju rasideologi legio som vetenskaplig utgångspunkt och sedan dess har såväl kulturantropologi som sociologi gått vidare efter att det visat sig att rasideologiska utgångspunkter tenderar att vara i strid med både empiri och moral. Bland annat för att biologin inte kunnat påvisa förekomsten av några egentliga människoraser, men också för att rasideologiska överväganden varit en central del av folkmordsutlösande politisk demagogi.

I allmänhet brukar man hänföra minoritetsgruppers överrepresentation i brottsstatistik till helt andra faktorer än hudfärg. Om Ingrid vore intresserad av hur det faktiskt förhåller sig enligt aktuell forskning hade hon inte uttryckt sig så svepande och insinuant. Brottsförebyggande rådet har givit ut rapporter som behandlar just detta och på ett pedagogiskt sätt erbjuder trovärdiga förklaringar. Inom marxistisk sociologi och ekonomi brukar man betrakta brottslighet som en följd av strukturella förhållanden inom det kapitalistiska systemet, där grupper på grund av diskriminering i olika grad alieneras från samhället i övrigt och därför i olika grad är lojala mot dess normer.

Liberalt inriktad sociologi och ekonomi brukar istället hänföra det till att människor som har olika förutsättningar också är i kontakt med olika incitament att bete sig på olika sätt. De grupper som oftare ser möjligheter att tjäna på att begå brott kommer också i högre grad att välja att göra det, på grund av att det är rationellt och i egenintresset att ta sådana chanser. Vidare finns också konservativa, postmodernistiska, med flera, perspektiv på brottslighet. Att trots detta veritabla smörgåsbord av livlig forskning och debatt hänge sig åt hudfärgsfundamentalism är ytterst suspekt.

Genom att inte informera sig om forskningsläget utan istället rasifiera järnet och försöka påstå att rasifiering är den sanna antirasismen företräder alltså Ingrid en vitmaktideologi vi är väl bekanta med. Frågan är när hon övergår från att kokettera med vitmaktmaterial av den typ Bodeker givit ut till en mer öppen och ärlig rasism. Radikaliseringen är tydlig. Marginaliseringen från den etablerade debatten om ras, kön, migration och andra sådana frågor, tillsammans med den ekonomiska kris hennes arbetsgivare uppenbarligen upplever, kommer garanterat att fortsätta driva henne och hennes medarbetare allt längre ut i den rasistiska kulturen.

Det är inte bara i samhället i stort som polarisering är trenden, utan även inom det nyfascistiska fältet. Sverigedemokraterna bedriver en intern häxjakt på antisemiter, radikala nationalister och liknande, samtidigt som Svenskarnas Parti gradvis går mer samman med Svenska Motståndsrörelsen och dammsuger upp missnöjda före detta sverigedemokrater som antingen blivit uteslutna eller anser att socialkonservativ ideologi inte är tillräcklig rasifiering.

Vi välkomnar att Ingrid är så explicit. Det gör det lätt för oss att använda henne som pedagogiskt exempel.

Elwa Ninpo har skrivit detta.

Myt: "Rasistskämt" är harmlösa

Det har väl hänt den bäste. Att sprida vidare något ”roligt”, även om det skulle kunna vara lite smårasistiskt? Inte för att man egentligen tror att det finns någon sanning i det (eller kanske lite, men kanske inte alla…), utan bara för att det kan ge ett gott skratt. Men vad är det du säger med din delning av dessa skämt/texter?

N1Ska vi ta och granska ett par ”skämt” och vad de innebär?

”Vad får man om man korsar en neger och en zigenare?
— Världens lataste tjuv.”

De fördomar som späs på (och är vad som är menat att göra ”skämtet” roligt) är stereotyperna om att afrikaner är lata och att zigenare är tjuvar. Hade inte dessa generaliseringar (en fördom som existerar för hela gruppen) funnits — och spätts på, så hade det inte funnits någon ”humor” i skämtet.

”Hur får man en neger att svälta ihjäl?
— Man gömmer bidraget under tvålen…”

Även här finns två föreställningar som späs på, nämligen att alla (generalisering) afrikaner lever på bidrag och att de inte tvättar sig.

”Vad är det för skillnad på en jude och en pizza?
— Pizzan skriker inte när man stoppar in den i ugnen.”

I detta ”skämt” är det förintelsen som görs till mindre viktig (bagatelliseras) genom att skämtaren jämför judar (alla som tillskriver sig den judiska tron) med pizzor. Där skillnaden endast märks när juden dödas genom att stoppas in i en ugn.

Jag väljer att inte länka till just den sida jag hittade detta på, men internet är nedlusat med liknande ”skämt” och lustigheter.

De som skriver dessa skämt är antagligen (om ni inte förstått det vid det här laget) väldigt rasistiska och/eller omogna. De personer som sedan delar dessa skämt vidare tillhör förmodligen inte den grupp som det skämtats om. Vanligtvis skickas inte heller den här typen av skämt till alla — utan bara bland de som inte inser att det kan vara rasistiskt, eller de som avsiktligt tror att de vinner på att förlöjliga eller kränka vissa människor. Sådana här kränkande texter sprids alltid mellan människor som tillhör en annan etnicitet än den det skämtas om, den lilla minoritet som verkar uppskatta ”det roliga” i att kränka hela folkgrupper.

Människor har under mycket lång tid gjort på detta sätt, för att få ”dem” (”de andra”) att verka som mindre värda människor, eller till och med djur. Slavhandel och förtryck är svårt att genomföra om de som utnyttjas eller förtrycks har samma värde som förtryckarna. Att skämta om ”de andra” är ett välbeprövat sätt att förminska andra människor för att kunna behandla dem respektlöst. Det är en del av maktmissbruket och en grundpelare i att kunna rättfärdiga ett maktmissbruk (de är mindre värda än vi, så vi kan behandla dem som vi vill).

Varje gång du, eller någon du känner, delar/berättar/sms:ar liknande saker så kan du försöka utläsa (som i exemplen över) vad det är som egentligen sägs, om vilka det sägs och vem det är som kan tänkas säga det? När skämten baseras på etnicitet så är det vanlig, okomplicerad rasism som ligger bakom, tro inget annat. Det finns inget genetiskt som gör afrikaner lata, zigenare till tjuvar, judar snåla etc. Det är påhitt och föreställningar som har skapats av andra människor, för att kunna ta eller upprätthålla makten över dessa — utan att riskera att få dåligt samvete… De andra är ju lite sämre än vad vi (den grupp just du och jag) tillhör.

Fler texter och åsikter från Andreas Meijer finns på hans blogg

Vad är rasism?

Vad menas egentligen när man säger att någon är rasist? Vad innebär det? För att bena i den frågan vill jag vända på den och fundera kring vad som är motsatsen till att vara rasist. Är det en person som vill införa fri invandring i Sverige? Eller handlar det om att man inte ska använda vissa ord som anses nedsättande?

Nej, för mig är motsatsen till rasism något i grunden mycket enklare. Motsatsen till rasism är enligt min åsikt att se och erkänna alla människors lika värde.

The Scales
‘Camera baba’ aka Udit Kulshrestha / Foter / CC BY-NC-ND

Jag är aktiv inom den svenska funktionshinderrörelsen. Jag arbetar för att alla personer med omfattande funktionsnedsättning ska få rätt till personlig assistans för att med stöd av assistansen kunna leva ett liv på samma villkor som andra. Assistansen kompenserar funktionsnedsättningen och möjliggör för personen som får den att delta i samhällslivet på det sätt personen själv önskar.

Att alla har samma värde är så självklart för mig att jag har svårt att förstå åsiktsmotståndare när de tycks argumentera för att bara VISSA personer har samma värde medan andra har ett annat, ett mindre värde. Det är inte så att vi inte stöter på det inom funktionshinderrörelsen, det gör vi. Den senaste svåra attacken handlar om att en ledarskribent på Expressen ansåg att det är för dyrt med ”24-timmarspassning” av personer med väldigt omfattande behov. Skribenten föreslog återinförandet av institutioner… Självklart mötte ledaren på ett kompakt motstånd från alla berörda. Det är inte längre ett tänkbart alternativ.

För mig har det ingen betydelse om vi diskuterar funktionshinderfrågor, feminism, hbt-frågor eller frågor som handlar om personers etniska eller religiösa bakgrund. Likavärdes-principen gäller i alla sammanhang.

Så om motsatsen till rasism är att hävda människors lika värde måste alltså rasism innebära att man INTE anser att människor har samma värde. En rasist menar att personer som kommer från ett annat land eller har en annan etnisk bakgrund har ett annat människovärde som personen själv.

I grunden är det nog oss alla lika främmande att någon skulle tro att människor med omfattande funktionsnedsättningar inte har rätt till lika villkor som andra, att de har ett mindre människovärde. Jag hoppas att rasism är oss lika främmande.

SD tycker INTE att alla är lika mycket värda

En bra artikel från den nu avsomnade bloggen Sd-bluffen om att Sverigedemokraterna ljuger när de säger att de inte är rasister.

SD säger att muslimer är ett hot, att invandringen är ett hot och att folk med visst ursprung skapar problem. Senast hade jag en diskussion med Lars Rosén från Sverigedemokraterna i Kalmar, men deras politiker och sympatisörer argumenterar mycket ofta på liknande sätt.

Men jag menar att de visst argumenterar för ren rasism, de säger faktiskt indirekt att människor har olika värde och de säger inte sanningen. Diskussionen om problemen finns i alla riksdagspartierna, men man kan inte – man får inte – argumentera på det sätt som SD gör, eftersom de klumpar ihop människor bara på grund av vilken Gud de tror på eller var de är födda. Det är inte ok!

Att säga att muslimer är ett hot, att peka ut att områden har problem på grund av att det bor fler människor av en viss religion där är att blunda för klassproblematiken och istället försöka rikta ljuset mot något som i själva verket saknar betydelse. Det är inte vilken hudfärg eller härkomst eller religion folk har som gör att det blir problem. Det är att klyftorna mellan fattiga och rika växer som är problemet. Och det måste vi göra något åt!

Att dessa områden har lägre boendestandard, att det satsas mindre pengar där, att människor som bor där i högre utsträckning blir diskriminerade i samhället på olika sätt, att vissa kommuner måste ta emot jättemånga helt nyanlända och vissa kommuner inte satsar en krona på språkutbildning och arbetsmarknadsinsater är viktiga faktorer för att det är snedvridet i samhället. Om alla kommuner tog lika mycket ansvar så skulle många människor kunna få ett jobb mycket fortare efter att de kommit hit.

Vet ni att bland de Irakier som kommer till Sverige så är det 40% som har en akademisk utbildning, ytterligare 20% som har en gedigen yrkesutbildning och ytterligare 20% som har minst gymnasieutbildning? Det betyder att dessa människor har en mycket högre utbildningsnivå än snittet i Sverige. Det finns ingenjörer, läkare, snickare och barnskötare som inte får jobba alls, eller som får jobba inom restaurang eller liknande. Det skulle spara oss enorma pengar om dessa människor bara kunde få jobba som det de är. Vet du hur mycket pengar Sverige lägger på utbildning? Och så kommer det människor som vi inte betalat en enda krona för deras utbildning som ofta inte vill något hellre än att jobba och betala skatt, eftersom de inte kan göra det i sitt hemland på grund av krig och förföljelse, jag tycker att det bara är att tacka och ta emot!

Att SD arbetar för att svartmåla alla muslimer, oavsett hur mycket de arbetar för förståelse, för att minska våldet i samhället, för att främja Sverige i världen och så vidare är så grymt orättvist. Det finns mängder av människor, blonda, ateister, brunhåriga, kristna, personer med mörk hud, svart hår och muslimer som jobbar stenhårt för att förbättra vårt gemensamma samhälle. Att SD då vill klumpa ihop några av dessa i en grupp och säga att de är problem – oavsett vad de gör, oavsett hur de är, oavsett vad de tycker – det är samma sak som att säga att människor inte har samma värde.

Att bara säga att ”alla människor har lika värde” räcker inte, man måste prata så hela tiden. Man kan inte först säga att alla har lika värde och sen i nästa mening säga att alla muslimer är fel – hur, vad och vem de än är, för då har man inte tagit hänsyn till individen, då visar man inte respekt för människors olikheter och likheter.
Fyra enkla regler för att motverka Sverigedemokraterna (författat av Bjereld, sammanfattat av Dalman Eek):

– Gör inte SD till en politisk stridsfråga mellan blocken.

– Lyft inte upp högerpopulistiska frågor på agendan. Vare sig du är mot eller för. Jobbigt för högern, och ibland ännu jobbigare för vänstern som gärna tar för sej av möjligheten till en enkel rallarsving.

– Ta debatten med högerpopulisterna i de forum de redan vunnit insteg i. Och då på ett sakligt och relevant sätt. Maud Olofsson i TV-soffa med Jimmie Åkesson var till exempel helgalet.

– Bemöt inte högerpopulisterna med blocköverskridande överenskommelser i förväg. Det stärker deras ”vi mot eliten”-bild.

Skriven av Anna Ardin, publicerad på Sd-bluffen.