Artiklar

Från bruna skjortor till blå slipsar (del 2)

Detta är andra delen i en artikelserie om vilka lärdomar från nazismens framväxt vi måste dra, samt om Sverigedemokraternas vägval. I denna del beskrivs det politiska projektet och ideologin nazism samt dess fem bärande principer: ultranationalism, auktoritär maktstruktur, exkludering, hat mot svaghet samt propaganda och maktpsykologi.

Vad nazismen faktiskt var – och hur den tog sig uttryck

Nazismen var inte bara en idé – den var ett politiskt projekt som steg för steg förverkligades i lagar, regler och vardagsliv. Kärnan i ideologin byggde på fem bärande principer, och alla dessa fick konkreta uttryck i det nazistiska Tyskland.

1. Ultranationalism

Nazisterna förespråkade en mytisk bild av det “rena” tyska folket, med en särskild kultur, historia och moral. Denna nationalism användes för att misstänkliggöra minoriteter och internationella samarbeten.

– Medborgarskap definierades enligt ras – bara de av “ariskt blod” kunde vara fullvärdiga medborgare enligt medborgarskapslagen i Nürnberglagarna (1935). Judar, trots att de ofta levt i Tyskland i generationer, fråntogs medborgarskap och medborgerliga rättigheter.

2. Auktoritär maktstruktur

Nazisterna ville avskaffa det parlamentariska systemet och ersätta det med en stark ledare vars vilja var lag.

– Efter riksdagens brand 1933 antogs fullmaktslagen, som gav Hitler makt att lagstifta utan parlamentet. Demokratin upphörde att fungera – på laglig väg.

3. Exkludering

Ett “vi och dom”-tänk genomsyrade hela samhället. Judar, romer, homosexuella, personer med funktionsnedsättning, politiska motståndare – alla betraktades som hot mot folkets enhet.

– Judar förbjöds att arbeta inom sjukvården, skolväsendet och offentlig förvaltning. Äktenskap mellan judar och “arier” förbjöds i Lagen om skydd för tyskt blod och tysk ära. Sådana åtskillnader fanns inskrivna i lag och reglerade allt från utbildning till idrott.

4. Hat mot svaghet

I nazismens värld var svaghet – fysiskt, mentalt eller moraliskt – något som skulle fördrivas, inte skyddas. Det inkluderade både individer och idéer som demokrati, humanism och mångfald.

– Ett massivt tvångssteriliseringsprogram inleddes mot personer med psykiska sjukdomar eller funktionsnedsättningar. Senare utmynnade det i “Aktion T4”, ett eutanasi-program där tiotusentals människor mördades.

5. Propaganda och masspsykologi

Genom film, radio, skolmaterial och affischer skapade nazisterna en parallell verklighet. Kritiska röster kallades för “folkets fiender” eller “lobbyister”. Skräck, skuld och hopp användes för att mobilisera massorna.

– Joseph Goebbels, propagandaminister, samordnade all kommunikation. Judar framställdes i skolböcker som “parasiter”, och barn uppfostrades till lydnad och misstänksamhet mot oliktänkande. Regimen producerade över 1 000 propagandafilmer på bara några år.

Nazismen var inte bara våld och krig. Det var en systematisk, ideologiskt driven omvandling av samhället där statens maktutövning genomsyrades av förakt för demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Vad som började med nationalistisk retorik och krav på ordning utvecklades snabbt till ett samhälle där lagar skrevs om för att exkludera, där motståndare tystades, och där normer försköts tills det omänskliga framstod som rimligt.

Det avgörande är att detta skedde stegvis – genom val, motioner, förordningar och kampanjer. Inte genom en kupp, utan genom att institutioner böjdes i små etapper, utan att tillräckligt många reagerade i tid. Nazisterna följde ofta gällande lagar, men använde dem för att nedmontera själva grunden till rättsstaten.

Det är denna utveckling vi måste förstå – inte bara som historielektion, utan som ett varnande exempel. Demokratin dör inte alltid med en smäll. Den försvagas i tystnad, när vi slutar försvara de institutioner som bär upp den.

I nästa del i denna artikelserie visar vi hur just dessa institutioner – fria medier, oberoende rättsväsende, civilsamhälle, utbildning och mänskliga rättigheter – underminerades i det nazistiska Tyskland. Och hur vi i dag kan se samma demokratiska pelare hotas på nytt, genom retorik och förslag från ett av Sveriges största partier.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Lästips:

Historiens värld: Nürnberglagarna – Nazismens juridiska grund för rasförföljelse (1935–1945)

Historiens värld: Hur kom Adolf Hitler till makten?

Svensk juristtidning: Blodets lag

Krönikor

Från bruna skjortor till blå slipsar (del 1)

Detta är första delen i en artikelserie om vilka lärdomar från nazismens framväxt vi måste dra, samt om Sverigedemokraternas vägval. I denna del beskrivs kortfattat nazismens tillkomst i Nazityskland.

Nazismens verkliga ansikte – och varför vi minns fel

När vi hör ordet nazism går tankarna ofta direkt till historiens allra mörkaste kapitel: Förintelsen, gaskamrarna, koncentrationsläger och världskrig. Det är fullt förståeligt – dessa fasor är djupt inpräntade i vårt kollektiva medvetande. Men det är också farligt. Inte för att vi minns dessa händelser, utan för att vi glömmer hur de blev möjliga.

Nazismen började inte i ett dödsläger. Den började i en demokrati.

I början av 1930-talet var Tyskland en parlamentarisk demokrati med fria val, partimångfald och fungerande rättssystem. Det som hände var att det nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet (NSDAP) – lett av Adolf Hitler – utnyttjade dessa institutioner för att steg för steg omvandla demokratin till en diktatur. Inget skedde över en natt. Ingen massutrotning var förutbestämd från början. Men den ideologiska grunden var redan lagd: ett samhälle byggt på exkludering, auktoritetstro, misstro mot oliktänkande och en nationalistisk idé om samhällets enhet.

Det är den här början vi måste förstå – inte för att relativisera det som skedde senare, utan för att känna igen de mönster som föregår sammanbrottet. När medier misstänkliggörs, när domstolar politiseras, när utbildningen ska kontrolleras, när vissa medborgare ses som mindre värda, när kritik kallas “landsförräderi” – då har demokratin redan börjat luckras upp.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

I fokus, Myter

Kickl och Orbán konspirerar om ”det stora utbytet”

1 kommentar

Herbert Kickl, FPÖ:s ledare i Österrike, och Viktor Orbán, Ungerns premiärminister, höll 29 maj 2025 tal vid den årliga internationella högerkonferensen CPAC (Conservative Political Action Conference) i Budapest. De torgförde båda den klassiska konspirationsteorin och desinformationen om att Europas befolkning bokstavligen håller på att bytas ut.

Det som herrar Kickl och Orbán propagerar för är alltså Renaud Camus’ konspirationsteori om ”det stora utbytet” (Le Grand Remplacement). I korthet handlar den om att den vita ”rasen” skulle vara hotad och att det påger en av eliten iscensatt och medveten process där befolkningen byts ut och att den i framtiden kommer att vara i minoritet. ”Det stora folkutbytet” har stora likheter med Bat Ye´ors seglivade myt om ”Eurabia”, dvs det påstådda ”muslimska övertagandet av Europa”, och den nynazistiska myten om ett påstått ”folkmord på vita”. Den senare tar avstamp i just ”det stora utbytet”.

Tankegodset är såväl antisemitiskt, eftersom det inte sällan är judar som pekas ut som ansvariga för det s k ”folkutbytet”, som islamofobiskt, då det ofta är muslimer som pekas ut som de som skulle vara de som ersätter befolkningen. Konspirationsteorin växlar mellan att vara antisemitisk och islamofobisk, och ibland är den både och.

Kickl, ledare för ultranationalistiska och EU-skeptiska FPÖ (Freiheitliche Partei Österreichs), ger uttryck för att han är anhängare av konspirationsteorin:

”Det som händer i Europa är ingen tillfällighet. Det är resultatet av en agenda, en medvetet kontrollerad etnisk och kulturell omvandling. För migrationen stoppas inte, nej, den organiseras, främjas och glorifieras. Icke-statliga organisationer är inte ädla hjälporganisationer, de är en del av smugglingsnätverk med ett politiskt och ideologiskt uppdrag”. (Källa: Remix)

Skärmdump från X 250530

FPÖ är numer Österrikes överlägset största parti med mellan 34 och 36% av folkets röster i opinionsundersökningarna. Vidare talar Kickl i sitt anförande om att Österrike inte skulle vara ett immigrationsland, och att det aldrig ska bli ett. Han säger att integrationen skulle vara en lögn, då han menar att majoriteten anpassar sig till minoriteten, och att landet har blivit en ”all inclusive-klubb” för människor som rest långväga för att utnyttja ”våra framgångar”.

Viktor Orbán, Ungerns premiärminister och partiledare för ultranationalistiska och högerkristna Fidesz (med dryga 50% av rösterna i senaste valet), gav uttryck för samma konspirationsteori vid samma konferens:

”Det som händer i våra städer är enkel matematik. Det handlar inte om integration, utan om organiserat befolkningsutbyte”. (Källa: Remix)

Skärmdump från X 250530.

Orbán uttrycker vidare att Europa ska ha en kristen kultur, nationalistiska skolor samt ett samhälle där rädsla inte existerar. Han menar att ”vi ska vara stolta över våra länder” och att dessa delar utgör en del av den ”patriotiska planen”.

Vi på Motargument har tidigare berört konspirationsteorin om ”det stora utbytet”. Vi har också rett ut omöjligheten i teorin, då den förutsätter saker som inte är förenliga med verkligheten, nämligen att

  • alla muslimer och judar skulle vara radikala fundamentalister
  • alla utomeuropéer skulle vara muslimer
  • en människa inte skulle kunna bli svensk/österrikisk/ungersk oavsett hur många generationer som passerat

Dessutom ska vi vara på det klara med att

  • statistiken som presenteras är kraftigt överdriven
  • vetenskapen som refereras till är oseriös
  • trenden är att födslotalen sjunker globalt: även utomeuropeiska kvinnor föder färre barn
  • trenden är att utomeuropeiska kvinnor i Sverige/Europa föder färre barn än vad de gör i ursprungslandet

Källor:

Remix: Mass immigration to Europe is a ‘consciously controlled ethnic and cultural transformation,’ says Austria’s FPÖ leader Kickl at CPAC Hungary

Remix: Orbán at CPAC Hungary: The American dream could come back under Trump, but the European ‘nightmare’ is in full swing unless the right can win

Lästips:

Expo: Myten om det stora utbytet

Artiklar på Motargument om ”folkutbyte”

Krönikor

SD:s väg till makt (del 4): Retorik för folket – politik för eliten

Detta är del 4 i vår artikelserie om Sverigedemokraternas strategi för att stegvis förändra det svenska samhället.

Sverigedemokraterna profilerar sig som ett parti för “vanligt folk” – arbetare, pensionärer och landsbygdsbor. Men när man granskar partiets förslag i riksdagen, motioner och budgetar blir mönstret tydligt: det är inte låginkomsttagare eller utsatta grupper som står i centrum. Det är fastighetsägare, företagare och höginkomsttagare. Bakom folklig retorik döljer sig en ekonomisk linje som gynnar de starka – och försvagar tryggheten för många av partiets egna väljare.

SD:s ekonomiska prioriteringar syns tydligt i deras budgetmotioner. I motion 2017/18:2487 föreslår partiet slopad fastighetsavgift, sänkt kapitalvinstskatt, förstärkt ROT-avdrag och avskaffad reavinstskatt på bostäder – reformer som främst gynnar höginkomsttagare och hushåll med stort kapital.

Samtidigt är partiet svalt inställda till att stärka skyddet för ekonomiskt utsatta grupper. Exempelvis innehåller SD:s budgetmotion 2022/23 inga förslag om att permanent höja a-kassan eller förbättra sjukförsäkringen, trots att många av deras väljare har osäkra anställningar eller arbetar i lågavlönade yrken.

När det gäller beskattning väljer SD ofta att stå på samma sida som Moderaterna, och försvarar plattare skatter snarare än progressivitet. Avskaffandet av värnskatten, som SD stödde, gynnade i praktiken endast de rikaste 3–5 procenten av befolkningen. Enligt uppgifter från Skatteverket betalade cirka 345 000 personer värnskatt under det sista året innan den avskaffades – vilket motsvarar ungefär 3,5 procent av alla skattebetalare i Sverige. Reformen innebar en skattesänkning på cirka 11 000 kronor per år för en person med en årslön på 925 000 kronor. För låg- och medelinkomsttagare var effekten obefintlig.

Arbetsrätt – flexibilitet för arbetsgivare, otrygghet för arbetare

SD:s ställning i arbetsmarknadsfrågor är ett av de tydligaste exemplen på diskrepansen mellan retorik och verklighet. I motion 2016/17:2233 föreslår partiet en rad reformer för att öka “flexibiliteten” på arbetsmarknaden, vilket i praktiken innebär att arbetsgivare ska få lättare att säga upp personal.

I motion 2017/18:2487 kräver SD att undantagen i turordningsreglerna i LAS ska utökas från två till fem anställda – ett förslag som i praktiken försvagar fackets inflytande och ökar otryggheten för nyanställda.

SD:s linje är tydlig: mindre inflytande för facket, mer spelrum för arbetsgivare. Trots att många av deras väljare tillhör LO-kollektivet har SD gång på gång valt att rösta för reformer som försvagar löntagarnas ställning.

Välfärden – marknad framför jämlikhet

SD säger sig vilja skydda den svenska välfärden, men deras politik har gång på gång prioriterat valfrihet och privat drift framför jämlik tillgång. I motion 2021/22:3938 föreslår SD inga begränsningar för vinstuttag i välfärden. Istället förespråkas ett “bredare utbud av välfärdsaktörer” och “ökad valfrihet” – vilket i praktiken innebär fortsatt marknadsstyrning av skola och vård.

Samtidigt saknas satsningar på offentlig vård i glesbygd eller särskilda insatser i socioekonomiskt utsatta områden. SD:s politik gynnar därmed de som har möjlighet att välja – inte de som är beroende av att välfärden fungerar där de bor.

I sina motioner fokuserar SD på att sänka skatter för bostadsägare, inte på att bygga fler hyresrätter. I motion 2017/18:2487 föreslår partiet bland annat slopad reavinstskatt, förstärkt ROT-avdrag och sänkt fastighetsavgift. Samtidigt lyser förslag om byggstöd till hyresrätter, allmännytta eller hyresreglering med sin frånvaro.

Detta gynnar äldre hushåll och villaägare – men inte de unga väljare eller låginkomsttagare som har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden. SD:s bostadspolitik förstärker därmed klasskillnaderna, snarare än att jämna ut dem.

Klimat och transporter – bilen som ideologi

SD:s klimatpolitik är inte bara passiv – den är bakåtsträvande. I motion 2017/18:2487 skriver partiet uttryckligen att bilen ska vara norm i svensk transportpolitik, och föreslår sänkt bensinskatt, höjt reseavdrag för bilpendlare och stopp för höghastighetståg.

Detta gynnar kortsiktigt hushåll med bil – men slår mot unga, låginkomsttagare och stadsbor som är beroende av kollektivtrafik. Samtidigt fördröjs klimatomställningen och ökade utsläpp normaliseras. För ett parti som säger sig värna framtiden är detta en linje som förnekar både vetenskap och social rättvisa.

Slutsats: Folklig yta, elitens kärna

SD:s största politiska framgång är att de lyckats få många väljare att tro att partiet står på deras sida. Men i fråga efter fråga visar deras politik en annan verklighet: skattesänkningar för de rika, urholkad arbetsrätt, marknadsstyrd välfärd och försummade hyresgäster.

Identitetspolitik och retorik om “folkets vilja” används som rökridåer. Bakom dem pågår en konservativ ekonomisk politik som liknar det gamla högerprojektet – men i ny kostym. För att avslöja detta krävs inte mer debatt – utan mer granskning.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källor:

Riksdagen: Motion 2017/18:2487 Budgetpropositionen för 2018

SvD: Skatt försvinner – miljonregn för höjdare

Riksdagen: Motion 2016/17:2233 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

Riksdagen: Motion 2021/22:3938 Nu är det dags för Sverige – Sverigedemokraternas förslag till statsbudget 2022

Krönikor

”Varför skriver ni fast ni vet att ni kommer att få elaka kommentarer”?

Gästkrönika av Mina Dennert

Låt mig svara med en motfråga:

Varför ställer du frågan till den som utsätts?

Borde den inte rimligen ställas till den som drevar?

Till den som sprider desinformation och konspirationsteorier för att tysta och skrämma?

Vad säger det om oss, om enbart de som inte är kvinnor, inte rasifieras som icke-vita, inte har funktionsvariationer, inte är transpersoner eller hbtqi, som inte tillhör minoriteter eller bryter mot några normer – kan kommunicera fritt på sociala medier?

Självklart kan vi andra avstå från att göra ett inlägg på Facebook för att berätta om vilka vi älskar, eller välja en annan modell i vår glassreklam.

Om det inte var rätten att finnas som stod på spel

Rätten att synas

Rätten att delta

Att bli lyssnad på – utan att behöva betala med vår trygghet

Så nej, vi ska inte sluta tala, skriva, skratta, leva

Vi ska tala högre och mer

Och vi ska fortsätta stå bakom varandra – synligt och utan ursäkter

Varför skriver ni när ni vet att ni kommer få hat?

Vi skriver för att vi finns. Och vi har rätt att finnas

Vi gör plats för mänsklighet – vår egen och andras

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Länk till inlägget i Facebook-gruppen #jagärhär (privat grupp): https://www.facebook.com/groups/548170525365320/posts/2906618072853875/

I fokus

Karlsson (SD) försöker skriva om historien

Mattias Karlsson, en av Sverigedemokraternas mest inflytelserika företrädare, föreslog nyligen i ett Facebook-inlägg att Sverige borde byta namn på första maj till “Folkrörelsernas dag”. Han kallade det “motbjudande” att ha en helgdag som han menar skapades till åminnelse av “anarkistiska terrorister som dödade poliser”.

Uttalandet är ett exempel på hur historien används politiskt snarare än faktabaserat. Karlsson refererar till Haymarketprotesterna i Chicago 1886. Det var en facklig demonstration som urartade när en bomb kastades – av en okänd gärningsman. Flera fackliga aktivister dömdes till döden trots brist på bevis, och processen har i efterhand bedömts som rättsvidrig. Denna händelse inspirerade Andra Internationalen att 1889 införa första maj som en internationell dag för arbetarrätt.

Att likställa detta med ett firande av terrorism är inte bara historiskt felaktigt – det förvränger medvetet syftet med en dag som idag firas i över 60 länder som en symbol för rättigheter och demokrati.

SD har dessutom flera gånger föreslagit att avskaffa första maj som helgdag:

  • Motion 2022/23:1001 Grundlag, punkt 7: SD vill att regeringen ska överväga första maj som helgdag och föreslår att övriga helgdagar ska införas i grundlagen – men exkludera första maj.
  • Motion 2023/24:397 Krafttag mot illegal migration för ett säkrare Sverige: Partiet föreslår krafttag mot “splittrande symboler” och pekar ut just första maj som en ideologiskt laddad dag som bör bytas ut mot mer ”samlande” alternativ.
  • Karlsson själv har i tidigare motioner (t ex Motion 2012/13:K284 Politisk tv-reklam) visat en konsekvent linje i att misstänkliggöra plattformar han menar gynnar andra ideologier, och i flera sammanhang velat forma offentlighetsprincip och kulturarv utifrån en konservativ ram.

Vad SD driver här är inte bara en kamp om en dag i kalendern – det är en strid om själva historieskrivningen. De uppvisar en vilja att rensa bort spår av folkrörelser, rättighetskamp och kollektiv organisering ur den svenska berättelsen.

Men första maj tillhör inte ett parti. Det är inte ett socialistiskt monument. Det är en dag som vilar på bred historisk grund – en hyllning till kampen för anständiga villkor, rättssäkerhet och mänsklig värdighet.

Att Mattias Karlsson försöker göra om detta till en fråga om terrorism säger mer om hans politiska mål än om historien. Och det är just därför vi måste säga ifrån – inte bara som historiskt intresserade, utan som medborgare.

Källor:

Mattias Karlssons Facebookinlägg

Riksdagen: Motion 2022/23:1001 Grundlag

Riksdagen: Motion 2023/24:397 Krafttag mot illegal migration för ett säkrare Sverige

Riksdagen: Motion 2012/13:K284 Politisk tv-reklam

I fokus

Åkesson (SD) rundar demokratin – ska vi sitta tysta?

I en intervju med Dagens Nyheter säger Jimmie Åkesson att det är “för krångligt att ändra lagar i Sverige” och att Sverigedemokraterna vill lägga förslag för att förenkla processerna. Han menar att SD inte känner sig lojala till svensk förvaltningstradition, som han beskriver som ett “system som lever sitt eget liv”.

Men vi bör stanna upp här. För vad innebär det egentligen när en partiledare ser själva rättsstaten som ett hinder? När ett riksdagsparti vill minska de spärrar som skyddar oss från maktmissbruk? Det är en sak att vilja ha en effektiv förvaltning – en helt annan att vilja kunna ändra grundläggande lagar snabbt, utan bred politisk förankring.

Det är inte bara en kommentar i en intervju – det är ett eko från en politisk idévärld där “effektivitet” ofta betyder “färre hinder för att genomdriva maktens vilja”.

I SD:s principprogram (2023) står det visserligen att man “eftersträvar ett försiktigt framåtskridande” och värnar om “samhällsbärande institutioner”. Men gång på gång visar deras politik något annat. I motion 2022/23:1001 kräver SD att begreppet “svenska medborgare” återinförs i grundlagen – ett sätt att nedvärdera alla med uppehållstillstånd, och i praktiken en urholkning av jämlikhet inför lagen.

I motion 2021/22:2526 föreslår SD förbud mot slöja i skolor och förskolor, förbud mot böneutrop och ett generellt stopp för utländsk finansiering av trossamfund. Alla dessa förslag inskränker grundlagsskyddade rättigheter som religionsfrihet och yttrandefrihet.

I motion 2019/20:2687 föreslår Richard Jomshof (SD) ett totalförbud mot muslimska friskolor, oavsett om de följer svensk lag eller inte.

Att Åkesson tycker det är “för krångligt” att ändra lagar är därmed inte ett tekniskt klagomål – det är ett politiskt varningsrop. Det handlar om ett parti som inte accepterar de demokratiska bromsarna, som ser rättssäkerheten som ett problem när den står i vägen för deras vision om ett mer etniskt, kulturellt och ideologiskt enhetligt Sverige.

Demokratin ska vara krånglig. Det ska ta tid att ändra grundlagar. Det ska krävas bred enighet. Det är så vi skyddar oss mot just den typ av auktoritär populism som SD representerar.

Källor:

Omni: Åkesson: För krångligt att ändra lagar i Sverige

Sverigedemokraternas principprogram 2023

Riksdagen: Motion 2022/23:1001

Riksdagen: Motion 2021/22:2526

Riksdagen: Motion 2019/20:2687

Krönikor

SD:s väg till makt (del 3): Ändrar spelplanen – omformar samhällsinstitutioner

Detta är del 3 i en artikelserie som granskar Sverigedemokraternas långsiktiga strategi för att förändra det svenska samhället. I denna del visar vi hur SD:s mål inte bara är att vinna politisk makt, utan att gradvis förändra själva de institutioner som ska skydda demokratin – genom ändringar i grundlagen, kontroll över rättsväsendet, omformning av skolan och styrning av medier.

Mycket av den politiska debatten om Sverigedemokraterna fokuserar på kontroversiella utspel eller utpekade syndabockar. Men bakom de dagliga rubrikerna finns ett mer långsiktigt projekt. Genom motioner och politiska initiativ har SD lagt grunden för en tyst men systematisk förändring av samhällets mest centrala institutioner. Syftet är att forma spelplanen – inte bara spelet – till partiets egen fördel.

1. Grundlagen – ett skydd SD vill försvaga

I motion 2022/23:1001 föreslår SD att grundlagen ska ses över utifrån om den “har en tillräckligt stark demokratisk legitimitet”. Retoriskt låter det demokratiskt, men i praktiken öppnar det för en farlig utveckling. Den svenska grundlagen är utformad för att vara svår att ändra, just för att skydda demokratin från tillfälliga majoriteter.

SD:s idé är att folkviljan ska kunna förändra grundläggande principer med mindre tröskel – vilket kan låta folkligt, men i praktiken underminerar skyddet för minoriteter, yttrandefrihet och rättssäkerhet.

Internationellt ser vi paralleller: I Ungern och Polen har liknande argument använts för att centralisera makt, inskränka mediers frihet och omvandla rättssystemet till ett politiskt verktyg.

2. Rättsväsendet – när folkdomstolen ersätter rättssäkerheten

SD har vid upprepade tillfällen ifrågasatt domstolars oberoende, särskilt när det gäller brottmål. Man menar att domare är “för milda” och att nämndemän, ofta partipolitiskt tillsatta, borde ha större inflytande.

SD:s företrädare har i riksdagen också föreslagit att personer dömda för brott ska kunna utvisas trots domstolsbeslut, något som urholkar rättsstatens grundprincip: att lagen står över politiken.

En ökad roll för nämndemän riskerar att förvandla rättsskipning till folkdomstol. Det hotar den juridiska förankring som bygger på rättsprinciper och skydd mot godtycke.

3. Skolan – från mångfald till monokultur

I motion 2019/20:2687 föreslår SD ett totalförbud mot muslimska friskolor – ett förbud som inte riktas mot kristna eller judiska motsvarigheter. Det är inte religionsneutral lagstiftning – det är riktad politisk kontroll av en specifik minoritet.

Utöver detta driver SD krav på att skolan ska “återknyta till svenska traditioner” och begränsa “värdegrundsbaserad undervisning”, särskilt i frågor som rör mångfald, normkritik och kön.

Skolan är ett nyckelområde för samhällspåverkan – och SD:s mål är tydligt: att göra skolan till en arena för “kulturell återställning”, där elever inte lär sig tänka kritiskt om samhället utan fostras in i en specifik svenskhet.

4. Public service – från granskare till budbärare?

Motion 2020/21:604 från SD vill omforma public service till en “riktig demokratisk” institution, finansierad och styrd utifrån “folkviljan”. I praktiken innebär det att journalistik ska bedömas utifrån om den är “objektiv” – enligt SD:s definition.

Detta är direkt farligt. Journalistisk frihet kräver oberoende från politisk styrning. Men SD:s retorik handlar inte om att förbättra public service – utan om att kontrollera det. Partiets återkommande angrepp på SVT, SR och UR visar en tydlig vilja att göra sig av med kritiska röster.

När oberoende medier blir ifrågasatta och politiskt tillsatta informationskanaler tar över, riskerar demokratin att tappa sitt skyddsnät av granskning.

5. Kultur, civilsamhälle och representation

SD:s syn på kultur och föreningsliv präglas av idén att det offentliga endast ska stödja sådant som “främjar svenskheten”. Partiet vill styra bidrag till föreningar och kulturuttryck så att de passar in i en nationalistisk norm.

Det innebär i praktiken att civilsamhällets självständighet hotas. Organisationer som arbetar med minoritetsrättigheter, hbtqi-frågor eller antirasism pekas ofta ut som “vänsteraktivister” och föreslås nekas statligt stöd.

Detta speglar en bredare tendens i SD:s politik: att vilja omvandla hela den demokratiska infrastrukturen till något som kontrolleras av staten – eller snarare av partiet som representerar staten.

Slutsats: Det är inte bara vad SD vill – utan hur de vill genomföra det

SD:s strategi handlar inte bara om att förändra politikens innehåll – utan om att förändra de institutioner som avgör hur politik bedrivs.

Genom att stegvis omforma grundlagar, rättssystem, skola och medier vill SD skapa ett samhälle där deras makt inte bara vinns i val – utan också förankras i själva strukturen.

Det är ett maktprojekt i slow motion. Och det är därför det måste granskas, avslöjas och bemötas – innan de förändringar som idag kan tyckas oskyldiga blir svåra att göra ogjorda.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källor:

Riksdagen: Motion 2022/23:1001

Riksdagen: Motion 2019/20:2687

Riksdagen: Motion 2020/21:604

Artiklar, I fokus

Förolämpning som brott

Det är tufft att vara tjänsteman i stat, kommun och region idag. Många möts av hat, hot, kränkningar, rasistiska tillmälen och könsord. Mötet med klienter kan vara spänt i vårt polariserade samhälle där tilltron till myndigheter minskat, fler beslut går människor emot och allsköns elände ökat. Fackliga organisationer, poliser med flera menar att nuvarande lagstiftning mot olaga hot, förtal, våld och hot mot tjänsteman inte räcker till.

En ny lag sjösätts nu för att stärka skyddet för offentliganställda. Den har tagits fram av Tidöpartierna, har klubbats av riksdagen och träder ikraft den 2 juli. Sammantaget innebär den nya lagen att fler gärningar kriminaliseras och straffen blir strängare.

Ett par delar av den nya lagstiftningen har dock väckt debatt. Den ena är att myndighetsbeslut ska kunna presenteras utan att klienten får se vem som fattat beslutet, vilket förstås är ett ingrepp i rättssäkerheten. Den andra är den nya brottsrubriken, ”förolämpning av tjänsteman”, där den som riktar ”beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot tjänstemannen ska dömas för förolämpning mot tjänsteman, om gärningen är ägnad att kränka tjänstemannens självkänsla eller värdighet”. En liknande lag fanns tidigare men avskaffades 1976.

Åsikterna om det nya förolämpningsbrottet går isär. Äntligen får vi bort dem som provocerar poliser genom att stå och filma dem medan de skriker könsord, säger en del. Men flera remissinstanser är kritiska. De påpekar att den grundlagsskyddade yttrandefriheten nu naggas i kanten och att det blir en tolkningsfråga vad som blir straffbart att säga och inte. Det berömda sluttande planet ligger då i tangentens riktning.

Advokatsamfundet, Civil Right Defenders och Tidningsutgivarna är kritiska, liksom Journalistförbundet, som menar att hot och hat mot offentliganställda är oacceptabelt, men att detta är fel väg att gå. Ordförande Ulrika Hyllert säger i ”Arbetsvärlden” (mars 2025) : ”Det nya brottet innebär en inskränkning av yttrandefriheten. Det är en väldigt stor sak att göra. Idag är förtal brottsligt. Men här vill man gå längre. Det är viktigt att man ska kunna kritisera myndigheter och myndighetsutövning även i problematiska ordalag.”

Folkrättsadvokaten Silas Aliki menar att det enligt den nya lagen riskerar bli brottsligt att kalla en polis lögnare, en socialsekreterare rasist och att ”den nya kriminaliseringen måste förstås som en signal om hur de folkvalda numera ser på statens roll”. (Tidningen Arbetaren 36/2025)

Vilka affektfyllda utbrott mot en handläggare en klient framgent kan hamna i fängelse för vet vi ännu inte. Frågetecknen finns där och den exakta tolkningen återstår för domstolarna att göra. Vad som i alla fall är säkert är att människor kommer att vakta sin tunga mer i myndighetskontakter när det nya brottet ”förolämpning av tjänsteman” är på plats, oavsett hur tjänstemannen agerat.

Dessutom syns paralleller till länder som rört sig i autokratisk riktning. Journalisten Joakim Medin riskerade nyligen ett långt fängelsestraff i Turkiet för att bland annat ha förolämpat landets president. Trump hyser liknande uppfattningar. Här i Sverige har Sverigedemokraterna varit de ivrigaste förespråkarna för den nya förolämpningslagen – ett parti som kommer att riva murarna mellan domstolsväsendet och politiken om de får chansen.

Är det verkligen värt att offra ännu en del av yttrandefriheten för vad som anses vara ett ”högre syfte”? Är det inte ett högt pris att betala om vi håller våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter högt.

Källor:

Regeringen: Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier m.m.
Arbetsvärlden: Facken välkomnar nya brottet ”förolämpning mot tjänsteman”
Arbetaren: Tidö­regeringen kriminaliserar ”föro­lämpning mot tjänste­man”

Artiklar

Fogelklou (SD Göteborg) mordhotar partikamrat

Jörgen Fogelklou (SD), partiets starke man i Göteborg, mordhotar en partikamrat. Anledningen är att partikamraten ville ta Fogelklous tidigare mordhot mot honom vidare till ”riksdagssnubbarna”.

Denna gång fastnade (tyvärr för Fogelklou) mordhotet på band:

– ”Jag är styrelsen, jag är styrelsen, jag är det högsta hönset”
– ”Jag kommer att slå ihjäl dig, vad du än gör”. (Källa: Youtube)

Fogelklou har tidigare varit i blåsväder då han sammankopplats med Flashbackkontot ”afghan”, som mellan 2010 och 2011 postade en rad rasistiska och antisemitiska inlägg på Flashback, bl a:

”juden är roten till allt ont….men självfallet skall vi bekämpa all form av ondska i vårt eget land, så som [n-ordet], kamelfösaren, pedofildyrkare och andra våldsmän.”

”jag skulle gladeligen deportera varenda jävla svartskalle i dag! Sieg Heil!”

”Det mest logiska vore naturligtvis att ta till vapen. Ett snabbt, billigt och effektivt sätt att bli kvitt problemet en gång för alla. Tyvärr är inte alla redo för en sådan drastisk metod.”

”[N-ordet] i Kongo (Nyamko Sabuni och hennes familj kommer från Kongo) våldtar allt som rör sig. Kvinnor gruppvåldtas tills de går söner eller så våldtas de med vedträn och machetes. Kannibalism är vanligt.” (Källa: Aftonbladet)

Motargument har inte mandat att avgöra vilka politiker som är lämpliga för sitt ämbete. Motargument har däremot friheten att ifrågasätta lämpligheten hos politiker. I frågan om Jörgen Fogelklou anser Motargument att Fogelklou inte är lämplig som politiker, av den enkla anledningen att han mordhotar partikamrater och uttrycker sig rasistiskt och antisemitiskt. SD förefaller ha olika måttstockar vad gäller vilka som ska uteslutas ur partiet.

Källor:

Aftonbladet: Tre säkerhetsexperter om kopplingen mellan ”afghan” och Fogelklou

Aftonbladet: SD-toppens koppling till rasistkontot utreddes aldrig av partiet