Gästinlägg av Mozhgan Jalali om yttrandefrihet och rasism
Internet är det fria ordets bästa redskap där människor kan mötas, starta en debatt och delta i olika debatter. Det är ett givande och tagande som bidrar till nya perspektiv, kunskap, öppenhet och tolerans i samhället. Men Nätet har också tyvärr blivit en fristad för rasistiska och främlingsfientliga uttalande från organiserade rörelsen och icke organiserade personer.
Olika Medier stänger ner sina kommentarsfält på grund av personliga påhopp, hatiska, rasistiska och främlingsfientliga inlägg. Själv har publicerat debattartikel då jag har försökt att lyfta upp en av minoritetens dilemmor och fick höra att jag inte hade rätt att finnas i Sverige och borde sticka hem, att jag endast skulle anpassa mig till svenska normer och traditioner, att Sverige tillhörde till svenskar och att Sverige skulle bevaras svenskt!
Självfallet är det rasism och främlingsfientlighet som inte har någon plats i svenska samhället och som inte hör hemma till vårt demokratiska Sverige! Människors lika värde är ett viktigt värdegrund i ett demokratiskt land som Sverige. Yttrandefriheten har då diskuterats mycket utifrån olika perspektiv, då bl.a. rätten att kunna uttala sig även rasistiskt.
Jag menar då att yttrandefriheten inte kan gälla rasism och därför bör dessa inlägg som en markering för nolltolerans mot rasism även tas bort i framtiden. Yttrandefriheten innebär rätten att kunna uttrycka sina åsikter utan censur eller rädsla för hat, hot, bestraffning eller kränkning. Detta har reglerats i Sveriges grundlag. Liknande formuleringar finns även i Europakonventionen om mänskliga rättigheter och FN:s konvention. Staten har då ingen rätt att begränsa individer i något avseende i vad individer får tycka och uttrycka och många hävdar att yttrandefriheten betecknar relationen mellan staten och individen.
Yttrandefriheten anses även vara en självklar förutsättning för ett demokratiskt statsskick och en viktig grund för ett öppet samhälle där människor vågar tala öppet och engagera sig i olika samhällsfrågor. Men som många andra rättigheter innebär yttrandefriheten även skyldighet. En skyldighet att ta ansvar för sina egna åsikter och det man uttrycker i t.ex. tal och skrift, men även skyldighet att låta andra individer yttra sig fritt utan att vara rädda för att bli hatade, hotade eller kränkta och den friheten ska självklart grundas på människors lika värde.
Yttrandefriheten får mening och innebörd först då i en mellanmänsklig relation och den mellanmänskliga relationen har stort betydelse, för utan den så existerar inga ”rättigheter eller skyldighet”. Människor kan självklart ha skilda åsikter och det krävs mycket för att individer ska ändra en uppfattning/åsikt eftersom individer bygger sin åsikt på personliga livserfarenheter och de förutsättningar och värld man är född och uppvuxen i.
Men en sak får vi inte glömma och det är att, i den mellanmänskliga relationen där våra rättigheter får mening, vår rätt till yttrandefrihet ska inte innebära kränkning av någon annan individs grundläggande rättighet. Rätten att få vara kvinna/man, svart/vit, Homosexuell/Heterosexuell, muslim/ jude/kristen, invandrare/etniskt svensk m.fl. ska alltid vara de grundläggande rättigheter i ett demokratiskt samhälle. Därför ska yttrandefriheten alltid utnyttjas med ansvar, omdöme och omsorg.
Med yttrandefrihetens goda möjligheter kan vi kritisera allt och alla om vi nu önskar det, men att uttala sig kränkande mot en annan individ eller en grupp av individer är inget tecken på yttrandefrihet utan brist på omdöme!
Vi måste ändå sträva efter att skapa och bygga ett samhälle där alla människor oavsett färg, religion, etnicitet etc. med förståelse, omtanke och omsorg kan få plats och leva tillsammans . Detta måste ändå vara vår strävan!
/ Mozhgan Jalali, Moderat samhällsdebattör
En dag får jag syn på mig själv. En mjäkig typ som sitter och tar en massa skit på nätet och tror att han via snygg formuleringskonst ska kunna vinna någon poäng i helt meningslösa trådar. Men det finns ingen debatt. Det enda som finns är en slags tävling i vem som kan smutskasta hårdast men ändå framstå som den där trevliga killen. Att visa sig sårad är kanske det största av tabu. För vem vill vara den som är ”kränkt”? Att lägga huvudet på sned och klia ”invandringskritikerna” under hakan fungerar, men vart tog den där gränsen man skulle dra vägen då? När blir man den som bara ser på när en annan utsätts för något hemskt. För dom här personerna som det gullas med far nämligen vidare till andra forum. De skickar hatmail, de skriver ”pissluder” och de önskar kanske att den där trevliga tjejen du firade midsommar med ska bli utsatt för en gruppvåldtäkt. Som bonus mosar de kanske till den där larviga slaskhumanisten och snällisten till vänsterextremist som bloggade om ickevåld och att se sina egna brister.
Sverigedemokraterna har en oerhört romantiserad bild av det svenska femtiotalet med kärnfamilj, hemmafruar och arbetande män, som inte har någon reell anknytning. Det skulle nämligen bli alldeles för dyrt. En kärnfamilj på fyra personer där endast en vuxen arbetar – denne vuxne skulle behöva ha en väldigt hög lön för att kunna försörja sin familj. Det är tyvärr inte alla förunnat, vilket skulle innebära att staten ändå måste bistå med stora summor i bidrag på ett eller annat sätt. Det skulle inte heller bli lika mycket pengar i rullning, eftersom nämnda kärnfamiljer inte skulle ha råd att handla lika mycket. Alltså skulle vi få ett nytt, väldigt tydligt klassamhälle, staten skulle inte heller få in lika mycket skatter, och därav blir också staten fattig. På det stora hela kan vi alltså sammanfatta detta som en oerhört dålig idé.
Motargument 