Som fotograf och konstvetare lär man sig väldigt snabbt att det varje människa ser, uppfattar och upplever skiljer sig från varandra. Vi lever alla i varsin bubbla skapad av vår uppfattning om verkligheten och den reella världen. Den gemensamma värld vi lever i består av de delar av våra bubblor som överlappar varandra.

 Seeing comes before words. The child looks and recognizes before it can speak.
John Berger, Ways of seeing, s. 7

John Berger är konstvetare och har skrivit Ways of seeing¹, bland annat. Boken bygger på en serie tv-program om just konsten att se (konst). Citatet ovan kommer från honom, och jag tolkar det som att seendet och förståelsen av någonting kommer innan vi har ett språk att beskriva det med. Det synes mig som att Berger menar att vårt seende och vår förståelse är något vi lär oss; våra föräldrar berättar för oss vad vi ser och hur vi ska förstå det. Senare i livet förändrar vi oftast vår syn och förståelse av det vi lärde oss som barn.

 The way we see things is affected by what we know or what we believe.
John Berger, Ways of seeing, s.8

 Om vi jämför vår tids religiösa uppfattning inom kristendomen med den medeltida, så ser vi att de flesta människor ser Gud som en godhjärtad och kärleksfull Gud. Går vi tillbaka till medeltiden inser vi att religionen var något helt annat då. Kyrkan hade en enorm makt, och Gud sågs som en sträng härskare. Man levde med sin tro på ett helt annat sätt i vardagen än vad vi gör idag. Människan då och nu hade olika syn på sin kristna tro (eller vilken religion man tillhör/de).

We only see what we look at. To look is an act of choice.
John Berger, Ways of seeing, s.8

 Vi väljer vad vi ser. Kan man säga så? Ja, jag tycker att man kan säga så. Som vuxna människor har vi förmånen att själva välja vad vi vill se, hur vi vill uppfatta vår omgivning och omvärld (såsom vår nära omgivning och den mer distanserade omvärlden). Kanske väljer man inte alltid medvetet det man ser, uppfattar och förstår, men är man medveten om det kan man alltid börja att aktivt välja. Hur och vad man ser, menar jag har väldigt mycket att göra med den närmaste omgivningen och de människor man omger sig med. Jag omger mig till största delen med människor med stor tolerans. Det innebär att de sällan blir förvånade, och att de accepterar dels mina egna åsikter och de hyss jag har för mig, liksom andra, större fenomen i samhället, inom religion, politik och så vidare. Vid de tillfällen de inte accepterar något, är de tillräckligt open-minded för att diskutera saken och blir de övertygade ändrar de sig. Man anpassar sig helt enkelt till hur omgivningen ser på saker och ting.

We never look at just one thing; we are always looking at the relation between things and ourselves.
John Berger, Ways of seeing, s.9

 Om vi inte skulle relatera det vi ser med oss själva skulle det vara en tom värld vi levde i. Vi relaterar allt det vi ser, uppfattar och förstår till oss själva, vår närmaste omgivning som kan inkludera familj, vänner, arbete, intressen och så vidare. Ser vi på TV något vi uppfattar som ett hot, relaterar vi det till vår egen livssituation för att bedöma om det är något vi behöver vara rädda för, eller om företeelsen är på tillräckligt stort avstånd för att vi inte behöver oroa oss. Ser vi samma företeelse på hemmaplan blir situationen en annan. Då upplever vi kanske att vi måste försvara oss på något sätt.

Så. Hur kan vi då relatera allt detta till rasism. Jo, till att börja med vill jag med detta visa på hur olika två personers världsbild kan se ut, och anledningarna därtill. Allting börjar när vi som nyfödda barn öppnar ögonen och börjar lära oss vad det är vi ser, och därefter skaffar ett språk för att beskriva det. Därefter ser, uppfattar och förstår vi det vi ser genom glasögon färgade av det vi känner till, det vi tror på och det vi faktiskt vet. Dessutom relaterar vi väldigt mycket till det vi ser; en blå himmel genererar minnen av studenten, soliga dagar på stranden, den extremt torra sommaren när allt vatten var slut, av den där vackra hösten – och så vidare.

 Det jag anser vara viktigast i den här diskussionen är hur vi faktiskt väljer hur vi vill se och uppfatta vår omvärld. Detta i kombination med hur vi upplever relationen mellan oss själva och det vi väljer att se, är en stor del av skapandet av vår världsbild. Det är min förhoppning att den rasistiska världsbilden tillhör en liten minoritet, och att den är möjlig att förändra. Dessvärre är det med detta som det är med en deprimerad människa; insikten och förändringen måste komma inifrån för att den ska göra nytta. Som utomstående kan vi endast bidra med redskapen för att nå förändringen.

 …………………………………………………………………………..

¹ Är du intresserad av att läsa John Bergers bok Ways of seeing? Du kan köpa den här på Adlibris. Läsvärd för den som är intresserad av seendet i relation till konst. Boken är skriven på hyfsat lättfattlig engelska och innehåller väldigt många bilder. Den får plats i en normalstor handväska och är 155 sidor lång med ett register över reproducerade bilder.

  …………………………………………………………………………..

Texten du nyss har läst är min egen tolkning av valda delar ur Bergers bok. Den ska inte tolkas som en given, statisk sanning utan kan med fördel ses som en del av min egen världsbild.