Är det jag som borde vara misstänkt?

Jason Diakité, mer känd som Timbuktu, är idag en av Sveriges mest framgångsrika artister. Låttexterna har, alltsedan begynnelsen år 2000, genomsyrats av både ett starkt, genuint samhällsengagemang och av ett tydligt politiskt budskap. Jason Diakité har genom åren visat att han är en viktig röst i samhällsdebatten och är också engagerad i den antirasistiska kampen.

I slutet av förra året erhöll Jason 5i12-priset för att ”han visat hur man både i ord och toner kan förena ett stort artisteri med ett personligt engagemang i viktiga samhällsfrågor. Han har även genom konkret handling gjort många värdefulla humanitära insatser över världen”. I samband med prisutdelningen framförde han ett uppmärksammat tal om antirasism och svenskhet, något som, förutom att det var ett känslosamt ögonblick för både Jason och för oss som lyssnade, rörde om en hel del i debatten. Som en följd av talet samlade sig mer och mindre kända kollegor för att ge artisten sitt stöd i manifestationen #jagärjason. Senaste albumet innehåller låten Misstänkt, som är ytterligare ett inlägg i samhällsdebatten. Detta är Jasons ord. Detta är Jasons upplevelse. Därför låter jag texten stå för sig själv.

 

Misstänkt (med Seinabo Sey & Beldina)


Om du vill titta snett, ställ dig på diagonalen
You know?Timbuktu_2011
Det är över. Det är så över

det här är tjugohundratalet o mycket har hänt men
i Norge e jag svensk hemma e jag utländsk ye
ja ni som vet vet
man vill ju rulla genom livet o endast bedömas på sin fethet
så många gånger jag blitt stoppad av polisen
fått misstänkta blickar när jag går in i butiker
o frågan jag möts av om och om igen igen
hej var kommer du från egentligen
mammas släkt e slaver farsans dom va slavar
men nu står jag här jag tror att jag stannar kvar va
född o uppvuxen i det mellanförskapet
kanske mina barns rötter kommer brygga det gapet
inte sagt med bitterhet jag snackar verklighet
för den jag är definieras inte av ärftlighet
jag menar verkligen jag vet min hudfärg är vacker
precis som våran framtid kanske

ser dej titta snett som om jag vore speciell
blicken följer varje steg som jag tar här
vet du ser mej som samhällets fiende
e det jag som borde va misstänkt misstänkt misstänkt

Det här att man e misstänkt till motsatsen bevisas
man känner sej instängd i en fyrkant
klurigt att förklara men man känner när det händer
i 55 länder på 6 kontinenter
o jag har fällt tårar slagsmål några
när komma in på klubben inte kom på frågan
inga högervindar ska få släcka min låga
o skällsord biter inte nu när jag tål allt
apljud från vakterna på Kramers hörna
när norrmalmspiketen gav mej slag o törnar
jag är bara en men jag skriver för tusen
om det e byggt i strukturen så river vi husen
jag släpper sorgen fri jag släpper ilskan också
våran värld e kry kan någon ringa doktorn
för jag ska upp till toppen o det e jävligt brant
men jag har vatt på botten så jag e jävligt stark

ser dej titta snett som om jag vore speciell
blicken följer varje steg som jag tar här
vet du ser mej som samhällets fiende
e det jag som borde va misstänkt misstänkt misstänkt

Jag är inte ens arg längre
Jag känner mig fan upprymd
Jag vet var vi står
Jag vet vad som är vad
Och jag vet vad den blicken betyder
Och den biter inte på mig
Längre
Oh nej!

– Det är det jag snackar om i denna låten också, jag skämdes ett bra tag
För att mina föräldrar snackade inte ren svenska
Och jag såg annorlunda ut än alla andra kidsen
– Jag har känt att jag ibland måste vara bättre än de andra
Med tanke på mitt efternamn och var jag kommer ifrån
Som man har känt ibland man måste ge mycket mer än de andra
Jag menar, jag hade inte varit där ja är idag om inte jag hade jobbat hårt varje dag och kämpat

Jag har tidigare berört det kollektiva ansvar vi har i den antirasistiska kampen. Den krönikan heter Tillsammans kan vi.