Kategoriarkiv: Myter

Myten om de 800 000 analfabeterna

Gästinlägg av Christian Lindell

Det är ett ständigt tjatande om 800 000 analfabeter i Sverige. Men det stämmer inte. Siffran kommer från OECD:s PIAAC-undersökning, som i Sverige publicerades av SCB i slutet av 2024. Undersökningen mäter inte analfabetism utan låg läsförståelse på SVENSKA.


Att ha låg läsförståelse på ett specifikt språk är inte samma sak som analfabetism. SCB använder inte heller begreppet analfabetism i utredningen. Sticker Sverige ut bland de övriga OECD-länderna?

Ja, Sverige utmärker sig i undersökningen genom att ha den NÄST LÄGSTA andelen av befolkningen med låg läsförståelse. Endast Japan ligger lägre. Nivå 1 i tabellen nedan är vad SCB betecknar som otillräcklig läsförståelse:

Skärmdump från SCB

Förra gången undersökningen gjordes var 2012. Då var det i absoluta tal lika många personer med låg läsförståelse i Sverige. Trots den stora flyktingvågen 2014/15 har alltså inte antalet ökat.

Det visar att invandrare med tiden lär sig svenska på acceptabel nivå och att det finns en stor rörlighet i gruppen.

PIACC-rapporten kan läsas här: www.scb.se/publikation/54416

Överhuvudtaget är analfabetism inte enormt utbredd längre ens i fattiga länder. Det är alltid lärorikt att kolla in Gapminder då och då för lite reality check. Många verkar leva i villfarelsen att alla utanför västvärlden är analfabeter.

Skärmdump från Gapminder

Notera att andelen läskunniga är stadigt stigande över tid. Senaste statistiken är från 2011. Sannolikt har andelen ökat sedan dess.

Tittar vi på unga i MENA-länder är en stor majoritet läskunniga:

Skärmdump från Gapminder

Statistiken ovan visar undersökningar mellan 2000 till 2011.

Christian Lindell är utredare med inriktning på arbetsmarknad och näringsliv. Han har en egen blogg där han publicerar klokheter.

Statistik och strunt

Islamofobi och muslimhat

I diskussioner om islamofobi hamnar ofta sakfrågan i skymundan. Genom att påstå att begreppet ”islamofobi” skulle vara påhittat slipper man ta ansvar för sin främlingsfientlighet. Huruvida begreppet är påhittat eller inte är inte relevant, vad som är relevant är sakfrågan.


Istället för att stå upp för sin islamofobi, som i korthet kan beskrivas som fördomar och hat mot islam och muslimer, duckar man frågan och ansvaret för sin islamofobi. Personer som hävdar att islamofobi inte finns eller är påhittat är oftast de personer som själva är islamofober, eller uttrycker sig islamofobiskt.

Ett annat ord för företeelsen är ”muslimhat”, som en parallell till ”judehat”. Det är allvarligt att hat och fördomar dribblas bort genom att styra diskussionen till att handla om semantik istället för om sakfrågan. Det kan vara bra att ha med sig att begreppen islamofobi och muslimhat i det närmaste är synonymer.

Personer som tar bort fokus från sakfrågan, dvs hat och fördomar mot islam och muslimer, gör detunder förevändningen att de ”bara kritiserar en religion”. Nu är det nästan alltid så att dessa personer inte ”bara kritiserar islam”, eller mer specifikt ägnar sig åt saklig islamkritik, utan nästan alltid hänfaller åt hat och fördomar mot BÅDE islam och muslimer. Inte sällan kommer argumentet att islam skulle vara en ideologi.

När jag träffar på personer som duckar frågan och ansvar för sitt hat och sina fördomar gentemot islam och muslimer brukar jag fråga hur de ser på annan främlingsfientlighet med efterleden -fobi, t ex xenofobi, homofobi, funkofobi, afrofobi och kristofobi. Oftast dör pseudodiskussionen om semantik här, alternativt börjar personen tala om t ex ”nazifobi” (som inte är ett vedertaget begrepp).

Anledningen till att islamofober/muslimhatare ifrågasätter begreppet ”islamofobi” är att de anser att det inte kan vara en fobi att vara kritisk mot islam, utan att det skulle vara rationellt. Tyvärr är det bara en täckmantel för att kunna ducka ansvaret för sitt muslimhat och på så sätt kunna fortsätta spy hat och fördomar mot islam och muslimer.


Detta är en kortare version av krönikan/mytknäckaren Myt: ”Islamofobi finns inte”. I den finner du adekvata länkar.

Samnytts antimuslimska lögn om Nordiska Museet

Mats Dagerlind, politisk chefredaktör på SD-kopplade bloggen Samnytt, hävdar på X att Nordiska Museet påstår att Ramadan och Id al-fitr skulle vara svenska högtider. Samtidigt raljerar han om att detta skulle vara ett exempel på att det skulle pågå en ”islamisering” i Sverige.


Vi på Motargument ger Dagerlind rätt i att det är en högerextrem konspirationsteori att tala om ”islamisering”.

Däremot far han med osanning då han uttrycker att de muslimska högtiderna, enligt Nordiska Museet, skulle vara svenska. På deras hemsida läser vi:

”Firanden av högtider och folkliga traditioner genom Sveriges och Nordens kulturhistoria är ett av Nordiska museets kunskapsområden. Här får du veta mer om årets och livets högtider och om årets dagar som firas i Sverige och Norden utifrån museets samlingar och kunskap”. (Källa: Nordiska Museet)

För Dagerlind och andra högerextrema handlar allt om islam och muslimer. Han väljer medvetet att utelämna att det på Nordiska Museets hemsida också listas högtider som judisk påsk och Jom Kippur, Halloween (inte alla helgons dag, utan den amerikanska varianten) och persiskt nyår. Den enkla anledningen är att dessa inte är muslimska högtider.

Som kuriosa nämns också våffeldagen och fettisdagen som högtider som firas i Sverige och Norden på hemsidan.

Den SD-kopplade bloggens korståg mot islam och muslimer är i paritet med Sverigedemokraternas partilinje.


Källa:

x.com/MatsDagerlind/status/1887836328160563511

www.nordiskamuseet.se/utforska/hogtider/

Myt: ”Flyktingar på semester i hemlandet”

På senare tid har ett desinformativt påstående om att 79 % av alla flyktingar i Sverige skulle ha åkt till hemlandet på semester blivit viralt på sociala medier. Det som inte framgår är vilka dessa flyktingar egentligen är. Vid närmare efterforskning visar det sig att merparten av dessa är människor som flydde t ex Chiles diktatur på 1970-talet, Sovjetunionens fall 1991 och ex-Jugoslavien på 1990-talet.


Enkäten genomfördes av ett seriöst svenskt opinionsundersökningföretag, Novus, mellan 18 och 24 augusti 2022. Enkäten var en beställning från den högerkonservativa webbtidningen Bulletin, som i sin tur publicerade den med en ytterst missvisande rubrik.

Urvalet bestod av 1 050 utrikesfödda personer. Frågan som ställdes i enkäten var ”har du besökt ditt hemland?”. 85 % av respondenterna svarade ”ja”.

Detta kommer inte som någon överraskning då de 1 050 utrikesfödda personer innefattade många som flyttat till Sverige från närliggande länder som Norge, Finland, Danmark och Tyskland för att arbeta. För dessa personer är det varken särskilt svårt eller dyrt att besöka hemlandet.

Novus sa att av de 1 050 personer som besvarade enkäten var 183 stycken sannolikt personer som ursprungligen kom till Sverige som asylsökare. De sa ”sannolikt” eftersom respondenterna inte fick en direkt fråga om flyktingstatus. Bland dessa 183 personer sa 79 % att de hade besökt hemlandet.

Elon Musk på X, 250131.

Inte heller detta kommer som en överraskning. Novus antar att merparten av de 183 personerna kom till Sverige från 1970-talets början till och med början av 2000-talet av främst 3 olika anledningar:

  • Chilenska flyktingar (1973-1979)
  • Sovjetunionens fall (1991)
  • Jugoslavien-kriget (1991-2001)

Flera årtionden senare kände dessa personer att det var säkert att besöka hemlandet. Nu är det t ex säkert för en flykting som flydde bomberna i Sarajevo 1992 att besöka Bosnien-Hercegovina. Under dessa årtionden lärde sig många flyktingar svenska, gjorde karrär, gifte sig och skaffade barn. Det skulle ha varit helt andra förutsättningar att besöka hemlandet under 1990-talet.

Detta är vad Novus klargjorde när de i BBC debunkade hur deras ”statistik” förvanskats av människor. Det handlade inte om flyktingar som nonchalant åkte på semester till ett land de nyligen flytt ifrån. Det var människor som besökte hemlandet tre, fyra och fem årtionden efter att de hade flytt. Många flyktingar från dessa konflikter har permanent återvänt hem till Kroatien, Bosnien-Hercegovina, Serbien, Chile etc.

17 mars 2025 och 15 september 2025 spred Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto samma desinformation.

Novus har på sin hemsida gått ut med ett förtydligande om studien, och varför det som bl a Elon Musk och Sverigedemokraterna sprider är desinformation.


Källor:

BBC: Do 79% of Swedish asylum seekers go on holiday to the country they fled from?

Bulletin/Novus: Nio av tio utrikesfödda har semestrat i sitt födelseland

Novus: Förtydligande av resultatet från en av våra undersökningar där målgruppen är födda utomlands

Elon Musk på X

Facebookinlägg på SD:s officiella Facebookkonto

Lästips:

Delmi: Debunking the myth about ‘refugees’ that have vacationed in country they ‘fled’ from

1 av 5 uppehållstillstånd är asyl-/flyktinggrundat

2024 var det år med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år. I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges flyktinginvandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som erhåller uppehållstillstånd. Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete.


Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd visar att Sverige beviljar färre uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund idag jämfört med under flyktingvågen relaterad till kriget i Syrien för ett antal år sedan. Motargument har ännu en gång granskat Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd. Vid närmare efterforskning visar det sig att endast 1 av 5 beviljade uppehållstillstånd under 2024 var asyl-/flyktinggrundade.

Så hur ser siffrorna ut?

Totalt beviljades 93 895 uppehållstillstånd under 2024. Dessa fördelar sig enligt följande:

  • Anknytning 24 504
  • Arbete 27 009
  • Skydd (inklusive massflyktsdirektivet) 15 526
  • EU/EES: 7 619
  • Studier 18 453
  • Verkställighetshinder 784

Om vi bryter ner siffran för ”anknytning” i de olika grupperna så finner vi att 2 920 personer beviljats uppehållstillstånd som anhörig till en person som har flykting-/asylgrunder. Övriga inom samma kategori som beviljats uppehållstillstånd är: Adoption (13), anhörig till övriga (21 260), samt personer med synnerliga skäl anknytning (311), totalt 21 584. I gruppen ”Anknytning – anhörig till övriga” ingår personer med anknytning till exempelvis svenska medborgare eller till personer som har uppehållstillstånd i Sverige på andra grunder än asyl, arbete eller gäststudier, t ex nyetablerade/etablerade förhållanden till person i Sverige som inte fått uppehållstillstånd av asylskäl tidigare. I gruppen ”personer med synnerliga skäl anknytning” ingår bl a personer som är make/sambo till någon som är bosatt/har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige (Utlänningslagen 5 kap 3a § stycke 1 och 3).

1/20 av uppehållstillstånden går till utomeuropeiska flyktingar

Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd blir siffrorna 15 526 + 2 920 + 784 personer = 19 230 (Den första siffran är siffran för asyl (skydd), den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder, och den tredje siffran är verkställighetshinder. Antalet beviljade uppehållstillstånd under 2024 enligt massflyktsdirektivet, dvs flyktingar från Ukraina, är 11 038. Medan den totala siffran på 2024 års beviljade uppehållstillstånd är 93 895. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 20 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ett av fem: 1/5.

Det finns de som anser att uppehållstillstånd för utomeuropeiska flyktingar är ”sämre” än uppehållstillstånd för flyktingar från Ukraina. Motargument är av uppfattningen att en flykting är en flykting, oavsett ursprung. Antal beviljade uppehållstillstånd för personer med utomeuropeisk bakgrund är 4 488. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 5 % av alla beviljade uppehållstillstånd är för personer med utomeuropeisk bakgrund. Alltså ett av 20: 1/20.

2024 års beviljade uppehållstillstånd är 93 895. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 20 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ett av fem: 1/5.

Vi påminner om att 2024 är året med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år.

För den som vill läsa mer om t ex fördelningen mellan tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd, persontyp (ensamstående, familj eller ensamkommande) samt kön kan hitta det på Migrationsverket.se.

Motargument välkomnar debatter i frågor som rör migration och flyktingpolitik. Däremot vill vi varna för att det tyvärr förekommer ohederligheter i debatterna.

2017 är ”toppåret” vad gäller beviljade uppehållstillstånd på anknytning med asyl-/flyktinggrund19 129 personer.

Källor:

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2016

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2017

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2018

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2019

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2020

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2021

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2022

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2023

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2024

Migrationsverket: Frågor och svar om massflyktsdirektivet


Detta är en kortare version av den längre artikeln ”Myten om alla uppehållstillstånden (2024)”.

1 av 20 uppehållstillstånd beviljas utomeuropeiska flyktingar (2024)

2024 var det år med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år. I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges flyktinginvandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som erhåller uppehållstillstånd. Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete.

Totalt beviljades 93 895 uppehållstillstånd under 2024. Dessa fördelar sig enligt följande:

  • Anknytning 24 504
  • Arbete 27 009
  • Skydd (inklusive massflyktsdirektivet) 15 526
  • EU/EES: 7 619
  • Studier 18 453
  • Verkställighetshinder 784

Om vi bryter ner siffran för ”anknytning” i de olika grupperna så finner vi att 2 920 personer beviljats uppehållstillstånd som anhörig till en person som har flykting-/asylgrunder. Övriga inom samma kategori som beviljats uppehållstillstånd är: Adoption (13), anhörig till övriga (21 260), samt personer med synnerliga skäl anknytning (311), totalt 21 584. I gruppen ”Anknytning – anhörig till övriga” ingår personer med anknytning till exempelvis svenska medborgare eller till personer som har uppehållstillstånd i Sverige på andra grunder än asyl, arbete eller gäststudier, t ex nyetablerade/etablerade förhållanden till person i Sverige som inte fått uppehållstillstånd av asylskäl tidigare. I gruppen ”personer med synnerliga skäl anknytning” ingår bl a personer som är make/sambo till någon som är bosatt/har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige (Utlänningslagen 5 kap 3a § stycke 1 och 3).

1 av 20 uppehållstillstånd går till utomeuropeiska flyktingar

Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd blir siffrorna 15 526 + 2 920 + 784 personer = 19 230 (Den första siffran är siffran för asyl (skydd), den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder, och den tredje siffran är verkställighetshinder. Antalet beviljade uppehållstillstånd under 2024 enligt massflyktsdirektivet, dvs flyktingar från Ukraina, är 11 038. Medan den totala siffran på 2024 års beviljade uppehållstillstånd är 93 895. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 20 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ett av fem: 1/5.

Det finns de som anser att uppehållstillstånd för utomeuropeiska flyktingar är ”sämre” än uppehållstillstånd för flyktingar från Ukraina. Motargument är av uppfattningen att en flykting är en flykting, oavsett ursprung. Antal beviljade uppehållstillstånd för personer med utomeuropeisk bakgrund är 4 488. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 5 % av alla beviljade uppehållstillstånd är för personer med utomeuropeisk bakgrund. Alltså ett av 20: 1/20.

Vi påminner om att 2024 är året med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år.

För den som vill läsa mer om t ex fördelningen mellan tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd, persontyp (ensamstående, familj eller ensamkommande) samt kön kan hitta det på Migrationsverket.se.


Detta är en spinoff på artikeln Myten om de 93 895 uppehållstillstånden (2024). Där finns adekvata länkar till Migrationsverket.

Myten om de 93 895 uppehållstillstånden (2024)

2024 var det år med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år. I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges flyktinginvandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som erhåller uppehållstillstånd. Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete.


Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd visar att Sverige beviljar långt färre uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund idag jämfört med under flyktingvågen relaterad till kriget i Syrien för ett antal år sedan. Motargument har ännu en gång granskat Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd. Vid närmare efterforskning visar det sig att ungefär 1 av 5 beviljade uppehållstillstånd under 2024 asyl-/flyktinggrundade.

Motargument har granskat siffrorna för beviljade uppehållstillstånd under ”toppåren” 2016 och 2017. Vi har tidigare granskat siffrorna för 2019siffrorna för 2020siffrorna för 2021siffrorna för 2022 och siffrorna för 2023 vad gäller beviljade uppehållstillstånd.

Migrationsverket släpper månadsvis uppdaterade siffror. Dessa aktuella siffror visar att procentandelen som beviljats uppehållstillstånd på grunder som av s k ”invandringskritiker” betraktas som ”dåliga” har sjunkit ännu mer. Röster i debatten gör gällande att personer som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder samt på anknytning relaterat till asyl- och flyktinggrunder är uppehållstillstånd som är ”dåliga” för Sverige.

Så hur ser siffrorna ut?

Totalt beviljades 93 895 uppehållstillstånd under 2024. Dessa fördelar sig enligt följande:

  • Anknytning 24 504
  • Arbete 27 009
  • Skydd (inklusive massflyktsdirektivet) 15 526
  • EU/EES: 7 619
  • Studier 18 453
  • Verkställighetshinder 784

Om vi bryter ner siffran för ”anknytning” i de olika grupperna så finner vi att 2 920 personer beviljats uppehållstillstånd som anhörig till en person som har flykting-/asylgrunder. Övriga inom samma kategori som beviljats uppehållstillstånd är: Adoption (13), anhörig till övriga (21 260), samt personer med synnerliga skäl anknytning (311), totalt 21 584. I gruppen ”Anknytning – anhörig till övriga” ingår personer med anknytning till exempelvis svenska medborgare eller till personer som har uppehållstillstånd i Sverige på andra grunder än asyl, arbete eller gäststudier, t ex nyetablerade/etablerade förhållanden till person i Sverige som inte fått uppehållstillstånd av asylskäl tidigare. I gruppen ”personer med synnerliga skäl anknytning” ingår bl a personer som är make/sambo till någon som är bosatt/har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige (Utlänningslagen 5 kap 3a § stycke 1 och 3).

1 av 5 uppehållstillstånd är asyl- och flyktinggrundat

Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd blir siffrorna 15 526 + 2 920 + 784 personer = 19 230 (Den första siffran är siffran för asyl (skydd), den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder, och den tredje siffran är verkställighetshinder. Antalet beviljade uppehållstillstånd under 2024 enligt massflyktsdirektivet, dvs flyktingar från Ukraina, är 11 038. Medan den totala siffran på 2024 års beviljade uppehållstillstånd är 93 895. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 20 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ett av fem: 1/5.

Det finns de som anser att uppehållstillstånd för utomeuropeiska flyktingar är ”sämre” än uppehållstillstånd för flyktingar från Ukraina. Motargument är av uppfattningen att en flykting är en flykting, oavsett ursprung. Antal beviljade uppehållstillstånd för personer med utomeuropeisk bakgrund är 4 488. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 5 % av alla beviljade uppehållstillstånd är för personer med utomeuropeisk bakgrund. Alltså ett av 20: 1/20.

För den som vill läsa mer om t ex fördelningen mellan tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd, persontyp (ensamstående, familj eller ensamkommande) samt kön kan hitta det på Migrationsverket.se.

Som en jämförelse kan vi kika på siffrorna över beviljade uppehållstillstånd under 2016, dvs det år då Sverige historiskt sett hittills beviljat störst antal uppehållstillstånd*. Under 2016 beviljades totalt 150 535 uppehållstillstånd. Av dessa beviljades 71 671 personer uppehållstillstånd på asylskäl och 15 148 personer beviljades uppehållstillstånd på anknytning med asyl-/flyktinggrund. Antalet så kallade ”dåliga” uppehållstillstånd under 2016 var alltså 71 671 + 15 148 = 86 819. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 58 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså  nästan tre av 5: 3/5.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2019 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid ungefär en av fem: 1/5.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2020 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid en av sex: 1/6.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2021 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid en av sex: 1/6.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2022 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid två av fem: 2/5.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2023 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid ett av fem: 1/5.

Trenden de senaste åren är att andelen sjunkit år efter år. Siffrorna sjönk i såväl faktiska antal som i procentandel. Mellan 2016-2021 (en femårsperiod) hade andelen beviljade uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund långt mer än halverats. Under 2022 ökade andelen till ”rekordnivåer”. Detta har delvis sin orsak i att det pågår ett krig i Ukraina, vilket har medfört att miljontals flyr landet. Under 2023 och 2024 har andelen minskat igen. Det har också sin orsak i att svensk asyl- och migrationspolitik har stramats åt under senare år. Vi påminner om att 2024 är året med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år.

Det finns ett flertal faktorer som påverkar siffrorna. Det har gjorts förändringar i det s k etableringsprogrammet, vi har den nya gymnasielagen som antogs 7 juli 2018, reformen av det gemensamma europeiska asylsystemet och FN:s globala migrationsramverk.

Motargument välkomnar debatter i frågor som rör migration och flyktingpolitik. Däremot vill vi varna för att det tyvärr förekommer ohederligheter i debatterna.

2017 är ”toppåret” vad gäller beviljade uppehållstillstånd på anknytning med asyl-/flyktinggrund19 129 personer.


Källor:

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2020

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2021

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2022

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2023

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2024

Migrationsverket: Frågor och svar om massflyktsdirektivet

Myten om våldtäktslandet Sverige

Den ökande graden av anmälda våldtäkter i Sverige innebär inte att det sker fler våldtäkter idag än tidigare. Det finns ett flertal faktorer att ta hänsyn till i en diskussion om våldtäkter.

Faktorer som påverkar våldtäktsstatistiken
  • Skärpt sexualbrottslagstiftning: Den juridiska definitionen av våldtäkt är vidare i Sverige än i andra länder
  • I vissa länder räknas upprepade våldtäkter med samma offer och samma förövare som en (1) våldtäkt, i Sverige räknas varje enskild våldtäkt som en (1) våldtäkt – en person som blir våldtagen av sin partner dagligen i en vecka räknas alltså som sju våldtäkter i Sverige
  • Anmälningsbenägenheten har ökat
  • Statistikföringen mellan länder skiljer sig åt: I många länder gallras vissa anmälningar bort (anmälningar som i initialt skede inte bedöms som brott), i Sverige registreras varje anmälan
  • Registreringsbenägenheten mellan länder skiljer sig åt: I många länder registreras anmälningar som ”händelser”, och upptas därför inte i kriminalstatistiken
  • Sättet mellan länder att beräkna uppklaring, och registrera uppklaringsprocent, av våldtäkter skiljer sig åt
  • Förtroendet för rättsväsendet mellan länder skiljer sig åt: lågt förtroende för rättsväsendet kan få folk att avstå från att anmäla
  • Synen på våldtäkt och sexuella övergrepp, bl a de s k våldtäktsmyterna, skiljer sig åt mellan olika länder

I Sverige anmäls fler våldtäkter än i andra länder. Det är inte möjligt att avgöra hur stora skillnaderna mellan olika länder faktiskt är då det inte finns verktyg att fastställa hur många våldtäkter som sker. Det vi vet är att det finns en mängd faktorer som påverkar; skärpt sexualbrottslagstiftning (troligen världens bästa), ökad anmälningsbenägenhet, hur vi räknar, statistikföring, registreringsbenägenhet, uppklaringsberäkning, attityder och förtroende för rättsväsendet är avgörande för hur statistiken ser ut. Sverige ligger i topp vad gäller alla dessa faktorer.


Källa:

BRÅ: Svårt jämföra våldtäktsstatistik mellan europeiska länder

Myt: Våldtäktslandet Sverige (del 2)

Den ökande graden av anmälda våldtäkter i Sverige innebär inte att det sker fler våldtäkter idag än tidigare. Det finns ett flertal faktorer att ta hänsyn till i en diskussion om våldtäkter. Det uppstår ett icke försumbart antal problem då olika länders våldtäktsnivåer och uppklaringsnivåer ska jämföras. Detta är en sammanfattning av skillnader i juridik, sociala attityder och statistikmetoder som kan förklara ökade anmälningar om våldtäkt, och varför Sverige sticker ut i statistiken.


Den senaste rapporten från BRÅ (Brottsförebyggande rådet), ”Anmälda och uppklarade våldtäkter i Europa. Svårigheter vid internationell jämförelse. (2020:2)”, kom 30 september 2020 och innehåller statistik från Eurostat, EIGE (European Institute for Gender Equality) och FRA (EU:s byrå för grundläggande rättigheter). Rapporten ger en bra överblick över de faktorer som vi måste beakta då vi talar om våldtäktsstatistiken i Sverige.

Röster i debatten gör inte sällan kopplingar mellan den höga anmälningsnivån och Sveriges generösa invandringspolitik.  Andra kontrasterar de många anmälningarna mot Sveriges starka ställning på jämställdhetsområdet. Våldtäktsstatistiken används ofta som ett slagträ i den internationella politiken.

Sverige har på senare år reviderat sexualbrottslagstiftningen ett antal gånger. Ändringar gjordes 2005, 2013 och 2018. Sedan 1965 har sexualbrottslagstiftningen i Sverige ändrats inte mindre än sex gånger.

Faktorer som påverkar våldtäktsstatistiken
  • Skärpt sexualbrottslagstiftning: Den juridiska definitionen av våldtäkt är vidare i Sverige än i andra länder
  • I vissa länder räknas upprepade våldtäkter med samma offer och samma förövare som en (1) våldtäkt, i Sverige räknas varje enskild våldtäkt som en (1) våldtäkt – en person som blir våldtagen av sin partner dagligen i en vecka räknas alltså som sju våldtäkter i Sverige
  • Anmälningsbenägenheten har ökat
  • Statistikföringen mellan länder skiljer sig åt: I många länder gallras vissa anmälningar bort (anmälningar som i initialt skede inte bedöms som brott), i Sverige registreras varje anmälan
  • Registreringsbenägenheten mellan länder skiljer sig åt: I många länder registreras anmälningar som ”händelser”, och upptas därför inte i kriminalstatistiken
  • Sättet mellan länder att beräkna uppklaring, och registrera uppklaringsprocent, av våldtäkter skiljer sig åt
  • Förtroendet för rättsväsendet mellan länder skiljer sig åt: lågt förtroende för rättsväsendet kan få folk att avstå från att anmäla
  • Synen på våldtäkt och sexuella övergrepp, bl a de s k våldtäktsmyterna, skiljer sig åt mellan olika länder

Enligt internationellt jämförbar statistik sker fler våldtäkter i Sverige och en högre andel är överfallsvåldtäkter. Detta kan bl a förklaras med en högre anmälningsbenägenhet och en vidare definition av vad som är våldtäkt, men inte den faktiska andelen brott.

Under 2019 anmäldes i Sverige 63 våldtäkter per 100 000 invånare (störst andel i Europa tillsammans med England-Wales). Som jämförelse anmäldes i Grekland en (1) våldtäkt per 100 000 invånare under samma period.

Formella faktorer, dvs rättsliga och statistiska faktorer, påverkar reella faktorer, och således nivån på våldtäktsstatistiken.

Skärmdump från BRÅ:s rapport ”Anmälda och uppklarade våldtäkter i Europa. Svårigheter vid internationella jämförelser (BRÅ Rapport 2020:2)”, sidan 24.

I skärmdumpen nedan redovisas hur de europeiska länderna skiljer sig åt gällande lagstiftning och statistikföring. Dessa faktorer påverkar antalet anmälda våldtäkter.

  1. Är våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserat?
  2. Rubriceras sexuellt umgänge med minderåriga som våldtäktt?
  3. Kan män våldtas?
  4. Innefattar våldtäktsdefinitionen andra handlingar än samlag
  5. Innefattar våldtäktsdefinitionen handlingar där inget våld/hot förekommit?
  6. Baseras statistiken på inflödet av anmälningar?
  7. Är enheten som statistiken baseras på brott (i motsats till offer/ärenden)?
  8. Räknas seriebrott flera gånger?
  9. Räknas multibrottslighet flera gånger (i motsats till huvudbrottsprincipen)?

Ett jakande svar (markerat med grön bock) indikerar att formella faktorer i detta avseende bidrar till att antalet anmälda våldtäkter ökar. Nekande svar är markerade med ett rött kryss. Länderna i tabell 6 nedan listas i fallande ordning utifrån det genomsnittliga antalet anmälda våldtäkter per 100 000 invånare 2013–2017.

Skärmdump från BRÅ:s rapport ”Anmälda och uppklarade våldtäkter i Europa. Svårigheter vid internationella jämförelser (BRÅ Rapport 2020:2)”, sidan 42.

Vad gäller anmälningsbenägenheten finns ett par avgörande faktorer att beakta. Dessa faktorer kan förklara varför anmälningsbenägenheten ökar i Sverige.

Skärmdump från BRÅ:s ”Anmälda och uppklarade våldtäkter i Europa. Svårigheter vid internationella jämförelser (BRÅ Rapport 2020:2)”, sidan 65. Sammanställning över faktorer som kan inverka på anmälningsbenägenheten.

Vad är det som gör att uppklaringsprocenten skiljer sig så markant mellan olika länder? Här finns ett antal förklaringar att beakta:

  • sättet att definiera vad som är ett uppklarat brott
  • vilka anmälningar som ingår i inflödet av brott
  • tidpunkten för när statistiken över uppklarade brott upprättas
  • polisens förutsättningar och förmåga att utreda och klara upp
    anmälda våldtäkter

I Sverige och England-Wales (länderna som ligger i topp vad gäller anmälningar) är definitionen av uppklaring, och således uppklaringsprocenten, långt snävare än i t ex Danmark, Tyskland och Norge. Tysklands mätmetod ger högst uppklaring, och ger därför ett ”bättre” resultat i statistiken. 2017 redovisade Tyskland en uppklaringsprocent på 83 %, medan England-Wales hade endast 3 % uppklarningsprocent.

Skärmdump från BRÅ:s ”Anmälda och uppklarade våldtäkter i Europa. Svårigheter vid internationella jämförelser (BRÅ Rapport 2020:2)”, sidan 75.

I Sverige anmäls fler våldtäkter än i andra länder. Det är inte möjligt att avgöra hur stora skillnaderna mellan olika länder faktiskt är då det inte finns verktyg att fastställa hur många våldtäkter som sker. Det vi vet är att det finns en mängd faktorer som påverkar; skärpt sexualbrottslagstiftning (troligen världens bästa), ökad anmälningsbenägenhet, hur vi räknar, statistikföring, registreringsbenägenhet, uppklaringsberäkning, attityder och förtroende för rättsväsendet är avgörande för hur statistiken ser ut. Sverige ligger i topp vad gäller alla dessa faktorer.

Att stirra sig blind på statistiken och dra slutsatser om ”våldtäktslandet Sverige” är såväl felaktigt som direkt skadligt. Statistiken visar att Sverige sticker ut vad gäller andel anmälningar om våldtäkt. Men det är inte hela sanningen. Sanningen är att Sverige är det land som är bäst på att uppmärksamma och hantera våldtäkter.


I del 1 av denna artikelserie förklarar jag bl a vad som skulle krävas för att få ner statistiken vad gäller våldtäktsanmälningar. I den texten framgår tydligt hur stora skillnaderna mellan olika länder vad gäller juridik, sociala attityder och metoder kring statistikföring är mellan Sverige och länder i världen med extremt låg anmälningsnivå.


Källor:

Regeringen: En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet

Polisen: Sexualbrott

BRÅ: Våldtäkt och sexualbrott

Nationellt centrum för kvinnofrid: Sexuellt våld

Regeringen: En ny sexualbrottslagstiftning

Regeringen: En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet

BRÅ: Anmälda och uppklarade våldtäkter i Europa. Svårigheter vid internationella jämförelser.

DN: Studie visar på skev bild av våldtäkter i Sverige


Mer läsning:

NA: Välkommen till våldtäktslandet Sverige

Motargument: Myt: Våldtäktslandet Sverige (del 1)

Myt: Våldtäktslandet Sverige (del 1)

 

I ”sverigevänliga” kretsar är man inte sen att hävda argument om ökat antal våldtäkter som ett vapen i invandringsdebatten. Ökar våldtäkterna lavinartat i Sverige? Forskare menar att orsakerna till att antalet anmälda och dömda våldtäktsmän ökar ligger i hur Sverige ser på begreppet våldtäkt, syn på offer och hur man räknar på återkommande våldtäkter.


Det stämmer att antalet anmälda våldtäkter ökar i Sverige. Det stämmer också att antalet dömda våldtäktsmän ökar i Sverige. Det stämmer att Sverige ligger i topp i Europa gällande anmälda våldtäkter. Av världens OECD-länder ligger Sverige tvåa efter Australien i antal anmälda våldtäkter. SD-topparna Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson använde den svenska våldtäktsstatistiken som ett politiskt slagträ i en omtalad debattartikel i Wall Street Journal häromåret.

Vad beror ökningen på? Är det en direkt konsekvens av ”massinvandring”, ”islamisering” och ”öppna gränser”?

”Ja!”, hävdar ”sverigevännerna” aka ”invandringskritikerna” bestämt, utan att egentligen tänka efter.

”Nej!”, hävdar forskarna aka experterna bestämt, med statistik och definitioner samt forskning som bakgrund.

Var ligger sanningen? Ska vi förlita oss på antaganden, känslor och gissningar, eller ska vi förlita oss på expertis, statistik och forskning? Valet är vårt. Valet görs utifrån vad vi tänker gynnar våra åsikter och vår människosyn.

Hur ser statistiken ut?

I enlighet med statistik från BRÅ (Brottsförebyggande rådet) kan vi se att antalet anmälda sexualbrott ökat sedan 2012. Tidsperioden 2005-2012 uppvisar en stabil anmälningsfrekvens. 2016 anmäldes 6 716 våldtäkter. 2017 anmäldes 7 370 våldtäkter. Det är en ökning om 10 %. Mellan 2008 och 2017, dvs de senaste 10 åren, har antalet anmälda våldtäkter ökat med 35 %.

2017 var personuppklarningsprocenten för våldtäkt 8 %. Personuppklaring innebär att en misstänkt person har bundits vid brottet genom att åtal har väckts, strafföreläggande har utfärdats eller åtalsunderlåtelse har meddelats.

Sexualbrottslagstiftningen har förändrats i omgångar. Avgörande förändringar gjordes såväl 2005 som 2013. Ändringarna berör definitionen av våldtäkt. Det som tidigare inte ansågs vara våldtäkt kom efter ändringen att betraktas som våldtäkt. Enligt forskare finns också indicier på att anmälningsbenägenheten gällande våldtäkter ökar. Dessutom är det så att varje enskild våldtäkt där förövare och offer är samma räknas i statistiken som en våldtäkt per tillfälle. Detta kan medföra årliga variationer i våldtäktsstatistiken.

Definitionen av våldtäkt mellan länder skiljer sig åt

Varför ligger Sverige så högt i våldtäktsstatistiken? Om vi dristar oss till att skärskåda själva definitionen av våldtäkt: Vi har redan klargjort att det gjordes förändringar i sexualbrottslagstiftningen 2005 2013. Det som betraktas som våldtäkt idag kunde före lagändringen betraktas som sexuellt ofredande eller sexualbrott.

Enligt Brottsbalken 6 kap 1 § definieras våldtäkt så här:

Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.
Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation.
Är ett brott som avses i första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som mindre grovt, döms för våldtäkt till fängelse i högst fyra år.
Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas, om våldet eller hotet varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (2013:365).

Det som ”sverigevänner” aka ”invandringskritiker” och SD menar är att antalet anmälningar redovisar antal begångna brott, dvs färre anmälningar innebär färre brott.

Statistiken på våldtäkt mellan länder skiljer sig åt

Sverige har världens hårdaste sexualbrottslagstiftning. Det är bra. Det innebär också att antalet våldtäkter är större i Sverige än i länder där sexualbrottslagstiftningen tillåter sexuella övergrepp som inte är tillåtna i Sverige. Jag ska ge några exempel.

Ett sätt att få ner våldtäktsstatistiken hade varit att avkriminalisera våldtäkt inom äktenskapet. 1965 kriminaliserades våldtäkt inom äktenskapet i Sverige. 2019 var våldtäkt inom äktenskapet olagligt i 150 av världens 197 länder. I USA är det förbjudet med våldtäkt inom äktenskapet, men det finns något som heter ”äktenskapliga privilegier”. Dessa privilegier består i att våldtäkt inom äktenskapet straffas lindrigare än utomäktenskapliga våldtäkter, med följden att offren anmäler i mindre utsträckning.

Ytterligare ett sätt att få ner våldtäktsstatistiken hade varit att stigmatisera, bestraffa och skuldbelägga våldtäktsoffer. Ett chockerande exempel är Egypten, det land med lägst antal anmälningar om våldtäkt i världen, är det inte straffbart för en man att mörda eller våldta sin fru, under förutsättning att hon varit otrogen. I Saudiarabien blev en kvinna som utsatts för en gruppvåldtäkt dömd till 200 piskrapp. Naturligtvis finns en korrelation mellan få anmälda våldtäkter och risk för påföljd för offret. I Sverige, till skillnad från många länder med låg anmälningsfrekvens gällande våldtäkter, värnar vi offret.

Ett ytterst effektivt sätt att få ner våldtäktsstatistiken i Sverige hade varit att återgå till den sexualbrottslagstiftning vi hade före 2005. Det var då definitionen av våldtäkt breddades. 2013 kom ytterligare en viktig förändring i lagstiftningen. Med den gamla sexualbrottslagstiftningen hade antalet anmälda våldtäkter varit mycket lägre.

Det enskilt mest effektiva sättet att få ner nivåerna hade varit att sluta räkna varje enskild våldtäkt som ett brott, utan istället klumpa ihop våldtäkter där förövare och offer är samma till ett brott.

Om vi stirrar oss blinda på siffror och statistik är Sverige våldtäktslandet nummer ett i Europa. Men när vi skärskådar omständigheterna, dvs sexualbrottslagstiftningen, definitionen, statistiken, anmälningsbenägenheten, stigmat och kvinnosynen förstår vi att ”sverigevännerna” och ”invandringskritikerna” helst slår dövörat till.

Man vill att Sverige ska ligga i topp beträffande våldtäkter, eftersom det bekräftar att ”massinvandringen”, mångkulturen och ”islamiseringen” är av ondo.

Fotnot: 1 juli 2018 vann en ny sexualbrottslag laga kraft. Den nya lagstiftningen bygger på frivillighet.


Källor:

BRÅ: Våldtäkt och sexualbrott

Riksdagen: En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet

Riksdagen: Brottsbalken 6 kap 1 §