Kategoriarkiv: Artiklar

Artiklar

Hur förhåller sig populism till demokrati?

Populismens relation till demokrati är komplicerad. Som Mudde och Kaltwasser konstaterar (2019) existerar populism sällan isolerat, utan är en produkt av den moderna representativa liberala demokratin.

Det här är en del av en serie i tre delar om populismens relation till den liberala demokratin. Du hittar samtliga delarna här:
1) Hur förhåller sig populism till ideologi?
2) Hur förhåller sig populism till demokrati?
3) Hur kan populismens framgång förklaras?

Det har visserligen funnits agitatorer, demagoger och politiker med en taktiskt ”folklig” retorik tidigare, men populismen är ett modernt fenomen som hänger samman med framväxten av den liberala representativa demokratin.

Müller (2019) argumenterar för att populism är ”otvivelaktigt anti-demokratisk”, eftersom den bygger på ett moraliskt anspråk på att vara de enda som representerar ”folket”. Populismen är, menar Müller (2019), ”alltid en politisk krigsförklaring” och inte bara anti-elitistisk, utan även anti-pluralistisk (2019) (dvs. emot politisk mångfald). Därmed utgör populismen ett hot mot demokratin som förutsätter en politisk mångfald och fritt åsiktsutbyte. Enligt Robert Dahls teori förutsätter pluralism som fundament i den liberaldemokratiska en representativ parlamentarism.

När populister är i opposition använder de moraliska och suveräna anspråk för sitt rättfärdigande. De kräver representation, lyfter radikaldemokratiska krav och uppmärksammar frågor som kan utgöra relevant systemkritik. Deras krav kan handla om att inkludera de exkluderade eller hävda att vissa samhällsfrågor ska hörsammas. Samtidigt målar de ut den befintliga ordningen, dess företrädare och ”eliten” som illegitima – och därmed oförenliga med ”riktig demokrati” som de själva företräder.

Det gör populismen antidemokratisk, utifrån det moraliska anspråket på exklusiv suverän representation. Bara deras perspektiv ska råda.

Samtidigt kan populismen bidra till att rikta fokus mot frågor som uppfattas som väsentliga för medborgarna genom att påverka både policyutformning och den allmänna samhällsagendan.

Populismen kan dock betraktas både som ett hot och som ett korrektiv till demokratin, även om flera forskare, såsom Müller (2019), invänder mot det senare synsättet. Mudde och Kaltwasser (2019) menar att populism kan vara både en vän till demokratin och en fiende, beroende på var i demokratiseringsprocessen en stat befinner sig.

Exempelvis kan populism ha en positiv effekt när en auktoritär stat liberaliseras, eftersom den kan påskynda demokratiseringsprocessen. I motsatt riktning kan populistiska anspråk ha en negativ effekt när en valdemokrati rör sig mot en mer utvecklad liberaldemokratisk ordning – genom att de populistiska rörelsernas auktoritära tendenser underminerar rättsstatens principer.

Inom hela spektrumet – från auktoritära stater till fullt utvecklad liberaldemokratisk parlamentarism – kan populismen anses ha både positiva och negativa effekter, beroende på kontext och maktförhållanden. Det gör att populism måste förstås utifrån den kontext den befinner sig och hur populismen positionerar sig i det politiska landskapet.

När populister väl når makten har de, i linje med sin självbild som bärare av ”folkviljan”, en tendens att motsätta sig institutioner som uppfattas som hinder för deras absoluta anspråk på makt. Det gör dem till ett hot mot rättsstaten och demokratisk maktutövning. Exempel på det är när maktdelningsprincipen upphör eller kraftigt försvagas.

Utvecklingen i länder som Ungern och Polen – men även Turkiet och USA – visar hur populistiska ledare och partier kan driva på en övergång från liberala demokratier till valdemokratier och vidare mot defekta demokratiska system. Exemplen illustrerar hur populismen kan motverka demokratisk konsolidering och istället främja en auktoritär utveckling inom staten. Det visar tydligt hur populism som kan uppfattas som nödvändig snabbt kan övergå till en demokratisk katastrof.

Eller som Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan uttryckte det med liknelsen om att demokrati är som att åka spårvagn:

”Du åker med tills du nått ditt resmål, sedan kliver du av”

Uttrycket används ofta för att illustrera hans syn på att demokrati är ett verktyg som ska användas för att uppnå ett specifikt politiskt mål, snarare än ett permanent system. Det tolkas som att han ser det som ett sätt att uppnå makten för att sedan kunna gå över till en annan typ av styre, och detta har setts som en del av en auktoritär utveckling i Turkiet, rapporterar Utrikespolitiska institutet. 

Referenser:

Mudde, Cas och Rovira Kaltwasser, Cristobal. Populism – a very short introduction. New York: Oxford University Press. 2019.

Müller, Jan-Werner. Vad är populism? En essä. 2 Uppl. Göteborg: Bokförlaget Daidalos. 2019.

Artiklar, I fokus

SD tvingar åklagare att yrka på utvisning

Gästinlägg av Marianne Vox

Frågan om utvisning på grund av brott har blivit en het politisk fråga i Sverige genom SD:s senaste utspel. I en ny statlig utredning föreslås att åklagare ska vara skyldiga att yrka på utvisning när brottet är utvisningsgrundande. Det innebär en tydlig förändring i rättskedjan — och väcker frågor om rättssäkerhet och åklagarens självständighet.

Åklagare är enligt svensk rätt självständiga aktörer. De får inte ta instruktioner från politiker i enskilda fall. Men riksdag och regering har makt att stifta lagar som styr hur åklagare ska agera generellt. Det är just denna väg som nu används för att påverka utvisningspraxis.

I utredningen SOU 2025:54 – Ett skärpt regelverk om utvisning på grund av brott föreslås att åklagare ska vara skyldiga att yrka på utvisning när brottet har ett straffvärde över böter. Syftet är att öka antalet utvisningar kraftigt.

Vad föreslås?

Obligatoriskt yrkande: Åklagare måste yrka på utvisning vid brott med strängare påföljd än böter.

Fler brott omfattas: Även mindre brott kan bli utvisningsgrundande, om straffet är fängelse.

Domstolen avgör: Det är fortfarande domstolen som beslutar om utvisning.

Verkställighetshinder bort från domstolens prövning:

Migrationsverket ska hantera om utvisningen går att genomföra.

Rättssäkerhet i fokus

När lagstiftaren styr åklagarens yrkanden minskar utrymmet för individuell bedömning. Det kan leda till att utvisning yrkas även i fall där det framstår som oproportionerligt eller omöjligt att genomföra.

Åklagarmyndigheten har i sitt remissvar uttryckt oro för negativa processekonomiska effekter och rättssäkerhetsrisker.

Dessutom har Högsta domstolen nyligen prövat fall där personer som bott i Sverige sedan barndomen utvisats. Domstolen betonade att utvisning måste vägas mot rätten till privat- och familjeliv enligt Europakonventionen.

Politiker kan inte påverka enskilda åklagare — men genom lagstiftning kan de skapa skyldigheter som förändrar rättspraxis. Det är en kraftfull form av styrning som måste balanseras mot rättssäkerhet, proportionalitet och internationella åtaganden.

Källor:

Sverigedemokraternas videoklipp på Facebook

Regeringen: Ett skärpt regelverk om utvisning på grund av brott

Riks: Det ska införas obligatorisk utvisning för fängelsedömda utlänningar

Domstol.se: Utvisning på grund av brott

Artiklar

Tidö: Skärpta straff och sänkt straffålder

1 kommentar

Tidöregeringen har, återigen efter eget huvud, tagit beslut som experter avråder ifrån och som studier och forskning motsäger. Tidö satsar hårt på symbolpolitik för att nå väljare. Forskare, studier, experter och remissinstanser belägger att strängare straff och sänkt straffålder inte minskar kriminaliteten, något som Tidöpartierna verkar vilja tro.

Tidöregeringen har tagit beslut om att straffpåföljder för vissa brott, bl a mord och grova sprängdåd, ska skärpas. Det finns dock ingen evidens för att skärpta straff skulle göra så att kriminaliteten minskar. Det finns däremot risk att det kan ha en kontraproduktiv effekt och öka risken för återfall, särskilt för unga som kan stiga i kriminella nätverk under sin tid i fängelset. Kostnaderna för skärpta straffpåföljder beräknas hamna på 16,3 miljarder kronor, med en ökning av fängelseår på 16 000 per år. Däremot finns det evidens för att sociala insatser, preventiva åtgärder och rehabilitering skulle vara faktorer som leder till minskad kriminalitet.

Tidöregeringen har tagit beslut om en sänkning av straffåldern till 13 år. Åtgärden ska gälla under en femårsperiod. Man har också aviserat att man kommer att möjliggöra för polisen att använda hemliga och preventiva tvångsmedel. Ungdomsrabatten kommer att ”minskas kraftigt” och ungdomsfängelser kommer i viss utsträckning att ersätta nuvarande SiS-hem. Sänkt straffålder har visat sig vara kontraproduktivt och kan istället leda till ökad kriminalitet. Gäng kommer att rekrytera ännu yngre barn. Sänkt straffålder kan strida mot Barnkonventionen och kan visa sig vara kontraproduktiv och riskerar att stigmatisera barn. Effektiviteten av sänkt straffålder ifrågasätts av kritiker, som menar att strängare straff sällan förebygger brottslighet på lång sikt och att rehabilitering är en viktigare insats för att minska återfall.

Tidöregeringen bedriver signalpolitik. De stiftar lagar och genomför reformer som inte har evidens, kritiseras av experter och egna utredare, samt motsägs av forskning och studier. Framför allt är det på områdena kriminal- och migrationspolitik som dessa ogenomtänkta och omotiverade beslut tas.

Lästips:

SVT: Utredning föreslår skärpta straff för ett 50-tal brott

Lunds universitet: Inget stöd i forskningen för hårdare straff

TF Kriminalvård: Hårdare tag mot unga

SVT: Tidöpartierna: Sänk straffbarhetsåldern till 13 år

Aftonbladet: Utredning: Sänk straffmyndighetsåldern

Stockholms universitet: Kontraproduktivt med sänkt straffålder

Expressen: Sågar sänkt straffålder blundar för orsakerna

Artiklar

#funkofobi: När ”vänsterbliven” blev en diagnos

Samtiden är en alternativ nätblogg som alltid sammankopplats med Sverigedemokraterna. Tidigare var bloggen SD:s officiella partiorgan, men är idag ”bara” en megafon för högerextrema åsikter i allmänhet, och propaganda för SD i synnerhet. I krönikan ”Vänsterbliven borde vara en diagnos” pekar Linn Johansson Leinonen ut politiska motståndare som psykiskt sjuka. Ingenstans i texten kan vi läsa något som överhuvudtaget skulle kunna beskrivas som sakligt, eller nyanserat.

Johansson Leinonen är f d vänsterpartist, och uttalar sig, enligt egen utsago, som expert på hur vänstermänniskor tänker:

”Som jag talat om tidigare så har jag själv varit vänster, och under väldigt många år dessutom. Just på grund av min historia har jag en unik inblick i vänsterns mentala ohälsa och varför deras ideologi ofta härstammar från den offermentalitet som kommer med psykiatriska diagnoser. Handen på hjärtat tror jag aldrig att jag har träffat någon som är vänster som inte lider av ångest, depression, autism eller liknande, annat än någon äldre stofil som helt enkelt inte helt har accepterat att de vuxit upp”. (Källa: Samtiden)

Idag har Johansson Leinonen ”hittat” hem till SD. Hon förklarar att hon själv varit vilsen, letat efter sig själv och tyckt att ”det var synd om mig och alla andra var dumma”. Symptomatiskt nog väljer hon att inte ställa en lekmannadiagnos på sig själv. Däremot drar hon sig inte för att ställa psykiatriska diagnoser på meningsmotståndare. Att avlegitimera oliktänkandes åsikter och göromål genom att hävda att de skulle vara personer som inte är vid sina sinnens fulla bruk är, tyvärr, en vanlig företeelse. Utan några som helst belägg, förutom de egna fördomarna, hatar Johansson Leinonen vidare samtidigt som hon drar förhastade slutsatser om personer med andra åsikter än hon själv:

”Ni kanske ser hur människor från vänster tar illa vid sig för allt? Ja, det beror på samma mekanism. De tar allt som kritik för att deras mentala hälsa gör att de ofta har bristande självkänsla och tar för givet att alla menar illa när de egentligen inte gör det. Återigen, klassiskt vid depression och ångest. Sen har vi det faktum att varje ung vänstermänniska jag har träffat har problem med sin självbild. Självskada är vanligt bland dessa personer, vilket kan förklara varför de tror att det är en ypperlig idé att färga håret blått just innan en arbetsintervju, och sedan ta illa vid sig och hävda diskriminering när de inte får jobbet”. (Källa: Samtiden)

Funkofobi är hat, hot och diskriminering av personer med olika former av funktionsnedsättningar, såväl fysiska som psykiska och neuropsykiatriska.

Samtiden väljer alltså att återigen sprida funkofobisk propaganda på bloggen. Att uttrycka funkfobi, eller för den delen rasism eller homofobi, är inte förenligt med det vi kallar journalistik.

Länk till Samtidenkrönikan (sparad i webbarkiv för att inte ge klick): https://web.archive.org/save/samtiden.nu/2025/10/linn-johansson-vansterbliven-borde-vara-en-diagnos/

Lästips:

Extremhögerns hat, hot och funkofobi mot Greta Thunberg

Artiklar

Skev debatt skapar oro och otrygghet

1 kommentar

Brottsförebyggande rådets (BRÅ) nationella trygghetsundersökning 2025 visar att människor upplever större oro och känsla av otrygghet idag än för 10 år sedan. Oron för brottsligheten i samhället har under perioden 2014-2024 nästan fördubblats, från 28 % till 54 %. Brottsutsattheten under samma tioårsperiod ligger däremot stabilt på runt 20 %, vilket innebär att 1 av 5 uppger att de utsatts för någon typ av brott. Att siffrorna för upplevd oro och känsla av otrygghet inte synkar med faktiskt brottsutsatthet beror till stor del på att media och folkvalda politiker målar upp en skev bild av att kriminaliteten i Sverige skulle vara i ökande.

Vad är anledningen till att oron och otryggheten, dvs känslan, har ökat så mycket samtidigt som faktiskt brottsutsatthet, dvs fakta, ligger kvar på samma nivåer som tidigare?

Tidöregeringen använder människors oro och känsla av otrygghet i sin propaganda och förda politik för att de vet att det genererar röster. Ju större oro och känsla av otrygghet, desto fler röster på hårdare kriminalpolitik och lägre invandring, samt kraftigt ökad återvandring.

Tidöregeringens förenklade narrativ innefattar att korta straff och invandring skulle vara orsaker till kriminalitet, som alltså ligger på samma nivåer idag som för 10 år sedan.

Tidöregeringen påstår att höga straff, minskad invandring och ökad återvandring skulle minska kriminaliteten. Det finns däremot inga belägg för att höjda straff skulle minska kriminalitet. Det finns heller inga belägg för att etnicitet eller religion skulle vara faktorer för att hamna i kriminalitet.

Den kriminalpolitiska och migrationspolitiska debatten är skev, och saknar verklighetsförankring. Media och folkvalda politiker bär det yttersta ansvaret för att känsla och fakta, dvs oro och otrygghet kontra faktisk brottsutsatthet, inte är i synk.

Källa:

BRÅ: Nationella trygghetsundersökningen 2025

Lästips:

Motargument: Oro är inte fakta

Artiklar

Svenska frivilligkompaniet – en del av den nazistiska krigsinsatsen

När Finland åter hamnade i krig mot Sovjetunionen sommaren 1941 – det så kallade fortsättningskriget – uppstod i Sverige en ny våg av sympatier för den finska kampen, om än mer begränsad än tidigare. Många svenskar såg Finland som ett skydd mot bolsjevismen i öst, och ur den känslan växte Svirkompaniet, ett frivilligt svenskt förband som skulle komma att slåss på tyskarnas sida – om än indirekt – vid Svirfronten i Östkarelen.

Svirkompaniet, formellt Svenska frivilligkompaniet, organiserades i början av 1942 som en del av den finska armén. Det bemannades av omkring 150 man, huvudsakligen svenska frivilliga som värvades genom nätverk knutna till tidigare vinterkrigsveteraner och olika typer av nationalistiska och nazistiska kretsar.

Totalt passerade cirka 400 svenskar genom kompaniet under dess två år vid fronten. Minst 39 stycken stupade.

Bakom frivilligverksamheten fanns flera drivkrafter. Hos många fanns ett genuint engagemang för Finland och en vilja att återupprepa den humanitära hjälpens ideal från vinterkriget. Men samtidigt var Svirkompaniet en del av den tyskstödda krigsinsatsen:

Finland var vid denna tid allierade med Nazityskland, och de svenska frivilliga stred därmed på axelmakternas sida.

Ideologiska kopplingar

Frivilligkårens sammansättning var politiskt blandad men inte ideologiskt neutral. Bland de frivilliga fanns både militärt skolade officerare, nationalkonservativa aktivister och personer med kopplingar till svenska fascistiska och nazistiska rörelser, bland annat Svensk Socialistisk Samling och Riksföreningen Sverige–Tyskland. Rekryteringen skedde i vissa fall genom dessa kretsar.

Den finska militärledningen välkomnade de svenska frivilliga som symboler för nordisk solidaritet, medan den svenska regeringen officiellt tagit avstånd från alla organiserade frivilliginsatser. Neutraliteten var strikt – men i praktiken tolererades en begränsad rekrytering, så länge den inte väckte offentlig debatt.

Insatser vid fronten

Svirkompaniet tjänstgjorde längs floden Svir (finska: Syväri), mellan sjöarna Onega och Ladoga. Fronten präglades av ett hårt klimat, ställningskrig och ständiga sovjetiska attacker.

De svenska frivilliga deltog i spaningsuppdrag och försvarsstrider, och kompaniet fick rykte om sig att vara en vältränad och disciplinerad trupp.

Avveckling och eftermäle

När Finland slöt vapenstillestånd med Sovjetunionen i september 1944 upplöstes Svirkompaniet.

Vid hemkomsten fick de svenska soldaterna inget officiellt erkännande; tvärtom möttes många med tystnad eller misstänksamhet.

Deras insats hade skett på en front som i efterhand förknippades med Nazitysklands krigssträvanden som en del av ett anfallskrig snarare än ett försvar av Finland.

Historiskt har Svirkompaniet kommit att symbolisera den moraliska dubbelhet som präglade svensk frivilligverksamhet under andra världskriget: en blandning av idealism, antikommunism, och fascistiska och nazistiska sympatier.

En av de mest uppmärksammade deltagarna var Gustaf Eugén Hallberg-Cuula, en svensk officer och nazist med finsk bakgrund, som stupade 1942 och blev något av en martyrfigur för frivilligkåren när han trampade på en mina och avled kort därefter. Än idag hyllas han av nynazister som en martyr för den nazistiska saken.

För enskilda deltagare blev erfarenheten livsavgörande – men också något man sällan talat öppet om i efterkrigstidens Sverige.

Källor:

von Schmidt-Laussitz, Nicolas. Svenskarna vid Jandeba: Svenska frivilligkompaniet 1942–1944. Svenskafrivilliga.com, 2007.

Gyllenhaal, Lars & Westberg, Lennart. Svenskar i krig 1914–1945. Historiska Media, 2008.

Nilsson, Orvar. När Finlands sak blev min. Schildts, 2002.

Jakobsson, J. Bärare av vittnesmål. DIVA-portal, 2023.

Hans Högman: “Swedish Volunteer Corps – Svirkompaniet”.

“Svenska frivilligkompaniet (Svirkompaniet)”. sv.wikipedia.org (källsökning).

”Svensk militärhistoria: Nazism i Sverige under andra världskriget”. 2025-51. Ares förlag. 2025

Kanger, Thomas & Åmark, Klas. Svensk nazism – Medlöpare och motståndare 1931–1945. Ordfront, 1996.

Artiklar, Myter

SD kryper till korset om religionsfriheten

Sverigedemokraterna har ihärdigt hävdat att religionsfrihet skulle betyda ”frihet från religion”, dvs att man skulle ha rätt att slippa religion i det offentliga rummet. Motargument har flertalet gånger förklarat varför detta påstående är en myt, skapad av en (medveten?) feltolkning av själva ordet. Till slut verkar SD ha insett att de faktiskt haft fel hela tiden. En motion skriven av bl a Markus Wiechel (SD) verkar vara partiets sätt att krypa till korset.

I Motion 2025/26:3082 Religionsfrihet av Markus Wiechel m fl (SD) läser vi:

”Religion är en privatsak, men när religion blir politik så är den inte längre en privatsak, då angår det alla. För ett sekulärt land som Sverige är det oerhört viktigt att politik och religion hålls åtskilt i lagstiftningen, samtidigt som det visas stor respekt för vårt kristna och hedniska arv samt enskildas individuella trosuppfattning. Av den anledningen bör regeringen, med respekt för vårt historiska och kulturella arv, återkomma med förslag som tydliggör att religionsfriheten också innefattar frihet från religion”. (Källa: Riksdagen)

Citatet implicerar att religion skulle vara politik i Sverige. I själva verket är Sverige ett av världens mest sekulariserade länder, och efter många långa år av utredningar och propositioner trädde lagen om att skilja Svenska kyrkan från staten i kraft 1 januari 2000. Politik och religion är åtskilda, med undantag av att just religionsfriheten utgör en del av grundlagen.

Att SD nu erkänner att de haft fel hela tiden angående religionsfriheten är välkommet, men är samtidigt en strategi för att kunna fortsätta föra sin kamp mot islam och muslimer. Det är inte långsökt att tro att SD vill få igenom denna ändringen i religionsfrihetslagen för att med lagen i ryggen kunna förbjuda böneutrop.

Källa:

Riksdagen: Motion 2025/26:3082 av Markus Wiechel m.fl. (SD) Religionsfrihet

Lästips:

Motargument: Religionsfrihet är inte ”frihet från religion”

Motargument: ”Frihet från religion” är en felaktig tolkning av religionsfriheten

Motargument: Myt: Religionsfrihet innebär ”frihet från religion”

Artiklar

Höjt försörjningskrav innebär färre arbetstillstånd

På en presskonferens 6 oktober 2025 presenterade Tidöregeringen, dvs Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, med stöd av samarbetspartiet Sverigedemokraterna, en ytterligare höjning av försörjningskravet för arbetstillstånd. För att erhålla arbetstillstånd kommer det att krävas en lön på 33 390 kronor.

Andelen uppehållstillstånd inom kategorin arbetsmarknad har minskat med hela 26 %, från 36 514 stycken 2023 till 27 009 stycken 2024. Det höjda försörjningskravet har inneburit färre ansökningar. Migrationsverket har dessutom arbetat mer aktivt för att motverka missbruk på arbetsmarknaden.

2023 trädde en lag gällande höjt försörjningskrav för arbetskraftsinvandrare. Då låg minimilönen för att få arbetstillstånd på 80 % av medianlönen i Sverige.

Nu drar regeringen åt tumskruvarna ytterligare. Det höjda försörjningskravet innebär att för att kunna erhålla arbetstillstånd krävs en minimilön på minst 90 % av medianlönen i Sverige. Idag ligger den siffran på 33 390 kronor per månad. Lagen kommer att träda i kraft 1 juni 2026.

Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har i ett yttrande kritiserat det höjda försörjningskravet med motiveringen att Sverige kan komma att gå miste om värdefull arbetskraft samt att det råder brist på arbetskraft på hela arbetsmarknaden. I yttrandet utvecklar SKR resonemanget med att befolkningen blir allt äldre, vilket i sin tur leder till att vi kommer att få ett underskott på arbetskraft i framtiden.

Källor:

Migrationsverket: Fortsatt minskning av uppehållstillstånd under 2024

SCB: Medianlöner i Sverige

Regeringen: Ny lönenivå för arbetstillstånd och skärpta krav för anhöriginvandring

Migrationsverket: Höjt försörjningskrav för arbetstillstånd

SKR: Yttrande – Remiss – Ett höjt försörjningskrav för
arbetskraftsinvandrare

Artiklar

SD:s främlingsfientlighet motsats till kristendom

Bibeln uppmanar konsekvent människor att behandla ”utlänningar” (invandrare, främlingar, gäster) med medkänsla, rättvisa och kärlek, och påminner dem ofta om deras egen historia som utlänningar i Egypten för att främja empati. Viktiga passager som 3 Mosebok 19:33-34 och 5 Mosebok 10:18-19 uppmanar israeliterna att behandla främlingar som infödda och älska dem som sig själva, medan Nya testamentet, genom Jesu läror i liknelsen om fåren och getterna (Matteus 25), utvidgar detta bud till universell gästfrihet och omsorg om de utsatta.

Gamla testamentets bud:

Behandla utlänningar med respekt och kärlek: Israeliterna uppmanades att inte misshandla utlänningar som bodde i deras land och att älska dem som sig själva, med tanke på deras egna erfarenheter som utlänningar i Egypten.

Säkerställ rättvisa för de utsatta: Lagen förbjöd att utnyttja utlänningar i affärsförbindelser och betonade deras rätt till rättvis behandling.

Visa medkänsla genom att förse dem med det nödvändiga: Israeliterna skulle lämna kvar resterna av sin skörd så att de fattiga och utlänningarna kunde samla in dem.

Erkänna deras status: Begreppet ”främling” var en vanlig del av israelernas lag och erkände rättigheterna och behoven hos dem som bodde bland dem.

Principer i Nya testamentet:

Jesu exempel och lära: Jesus själv levde som barn i ett främmande land och predikade om vikten av att ta hand om främlingar, inklusive utlänningar och människor i nöd.

Liknelsen om fåren och getterna: Denna liknelse lär oss att ta hand om främlingar, hungriga, sjuka och fängslade är ett uttryck för omsorg om Kristus, vilket leder till evigt liv.

En uppmaning till gästfrihet: Hebreerbrevet uppmuntrar troende att ”visa gästfrihet mot främlingar, för genom att göra det har vissa utan att veta om det tagit emot änglar” (Hebreerbrevet 13:2).

Viktiga teman:

Empati genom delade erfarenheter: Påminnelsen om att ”ni var främlingar i Egypten” är ett återkommande tema som syftar till att skapa empati och förståelse för invandrare.

Allmän mänsklighet: Skriften uppmanar oss att visa vänlighet mot alla, oavsett bakgrund eller nationalitet, och erkänna vår gemensamma mänsklighet.

Inkludering i Guds familj: För troende ligger den yttersta identiteten i Kristus, där skillnaderna mellan judar och hedningar, insiders och outsiders, övervinns.

Lästips:

http://www.fralsningsarmen.se/…/flyktingar-och…/

Artiklar

Retorisk demonisering av välfärd

När Jimmie Åkesson skriver att svensk välfärd inte ska vara ett smörgåsbord, att människor måste kvalificera sig för att få hjälp, och att bidragspolitiken har uppmuntrat folk att inte jobba, är det inte bara ett politiskt ställningstagande. Det är en retorisk konstruktion som bygger på ideologiskt misstänkliggörande, moralisk rangordning och nationell renhetslogik.

Inlägget innehåller flera av Jason Stanleys teser om fascismens verktyg:

1. Myten om ett förlorat förflutet:

Åkesson antyder att Sverige har haft en sund välfärd, men att den har förstörts av massinvandring och kravlöshet

2. Propaganda:

Påståendet att systemet har uppmuntrat människor att inte jobba är inte belagt, det är en känslostyrd generalisering som väcker ilska snarare än förståelse

3. Antiintellektualism:

Begreppet smörgåsbord är en retorisk förminskning, inte en saklig beskrivning, och hela inlägget ignorerar hur försörjningsstöd faktiskt fungerar

4. Fixering vid lag och ordning:

Motprestation lyfts fram som lösning, inte för att det är effektivt, utan för att det skapar en moralisk kontroll över de som söker hjälp.

5. Hierarkisering av medborgarskap:

Människor som flyttar till Sverige ska inte få full tillgång till välfärden, de måste kvalificera sig, vilket skapar ett tvåklassystem

6. Ledarkult:

Formuleringen nu gör vi det som måste göras är en klassisk mobiliseringsfras, där makten framställs som handlingskraftig och moralisk

7. Offermentalitet:

Svensk välfärd framställs som kapad av fel människor, och nationen som ett offer för sin egen generositet

8. Sexuell och kulturell panik:

Undertexten pekar mot invandring, kulturell upplösning och normförskjutning, även om det inte sägs rakt ut

9. Förakt för svaghet:

Att behöva stöd ses som ett moraliskt problem, inte som en del av samhällskontraktet

10. Faktaförnekelse:

Det finns inga belägg för att människor får ut lika mycket pengar som de som arbetar, men påståendet upprepas som om det vore sant

Det här är inte bara ett inlägg, det är en ideologisk karta. Den visar hur välfärden omdefinieras från rättighet till belöning, från skydd till misstänkliggörande, från solidaritet till selektion. Det är Homo Bidragus i ny tappning, nu med nationalistisk fernissa.

JImmie Åkessons FB-inlägg

10 Tactics of Fascism