Etikettarkiv: Sverigedemokraterna

SD-politiker sprider video från fascistisk grupp

Gästinlägg av sd_skandalerna

SD-kommunpolitikern Mari Bergh i Trollhättan är ett tungt namn där hon sitter som ordförande för partiet.

TTELA kan nu avslöja att hon utöver att vara flitig inom politiken även är en mycket aktiv användare av sociala medier där hon bl a sprider rasideologiskt och högerextremt material. Bergh har nämligen delat videor från det fascistiska partiet Britain First som grundats ur det ökända nazistkopplade partiet British National Party. Hon har även delat inlägg på en fredlig pro-palestinsk demonstration där hennes kommentar är “Psykvården måste byggas ut, är min åsikt”. Utöver det har hon även delat inlägg av den tidigare NMR-medlemmen och högerextremisten Christian Peterson samt hans kumpan Nick Alinia.

Britain First är ett fascistiskt parti som bl a har en paramilitär gren (Britain First Defence Force) och vars högt uppsatta ledare Ashlea Simon yttrat ”Engelsmän kan inte vara svarta, engelskt blod är vitt”. Partiet har vid ett flertal tillfällen kunnat kopplas till nazister och kända antisemiter som bjudits in för att propagera deras budskap. Ett flertal medlemmar är dömda för rasistiska och hatiska brott och ett flertal terroristdåd kan kopplas till gruppen.

Partiet sysslar med hatisk aktivism gentemot muslimer genom att bl.a invadera moskéer, hota muslimer och sprida falsk propaganda om rasistiska fördomar gentemot muslimer. Vid ett tillfälle har gruppen bl.a försökt provocera muslimer genom att hälla alkohol utanför moskéer.

När TTELA når Mari Bergh om hennes delningar undrar hon ”Vad har ni med det att göra?”.

Följ sd_skandalerna på Instagram: www.instagram.com/sd_skandalerna/

Källa:

TTELA: SD-politiker delade film på brittiska högerextremister

SD-kvinnor: “Utländska män är kraftigt överrepresenterade i sexualbrott”

SD-Kvinnors broschyr “Politik för kvinnor av kvinnor” (2020) utger sig för att lyfta kvinnors verkliga trygghet. Men bakom retoriken döljer sig en ideologisk agenda där fakta används selektivt – och ibland direkt vilseledande. Vi har faktakontrollerat innehållet.

“Utländska män är kraftigt överrepresenterade i sexualbrott”

Vad SD säger:

“Det är ett obestridligt faktum att män med utländsk bakgrund är kraftigt överrepresenterade i sexualbrottsstatistiken.”

Faktakoll:

Ja – men förenklat och föråldrat. BRÅ:s senaste rapport i ämnet är från 2005. Den visar visserligen överrepresentation, men också att faktorer som ålder, kön och socioekonomi spelar stor roll. BRÅ har uttryckligen varnat för att statistik kan misstolkas rasistiskt. Nyare studier saknas.

Bedömning:

Förenklat, användbart för att piska upp rädsla – inte förståelse.

Slutsats:

Politik, inte fakta

SD-Kvinnors dokument är inte en objektiv analys utan ett politiskt program klätt i faktaformuleringar. Fakta plockas, förenklas och sätts i ett ramverk där invandring, feminism och trygghet definieras utifrån en nationalistisk och auktoritär världsbild.

Fakta är inte valbart. När politik bygger på rädsla, måste vi svara med kunskap.


Källa:

SD-kvinnor: Politik för kvinnor av kvinnor

Kent Ekeroth (SD) avskyr lagar mot pengatvätt

Banker och hela finanssektorn måste agera mot misstänkt pengatvätt. De har kontroller och motmedel mot att personer anlitar mellanhänder för att försöka dölja spåren från överföring av svarta pengar. Kent Ekeroth (SD) målar i en artikel på SD-propagandaorganet Samnytt (som han för övrigt är VD i) upp en bild av hur bankväsendet blivit en sorts digital domstol. Han beskriver det som om att meningsmotståndare stängs av från samhällets grundläggande funktioner. Men han glömmer nämna att hans eget parti – Sverigedemokraterna – systematiskt arbetar för att göra exakt samma sak. Fast med statsbudgeten som vapen.


Genom Tidöavtalet har SD aktivt arbetat för att:

  • Skurit hundratals miljoner i stöd till studieförbund som t. ex. ABF.
  • Tagit bort statliga bidrag till etniska kulturföreningar.
  • Hotat Allmänna arvsfonden – som varje år stöttar demokratiska gräsrotsrörelser med nära en miljard.
  • Minskat stödet till kulturtidskrifter som EXPO och Brand – endast av politiska skäl.

Det är exakt samma logik som Ekeroth kritiserar: genom att minska tillgång till pengar, plattformar och inflytande har svensk regering begränsat särskilt utvalda verksamheter i det fria kulturlivet. Skillnaden? När SD vill kulturkriga sker det som beställningsuppdrag, genomförs via statsbudgeten – alltså ett institutionaliserat angrepp på det civila samhällets oberoende.

Att aktivt ha skärpt till och hindrat delar av det traditionella, ekonomiska stödet till demokratins samhällsnytta — och samtidigt försöka riva bort viktigaste kontrollfunktionerna och liberalisera friare pengaöverföringar in till alternativhögerns och SD:s opinionsbildning och kampanjer — det är hyckleri.

Om SD får fortsätta ha makt över budgeten riskerar vi ett Sverige där bara “godkända” röster får plats. Det är inte censur via bank – det är censur via stat. Och det är långt farligare.

Fråga er själva en gång till; av exakt vilka anledningar är det Kent Ekeroth arbetar politiskt för att luckra upp pengatvättlagen — egentligen?

Vän av ordning vet varför, och alla hederliga personer tycker att banker måste hindra och polisanmäla pengatvätt. Det är för att stoppa de personer som anlitar en mellanhand, en bulvan, för att försöka dölja spåren från överföringar och finansiering av skumraskaffärer.


En arkiverad version av Ekeroths artikel finns som inte ger Samnytt någon statistik-förtjänst eller sidklick:

https://archive.is/AhbnF

SD-kvinnor: “Feminismen är kidnappad av vänstern”

SD-Kvinnors broschyr “Politik för kvinnor av kvinnor” (2020) utger sig för att lyfta kvinnors verkliga trygghet. Men bakom retoriken döljer sig en ideologisk agenda där fakta används selektivt – och ibland direkt vilseledande. Vi har faktakontrollerat innehållet.

Vad SD säger:

“Den så kallade tredje vågens feminism har kidnappats av vänstern.”

Faktakoll:

Detta är ett ideologiskt påstående – inte ett faktum. Feminismen har alltid haft olika inriktningar: liberal, radikal, socialistisk, konservativ. Att en hel våg skulle ha “kidnappats” är en retorisk figur, inte en objektiv sanning.

Bedömning:

Ideologisk halmgubbe.

Slutsats:

Politik, inte fakta

SD-Kvinnors dokument är inte en objektiv analys utan ett politiskt program klätt i faktaformuleringar. Fakta plockas, förenklas och sätts i ett ramverk där invandring, feminism och trygghet definieras utifrån en nationalistisk och auktoritär världsbild.

Fakta är inte valbart. När politik bygger på rädsla, måste vi svara med kunskap.


Källa:

SD-kvinnor: Politik för kvinnor av kvinnor

Tidö: Åsiktsregistrering – när individens frihet blir en fråga om ursprung

Simona Mohamsson (L), ny integrations- och utbildningsminister, vill låta SCB och World Values Survey kartlägga invandrares värderingar – med särskilt fokus på dem med “icke-västlig bakgrund”. Enligt regeringen ska detta ligga till grund för framtida integrationspolitik. Men förslaget har väckt stark kritik: är detta början på en ny typ av värdestyrd integrationspolitik, där “fel” åsikter ska rättas?


3 000 personer ska intervjuas med hjälp av polisens metod för samhällsstudier. De utvalda frågorna rör bland annat syn på homosexualitet, skilsmässa, abort och sexualitet – allt med avsikten att kunna “följa upp om integrationspolitiken fungerar”. Men varför är det just personer med ”icke-västlig bakgrund” som ska granskas? Varför betraktas värderingar inom majoritetsbefolkningen inte som ett samhällsproblem i samma utsträckning?

Namnbyte som symbol – eller sköld?

Mohamsson har en ovanlig bakgrund i svensk politik. Född i Tyskland, dotter till föräldrar från Mellanöstern, och kom till Sverige som barn. Efter familjens flytt bytte de efternamn från Mohammed till Mohamsson. Enligt Mohamsson själv var det ett uttryck för respekt och vilja att bli en del av det svenska samhället.

Detta har nu blivit ett centralt inslag i hennes berättelse: hon är både ett “invandrarbarn” och ett liberalt statsråd. Men när hon använder sin bakgrund för att försvara en politik som syftar till att korrigera andras värderingar, uppstår frågan: används hennes identitet som en sköld för att legitimera en politik som i praktiken särbehandlar?

Statsvetare, fackförbund och den politiska oppositionen har reagerat kraftigt. Ordet “åsiktsregistrering” har nämnts och röster flaggar för att hela integrationspolitiken håller på att glida mot ett kontrollsamhälle. Statsvetaren Jonas Hinnfors menar att det är ett utspel som syftar till att positionera sig politiskt snarare än en faktisk lösning på något integrationsproblem.

Från SD till L – samma logik, annan retorik

Det går inte att blunda för likheterna med Sverigedemokraternas retorik. I åratal har SD talat om behovet av att “anpassa invandrares värderingar” till det svenska. Nu förs samma idéer fram – men av en liberal minister med invandrarbakgrund. Skillnaden är retoriken. Där SD talar om “svenskfientlighet” och “kulturell infiltration”, talar Mohamsson om “vetenskap”, “demokratisk värdegrund” och “frihet”. Men syftet är detsamma: att definiera vilka värderingar som är acceptabla – och att identifiera dem som avviker.

I en DN-artikel där Mohamsson intervjuas läser vi följande konstaterande från artikelförfattarna:

De undersökningar som World Values Survey gjort tidigare visar att många nyanlända har annan syn på skilsmässa, sex före äktenskap, abort och homosexualitet än infödda svenskar. Men efter tio år i Sverige har migranternas värderingar påtagligt närmat sig de inföddas. (Källa: DN)

Värderingsundersökningen ska presenteras 2026 och kommer att ligga till grund för hur integrationspolitiken ska utformas framöver. Det är alltså inte en akademisk övning – det handlar om konkreta styrmedel för framtida politik.

Det finns starka historiska skäl till varför staten inte ska lägga sig i medborgarnas personliga värderingar. I demokratier är yttrandefrihet och åsiktsfrihet grundläggande rättigheter. Att koppla dessa rättigheter till etnisk eller kulturell bakgrund är inte bara farligt – det är ett hot mot hela idén om lika värde. Om staten börjar välja ut vilka värderingar som ska gälla – och hos vem – då har vi lämnat liberalismen bakom oss.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.


Lästips angående hur dåvarande arbetsmarknads- och integrationsminister Mats Perssons (L) hösten 2024 lyfte kartläggning av invandrares värderingar, vilket möttes av hård intern kritik i Liberalerna. Ett statsråd i oppositionen ställde i samband med Perssons utspel en skriftlig fråga i Riksdagen.

Aftonbladet: Hård intern kritik mot L-ministerns invandringsutspel

Riksdagen: Skriftlig fråga 2024/25:183 Kartläggning av värderingar


Källa:

DN: Regeringen ska kartlägga invandrares värderingar

Ekeroth (SD) – Hatets återvändare

När Kent Ekeroth, f d riksdagsledamot för Sverigedemokraterna och ökänd för sitt rasideologiska bagage, nu åter låter mungipan drypa av etnocentrisk galla, är det varken nytt eller chockerande. Snarare är det som en gammal nazistpamflett som återvänder från papperskorgen – skrynklig, stinkande och djupt obehaglig.


I ett uttalande som ekar av 30-talets judefientliga retorik kallar Ekeroth en pro-palestinsk aktivist för “sinnebilden för svensk invandring” och kräver “drastiska åtgärder” för att få ut “ointegrerbara personer”. Man undrar: Är det Mein Kampf han bläddrar i på morgonen eller SD:s partiprogram?

Skärmdump från Samnytt 250613.

Ekeroth blev ett namn för svenska folket 2012 när han tillsammans med Erik Almqvist och Christian Westling deltog i den ökända järnrörsskandalen – där han beväpnad med ett järnrör jagade folk på gatan i Stockholm och kallade dem “babbe” och “hora”. Istället för att förintas politiskt av skandalen valde SD att kalla det “ett pojkstreck” – medan Ekeroth blev martyr i alt-rightkretsar.

Men hans bakgrund talar sitt tydliga språk:

• Förfäktare av etnopluralism, en omskrivning för etnisk segregation

• Deltagit i Counterjihad-konferenser, där islamofober från hela världen samlas

• Publicerade på Avpixlat, en hatsajt med direkta kopplingar till högerextrema miljöer

Kent Ekeroth är själv barn till en judisk kvinna som flydde antisemitismen i Polen. Ironin är att hans mor med nöd och näppe undkom den typ av förföljelse som Ekeroth nu vill återskapa – fast mot andra minoriteter. Det är en historisk amnesi som gränsar till det psykologiskt tragikomiska.

När Ekeroth kräver att vi ska “ta till drastiska åtgärder” mot vissa grupper i samhället, talar han inte som en debattör – utan som en fascist. Den typen av språk är aldrig en slump. Det syftar till att bana väg för ett samhälle där människovärdet graderas, där “integration” betyder underkastelse, och där “drastiska åtgärder” betyder deportationer och övervakning.

Sverige har sett det förut. Vi vet var det slutar.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Från bruna skjortor till blå slipsar (del 8)

Detta är åttonde och avslutande delen i en serie artiklar om vilka lärdomar från nazismens framväxt vi måste dra, samt om Sverigedemokraternas vägval. I denna del beskrivs hur demokratin steg för steg suddas ut. Avslutning: Där det börjar – och där det redan har börjat.


Det finns en farlig föreställning om att nazism är något som hör till det förflutna. Något som endast kan kännetecknas av massutrotning, krig och koncentrationsläger. Men nazismen började inte med gaskamrar. Den började med ord. Med motioner. Med ett nytt sätt att tala om folk, lojalitet, moral och gemenskap – och med ett gradvis avskaffande av de institutioner som kunde utmana makten.

Vi ser samma mönster i dag, i ett svenskt riksdagsparti som bär kostym och kallar sig demokratiskt. Sverigedemokraterna försöker inte längre dölja sin ideologiska agenda – de förverkligar den, motion för motion. Genom att förklara att vissa organisationer inte är värdiga bidrag, att vissa kulturer inte är jämlika, att vissa medier inte är folkets röst, att vissa människor inte hör hemma i välfärden eller i landet överhuvudtaget.

Vi måste våga säga det: SD är inte bara ett högerparti med en “annan syn på invandring”. De är ett ideologiskt projekt som hämtar näring ur samma idétraditioner som födde Europas 1900-talsdiktaturer: nationalism, etnisk homogenitet, misstänksamhet mot minoriteter, kontroll över kultur och utbildning, hat mot liberal universalism.

Principprogrammet är skrivet för att lugna. Det talar om demokrati, rättvisa, välfärd. Men handlingarna säger något annat. I riksdagen, i kommunpolitiken och i deras egna medier för SD redan en offensiv mot demokratins pelare. Det är en politik som i praktiken bygger på att rättigheter inte är universella utan villkorade. Att medier ska spegla makten, inte granska den. Att utbildning ska fostra lydnad, inte kritiskt tänkande. Att civilsamhället ska enas i lojalitet – eller tystna.

Vi kan inte längre tillåta oss att bara reagera på det som sägs. Vi måste reagera på vad som görs. Vi måste se igenom fernissan av folklighet och reformiver, och kalla detta projekt vid dess rätta namn: auktoritärt, nationalistiskt – och djupt antidemokratiskt.

Vi har sett vart denna väg leder förut.

Och vi ser nu hur den börjar på nytt – här, framför våra ögon.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

“Andra partiers vitböcker?”

Politiker och debattörer på högerflygeln har insinuerat och krävt att alla partier ska skriva varsin vitbok. Flera partier har redan granskat sin historia.

Socialdemokraterna bad om ursäkt till samerna 1998. Vänsterpartiet publicerade sin vitbok om kommunistisk historia redan 1992. Centern skrev sin om Bondeförbundet, 2002-2008. Alliansregeringen släppte 2014 en vitbok om statens övergrepp mot romer, inklusive tvångssteriliseringar. Det finns alltså en tradition av självrannsakan i svensk politik.

Sverigedemokraterna skiljer sig markant. Partiet grundades 1988 av öppet nazistiska och rasideologiska personer, och dessa idéer lever kvar till nutid. Att jämföra SD:s bakgrund med andra partiers förflutna är historielöst – SD är inte ett gammalt parti med gamla synder, utan ett relativt nytt parti med extremism i sitt DNA.

Vitboken kom dessutom inte av eget initiativ utan efter massiv kritik. Partiet har konsekvent försökt dölja eller tona ner sina rötter. Och till skillnad från andra partier är SD:s fördomar inte en sak för historieböckerna – de präglar partiets politik i dag.

SD:s kampanjande mot muslimer och HBTQIA+ har varit central i partiets tillväxt. Partiet har gång på gång pekat ut muslimer som ett hot, normaliserat islamofobi och underminerat religionsfriheten. Detta är inte historia – det är nutid. Därför räcker det inte, de behöver göra vitbok över åren 2011 och till idag. Frågan var aldrig vad SD har varit, utan vad det fortfarande är nu.

SD:s vitbok bekräftar nazism och antisemitism

I vitboken om drygt 800 sidor som presenterades på Almedalsveckan 2025 påvisas exakt vad sverigedemokratiska partiföreträdare förnekat, förminskat och bagatelliserat ända till nu. Partiet var under en lång tid etnonationalistiskt och antisemitiskt. Mot bakgrund av detta är det hyckleri av partiledare Jimmie Åkessons då han ”ber om ursäkt” till svenska judar för att partiet kan ha uppfattats som antisemitiskt och skrämmande, samtidigt som han inte kritiserar eller utesluter alla de som stått för det senaste årets rasistiska skandaler i SD.


I och med Åkessons påstådda ”ursäkt” skuldbelägger han kollektivt svenska judar istället för att slutligen ta ansvar ”på riktigt” för att SD var ett nazistiskt och antisemitiskt parti. Han uttryckte dessutom inte ansvar för att han personligen 1995 (då han blev medlem) tog ställning för ett öppet antisemitiskt parti, utan endast för att partiet kunde ”uppfattas” som antisemitiskt. För att Åkessons eventuella avståndstagande från antisemitism överhuvudtaget ska kunna ses som trovärdigt måste han ta avstånd från all sorts rasism.

Vitboken gavs tills vidare ut till nyhetsmedia i 100 pappersexemplar, och spänner över tiden från start 1988 till riksdagsinträdet 2010. Finns det en medveten baktanke med att inte beröra det som skett efter 2010? Författaren av vitboken, idéhistorikern Tony Gustafsson, presenterar massor som bekräftar nazismen och antisemitismen i SD, som t ex:

  • Partiet var utpräglat etnonationalistiskt
  • Idéer från nationalsocialism, antisemitism och rasideologi levde kvar i Sverigedemokraterna under flera år
  • De flesta som var aktiva i partiet under 80- och 90-talen på högre nivåer har enträget förnekat kopplingar till nazism/antisemitism
  • Inom ungdomsförbundet hälsade medlemmar på varandra med ordet ”hell” (en omskrivning av nazisternas ”heil”)
  • Det fanns partimedlemmar som förnekade Förintelsen, och man använde sig av antisemitiskt kodspråk
  • Partiet talade om rasideologi, rasskillnad och rasblandning
  • Under 1990-talet arrangerade partiet vit makt-konserter där det talades om drömmar om raskrig, avsky mot homosexuella och hyllningar till Förintelsen och KKK (Ku Klux Klan)
  • Partiet stöttade apartheidregimen och det vita minoritetsstyret i Sydafrika
  • Under ett torgmöte i Göteborg 1993 anslöt sig partiledningen öppet till de ritualer som det tyska nazistpartiet ägnat sig åt i Nürnberg på 1930-talet
  • Vid riksdagsvalet 1994 var s k ”dubbelanslutningar” vanliga. Man var alltså medlem i i SD samtidigt som man var medlem i mer eller mindre militanta nazistiska grupperingar, som t ex Nordiska Rikspartiet, Riksfronten och Vitt ariskt motstånd
  • Minst 10 av partiets 30 grundare hade bakgrund i nyfascistiska och nazistiska rörelser, och, förutom dessa 10, hade 18 av de 30 grundarna bakgrund i BSS (Bevara Sverige Svenskt)
  • Fram till mitten av 1990-talet var naziuniformer tillåtna
  • Fram till 1995, dvs efter att Åkesson blev medlem i SD, accepterades nazister i partiet
  • I samband med att man försökte ändra riktning i partiet, var det som kommunicerades utåt något annat än det som talades om internt
  • Fram till 2007 fanns partiföreträdare med nationalsocialistisk bakgrund
  • Inför valet 2018 kopplades 214 SD-kandidater till högerextremism (Acta Publica: Ur mylla brun)
  • Än idag använder sig SD-företrädare av antisemitiskt kodspråk som ”globalism, kosmopolit och kulturmarxism”

SD:s vitbok avslöjar på ett heltäckande sätt att SD har ett antisemitiskt arv, att partiet grundades av nazister, nyfascister och antisemiter, att partiet var utpräglat nazistiskt och antisemitiskt, samt att partiet under alla år försökt att förneka, förminska och bagatellisera vilka grundpelare partiet har vilat på sedan starten 1988. Åkessons försök till ”ursäkt” till svenska judar visar på att han egentligen inte dragit någon lärdom alls av det som nu framkommer.


Källor:

SVTPlay: SD:s vitbok presenteras i Almedalen

Omni: SD presenterar sin vitbok

Aftonbladet: Presenterar SD:s vitbok: Grundades av Bevara Sverige Svenskt

SVT: Forskaren om SD:s vitbok: ”Den inkluderar det mesta”

Omni: SD:s vitbok visar ett nazistiskt arv

Acta Publica: Ur mylla brun

Bad Åkesson (SD) om ursäkt till svenska judar?

Nej kära media, Jimmie bad inte om ursäkt. Han gjorde en klassisk skenmanöver för att VERKA be om ursäkt, men han gav inte en äkta ursäkt till svenska judar. Det är ett återkommande problem att dessa taktiker verkligen fungerar och att många accepterar en icke ursäkt som en faktisk ursäkt. För vad är det Jimmie säger? Jo, att han ber om ursäkt för att partiet ”kunde uppfattas som” antisemitiskt/skrämmande för judar. Med andra ord: de var inte riktiga antisemiter utan det vara bara av misstag som de råkade agera på sätt som judar kunde må dåligt av. Hade han bett om ursäkt för partiets historia på riktigt hade inte orden lagt delar av ansvaret på svenska judars tolkning av partiets ageranden utan tagit fullt ansvar för att SD var fullt ut nazister och judehatare.

Skärmdump från Expressen 250625.

För det är liksom inte en fråga om tolkning som leder till en beklaglig ”upplevelse” av partiet som hatiska mot judar. Partiets historia innehåller liksom sådant som att:

  • Klä sig i SS uniformer
  • Ha swastikor på kläder och flaggor under partimöte
  • Hylla Hitler
  • Hylla uppsatta inom nazistpartiet/SS

I SD:s medlemstidning diskutera sådant som ”judefrågan”, judisk världsmakt och frustration över att judar ”syns överallt”.

Bara som ett axplock. Det är inte en fråga om att ”uppfatta” dem som hotfulla när de gick på gatorna och heilade. De VAR hotfulla. Så nej, Jimmie bad inte om ursäkt för partiets historia. Han la ut en dimridå i syftet att verka judevänliga just nu medan vapnen istället riktas mot muslimer. Å media spelar med och hjälper till att tvätta SD:s historia ren från den skit de gladeligen spred.

Följ Vardagsrasismen på Instagram: www.instagram.com/vardagsrasismen/


Skärmdump från Expressen: www.expressen.se/nyheter/politik/akesson-ber-om-ursakt/