Etikettarkiv: integrationspolitik

Tidö: Åsiktsregistrering – när individens frihet blir en fråga om ursprung

Simona Mohamsson (L), ny integrations- och utbildningsminister, vill låta SCB och World Values Survey kartlägga invandrares värderingar – med särskilt fokus på dem med “icke-västlig bakgrund”. Enligt regeringen ska detta ligga till grund för framtida integrationspolitik. Men förslaget har väckt stark kritik: är detta början på en ny typ av värdestyrd integrationspolitik, där “fel” åsikter ska rättas?


3 000 personer ska intervjuas med hjälp av polisens metod för samhällsstudier. De utvalda frågorna rör bland annat syn på homosexualitet, skilsmässa, abort och sexualitet – allt med avsikten att kunna “följa upp om integrationspolitiken fungerar”. Men varför är det just personer med ”icke-västlig bakgrund” som ska granskas? Varför betraktas värderingar inom majoritetsbefolkningen inte som ett samhällsproblem i samma utsträckning?

Namnbyte som symbol – eller sköld?

Mohamsson har en ovanlig bakgrund i svensk politik. Född i Tyskland, dotter till föräldrar från Mellanöstern, och kom till Sverige som barn. Efter familjens flytt bytte de efternamn från Mohammed till Mohamsson. Enligt Mohamsson själv var det ett uttryck för respekt och vilja att bli en del av det svenska samhället.

Detta har nu blivit ett centralt inslag i hennes berättelse: hon är både ett “invandrarbarn” och ett liberalt statsråd. Men när hon använder sin bakgrund för att försvara en politik som syftar till att korrigera andras värderingar, uppstår frågan: används hennes identitet som en sköld för att legitimera en politik som i praktiken särbehandlar?

Statsvetare, fackförbund och den politiska oppositionen har reagerat kraftigt. Ordet “åsiktsregistrering” har nämnts och röster flaggar för att hela integrationspolitiken håller på att glida mot ett kontrollsamhälle. Statsvetaren Jonas Hinnfors menar att det är ett utspel som syftar till att positionera sig politiskt snarare än en faktisk lösning på något integrationsproblem.

Från SD till L – samma logik, annan retorik

Det går inte att blunda för likheterna med Sverigedemokraternas retorik. I åratal har SD talat om behovet av att “anpassa invandrares värderingar” till det svenska. Nu förs samma idéer fram – men av en liberal minister med invandrarbakgrund. Skillnaden är retoriken. Där SD talar om “svenskfientlighet” och “kulturell infiltration”, talar Mohamsson om “vetenskap”, “demokratisk värdegrund” och “frihet”. Men syftet är detsamma: att definiera vilka värderingar som är acceptabla – och att identifiera dem som avviker.

I en DN-artikel där Mohamsson intervjuas läser vi följande konstaterande från artikelförfattarna:

De undersökningar som World Values Survey gjort tidigare visar att många nyanlända har annan syn på skilsmässa, sex före äktenskap, abort och homosexualitet än infödda svenskar. Men efter tio år i Sverige har migranternas värderingar påtagligt närmat sig de inföddas. (Källa: DN)

Värderingsundersökningen ska presenteras 2026 och kommer att ligga till grund för hur integrationspolitiken ska utformas framöver. Det är alltså inte en akademisk övning – det handlar om konkreta styrmedel för framtida politik.

Det finns starka historiska skäl till varför staten inte ska lägga sig i medborgarnas personliga värderingar. I demokratier är yttrandefrihet och åsiktsfrihet grundläggande rättigheter. Att koppla dessa rättigheter till etnisk eller kulturell bakgrund är inte bara farligt – det är ett hot mot hela idén om lika värde. Om staten börjar välja ut vilka värderingar som ska gälla – och hos vem – då har vi lämnat liberalismen bakom oss.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.


Lästips angående hur dåvarande arbetsmarknads- och integrationsminister Mats Perssons (L) hösten 2024 lyfte kartläggning av invandrares värderingar, vilket möttes av hård intern kritik i Liberalerna. Ett statsråd i oppositionen ställde i samband med Perssons utspel en skriftlig fråga i Riksdagen.

Aftonbladet: Hård intern kritik mot L-ministerns invandringsutspel

Riksdagen: Skriftlig fråga 2024/25:183 Kartläggning av värderingar


Källa:

DN: Regeringen ska kartlägga invandrares värderingar

Myt: ”Svenskarna har inte bett om att tvångsintegreras”

Socialdemokraterna har nyligen presenterat ett integrationspolitiskt förslag.  I korthet handlar förslaget om att nyanlända ska kunna anvisas bostad i områden där fler svenskar bor än vad som är fallet idag, då nyanlända anvisas bostad i redan segregerade områden. Medan S talar om att vi behöver ”blanda befolkningen och bebyggelsen” för att främja integration och bryta segregation talar Sverigedemokraterna, deras sympatisörer och högerextrema bloggar om att förslaget skulle innebära ”tvångsblandning”, ”tvångsintegration” och ”tvångsomflyttning”.


Inget av regeringspartierna, dvs Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har officiellt kommenterat S förslag om att blanda befolkningen. SD-nära nätbloggar, som t ex Samtiden, är naturligtvis inte sena på bollen när det vankas möjligheter att polarisera och kategorisera människor i ”vi och dom”. Samtiden ägdes fram till ganska nyss av SD, är fortsatt ett propagandaorgan för partiet, och flera medarbetare är SD-kopplade.

I en artikel på Samtiden läser vi:

”I Malmö har sossarna redan påbörjat projektet. I det tidigare fashionabla Limhamn har S-styret tryckt in hyresfastigheter dit personer som lever på socialbidrag har flyttat. ”Rosengård by the Sea” är numera det allmänt vedertagna begreppet för området. Här bor alltså, sida vid sida, de som jobbar, sparar och har höga bostadslån med de som hänger omkring på dagarna och lever på andra – en blandning som Magdalena Andersson anser är eftersträvansvärd och som ska lösa problemen kring alla de samhällsbetungande följdeffekterna av deras mångåriga migrationspolitik.” (Källa: Samtiden)

Sedan ett par år har Malmö stad initierat en integrationsplan som handlar just om att främja integration och bryta segregation. Nyanlända och socialt utsatta har via bidrag beretts möjlighet att bo i hyresrätter I Limhamns sjöstad. Det som SD, deras sympatisörer och t ex Samtiden nu ropar högt om är alltså redan ett faktum.

Skärmdump från Riks X-konto 250603.

Jag bor själv sedan 5 år tillbaka i Limhamns sjöstad. Den s k ”tvångsblandningen” och ”tvångsintegrationen” är inget jag har lidit av, tvärtom är bostadsområdet vackert beläget vid havet, samt lugnt och tryggt. I området bor unga par, barnfamiljer och äldre. Under varma sommardagar och -kvällar lever Glasbrukskajen upp, då folk i alla åldrar njuter av väder och utsikt. Kajen har blivit ett populärt promenadstråk och en välbesökt bad- och picknickplats, men detta är inget som stör boende i området.

Det har i media varit en debatt om ett enskilt bostadshus där det har förekommit grov kriminalitet, kopplat till en specifik familj med gängkriminella familjemedlemmar. Familjen, samt sex andra familjer, flyttade från huset för två år sedan, och sedan dess har det inte skrivits mer om Limhamns sjöstad. Förrän nu, när Samtiden återigen lyfter området som ett exempel på att socialdemokratisk integrationspolitik i Malmö skulle ha varit ett misslyckande. Det enda argumentet de har är just det specifika bostadshuset, som är ett (1) hus i en stadsdel bestående av massor av hyresrättshus, bostadsrättshus och radhus.

Skärmdump från Lars Beckmans (M) X-konto 250605.

Vän av ordning vill påminna om att kriminalitet existerar i alla delar av det svenska samhället. Att det uteslutande skulle vara ett fenomen förbehållet s k ”utsatta områden” är såväl naivt som direkt felaktigt att påstå. Att SD och och andra använder mitt bostadsområde som slagträ i den integrationspolitiska debatten är inte bara tråkigt, det är inte heller ett underbyggt argument. Det handlar till syvende och sist om att vissa människor inte vill bo med människor som inte ser ut, talar eller beter sig som dem själva.

Människors ursprung eller ekonomiska status är för mig helt oväsentligt. Även när det kommer till grannar. Att utgå ifrån att kriminalitet eller försummelse skulle vara avhängigt etnicitet är rasism baserad på generaliserande fördomar om människor med annat ursprung. Det integrationspolitiska förslaget om ”blandning av befolkning och bebyggelse” är välkommet i arbetet med att främja integration och bryta segregation.


Källor:

Samtiden: S-kommunerna först ut med tvångsintegration (sparad i webbarkiv så att Samtiden inte får klick/trafik)

Aftonbladet: S-toppen: Vi behöver blanda befolkningen

Aftonbladet: Magdalena Andersson om nya integrationsplanen: ”Kommer inte gå fort”

Sydsvenskan: Hotad Limhamnsfamilj flyttar efter flera skottdåd och bombattack

Lästips, tidigare debattartiklar om Limhamns sjöstad på Motargument (publicerades också i Kvällsposten):

Motargument: Att bygga för integration – hyresrätter på Limhamn skapar konflikt

Motargument: Att bygga för integration (del 2) – M och SD i Malmö spelar med människors känslor

Svantesson (M) ljuger om självförsörjning

Finansminister Elisabeth Svantesson (M) påstår i sociala medier att 1,2 miljoner människor i Sverige inte skulle vara självförsörjande. Hon verkar inte inse att en lögn förblir en lögn oavsett antal gånger den upprepas.


Utredaren Christian Lindell, inriktad på arbetsmarknadsfrågor, har tidigare bemött sådana falsarier, då de har använts i debatter för att peka på att migrations- och integrationspolitiken skulle vara i akut behov av förändring.

Skärmdump från Elisabeth Svantessons (M) X 250227
Skärmdump från Elisabeth Svantessons (M) X 250227

Motargument är av åsikten att det är viktigt att ta integrationen på allvar, och den är otillräcklig. Men för att kunna föra en rimlig, saklig och seriös debatt krävs att vi har enbart korrekt fakta på bordet. Politiker har en tendens att vrida och vända på sanningen.

När Svantesson och, tidigare, statsminister Ulf Kristersson (M), dribblar med begreppet självförsörjning och (medvetet?) missförstått vad det faktiskt innebär, skapar det än mer splittring då det direkt slår mot invandrare på gruppnivå. Detta fångas i vanlig ordning upp av t ex SD-kopplade bloggen Samnytt, och sedan är falsarierna igång och blir virala löpeldar på sociala medier.

Detta är en medveten strategi, eftersom det i sin tur kan vidimera den kraftigt åtstramade flyktingpolitik vi har sett under denna mandatperiod då Tidöregeringen, dvs Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna med stöd av Sverigedemokraterna, har satt i system att göra det så svårt som möjligt för de invandrare som redan finns i Sverige. Man har samtidigt strypt den asylgrundade invandringen.

Så vad innebär då ”självförsörjande”? Lindell har förstjänstfullt petat hål på lögnen som nu återigen sprids, denna gång av Svantesson. Lindell bemötte tidigare Samnytt i samband med att de spred lögner om ensamkommandes sysselsättning.

I debatten cirkulerar mått på självförsörjning som inte mäter självförsörjning. Lindell menar att inkomstgränserna har satts för godtyckligt. Entreprenörskapsforum och Svenskt Näringsliv anses vara legitima källor. Problemet är att de använder en inkomstgräns om fyra prisbasbelopp (motsvarande en inkomst på 190 400 kr år 2021). Eftersom Svenskt Näringsliv räknar bort 500 000 studerande landar de i att 1,3 miljoner invånare i Sverige inte skulle försörja sig själva. Entreprenörskapsforum räknar inte bort studerande i sin beräkning, vilket landar i att 1,8 miljoner invånare påstås inte försörja sig själva ekonomiskt.

I dessa beräkningar gäller självförsörjningsmåttet enbart sociala ersättningar och bidrag. Enligt Lindell borde även kostnader för t ex utbildning, kultur och infrastruktur ingå.

Självförsörjning mäts på individnivå, men den minsta ekonomiska enheten är hushållsnivå. Lindell påminner om att i många fall då en person lever en tid med låga eller inga inkomster finns det i hushållet en partner som väger upp inkomstbortfall. När ena parten studerar eller vårdar en anhörig behöver det inte innebära att det hushållet söker biståndsinsatser.

Självförsörjning används som ett politiskt begrepp. I ett modernt välfärdssamhälle är det inte tänkt att alla ska vara självförsörjande, eftersom en grundläggande funktion är omfördelning såväl mellan generationer som mellan fattiga och rika.

Sociala bidrag och ersättningar är eftersträvansvärda så till vida att männskor ska kunna beredas möjligheter att studera och kompetensutveckla sig. Människor ska kunna ta ut föräldraförsäkring. Däremot är sjukdom och förtidspensionering negativt för såväl individ som samhälle.

Svantesson är ytterligare en politiker som splittrar och polariserar. I detta fall skuldbelägger hon personer som, ofta felaktigt, påstås vara icke självförsörjande. Föga förvånande är det återigen invandrare som skuldbeläggs för samhällsproblemen. I själva verket bygger Svantessons, och andras, anklagelser på felkonstruerade siffror om självförsörjning samt en agenda av att vidimera åtstramad migrationspolitik.


Källor:

Svantessons inlägg på X 250225

Christian Lindell: Statistik och strunt – hur försörjer sig de ”ej självförsörjande”?

Christian Lindell: Statistik och strunt – Samnytt och de ensamkommande

Lästips:

Motargument: Samnytts återkommande inkompetens

Motargument: Samnytt fortsätter ljuga om ensamkommande

Tidö: SD-politik genomförs utan att de behöver ta ansvar

”Tidöavtalet – Överenskommelse för Sverige” presenterades 14 oktober 2022 av de fyra partier som av svenska folket fått mandat att styra Sverige, dvs regeringspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, samt Sverigedemokraterna. Tidöavtalet har kritiserats för att bryta mot mänskliga rättigheter, den liberala demokratin, grundlagen och rättsstatens principer.


Många delar av Tidöavtalet är ren SD-politik. Det är egentligen inte så märkligt, SD är det största partiet i regeringsunderlaget. Det är framför allt på SD:s favoritområden Kriminalitet samt Migration och Integration som partiets inflytande har märkts av. Partiet har planer på att införa mer SD-politik i den uppdaterade versionen av Tidöavtalet som är under förhandling.

Så vilka saker är det SD har fått igenom i Tidöavtalet, och som delvis redan har blivit regeringspolitk? Motargument har listan:

SD:s kriminalpolitik:

  • Visitationszoner
  • Dubbla straff för gängkriminella
  • Utvisning av gängkriminella som inte begått brott
  • Kriminalisering av deltagande i kriminella gäng
  • Vistelseförbud

SD:s kriminalpolitik för barn:

  • Straff för unga lagöverträdare
  • Ny påföljd för unga
  • Ungdomsfängelser
  • Sänkt straffmyndighetsålder

SD:s asyl- och migrationspolitik:

  • Nationellt tiggeriförbud
  • Kraftig minskning av straffvärde på brott för utvisning
  • Möjlighet att göra människor statslösa
  • Utvisning pga ‘bristande levnadssätt’
  • Återkallelse av uppehållstillstånd i fler fall
  • Rivande av medborgarskap
  • Längre hemvisttid för att erhålla medborgarskap
  • Lojalitetsförklaring för att erhålla medborgarskap
  • Begränsningar i asylrätten
  • Skärpt bevisbörda och -krav i asylprocessen
  • Begränsningar i familjeåterförening
  • Skärpta villkor för anhöriginvandring
  • DNA-tester för anhöriginvandring
  • Färre kvotflyktingar
  • Påverka ursprung på kvotflyktingar
  • Skärpt arbetskraftsinvandring
  • Höjd minimilön på arbetskraftsinvandrare
  • Översyn av prövningen av asylansökan från säkra länder
  • Transitcenter för asylsökande
  • Asylsökandes ansvar för kostnaderna för mottagandet

SD:s nollintegration:

  • Ökad återvandring
  • Folkräkning
  • Stoppa statligt stöd till ”etniska föreningar”
  • Begränsade ”tilldragningsfaktorer” genom begränsade förmåner för icke-medborgare
  • Begränsad rätt till försörjningsstöd för papperslösa
  • Anmälningsplikt
  • Sänkt etableringsstöd
  • Begränsning av rätten till tolk

För den som vill läsa mer om vad varje varje specifik punkt innebär finns länkar till ett par korta motargument i slutet av denna artikel.

Tidöavtalet har kritiserats av såväl fackförbund som offentliganställda för att vara repressivt i den mening att det bryter mot mänskliga rättigheter, grundläggande fri- och rättigheter, Barnkonventionen, grundlagen samt rättssäkerheten. Det har också framförts att Tidöavtalet strider mot etiska riktlinjer och yrkesetiska koder.

CRD (Civil Rights Defenders) menar att kriminalpolitiken som bedrivs är straffpopulistisk, dvs beslutsfattare fokuserar snarare på straffrättsliga påföljder för att blidka väljare, inte för den brottsförebyggande effekten. Det finns inte stöd i vare sig forskning eller erfarenhet från andra länder för att höjda straffrättsliga påföljder minskar brottsligheten. Mänskliga rättigheter dikterar att straffrättsliga påföljder måste vara proportionerliga. Vidare påpekar CRD att flera åtgärder i Tidöavtalet ”direkt skulle strida mot internationella och regionala skyldigheter och konventioner som Sverige förbundit sig till samt mot vår egen grundlag”.

Kritiken kan sammanfattas i att samhället inte längre kommer att ta hänsyn till rättsstatens grundläggande princip om allas likhet inför lagen. Juridisk status och grupptillhörighet kommer att avgöra vilka rättigheter en människa har. Mänskliga rättigheter, rättsstatens principer och den liberala demokratin kan komma att sättas ur spel.


För mer ingående information om punkterna på respektive område:

Korta motargument: Tidö – SD:s kriminalpolitik

Korta motargument: Tidö – SD:s kriminalpolitik för barn

Korta motargument: Tidsö – SD:s asyl- och migrationspolitik

Korta motargument: Tidö – SD:s nollintegration

Korta motargument: Tidö – SD och medborgarskapet


Källor:

Tidöavtalet – Överenskommelse för Sverige

Valmyndigheten: Valresultat 2022

SVT: Sverigedemokraterna vill ha in mer i Tidöavtalet 2.0

Dagens Samhälle: Dra tillbaka förslagen om vård i Tidöavtalet

Civil Rights Defenders: Vi har granskat Tidöavtalet