Etikettarkiv: diskriminering

Krönikor

Så lätt blir du rasist

Hur kommer det sig att vi börjar skapa oss negativa uppfattningar om människor som är precis som vi? Otaliga experiment har genomförts inom detta forskningsområde. Det är dock ganska komplicerade saker som sker i all sin enkelhet, vilket gör att det är mycket lättare att tro på lögnerna än att inse att det är våra mänskliga faktorer som ligger bakom en hel del av den rasism som så enkelt genomsyrar vårt samhälle idag. Jag börjar med att visa några exempel på filmatiserade experiment. Vi börjar med ett som gick bra.

Lite allmänbildning om mänskligt beteende

Att känna till dessa experiment tillhör allmänbildningen. Hinner du inte se dem nu så borde du verkligen se dem någon annan gång. Efter du sett dessa filmer så kan du kritisera dem – inte förr.

Det finns också en filmserie som fortsätter där Jane Elliott avslutade, den serien börjar här.

Ni som väljer att se hela klippet, notera hur ett barn väljer att slita sönder symbolen för segregering när experimentet är slut. Ett riskfyllt experiment som gjorts i flera olika tappningar, exempelvis genom ”The Wave”:


Detta experiment fick avbrytas eftersom läraren, som kanske trodde att han visste vad han höll på med, insåg att det gått för långt. Eleverna valde själva att behandla varandra så kränkande att det var långt över den lagliga gränsen.

En av de viktiga sakerna att ta med sig är att den värdering vi gör, av oss och av andra, är helt och hållet skapad av oss beroende på vår omgivning. Det finns väldigt starka krafter som arbetar för att normalisera rasism, för att göra dig och mig, normalt vettiga och kritiska människor, till rasfixerade monster. Där etnicitet, utbildning, kön, ja allt som följer med sedan födseln skall ses som en bra grund att bedöma människor på.

En självuppfyllande profetia – undvik den!

Ju längre vi går i det spåret, desto längre kommer dessa värderingar att stämma överens med verkligheten – av två anledningar.

(1) Den första är att det är de saker som stämmer som faktiskt uppmärksammas: ”hen gör som hen gör för att hen är ”svart/vit/tjej/kille/gul/kort/lång/rödhårig etc,”. Som om de medfödda egenskaperna skulle ha någonting med vårt agerande att göra.

(2) Den andra handlar om att de som utsätts för diskrimineringen börjar tro att de faktiskt är på ett visst sätt. Att vissa är: ”dumma/tjuvaktiga/fula/mindre värda etc.” bara baserat på någons uppfattning om vad andras medfödda egenskaper verkar vara.

De som väljer att tro på sådant brukar också motsätta sig en förklaring som grundas i det sociala. De brukar anse att marginaliserade människor har chansen att klara sig lika bra som de som tillhör normen. Visst, i vissa fall är det så. I många fall brukar de som klarar av sin sociala klassresa bli ett gott exempel – inte likvärdig de som föds in i sin sociala klass, men inte lika dålig som de ”på botten”. De flesta har nog hört berättelser om ”den duktiga invandraren” som kämpat sig upp, eller barnet till missbrukaren som minsann blev revisor – eller vad det nu kan vara. Självfallet är det så. Självfallet finns dessa. Det speciella är inte att de klarade det utifrån sina förutsättningar. Det speciella är att vi har blivit vana vid att vissa människor inte ska ha samma förutsättningar som alla andra, att vissa är mindre värda – på grund av vem de föds som!

Antirasist – ett skällsord?

Den som kämpar för lika rättigheter brukar kallas ”PK” eller ”kulturmarxist” i vissa kretsar. Nuförtiden har också benämningen ”antirasist” börjat användas som ett skällsord. OK. Vad är i så fall motsatsen? Rasist…? Är det positivt att bli rasist nu, eller? Är det positivt att inte stå upp för lika rättigheter, att inte våga uttrycka en vilja om ett samhälle där vi värderar människor utefter deras handlingar/gärningar istället för deras påstådda, medfödda, genetiska egenskaper?

Sarah Palin poster by Eddie Colla enrage them with fear until they feel justified in their violence HIP_316744123.150668
Steve Rhodes / Foter / CC BY-NC-ND

Kom ihåg att vi (människan) har väldigt lätt att förvilla och manipulera, ofta genom enkla medel. En slöjridå av enkla lösningar kan vara bekväm att inte vifta bort. Men konsekvenserna kan bli fruktansvärda. Kritisera allt du hör, ser och läser.

Tänk två gånger om det finns en agenda bakom.

Bilda dig en egen uppfattning genom att läsa fler oberoende källor, utan att instinktivt bara döma människor efter kriterier som de inte på något sätt kan påverka själva. Med det sagt så vill jag också säga att: ”En idiot är en idiot”, oavsett etnicitet, klass, kön, status eller utbildning. Våga möta dessa utan att låta människor gömma sig bakom sina självuppfyllande epitet.

Fördjupningstexter av Andreas Meijer

Några ord i den Sverigevänliga debatten

Möta det annorlunda

Andreas blogg, kategori: Rasism

Krönikor

Ett brottsoffers betraktelser

Jag utsattes för ett brott för länge sedan, precis efter att jag hade fyllt 18. Efter att ha skumpat på en buss i en och en halv timme höll jag på att sprängas, så jag smög in bakom en häck för att lätta på trycket. När jag satt där kom två killar åt mitt håll, de var varken blonda eller blåögda.

a sneaky peek at peeing boy
thefuturistics / Foter / CC BY-NC

Jag kände igen dem, de hade suttit på samma buss som jag. En av dem upptäckte mig, gick åt mitt håll och frågade om jag hade en cigg. Jag ställde en motfråga: ”ser ni inte att jag sitter och pissar?” Han fortsatte att gå mot mig, långsamt, med sin blick fixerad på mig. Min tanke var: ”helvete, nu blir jag våldtagen och ingen kommer att se det”. Då ryckte han min väska och så sprang han och hans kompis iväg. Jag försökte dra upp mina byxor och springa efter och jag hörde mig själv skrika: ”men jag BEHÖVER den där!”

Jag sprang till ett kvällsöppet café och ringde polisen, var fullständigt hysterisk och skrek att jag hade blivit rånad. Det kom flera bilar med blåljus, sirener, hundpatrull och hela kavalleriet. Killarna var spårlöst borta, de åkte aldrig fast. Själv var jag helt skräckslagen, de hade ju gått efter mig när jag klev av bussen. Hela tillvaron rasade ihop. Jag klarade inte av att bo själv, kunde inte sova och jag hoppade högt varje gång jag såg en ung kille som såg att ut att komma från Thailand eller något av deras grannländer. Jag blev skämtsamt kallad ”kort-Louise” av ägaren till en butik eftersom jag vägrade att använda kontanter. Ännu idag undviker jag det i den mån det går. Rädslan under den sekund jag trodde att jag skulle bli våldtagen kan jag fortfarande känna.

Nu ser jag personer som själva har varit i samma situation som jag, men som tacklar traumat genom att dra alla över en kam. Ibland har någon av deras närstående utsatts för brott, ibland har de ingen koppling till brottsoffret alls, de kan lika gärna ha läst någon notis i en tidning. Men gärningsmännen de ser är inte blonda och blåögda, och offret är någon som liknar mig — en helsvensk och försvarslös ung tjej. Jag blev själv livrädd när jag såg någon som liknade gärningsmännen, men till slut lyckades jag omprogrammera min hjärna för att kunna begripa att en person inte är en brottsling bara för att han/hon ser ut på ett visst sätt. Det tog ett bra tag, men jag insåg vilka fördomar jag hade, hur djupt rotade de var och hur fruktansvärt svårt det var att konfrontera dem. Vem ger mig rätten att döma en människa baserat på det yttre? För att två personer var riktiga rötägg? Men de var inte rötägg bara för att de inte såg ut att heta Kalle och Olle. Hade de gjort det hade de bara varit två ruttna typer.

Det finns så många anledningar till varför människor begår brott. Eller blir brottsoffer. Det är något som inte kan förminskas till en fråga om etnicitet, hudfärg, kultur eller religion. Men det är enkelt för vissa att dra alla över en kam. Genom att göra det behöver vi inte gräva djupare för att få den kunskap vi saknar.

Varför gjorde de det här mot mig? Jag blir arg när jag tänker på det. De gav mig ärr i själen, de gjorde mig illa. Jag är inte nöjd med förklaringar om att de uppenbarligen inte hade svensk härstamning och att de då per automatik är, eller i alla fall kommer att bli brottsling. Vidare skiter jag högaktningsfullt i om någon så skulle vilja stegla de två killarna. Det ger inte mig som brottsoffer någon upprättelse.

Gästkrönikör: Louise H.

Krönikor

Nej, du är ej White Trash!

Uttrycket ”White-Trash” har som så många andra amerikansk-engelska uttryck etablerat sig i det svenska språket. Det är något som bedöms vara fallet i en artikel i Landsorganisationen LO:s tidning Arbetet, publicerad den 2 september 2011 under rubriken ”Om white trash-rasismen”, såväl som i en artikel på nätforumet Avpixlat, publicerad den 5 augusti 2013 under rubriken ”Är du en White Trash-människa?”.

Bedömningen att utrycket ”white trash” blir allt vanligare förekommande stöds av Arbetets research i mediearkivet. Bedömningen stöds av tidningar från (vad som väl bör anses tillhöra) den ideologiska vänstern till den ideologiska högern. Journalister bloggar om ordet i tidningen Nöjesguiden, under rubriker som ”Det vita skräpet”, inklusive deras njutning av att använda det i nedsättande syfte.
Ordet har till och med fått en försvenskad version i form av ”Svenneskräp”. Det förekommer i en bok med samma namn och boken debatteras i Sveriges Televisions TV-soffprogram ”Gomorron”. I boken beskriver författaren det epitetet som något positivt.

Redan på 90-talet hölls ett White-Trash-seminarium Moderna Muséet och fick följande recension:

Det var en bjudning med vin och lite tilltugg, minns dåvarande ‘Bibel’-redaktören Fredrik Strage. Seminariet gick ut på att Lisa Carver stod på en scen och förvandlade snygga stockholmsungdomar till White trash-amerikaner i dåliga kläder från K-mart, ett amerikanskt Galne Gunnar-varuhus.

(Källa: sida 29 i följande uppsats om begreppet ”White Trash” i Sverige).

Kanske upplever även du som läsare samma sak när du konverserar med olika människor? Börjar begreppet ”White-Trash” bli vedertaget? För egen del har jag hört uttrycket av två personer de senaste två åren. Den ena gången med hänvisning till en socialt dysfuktionell familj bestående av etniska svenskar. Den andra gången med hänvisning till den undermåliga skrivförmågan hos en etniskt svensk person. Båda personerna som uttalade ordet ”white trash” var själva etniska svenskar.

07PICT97512
mr. nightshade / Foter / CC BY-NC-ND

”White trash” historik

Ursprunget till ordet ”white trash” myntades några decennier innan det amerikanska inbördeskriget och härrör från de amerikanska sydstaterna och beskriver människor som hade gemensamt att de var vita till hudfärgen, var fattiga och lågutbildade.

De ansågs även generellt vara kulturellt osofistikerade. Rasbiologiska teorier om de som ansågs vara ”White-Trash” utvecklades. Enligt de teorierna härstammade ”white-trash” från europeiska straffångar, kriminella, moraliskt förtappade, genetiskt ointelligenta och fysiskt defekta människor.

Uttrycket ”white trash” har sitt ursprung i den sociala klassen av rika amerikanska sydstatare och i viss mån från medelklassen i den amerikanska Södern. De rika i Sydstaterna utgjordes huvudsakligen av slavägare. I avsaknaden av och förbudet mot adelsskap, ville de ha epitet på andra vita som markerade en klass-hierarki. Att svarta och icke-vita betraktades som lägre stående och inte fullvärdiga människor var lika självklart som fastställt i rådande lagstiftning.

Men Sydstaterna utgjorde i praktiken ett kastsamhälle med överlappande hierarkier av etnisk, kulturell och ekonomisk status.

Vita slavägare utgjorde toppen på hierarkin där de stora slavägarna stod absolut högst. De kontrollerade det politiska och ekonomiska livet. Den vita medelklassen stod där emellan.

Ekonomiskt fanns även en mindre men på flera håll betydelsefull svart medelklass utgörandes av frigivna slavar och deras ättlingar. De var huvudsakligen bosatta i Söderns större städer. Flera av dem tillhörde ekonomiskt en övre medelklass. Ett fåtal levde ännu bättre. Samtidigt var deras sociala och lagliga status kraftigt kringskuren på grund av deras afrikanska ursprung.

I motsatt riktning var de, huvudsakligen fattiga bönder bosatta på kullar med dålig jord eller jägare och enklare hantverkare, en relativt stor andel fattiga vita som fick epitetet ”white trash”. Ekonomiskt sett var svarta slavar de enda som stod lägre i sociokulturell hierarki. Deras enda sätt att tillerkännas högre social status i samhället var att på olika sätt framhäva sin ”vithet” i den betydelse den hade då och senare; nämligen intellektuellt, fysiskt, psykiskt och kulturellt överlägsen alla icke vita. Just på så sätt definierades själva människovärdet allt mer hos den diffusa grupp som kallades för ”white trash”.

Vid slutet av det amerikanska inbördeskriget förändrades radikalt livsförutsättningarna även för den artificiella gruppen benämnd ”white trash”. Även bruket av ordet ”white trash” ändrades.

Slaveriets avskaffande ledde till att svartas sociala mobilitet ökade kraftigt, även om den fortfarande var starkt kringskuren. Svarta och vita möttes fysiskt på ett sätt som aldrig tidigare och de konkurrerade med varandra, om än på ojämlika villkor. Nya och allt starkare segregerande lagar mellan svarta och vita infördes, men slaveriets avskaffande hade ironiskt nog verkat öka behovet för fattiga vita, stämplade som ”white trash” att markera sin ”vithet”.

Samtidigt ökade det lagliga förtrycket av fattiga vita i sydstaterna. Nya delstatslagar stiftades, som grundat på IQ-test, ekonomisk redbarhet och en mängd andra krav fråntog dem möjligheten att rösta.

De sociala stigman hos de som stämplades som ”white trash” och värdet i ”vitheten” urholkades mycket sakta men säkert.

Och fattiga vita sydstatare migrerade i stor skala till industrijobb i de amerikanska nordstaterna och västra USA. Ordet ”white trash” populariserades och blev ett allmänt vedertaget begrepp över hela landet, såväl bland svarta som vita. Bland alla politiska läger. Uttrycket ”white trash” blev en del av amerikansk teater, litteratur och film, tillsammans med besläktade lokalt anknutna ord som ”hicks”, ”hillybillies”, ”okies”, ”rednecks” och ”peckerwoods”. Uttrycket började användas av de som tillhörde denna stigmatiserade grupp som en slags självironisk benämning.

”White trash” var fortfarande knutet till fattiga vita sydstatare, men hade allt mer övergått till att anvädas gentemot alla vita amerikaner som var fattiga och dåligt utbildade.

Svenskar som förvandlas till ”white trash”

Ordet ”white trash” spreds slutligen till andra sidan Atlanten, inbegripet Sverige. Ett Sverige utan ett förflutet av storskaligt slaveri av svarta människor på svensk mark, som fortfarande är ett av världens ekonomiskt mest jämlika länderna och med hög andel högskoleutbildad befolkning.

Ett Sverige som trots de fördomar som givetvis även finns här, internationellt sett haft en väldigt snabb och smidig övergång till ett mångkulturellt och egalitärt samhälle.

Men Sverige befinner sig även i en social och kulturell brytningstid eftersom grunden för vår ekonomi ändras radikalt. Förra seklets övergång från bondesamhälle till industrisamhälle var mångdubbelt mer dramatisk och smärtsam, med snabb urbanisering, trångboddhet, missbruk och våld. Men övergången från bondesamhälle präglades även av sociala reformer, bättre utbildning, bättre boendestandard och långt fler arbetstillfällen inom industri- och tjänstesektorn än de jobb som försvann inom jordbruket.

Män fick allt bättre betalda jobb, samtidigt som allt fler kvinnor kom ut på arbetsmarknaden och ytterligare tusentals människor från hela världen rekryterades till arbeten. Även om det jämlika samhället inte uppnåddes, var det jämlika samhället den allt starkare kulturella normen. Att vara fattig och dåligt utbildad var även då ett stigma, men ett stigma som bekämpades.

Vi blev mer välmående samtidigt och på grund av vår genemsamt förbättrade tillvaro.

”White trash” beskylls för sin egen fattigdom

I dagens Sverige där begreppet ”white trash” etablerar sig i svenskt språkbruk, är trenden den motsatta. Vårt världsberömda sociala skyddsnät nedmonteras samtidigt som allt fler behöver det. Vårt världsberömda utbildningsväsende nedmonteras, samtidigt som det från att ha givit fler möjligheter till arbete blivit en grundförutsättning för arbete. Svårigheterna att få en egen lägenhet till ett drägligt pris ökar i samma takt som allt fler, allt tidigare och allt oftare skaffar sig allt lyxigare lägenheter och villor.

Home Sweet Home
Stuck in Customs / Foter / CC BY-NC-SA

Genom utbildning och en allt effektivare och expanderande informationsteknologi får allt fler svenskar hela världen som arbetsfält och blir oberoende av att arbeta på en viss ort. Detta samtidigt som hela den ekonomiska tillvaron slås i spillror på orter över hela Sverige där nedlagda industrier skapar spökstäder på samma sätt som nedlagda jordbruk tidigare skapat spökbyar. Med många människor som förr pendlade till jobb — pendlar nu mellan socialkontoren, a-kassan och FAS 3.

Den ekonomiska tillväxten ökar stadigt och svenska statsfinanser fortsätter att förbättras samtidigt som allt fler hamnar i långvarig fattigdom.

I viss mån har det ökade välståndet i Sverige nu skett på bekostnad av andras minskade välstånd.

Och som alltid i tider av social oro och med ökande sociala orättvisor måste syndabockar utses och utpekas som skyldiga till andras, även sin egen ofärd.

Som tidigare nämnt är inte Sverige ett samhälle fritt från fördomar men den lika påtagliga som ofrånkomliga globaliseringen, etniska och kulturella mångfalden är tillräckligt djupt rotad för att inte lika lätt och ensidigt kunna bli den allomfattande syndabocken för våra samhällsproblem.

Nerskräpandet av människor i kampen mot rasismen

Lika självklart som de otaliga, grovt lögnaktiga stereotyperna och öknamnen ”svartskalle”, ”pensionsräddare”, ”kulturberikare”, ”invällare”, ”blatte”, ”babbe” existerar, lika självklart bekämpas de av staten, näringslivet, av organisationer, grupper och privatpersoner. Sådana uttryck bekämpas på demonstrationer, manifestationer, i debattartiklar, i det offentliga och privata samtalet.

Men i det ekonomiskt, socialt och kulturellt närmast schizofrena dagens Sverige, kan uttryck som ”white trash” debatteras och fnittras förtjust över i TV-soffor, kräkas ut med förakt på bloggar där författare förhärligar sina egna karriärer, sin klädstil och självutnämnda kulturella sofistikering.

Om de amerikanska sydstaterna etablerade uttrycket ”white trash” utifrån en högerextrem, konservativ kastideologi, har det ekonomiskt, socialt och kulturellt schizofrena Sverige som bejakar upplysning, kunskap och världsvana etablerat uttrycket ”white trash” utifrån en vänsterinriktad ideologi.

Ett schizofrent Sverige där bland annat ledande sverigedemokrater benämns som ”white trash” på grund av sitt beteende, samtidigt som grovt rasistiska hemsidor som Avpixlat, Fria Tider och Nationell.nu med rätta kritiserar ordet ”white trash” för att vara fördomsfullt.

”White trash” — manifestering av överlägsenhet

Dessutom är uttrycket ”white trash” en attack mot andra etniska grupper och individer oavsett deras ursprung, sociala, kulturella och ekonomiska ställning. Vet du varför? Jo, för ”white trash” implicerar att det finns vita människor som inte är ”skräp”. Närmare bestämt de allra flesta vita. Och om så är fallet, varför finns inga motsvarande uttryck bland andra etniska grupper? Varför finns inte utrycket ”black trash”, ”arab trash”, eller ”romani trash”? Ja just det, för att huvudregeln som den xenofobiska hierarki som existerar i västvärlden och därmed även i Sverige, utgår ifrån att vita är ”bra människor” med undantag av ett fåtal. Andra etniska grupper förmodas vara ”dåliga människor” med undantag av ett fåtal.

Städa bort det ”vita skräpet” från ditt ordförråd

Så nej! Du är ingen ”white trash-människa”! Använd inte det ord mot någon.

Du kan inte lyfta upp dig själv eller andra genom att trycka ner andra. Håna inte människor för att de verkar ha sämre utbildning än vad du själv kanske har. Engagera dig politiskt för att ge mer och bättre utbildning åt de som vill utbilda sig. Uppmuntra istället andra att utbilda sig. Många vet, kan och förstår mer genom sina livserfarenheter och yrkeserfarenheter än en del av de som studerat hela sitt liv med höga betyg.

Håna inte folk för att du tror att de inte bor lika fint som du själv. Engagera dig politiskt för att alla skall få fler och bättre bostäder till ett rimligare pris istället. Håna inte de som är födda i Sverige men stavar dåligt, liksom du inte bör håna de som flyttat hit och stavar dåligt på det svenska språket.

Håna inte de som är födda i Sverige, lyssnar på dansbandsmusik och klär sig i billiga kläder, liksom du inte bör håna människor som flyttat hit, lyssnar på sina hemländers traditionella musik och kanske även bär billiga kläder.

Och kalla inte människor för skräp!

Recensioner

Recension: Camila & Mireya

Motargument rekommenderar en podcast du kan ladda ner till din mp3-spelare, telefon eller dator — som är inspelade diskussioner mellan två mycket kloka personer, som är vänner och som helt uppenbart har stort intresse och brinnande passion för samhällsfrågor.

CamilaMireyaProgrammen med Camila Astorga Díaz och Mireya Echeverría Quezada är dialoger som innehåller massor med nutidsämnen, fakta, åsikter och perspektiv. Det rör sig i huvudsak kring genusfrågor, diskriminering, klass- och näthat. Det märks att både Camila och Mireya är välutbildade och har rik erfarenhetskälla att gräva ur, det gör dialogerna underhållande och väldigt relevanta. Ibland ger de också boktips och recenserar andra saker som man blir intresserad av att söka upp.

I avsnitt 9, från maj 2013, gör podcasten ett dokumentärt nedslag mitt i Husby. Det blir ett unikt tidsdokument med synnerligen personlig vinkel. Men i flera andra avsnitt använder de bl.a. utgångspunkter i sina föräldrars liv och bakgrund – kombinerat med insikt i hur det är för andra personer — när de vänder och vrider på olika strukturella diskrimineringar på arbetsmarknaden och orättvisor.

Kanske planerar Camila och Mireya i förväg vilket ämne de ska prata om i varje avsnitt, kanske är det improviserat, men det blir aldrig styltigt eller slarvigt. Alla diskussioner känns spontana. En bonus för formatet, där en röst alltid hörs som ur en telefon (i de flesta avsnitten) och den andra rösten är inspelad i perfekt ljudkvalitét. Detta är kanske en oavsiktlig nödlösning för att de bor i olika städer, men det känns som en planerad och ”designad” ljudbild. Jag lyssnar mer än gärna på samma avsnitt flera gånger.

Jag håller inte alltid med i varje åsikt eller analys. Ibland gör de lite för ytliga, svepande kopplingar och några gånger gör de grova generaliseringar om företeelser. Men varje gång som jag reagerat så, då funderar jag på om de försökt göra någon avsiktlig poäng genom att formulera sig på det viset. Och eftersom de levererar flera ledtrådar så känns det som att man kan lära sig något tack vare det.

Camila och Mireyas podcast känns positiv för mig och mina fördomar. Denna podcast är sällsynt bra, den får mig att känna att jag vill ta reda på hur jag har komponerat min egen omvärldsuppfattning. Det, i kombination med det lättförståeliga och lättlyssnade språket, gör att jag ger Camila och Mireya mitt högsta betyg.

Du kan ladda ner podcasten på iTunes. De har även en facebook-grupp.

Artiklar

Utomeuropéer döms hårdare

”Invandrare” och brottslighet brukar man ibland tala om, och vissa talar ofta om det. Tal om ”invandrarnas” överrepresentation i brottsstatistiken hör man ofta sägas som om det är absolut sanning, men det är sällan som någon media eller debattör belyser det faktum att det svenska rättsystemet inte är så rättssäkert för alla människor, framförallt för dem med utomeuropeisk bakgrund.

Cannot see
_Pixelmaniac_ / Foter.com / CC BY-NC-ND

Tove Pettersson, docent i kriminologi, har forskat i ämnet bland annat för Statens Offentliga Utredningar. Resultaten som Pettersson visar är talande. Personer med utomeuropeisk bakgrund riskerar att kroppsvisiteras på lösare grunder, exempelvis när polis misstänker lindriga brott; som innehav av narkotika för eget bruk. Polis hittar dock sällan droger hos dessa misstänkta, vilket tyder på att det krävs en lägre grad av misstanke för att polisen ska kroppsvisitera ”invandrare”.

Personer med utomeuropeisk bakgrund löper ungefär tre gånger så hög risk att dömas till hårdare straff än svenskar när de funnits skyldiga till grova brott, som misshandel eller våldtäkt. När utomeuropéer döms, får de oftare fängelsestraff. Ett tydligt exempel är våldtäkt, där fyra av tio svenskar som döms, döms till vård, medan vård är ett undantag när det gäller dömda med utomeuropeisk bakgrund.

Sarnecki fann i en undersökning av anmälda våldtäkter och våldtäktsförsök i Stockholm mellan 1986-1990 att det var en stor skillnad mellan svenskar och människor utan svenskt medborgarskap vid påföljdsvalet. 16 procent av svenskarna dömdes till sluten psykiatrisk vård mot knappt 3 procent av utlänningarna. Till fängelse dömdes 51 procent av de svenska samt 84 procent av de utländska gärningsmännen (Sarnecki, 1994:70).

(SOU 2005:56)

Petterssons undersökning i SOU 2006:30 visar än en gång att utländsk bakgrund utgör en nackdel vid påföljdsvalet. Det har tagits hänsyn till flera faktorer som skulle kunna förklara skillnaderna, såsom ålder, tidigare fängelsedom och antal brott i domen, men det visar sig trots allt att utomeuropeisk bakgrund innebär en överrisk för fängelsedom. Enligt Pettersson är detta ”ganska graverande för det svenska rättsystemet” (SOU 2006:30, s. 138). Tidigare studier som har gjorts av andra brott, främst rattfylleri, har också visat att personer med utländsk bakgrund döms till fängelse oftare. Därför ”måste frågetecken resas kring rättsväsendet i denna fråga.”

Här passar det bäst med ett citat från Pettersson:

Ibland framförs argumentet att varje fall är unikt med specifika förhållanden att ta hänsyn till, och att detta skulle vara förklaringen till att skillnader i straff, inte en persons utländska bakgrund. Med tanke på att flera undersökningar i Sverige visat på samma resultat finner jag det svårt att tro att detta skulle handla om individuella avvikelser i det enskilda fallet.

(SOU 2006:30)

Forskningen visar om och om igen att personer med utländsk bakgrund, i synnerhet utomeuropeisk bakgrund, löper större risk att dömas till fängelse i Sverige. Resultatet stämmer även överens med internationell forskning inom området, såväl som med tidigare svensk forskning kring diskriminering inom andra områden.

Personer med utomeuropeisk bakgrund är de som känner sig mest utsatta för diskriminering, och forskningen visar att det stämmer, att de faktiskt är utsatta för diskriminering (SOU 2005:56). Detta, om något, nyanserar debatten om att strukturell rasism mer än allt annat handlar om individen och dennes eventuella ”offerkofta”.

Gästskribent: Nedim Kirlic, partipolitiskt och ideologiskt obunden kulturgeograf och statsvetare.

Länkar till Statens Offentliga Utredningar:
SOU 2005:56 ”Det blågula glashuset” (pdf)
SOU 2006:30 ”Är rättvisan rättvis” (pdf)

Fotnot:
Personer med utländsk bakgrund kan ha kommit till Sverige som flyktingar (flykting och invandrare är inte samma sak), eller så kan de rent av vara födda i Sverige. Ordet ”invandrare” skriver jag därför inom citationstecken eftersom det inte är säkert att personerna faktiskt har invandrat.

Krönikor

Flyktingar i allemansland

Det var en fredagskväll. Jag var på bra humör och befann mig vid Medborgarplatsen på Söder i Stockholm och åt en hamburgare. Jag skulle träffa en vän, gå ut på en bar, lyssna på musik, dansa och dricka drinkar. Jag satt på en uteservering intill en korvkiosk omgiven av en massa glada, korvätande, salongsberusade personer.

En man med ryggsäck och ett värdigt, men ängsligt, ansiktsuttryck kom fram och tittade länge på mig. Han såg ut som en tågluffande turist; nyfiket, glatt och en aning fascinerat observerande sin omgivning. Enkla men rena kläder som är sköna att färdas i. Och så den stora ryggsäcken. Jag tittar undrande men vänligt tillbaka. Han går iväg några steg och väntar i några minuter och kommer tillbaka och fortsätter titta. Till slut hälsar han på engelska och jag hälsar tillbaka.

Slutligen frågar han om jag har lite pengar. Han säger att han inte ätit på två dagar. Jag ger honom en tjugokronorssedel – de enda kontanter jag bär på. Han tackar och säger att han skall gå och köpa sig en smörgås. Innan han går i riktning mot en butik frågar han mig var jag kommer ifrån. Jag svarar och ställer samma fråga tillbaka. Han berättar på knagglig engelska att han är rom och nyss anlänt från Rumänien.

Den okände mannen är en av flyktingarna i ”Allemansland”. Även känt som den Europeiska Unionen.

Europeiska unionens fundament: de mänskliga rättigheterna

EU skapades av ett enda övergripande skäl, nämligen att Europas nationer inte än en gång skulle kastas in i ett blodigt krig med miljontals döda och lemlästade människor. Konstruktionen av EU vilar på en rad gemensamma skyldigheter och rättigheter som dess medlemsländer tar på sig. EU och dess föregångare har sedan länge haft fri rörlighet för varor och tjänster, men sedan 90-talet gäller detta även människor.

KIF_1434
roma.rights / Foter.com / CC BY-NC-SA

Mindre känt för lekmän är att varje medlemsland inom EU måste ha ratificerat Europakonventionen om de grundläggande mänskliga rättigheterna och friheterna. Innan ett land beviljas medlemskap i EU måste landet även ha implementerat Europakonventionen i sin lagstiftning.

Det betyder att de grundläggande mänskliga rättigheterna måste vara kända av landets myndigheter och utövas i praktiken. Landet måste ha ett rättsväsende, inklusive polis och domstolar, som skyddar de mänskliga rättigheterna för alla inom landets gränser.

Slutligen får inte systematiska övergrepp mot de mänskliga rättigheterna förekomma i ett land som är eller vill tillhöra den Europeiska Unionen.

Med allt detta i åtanke förutsätts ett land som beviljas inträde i EU i alla väsentliga delar respektera de mänskliga rättigheterna. Av den anledningen är det som regel näst intill omöjligt att som medborgare i ett EU-land beviljas uppehållstillstånd i ett annat EU-land såsom flykting eller skyddsbehövande – för det skulle ju innebära att flykten skett ifrån ett land som berövat medborgaren de mänskliga rättigheterna – något som per definition är omöjligt i konstruktionen EU.

Detta fina teoretiska bygge har i likhet med EU:s finansiella kris frontalkrockat med den brutala verkligheten. Inget påvisar EU:s demokratiska brister tydligare än situationen för många, kanske flertalet romer inom den Europeiska Unionen.

Romernas situation i Europa

Romerna som grupp är långtifrån de enda vars mänskliga rättigheter dagligen och systematiskt kränks inom EU. Två faktorer urskiljer dem dock till stor del från andra missgynnade grupper.

För det första har de funnits i stort antal i Europa sedan medeltiden. De har i stor utsträckning levt som statslösa. De har i stor utsträckning exkluderats från utbildning, arbete, till och med fast bosättning – och det i modern tid. I Sverige dröjde det in på 60-talet innan de via statsmaktens kampanjer mot kommunala och privata hyresvärdar slutligen kunde flytta in i lägenheter. Innan dess fick de normalt vistas inom en kommungräns under högst en veckas tid.

Call for EU recognition of Roma genocide in World War II
European Parliament / Foter.com / CC BY-NC-ND

Det Tredje Riket försökte, tillsammans med entusiastisk hjälp från europeiska folk, utplåna den romska befolkningen under andra världskriget. Officiella siffror pekar på hundratusentals romer som mördades i koncentrationslägren. Andra siffror pekar på miljontals mördade romer, men det verkliga antalet är osäkert och mindre känt.

Under krigen i det forna Jugoslavien mördades, våldtogs och fördrevs stora delar av den romska befolkningen på Balkanhalvön. Den kommunistiska regim som hållit tillbaka det värsta av det uråldriga hatet mot dem försvann och hatets dammluckor öppnades. Det epitet som romer mest varit kända för; ”zigenare”, har i hundratals år utgjort ett grovt skällsord och synonymt med bedrägeri, stöld, smuts och avsaknad av all moral.

Det djuprotade föraktet mot och den systematiska förföljelsen av romer, har givit upphov till det andra förhållandet som många – kanske flertalet – romer måste förhålla sig till. Det handlar om ett djupt sår i självkänslan hos många romer.

En skam. Ett självförakt över sin egen etnicitet.

Under mitt liv har jag träffat fyra romska kvinnor, födda och uppvuxna i Sverige, som i skam försökt dölja sin etniska bakgrund för mig. När jag träffade en av dem och frågade varför hon blonderat håret, svarade hon skamset att hon ”inte ville vara rom” och ”förknippas med tjuvar”. En annan kvinna jag gick på restaurang med frågade om min etniska bakgrund och jag svarade. När jag ställde samma fråga tillbaka, svarade hon med skam och frånvarande blick att hon var rom. En annan kvinna som jag var på restaurang med berättade att hon var rom och frågade mig ängsligt om det var ”okej”. Ytterligare en kvinna jag känner har flera gånger uttalat att hon var ”trött på” att var rom.

En man jag känner genom att jag ständigt köper varor och tjänster i affären där han är anställd, ljög grovt för sin arbetsgivare om sitt etniska ursprung och sin familj. Han är mycket skicklig på sitt kvalificerade jobb. Trots att hans chef öppet kramar om honom i butiken, ger honom löneförmåner och trots att han jobbat i affären i många år, vågar han inte berätta att han är rom.

För många år sedan jobbade jag som fängelsevakt, bland annat på ett litet fängelse med många narkomaner. Ett stort antal, kanske en tredjedel av dem, var romer. De beskrev sig själva och sina liv på ett sätt som påminde om högerextremister. Efter att ha visat upp ärr från knivhugg utbrast en av dem ”En zigenare måste ha kniv på sig. Skulle det finnas en zigenare som inte bär kniv så är han inte en riktig zigenare!”

När jag var på fest hos en romsk familj satt flera i familjen och utbrast ilsket mot en närvarande familjemedlem med kommentarer som: ”Zigenaren vill inte anstränga sig! Han lägger jämnt av när han måste jobba hårt”.

Det var bara när jag studerade i USA och umgicks med svarta amerikaner som jag sett en liknande ständig ström av verbalt självförakt. Det senare fallet när människor refererade till sig själva, beklagade sig över sig själva och andra svarta människor som ”nigger”. Detta oavsett deras egna och andras framgångar, utbildning och ekonomiska välstånd.

Europas internflyktingar

Hela den här historien för mig tillbaka till kvällen då jag gav mannen tjugo kronor så att han kunde köpa sig en smörgås. En stor del av den romska befolkningen inom EU finns i nyblivna medlemsländer, såsom Rumänien, Slovakien, Tjeckien, Ungern, Slovenien och Kroatien. Ytterligare ett stort antal finns i Albanien, Kosovo och Serbien.

Diskrimineringen av romer i alla dessa länder tycks enligt nyhetsrapporteringen öka. En tjeckisk by blev för något decennium sedan känd för att låta bygge en hög mur som omgärdade den del av byn där enbart romer bodde. Romska barn förvägras skolgång och mobbas. Romer misshandlas och mördas, och till och med i Österrike utsätts romer för bombattentat och försåtsmineringar. En skylt med antiromska slagord riggades med sprängmedel som detonerade när några romer plockade bort skylten. Rättsväsendet reagerar regelmässigt med apati, uppmuntran eller deltagande i förföljelserna.

Många romer fördrivs återigen ifrån sina hem ut på gatorna. Sakta men säkert börjar en ny flyktingström inom EU skapas och denna gång finns inga gränskontroller som stoppar de flesta av dem.

Utvecklingen bemöts passivt och, kan man anta, med gillande av de länder från vilka romer flyr. Förföljelsen av romerna, i kombination med det självförakt som inympats hos många av dem, skapar en särskild, om än inte unik situation. Hos många romer, inte minst från Östeuropa, tycks ett kompakt förakt från omgivningen vara ett självklart förhållande.

Till EU anländer miljontals flyktingar utan några som helst tillgångar. Många saknar utbildning och relevanta språkkunskaper. Samtidigt är det påtagligt många av dem som inom ett eller ett fåtal år får arbete – inte sällan kvalificerade sådana – eller startar företag.

Omgivningens gamla och starka förakt i kombination med bristande självkänsla kan vara förklaringen till att många romer lyckats betydligt sämre med att etablera sig i de västeuropeiska länder de flyr till. Kanske är det många som inte ens vågar fråga en arbetsgivare om jobb. Säkerligen är det många som nekas arbete så fort en arbetsgivare känner till att de är romer. Många hamnar i tiggeri och andra i illegal verksamhet. Den tragiska och fördomsfulla stereotypen hinner ikapp dem.

I Frankrike pågår sedan några år tillbaka en ökande massdeportation av östeuropeiska romer. I Sverige utvisas tusentals romer, varav många kom ifrån andra EU-länder i Östeuropa. En handfull beviljades uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov.

Svårt för romer att få uppehållstillstånd i Sverige

Jag vill bara uttala mig om den svenska utlänningslagens utrymme för prövning av asylskäl, eftersom det är den enda utlänningslagstiftning jag behärskar.

Prövningar av skyddsbehov enligt utlänningslagen skall göras individuellt. Arbetslöshet, kraftigt bristande utbildning eller trakasserier från omgivningen eller myndigheter, till och med omfattande sådan, utgör normalt inte skäl för uppehållstillstånd.

För att någon skall få uppehållstillstånd i Sverige, såsom skyddsbehövande på grund av förföljelse gentemot den samhällsgrupp denne tillhör, krävs följande: förföljelse av en definierbar grupp människor av sådan art och omfattning att stora delar av gruppen hotas av utrotning, massmord, omfattande tortyr, våldtäkt, fördrivning med våld eller fullkomlig exkludering ifrån samhällslivet.

Som tidigare nämnt förutsätts alla EU-länder respektera de mänskliga rättigheterna tills motsatsen bevisats i det enskilda fallet. Om det skulle bedömas att ett EU-land systematiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna riskerar det landet uteslutning ur EU.

Och här har vi det grundläggande dilemmat för EU:s nya internflyktingar: den förföljelse de utsätts för är ännu – överlag – inte så intensiv att de uppnår status som skyddsbehövande. Även om, eller när, så är fallet vill varken EU eller dess enskilda medlemsländer erkänna att många medlemsländer inte uppfyller kraven på mänskliga rättigheter för att bli medlemmar. Inte heller sker tillräckliga påtryckningar för att få dessa länder att respektera allas mänskliga rättigheter.

Kravet på avsaknad av visering inom EU gör att dess invånare lätt kan förflytta sig över landgränser och undkomma den värsta diskrimineringen. Skulle flera EU-länder uteslutas, följt av att de skulle öka sin diskriminering, skulle långt fler uppfylla kraven för skyddsbehov och beviljas uppehållstillstånd med tillhörande rättigheter.

Precis som när det gäller EU:s monetära kris gör EU för lite och för sent. Grundproblemen tas inte itu med: den hopplösa situationen för EU:s internflyktingar består och förvärras. De sparkas som fotbollar mellan länder som inte vill veta av dem. Precis som under så många hundratals år.

EU skall tillhöra alla oss som bor här. EU är sina invånares allemansland. Så länge inte alla EU-medborgare betraktas och behandlas som människor, förblir de flyktingar i Allemansland.

 

Artiklar

Hur bemöter man polisen – ett föredrag om dina juridiska rättigheter i samband med Reva

Sedan några månader tillbaka har polisen inlett en satsning som syftar till att upptäcka och utvisa människor i Sverige som saknar rätt att vistas här. Polisens syfte är legitimt, men polisen lyder under lagar som alla vi andra. Enligt flera uppgifter som framkommit i medierna och från annat håll har polisen stoppat, kontrollerat och omhändertagit människor baserat på deras utseende.

ThaboPPBild2
Om polisens agerande får fortsätta riskerar det att i längden undergräva förtroendet för den svenska rättsstaten. Frågan är särskilt viktig för människor som inte passar in i många polisers uppfattning av hur ”en svensk ser ut”, eftersom de människorna är de huvudsakliga offren för polisens till synes ofta godtyckliga spaning efter människor utan uppehållsrätt i Sverige.

Afrosvenskarnas Riksförbund erbjuder därför en tre timmar lång föreläsning kring hur vi kan använda gällande lagar för att på egen hand, och således tillsammans, stoppa polisens diskriminerande beteende.

ThaboPPBild15Föreläsningen innehåller även exempel på praktiska situationer där föreläsare och folk ur publiken själva skapar hypotetiska situationer med poliskontroller. Utbildningen i den delen visar hur man både genom sitt beteende, och genom sin förvärvade juridiska kunskap, kan stoppa polisen från att bryta mot lagen och hur man på egen hand kan försvara sina lagliga rättigheter.

Innehållsförteckning

Ni som vill läsa Powerpointdokumentet i sin helhet kan göra det här (Dokumentet är i PDF-format).

Föreläsningen i sin helhet kan ses här.

Varje rubrik har en tillhörande sida i powerpointdokumentet som även kan ses enskilt om du klickar på bildlänken.

För att hoppa till tidpunkten i föreläsningen där rubriken behandlas så klickar du på videolänken.

1. Racial profiling: It starts early. BILD – VIDEO

2. Mänskliga rättigheter. BILD – VIDEO

3. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. BILD – VIDEO

4. Europakonventionen – Del 1 BILD – VIDEO

5. Europakonventionen – Del 2. BILD – VIDEO

6. Europakonventionen – Del 3 BILD – VIDEO

7. Europakonventionen – Rättspraxis. BILD – VIDEO

8. Regeringsformen (1974:152) BILD – VIDEO

9. Polislag (1984:387) – Del 1 BILD – VIDEO

10. Polislag (1984:387) – Del 2 BILD – VIDEO

11. Polislag (1984:387) – Del 3 BILD – VIDEO

12. Polislag (1984:387) – Del 4 BILD – VIDEO

13. Human rights first – Time 4 truth BILD – VIDEO

14. Polislag (1984:387) – Del 5 BILD – VIDEO

15. Polislag (1984:387) – Del 6 BILD – VIDEO

16. Polislag (1984:387) – Del 7 BILD – VIDEO

17. Polislag (1984:387) – Del 8 BILD – VIDEO

18. Polisförhör – Förundersökning. BILD – VIDEO

19. Poliskonfrontation – Rättsligt efterspel. BILD – VIDEO

Artiklar

Diskriminering i vårt samhälle

Det förekommer allt oftare att man stöter på människor som menar att diskriminering inte är ett reellt fenomen. Det finns allt fler som verkar mena att diskrimineringen i den mån den existerar riktar sig mot ”svenska” män. Dessa människor som förnekar diskrimineringen tycks ofta ha liknande politisk hemvist, många uppger att de kommer rösta på Sverigedemokraterna.

Strange Bedfellows
Viewminder / Foter.com / CC BY-NC-ND

Varför Sverigedemokrater ofta tycks vara diskriminerings-förnekare går det bara att spekulera i, men ett rimligt antagande är att det grundar sig i deras politik, i deras vilja att hitta roten till alla problem i ”invandraren” snarare än i det samhälle vi lever i. Oavsett vad anledningen till diskrimineringsförnekandet är, så är en sak klar; det förekommer diskriminering i vårt samhälle och den drabbar individer med utländsk bakgrund hårt.

I en undersökning gjord på den svenska arbetsmarknaden kommer en grupp forskare från Kalmars universitet fram till att individer med muslimskt klingande namn drabbas hårt av diskriminering, att de har betydligt mycket svårare att i jobbansökning bli kallade till arbetsintervjuer. De skriver:

The results imply that Swedish named applicants get called to interview three times for every ten jobs they apply to, while Middle Eastern applicants need to apply up to fifteen jobs to achieve the same number of callback(Magnus Carlsson, Dan-Olof Rooth ”Evidence of ethnic discrimination in the Swedish labormarket using experimental data”)

I DN 2004-09-05 kan vi läsa liknade slutsatser, en granskning visar på att inte mindre än var femte jobb verkar vara stängt för individer som har arabisk bakgrund. I granskningen blir bilden av ett samhälle som kraftigt diskriminerar individer med ”fel bakgrund” framträdande, har du fel namn, fel bakgrund så kan du räkna med att ha mycket svårare att få ett jobb i Sverige.

Resultaten från Sverige är inte förvånande, det bekräftar snarare ett mönster som flera forskningsrapporter har pekat på runt om i Europa. Individer med utländsk bakgrund i allmänhet och muslimer i synnerhet är svårt drabbade av diskriminering på arbetsmarknaden. I en studie publicerad i den högt respekterade vetenskapstidskriften ”Proceeding of the national academy of sciences” kommer ett forskarlag fram till att en individ med muslimskt klingande namn har över tre gånger svårare än sina franska gelikar att bli kallad till arbetsintervju. (Se diagram nedan)

Hiramfransktdiagram

Forskningen talar sitt tydliga språk, diskriminering är ett allvarligt fenomen, ett fenomen som drabbar många, men det tycks som att en grupp sticker ut lite extra, som om en grupp har det svårare än andra. Den grupp är muslimerna, samma grupp som diskriminerings-förnekarna och Sverigedemokraterna hyser ett extra stort agg mot. Kanske är det inte en slump, kanske problemet inte ligger i ”invandrarna”, kanske ligger problemet i det samhälle som diskriminerar dem?

Kanske är det inget fel på muslimer? Kanske felet ligger enbart hos de Sverigedemokrater och diskriminerings-förnekare som hatar dem så ivrigt?

Men det får man väl inte säga i Sverige, för då riskerar man att Thoralf Alfssons ”fotsoldater” rycker ut.

/Hiram Li En Vit Ros

Krönikor

Assimilation och Sveriges romer

SD förespråkar assimilation, en politik vars syfte är att göra alla främmande element i samhället till ”svenskar”. Grundidén är att minoriteter måste anpassa sig till majoritetssamhället, man ska anamma majoritetens seder och traditioner och på lång sikt ha anpassat sig så mycket att man kan inlemmas i majoritetssamhället. Idéen är nära knyten till idéen om nationen, till idén om ”ett folk, ett land”. Genom att skapa ett homogent folk, ett folk med samma traditioner, samma språk, samma seder vinner tanken om nationen legitimitet.

Assimilationens historia är ett mörkt kapitel i Europas historia, det är ett kapitel vi inte får glömma nu när allt fler politiska krafter på vår kontinent förespråkar en återgång till den politiken. Politiken ledde till diskriminering, förtryck, och grova övergrepp på minoriteter. Assimilationen ledde till att hela kulturer och språk i det närmsta utplånades, resultaten: ett stort lidande för många människor på våran kontinent.

I södra Frankrike lyckades man i det närmsta utplåna det katalanska språket, den katalanska kulturen. I Sverige utsattes samer och romer för enorma övergrepp, det är deras berättelse vi måste komma ihåg när SD nu talar om att införa assimilationspolitik. Det är förtrycket på Sveriges romer som jag i denna artikel ska fokusera på, på berättelsen om en stat vars syfte var att utplåna en kultur.

I en statlig utredning från 1923 (SOU 1923:2) definierar man ”problemet” med ”romer” som någon sorts olösligt problem, ett problem som krävde drastiska metoder, ett problem som trots att det då endast fanns ett mycket litet antal romer i Sverige fick den allra högsta prioritet. Man skrev följande om gruppen ”tattare” (som då antogs vara en blandning mellan romer och svenskar) ”Genom den hänsynslöshet och fräckhet, med vilka tattaren ej sällan uppträder förmår de — särskilt i avlägsna bygder — befolkningen, att lämna dem snart sagt allt vad de begär, husrum, mat och foder till kreaturen. (Lägg här märke till likheten med vad SD-representanter idag säger om muslimer) Efter att ha konstaterat att så länge det finns romer i Sverige så kommer de att ”skapa” nya ”tattare”, därför kom man fram till att själva grundproblemet var romerna. Utifrån den då rådande synen på folks genetiska skillnader konstaterade man att en assimilation av romer var ett omöjligt projekt, att den enda möjliga lösningen vara att avlägsna alla romer från Sverige.

Då zigenarnas inordnande i samhället hos oss synes vara ett olösligt problem, är enda utvägen att på ett eller annat sätt få zigenarna ur landet. Då de flesta av dem trodde vara svenska undersåtar och i allt fall deras medborgarrätt i annat land svårligen låter sig bevisas, kan deras försvinnande ur landet icke nås på annat sätt, än att så starkt inskränkningar läggs på deras rörelse frihet att de finna med med sin egen fördel att lämna landet och utvandra till ett land med för dem gynnsammare förhållanden” 1

Detta utlåtande föranledde krav om steriliseringsprojekt, som sedan verkställdes (och upphörde först på 1970-talet) och en starkt diskriminerande politik inleddes gentemot romer. Redan 1928 kom ett nytt utlåtande från staten som föreslog skärpningar i de metoder riktade mot romer. Det förslag följdes upp av en inventering av den romska befolkningen på 1940-talet.

Efter kriget så ändrades synen något på romer, Hitlers folkmord på judar och romer hade gjort att det inte längre var bekvämt att prata om biologiska skillnader. Den biologiska rasismen hade tappat mark, men man ansåg fortfarande att problemet kvarstod. Romerna måste fortfarande anpassas till samhället menade man. Detta bredde mark för en ny förklaringsmodell, som gick ut på att se ”problemet” i romers kultur. Istället för att som i SOU 1923:2 söka att bli av med romerna sökte man nu att utplåna deras kultur, deras språk och deras seder. Det var intåget för den nya rasismen, den som ofta kallas kulturrasism. 1956 tillsattes en utredning (SOU 1956:43) som en gång för alla skulle svara på frågan hur man skulle kunna inlemma romerna i den svenska samhällskroppen, hur man skulle göra dem till ”svenskar”. Utredningens svar på frågan var att en omskolning krävdes, att man skulle uppfostra romer till att bli ”riktiga svenskar” (inte helt olik förslag om körkort i majoritetsspråket och diverse prov i värderingar som florerar runtom i de europeiska staterna).

Gitanillas

Daquella manera

Denna utredning ledde till att många romer hamnade på uppfostringsanstalter, att man i skolan utsattes för diskriminering, att man sökte att utplåna den romska kulturen och språket. Steriliseringen av romer fortsatte länge, då man fortfarande var skeptisk till att befolkningen slutat växa och föröka sig. Trots att romer bott i detta land i århundraden så fråntog man dem rätten till sitt land, rätten att bli behandlade på samma vis som alla andra medborgare. Detta endast på grund av att deras kultur inte var densamma som majoritetens, detta i ett försök att utplåna olikheter i Sverige, att skapa ett homogent land.

När SD pratar om assimilation är det viktigt att komma ihåg att det finns en anledning till att vi övergav den ideologin. Det är ingen kulturmarxistisk konspiration att vi är emot ”tvångsförsvenskning”. Det är enbart på grund av att den orsakade stort lidande för dem som blev utsatta för den, i många generationer, det beror på att den syftar till att utplåna kulturer och stöpa oss alla i samma form, att göra oss alla lika. Det är på grund av att det är en rasistisk politik.

Källor: SOU 1923:2  SOU 1956:43

Artiklar

SD-riksdagsman vill utestänga de med "fel" bakgrund

Sverigedemokraternas riksdagsledamot Thoralf Alfsson har under sin politiska karriär kommit med många mer eller mindre islamofobiska utspel. Nu är det dags igen, återigen demonstrerar han hur djup hans rädsla och hat mot islam är. Återigen demonstrerar han hur lite respekt han har för de mänskliga rättigheterna.

Jag ställde frågan; ”Utgör islam ett hot för Sverige? Om ja vad anser du bör göras?” till Thoralf Alfsson. Svaret jag fick var mycket anmärkningsvärt, inte för att han tyckte att islam utgjorde ett hot mot Sverige, det visste vi ju redan. Han har tidigare sagt ”islam är betydligt värre än nazism”  Nej det var hans förslag till lösningar som fick mig att haja till. Han svarade på frågan så här;

Ja, förändra förutsättningarna för ett mångkulturellt samhälle och värna den svenska kulturen. Göra klart för muslimer att här kommer aldrig sharia och andra islamiska värderingar vinna någon mark.
Vara mycket restriktiv när det gäller uppehållstillstånd för personer från muslimska länder. Om en konfliktsituation uppstår i ett land skall tillfälliga uppehållstillstånd vara regel, inte permanenta uppehållstillstånd.


Det är främst delen om att han anser att man bör vara restriktiv med att ge uppehållstillstånd till personer från ”muslimska länder” som sticker ut. Det är omöjligt att tolka det på annat vis än att Thoralf Alfsson anser att kulturell och religiös bakgrund bör vara en viktig komponent i valet av vilka som ska få stanna i Sverige. Och att han generaliserar så grovt när han tror att samtliga som flyr från ett ”muslimskt land” också är muslimer. Förutom att vara ett djupt rasistiskt förslag bryter det även mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter, det han förespråkar faller inom ramarna för förbudet mot diskriminering:

Åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges i denna konvention skall säkerställas utan någon åtskillnad såsom på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.

(Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna : Avdelning 1 artikel 14)

Kanske bör Thoralf Alfsson läsa Europakonventionen, kanske inser han att man inte kan göra sådana bedömningar och grova generaliseringar utifrån kulturell bakgrund? Eller kanske är det så att han i sin iver att hata islam inte bryr sig om mänskliga rättigheter? Man kan med viss rätt fråga sig: hur många islamofobiska, rasistiska och konspiratoriska utspel Thoralf Alfsson kan göra innan SD-ledningen sätter ner foten och säger stopp? Nog för att SDs toleransnivå tycks vara skrämmande hög, men i ett utskick som gick ut till alla Sverigedemokratiska politiker stod det ju faktiskt:

i vårt parti finns inget utrymme för extremister, rasister, rättshaverister eller andra med ett personligt behov av politiska eller privata utsvävningar.”

(Källa IRM)

Den beskrivningen tycks passa som hand i handsken på Thoralf Alfsson, han tror i en konspirationsteoretisk yra att Mona Sahlin i hemlighet har konverterat till islam. Han tycks vilja förbjuda Koranen (vilket för övrigt också bryter mot Europakonventionen) ja, listan kan görs lång. Till denna tillfogas nu också hans uppenbara rasistiska förslag om att man bör bedöma vilka som ska få uppehållstillstånd utifrån kulturell och religiös bakgrund.

Kanske han får stanna i partiet på grund av att SD-leden skulle bli ganska glesa om man uteslöt alla ”extremister, rasister” och ”rättshaverister”? Kanske han får stanna på grund av att det just är extremism och rasism som utgör ryggraden SDs Politik?