Det har förmodligen inte gått dig förbi att Bosse Hansson är i hetluften nu i dagarna. Den gode Bosse har uttryckt sig på ett sätt som inte kan tolkas som någonting annat än som en kvarleva från en gammal tid. Att kalla folk ”svartingar” var månne gångbart för ett antal årtionden sedan, men som all uppståndelse visar så är det inte riktigt gångbart längre.
Med viss betoning på ordet ”längre”.
Efter viss uppståndelse uppstod en mer organiserad debatt om uttrycket i fråga. Det försvar som den äldre herren använde i denna var inte riktigt vad man kanske kunnat förvänta sig. I stället för att erkänna att det var klumpigt, sade han att det hela var ett uttryck för hans ålder, och att vi som förstående människor bör ha förståelse och översikt med att vissa åsikter helt enkelt lever kvar från förr i tiden.
Storyn är egentligen inte viktig i sina detaljer. Den är snarare ett exempel på ett fenomen och en attityd. En inställning. Utan vidare omsvep kan denna inställning sammanfattas med att gamla människor är dumma i huvudet och sedan länge förlorat förmågan att lära sig nya saker.
Vilket kanske är en bekväm inställning att ha, i och med att den gör det möjligt att avskriva äldre människor all möjlighet till eget tänkande. Men precis som med alla andra former av generaliseringar, så leder den till att vi ser de generaliserade som någonting mindre än människor. Som en typ. Som någonting som bara är, och som inte kan förändras.
Hur bekvämt det än må tyckas, så är det inte acceptabelt att anse att äldre människor är ofrånkomligt rasistiska och att det enda som kan bota dem från denna ofrånkomlighet är döden.
De förtjänar trots allt mer respekt än så. Ingen vinner på att vi betraktar äldre personer på ett sätt som tidigare varit förbehållet så kallade ”svartingar”.
Vi har kommit längre än så vid det här laget. Inte sant?
Hur reagerar du när du hör någon säga något fördomsfullt eller kanske rent av rasistiskt? Antagligen blir du ibland överraskad eller överrumplad av att uppleva olika personers fördomar. Kanske blir du rent av förstummad av att se mobbing, helt öppet hat eller hot mot någon?
Du behöver ha flera olika motargument redo!
De gånger då du inte hunnit eller vågat reagera, har du kanske bara hållt tyst? Du kanske medvetet har valt att inte säga något för att du känner dig okunnig om just det ämnet, för att du ska vara trygg i att svara eller bryta in i en diskussion? Eller så förblev du tyst pga förvåning, så du inte hade någon aning om hur du skulle kunna bemöta det, just då? Hade du haft minst ett par olika lämpliga motargument, hade du kanske vågat gå in och säga ifrån.
Vågar du ta debatten?
Det finns aktivister som anser att ALLA måste vara beredda att ”ta VARJE debatt” mot intolerans och främlingshat. Det är i verkligheten väldigt få som vill och vågar göra det, och ännu färre som även har tillräcklig kunskap för att gå in i diskussioner och bemöta främlingsfientlighet, olika hot eller hets mot olika grupper. Känn dig aldrig tvingad att göra det! Det är självklart ibland mycket känsligt, speciellt om det är i situationer med t.ex. släktingar eller medarbetare, som du kommer behöva fortsätta att umgås med regelbundet.
Du behöver absolut inte debattera, men du kan och bör ibland visa att du inte håller med, att du inte kommer att bara vara tyst eller samtycka.
Vad kan du vänta dig för bemötande?
Personer som läst mycket på olika webforums kommentarsfält och på nyhetstjänster som t.ex. Avpixlat, kan vara pålästa och kunniga om hur olika diskussioner förs och kan ”hanteras” för att de ska kunna komma undan med svepande generella kommentarer. Vissa kan undermedvetet eller avsiktligt försöka slingra sig från ämnet, eller vilja förvilla dig med lösryckta citat eller faktauppgifter tagna löst ur luften. Genom att slänga fram slumpmässiga exempel och irrationellt hoppa från ämne till ämne, jagar de ofta efter någon form av klar utvägsstrategi för att försöka få till en skenbar känsla — hos både dom själva och hos dig — av att du har blivit övertalad eller tystad av deras ”övertygande argumentation”.
Ersättning för motargument
Saknar du tid eller energi till att lära dig en massa fakta utantill? Du behöver inte känna något tvång på att argumentera, eller på att du ska bli expert på migrations- eller integrationsfakta, men vad ALLA kan göra är att hänvisa till en eller ett par olika websidor som innehåller fakta. Det finns många källor till lättläst information på nätet, med mängder av fakta och belägg som kan avväpna många eller de flesta myter och skrämselpropaganda. Ett par exempel finns här nedan. De hjälper till på olika sätt att förmedla information till allmänheten.
Tvivlar någon på din faktauppgift eller på den källa du anger, kan du hänvisa din åsiktsmotståndare till flera olika ställen, för att visa att det finns fler fristående och oberoende källor, som ofta skriver likadant.
En lagom lämplig avväpnande replik för ALLA er som någon gång känt att ni behöver sätta ner foten — oavsett er kunskap eller ert mod — är att åtminstone försöka säga ifrån ungefär såhär:
Jag håller inte med dig. Jag har sett andra fakta som motbevisar just det där. Men jag är inte tillräckligt insatt i det för att bemöta dina påståenden, så jag tycker att du ska kolla upp det du säger på t.ex:…
Och du… det kommer kännas mycket enklare efter att du har försökt göra såhär den allra första gången!
När du väl märkt hur lätt det var att visa ditt civilkurage, då kommer du att kunna fortsätta, och kunna berätta för några av dina närmaste vänner hur man kan göra för att våga!
Den 27:e oktober kommer den holländska politikern Geert Wilders till Malmö. Han har bjudits in av Tryckfrihetssällskapet.
Så här vackert beskriver detta illustra sällskap sig:
Tryckfrihetssällskapet är en partipolitiskt obunden förening vars främsta syfte är att kämpa för det fria ordet, varhelst det hotas och oavsett vem som hotar det…
Föreningens mål är att tillhandahålla stöd och skydd varhelst yttrandefrihet och intellektuell frihet hotas.
De har bjudit in den holländska politikern Geert Wilders. Det är så ironiskt med tanke på de stora orden i deras målbeskrivning. Geert Wilders vill nämligen förbjuda både koranen, muslimer och islam.
”Jag har fått nog av islam i Nederländerna: inte en enda muslimsk immigrant till borde släppas in. Jag har fått nog av dyrkandet av Allah och Muhammed i Nederländerna: Inte en enda moské till här. Jag har fått nog av Koranen i Nederländerna, förbjud den fascistiska boken”.
Om man tittar på Tryckfrihetssällskapets hemsida hittar man en artikel om att islam inte bör “omfattas av religionsfrihet enligt FN:s förklaring om mänskliga rättigheter“? Argumentet är att islam inte skulle vara en religion, utan en “politisk ideologi med totalitära anspråk.”
Och om man tar bort allt skydd för islam, om islam inte längre ses som en legitim religion, vad kan man göra då med religionen? Ja, vad tror ni? Jo, förbjuda islam och koranen.
Mycket riktigt, i olika forum på Facebook som sällskapet driver har man länge kunnat läsa kommentarer som går ut på att man måste förbjuda islam. Så även i bloggen. Under artikeln jag nämnde ovan, om att islam inte skulle vara en religion, kan man läsa denna läsarkommentar:
Mycket bra uttryckt och här får vi svart på vitt att islam kan aldrig tolereras i ett västerländskt samhälle.
Just ett snyggt ”Tryckfrihetssällskap” som säger sig värna om ”det fria ordet”, men för alla utom muslimer!
För fem-sex år sen var det en stor debatt i Sverige om strukturell diskriminering av invandrare i rättsväsendet. den Socialdemokratiska regeringen gav ut flera bra och avslöjande utredningar. Det blev debatt. Tidningarna skrev om strukturell rasism och debatten var intensiv.
Foto: Adolph Moore
Att invandrare särbehandlas negativt i domstolarna var ingen nyhet, men plötsligt fanns det en debatt om det, och en vilja att lösa problemen. Det pratades om bevis, och behov av mer statistik och fakta.
Efter valet 2006 tystnade debatten nästan helt. Regeringen slutade utreda detta och media slutade bry sig. En ganska intensiv debatt utmynnade i… ingenting!
Jag vill bara nämna en av många saker som kom upp i debatten.
Kaliber har studerat 700 domar för grovt rattfylleri från 2001 i de tre storstäderna. I Stockholm och Malmö döms 50 procent av rattfyllerister med utländsk bakgrund till fängelse. Siffran för svenskar var ca 30 procent. Svenskarna hade i genomsnitt både högre promillehalt och fler noteringar i belastningsregistret jämfört med personer med utländsk bakgrund.
– Det är ganska starka indicier på att vi har en strukturell diskriminering i vårt rättsväsende som på olika sätt drabbar invandrare, i synnerhet kanske dem som tillhör underklassen, säger Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, till Kaliber.
Det är ett av ganska många exempel på strukturell diskriminering på etnisk bas, som framkom då.
Inte alla har varit tysta sen 2006, det ska sägas. Miljöpartiet har skrivit en hel del frågor och motioner om detta i riksdagen. Vänsterpartiet har också försökt hålla liv i debatten. Men inte mycket av det har hörts utanför riksdagen.
Regeringens utredning 2006 säger i praktiken att diskriminering förekommer men vi vet för lite. Det finns ”starka indicier”, men för lite fakta. Är det inte skandal att fem-sex år har gått sen debatten fördes offentligt? Utan att någon ens försökt ta fram de fakta som behövs, än mindre har någon försökt leta efter olika lösningar på problemen?
Det här med överrepresentation av utrikes födda i brottsstatistiken är ibland en lite knepig sak. Det är viktigt att undvika att generalisera negativt om, och peka ut alla individer i en grupp, men samtidigt blir vi inte av med problem som finns, och kan inte hjälpa människor som hamnar i knipa på grund av dessa, om vi inte vet att problemen finns och diskuterar dem.
Det är den här statistiken som debatten om brottslighet bland utrikesfödda handlar om. Den finns i BRÅ:s rapport från 2005. Det är statistik över registrerade anmälningar för brott (inte domar).
Personer födda i utlandet: 12% misstänkta för brott. Personer med båda föräldrarna födda i utlandet: 10% misstänkta för brott. Personer med en förälder född i utlandet: 7.1% misstänkta för brott. Personer med två föräldrar födda i Sverige: 5% misstänkta för brott.
Statistiken (som finns på sidan 63 i rapporten) visar dessutom att ca 25% av folk födda i Afrika (utom östafrika som hade 17%) misstänkts för brott (!) jämfört med 8,7% av folk födda i Norden och ca 7,5% för de födda i EU.
Det säger sig själv att det blir lite speciella förhållanden med denna form av statistik. Eftersom den visar misstänkta för anmälda brott och inte dömda människor. Men man får en fingervisning att siffrorna om utrikes födda stämmer även för domar, om man ser på fördelningen bland folk som sitter på kriminalvårdsanstalt.
28% av de som sitter i fängelse är utländska medborgare (15% av dessa från Norden). En övervägande andel av de andra har så kallat utländskt ursprung. Kriminalvården har inte statistik på detta, men det kan alla berätta som haft kontakt med kriminalvården.
Överrepresentation
Detta är en av många överrepresentationer som finns. Det finns fler faktorer att ta hänsyn till.
Om man tittar på statistiken över anmälningar som BRÅ gör, ser man att 3,5 ggr fler män än kvinnor finns i statistiken över anmälda. 2,5 ggr fler personer mellan 15-17 år jämfört med alla som är äldre än 41 år och 2,5 ggr fler personer som är utrikesfödda jämfört med svenskfödda med svenskfödda föräldrar.
Socioekonomiska förhållanden spelar också roll. Låginkomsttagare anmäls 5 ggr oftare än höginkomsttagare. Personer med endast grundskola är 6 ggr vanligare i statistiken än personer med minst 3 års eftergymnasial utbildning. Samma överrepresentation, 6 ggr, gäller för socialbidragstagare jämfört med alla som inte tar emot socialbidrag.
Så ser fakta ut. Vad gör vi med dessa fakta?
Ja, man måste ha ett hjärta av sten för att inte se statistiken över t.ex. misstänkta med afrikansk bakgrund, och inte beröras av det och vilja göra något åt det. Det finns problem här av någon anledning. Socioekonomiska faktorer spelar en roll, helt säkert också strukturell rasism, att polis och myndigheter behandlar afrikaner negativt. Kanske spelar olika lagar och sedvanor från respektive land som invandrare kommer från, också en viss roll.
Att blunda för denna statistik, och inte debattera detta, anser jag vara lika hjärtlöst som att sprida rasistisk dynga om alla som har utländskt ursprung.
Uppgifterna i tabellen borde uppmuntra folk att vilja göra något åt problemen, inte dölja problem som finns. Men det finns ingen anledning att börja generalisera om folk, eller sprida rasistiska myter, på grund av detta.
Det förstår man om man tittar bakåt i tiden, på hur det var i Sverige en gång.
Migration till städerna förr, invandring idag
Om man studerar rättegångsprotokoll från 1700-talets och 1800-talets Sverige, eller de sociala rapporterna om t.ex. prostituerade, ser man en överrepresentation av brottslighet bland migranter.
Migranterna då var invandrare från andra länder, men framför allt var det folk som flyttat inom Sverige, som skåningar, dalslänningar, norrlänningar och andra.
Denna migration kallas för urbanisering i våra historieböcker.
Folk har alltid sökt sig till städerna, men de senaste 200 åren har detta skett i större utsträckning än tidigare sekler. De som flyttade till städerna strax före och under den industriella revolutionen, hade ibland lite pengar och ambitionen att förbättra sitt liv, men oftare var flytten en nödlösning.
Folk flyttade till staden för att de var fattiga och saknade jobb. Ibland flyttade de för att de svalt därhemma. Ibland för att de blivit socialt utstötta.
Sexuellt utnyttjade pigor kunde till exempel fly till staden från sina hembyar, undan skammen att ha blivit utnyttjad, undan kyrkans, överhetens och grannarnas fördömande blickar. Ofta flydde även män och pojkar som brutit mot någon morallag.
Många av dem hamnade i Stockholm.
”Invandringen” till Stockholm
Situationen blev inte alltid bättre i Stockholm. ”Immigranterna” tvingades ta de sämsta jobben. Det var de som plockade hästskit från gatorna, bar toahinkar, blev pigor och drängar och tog de tunga jobben i de få industrier som fanns. Hade de tur kunde de bli gesäller och utöva hantverk. Men långt ifrån majoriteten fick det så.
Statistiken över hemlösa (lösdrivare), prostituerade och brottslingar visar att de fick det tufft. Men de levde iallafall. Det kan vara svårt för oss att föreställa, men det var nog bättre att vara fattig prostituerad på Kungsholmen 1868 än att vara död i svält.
Man kan läsa i protokollen från Stockholms domstolar, om ”invandraren” från Lund, arbetskarlen Fredrik Leopold Jönsson-Gavin, som arresterades som lösdrivare 1886.
Beträffande sina lefnadsomständigheter uppgaf Arbetskarlen Fredrik Leopold Jönsson-Gavin att han är född den 2 mars 1852 i Lunds stad samt oäkta son af Ogifta Elisabeth Lundberg, att han är senast mantalsskrifven jemväl kyrkoskrifven i Stockholms stad och Adolf Fredriks församling, att han fostrats hos Prosten Jönsson i Staby till 7 års ålder, då han kommit hit till staden…
Eller Carl Eric Vesterlund, ”invandraren” från Arboga som 1819 dömdes till hängning för mord. Änkan Rangdina Svenningsen som kom hit från Norge under unionen mellan Sverige och Norge 1891 och häktades för lösdriveri. Elisa Laura Larsson från Värmland som åkte fast för prostitution och lösdriveri 1886, två år efter hon rymt från sin man.
De individuella berättelserna är många.
Då och nu
Det fanns folk som förr i tiden sa att det var folken från andra landskap som var problemen. De var rasister, men rasister som ansåg att folk från andra landskap, speciellt bönder, var dummare och mer tjuvaktiga än folk i städerna.
Ofta hänvisade de till statistiken. Som om statistiken över brottslighet bevisade deras rasistiska teorier om att skåningar var sämre människor.
Men vad hade hänt om man i Sverige för kanske 130 år sen hade beslutat att sluta att ta emot folk från landsbygden?
Hade Sverige kunnat utvecklas då? Resultatet av en sådan politik hade troligen blivit en kombination av hungersnöd i landsbygden och ekonomiskt kaos i städerna. Städerna behövde arbetskraft till fabrikerna och som kunde ta alla andra jobb.
Det man lätt glömmer är att det var en win-win-situation för alla. Även de som ”invandrade” till städerna vann på det; till och med de som tvingades ta skitjobb. Men nöden var stor, även om nöd väl på ett sätt kan betraktas som bättre än svältdöd.
Men idag hör vi inte talas så mycket om nöden bland skåningar som flyttat inom Sverige. Vad har hänt?
Jo. Mot slutet av 1800-talet började liberaler och Socialdemokrater gemensamt ta strid för bättre livsvillkor för även fattiga. Man började arbeta bort problemen som alla visste fanns.
Man började uppmärksamma missförhållandena och bestämde sig för att göra något åt dem. Man blundade inte för hur det var och man ville inte stoppa migrationen till städerna. Man sa: ”vi gör något åt det, tillsammans”!
Dessutom gör de fel när de drar samtliga individer från främmande kulturer över en kam.
Men även folk som inte vågar röra vid den känsliga statistiken om brottslighet, liksom den om socioekonomiska faktorer och mäns överrepresentation, har fel.
Folk för 120 år sen som ville lösa de sociala problemen gjorde inte detta genom att blunda för faktiska förhållanden i t.ex. arbetarklassen, utan genom att använda fakta för att förändra Sverige.
Jag vet inte vad ni anser. Jag anser att statistiken att 25% av personer födda i Norra Afrika och övriga Afrika (utom öst) misstänkts för brott är skrämmande. Det är även skrämmande att många med utländsk bakgrund verkar hamna i brottslighet.
Min första tanke är att vi behöver diskutera detta, ta fram mer uppgifter och genast sätta in insatser för att göra något åt det. Jag ser tecken som tyder på mänskligt lidande när jag läser statistiken. Vad ser du?
Att visa hur man kan ta debatten mot Sverigedemokraterna är också att visa hur man INTE bör ta debatten. Ett exempel på detta är en dialog mellan Erik Almqvist (Sd) och finansminister Anders Borg i riksdagen i veckan (4 oktober) om invandringens kostnader.
Foto; regeringskansliet
Almqvist ställde en fråga till Borg om invandringens kostnader i riksdagen i veckan.
Han frågade om kostnaderna för invandringen och påstod att det kostar Sverige 100 miljarder per år. På det svarade Borg i princip att ”ja det kostar skjortan med invandring men vi måste ta emot folk eftersom vi ska a) vara snälla och b) för att vi måste eftersom vi slutit internationella avtal om det. Men vi vill se till att de arbetar mer.
Varför vann Almqvist? Jo, för att Borg svarar Almqvist att ”ja, ni har rätt, invandringen är en stor kostnad”.
Borg är däremot inne på något viktigt när han pekar på att det viktiga är att få invandrare i arbete. Varför är det viktigt, jo för att de då genererar ett statsfinansiellt plus.
Borg hade kunnat visa att invandring främst är en investering, inte en kostnad. Ungefär som skolor. Varför har vi skolor i Sverige. Ur rent budgetteknisk synvinkel är ju skolor en kostnad bara. Men nationalekonomiskt sett är skolor inte bara en kostnad och belastning, det är en investering i framtiden.
Samma med invandringen. Vår befolkning blir bara äldre och äldre. Vi behöver arbetskraft även i framtiden! Att investera i invandring är lika mycket en nödvändighet för oss som att investera i skolor.
Allt beror på vilken politik vi har!
Utredningen som Sd helst vill dölja
Att ett strikt budgettänkande är fel, bekräftas för övrigt även genom Sd:s egna s.k. ”utredningar”. Almqvist hänvisade i debatten till Riksdagens utredningstjänst, och menade att Sverigedemokraterna skulle ha bevisat sin sak genom siffror de plockat fram genom RUT.
Min fråga var vad regeringen har för siffror på den invandringspolitik man bedriver, vad den har för nettokonsekvenser för svensk ekonomi… Vi har räknat på det här… De enda siffror som vi har att gå på är de som vi har plockat fram med hjälp av RUT.
Som vi visade i veckan säger RUT att de siffror de presenterat för Sd bara visar delar av verkligheten. Den utredning de gjorde för partiet kan INTE användas för att bedöma hur stora kostnader för invandringen är, och OM det ens ÄR kostnader i slutänden eller bara en ren vinst.
Beräkningarna kan därmed inte utgöra underlag för att bedöma den statsfinansiella effekten av denna del av invandringen på längre sikt. Endast statens budget omfattas, och inte hela den offentliga sektorn. De beräknade nettoutgifterna kan inte heller rakt av tolkas som en potentiell besparing.
Var dag man lär sig något nytt är inte en bortkastad dag, sägs det. Jag skulle vilja säga detsamma om det här med insikter. Skummade igenom en text på Avpixlat.info och insåg helt plötsligt att en av de saker som gör folket som hänger där mest upprörda är när de inte kan kontrolleravad till exempel vi här på Motargument.se, tycker och tänker.
Jag tror att de flesta är överens om att den som är främlingsfientlig är rädd. Rädd för det okända, rädd för förändring, rädd för det hon inte känner till – och så vidare i all oändlighet. Att inta en fientlig inställning till någonting är ett sätt att stärka sig, att återta kontrollen över en situation där man inte har stadig mark under fötterna. Man vill känna sig trygg och stabil i det man känner till och är van vid, inte som om man när som kan ryckas upp med rötterna ur sin hemkära miljö.
Nyckelordet är kontroll.
Det är dock inte det jag tyckte var så intressant i den här specifika texten på Avpixlat.info. Det är det faktum att kontroll sträcker sig så långt utåt. Jag menar alltså att en grupp människor som är främlingsfientliga skaffar sig kontroll genom bland annat ilska och strategin ”attack är bästa försvar”. Här på Motargument.se har vi fått ett flertal mail från personer med från oss avvikande åsikter. Attityden, språket och tonen i de mail vi får, gör att åtminstone jag upplever det som att alla vi som inte har samma åsikter som Avpixlat.info, Sverigedemokraterna med fler, gör att nyss nämnda tappar kontrollen över en eller flera situationer de desperat och krampaktigt försöker hålla fast vid så att de har nån stadga i sin tillvaro.
För att använda fototekniskt, bildanalytiskt nördspråk, så är det här en grupp människor med stort behov av statiska former, upprepade och välkända mönster, förutsägbarhet och en robotliknande världsbild och verklighet. När jag använder ordet ”statiskt” så menar jag som så att främlingsfientliga som även har en social- och/eller värdekonservativ åsiktsgrund vill behålla sin samtid (eller för den delen, annan närliggande period) som romantiseras utan att se tidens egna problem eller hur det skulle fungera i dagens eller ett framtida samhälle. För hur som haver; i dagens samhälle finns det många, många andra som inte har något emot att uppleva vad man skulle kunna kalla kaos; en värld och verklighet myllrande av olika nationaliteter, olika kulturer, färger, dofter, smaker, sätt att vara och leva. Idag är ingenting statiskt; vi lever i en tid som är full av förändring och som konstant strävar framåt.
Det här är tack och lov ingen text som kräver en lösning på ett problem, men jag tänker mig ändå att en av lösningarna på problemet att just den här gruppen av människor känner sig undanskuffade och att de inte har kontroll, kanske skulle kunna lösas genom att ta in dem i den gemenskap som finns ”utanför” deras egen värld.
Problemet med det är bara att deras sätt att kommunicera och de flesta andras sätt att kommunicera inte verkar vara kompatibelt med varandra. Kanske är det också så att den enklaste vägen att gå (för båda parter) är att satsa på utbildning och bildning för att därigenom utvidga och förändra sin världsbild och uppfattning om hur verkligheten ser ut och fungerar.
Advokatförbundets generalsekreterare Anne Ramberg vill få bort SD’s politiker som nämndemän ur svenska domstolar. Ramberg menar att SD’s politik inte ligger i linje med principer som kännetecknar rättsstaten. Detta skapar problem ur många perspektiv.
Sverigedemokraterna har verkligen skapat problem i och med sitt inträde i svenska riksdagen. För att de inte ska få luft under vingarna och använda martyrbilden av sig själva alltför mycket bör man ge dem så mycket tillträde som möjligt. Samtidigt, om man gör det, så får de också möjlighet att utöva sin politik som på många sätt strider mot den svenska politik som förts under många år, oavsett vilket block styrande regering befunnit sig i. Det blir alltså ett moment22 skulle man kunna säga, där alla utom SD får svårt att ta ett kliv vare sig fram eller tillbaka.
Det som är verkligt intressant med SD är hur de med hjälp av de problem de skapar, försätter sig i en martyrsituation som på många sätt påminner om extremvänstern eller extremfeminismen. Man ser sig själv i ett underläge och gör sig själv till martyr för att få snabbt förtroende från tycka-synd-om-väljare. När det sedan väl kommer till kritan finns det ingen substans i den politik man för eller de åsikter man vill få fram.
Om man ska se funktionen som nämndeman i svensk domstol som en roll så är det en roll just SD-representanter kanske inte fyller upp helt. De verkar helt ha tappat förmågan till objektivitet och att kunna lämna sina egna privata åsikter och känslor bakom sig när det gäller att komma överens med andra människor om en dom. Samtidigt så bör även Sverigedemokraterna ha möjlighet att utöva sina rättigheter som varje svenskt politiskt parti bör – i alla fall om vi vill kunna kalla oss en demokrati.
Värt att notera är att Sverigedemokraterna inte är det enda parti med rasistiska åsikter som sitter som nämndemän i svenska domstolar. Nationaldemokraterna har platser som nämndemän i Södertälje, och det finns även andra partier med rasister som kan hamna i samma situation. Det som verkligen är viktigt att debattera är huruvida politiker verkligen ska välja nämndemän till de svenska domstolarna utan att riskera att få in personer med en värdegrund som inte överensstämmer med att utdela domar.
…………………..
Se inslaget om Advokatförbundet, Anne Ramberg och SD på SVT.
En del som är anti-Israel försöker koppla ihop Israel och sionismen med islamofobin. På samma sätt kopplar många i pro-Israel kretsar ihop Islam och muslimerna med antisemitismen. Detta är ganska skrämmande och något som måste motverkas.
Den annonskampanjen är viktig. För en av de värsta sakerna som kan ske är att det växer fram ett ökat ömsesidigt hat mellan muslimer och judar.
Å ena sidan
Pamela Geller och de som stöder henne kallar sig Israelvänner och drar alla muslimer och araber över en kam. De är vildar i deras ögon, kort och gott. Antisemitismen härrör från muslimer och islam, menar de.
Tyvärr får Geller en hel del stöd från inflytelserika rasister inom Israel. Nyligen publicerade Jerusalem Post en ledare av Israel Kasnett om att ”Geller har rätt”. Kasnett klumpar ihop islam och radikala islamister och kallar syrierna för ”vildar”:
The world ignores wars fought between savages. Just look at Syria. Look at Africa. IT IS this savage culture that the Western world is trying to appease. And it will fail.
De vill göra kampen mot antisemitism till en kamp mot islam.
Å andra sidan
Å andra sidan påstår en hel del som är anti-Israel att det är ”Israellobbyn”, ”Israel” eller ”sionisterna” som ligger bakom islamofobin.
Ett sådant exempel cirkulerar just nu på twitter och Facebook.
Det är Alternet som har publicerat en genomgång av hur personer och grupper som kallar sig ”israelvänner” ger stöd till olika islamofobiska grupper. Deras grovt förenklade slutsats är att Israel och sionisterna ligger bakom muslimhatet.
De vill göra kampen mot islamofobi till en kamp mot Israel, sionister och judar.
Gemensamma kippa- och hijabvandringar nu!
Liknande röster som de jag nu räknat upp hörs ganska ofta även i Sverige, tyvärr. En andel av de som är pro-Israel buntar ihop alla muslimerna med antisemitismen, och en andel som är mot Israel buntar ihop Israel med islamofobin.
Det största hotet mot Israel är absolut inte ”muslimerna”, utan islamofobiska hatgrupper som Pamela Geller. På samma sätt är det största hotet mot den muslimska världen absolut inte Israel eller islamofobin, utan de antisemitiska hatgrupper som kallar sig muslimer.
…disturbing and misguided ads are not meant to educate; they are meant to increase hatred and discrimination against New York City’s Muslims, and to drive a wedge between Muslims and Jews. The subway ads demonize Islam and ignore the positive contributions that our Muslim friends, neighbors, and colleagues make to our country every day.
Det kanske är hög tid att hålla gemensamma kippa- och hijabvandringar i Sverige?
Det var en gång en Mobbare som härjade på Twitter.
Hen var dum, dryg och elak. Överlägset hånade, förlöjligade och kränkte Mobbaren alla som inte tyckte som hen, ivrigt påhejad av en skara medlöpare.
De som utsattes för hens elakheter brukade svara tillbaks eller nonchalera, ignorera och blockera hen när elakheterna blev för svåra att ta. Mobbaren tyckte detta var skoj och skröt gärna inför medlöpare, folk och fä.
De utsatta stöttade och peppade varandra, hoppades att hen skulle lägga av till slut. Men Mobbaren var ostoppbar!
Så fortsatte det månad efter månad. Man kunde höra Mobbarens hånfulla skratt i hela Cyberrymden när hen kränkte människor på nätet.
Tills en kall, mörk kväll i Oktober —
Mobbaren kände sig oövervinnerlig och begick det största Twittermisstaget någon kan göra.
Hen gav sig på den älskligaste av dem alla, den vänaste, mest sårbara, alla twittrares eget lilla hjärtebarn, Twittersessan. Bildligt talat så slog Mobbaren omkull henne, sparkade på hennes hjärta och pinkade på hennes sorg.
Det blev dödstyst på hela Twitter i flera långa sekunder. Det var som om alla hade tappat andan i ren bestörtning. Så hördes ett muller, en dov ton fyllde atmosfären och plötsligt bröt helvetet lös över Mobbaren. Månader av ackumelerad vrede riktades i ett slag mot Mobbaren!
Ve, ve usla Mobbare! Hen kunde inte tro sina ögon. Vad hände? Allt gick käpprätt åt skogen för hen.
Desperat försökte Mobbaren dölja sitt övergrepp, men reagerade alldeles för sent. Skärmdumpningsfén hade varit alert och sparat bevisen på övergreppet för evigheten.
Mobbaren skrek och grät, slet sitt hår och knappade febrilt på alla tangenter. Hen skrev #svpol på varje tweet för att tillkalla sitt medlöparkavalleri, men bara ett litet fåtal kom till hans undsättning. De var chanslösa inför De utsattas ord och snarare stjälpte än hjälpte Mobbaren.
Mobbaren ylade av smärta. Åkallade både sin mor och Internet. Skrek: ”Titta, titta! Se hur onda de är mot mig! Se hur de hatar mig! Hur de ljuger om mig! Jag har inte gjort nåt fel!” Mobbaren tyckte väldigt synd om sig själv.
Men Internet — som har förmåga att se och höra allt — sade till Mobbaren: ”Det du gör mot en av dessa mina minsta, gör du ock mot mig!”
Oj, Internet var verkligen inte glad på Mobbaren, så blev det så att Mobbaren miste helt sin förmåga att mobba. Aldrig mer har hans ord kraft att såra eller skada. Vart hen än sig vänder ska elakheterna falla platt till marken. Aldrig mer kommer någon att ta denne mobbaren på allvar.
Twittersessan då? Undrar du antagligen. Twitters eget lilla hjärtebarn kärleksbombades varje dag och gick en alldeles strålande framtid till mötes.
Slutet gott, allting gott.
De gånger då du inte hunnit eller vågat reagera, har du kanske bara hållt tyst? Du kanske medvetet har valt att inte säga något för att du känner dig okunnig om just det ämnet, för att du ska vara trygg i att svara eller bryta in i en diskussion? Eller så förblev du tyst pga förvåning, så du inte hade någon aning om hur du skulle kunna bemöta det, just då? Hade du haft minst ett par olika lämpliga motargument, hade du kanske vågat gå in och säga ifrån.
Jag tror att de flesta är överens om att den som är främlingsfientlig är rädd. Rädd för det okända, rädd för förändring, rädd för det hon inte känner till – och så vidare i all oändlighet. Att inta en fientlig inställning till någonting är ett sätt att stärka sig, att återta kontrollen över en situation där man inte har stadig mark under fötterna. Man vill känna sig trygg och stabil i det man känner till och är van vid, inte som om man när som kan ryckas upp med rötterna ur sin hemkära miljö.
Sverigedemokraterna har verkligen skapat problem i och med sitt inträde i svenska riksdagen. För att de inte ska få luft under vingarna och använda martyrbilden av sig själva alltför mycket bör man ge dem så mycket tillträde som möjligt. Samtidigt, om man gör det, så får de också möjlighet att utöva sin politik som på många sätt strider mot den svenska politik som förts under många år, oavsett vilket block styrande regering befunnit sig i. Det blir alltså ett moment22 skulle man kunna säga, där alla utom SD får svårt att ta ett kliv vare sig fram eller tillbaka.
Motargument 
