Krönikor

Jag är stolt över Sverige

Jag brukar tänka att jag ofta diskuterar och tänker objektivt i olika frågor men i just denna fråga skulle det vara en lögn att påstå det.

Jag skriver utifrån ett individperspektiv som råkar ha en invandrarbakgrund som inte känner sig tillhöra någon speciell grupp, utan jag är en individ som råkat ha haft turen att invandra till Sverige (ej självvalt). Att jag fick komma till Sverige öppnade många möjligheter för mig, som skulle vara omöjliga att få i mitt födelseland. Jag hade turen att få komma till Sverige vid låg ålder vilket har gjort det lättare för mig att lära mig det svenska språket och integreras in i det svenska samhället. Detta måste vara målet för varje invandrare.

Idag och som under den tiden jag kom till Sverige (början av 90-talet) är det tiotusentals människor som söker sig till Sverige. På det tidiga 90-talet var det många människor från det tidigare Jugoslavien och idag är det mycket folk ifrån Somalia, Afghanistan, Syrien m.fl. Oron ifrån samhället både på det nationella-, regionala-, kommunala- och individnivån var under 90-talet hur Sverige skulle klara detta. Det fanns kommunpolitiker som oroade sig över Albaners benägenhet att sno cyklar och individer som oroade sig över om samhället fundamentalt skulle förändras på grund av invandringsvågen.

Idag är oron lika högljudd som på det tidiga 90-talet, trots att undersökningar visar att fler människor idag är positiva till invandring än vad folk var under 90-talet (av invandringskritiker förklaras den positiva synen på invandring bero på att fler av de som svarar på undersökningarna själva är invandrare, frågan som kommer upp för mig när jag begrundar detta är när dessa kritiker anser tiden är kommen att kalla en invandrare för svensk, tar det fem år, 10 år, 15 år eller kanske aldrig?).

Kritik är alltid bra, ett demokratiskt samhälle vilar på att det finns människor som är kritiska mot
det rådande samhällsklimatet och samhället ska inte stänga ut de som inte håller med majoriteten.

Svenska flagganVi blir som ett samhälle friskare av att fler släpps in i den politiska debatten, att partier som Sverigedemokraterna öppet kan få vara kritiska mot invandringen ska varje svensk vara stolt över. Missförstå mig inte, jag håller inte med SD i deras invandringspolitik på något sätt men jag är ändå stolt över att kunna säga att jag bor i ett land där vi inte utestänger människor ifrån den politiska debatten på grund av de inte delar majoritetens åsikt och detta så länge de spelar efter de demokratiska spelreglerna.

Mitt problem med de högljudda invandringskritikerna och SD är att de i sin kritik mot invandringspolitiken utgår ifrån premisser som inte är sanna och använder fakta över enskilda händelser för att döma ut hela grupper av människor för vad individuella människor har gjort. SD:s och många invandrarkritikers poäng har varit att det svenska samhället går back — både ekonomiskt och socialt — på invandringen. Man har i olika politiska utspel från basen till ledningen av partiet sagt att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Man har visat på ett antal BRÅ-rapporter som tydligen ska stödja deras antagande. Dessa rapporter skrevs innan 2006. Ett av de stora problemen med SD är att de fokuserar på historien i större utsträckning än på framtiden. Problem som framtida arbetskraftsbrist, eller lågt barnafödande har SD svårt att ge några svar på. Vad man dock bestämt sig för är att invandring inte kan vara lösningen, detta trots att praktiska empiriska bevis visar på att invandring är lösningen.

Gästkrönika av T.G.


Krönikor

Debatt: Är rasism och demokrati förenligt?

Gästinlägg av Mozhgan Jalali om yttrandefrihet och rasism

Internet är det fria ordets bästa redskap där människor kan mötas, starta en debatt och delta i olika debatter. Det är ett givande och tagande som bidrar till nya perspektiv, kunskap, öppenhet och tolerans i samhället. Men Nätet har också tyvärr blivit en fristad för rasistiska och främlingsfientliga uttalande från organiserade rörelsen och icke organiserade personer.

Med tack till Lindström – Bonton.se (Klicka för större bild)

Olika Medier stänger ner sina kommentarsfält på grund av personliga påhopp, hatiska, rasistiska och främlingsfientliga inlägg.  Själv har publicerat debattartikel då jag har försökt att lyfta upp en av minoritetens dilemmor och fick höra att jag inte hade rätt att finnas i Sverige och borde sticka hem, att jag endast skulle anpassa mig till svenska normer och traditioner, att Sverige tillhörde till svenskar och att Sverige skulle bevaras svenskt!

Självfallet är det rasism och främlingsfientlighet som inte har någon plats i svenska samhället och som inte hör hemma till vårt demokratiska Sverige! Människors lika värde är ett viktigt värdegrund i ett demokratiskt land som Sverige. Yttrandefriheten har då diskuterats mycket utifrån olika perspektiv, då bl.a. rätten att kunna uttala sig även rasistiskt.

Jag menar då att yttrandefriheten inte kan gälla rasism och därför bör dessa inlägg som en markering för nolltolerans mot rasism även tas bort i framtiden. Yttrandefriheten innebär rätten att kunna uttrycka sina åsikter utan censur eller rädsla för hat, hot, bestraffning eller kränkning. Detta har reglerats i Sveriges grundlag. Liknande formuleringar finns även i Europakonventionen om mänskliga rättigheter och FN:s konvention.  Staten har då ingen rätt att begränsa individer i något avseende i vad individer får tycka och uttrycka och många hävdar att yttrandefriheten betecknar relationen mellan staten och individen.

Yttrandefriheten anses även vara en självklar förutsättning för ett demokratiskt statsskick och en viktig grund för ett öppet samhälle där människor vågar tala öppet och engagera sig i olika samhällsfrågor. Men som många andra rättigheter innebär yttrandefriheten även skyldighet. En skyldighet att ta ansvar för sina egna åsikter och det man uttrycker i t.ex. tal och skrift, men även skyldighet att låta andra individer yttra sig fritt utan att vara rädda för att bli hatade, hotade eller kränkta och den friheten ska självklart grundas på människors lika värde.

Yttrandefriheten får mening och innebörd först då i en mellanmänsklig relation och den mellanmänskliga relationen har stort betydelse, för utan den så existerar inga ”rättigheter eller skyldighet”. Människor kan självklart ha skilda åsikter och det krävs mycket för att individer ska ändra en uppfattning/åsikt eftersom individer bygger sin åsikt på personliga livserfarenheter och de förutsättningar och värld man är född och uppvuxen i.

Mozhgan Jalali

Men en sak får vi inte glömma och det är att, i den mellanmänskliga relationen där våra rättigheter får mening, vår rätt till yttrandefrihet ska inte innebära kränkning av någon annan individs grundläggande rättighet. Rätten att få vara kvinna/man, svart/vit, Homosexuell/Heterosexuell, muslim/ jude/kristen, invandrare/etniskt svensk m.fl. ska alltid vara de grundläggande rättigheter i ett demokratiskt samhälle. Därför ska yttrandefriheten alltid utnyttjas med ansvar, omdöme och omsorg.

Med yttrandefrihetens goda möjligheter kan vi kritisera allt och alla om vi nu önskar det, men att uttala sig kränkande mot en annan individ eller en grupp av individer är inget tecken på yttrandefrihet utan brist på omdöme!

Vi måste ändå sträva efter att skapa och bygga ett samhälle där alla människor oavsett färg, religion, etnicitet etc. med förståelse, omtanke och omsorg kan få plats och leva tillsammans . Detta måste ändå vara vår strävan!

/ Mozhgan Jalali, Moderat samhällsdebattör

Krönikor

Mvh "extremvänstern"

Jag drog igång min blogg, ”Trots Er”, efter valet 2010 med någon slags idé om att dra mitt strå till stacken i allt det som sägs i moset som kallas för ”debatten på nätet”. Varje person som läst bloggen kan nog hålla med mig om att tonen från start var synnerligen mjuk. Trots att jag inte är religös så låter jag nästan frälst när jag redan från start skriver om att se ”invånaren i spegeln” först  av alla. Hur kan vi jobba med oss själva? Undrar jag. ”Självklart tar jag avstånd från allt våld riktat mot Sverigedemokrater” är en annan devis jag tidigt redogör för.

Bloggen ”Trots Er”

Någonstans på vägen så tydliggör jag min politiska åskådning i övrigt när en kommentator undrar om jag inte tycker att ”det är ok att tycka olika”. Jag anser mig nämligen ibland leva i en slags politisk konflikt till vardags eftersom jag med tiden förmodligen blivit mer välviligt inställd till det här med fria marknader än de flesta jag känner. Jag ser mig som en högervänd sosse och jag fnyser högt åt Che Guevara-romantiken som det geggas med på vänsterkanten.

Men. Trots att min blogg ”Trots Er” varit tätt förknippad med mitt namn i alla sökmotorer och att man faktiskt efter några klick kunnat uppfatta allt det jag beskrivit om mig själv här och mer så gör det inte någon som helst skillnad i det allmänna bruset på nätet. Jag blir självklart tilltalad med ”ni i extremvänstern, stenkastarvänstern, ni i AFA” och liknande så fort invandringspolitiken kommer på tal. Jag vill införa proletariatets diktatur, sharialagar, och planekonomi. Detta tror sig alla så kallade ”invandringskritiker” automatiskt veta om mig. Själva är de naturligtvis genomtänkta och upplysta långt över min nivå, och det är kanske därför de kan veta vem jag är utan att ens googla mitt namn. Självklart anser de sig också hålla precis rätt nivå i hur de uttrycker sig.

Gud nåde den som vågar säga rasist däremot. Detta kommer generera flera mil av debatt. Inte minst kommer andra antirasister hävda det vanskliga med att våga tilltala de stackars sverigedemokraterna på detta hemska sätt. Det som Ian Wachtmeister sa i Tvsoffan dagen efter valet kanske fäste på i folksjälen trots allt ”Jimmie Åkesson är en trevlig kille”. Och allt handlar om det.

En påstådd anhängare till kriminella vänsterorganisationer (som i själva verket bara är en ganska menlös bloggare) blir ytterst sällan betraktad som en trevlig kille. Kanske egentligen inte heller alla dessa korsriddare i kommentarsfälten. Men självklart är de långt mer intressanta. Varje journalist i landet vill såklart surfa in på #svpol och ta tempen på dom här supergenuina människorna som alla är så intresserade av nu efter det där som hände på Utöya. Det där med ”invånaren i spegeln” och resten av de mjuka formerna, ja vem fan orkar förkovra sig i dylika klyschor egentligen? Inte ens jag själv faktiskt. Det är liksom inte lika sexigt som när invektiven flyger.

En dag får jag syn på mig själv. En mjäkig typ som sitter och tar en massa skit på nätet och tror att han via snygg formuleringskonst ska kunna vinna någon poäng i helt meningslösa trådar. Men det finns ingen debatt. Det enda som finns är en slags tävling i vem som kan smutskasta hårdast men ändå framstå som den där trevliga killen. Att visa sig sårad är kanske det största av tabu. För vem vill vara den som är ”kränkt”? Att lägga huvudet på sned och klia ”invandringskritikerna” under hakan fungerar, men vart tog den där gränsen man skulle dra vägen då? När blir man den som bara ser på när en annan utsätts för något hemskt. För dom här personerna som det gullas med far nämligen vidare till andra forum. De skickar hatmail, de skriver ”pissluder” och de önskar kanske att den där trevliga tjejen du firade midsommar med ska bli utsatt för en gruppvåldtäkt. Som bonus mosar de kanske till den där larviga slaskhumanisten och snällisten till vänsterextremist som bloggade om ickevåld och att se sina egna brister.

Så här har ni mina motargument i nätdebatten: Kent Ekeroth är en idiot, så skit i honom. Ingrid Carlqvist är en idiot så skit i henne med. Lars Vilks kan inte ens rita så skit i honom. Och alla anonyma ”invandringskritiker” där ute är bara en hög med rasister som inte ens kan stava så skit i dom också. Säg mig nu: gör det här tuffa snacket mig tillräckligt attraktiv för att lyssnas på? Kittlar dessa förolämpande utfall? Gör jag ett tillräckligt stort avbräck från den av många nu för tiden så föraktade humanismen som tydligen bara anses kunna bäras som en dekal?

En annan mening jag uttryckt på min blogg är att det är farligt att tro på självklarheter. Självklarheter om människors lika värde måste återupprepas i oändlighet. Dessutom är det faktiskt en nymodighet, en radikal idé som egentligen inte kommit längre än några steg. Men även om jag tror på det så betyder det inte att jag anser mig vara en så fin att jag aldrig kan ge igen med samma mynt. Jag kommer aldrig vinna tävlingen om vem som är den värdigaste personen. Det är inte detta saken gäller för mig. Jag är nämligen precis lika dålig som vem som helst. Eller lika bra. Det är det saken gäller.

Mvh/ Extremvänstern

/Tobias Lundeqvist

Krönikor

Låt oss ta debatten om Sveriges verkliga samhällsproblem.

Ett gästinlägg av Christina Höj Larsen, riksdagsledamot och integrationspolitisk talesperson för Vänsterpartiet

Den senaste tiden har vi kunnat läsa om hur ett medborgargarde förföljer bulgariska bärplockare i Kopparberg och om hur svensksomalier trakasseras i Forserum. Reportagen har lett till upprörda reaktioner. Vi har fått en debatt om varför brottsutsatta människor inte får det stöd de har rätt att förvänta sig från polisen och andra representanter för samhället och till slut inte ser någon annan utväg än att lämna Kopparberg och Forserum.

Christina Höj LarsenÄven om diskussionen handlat om människor som har sina rötter utanför Sverige, så har fokus för en gångs skull inte varit på de utsattas etnicitet utan på deras identitet som brottsoffer. Just därför har främlingsfientliga krafter inte lyckats använda berättelserna till att hävda att förföljelserna är invandrarnas och flyktingarnas fel.

Genom att även i andra debatter se till att fokus hamnar på de verkliga samhällsproblemen kan vi förhindra att debatten gynnar främlingsfientliga krafter. Låt oss därför sluta prata om flyktingar och invandrare och istället prata om arbetslösa, om människor som har svårt att hitta någonstans att bo eller som diskrimineras på arbetsmarknaden och om alla de som inte får utnyttja sin mänskliga rättighet att söka skydd undan förföljelser.

När vi pratar om invandrare och flyktingar tenderar just deras identitet som flyktingar och invandrare att bli förklaringen till problemet. Slutsatsen blir allt för ofta att de har sig själva att skylla. Dessutom hindrar problemformuleringen oss från att söka lösningarna på problemen utanför invandrings- och flyktingpolitiken.

Utlandsfödda hör till de grupper som drabbas hårdast av problem som arbetslöshet, bostadsbrist och dåliga skolor. Men vi behöver inte punktinsatser för att lösa problemet att invandrare har svårt att få jobb eller att flyktingar är trångbodda. Vi behöver en generell politik som gör att fler jobb skapas, fler bostäder byggs och kvaliteten på utbildningen höjs. Låt oss därför diskutera hur en sådan politik kan se ut. Det hindrar inte att vi samtidigt behöver diskutera vad vi kan göra åt att olika grupper diskrimineras, oavsett om det handlar om äldre, människor med funktionsnedsättning eller om romer och afrosvenskar.

Arbetslöshet, bostadsbrist och kriminalitet är verkliga problem. Låt oss diskutera olika lösningar på dem istället för att prata om hur mycket invandring Sverige tål. Vi behöver inte vara överens om hur lösningen ser ut, men vi kan väl enas om att vi får en mer givande debatt om vi diskuterar de verkliga problemen. Vi bör inte heller ta flykting- och invandringsfrågorna som gisslan för att föra fram förslag på andra politikområden. Att påstå att vi måste välja mellan fri rörlighet inom EU och att bevara allemansrätten, eller att vi inte kan ha både en mänsklig flyktingpolitik och justa jobb till justa villkor, är att låta debatten utgå från att människor med rötter utanför Sverige är en belastning för Sverige snarare än en resurs.

Arbetslöshet, bostadsbrist, dåliga skolor och usel äldreomsorg är problem vi har tacklat förr. Vi löste dem genom att tillsammans bygga en välfärdsstat där unga fick utbildning och gamla slapp hamna på fattigstugan. Varför skulle lösningen se annorlunda ut idag bara för att många av dem som nu behöver ett jobb och någonstans att bo heter något annat än Andersson, Pettersson eller Lundström?

/Christina Höj Larsen, riksdagsledamot och integrationspolitisk talesperson för Vänsterpartiet

 

Artiklar

Hårdrockare, muslimer & det där med fördomar och generaliseringar…

Den metod Avpixlat använder består i att rada upp brott som begås av invandrare, helst då brottslingar från muslimska länder eller romer, för att smutskasta alla invandrare. Denna metod har alltid använts av rasister. Nazisterna publicerade till exempel uppgifter om brott som enskilda judar begått (riktiga och fiktiva) i sina tidningar för att måla upp en skräckbild av judarna. Turkiet har gjort liknande saker mot kurderna. Pratar man bara om kurder, judar eller muslimer som brottsliga så skapar man lätt bilden att de ÄR det också.

Men man behöver inte gå längre bort än Sverige för att hitta en parallell till detta: nämligen i skräckpropagandan mot hårdrockarna.

Brottsliga hårdrockare?

Läskig hårdrockare och satanist?

Man kan fråga sig om Avpixlat hade deltagit i hetsen mot ”sataniska hårdrockare” och ”brottsliga heavy metal fans” om de skapat sin sajt på 80-talet?

Det fanns en överrepresentation av kriminella, skolkare och fönsterpangare bland hårdrockare också på 80-talet, enligt en del ”moraltanter” och ”moralgubbar”. Jo, det fanns det. Hårdrocken var väldigt populär bland kriminella ungdomar.

Minns ni hur Siewert Öholm och en del andra moralpredikanter använde den informationen?

De brydde sig inte om att kanske 99,5% av alla som lyssnade på hårdrock var vanliga ungdomar, som alla andra. Det var inte det viktiga för dem. Det de lyfte fram var de individer som INTE skötte sig. Syftet var att svartmåla HELA gruppen, ALLA hårdrockare.

Minns ni kampanjerna mot Alice Cooper, Kiss och Iron Maiden som en del kristna och konservativa grupper drev runt 1989. Jag minns det tyvärr, eftersom jag var en av de konservativa som lurades av resonemanget då och trodde hårdrocken var ”farligare”. Ja, det låter löjligt, det erkänner jag nu. Men genom att jag var mitt i det minns jag hur resonemanget gick och vilka resonemang som hördes i media och bland de andra som hade moralpanik.

Genom statistik och genom att hålla fram enstaka brottslingar som lyssnade på hårdrock, ”bevisade” de att hårdrocken är farlig. Hårdrockare knullar mer, stjäl mer, välter oftare gravstenar, rapar offentligt och tvättar aldrig sitt hår, eller hur, och hamnar i satanistsekter lättare?

Och statistiken ljuger aldrig och mördaren lyssnade ju bevisligen på Iron Maiden och Kiss, och just därför måste hårdrocken förbjudas eller bekämpas.

Logiskt, eller hur?

Juha!

Sen kunde det lätt bekräftas genom att man lyssnade på hårdrockares texter som ofta handlade om blod och mord och, värst av allt, satan.

När Juha Valjakkala begick morden i Åmsele 1988 började en diskussion om den farliga hårdrocken. Han var långhårig, lyssnade på hårdrock och hade ritat av ett Iron Maiden album föreställande en yxmördare. Dessutom tvättade han sig sällan…

Det var bedrägligt. Man lyfte fram enstaka individers brott, man klippte och klistrade ur hårdrockares texter och man generaliserade att enstaka individers brott, och enstaka hårdrockares texter, bevisade att hårdrocken i sin helhet var farlig och borde förbjudas.

Låter det löjligt? Det är inget jämfört med vad Avpixlat gör idag!

Brottsliga muslimer?

På Avpixlat är det mängder av skrämmande reportage. De skriver om Black Cobra, om franska utanförskapsområden, om bilbränder, om mobilstölder, somalier, om rån av äldre, misshandel och bilbränder, om Assistansfuskare och Glava. Alltid med undertonen att ”invandrarna är sådana”…

Urvalet är alltid skevt. 99,9% av alla brott de rapporterar om är begågna av invandrare. Enbart det skapar intrycket att invandrare står för de flesta brotten. Sen skriver de i texten saker som för tanken i samma riktning:

Ofta kopplas brotten i texterna eller i kommentarsfälten dessutom till koranen och muslimska heliga texter. Det bidrar till att måla upp gruppen som ett hot. (Alla likheter med hur man citerade hårdrockares ”blodsdrypande” texter, är ingen slump alls, det är samma metod.)

Detta gör att om man läser Avpixlat är det lätt att man tror att de flesta invandrare (från Mellanöstern) är kriminella, för det är det intrycket de vill skapa. Det är fult, mycket fult. De tar en viss överrepresentation av brottslighet bland invandrare och får det att låta som om ALLA är kriminella. De lyfter fram enstaka exempel på muslimer som begått brott och får det att framstå som om alla muslimer är brottsliga.

Som Aftonbladet skrev förra året:

Statistiken kan lika gärna användas till att berätta följande: 99,78 procent av dem som fötts utomlands har aldrig misstänkts för sexbrott, visade en uträkning som BRÅ gjorde år 2002. Av dem som är födda i Sverige med svenska föräldrar är motsvarande siffra 99,96 procent. Den enda hederliga slutsatsen är att det bland invandrare, som i vilken del av populationen som helst, finns en promilleandel rötägg.

Exakt så är det!

Genom att rada upp kriminella saker individer ur en grupp gjort, vare sig det är judar, hårdrockare eller muslimer, kan man ganska lätt vinkla texten så det verkar som om hela gruppen är mer kriminell. Det är ett klassiskt propagandaknep. nazisterna gjorde samma sak mot judarna på 30-talet.

Och insändarsidorna i den religiösa pressen på 80-talet lät ungefär som Avpixlats kommentarsfält idag. Det var SKRÄCKEN för de ”läskiga” hårdrockarna som spreds. Och de eviga ryktena: ”jag har en granne vars barn är hårdrockare och han…”

Slutord hårdrocken

För att ytterligare påminna om de galna generaliseringarna om hårdrockare har vi gjort en djupdykning ner i arkivet och hittat Siewert Öholms program om den läskiga, ”farliga” rockmusiken och om gruppen W.A.S.P.

Vi rekommenderar även Siewert Öholms klassiker: debatten om satanismen och death metal: Satanismen, del 1,2,3,4,5,6.

Det är ganska ironiskt att Öholm idag generaliserar om muslimer som han på 80-talet generaliserade om hårdrockare, för övrigt.

Dessutom har En man med ett skägg skrivit om Allan Rubin och om Ann Ekeberg. Det är klassiker som rekommenderas för den som vill jämföra Avpixlats retorik med hetsen mot hårdrockarna.

Om några år kommer vi att se tillbaka på Avpixlats generaliseringar om islam och tänka samma som vi tänker då vi ser debatterna om hårdrocken. Vi kommer att tänka: 1) fy tusan, vilka fula frisyrer man hade 2012 och 2) vilket skrattretande sätt att argumentera på.

Artiklar

Glava, och att placera asylsökande ute i skogen…

Avpixlat skriver om de asylsökandes demonstration i Glava att de asylsökande kräver för mycket, att de gnäller över småsaker, som bussförbindelser, och att de borde vara glada över all så kallad lyx de får i sitt ”hotell”.

Hur bra är det ur integrationssynvinkel med isolerade asylbostäder ute i skogen? Källa

Media försöker förstås i vanlig ordning få det att låta som att dessa människor som ska föreställa ha flytt från krig, förföljelse och svält nu tvingas leva under oacceptabla förhållanden på Glava asylslott.

Det reser förstås frågor kring hur eländigt man kan ha haft det tidigare om man börjar kverulera om dålig mobiltäckning i det land där man sökt asyl.

Återigen har vi alltså ett exempel på hur svenska myndigheter placerar asylsökande isolerat ute i skogen. Denna gång gäller det Glava. För en tid sen diskuterades liknande fall i Hälsingland.

Återigen gnälls det bland annat över att man gav busskort till de asylsökande, gratis.

Det lämpliga, ur integrationssynpunkt att placera asylsökande isolerade mitt ute i skogen, kan och bör givetvis diskuteras. Men OM man isolerar asylsökande ute i skogen, eller placerar dem i nån liten håla ute i ingenstans, kräver faktiskt anständighet och sunt förnuft att man inte isolerar dem där, att de kan leva bra där, och att man ger busskort gratis till asylsökande så de kan ta sig ur isoleringen. Annars skapar man bara integrationsproblem.

Till sist bör det nämnas hur mycket asylsökande på sådana boenden får per dag.

Bor den sökande på en av Migrationsverkets anläggningar där fri mat ingår är dagersättningen:

  • 24 kr/dag för vuxna ensamstående
  • 19 kr/dag per person för vuxna som delar hushåll
  • 12 kr/dag för barn t.o.m. 17 år (fr.o.m. tredje barnet halveras bidraget) 

Lyx? Ja, vad tycker du? Hade du haft råd med t.ex. busskort så du kan ta dig in till civilisationen också?

Krönikor

Sverigedemokraterna, kulturarv och utveckling

Sverigedemokraterna är ett parti man kan säga har gått i barndom. Partiet har 25 år på nacken, men dess åsikter och beteende ger vid handen en ungefärlig ålder på runt 4 år. Deras syn på bland annat kulturarvet är rentav naiv.

Den här fanatiska tron på att det gemensamma, svenska kulturarvet ska ta det svenska folket framåt i tiden är fullkomligen barock. Sverigedemokraterna är ett konservativt, bakåtsträvande parti som vill kontrollera den svenske individen och se till att denne följer ett bestämt mönster som passar Sd’s syn på hur Sverige borde se ut. Tyvärr överensstämmer inte detta med verkligheten, och kommer aldrig att göra igen. Sverige ingår nämligen i världen, och världen har utvecklats i en rasande fart de senaste 150 – 200 åren.

Sverigedemokraterna har en oerhört romantiserad bild av det svenska femtiotalet med kärnfamilj, hemmafruar och arbetande män, som inte har någon reell anknytning. Det skulle nämligen bli alldeles för dyrt. En kärnfamilj på fyra personer där endast en vuxen arbetar – denne vuxne skulle behöva ha en väldigt hög lön för att kunna försörja sin familj. Det är tyvärr inte alla förunnat, vilket skulle innebära att staten ändå måste bistå med stora summor i bidrag på ett eller annat sätt. Det skulle inte heller bli lika mycket pengar i rullning, eftersom nämnda kärnfamiljer inte skulle ha råd att handla lika mycket. Alltså skulle vi få ett nytt, väldigt tydligt klassamhälle, staten skulle  inte heller få in lika mycket skatter, och därav blir också staten fattig. På det stora hela kan vi alltså sammanfatta detta som en oerhört dålig idé.

Det slående med Sd är att deras idévärld består av en väldigt homogen grupp av svenskar. Deras plan verkar vara ett toppstyrt Sverige där staten styr i princip alla individers valmöjligheter. Den fria viljan och det fria valet försvinner, och vi kommer alla att behöva göra precis det staten (läs; Sd) vill att vi ska göra. Vi ska alla vara likadana och vara sammanhållna med strypkoppel.

Andra saker som Sd har glömt, eller kanske till och med ignorerar är att ett kulturarv är under ständig utveckling och förändring. Visst finns många saker i kulturarvet kvar, såsom historiska byggnader och andra historiska minnesplatser, men till exempel språket med dialekter, uttal och stavning förändras genom åren. Nya ord kommer till och försvinner. Religionen i sig förändras kanske inte så mycket, men vår inställning till den samt dess roll i samhället förändras. Vi har inte samma syn eller behov av religion idag som vi hade för tvåhundra år sedan. Till och med synen på historien förändras, beroende på hur man tittar på den.

Det som är fantastiskt med det är att det inte har ett dugg med invandringen eller dess eventuella kostnader (som för övrigt inte riktigt kan ses som kostnader, eftersom pengarna rör sig i systemet med moms, skatter, inkomster till handlare och så vidare) att göra. Språket utvecklas och förändras oavsett om det finns invandrare i närheten eller ej. Religionen och dess status i samhället har inte särskilt mycket, om något alls, med invandringen att göra. Våra historiska byggnader och andra minnesplatser kommer att stå kvar, oavsett om landet översvämmas av invandrare eller ej. När det gäller förändring av stadsmiljöer så har det inte ett dugg med invandring att göra, utan snarare att en stads politiker vill förnya stadsbilden med modern arkitektur, och således rivs äldre bebyggelse ner för att ge plats åt det nya.

Och det är snarare där partier som Sverigedemokraterna skulle kunna göra nytta. Genom att se till att Sverige behåller kulturmiljöer, att se till att hålla dessa i skick så att vi, det svenska folket med både infödda och nya svenskar kan minnas vår historia. Det finns länder som är betydligt bättre på det än Sverige. Titta bara på Italien med all sin kultur och all sin konst. Där behåller man antika byggnader och bygger upp städer omkring dessa i stället för att riva. Tänk om Sverige kunde göra något liknande. Turismen skulle öka, både internt och externt. Mer pengar skulle börja rulla, fler skatter skulle komma in, och vi skulle kunna värna om vår välfärd på ett bättre sätt.

Om Sd skulle anta en sådan inställning i stället för att bete sig som ouppfostrade småglin när det gäller invandring, så tror jag att Sverige skulle må betydligt bättre.

Foto: Photodropper plugin för WordPress.

Krönikor

Följ med på en morgonpromenad

En promenad i dagens Sverige

På väg ut med hunden möter jag tidningsbudet. Det är en ung kille som ser ut att komma någonstans från Afrika, Somalia kanske. Vi byter några ord och han berättar att han är lite sen idag för att tidningen var sen från trycket.

Hunden drar och är uppenbart nödig så jag fortsätter ut och hon stökar snabbt undan morgontoaletten. Jag plockar upp efter henne och ser mig omkring efter någonstans att slänga påsen. Det finns en korg lite längre ner på gatan och samtidigt som jag kommer fram till den så möts jag av en invandrare som tydligen arbetar med att tömma hundlatrinerna.

“Inget särskilt kul jobb”, tänker jag för mig själv, men han ser glad ut ändå. På avstånd ser jag några av hans kollegor som i arla morgonstund tömmer andra papperskorgar och plockar upp skräp från marken. Det är två invandrartjejer och en kille som möjligen kommer från Pakistan.

Jag fortsätter vägen framåt och passerar det lilla köpcentrum som finns inte långt från min bostad. Där är det redan full aktivitet i den lilla närbutik som drivs av en invandrarfamilj från Irak. Fönster putsas och det ser ut som man håller på med en inventering i butiken för det är många i familjen som går runt bland hyllorna.

Deras iranske butiksgranne, som har en klackbar, är också redan på plats och har börjat dagen med att bjuda in sin granne, frisören Ali, på kaffe. Det är däremot fortfarande tomt i den lilla vietnamesiska restaurangen som drivs av den alltid vänliga familjen Nguyen. Inte så konstigt kanske, med tanke på att de har öppet till 01.00 och sällan kommer iväg hemåt förrän bortåt 02.30. De brukar ändå vara igång inför dagens lunch vid åttatiden.

Jag fortsätter min promenad mot busshållplatsen och tar bussen för att åka hem till min mor. Bussen körs av en mörkhyad man som glatt använder bussens högtalarsystem för att berätta att han heter Mohammed och att han igår blev far för första gången. Kanske vågar han vara så frispråkig för att jag är den ende svensken på bussen. Det tiotal personer som utöver mig finns ombord är alla invandrare och uppenbarligen på väg till sina arbeten. Det verkar inte finnas några svenskar som börjar så här tidigt.

Väl hemma hos mamma så blir det kaffe och smörgås och hon berättar att hon fått en ny hemassistent som heter Fatima och som ska städa och hjälpa henne med diverse sysslor som hon numera har svårt att klara själv. Fatima har tydligen kommit ensam till Sverige efter att ha mist man och två barn i en explosion i Bagdad. Hennes dröm är nu att bygga upp en ny tillvaro i ett land där man inte dagligen riskerar att sprängas i bitar.

Tiden går fort och jag upptäcker plötsligt att jag måste rusa för att hinna med ett annat möte. Det får bli en taxi tillbaka hem.

Taxin körs av en kille från Kurdistan som har varit i Sverige sedan åttiotalet då han flydde hit efter att den by där han bodde hade utsatts för ett angrepp med någon form av giftgas. Han förlorade större delen av sin familj men har nyligen fått hit en kusin som är veterinär. Av något oklart skäl kan han inte jobba som veterinär här i Sverige, men han försörjer sig och sin familj genom att arbeta som spärrvakt i Stockholms tunnelbana och genom att dela ut reklam på söndagar.

Väl hemkommen funderar jag lite på morgonens upplevelser och tänker på hur det skulle bli om man genomförde vad somliga vill, det vill säga att skicka tillbaka många av de människor jag mött under min morgonrunda, till deras respektive hemländer. Skulle det överhuvudtaget längre vara möjligt att få ”svenskar” och då kanske särskilt ungdomar, att ta de lågstatusarbeten som idag domineras av invandrare?

Samtidigt ska vi dra ner på nyinvandringen till mycket låga nivåer och ingen har vad jag kunnat se gjort någon beräkning av de omedelbara effekter detta skulle ha och inte heller av vad detta kan innebära om 30 år. Ska du eller jag ta över de jobb som de idag sköter? Vem ska ta hand om de allt fler pensionärerna som lever längre och längre?

Själv är jag 55 år idag och åren går fort. Om eller när jag hamnar i den livssituationen att jag kommer att behöva hjälp med att klara vardagen så hoppas jag innerligt att den hjälpen finns att tillgå och jag struntar fullständigt i om de händer som då kommer att ge mig den hjälp jag behöver, är svarta, bruna, gula eller vita.

Jag funderar också på de generaliseringar som hörs i debatten om att alla invandrare är lata, kriminella och lever på bidrag och utnyttjar oss svenskar. Eller, alternativgeneraliseringen som går ut på att de kommer hit och tar våra jobb. De är inte särskilt förenliga de där två generaliseringarna…

De flesta av dem jag såg och mötte under min morgonrunda var muslimer. Ingen av dem såg dock ut att vara i färd med att spränga något i luften, utan verkade vara fullt upptagna med sina respektive arbeten.

Det slår mig att likväl som det finns fanatiska respektive sekulariserade kristna, med en stor övervikt för de sistnämnda, så kanske det även finns motsvarande inom Islam!? Men vad vet väl jag, en enkel man med enkla tankar?

Jag ser det jag ser och det jag ser är att hos ett parti, som numera tagit plats i Sveriges riksdag, så saknas nyanserna fullständigt. Var alltid misstänksam mot partier som Sverigedemokraterna som presenterar enkla lösningar på svåra problem.

Var sedan inte bara misstänksam utan var istället upprörd och förbannad när deras partisekreterare, Björn Söder, förlorar sin påstrukna fernissa och visar sitt rätta ansikte då han menar att romer minsann kan skylla sig själva för att de nekas hyra bil på många bensinmackar! Enfald före mångfald, ett Sverigedemokratiskt adelsmärke. Märkligt nog anser sig samma människor vara diskriminerade av media då dessa inte rapporterar det SD vill att de ska rapportera.

Det är inte så enkelt att allt är invandringens fel. Knepet att skylla allt elände på en specifik grupp har använts förr och minnena av vad det ledde till förskräcker. Vi ska självfallet ha en diskussion i ämnet men den diskussionen kan inte, och får inte, utgå från att vi från början skuldbelägger en stor grupp människor enbart med utgångspunkt i att de har ett annat ursprung än majoriteten.

Världen är inte svart eller vit. Den består av oändligt många nyanser!

Nej, nu måste jag iväg till mitt möte med kirurgen som gjorde min gastroskopi. Han heter f.ö. Al-hari och är en av de 26% som läkare med utländsk bakgrund utgör i Sverige. Ska bara stoppa till hos grannen, en indisk ingenjör som heter Sing, och lämna tillbaka de pengar han generöst nog lånade mig i butiken igår när jag hade glömt plånboken hemma.

Ha en bra dag! :-)

 

Artiklar, Myter

Myt: Bistånd 2012

Klicka för att förstora bild
Klicka för att förstora bild

Nationalister och främlingsfientliga hävdar ofta: ”det är mycket billigare att hjälpa flyktingar i deras hemområden”, ”vi kan hjälpa fler till en mindre kostnad.” I kommentarsfälten är dessa mantran politiskt korrekta anledningar till åsikten om att invandrare kostar mycket pengar här i Sverige. Sverigedemokraterna fortsätter naturligtvis bokstavligt talat i exakt dessa fotspår i sin ”skuggbudget” i oktober 2012:

…att flerdubbla anslagen till UNHCR!
…Sverigedemokraterna tror på ett ansvarsfullt bistånd, där varje satsad krona kan göra så mycket nytta som möjligt!
…bistånd som är inriktat på effektivitet och resultat!
…fokuserar resurserna till de allra mest nödställda människorna!

Ökad hjälp till världens flyktingar?

Svenska ekonomiska stödet till FN:s flyktingkommissariat UNHCR är ungefär 500 miljoner kronor per år. Sverigedemokraterna påstår att man vill ”flerdubbla anslagen” dit. SD skriver i höstbudgeten att de hade valt att skänka 1 000 miljoner kronor mer per år till UNHCR, utöver vad regeringen betalar per år. Och ekonomerna ”hoppas på” att kunna öka stödet för varje år som man tror att man kommer ”spara” pengar — för en antagen sjunkande flyktingmottagningskostnad på hemmaplan. Sammanlagt på 4-årsperioden har SD:s ekonomer föreslagit att de kan ge 5 500 miljoner mer än regeringens budget.

SD föreslår samtidigt med den andra handen; att fasa ut bistånd till flera länder som de kallar för ”medelinkomstländer”, minska bistånden till alla afrikanska nationer och fasa ut all form av reformsamarbete med alla östeuropeiska och östersjöländer för att abrupt avsluta det år 2014 ; På en plats har de räknat ut en besparing på 32 638 miljoner kronor…! på en annan sida skriver de ;

Totalt under budgetperioden skapar vi ett utrymme på 41 000 miljoner kronor!
Klicka för att förstora bild
Klicka för att förstora bild

Är det verkligen mer bistånd SD vill ha? Är det seriöst att ge ut en skuggbudget med så falsk matematik? Är det vettigt att skära ner biståndet med 32-41 miljarder?

———

Källor:
Sverigedemokraternas websida om Bistånd
Sverigedemokraternas Höstbudget 2013

SD-motioner inlämnade till riksdagen oktober 2012
”Utgiftsområde 7”
”Sverigedemokraternas utrikespolitik”

SIDA, budget 2012

Läs även Myt: Asylrekord

Artiklar

Stoppa antisemitismen och muslimhatet i Malmö!

Malmö är en stad som har stora problem. Hatet och rasismen har här, kanske mer än i de flesta andra städer, kommit upp till ytan under de senaste tio åren. Värst ute är judarna och muslimerna. Dessutom finns det grupper som vill elda upp hat mellan just judar och muslimer. Därför frågar vi oss: är det inte dags med kombinerade kippa och hijabvandringar i Malmö.

Både judar och muslimer utsatts för grovt hat, och attentat, de senaste tio åren i Malmö. Det har gått så långt att hatbrott med religiösa motiv är mer än dubbelt så vanliga i Malmö som i Stockholm eller Göteborg.

Antisemitiska attacker

När det gäller de antisemitiska attackerna har det blossat upp en internationell debatt om hatet. Obama skickade till och med ett särskilt sändebud till staden, Hannah Rosenthal, för att övervaka situationen för stadens judar.

Judehatet är synligt i det öppna. Källor till oss rapporterar till exempel att man kan besöka vissa gymnasieskolor i staden och se antisemitiskt klotter på skolornas toaletter. Skolledningen blundar eller bryr sig inte. Det finns skolor i staden som i praktiken vägrar att ta emot föreläsare som föreläser mot antisemitism. Det är mycket allvarligt.

Nu var det ett attentat nyligen. Efter det har kritiken åter blossat upp mot stadens styre, polisen och Ilmar Reepalu. De gör för lite mot hatet är det många som anser. Polisen och myndigheterna har kritiserats för att ha varit slappa.

Några år tidigare fick de liknande kritik i samband med moskébränderna i staden…

Moskébränderna

Muslimer utsätts också för hat i Malmö. Kvinnor som har slöjor trakasseras och får höra att de är talibaner eller muslimfittor. Män får höra att de är terrorister. Dessutom har flera grova attentat utförts mot muslimerna i staden. Detta har gjort att flera muslimer anser att myndigheterna gör för lite.

Nyligen dömdes Peter Mangs för den rasistiska attacken mot moskén Islamic center i Malmö 2009. Han sköt flera skott genom fönstret för att mörda en gästande albansk imam och dömdes för mordförsök.

2003 och 2005 brann moskén Islamic Center i Malmö som byggdes 1983. Man har ännu inte gripit någon för dåden. Även andra moskéer utsattes för skadegörelse och försök att bränna upp lokalerna under denna tiden.

”Ingen hotbild”

Nu senast under attacken mot synagogan i Malmö kom det fram att myndigheterna förvägrat synagogan rätten att sätta upp övervakningskameror. Man sa nej med hänvisning till att hotbilden inte motiverar kamerorna.

Polis och myndigheter har sagt samma sak gång på gång sen 2003. Vid 2003 sa man samma sak ”det finns ingen hotbild mot moskén”.

Vid attentaten mot moskén 2005 kom det fram att myndigheterna inte heller då tog hoten mot dem på allvar:

Polisen ser mycket allvarligt på nattens brand i Malmö. Attentatet rubriceras som mordbrand.

– Det handlar om ett känsligt objekt. Det finns inga kända hot mot moskén i nuläget, så bakgrunden till dådet kan vi bara spekluera om, säger poliskommissarie Marie Keismar.

Bejat Becirov, ordförande för Islamic center, som driver moskén med tillhörande förskola och friskola, håller inte med om att det inte finns någon hotbild.

Becirov säger att det hör till vardagen att bli hotat via brev, telefonsamtal och olika sabotage.

Samma sak vid Peter Mangs attentat 2009. Inte heller då, några år efter brandattentatet, ansåg polisen att det fanns en hotbild.

Men i övrigt har vi ännu inga som helst spår att gå efter. Det finns i nuläget ingen konkret hotbild mot moskén.

Bejzat Becirov är vd för Islamic Center. Han är förtvivlad över att moskén än en gång utsatts för ett attentat.

– Det tar aldrig slut, säger han. Det är hot, skadegörelse och bränder. Och nu skottlossning. Det här handlar inte om ungdomar på glid utan om ett planerat våld mot muslimer.

Ser ni? Moskén utsattes för tre brandattentat, mängder av mindre skadegörelse, tusentals hot på nätet, och ett mordförsök på en imam och polisen ansåg inte alls under denna tid att det fanns en hotbild mot moskén!

Även idag anser många i Malmö anser att polis och myndigheter inte gör tillräckligt, men nu för att skydda synagogan och den judiska församlingen. 

När Becirov nyligen demonstrerade mot antisemitismen i samband med  attentatet mot synagogan sa han att hatbrotten måste stoppas, men att församlingarna inte kan göra det ensamma. ”Vi behöver hjälp”!

”Hela samhället måste ta ett ansvar, vi och synagogan kan inte klara av det här ensamma”, säger Bejzat Becirov, vd för Islamic center i Malmö.

Grupp mot grupp

Myndigheterna måste ta sitt ansvar! Men det verkar helt klart som om de gör för lite. Då är det upp till oss att agera, oss andra, och bygga broar mellan grupperna och ställa krav på att Malmö stad agerar mot hat och rasism på allvar.

För ytterligare en sak förvärrar situationen och gör den akut. Det finns folk som försöker piska upp hat mellan just dessa båda grupperna: judar och muslimer. Det finns ett omfattande hat på nätet, som jag redan skrivit om i veckan.

Det syns ganska tydligt då man besöker olika Facebookgrupper t.ex.

Å ena sidan har vi många facebookgrupper där folk som är mot islamofobi vistas, men där hat mot judar accepteras och å andra sidan facebookgrupper där många som ogillar antisemitism vistas, men där hat mot muslimer accepteras. Detta gäller inte alla grupper, men en del mycket stora grupper fungerar så. Dessutom bemöts oftast hatet, men det accepteras av moderatorer och alltför många meddebattörer.

Om vi inte agerar snabbt kan det uppstå en hatspiral där hat möts av än mer hat. Det måste motverkas.

Kippa- och hijabvandring nu!

Det har har hållits kippavandringar i Malmö. Idén bakom kippavandringarna är briljant. Att stödja judars rätt att kunna visa upp sig och sin religiositet fullt i Malmö.

Frågan är om inte det är dags att ta konceptet ett steg vidare. Att förena båda de utsatta gruppernas krafter i hijab- och kippavandringar?

Förutom att man lägger större tyngd bakom kravet att myndigheter börjar agera mot hatet, så motverkar man de grupper som påstår sig vara mot islamofobi men inte ser att judarna sitter i samma båt som dem, samt de som påstår sig vara mot antisemitism men inte ser att muslimerna sitter i samma båt som dem. Man markerar att varken antisemitism eller islamofobi är acceptabelt!

Något är ruttet i Malmö. Men problemet är inte antisemitismen enbart, eller islamofobin enbart. Det finns problem med hat och den rasism i staden. Problemen består bland annat i att extremister vill elda upp ömesidigt hat mellan de båda grupper och att myndigheterna reagerar på hatet med flathet…

…och att jag redan idag vet att en del kommer att läsa min artikel här och avfärda den med orden: ”men det är ju muslimerna/judarna som är problemet i Malmö och vi som är de utsatta bara. Varför ska vi vandra tillsammans med någon som bär en kippa/hijab”…

PS

För övrigt sprids samma sorts rykten i Malmö nu som under moskébränderna. Ska man tro antisemiterna är det judarna, eller Mossad, som attackerade synagogan nu nyligen. Ska man tro muslimhatarna är det muslimer själva som brände upp sina helgedomar.