Etikettarkiv: kvinnomisshandel

Krönikor

Våld i hederns namn

Gästinlägg av Mozhgan Jalali

Begreppen hedersvåld och hedersmord är vedertagna i svensk debatt sedan decennier tillbaka. De är begrepp som används av statliga myndigheter, i handlingsplaner och nämns i svensk lagstiftning.

MozHedersvåld och hedersmord är två begrepp som är felaktiga på många sätt. Det finns ingen heder i att utöva våld och erövra friheten från en annan människa att leva sitt liv. Att förtrycka, misshandla eller döda kan väl aldrig vara hederligt? Med andra ord, det finns ingen heder i s.k. hedersbrott. Däremot finns det våld som utförs i hederns namn. Sverige har bevittnat flera mord som har begåtts i hederns namn.

Men felaktiga begrepp är inte det största problemet. Det stora problemet är att man i själva definitionen av brottet anser att det är förövarens syn på brottsoffret som definierar brottet. Begreppet förklarar våldet, men våldet ska inte förklaras utan måste bara fördömas. Dessutom riskerar förklaringen att förstärka och försvara det destruktiva beteendet hos våldsutövaren.

En tjej som söker hjälp för att hennes föräldrar misshandlar henne p.g.a. val av klädsel eller kompisar får tidigt lära sig att hennes föräldrar har slagit henne p.g.a. sin heder. Kvinnor som utsätts för misshandel i sin relation får också ofta höra att det beror på heder. Varför är detta problematiskt?

Jo, för i andra fall särskiljer vi i Sverige inte våld efter hur förövarna ser på brottet och brottsoffret.

I Sverige klassificerar vi inte våldet på detta sätt i övrigt. Vi säger ju inte våld efter otrohet, våld p.g.a. flört, våld orsakat av kontrollbehov, våld eftersom kvinnan bar kortkort kjol eller våld då kvinnan var onykter.

Så när ett helt s.k. ”svenskt” samhälle, som Bjästa, försvarar förövaren och tar avstånd från den våldtagne ses det som väsensskilt från hedersvåld? Så när en kvinna lämnar sin man för misshandel inom äktenskapet och byn, och mannens- samt delar av kvinnans släkt vänder sig mot kvinnan, är det inte det minsta likt hedersvåldet? Så när en ”svensk” flicka inte får vara ihop med en muslimsk kille för att föräldrarna anser att det finns risk för ”flickans väl och ve” och familjens rykte, har det inget med hedersproblematik att göra?

Om en ”svensk” kvinna dödas av sin man på grund av att hon inte har gjort som han velat, rubriceras detta i praktiken aldrig som hedersmord i medierna.

Feministisk Initiativ är det enda politiska parti i Sverige som har tagit konsekvenserna på allvar. FI följer FN:s rekommendationer i sin partilinje och klassar ”hedersrelaterat våld” som ”våld i nära relationer” – precis som allt annat våld som sker i hemmet. Och detta gör de inte för att de förnekar hedersvåldets existens utan för att ta ansvar för helheten:

”Opinionsbildningen måste fortsätta och för att undvika att göra alla fruktansvärda brott som begås i namn av heder till en fråga om ”vi och de”, är det nödvändigt att vi vågar se både olikheterna och likheterna i våldsutövningen. Det är inte att förringa brotten. Det är att fördjupa förståelsen och öka kunskapen och, inte minst viktigt, inse att vi måste agera tillsammans, mot det patriarkala våldet.”

Låt oss ta hedersproblematiken bland ungdomar som exempel.

Att föräldrar mot bakgrund av sin egen uppfostran och sina egna värderingar s.k heder gillar eller ogillar ett visst beteende hos sina barn är varken farligt eller ovanligt. Men att tvinga sina barn att vara på ett visst sätt som passar föräldrarnas värderingar och utöva våld är oacceptabelt.

Då man lägger fokus på hedersbegreppet och på föräldrarnas motivering för sin upprördhet – hedern – kan unga lätt få skuldkänslor för att de har förstört för familjen. De kan helt enkelt få en uppfattning om att våldet som sker är deras eget fel: Hade ungdomen inte betett sig på ett visst sätt och istället följt föräldrarnas regler, så att familjens ”heder” inte kränkts, så hade inte våldet skett.

Man kan se likheter i detta resonemang med kvinnor som blir våldtagna. Det finns fortfarande en attityd i samhället som går ut på att lägga åtminstone delar av skulden på den som blivit våldtagen. Detta genom att resonera kring i stil med att ”hon inte borde följt med killen hem”, att ”hon inte skulle druckit så mycket”, hon ”borde inte haft så kort kjol eller betett sig så slampigt”.

Varför ska man använda begreppet hedersvåld när VÅLDET är problemet? Våld i nära relationer är alltid fel. Att utöva våld mot barn och ungdomar är alltid fel.

Varför har vi då i Sverige haft behov att särskilja just detta ”heders”våld? Det kan bero på rädslan för det okända. ”De där människorna som kommer från de där länderna kan utöva våld av helt andra skäl”. Men våldet utförs alltid av någon anledning. Det är inte anledningen som vår fokus bör ligga på – utan själva akten.

Samhället lägger resurser på att upplysa om hedersrelaterat våld och hederskultur, men resurserna bör istället läggas på familjer och ungdomar där just problematiken förekommer. Genom att upplysa familjer som flyttar till Sverige om mänskliga rättigheter, barnens rättigheter och svenska lagar och förordningar kan vi förebygga och förhindra våldet och dessutom bidra till bättre integration. Propaganda om hederskultur hjälper inte utan bidrar till ”vi och dom”-tänkande och därmed mer segregation. ”Vi och dom”-tänkandet har tidigare visat sig vara ett älsklingsämne för Sverigedemokraterna. SD älskar debatten om hedersvåld, just för att den förstärker känslan av ”vi och dom” i samhället och de kan därmed dra nytta av det i sin politik.

Mozhgan Jalali

Barnmorska med erfarenhet av ”hedersfrågor” på ungdoms mottagning. Moderat samhällsdebattör.

Krönikor, Myter

Män, sluta förminska mäns våld mot kvinnor!

Torsdagen den 3/1 2013 skriver Ingvar Persson en ledarkrönika i Aftonbladet om våldet mot kvinnor, föranledd av den brutala våldtäkten i Indien som ledde till enorma protester och demonstrationer. Han drar en parallell till våldet som drabbar svenska kvinnor, en klar och tydlig fingervisning att våldet mot kvinnor ser likadant ut om det så sker i Indien, USA eller Sverige.  

Broken Flowers
h.koppdelaney / Foter / CC BY-ND

Det var en väldigt bra krönika Ingvar skrev, som även tog upp den artikelserie som Kerstin Wiegl och Kristina Edblom tidigare skrivit om de 201 kvinnor som mördats av närstående män sedan år 2000.

Det är om dem den här krönikan ska handla.

Precis som vanligt dök de upp i kommentarsfältet efter artiklarna, skuldkastarna, självbedragarna och rasisterna. Lösningen klar och färdig, det är ju på grund av massinvandringen som vi har våld mot kvinnor i Sverige. Eller som en person påstod:

Hederskulturen som har kommit till Europa med massinvandringen bör bekampas till högsta grad. Kvinnokontroll, arrangerade äktenskap, förföljelser när någon försöker bryta sig ut från förtryckande omständigheter, s.k. hedersmord for att ”upprätta” familjens heder, alla dessa har sin uppkomst från den s.k.hederskulturen.

Någon annan hävdade bestämt att:

Vi i Sverige har ingen tradition att misshandla eller förtrycka någon och om det händer så görs det i det tysta av personer som är sjuka… I vissa länder däremot så kan dom slå ihjäl sin fru och gå raka vägen till polisen med gott samvete, ingen av vänner eller grannar kommer att säga nåt om det för hon hade ju skadat hans heder och han kanske max får fängelse någon månad om ens det..?

Sen så hade vi de som tyckte att våldet mot kvinnor inte ska lyftas om man inte samtidigt lyfter våldet mot män. Att män som grupp alltid får bära skuld för det andra män gör.

Because I love you...........(EXPLORE)
kakeyzz—- / Foter / CC BY-NC-SA

Ja det blir ju lätt så, så länge som män notoriskt förnekar att mäns våld mot kvinnor är ett globalt problem.

Enligt kommentarfältsherrarna är misshandlade och mördade kvinnor alltså inget egentligt problem eller så är det något som bara invandrare håller på med.

Jag har ägnat dagen åt att verkligen granska de här 201 mördade kvinnorna för att se om det finns någonting som stödjer påståendet om att mördandet av kvinnor är ett så kallat importerat brott.

Det finns absolut inga belägg för att det skulle var på det sättet. Merparten av mördarna är infödda svenska män.

Av de 201 mördarna är 25 stycken utlandsfödda, de kommer från minst fyra olika kontinenter och det enda de har gemensamt är att de har mördat kvinnan de sa sig älska.

Av de mördade kvinnorna är 37 stycken utlandsfödda, det innebär att tolv utlandsfödda kvinnor har bragts om livet av svenskfödda män.

Så myten om att det är invandrare som misshandlar och mördar kvinnor åker rakt ner i papperskorgen.

Kerstin Weigl och Kristina Edblom har visat oss kvinnorna, helt vanliga kvinnor i åldrarna 15 till 86 år, döttrar, systrar och mödrar vars enda misstag var att slå sig ihop med fel man.

Jag har försökt  få grepp om orsakerna till varför dessa män har begått dessa hemska mord och i 64 fall har skälet varit att kvinnan har eller var på väg att lämna förhållandet. I 15 fall har det varit ren svartsjuka, mannen har trott att kvinnan varit otrogen. Oftast har det inte funnits något reellt skäl till misstankarna.
I 27 fall har mannen lidit av depression eller liknande, i flera fall har han sökt hjälp hos sjukvården men inte fått adekvat vård. I ett fall var mannen dement. Sex stycken mord kan rubriceras barmhärtighetsmord, kvinnan och mannen har båda varit mycket gamla och sjukliga och i flera av dessa fall har mannen även tagit livet av sig själv.

I 9 fall har alkohol och/eller droger varit den utlösande faktorn.

I de resterande 37 fallen finns det ingen synbar orsak till mordet, man får känslan att det är en ständigt återkommande misshandel som till slut gått för långt. I ett fall blev kvinnan ihjälslagen för att hon nobbat sin äkta make sex en kväll.

I 33 fall har mannen tagit sitt eget liv antingen direkt efter mordet eller inom några dagar.  Fem barn har även mördats samtidigt med sina mödrar.

I ett enda fall har mördaren varit en kvinna. Alexandra Fossmo mördades av familjens barnflicka på ”uppdrag” av Alexandras make Helge Fossmo.

Det har varit plågsamt att läsa om de här kvinnorna och deras öde, smärtsamt att veta att det finns 179 moderlösa barn vars grundtrygghet har tagits ifrån dem av män som i flera fall varit deras fäder.

Nej, det här är inget invandrarproblem, nej det är inte psykiskt sjuka män. Det är män som har en skev självbild, som inte klarar av att leva i relationer men inte heller klarar av att bli lämnade eller ratade. Män som tar sig rätten att förtrycka en annan människa, för att döva sin egen känsla av litenhet och mindervärde. När hon väljer att bryta upp och lämna honom så bekräftar hon det han innerst inne vet, att han är värdelös och oälskad av alla. När han mördar henne så försöker han antagligen att mörda det mörka och hatiska inom sig själv.

Faktum är att det här är ett samhällsproblem som vi har i Sverige idag. Vi måste börja erkänna problemet för att kunna göra något åt det. Vanliga män som aldrig slår måste sluta förneka problemet och ta ansvar för att de uppfostrar andra män indirekt, vare sig de vill eller ej. Sluta kalla kvinnor för kärringar t.ex. sluta med dåliga vid-spisen-skämt och framför allt sluta förminska andra mäns dåliga beteende. Varje gång en vuxen man uttrycker sig kränkande mot en kvinna i en pojkes närhet så lägger han grunden till en förnedrande kvinnosyn hos pojken.

Det är inte kvinnors uppgift att lära män att inte slå, män måste börja lära män.

/Loan Sundman

Artiklar, Myter

Folkhatets myter 3: våldtäkt som retoriskt vapen

I två tidigare artiklar granskade jag Sions vises protokoll och Eurabiamyten. Två myter som alla innehåller eller har innehållit demografisk skräckpropaganda. Att ”judarna” respektive ”muslimerna” förökar sig och tar över genom att föda barn. I samband med den propagandan har alltid myter om våldtäkt spridits. Ett sätt att sprida hat mot den grupp man ogillar har alltid varit att anklaga den ”andra” gruppen för att ”skända” den egna gruppens kvinnor.

Jag har lånat begreppet Folkhatet från Ture Nerman som 1918 skrev en utmärkt bok om det första världskriget. Där visar han hur både tyskarna och de allierade försökte sprida hat och rasism mot ”fiendesidan”. Att utmåla fienden som våldtäktsbenägna var ett sådant sätt.

Det finns många exempel i boken. Vi ska inte uppehålla oss vid dem här. Men bilden till höger av en typisk ”tysk” apa säger allt.

Detta med att sprida skräck för våldtäkter och ”skändning av barn” under krig är nåt som går igen i allt hat genom världshistorien. Och visst sker sådana vidrigheter under krig. Men hatet består inte i vad några gör, eller vad armén gör, utan i att man utmålar hela den fientliga gruppen som våldtäktsbenägen och aggressiv.

Muslimhatet

I dagens antimuslimska propaganda använder man liknande krigsretorik.

I en artikel på Avpixlat finns en intervju med den danske psykologen Nicolai Sennels. Jag citerar ett långt stycke av den intervjun här:

Adams och Maslows beskriver på ett vackert sätt med sina visioner vårt västerländska samhälles målsättning och ambition att möjliggöra för varje människa att utvecklas till sin fulla potential… Det synsättet är däremot inte tillämpligt på islam och den muslimska traditionen. Islams och muslimernas mål är dominans, inte självförverkligande. Islam och den muslimska kulturen är en aggressiv rörelse, och att ge utrymme åt kvinnliga egenskaper som känslighet och empati skulle utgöra ett hinder…

På utsidan begränsar förtrycket mot kvinnor deras inflytande, och aversionen mot kvinnlighet i världen utanför underlättar för muslimer att även undertrycka denna inom sig själva på ett psykologiskt plan. Förtryck mot kvinnor är således en psykologisk metod att härda kulturen på utsidan och människor på insidan…

Muslimska män kompenserar detta genom att förtrycka sina kvinnor och låsa in dem i lägenheter och fula klumpiga klädesplagg. Ju mer genant det är för mannen att kvinnan är starkare i denna grundläggande aspekt av livet, desto mer måste han dominera henne i det dagliga livet.

Jag hade kontakt med två prostituerade som båda sade att arabiska män inte var särskilt uthålliga i sängen. I många muslimska samhällen omintetgörs en kvinnas förmåga att njuta av sex helt enkelt med en kniv eller en glasbit. Den svartsjuka fantasin hos en man som inte kan tillfredsställa sin kättjefulla hustru och som därför ser ned på honom och kanske rentav går till andra män för att få tillfredsställelse, är en ständig källa till kval för den muslimske man som aspirerar på allsmäktighet. Verklig kärlek kan endast existera på grundval av respekt och jämställdhet. Muslimska samhällen är således fulla av män och kvinnor som aldrig har upplevt verklig, tillfredsställande och osjälvisk kärlek.

Den emotionella och sexuella frustration som följer av frånvaron på jämställdhet mellan könen och tvång att gifta sig med en partner man inte älskar, bidrar med säkerhet till den aggressivitet och känslomässiga omogenhet som muslimer uppvisar i alla situationer där de är tillräckligt många för att uppleva att det är acceptabelt. Som någon sa: “tvångsäktenskap är jordbävningen och det som följer är en tsunami av våld i hemmet, sexuella övergrepp, barns utsatthet, självmord och mord”.

Lägg märke till generaliseringarna ”muslimer” och ”muslimska män”.

Det har till och med skapats ett ord för detta i svenskan, som muslimhatarna sprider: att ”kulturberika Sverige”.

För att visa hur denna våldtäktsretorik ser ut kan man studera Avpixlats kommentarsfält. Det är vidrig läsning men läs ändå! (Källan är här)

Sök på Våldtäkter på Avpixlat så ser ni tiotusentals kommentarer av detta slag.

Hatet mot muslimerna följer det klassiska mönstret för detta hat. Att lyfta fram en händelse som en person, eller ett fåtal har utfört och extrapolera den händelsen på HELA gruppen direkt och indirekt. Genom att lyfta fram EN våldtäkt som EN person som kanske är muslim, och prata om detta som HELA religionens och kulturens problem, som ALLA muslimers problem, så svartmålar man HELA gruppen och ALLA muslimer.

Klassisk antisemitism

Om man studerar nazismens källor, speciellt dess antisemitiska propaganda känner man igen denna sorts hat. Den ledande antisemitiska tidningen i nazityskland, Der Stürmer, var full av sådan propaganda.

Det antogs att judar var aggressiva, brutala människor som bedrev ett heligt krig mot Europa, för att genom rasskändning och psykologisk krigföring förstöra det blodet och kulturen: ”rasskändarna” kallades judarna. Faktum är att det inte finns någon större skillnad alls mellan Avpixlat och Der Stürmer. (Intresserade kan läsa originalkällorna på denna hemsida.)

Metoden som Julius Streicher använde var enkel. Man skrev om enstaka brottsfall, sanna eller påhittade, där judar begått brott. Sen extrapolerade man det denne enskilde jude gjort på ALLA judar. Så att man tillskrev alla judar och hela judenheten samma egenskaper som våldtäktsmannen man skrev om.

Några exempel.

”Judiska” rasskändare, ur Der Sturmer. Bild på kvinna som våldtas av en orm, dvs ”juden”!

”Judisk blodskändning”, med ännu fler artiklar om ”judiska” våldtäkter.

1934, nr. 38. Våldtäkt, rasskändning, i Amerika. En artikel i bästa Avpixlat-stil. En kvinna har utsatts för övergrepp av en person som påstås ha varit jude. ”Rasskändning i Amerika” är rubriken. Våldtäkten utmålas som ett led i ”judifieringen” av amerika.

Jag avslutar med ett exempel som lyftes fram i Nurnbergrättegångarna mot Julius Streicher och därför finns översatt till engelska:

It is established for all eternity; alien albumen is the sperm of a man of alien race. The male sperm in cohabitation is partially or completely absorbed by the female, and thus enters her bloodstream. One single cohabitation of a Jew with an Aryan woman is sufficient to poison her blood forever.

Together with the alien albumen she has absorbed the alien soul. Never again will she be able to bear purely Aryan children, even when married to an Aryan. They will all be bastards, with a dual soul and a body of a mixed breed. Their children will also be crossbreeds; that means, ugly people of unsteady character and with a tendency to illnesses.

Now we know why the Jew uses every artifice of seduction in order to ravish German girls at as early an age as possible; why the Jewish doctor rapes his patients while they were under anaesthetic. He wants the German girl and the German woman to absorb the alien sperm of the Jew. She is never again to bear German children. But the blood products of all animals right down to the bacteria like the serum, lymph, extracts from internal organs etc., are all alien albumen. They have a poisonous effect if directly introduced into the blood stream either by vaccination or by injection.

By these products of sick animals the blood is ravished, the Aryan is impregnated with an alien species. The author and abettor of such action is the Jew. He has been aware of the secrets of the race question for centuries, and therefore plans systematically the annihilation of the nations which are superior to him. Science and authorities are his instruments for the enforcing of pseudo-science and the concealment of truth.” (M-20).

Krönikor

Kvinnomisshandel — en del av svensk kultur?

Allvarligt talat, det räcker nu… Hur länge ska vi egentligen blunda för vår egen problematik samt feghet och inse att det snarare handlar om en internationell manlig svaghet än ”andra än Svenska kulturer” och ”religioner”?

Källa: endviolence.un.org/

I sådana fall är kvinnomisshandel — och förtryck minst lika mycket en ”svensk kultur”…!

Kvinnor som blir förtryckta, hotade, manipulerade och misshandlade — fysiskt som psykiskt — har under hela mitt liv och så länge jag kan minnas klassats samt talats om som någonting ”alla andra” sysslar med, inte vi i Sverige. Trots detta är såväl kvinnohusen som de skyddade boendena fyllda till sista bedd av Svenskor som levt och/eller lever med precis lika många s.k. icke-svenskar som etniskt svenskar.

Dessutom är beteendemönstren så skrämmande lika att man lätt kan tro att samtliga kvinnor levt med — och talar om en och samma man. Förstorade och överdramatiska händelser, som inte sällan är kopplade till den blodtörstigaste ”maffiagruppen” samt ”vänner” som världen någonsin har skådat, och som dessutom endast verkar existera för att kvinnan skall begå ett misstag, eller ”gå emot” mannen. Exempelvis genom att gå ut med egna väninnor en kväll, eller, gud förbjude, gå på fest. De facto, hela jorden verkar snurra endast på grund av dessa män.

Alla myndigheter gör plötsliga, helt galna undantag för dem och till och med rättsväsendet kan se mellan fingrarna på alla de morden dem begått, och som endast kvinnan får höra talas om att han har begått.

Det sägs att var fjärde kvinna i Sverige är eller kommer att bli utsatt för mäns våld, kontroll och kränkningar emot kvinnor. Tyvärr har jag också bidragit till den siffran under en period i mitt tidiga vuxenliv när den egna svagheten var som störst, bekräftelsebehoven som starkast och osäkerheten som djupast. Det hade lika lite att göra med färgen på min hud som det hade att göra med någon av kvinnorna.

Det låg helt och hållet hos mig själv. Faktum är att min ”kultur” var endast svensk.
Jag visste ingen annan eller kunde heller inte inget annat språk. Jag var heller inte religiöst troende. Kanske att det låg i hudfärgen ändå?

Årsskiftet 2005/2006 fattade jag ett beslut, ett beslut om att förändra hela mitt liv och en tid av självisolerat självarbete tog sin form. Mycket hade redan förändrats i mitt liv, dock inte förutsättningarna för en långvarig relation med sann kärlek, tillit och trygghet. Resultaten av dessa isolerade självarbeten släppte även den sjuka patetiska svartsjukan, kontrollbehoven samt den egna osäkerheten.

Efteråt, fram till min skilsmässa 2012, var det inte alls allt för sällan min ex fru frågade mig om jag ”verkligen älskade eller brydde mig om henne?” Orsaken var för att jag knappt aldrig reagerade på någonting, utan tilliten blev det starkaste vapnet. Så det var precis det jag gjorde. I samma veva förlät jag också min broders mördare. Inte heller detta har någonting att göra med att det rinner Indiskt blod i mina ådror. Utan endast mig själv.

De senaste tre åren har jag upptäckt att tre svenskfödda väninnor till mig, varav en idag mycket nära, levde med svenskfödda män, oberoende av varandra, och som trots vår demokrati i Sverige levt en i en totalitär diktatur. Med konstant misstänksamhet, korsförhör, manipulationer, lögner, förtryck, hot och våld — fysiskt eller psykisk.

Alla som är någorlunda insatta i destruktivitetens grepp vet också att det psykiska långdragna våldet alltid är värre än det fysiska. Samtidigt är vi ibland så obotligt korkade att vi inte anser det vara ”våld”. Precis som vi aldrig ifrågasätter banktjänstemannen som blivit rånad, varför denne inte ”bara lämnade rånet och rånaren?” Det frågar vi däremot den utsatta kvinnan. Den ensamma isolerade och, i åratal, nedtryckta skrämda samt hotade kvinnan, vars enda verklighet länge varit den som mannen presenterat och visat upp. En verklighet som oftast inte ens skulle platsa i en Hollywood-produktion, då den skulle anses vara för orealistisk. Om den blir till realistisk i kvinnans sinne, kan man endast föreställa sig vilket arbete mannen gjort och lagt ner på att mala sönder hennes självkänsla, självförtroende — och verklighetsuppfattning.

Det sker dock mer överdramatiska händelser under en dag i den mannens liv, än vad det får plats att göra i våra liv — tillsammans.

Det lustiga med detta är att dessa män, svenskar som icke-svenskar, istället borde springa så långt ifrån den miljön och grupperingar som bara möjligt. Det är trots allt inte allt för ovanligt att kvinnokränkare — och misshandlare får smaka på egen medicin eller självisolera sig inne på Svenska anstalter (oftast klass 1-3). Alternativt, sitta på speciella avdelningar med andra sexbrottslingar — våldtäktsmän och pedofiler.

Endast av dessa tre svenskfödda kvinnor som jag känner, vars samtliga män var eller är integrerade i samhället, och arbetade med ungdomar, emot droger samt inom reklambranschen fick mig att skrapa på isbergets topp. Berget går hur djupt ner som helst under vattenytan. Samtliga män, väl ansedda av sin omgivning och mästare på att manipulera densamma. Vilket också är det mannen lever på, framförallt som en svensk man. Den dag då kvinnan väl finner mod, styrka och kraft att bryta sig loss.

Omgivningens bild av honom leder till reaktioner som ”Kan det verkligen vara så? … inte han som är så trevlig… Varför stack hon då inte tidigare, om det nu var så jobbigt?” Gentemot en icke-svensk man heter det snarare att det ligger i hans ”kultur” eller ”religion” och man blir inte lika förvånad. Sjukt nog! ”Dom har ju det där…scharria… eller vad det nu heter!”

Varför lämnar inte bara en missbrukare drogerna, om det nu är så jobbigt? Svaren är desamma — rädsla. Rädsla för vad som komma skall då mannen, i dessa fall, många gånger under flera år gjort väldigt klart för henne att konsekvenser av största och farligaste mått kommer drabba såväl henne som barnen. Men denna sida avslöjas givetvis inte gentemot omgivningen. Gentemot omgivningarna har samtliga tre kvinnor blivit stämplade som ”psykiskt störda”, som vill ”ge igen” eller ”hämnas”. Finns en ny man dessutom i bilden ligger han också bakom denna ”komplott” emot mannen.

Det senaste två åren har det verkligen gått upp för mig hur skrämmande många nedtryckta kvinnor det finns som lever i Sverige, och såväl Svenskor som icke-svenskor. Det handlar inte om någon ”annan kultur”, utan snarare i sådana fall en ”manlig kultur” att vilja äga, kontrollera, skrämma samt hota sin kvinna till tystnad, lydnad och lojalitet. Finns där någon effektivare taktik till dess raka motsats i längden?Dock råder det en sådan tabu inom detta ämne, att det knappt ens tas på allvar.

Jag lärde mig tidigt i livet, redan vid barnsben, att om man skall hålla en person skrämd, så är det bäst att aldrig sluta jobba aktivt på att hålla personen i fråga skrämd. Från och med den dagen man slutar, kommer personens rädsla att sakta men säkert övergå ifrån rädsla till förakt. Slutligen, möjligtvis en total likgiltig hämnd. Två Svenska polischefer har på kort tid dömts för våld, våldtäkt och kränkningar emot kvinnor. Toppen av isberget förblir toppen av isberget. Kanske är det, som så mycket annat, ”bättre” att blunda och peka emot andra gränser och deras kulturer och religioner än att se till våra egna.

Jag undrar hur Svenska kvinnor som är förtryckta, kontrollerade, utsatta för fysiskt och/eller psykiskt våld samt extremt sjuk svartsjuka känner sig då? De lever i ”världens bästa land”, men det är också ett land som vägrar erkänna deras, indirekt sin egen, problematik och vardag. För att de är Svenskor. (!)

Kan det månne vara så sjukt, att det föds en uns av avundsjuka gentemot den utsatta invandrarkvinnan? Jag menar, hon får ju i alla fall ett erkännande — och en förståelse av att hon far illa av en invandrad man. Oavsett vad man väljer att kalla det för, om man kallar det för Sharia eller ”hedersrelaterat”.

Den Svenska kvinnan som lever med den Svenska mannen fortsätter sin vardag, hon får höra hur fantastisk hennes man är och vilken ”tur hon måste ha för att vara med honom”. Leendet ifrån henne är hastigt och konstgjort, likaså den ”tacksamma” flackande blicken. Dock inte allt för konstgjort eller flackande, då rädslan direkt infinner hos henne likt kalla kårar längst ryggraden och en stor klump som i samma sekund föds i magen. Var hennes leende inte var tillräckligt brett eller ”äkta nog” för mannen gentemot hans omgivning? Råkade hon titta på någon annan förbipasserande man omedvetet? Eller än värre, råkade en förbipasserande man titta på henne? Vi kallar detta för ett ”okontrollerat våld”, men hur mer kontrollerat kan det bli när mannen aldrig visar den sidan eller ”ger sig på” kvinnan i den offentliga miljön? Inte heller ger han sig på vem som helst, utan endast kvinnan. Emot oss andra är han ”världens trevligaste, kärleksfullaste och bästa”. Hur mer kontrollerat kan det bli? Detta vet kvinnan väl om, likaså att hennes egna Sharialagar väntar i samma sekund de blir ensamma eller har kommit hem till radhuset, villan eller lägenheten, där statens lagar samt kvinnans rättigheter inte följs eller respekteras för fem öre. Där gäller mannens alldeles egna trosuppfattning.

Det finns dock en kulturell, eller religiös samt etnisk skillnad som jag kan se i denna typ av våldsbrott mot kvinnor — och kvinnofridskränkningar. Den är att vi inte kallar det för ”hedersrelaterat” eller Sharia när det gäller svenskfödda kvinnor. Då heter det ”familjetragedier”. Det finns ingen religions skrift eller lära som förespråkar våld och förtryck emot kvinnor och barn. Det märkliga är att vi ofta ser igenom detta när vi talar om terrorism eller ”kriget emot den”. ”De använder — och utnyttjar sina religioner…”

Men när det kommer till kvinnomisshandel — och förtryck — verkar vi tro att det står på heliga skrifters förstasidor. Den som står utan skuld, kan kasta första stenen… !

Skrivet av

/Tommy Deogan