Tvärtomspråket

Gästkrönika av Elias Hemmilä

I tider där det hävdas att ”anti-rasist” anses vara ett kodord för ”anti-vit”, i tider där svenska tjejer anklagas för rasförräderi, svenska politiker för landsförräderi och folkmord, och invandringsmotståndet fått fotfäste, är det svårare än någonsin att vara en antirasist. I stoffet av kritik mot invandring, invandrare, politiker, feminister eller journalister så har den antirasistiska debatten fått slagsida – vi håller på att förlora kampen om de viktiga orden; mångkultur, mångfald, globalisering, yttrandefrihet, demokrati, rättigheter – de som alltid tillhört oss.

Det är någonting som har hänt i Sverige. Rasismen har sen en tid tillbaka åter fått vind i sina segel, och för varje år har orden blivit lite grövre och retoriken lite tuffare, något som gett hatet rejält med fotfäste. Invandrare hängs ut som bidragstagare, våldtäktsmän, misshandlare, rånare och mördare. De påstås skända nationen och dess kultur, fornminnen och framförallt dess ”sanna” invånare.

Framförallt är de just invandrare; det centrala är att belysa hur de inte har samma bakgrund som ”oss”, och därför inte beter sig som oss. Det är min övertygelse att rasismen fungerar på detta vis.

Rasismen är ingen ideologi. Genom rasismen sker ingen utveckling och rasismen har inte något intresse av att verka demokratiskt. Men idag har rasismen som bekant kammat till sig och är ofta paketerad i politiska anföranden. Ofta med demokratiska inslag. Det handlar inte längre så mycket om att människor har olika värde. Snarare handlar det om hur människor har olika egenskaper, och därför inte kan samexistera.

Pierre Lesage / Foter / CC BY-NC-ND

Ta tillbaka orden!

Tekniken hos dagens rasist är idag förbluffande komplex då den bland annat anspelar på att antirasisterna tillsammans med invandrarna är de sanna rasisterna. En antirasist är att jämställa med en terrorist; en feminist med en extremist.

Den första utmaningen ligger i att återta begrepp och tolkningsföreträde från rasisterna som fyllt ”våra” ord med värdeladdningar som påfallande ofta är nedsättande och negativa. Mångkultur ska inte associeras till brottslighet, mångfald ska inte handla om folkmord på vita, yttrandefrihet ska inte handla om Lars Wilks.

Rasistiska webbsidor, demokrati och mänskliga rättigheter ska inte handla om rätten att få vara rasist!

Diskussionen skall istället föras med utgångspunkt ifrån människors lika rättigheter och värde och slippa tillskrivas olika egenskaper eller föras in i olika grupper. När alltfler pratar sorterande om muslimer, romer och svarta, eller om invandrare i allmänhet, har gränserna förflyttats. Genom alltför stor passivitet riskerar vi att rasismen bli ett naturligt inslag i Sverige.

Ju längre dessa gränser tillåts flytta, desto närmare kommer vi ett samhälle där vissa människor i första hand betraktas utifrån hudfärg, religiositet, etnisk bakgrund osv., istället för vem de faktiskt är. Jag skulle vilja påstå att det inte är svårare än att fråga vilken andra generations invandrare som helst. Ofta har man fått höra samma fråga om ”vart man ursprungligen kommer ifrån”, om man ser sig själv som svensk eller invandrare, svart eller vit.

Ibland är det svårt att förklara för en rasist hur det faktiskt känns att bli tillskriven olika egenskaper, ifrågasatt om andraspråket man pratar, musiken man lyssnar på, hur man resonerar i olika situationer – att till och med få sin rätt att bo i landet ifrågasatt bara för att man har invandrat, eller har föräldrar som gjort det. Precis som kvinnan under tidigt 1900-tal beskrevs som allt en man inte var, beskriver idag rasismens fotsoldater personer med invandrarbakgrund som allt en svensk inte är.

Det är här jag vill påstå att vi måste arbeta som hårdast; att tolerera diskussionen med rasismen – för om vi låter vår egen tolerans gå förlorad är så ohyggligt mycket förlorat.

För även bakom den mest fördomsfulla och främlingsfientliga av personer finns det en människa. Låt oss aldrig hävda att hen inte har rätten att uttrycka sig, oavsett hur fördomsfulla åsikterna är. Ge dem all rätt i världen att få uttrycka sig, att säga det som de själva tror att man inte får säga i det här landet längre. Men låt oss inte heller glömma hur antiintellektualism och nationalism alltid gått hand i hand – använd förnuftet som verktyg för att påvisa just hur rasism inte är en ideologi, en politisk läggning eller någonting utvecklande.

Elias Hemmilä

Myt: Muslimer = våldtäktsmän

Gästinlägg från Politifon

[Notis: Det här är en gammal historia. Vi har dock sett att personer ofta hänvisar till denna myt i debatter och väljer därför att återpublicera förtydligandet här]

Av Farha Khaled

Norges Justitieminister har bekräftat innehållet i en forskningsrapport om våldtäkter som Oslo-polisen kom ut med år 2010. Och förtydligade samtidigt att missuppfattningarna och feltolkningarna av den är grovt osanna. Det var en rapport som muslimhatare än idag försöker hävda att den ‘bevisligen’ visar ‘sann’ statistik på att alla våldtäktsmän i Norge är muslimer.

Censored
zubrow / Foter / CC BY-NC

En gren av historien började med att Arutz Sheva, en politisk webbsida i Israel, publicerade artikeln “Norsk Minister länkar samman norsk våldtäktsvåg med Israel”. Personen bakom artikeln var Gil Ronen.

I den artikeln påstods att en norsk minister undanhållit ‘sanningen’ om Oslo-polisens rapport som sägs ska ha detaljerat våldtäktsstatistiken i Norge. Rapporten skulle enligt skribenten nedtystas, då risken fanns att Israel skulle kunna utnyttja resultatet från den, för att påvisa att gärningsmännen var muslimer. Ronen lade aldrig fram några bevis för sina påståenden. Han citerade däremot en israelisk bloggare, Yehuda Bello, som han menar ‘förstår’ norrmän och har norska kontakter. Ronen skrev:

Bello rapporterar att det mellan januari och oktober hade anmälts 48 våldtäkter i bara Oslo och att 45 av dessa våldtäkter utförts av muslimer.

Efter att norska polisen och justitiedepartementet insett hur delar av allmänheten missuppfattat eller feltolkat nyhetsrapporteringen i NRK, och försöker använda det i lögnaktig propaganda, så utgavs ett mycket tydligt pressmeddelande:

Oslo polisdistrikt har utgivit en rapport för våldtäkter i Oslo 2010. Rapporten visar att alla typer av våldtäkt, förutom överfallsvåldtäkt, visar att europeiska gärningsmän är i majoritet och att de i första hand är norrmän. Endast 5 fall av överfallsvåldtäkt har retts ut. Gärningsmännen hade då utländsk härkomst. Två var unga (under 18) och två hade allvarliga psykiska diagnoser och kan därför inte betraktas som representativa för sin etniska kultur. Det har i rapporten belysts att generaliseringar som “Våldtäktsmän i Oslo är utlänningar”, något som även media har rapporterat, är felaktigt. Rapporten återger inte religiös bakgrund.Med vänliga hälsningar

Grethe Kleivan

Överdirektör

Följ Farha Khaled http://farhakhaled.blogspot.se/.
För fördjupning, läs hela artikeln hos Politifon.

Flertalet journalister har granskat norska polisens rapport och skrivit om missuppfattningarna och feltolkningarna, bl.a. dessa:
Oisin Cantwell, Aftonbladet
Islamophopia Watch
Loonwatch.com

Kan SD räkna?

SD vill begränsa asyl- och anhöriginvandring med 90 procent. SD har uppgett i sin ”skuggbudget” att de kommer kunna spara mer än 100 miljarder kronor över fyra kalenderår på att begränsa invandringen.

Ingen i SD har riktigt definierat hur detta ska gå till. Eller vad det är som gör att deras ekonomer tror att man kan spara så enormt många kronor — på att begränsa asyl- och anhörig-invandringen till Sverige.

SDimmigrationSD har om och om igen räknat på och framfört att många miljarder kronor per år kan sparas på minskad invandring. Se bilden till höger som är klippt ur deras ”Skuggbudget 2013”. (Klicka på bilden, för att ladda ner och läsa pdf)

Låt oss föreställa oss att SD har regeringsmakten i Sverige, eller får ett tillräckligt stöd för genomdrivandet av sitt förslag att minska antal asylansökningar från ALLA länder med 90%, och minska 90% av flyktingars anhöriginvandring från ALLA länder. Hypotetiskt sett skulle SD neka uppehållstillstånd för mellan 27 000-39 000 asylsökande per år och hindra ungefär 7 000 anhöriga från att kunna ta sig hit. Exemplet är räknat och avrundat med hjälp av 2012 års migrationsstatistik som enligt många SD-politiker är en ”rekordinvandring”.

SD säger sig även vilja slopa flera olika integrationsprojekt — som SD själva bedömer vara verkningslösa. SD säger ofta att ”vi vill kunna ta bättre hand om de som redan är här”? Och SD verkar anse att man gör det och förbättrar integrationen mellan olika grupper i Sverige genom att slopa många integrationsprojekt?

Frågan är hur SD rent praktiskt skall kunna skära ner kostnaderna för varje asylsökande så mycket? Vill SD minska på kost, logi, handläggning och tolkhjälp med 90%? De asylsökande som har flytt hit för att de vill stanna här för att kunna få en chans till att överleva. Kommer de att få det bättre av att fler av dom sänds tillbaka? Vad kommer hända med all uppsagd personal på Migrationsverket och SFI och i alla slopade integrationsprojekt? Hur tänker SD finansiera eller betala för alla hemresebiljetterna för de föräldrar och barn som SD anser är oönskade? Kommer budgetåtstramningar vid Migrationsverket och vid SFI-utbildningen, eller mycket striktare inreseregler på svenska flygplatser leda till att svältkatastrofer och inbördeskrig minskar med ungefär 90% eller att minska behovet att fly från tortyr- eller mordhot i mellanöstern och Afrika?

Personen som igår började sin flykt från sitt hemland, den kommer fortsätta fly för sitt liv och för ett någorlunda säkert uppehälle och en rimlig framtid — oavsett SD:s nuvarande eller framtida politik eller budgetproposition. Varje person som landar på svensk mark i syfte att söka sig en fristad, behöver mat, husrum, handläggare, tolkhjälp, ibland kanske akutsjukvård och kläder under den tid som de väntar på besked. Denna hjälp måste vi ge varje flykting och varje asylsökande människa oavsett om den tillhör de lyckliga 10% som SD vill låta stanna, eller om den tillhör den stora grupp av 90% som SD anser är oönskade.

Behöver vi återigen påminna Kent Ekeroth om att hans mormor flydde helt utfattig till Sverige och fick fristad här? Det finns SD-politiker och medlemmar i SD som har flytt eller invandrat till Sverige, eller vars familj har invandrat till Sverige.

Behöver vi kontinuerligt påminna SD om att antal asylansökningar per år inte är beroende av svenska regler eller vilket parti som sitter i riksdagen och bestämmer över våra skattepengar? Antalet asylansökningar som lämnas in sker beroende på helt andra faktorer och är alltid proportionerligt till andelen svältkatastrofer, naturkatastrofer, inbördeskrig, tortyr, åsiktsförföljelse och terrorism i andra länder. SD kan inte med hot eller ekonomiska kalkyler minska ned människors flyktbehov med 90%. Speciellt inte som SD också föreslår extremt reducerad budget för utlandsbiståndet.

Och till alla er som debatterar för SD: att SD har räknat fram ett förslag på hypotetisk besparing om 100 miljarder kronor över en mandatperiod om 4 kalenderår, betyder inte ATT invandringen ”kostar” svenska skattebetalarna 100 miljarder kronor PER ÅR. De flesta ekonomer och experter är överens om att med förbättrad integration, minskad diskriminering, så kan vi få fler nya svenskar i jobb lite fortare, för att de ska börja betala fler kronor i inkomstskatt lite fortare än vad de gör nu.

———
Källa till samtliga siffror från Migrationsverket

Källa till samtliga budgetsiffror: Sverigedemokraterna

För er som vill veta mer:

År 2012 inlämnades 43 887 asylansökningar till Migrationsverket. 34% av dom godkändes i första instans. Vissa avslag har överklagats.
Summan av samtliga asylsökande från samtliga länder i Mellanöstern och Afrika var ungefär 31 000 personer år 2012.
Av alla asylansökningar som avgjordes under år 2012, beviljades uppehållstillstånd till ungefär 12 150 personer från länderna i Mellanöstern och Afrika i första instans. Vissa avslag har överklagats.

Antal anhöriga som fick uppehållstillstånd år 2012 för att kunna återförenas med en familjemedlem som tidigare har anlänt som flykting till Sverige var 7 897 personer. 1994 var det störst flyktinganhöriginvandring till Sverige, med 13 508 personer. Vanligtvis är flyktinganknytningsfallen mellan 3 000 och 8 000 personer per år. Därför är myten om ”ankarbarn” just en myt.

Etnocentrism

etnocentri´sm, benägenhet eller tendens att se sin egen kultur som central, samt att bedöma eller tolka andra kulturer med utgångspunkt från premisser och värdesystem formade i det egna kultursystemet.
Absolutely Nothing is Allowed Here
Vicki & Chuck Rogers / Foter / CC BY-NC-SA

Det här är ett ämne som till stor del går hand i hand med min ”uppfostran” i konstvetenskaplig teori och metod. Just detta att man ser världen omkring sig filtrerat genom den kunskap, de erfarenheter och den bakgrund man har. Därför är det så viktigt att man är medveten om hur, när och varför man filtrerar på det sätt man gör. Det är också oerhört viktigt att lära sig flera sätt att betrakta, förstå, tolka och värdera omvärlden. Hur man gör det kan skilja sig åt från person till person, men ett exempel är att utbilda sig inom förslagsvis humanistiska ämnen. Man kan också resa till flera länder (då tänker jag inte charterresor, utan resa för att uppleva annan kultur), läsa böcker, tidningar, se dokumentärfilmer, för att inte tala om använda sig av Internet för att söka information om andra kulturer — och så vidare, för att bredda sin förståelse, tolerans — men framför allt; acceptans.

Tolerans är ett väldigt fint ord, men acceptans tycker åtminstone jag är än vackrare.

Att tolerera en persons egenheter på grund av kulturella betingelser är bra. Att acceptera dessa egenheter är dock ännu bättre. Det behöver inte innebära att man accepterar dem som en del i samhället, men att de finns där och att de finns av en anledning – nämligen att personen i fråga kommer från en annan kultur där man lever på ett annat sätt. Det finns många exempel på det; vi kan titta på den som kommer från ett land där det inte finns särskilt många mikrovågsugnar eller armbandsur. För oss kan det kännas märkligt att inte ständigt kunna veta vad klockan är, men i andra länder är tiden för många irrelevant; man lever efter dygnets ljusa och mörka timmar.

I Can BEE Tolerant
Enokson / Foter / CC BY-NC-ND

Ett annat exempel är vilken kvinnosyn ”vi” svenskar har, och hur den skiljer sig från till exempel islam (i alla fall som många gärna vill tro att den skiljer sig), eller hur ”vi” svenskar ser på hedersvåld till skillnad från den som är uppväxt med det.

För mig är det viktigt att inse och acceptera att det finns skillnader. Det är också viktigt att för sin egen del ta reda på vad som är ok att ta in i vårt samhälle, och vilka saker vi vill lämna utanför. Att utöva våld är till exempel aldrig okej. Men har vi förståelsen för varför en person anser den behöver ta till våld, behöver vi inte slösa fullt lika mycket energi på att bli arga. Den som utövar våld bör sona sitt straff för det. Och vi kan åtminstone anstränga oss för att försöka förstå att för den personen var det i just den stunden inte fel.

Att vara uppfostrad in i en annan kultur är inte en sjukdom.

Citatet först i artikeln är från http://www.NE.se

Ramadan — äldre än SD

Gästinlägg från Politifonen

Nyligen inleddes fastemånaden Ramadan. Det är en tid då samtliga muslimer i världen dels fastar och dels firar den koraniska uppenbarelsen. I upptakt till detta, piskar riksdagsledamoten (SD) Richard Jomshof upp antimuslimsk polemik på Twitter och jämställde i vanlig ordning alla muslimer med nazister och kommunister.

Nedan följer en replik till Richards utfall:

“Ramadan i Sverige – äldre än SD” — expert läxar upp Jomshof

SVERIGE. Ramadan — en svensk tradition. Under den muslimska fastemånaden, som inleddes den 9:e juli, äger en upphetsad debatt rum på nätet.

Prayers 2
Hamed Saber / Foter / CC BY

En intervju i Sydsvenskan med Raid Amin i Malmös muslimska studentförening Alhambra blev startskottet. När SD-toppen och riksdagsledamoten Richard Jomshof gav sig in i diskussionen om ramadan slutade det med att han jämförde islam med nazism och kommunism. Han kallar även islam “våldsförespråkande och antidemokratisk”.

“Helt vansinnigt”
Nu läxas riksdagsledamoten upp av Jenny Berglund, lektor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola.

— Det är helt vansinnigt. Alla världsreligioner har genom historien använts för att förtrycka människor, men alla har givetvis också positiva inslag. Man kan inte dra alla över en kam så där. Vilken religion vi än talar om så är det viktigt att precisera vilken tolkning av religionen vi menar, säger hon till Nyheter24.

Faktum är att ramadan firats i Sverige sedan 1930- och 40-talet. 1949 skapades den första muslimska församlingen av tatarer som invandrat via Finland.

– Ja, ramadan har firats längre i Sverige än Sverigedemokraterna funnits, säger Berglund.

Försvenskad version av ramadan
Hon skrev boken “Ramadan – en svensk tradition” 2009. För Berglund råder det ingen tvekan om att högtiden ska beskrivas som just det.

– Alla de traditioner som praktiseras i Sverige betraktar jag som svenska när de praktiseras återkommande av människor som är en del av det svenska samhället. De påverkas av det svenska samhället precis som de påverkar samhället, säger hon.

Inga traditioner är konstanta eller oföränderliga. Som exempel ger Berglund bland annat att “små grodorna” knappast sjöngs för ett par hundra år sedan, att folkdräkten är en 1800-talsföreteelse och att tacos numera är den vanligaste fredagsmaten.

Ramadan har även påverkats av andra omständigheter i Sverige. Exempelvis vädret.

– Ja, solen är uppe längre här nu på sommaren vilket påverkar firandet. Men också mattraditioner spelar in. Vissa svenska muslimer talar om “ramadanbord” – som smörgåsbord.
Enligt Svensk Handel ökar omsättningen i matvaruhandeln med cirka en miljard varje år under ramadan.

Högtiden ramadan firas i år från den 9 juli till den 7 augusti. Allt avslutas med festen eid al-fitr, eller bayram som den heter på turkiska.

Gästinlägg från Politifonen

Kent Ekeroth, kulturrasist?

Öppet brev till Kent Ekeroth, Sverigedemokrat;

Alla känner nog till att du, Kent Ekeroth, har många olika åsikter om människor och omvärlden. Jag har lyssnat på mycket som du och dina närmsta kollegor i partiledningen har sagt och jag har läst mycket som ni skrivit, speciellt dina riksdagsmotioner och hela ert ideologiska partiprogram. Och vi kunde alla höra dig i en lång intervju i SVT-dokumentären ”100 dagar” — där du fick tala länge utan att bli avbruten:

”Jag pratar inte om norrmän eller finländare eller danskar eller tyskar eller engelsmän eller japaner eller kineser för den delen.
Det finns olika kulturella grupper på den här jorden.
Dom har format olika samhällen.
I Mellanöstern och i Afrika ser man vilka samhällen dom har format.
I västvärlden ser man vilka samhällen vi har format.
Dom skiljer sig väldigt mycket, dom skiljer sig för att vi har olika värderingar om hur samhället ska byggas upp.
Dom här värderingarna försvinner inte bara för att man passerar en landsgräns.
Dom nedvärderande värderingar om kvinnor försvinner inte bara för att man reser in genom Sveriges gränser, utan man bär med sig dom.
Dom försvinner heller inte om man får ett jobb.”


Ovanstående citat finns i dokumentären ”100 dagar”. För att bara höra den biten: spola fram till ungefär 26 minuter.

”Att dom här länderna och dom här kulturerna har en kvinnoförnedrande syn, det är inte främlingsfientligt, det är bara verklighet.”

— Kent Ekeroth, SD

— Kent, I min verklighet så har personer inte kvinnoförnedrande syn bara för att de är födda i en viss region, eller har en religiös trosuppfattning. I min verklighet har varje individ i varje nation bildat sina egna ”värderingar” och har format sin egen kvinnosyn beroende på väldigt många variabler.

I min verklighet försöker jag alltid göra mig själv medveten om och utmana mina egna fördomar. Jag är inte rädd för att kritiskt granska mina egna förutfattade meningar, och är alltid beredd att lära mig nya saker och komma till nya insikter då jag får höra rationella och logiska argument. Jag försöker alltid undvika att klumpa ihop många olika individer till att bära på exakt samma egenskaper eller identiska åsikter. Jag dömer aldrig personer på förhand baserat endast på grund av någon elak stereotyp eller nidbild.

KentEkerothAvatarKent, jag har läst och lyssnat på många av dina åsikter och uttalanden. Jag lyssnade flera gånger, extremt noggrant, på alla dina ord i intervjun här ovan, där försöker du påstå det inte är främlingsfientligt att dra fler än 1,5 miljarder människor över en kam. Det du säger låter exakt som att du har en grovt fördomsfull åsikt. Du generaliserar extremt brett och verkar döma samtliga manliga invånare i en lång rad länder till att de alla skulle ha kvinnoförnedrande värderingar. (Kanske tycker du även att alla kvinnor i de länderna är kvinnoförnedrande?) Så, Kent, det du säger just där, det är skolboksdefinitionen av rasism — i min och i många andra ickerasisters verklighet.

Jag skulle gissa att det även finns flera tusentals män som har en kvinnoförnedrande syn, som är födda och uppväxta i något av de nordeuropeiska och östasiatiska länder som du räknade upp. Håller du med mig om min åsikt att varje individ formar sin egen kvinnosyn? Eller tycker du kanske att det är migrationen från mellanöstern som kan vara orsaken till att det finns t.ex. män i Japan som har en kvinnoförnedrande syn?

Kent Ekeroth, jag tror att du antingen är grovt fördomsfull, främlingsförnedrande eller har en främlingsfientlig syn. Men jag skulle aldrig påstå att t.ex. alla skånska män har likadan syn på främlingar som du. För jag vet att de allra flesta skånska män röstar INTE på SD. Jag känner mig också mycket säker på att en del av de som i protest röstade på SD år 2010 och 2014 inte delar dina eller dina kollegors åsikter, så jag tror inte att alla som röstar på SD har en främlingsförnedrande syn.

/ Johan Löfström, medgrundare, Motargument.se

Rasism mot finländare och finnar

Rasism har tagit sig många olika former. I vissa fall har rasismen faktiskt minskat och nästan helt försvunnit. Att belysa den rasism som funnits är därför något enormt viktigt. Vad kan vi lära av rasism som försvunnit? Ett exempel på detta är rasismen mot finnar i Sverige, som minskat mer och mer de senaste decennierna.

Resurrection
Untitled blue / Foter / CC BY

Jag har en vän som fick höra i en debatt att han inte visste något om vad rasism var, han var ju vit!

När han kom till Sverige hamnade han i en liten bruksort och blev betraktad både som ett lat arbetsskyggt fyllo och en invandrare som tog svenskarnas jobb. Det skämtades om att kvinorna borde se upp för de där råbarkade fyllona med sina knivar. Han var ung (runt 18) och blev slagen för sin dåliga svenska och fick sämre lägenhet för att han var ”invandrare”.

Han har fått en kniv tryckt mot strupen och en ”svensk” skrek ”åk hem till Suomiland”. En svensk som anklagat honom för att vara en typisk finne som slåss med kniv, för övrigt. (ironin!) Nej, han kan väl inte veta vad rasism är!

Fram till 70-talet var rasismen mot finnar stor i Sverige. Barn och vuxna kallades för finnjävlar, de fick ofta utstå mobbning på arbetsplatser och skola, de tvingades ofta ta jobben som hade lägre lön (skitjobben).

Det gick vandringssägner om finnar. De där finnarna både stal, var opålitliga, ljög och söp som borstbindare. Det var inga man kunde lita på. Dessutom var de dumma. Givetvis berättades vandringssägner om ”bastun i garderoben” eller i ”köket” i hyreslägenheten där familjen som bodde på våningen nedanför märkte att nåt var fel när tapeterna trillade av. Klassisk rasism, med andra ord.

Och de ”roliga historierna”. Få över 40 kan ha undgått att höra dem. På rasterna i min skola i Stockholm ekade korridorerna av skratt då historierna om typiska ”finnar”, som alltid hette Pekka, berättades. T.es den om att en ”Pekka” aldrig tar av sig skidorna eller kläderna innan de sätter på sin fruga.

Varför lutar alla dansbanor i Finland? Jo för att blodet lättare ska rinna av…
När finnar pratar om vin och frukt, pratar de om brännvin och gurka

Är okunskapen så stor att vi glömt denna rasism idag?

Varför bör vi studera denna form av rasism? Jo av två anledningar.

Först och främst för att av någon anledning har strukturella diskrimineringar och hatbrott mot skåningar och finnar minskat kraftigt i Sverige. Vi vore urbota KORKADE om inte vi noga studerar detta och tar reda på HUR detta kunde ske. Det inger ju visst hopp. Om vi kunnat minska rasism mot skåningar och finnar kan vi väl minska ALL rasism, eller hur?

Men även för att knäcka de myter som vissa sprider om att ”vita inte förstår vad rasism och fördomar är”. Att dela upp världen i goda och onda, att generaliserande påstå att alla vita är rasister är att göra liknande misstag som många rasister gör. Rasister påstår att det finns strukturellt förtryck och de inbillar sig att MAKTEN styrs av muslimer, judar eller liknande. Antisemiter anser att judar styr världen till exempel. Att då vända på detta och säga att de vita som är rasister pga strukturell makt är att göra samma misstag. Att påstå att ”muslimer är rasister” är faktiskt lika rasistiskt som att påstå att ”vita är rasister”. Man missar nyanserna.

När man påstår att en vit inte kan veta vad förtryck och rasism är glömmer man att folk med funktionsnedsättningar, skåningar, finnar, judar, norrlänningar, samer, katoliker och andra genom åren drabbats av rasism.

Vi vinner enormt mycket på att bekämpa och studera alla former av rasism. Att varhelst man använder negativa generaliseringar om en grupp, oavsett vilken grupp och oavsett vilken elak stereotyp, så bör vi protestera. Jag är inte ute efter att relativisera eller försöka förringa någon form av rasism, utan visa att fördomar är något som är vanligare än vi kan tro. Finnar var 60-talets ”muslimer” i vardagsrasisternas ögon, de som man hånade och skrattade åt.

Och det är förbannat okänsligt och intolerant att peka finger och säga ”du vet fan inte vad rasism är” till individer eller grupper som försöker förklara att även de utsatts för rasism!

Rädslan för det okända

Min serie om paradoxer och dilemman i det rasistiska arbetet fortsätter. Först skrev jag om demokratifrågan. Nu ska det handla om gränsdragningar. Dvs var går gränsen mellan rädslan för det okända och rasism, och finns det nån sån tydlig gräns.

Det finns mänsklig instinkt — kulturellt eller ärftligt betingad — att vara skeptisk till det okända. Kanske denna instinkt kommer från den tid vi vandrade omkring i flock och såg varje annan flock som ett hot. Djur är ju ofta sådana. Det okända är nåt man ska vara rädd för och försiktig med. De främmande är ett hot mot mig, de kan ju ta de sparsamma resurserna i naturen som jag anser att jag behöver för att överleva.

Kiss In (05) - 26Sep09, Paris (France)
philippe leroyer / Foter / CC BY-NC-ND

Hur som helst finns det bland människor i allmänhet en skepsis gentemot det okända. Jag känner svenskar som är mer ateistiskt lagda som har svårt att förstå troende, hur man kan be eller ta nattvarden. Jag vet äldre som inte kan förstå tatuerade människor och som tycker det är konstigt att två av samma kön kan kyssa varandra. Jag har släktingar som känt ungefär samma sorts känslor då de sett romer, muslimer i slöja, punkare, lättklädda damer, hiphopare, transpersoner, kvinnliga poliser och kvinnliga politiker (!). Det är nåt okänt. Det är folk som ”inte är som alla andra”, dvs utanför deras egna rerefensramar.

Saker är inte som förr, världen förändras, det är en massa nytt och det är jobbigt!

När hårdrockarna kom till Sverige på 1970-talet sågs de som konstiga. Tio år senare fanns det många hårdrockare i ungdomskulturen, då kom syntharna som många tyckte var konstiga. Kanske kommer alla vuxengenerationer att gnälla över varje ny ”farlig” ungdomskultur?

Ibland kan det vara små saker. Som den damen — jag mötte på ett äldreboende — som reagerade över tre saker; Att det fanns manliga sköterskor, att serveringspersonalen var från Afrika och Indien och att man kunde servera tropisk saft. Det sista var nästan värst. Det ska vara blandsaft, det vet ju alla!

Jag tror att vi antirasister funderar för lite över denna rädsla för det okända. Vardagsrasismen är i grunden baserad på en rädsla för det okända och har ganska mycket gemensamt med allt det andra man är rädd för. Och jag tror att vardagsrasismen kan börja botas på ungefär samma sätt som vi kan påverka de andra rädslorna som människor har. Man för in lite i taget som personen är rädd för innanför dennes referensramar. Personer får vänja sig vid att det den är skräckslagen för är lika ofarligt som allt det övriga, som den inte är rädd för.

Vanans makt. Det man ser ofta och nära sig, så man lär känna det, blir man mindre rädd för.

Vishu Kani........ A very Happy Vishu to all.........
aroon_kalandy / Foter / CC BY-NC-ND

Bland mina släktingar har jag sett att rädsla för det okända överkoms i två steg. Jag har släkt som ännu är skeptiska till att ”två av samma kön ska kunna gifta sig”. De kan tycka det är äckligt, de säger sånt som att ”det är synd om dem”, men de behandlar dem väl. Man ska ju behandla sådana som det är synd om lite extra väl, vara extra snälla mot dem, ge dem lite extra, det har de ju lärt sig hemifrån.

Jag tycker jag ser det ganska ofta. Det är inte samma sorts rädsla som när man inte vill ha det man är rädd för i sin närhet. Det är en mer positiv rädsla. ”Vi måste vara snälla mot de stackars flyktingarna…” ”De där kristna i grannskapet är lite för troende, men de är snälla…” ”Kent är bög men han är snäll, därför ska jag bjuda på en kaka…” ”Kvinnliga poliser/manliga skötare är inte lika bra som manliga poliser/kvinnliga skötare, men de är snälla och det finns få, så vi är extra snälla mot dem”…

Man kan överkomma denna rädsla för det okända. Förr i tiden sågs folk från andra delar av Sverige som konstiga. Idag är det inget konstigt med att folk flyttar från en region till en annan. ”Rasism” mot folk från andra landskap håller på att försvinna totalt. Så sent som på 1970-talet fick inte skåningar vara hallåor i TV. Jag gick i lågstadiet från 1977 och framåt, med lärare som såg min skånska dialekt som något negativt och jag blev mobbad för min dialekt. ”Det är synd om den där Torbjörn, vi måste stödja honom extra mycket”, som lärarna säkert tänkte.

Mobbarna tänkte väl: ”Han är ett hot, han är främmande, han pratar skånska”. En förälder ville att jag inte skulle leka för mycket med deras barn, ”han kan ju snappa upp nåt skånskt ord”. Lärarna tänkte väl: ”Han är snäll, bara lite udda för han pratar ju skånska, vi får vara extra snälla mot honom”…

Jag har sett samma sak i mitt jobb med personer som har funktionsnedsättningar. En del hatar och en del är livrädda för dem. Väldigt många ”tycker synd om” och vill försöka hjälpa men betraktar inte det ”annorlunda” som ”det lika”.

Rädslan för det okända har tre steg. Ett där man vill slå ner, förtrycka och krossa det okända. Där man förtalar, hatar och använder härskarteknik och kränkande maktspråk. Denna rädsla måste behandlas på ett sätt. Ett annat steg där man är rädd, avståndstagande och vägrar att ha det nära sig. Ett tredje där man ogillar men ”tycker synd om” och vill försöka ge extra stöd och vara extra snälla mot de man har fördomar om.

Läs även del 1 i artikelserien

Analfabetism är inte obotligt!

En ung arabisktalande elev hade mycket lätt för att lära sig muntligt, men stora svårigheter med läsinlärningen. En av orsakerna var att han inte verkade vara tillräckligt motiverad. Hans svenska flickvän skickade ett sms till honom som han bad läraren läsa upp. Sms:et löd: ”Ring mig – annars är det slut”. I det ögonblicket insåg han att om man inte kan läsa så kan det få ödesdigra konsekvenser.

Invandringskritiker klagar ofta på analfabeterna som kommer till Sverige. Inte sällan gäller det människor från Somalia och Afghanistan. Saker som ofta dyker upp bland kritiken är sådant som ”de kommer ändå inte kunna lära sig p.g.a. sin kultur/bakgrund”, ”vi har inte råd att undervisa dessa enskilda personer år ut och år in”, ”de är lata och vill inte lära sig” etc.

En analfabet definieras som en person som saknar förmågan att kunna läsa och skriva. Men man skulle även kunna se på det som en person som aldrig har fått chansen att lära sig läsa eller skriva. En person som har färdigheter i att läsa och skriva kallas för litterat. För att markera att analfabetism inte är ett permanent tillstånd finns begreppet prelitterat.

Samma inlärningsprocess — oavsett ursprung

Under inlärningsprocessen är det nämligen ungefär samma sak som händer inne i huvudet på den som lär sig läsa och skriva, oavsett modersmål och kultur, vilket tyder på att dessa faktorer knappast omöjliggör en människas chanser till att lära sig läsa och skriva, bara personen får lära sig detta på ett adekvat sätt. Hur görs då detta?

SD-politikern Eva Rosqvist skriver följande på sin blogg:

Att importera analfabeter från ett land någonstans i Afrika, det är inte att importera arbetskraft. För att förstå vad jag menar så måste man veta lite om hur de lever i sitt hemland.

Jadu, Eva Rosqvist, en sak har du åtminstone väldigt rätt i: För att förstå måste man veta lite om hur de lever i sitt hemland.

Children in Internally Displaced Persons Camp
nicolas – نيكولس / Foter / CC BY-NC-SA

Man kan anta att den kunskap som är relevant i Sverige och i svenska skolor är mindre relevant på t.ex. Somalias landsbygd. Sedan 1978 har Somalia plågats av inbördeskrig och stundvis har landet helt saknat regering. Den somaliska befolkningen har även flera gånger under de senaste decennierna drabbats av svår torka som lett till svältkatastrofer. I denna fattigdom är förstås tillgång till läromedel väldigt begränsad och många får inte ens möjlighet att gå i skolan.

Just somalier har beskrivits av SD-politiker som ”nomader som bara bryr sig om sin egen kultur”. Inte kasta sten i glashus, eller hur var det?

Utan skolbakgrund krävs annan pedagogik

Nåväl, tillbaks till min tidigare fråga, hur undervisar man en analfabet? För att ge en överblick av detta har jag till min hjälp bland annat använt mig av Margareta Mörlings utmärkta bok Att undervisa analfabeter (2007).

För att analfabeter ska få möjlighet att utveckla sina befintliga kunskaper och tillägna sig nya krävs naturligtvis en annan pedagogik och metodik än den som används i undervisning av elever med skolbakgrund. Den som kommer till Sverige från en annan kultur än den västerländska behöver en skolsituation som bygger på stabilitet och där förändringar introduceras successivt. Relationer med andra elever och lärare är mer centrala för denna grupp än för andra elever. En viktig uppgift är att stötta eleven att utöka sin omvärldskunskap. Motivation, intresse och respekt för elevernas bakgrund och tilltro till deras förmåga är viktigt.

imagesCAP13HOO

Motivation extra viktigt

Motivation är som sagt ett centralbegrepp i denna fråga och för att motivera eleverna måste de redan från första dagen kunna inse att de har direkt användning av det de lär sig. I början kan det vara enklare saker som t.ex. att kunna skriva inköpslistor för att inte glömma något och därmed slippa gå tillbaka till affären en extra gång. Eller för att kunna läsa det viktiga sms:et från sin svensktalande partner! En viktig motivationsfaktor är att få uppleva självständighet. Den som kan läsa blir inte i samma mån beroende av andra för att kunna repetera, befästa språket och hämta ny kunskap.

Ari Nouri, SFI-lärare, berättar att de som är relativt unga och friska kan nå målen för den grundläggande nivån på ungefär ett år. För de elever som är äldre, har många barn, är sjuka eller har inlärningssvårigheter som dyslexi eller oläkta trauman kan det ta längre tid.

Jag har även undersökt UR-programserien Svenska till varje pris som sändes tidigare i år. Åtta personer från olika länder ska lära sig svenska på åtta veckor. Första dagen får dessa personer själva svara på frågan om varför de behöver kunna svenska. Är de motiverade? Svaret blir ett rungande ja. Här följer några elevcitat:

SFI är det viktigaste för oss. Om du vill studera eller jobba behöver du språket. Min enda önskan därhemma var att få gå i skolan. Men jag behövde skaffa pengar för att hjälpa mina systrar.

När man kan prata bra svenska har man nyckeln. Då kan du gå in i huset. När du inte kan prata bra svenska står du utanför dörren.

Efter åtta veckor är det dags för ett nationellt prov i svenska. Sju av åtta deltagare klarar sig. Den person som inte klarar sig har kvar sina barn i sitt hemland och oroar sig ständigt över dem.

Kultur och bakgrund hindrar inte läs- och skrivinlärning. Det finns goda kunskaper inom hur man med bra förutsättningar kan undervisa analfabeter till att bli litterata och det finns starkt motiverade elever som inte vill annat än att lära sig svenska för att passa in i samhället. Vi bör med utgångspunkt från detta fundera på vad vi vill ha för sorts samhälle. Vill vi skapa murar eller vill vi bygga broar?

/Andrea Daleflod

Läs även om Hemspråksundervisningens roll för förbättrade språkkunskaper.

Vad är folkmord?

Är det rätt eller fel att kalla massmordet i Srebrenica 1995 för folkmord, etnisk utrensning eller ”devalverar” man begreppet och förringar andra folkmord genom att ”använda det för ofta”. Vi kikar närmare på det.

Nyligen var det minnesdagen över offren i Srebrenica. Då, 1995, mördades ungefär 8.000 muslimska bosnier av serberna på grund av att de var muslimer. Detta definieras som en del av ett folkmord mot de bosniska muslimerna, av de allra flesta människor.

x-ray delta one / Foter / CC BY-SA

En del påpekade i samband med minnesdagen att det var fel att kalla det folkmord. Folkmorden under andra världskriget, t.ex. mot judarna, eller det som hände i Rwanda var folkmord, tyckte de. Och på nåt sätt anser de att begreppet folkmord urvattnas om det används vid ”små massmord”. Eller om man försöker påstå att bombningarna av civilbefolkningen i Hiroshima och Nagasaki med atombomber under andra världskriget var folkmord.

”Sluta kalla allt för folkmord!”, säger några kritiska röster.

Vad man än anser om olika massmord och folkmord kan det vara värt att titta vad  FN:s konvention om folkmord säger:

I denna konvention förstås med folkmord envar av följande gärningar förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan nämligen,
a) att döda medlemmar av gruppen;
b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada;
c) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis;
d) att genomföra åtgärder som äro avsedda att förhindra födelser inom gruppen;

och

e) att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp

Begreppet folkmord är som ni ser ett vidsträckt begrepp. Det är mycket som kan, bör och ska täckas av begreppet.

För att massmord ska ses som folkmord ska de ovanstående punkterna omfatta en nationell, kulturell, religiös eller etnisk grupp, helt eller delvis.

Den första punkten är lätt att förstå sig på, en vilja att utrota/eliminera en grupp människor helt eller delvis. De andra punkterna, att påtvinga en grupp helt eller delvis sådan terror som högst troligt skapar långvariga själsliga skador, eller att sänka levnadsstandarden för gruppen, kan verka luddiga, men är extremt viktiga.

Om man ser närmre på folkmorden i Rwanda och mot judarna under andra världskriget så utgjorde flera punkterna en del av folkmordsprogrammet. Dessutom inleddes folkmorden med att man sänkte levnadstandarden för folk och åsamkade många ”själslig skada”. En person som undgick förintelsen i Rwanda och nazityskland, men levde med en usel levnadsstandard, var också utsatt för skräcken för förintelse och folkmord, även om de inte direkt utsattes för mordförsök. INDIREKT massmord är också massmord, enligt konventionerna.

Den sista punkten om att överföra barn i stor skala bör vi i Norden fundera över. I Sverige och Norge gjorde vi det mot finnar, romer och samer. I Danmark utsattes eskimåer för detta. Enligt FN KAN det definieras som en del av ett folkmord.

Så, det är inte alls fel att kalla det som bosnier utsattes för för folkmord. Serbiska extremister försökte utrota delar av dem och tvingade dem att leva med usla levnadsvillkor. Och verkar att ha fortsatt med sina planer om de inte hade blivit hindrade.

Och, det är inte heller fel att kalla de amerikanska bombningarna av Hiroshima och Nagasaki för folkmord, om man anser det. Att massmörda civila japaner bara för att de är japaner är faktiskt också folkmord enligt definitionerna.

Överhuvudtaget är det idiotiskt att denna artikel ens ska behöva skrivas. Istället för att argumentera, slåss och käbbla om ”mitt folkmord är mer äkta än ditt” eller ”mitt folk utsattes för värre folkmord än ditt folk”, så bör vi lägga mer tid och energi på att granska och hålla utkik efter de gemensamma mönster som de olika folkmorden uppvisar. Och hjälpa till att lära varandra att sluta vara rädda för främlingar och sluta att hata andra grupper av människor.