Owens, Hitler, Roosevelt…

Ibland är det bra att påminna sig om hur världen såg ut när våra föräldrar eller mor- och farföräldrar var unga. Ibland hör man talas om olympiaden i Berlin 1936 om hur Adolf Hitler vägrade skaka hand med den färgade fyrfaldiga guld-vinnaren Jesse Owens.

Men i USA tog inte Franklin D. Roosevelt emot honom heller, trots att andra guldmedaljörer fick skaka hand med presidenten. Det var för känsligt. Roosevelt ville säkert, men kunde inte!

Vi läser i Pennan och Svärdet (sommaren 2008):

En upprörd debatt utbröt i USA eftersom Adolf Hitler inte gratulerade Jesse Owens genom att skaka hand med honom. Den amerikanske presidenten Franklin D. Roosevelt brydde sig heller aldrig om att skicka någon gratulation till honom.Owens själv tog det hela med jämnmod.

“I wasn’t invited to shake hands with Hitler, but I wasn’t invited to the White House to shake hands with the president, either”, var hans kommentar när den tyska nazismens behandling av honom kom på tal.

När Jesse Owens efter hemkomsten till USA skulle hyllas på det förnäma hotellet Walde of Astoria i New York, var han dessutom tvungen att ta varuhissen upp till festlokalen. Svarta fick inte åka i de vanliga hissarna. I Tyskland hade han fått bo på samma hotell, gå på samma restauranger och åka med samma bussar som de vita.

För Owens var rasismen i Tyskland inte värre än den var i Alabama eller i övriga USA.

Myt: Är "muslimer" mer rasistiska?

 MYT:

”90% av alla muslimer i Mellanöstern hatar judar – muslimerna är antisemiter!”

När man vill peka ut muslimerna som extra farliga hänvisar man ofta till att ”90% av alla muslimer i Mellanöstern hatar judar”. Därmed antyder man att muslimerna är mer rasistiska än andra folkgrupper. Motargument har tittat närmare på statistiken över det antimuslimska och antijudiska hatet.

En källa som ofta nämns till citatet om de ”90%” är Jerusalem Post, som 2011 skrev att 90% av muslimerna i Mellanöstern är ”negativa” till judarna.

Källan Jerusalem Post använde för sin artikel är en rapport av PEW-global. Om man tittar på fakta i den senaste PEW-rapporten (sidan 4) ser man att det är lite värre i grannländerna till Israel än Jerusalem Post skriver. I Jordanien och Egypten är t.ex. bara 2% befolkningen positiva till judarna.

Men… PEW visar också att endast 9% av alla judar i Israel är positiva till muslimer. Andelen fördomsfulla judar i Israel är alltså lika stor som andelen fördomsfulla muslimer i länderna runt Israel. Det är med andra ord inte så att muslimer i Mellanöstern är mer rasistiska än till exempel judar i Mellanöstern. Det är snarare så att det finns mycket ömsesidigt hat och många ömsesidiga fördomar.

Den som vill läsa ett annat skrämmande exempel kan läsa i Haaretz den 23 oktober hur israeliska judar ser på idén om en apartheidpolitik riktad mot muslimer:

The majority of the Jewish public, 59 percent, wants preference for Jews over Arabs in admission to jobs in government ministries. Almost half the Jews, 49 percent, want the state to treat Jewish citizens better than Arab ones; 42 percent don’t want to live in the same building with Arabs and 42 percent don’t want their children in the same class with Arab children.A third of the Jewish public wants a law barring Israeli Arabs from voting for the Knesset and a large majority of 69 percent objects to giving 2.5 million Palestinians the right to vote if Israel annexes the West Bank.

Myten om att muslimer är mer rasistiska än t.ex. judarna i Mellanöstern är härmed knäckt.

Men problemen med antisemitism finns och ska inte ignoreras. Många muslimer är antisemiter, även här i Sverige.

Statistik liknande PEW:s om judars och muslimers attityder mot varandra i Sverige finns inte, så man kan inte direkt jämföra med PEW, men på Levande Historia finns en studie från oktober 2004 som visar att antisemitismen är stor bland muslimer i Sverige.

”Bland vuxna hade år 2004 ca 40% av de som ser sig som muslimer en negativ syn på judar, jämfört med 5 procent av befolkningen i sin helhet”, enligt den studien.

Det är en rasism som kan jämföras med svenskars rasism mot muslimer.

Intoleransrapporten från 2004 kom fram till att 66 procent av svenska ungdomar är positiva till muslimer. Ca 10% av ungdomarna sa att muslimer inte går att lita på och ca 25% sa att det är för många muslimer i Sverige. Det var för åtta år sen. Hur statistiken ser ut idag vet jag inte och inte heller hur vuxnas attityder ser ut.

Mångfaldsbarometern 2011 visade att 20% av befolkningen är helt mot alla former av muslimska slöjor. Det kan ge en viss indikation om synen på muslimer:

Vi har konstruerat ett index som mäter hur den svenska befolkningen förhåller sig till samtliga slöjor. Resultatet visar att 20,1% av de som besvarade frågeformuläret år 2011 visar ett extremt stort motstånd till alla typer av muslimska slöjor, något som kan anses vara en indikator för graden av islamofobi i Sverige.

Därmed spricker myten att muslimer skulle vara mer rasistiska än andra. Däremot bekräftas det att stora  problem med rasism finns… även bland muslimer.

Hatet är problemet. Tyvärr finns hat och rasism överallt!

Ulf Bjereld svarar; om opinionen och invandringen

Motargument.se fick ett brev från en läsare; Magnus Andersson. Han ville kommentera Ulf Bjerelds artikel ”Så motverkar vi Sverigedemokraternas politik”. Ulf har fått läsa det, och ger svar på det, som publiceras längst ner på denna sida. Vi på redaktionen har också diskuterat Magnus kommentar och vi på Motargument.se håller inte med i hans tolkning av SOM-institutets attitydundersökningar. Se diagrammet som avslutar artikeln, klicka på det för en förstoring.

SD ej vinnare om andra omprövar invandringspolitik

Bildkälla

Ulf Bjereld skrev i torsdags om hur framgångar för SD motverkas. Då opinion beskrevs missvisande ifrågasätter jag dock slutsatsen, att partier bör undvika SD:s problembeskrivning.

Bjereld menade att då invandringspolitik inte är viktig för de flestas partival är kritiker till densamma få. Men att få angav det som avgörande för partival bör bero på att sju riksdagspartier, med över 90 procent av röster, har intill förväxling likartad invandringspolitik. Antag att en person ansåg invandring var näst viktigast, men valde ett av de sju partierna med likartad invandringspolitik. Hans partival avgjordes då inte av den fråga där sju partier har samma politik, vilket genomgående bör gälla för de som röstade på dessa partier.

Att få är negativa till invandringspolitiken motsägs av mer adekvat data. Andel som vill minska flyktinginvandring har enligt SOM minskat från, för ett par decennier sedan, drygt 55 procent till nu under 50 procent. Men om SD:s långsiktiga potential är hälften av det har, trots opinionsändring, potential bara minskat från 25-30 procent till 20-25 procent.

Enligt Mångfaldsbarometern 2011 anser 6 av 10 svenskar helt eller delvis att ”Alla utlänningar som begått brott i Sverige bör tvingas att lämna landet”.

Ett av Bjerelds förslag på hur SD begränsas är att partier ska ”undvika att lyfta upp högerpopulisternas frågor på den politiska agendan”, vilket exemplet Danmark skulle visa. Samma argument har jag sett för Holland. Att andra partier inspirerats av Dansk Folkeparti anser många tvärtom gjort att de minskat. En analys som även görs för Wilders parti. Påstått orsakssamband, att invandringskritiska partier ökar när deras fråga tas upp av etablerade partier, tycks oklart. Det vi nu ser kan antyda fördröjt omvänt samband.

Skulle svenska partier ta upp problem med invandring som SD berör, erkänns onekligen delvis SD:s problemformulering. Men SD:s synsätt eller politik behöver inte anammas. En fördel med att andra diskuterar invandring kritiskt är att väljare erbjuds rimligare, mindre drakoniska lösningar på problem. (Exempelvis omfattande och i systematik och organisation cynisk ekonomisk invandring från kulturellt avlägsna länder. För att nå mål kan partier kanske kombinera politik för minskat fusk och att fler länder tar ansvar, samtidigt som SD fortsatt kritiseras för diskriminerande förslag, människosyn och/eller oseriös orealistisk politik.)

Om ett högerpopulistiskt parti växer när övriga partier vägrar ta upp invandringens omfattning, där många väljare alltså är kritiska mot nuvarande politik, finns risken att det blir stort. SD har senaste månad vuxit till bortåt 8 procent i opinionen, bara ca 5 procentenheter under rekordval för Dansk Folkeparti, ett parti som saknar högerextrema rötter.

Politisk förändring drivs förmodligen av ett slags demokratiskt tryck, nu manifesterat i uppgångar för SD på grund av missnöje med nuvarande invandringspolitik. Åtgärder mot det mer tvivelaktiga i invandringspolitiken är inte människorättsvidrigt, befogat i sig och minskar SD:s potential.

Magnus Andersson, Göteborg.

 

Ulf Bjerelds svar

Svar till Magnus Andersson

Jag har aldrig påstått att det inte finns motstånd eller kritik mot svensk invandrings- och integrationspolitik. Jag har påstått att flera undersökningar visar att detta motstånd kontinuerligt minskat sedan början av 1990-talet och sedan mätningarnas början för 20 år sedan aldrig har varit så litet som nu. År 1991 uppgick t.ex. andelen som tyckte att Sverige tog emot för många flyktingar till 65 procent, 2001 har den andelen minskat till 41 procent.

Jag har också påstått att de allra flesta som är kritiska till svensk invandrings- och flyktingpolitik inte tycker att frågan är tillräckligt viktig för att den skall ligga till grund för deras partival.

Det är inte heller som Magnus Andersson hypotetiskt resonerar, att frågan skulle vara näst viktigast för många svenskar. Sammantaget ligger frågan på ungefär tionde plats när väljarna själva får berätta om sina prioriteringar.

Det betyder förstås inte att invandrings- och integrationspolitiken skulle vara ett oviktigt politikområde. Tvärtom. Dessa frågor är viktiga och skall diskuteras som vilka andra politiska frågor som helst. Men vi måste skilja mellan att ett politikområde är viktigt i sig eller uppfattas som viktigt i sig och att samma politikområde är en viktig fråga för väljarna när de bestämmer sig för vilket parti de skall rösta på.

I Danmark var det inte bara så att flera övriga partier övertog Dansk Folkepartis retorik. De lät också Dansk Folkeparti få inflytande över den förda politiken. Därigenom bidrog de till att göra Dansk Folkeparti rumsrent och att Dansk Folkepartis politik blev verklighet i många frågor.

Ulf Bjereld

************

Klicka på bilden
Klicka på bilden för att se en tydlig förstoring

Den största invandrargruppen till Sverige är svenskar

När det pratas om den s.k. massinvandringen bör man ha i åtanke att den största gruppen invandrare kommer från Sverige. Det är alltså svenskar som utvandrat som återvänder hem.

Det är smått ironiskt när man hör folk prata om siffran 96 467 invandrare (vilket det var 2011) och säger att hela den invandringen måste stoppas. De bortser från att även svenskar räknas som invandrare.

Låt oss titta på hur statistiken ser ut. Vilket medborgarskap har invandrarna som kommer till Sverige.

SD – det rädda partiet

Efter att ha läst ett stort antal av SDs motioner så framgår bilden av ett skräckslaget parti.
SD är rädda för nästan allt som kommer utifrån och särskilt rädda är de för det som kommer ifrån muslimska länder. Fast de är faktiskt lika rädda för den Svenska ursprungsbefolkningen Samerna.

SPP
Laurent Lavì Lazzeresky / Foter / CC BY-NC-ND

I motionerna 2012/13:Kr338, Bevara de svenska ortsnamnen i fjällvärlden 2012/13:Kr333 Bevarande av de svenska minoriteternas språk och 2012/13:Kr331 Skärpning av språklagen visar SD oro över svenska språket. Ett orosmoment är att Lantmäteriet numera bara vill använda Samiska ortsnamn i fjällvärlden. Ett annat är att Finlandssvenskan och Estlandssvenskan kommer att försvinna ur det Svenska kulturarvet. Största oron verkar vara att svenskan helt kommer att dö ut, för att svenskan ”bara” är huvudspråk och Sveriges officiella språk i internationella sammanhang.

Vi är diskriminerade enligt SD för att det inte står uttryckligen att t.ex. information på matvaror etc. måste vara skrivna på svenska.

Mat är något SD är jätterädda för också enligt motion 2012/13:MJ472 Märkning av skäktat kött så luras vi stackars ovetande svenskar att äta Halalslaktat kött för att det fattas märkning på oskäktat kött. Visserligen har jag bara sett märkning av Halalslaktat kött i affärerna, vilket jag har tytt till att det är det som är undantaget, inte regeln. Men SD ser illasinnade Halalslaktande bönder överallt tydligen.
SD har faktiskt en annan lösning på hur vi ska slippa få i oss detta hemska kött, man föreslår utökat forskningsstöd till konstgjort kött. Ja du läste rätt. Konstgjort odlat kött är lösningen enligt motion 2012/13:MJ471 Forskning inom köttodling.

Sd är väldigt rädda för att utländska kvinnor ska komma i obegränsade horder till Sverige för att abortera bort flickfoster motion 2012/13:So582 Könsselektiva aborter, att en lagändring inskränker på aborträtten gör inte så mycket. Däremot är det jätteviktigt att inte staten försöker ”tvinga” fram jämställdhet i barnfamiljer, motion 2012/13:Sf385 Avskaffa jämställdhetsbonusen.

Man är även jätte jätterädd för medicin som kommer från länder som inte är lika duktiga och fina som Sverige, motion 2012/13:So578 Importrestriktioner för att minska resistenta bakterier. Det framkommer dock inte vilka länder SD avser.

SD är rädd för internet och ungdomskultur. Visste du att det är detta som är grunden till prostitutionen i Sverige? Jodå, SD har hittat kärnan i problemet med prostitution, motion 2012/13:Ju394 Kriminalisera sexhandel , lösningen är naturligtvis kriminalisering av sexsäljarna. Det kommer säkert avskräcka ungdomarna från att sälja sig själva.

SD är väldigt rädda för att en massa icke-namngivna organisationer och föreningar, som enligt dem är odemokratiska och våldsbejakande, erhåller skattefinansierat stöd, motion  2012/13:Kr340 Skärpta åtgärder för att förhindra skattefinansierat stöd till icke-demokratiska och våldsbejakande organisationer.
Förfärligt farligt är även allt statligt stöd till mångkulturalistiska verksamheter, även inom ramen för folkbildningen, Motion 2012/13:Kr328 Folkbildningsfrågor.
Jag gissar att rädslan för mångkulturism är grunden för motion 2012/13:K380 Könsapartheid i Sverige. SD är skiträdda att plötsligt så kommer svenska kyrkor införa separata ingångar för män och kvinnor. Svenska bibliotek tvinga kvinnor att hålla sig i ett bakre rum för att inte störa männen. Svenska skolor låta pojkar sitta på främre raden medan alla flickor tvingas sitta längst bak, bakom ett förhänge.

Mest av allt verkar SD vara rädda för att bli diskriminerade. De är väldigt arga på TV4 och vill tvinga det privata tvföretaget att sända SDs valpropaganda, motion 2012/13:K284 Politisk tv-reklam.
Och bara så att alla verkligen, verkligen ska förstå hur utbredd diskrimineringen av svenskar i Sverige är så har man även lagt en motion om detta. Den bygger visserligen på hörsägen och inte på evidensbaserade utredningar, men för SD är sånt bara detaljer, motion 2012/13:A385 Intensifierat arbete mot svenskfientlighet.

Att läsa SDs motioner är som att se in i ett parallellt universum där rädslan styr, visst en och annan motion har varit helt sansade och ok, t.ex. motion 2012/13:So576 Suicidprevention som handlar om hur man ska förebygga självmord. Men att straffbelägga s.k. uppmuntran till självmord känns väl inte så genomtänkt. Det är iofs vidrigt och djupt omoraliskt att uppmuntra någon att ta livet av sig, men brottsligt?

Andra har formuleringar som får en att undra hur de tänker egentligen. I motion 2012/13:Ju392 Juridiskt skydd för ofödda barn som handlar om ofödda barns juridiska skydd om modern utsätts för våld. Vad menar Mattias Karlsson och Julia Kronlid med den här meningen: ”Med anledning av vad som ovan anförts föreslår vi att ofödda barn som mot moderns vilja utsätts för våld skall ges status som brottsoffer.”?
Brukar gravida kvinnor i SDs paralleluniversum vilja bli misshandlade och sparkade i magen?

Sverigedemokraterna för en rädslans politik. Rädsla är grunden till rasism och SD är ett rasistiskt parti.

Har Kalle Anka blivit svensk?

Ibland när jag läser sverigedemokraternas bloggar saknar jag en diskussion om Kalle Anka. Det pratas mycket om vad som är svenskt. Knätofsar, folkmusik och demokrati, och vad som är ”osvenskt” som muslimer, minareter och hijab. Men ju mer man läser, ju mer saknar man… Kalle Anka!

Vad som ansetts vara ett hot mot den svenska kulturen har varierat.

Jag är så pass gammal att jag minns jag artiklarna i massmedia på 70-talet och 80-talet om det hot mot den svenska kulturen som ”amerikaniseringen av kulturen”, t.ex. Kalle Anka, ansågs vara då.

Ja, faktum är att ännu när jag började bli politiskt intresserad runt 1987-1988 kunde man läsa många artiklar, speciellt i vänstertidningar, mot den amerikanska kulturen, som hotade vår. Det var Kalle Anka, det var serier som Dallas och de tidiga s.k. ”videospelen” som ”hotade det genuint svenska och folkliga”.

Speciellt farlig var Kalle Anka som konkurrerade med köttbullarna och tomtarna på julafton.

Nu verkar det Kalle och knattarna ha assimilierats i Sverige. Man hör iallafall inte mycket om Kalle som hotet mot svensk kultur.

Sverigedemokraterna

Ser man på knätofskulturen, dvs den ”genuina” svenska kultur med visor, gammeldans och folkmusik, etc, som Sverigedemokraterna vill skydda, är knappast invandrarna ett hot, som Sd försöker påskina.

Många invandrare är nyfikna på detta genuina svenska .

Inte heller är det muslimer som gjort så att intresset för denna s.k. ”genuina” kultur minskats. Nej, det är ju den amerikanska kulturen, förmedlad genom TV och genom musiken, som gjort att intresset minskat. Faktum är att en ny ”folkkultur” har sett dagens ljus i Sverige, men idag är folkkulturen sånt som rockmusik, rap, dataspel, film, internet.

Denna nya folkkultur har dessutom ändrats en hel del. Jazzen och de amerikanska danser som var populära på 40-talet och 50-talet, när min mamma var ute och dansade, är så assmililerat med det svenska att jag faktiskt till och med hört jazzmusik på Sverigedemokraternas möten! Inte ens Sd kallar jazzen för ”degenererad” längre…

Världen är en!

Det är fascinerande.

Kalle Anka har blivit lika svensk som knätofsen! Och både jazz och internet lika mycket en del av svensk kultur som dans, visor eller musik. Det är en fascinerande tid vi lever i!

Myt: Massinvasion

Massinvandring, demografisk explosion, invasion och ännu värre saker vrålas ut. Det låter som att mängden främlingar växer ohämmat och explosionsartat. Några av de som är mest kritiska till invandringspolitiken brukar också försöka hävda att Sverige ”hämtar” eller ”importerar” invandrarna hit. Men har någon verkligen tittat på riktiga fakta och siffror om hur många som kommer varje år? Vilka är dom? Och hur många nyanlända är det som stannar kvar?

Sverigedemokraterna skriver rena rama lögner i sina riksdagsmotioner i oktober 2012:

[det är cirka 396 000 asylsökande + 138 000 flyktinganhöriga som fått permanent uppehållstillstånd sedan 1980 = 534 000!]

[endast 7 år har det inkommit över 30 000 asylansökningar per kalenderår]

Globen 14 000 personerÄr allt detta avsiktlig skrämselpropaganda, eller beror det enbart på bristande läsförståelse & matematikkunskaper?
Antal asylsökande personer som under år 2011 fick permanent uppehållstillstånd var 12 726 personer. Till detta kan man lägga till de 3 037 anhöriga till asylsökande. Alltså en summa på 15 763 personer. Årsgenomsnitten för antal asylansökningar som godkänts är ca 14 000/år (under de senaste 23 åren) respektive anhöriga till asylsökande ungefär 5 600/år. Sammanlagt ca 19 600/år i snitt. (Om man skulle undanta toppåren vid kriget i f.d. Jugoslavien så sjunker årsgenomsnitten ca 4 500 personer till ca 15 000/år) Jämför med ett fullsatt Globen per år!

Hur stort är Sverige?

Hela befolkningen är lite fler än 9,5 miljoner invånare. Centrala Stockholm, Göteborg och Malmö är väldigt tättbefolkade och har brist på lediga bostäder. Stockholms kommun har till exempel 4 618 invånare per kvadratkilometer. Men alla vill inte bo där, och alla behöver inte heller bo på exakt samma kvadratkilometrar. Om man gör ett ”matematiskt” experiment och sprider ut hela Sveriges befolkning över all Sveriges mark; blir det endast tjugotre (23,2) personer per kvadratkilometer! tänk dig en fyrkant som är 1 000 gånger 1 000 meter – det är en kvadratkilometer — placera ut 23 personer på den fyrkanten, och säg till om det känns trångt!
Sverige är så glest befolkat att hela Sveriges befolkning skulle kunna stå på Öland samtidigt! och få ungefär 140 kvadratmeter mark per person! Och då är resten av Sverige tomt!

Alla andra grupper med individer som fick ett uppehållstillstånd 2011, men inte ett permanent, som SD trots det gärna räknar med i sina ”fakta” och riksdagsmotioner och skrämselpropaganda:
• Arbetsmarknadstillstånd 17 877 (de flesta av dessa är tidsbegränsade, 63,5% till max 6 månader, och 12,5% är på max 1 år)
• Anknytningsanhöriga 29 077 (Personer som flyttar ihop med eller gifter sig med en svensk medborgare, som vi skrev om i ”Kärleksinvandring”)
• EES-avtalet 23 226 (arbetsmarknads- eller studerandeskäl, eller anhöriga till dessa)
• Studenter 6 836 (också korta, tidsbegränsade uppehållstillstånd som gäller max 1 år i taget, eller som längst fram till examen)

Antal flyktingar som fick permanent uppehållstillstånd var endast 12 726 personer under hela år 2011!
Antal anhöriga (till flyktingar) som fått uppehållstillstånd år 2011 var endast 3 037 personer!
Sverige växte under 2011 ca 0,17% med de sammanlagt 15 763 personerna.

Är detta en invasion eller en massinvandring?

Ja, det kanske man kan kalla det, om man vill hålla på att tjata om det enorma antalet asylansökningar och försöker att ignorera eller ”glömma bort” olika viktiga detaljer. För man bör komma ihåg att dra från alla de 51 179 personer som utvandrade från Sverige under året. Totalt sett netto-ökade befolkningen med cirka 40 000 utomnordiska invandrare — vilket gjorde att Sverige växte med 0,42%! Och jämför med att det var 20 615 svenska medborgare — som har bott utomlands — som flyttade hem till Sverige under år 2011.
Se upp för invasionen! Se upp för svenskinvasionen!

———

Läs även Myt: Asylrekord

Om man vill se fler siffror, så har Statistiska Centralbyrån massor av statistik.

Om etnicitet i Sverige

Det kan inte vara lätt att vara invandringskritiker, främlingsfientlig, rasist eller vad man nu vill kalla det. Alltid finns det någonting att reta upp sig på, och är det inte invandrarna det är fel på är det svenskarna själva som på olika sätt gör bort sig.

Den här gången är det Ted Hesselbom, chef för Röhsska museet i Göteborg, som ådragit sig Avpixlats uppmärksamhet. Bara genom att öppet undra och fundera över hur det är att leva som zigenare får han Avpixlat och dess läsare att ånga i upprördhet. Det måste vara det värsta de kan tänka sig; att en svensk får för sig att fundera över något så verklighetsfrämmande som hur det är att tillhöra en annan folkgrupp.

I just Ted Hesselboms fall tycker de att han har gått alldeles för långt. Inte nog med att han undrar över saken, han har dessutom ansökt om att få vara zigenare under en period. Han har ju, ve och fasa, romer i sin vänskapskrets, och det är en av dem, Bagir Kwiek från romska kulturföreningen som godkänt Hesselboms ansökan om att ta del av den romska kulturen. Tre månader får han i Kwieks egen grupp.

Det som är väldigt lustigt med Avpixlat överlag är att deras artiklar faktiskt håller rätt bra när det gäller språket. Det är i kommentarerna man hittar det riktigt dåliga språket, de riktigt rasistiska kommentarerna och diskussionerna som ger mardrömmar åt en normalt funtad människa. Så är även fallet här. Man lägger en hel rad egenskaper på Hesselbom enbart på grund av hans önskan om att veta hur det är att leva som rom.

Anmärkningsvärt är att kommentatorerna fokuserar uteslutande på det som de själva anser vara problematiskt med Hesselboms handlingar. Jag tror att det finns många här i landet som tycker att det är en spännande idé och ett väldigt bra sätt att lära sig mer om romer.

Men det kan man inte förvänta sig av Sverigedemokrater, eller de människor som hänger på sajter som Avpixlat.

Här kan du läsa originaltexten i SvD.

Livets gångbara kategorier

Källa för foto FLICKR

Tänk dig att du tar en promenad på stan.

Det är en tanke som kräver att du fyller i en hel del detaljer. Den största detaljen i sammanhanget är utan tvekan du — vem du är och vad du kan tänkas vara när du är ute och går på stan rent generellt.

Vem du är, är inte någonting som kan reduceras till en enda kategori. Du ingår trots allt i många kategorier samtidigt. Och när du tänker att du går ute på stan, så fyller du i alla dessa kategorier samtidigt. Och du skulle känna att någonting saknades om du helt plötsligt var tvungen att bara välja en kategori.

Man/kvinna. Arbetare/mellanklass/överklass. Svensk/utlänning. Det ena/andra.

Vem du är beror inte på en enda av dessa kategorier, utan på hur alla påverkar dig och ditt liv samtidigt. Och när du tänker att du är ute och går på stan, så tänker du också alla dessa kategorier samtidigt. Lite intersektionellt sådär.

Det här är egentligen inga märkligheter. Det märkligaste hittills är att någon brytt sig om att påpeka det hela.

Anledningen till att det påpekas här, är för att den här tanken dödar allt vad rasism heter när den väl är förstådd. Det blir omöjligt att tänka sig att alla ur en viss kategori är likadana, eftersom nästa tanke omedelbart blir ”men människor är många kategorier samtidigt”.

Eftersom du vet att du inte är en representant för en kategori när du är ute och går på stan. Och det som gäller för dig gäller väl även för andra människor, eller hur?

Några ord om hijab och hucklen

 

 

 

 

 

 

 

”Jag såg att häggen blommade, det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna, hon sydde på en klut
,
Och när hon lyfte ögat hade häggen blommat ut.”

/Alf Henriksson

Att kalla hijaben osvensk, tyder på en stor okunskap om svensk kultur och svensk historia. Huvudduken, den s.k. slöjan, kluten eller hucklet, som det kallades i Sverige, är en del av den svenska kulturen. Visste ni till exempel att det ligger ett svenskt hijabmuseum på Söder i Stockholm, nära Slussen?

På Almgrens sidenväverier  kan man se de huvuddukar, eller klutar, som tillverkades för kvinnor av olika stånd och rang i samhället. Att tillverka och sälja klutar var väveriernas främsta inkomstkälla. 75.000 hijaber… nej förlåt klutar, tillverkade de varje år under slutet av 1800-talet.

Min mormor berättade att när hon var liten, runt första världskriget, gick fortfarande folk på skånska landsbygden klädda i huvudukar, sjalar.

Skälen till varför man gick klädd i klut var lite olika. Man gick klädd i klut av vana eller för att man tyckte det var snyggt. Men många bar det också eftersom om man var man en ärbar gift kvinna skulle man dölja håret. Så var det ju förr i tiden, på 1800-talet. Min mormors mor, Ida, vistades i princip aldrig ute utan klut på huvudet. Hon dog 1947.

Fast min mormors mor tillhörde nog de sista som ansåg att man var tvungen att bära klut för att vara en ”ärbar” och riktig kvinna. Under 1800-talet förändrades synen på kluten gradvis och det blev mer frivilligt att bära den.

Konventioner och huvudduk

Då Idas föräldrar var unga, 1800-talets mitt, var huvudduken inget val, utan ett tvång, i Skåne. En huvudduk på en kvinna signalerade inte bara att man var ärbar gift kvinna, utan den visade även rang och status i samhället.

Jag citerar en sida om skånsk folkdräkt:

”Från Ingelstads härad skriver Bruzelius: ”En högst owanlig bröllopssed bestod deri att brudgummen efter bröllopsmiddagen afklippte brudens långa hår, och, då den unga paret lagt sig, fäste mannen i gästernas närwaro på hennes hufwud den så kallade kluten, den gifta kvinnans hufwudbonad, med hwilken hon borde sofwa bröllopsnatten.”

Under folkdräktstiden (fram till omkring 1850) ansågs det som en stor skam om en gift kvinna visade håret. Däremot kunde hon medverka i skörden iklädd endast huvudbonad, kort överdel (blus) och särk. Och om sommarens vindar är nyckfulla och som andra underkläder inte förekom, kunde det skymta sådant som vi idag anser omoraliskt. Men den skördeklädda allmogekvinnan var högst anständig. Hon visade inte håret! Det var ju bara håret den gifta kvinnan inte fick visa.

Den unga flickans stora stolthet och prydnad för att locka friare var följaktligen ett långt hår flätat eller lindat med vackra band eller annan hårutsmyckning.

Det där med klädsel var viktigt förr. Den vita färgen var dygdens färg. En del kvinnor ansågs inte ärbara, till exempel de som fött barn utom äktenskapet. Då fick de bära en annan färg på huvudduken. Nämligen den skamliga färgen rött. De fick inte gå barhuvade som ungmöerna, och inte bära den huvudduk som gav de gifta kvinnorna status, utan fick bära en röd!

Dessutom skulle kvinnor knäppa sina kläder från vänster sida, inte höger. En sed som lustigt nog lever kvar ännu.

Kvinnors hår ansåg speciellt viktigt att kontrollera.

Domstolsprotokollen är en givande läsning. Det nämns ganska ofta att en kvinna ansetts klä sig utmanande genom att ta av sig huvudduken.

Kyrkligt stöd för tankarna om kvinnans hår fanns. För att inte locka männen omkring dem att bli otrogna skulle kvinnorna dölja håret. De ogifta kvinnorna fick visa håret, dock uppsatt och/eller flätat. Då de var med andra ogifta män kunde håret visas ibland. Allt i enlighet med Paulus ord i Nya testamentet om att kvinnor inte ska uppträda barhuvade då de utövar sin tro:

En man som ber eller profeterar med något på huvudet drar skam över sitt huvud. Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad. Det är samma sak som om hon hade rakat av sig håret, för om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret måste hon ha någon huvudbonad.” (1 Kor 11:4-6) Eller: ”En man behöver ju inte ha något på huvudet eftersom han är en avbild och avglans av Gud. Men kvinnan är en avglans av mannen, ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen, och mannen skapades inte för kvinnan utan kvinnan för mannen. Därför måste kvinnan på huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull. /…/ Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud barhuvad?” (1 Kor 11:4-6)

hijab

Vad ska man då säga om bruket av burkor och sjalar i islam, som så många är rädda för och kallar osvenskt.

Det är exakt samma sak, varken mer eller mindre, än den svenska huvudduk vi pratat om ovan.

En del bär hijab av religiösa skäl, en del pga konventioner att man ”bör” gå klädd så,  medan andra mer beter sig som de svenskar som mot slutet av förra seklet bar huckle för att de gillade det, eller som de miljöpartister som på 70-talet ville markera samhörigheten med bondesamhället genom att bära huckle.

Även muslimers hucklen har en mer otrevlig bakgrund, precis som ursvenska hucklen, det ska medges. Lika lite som vi kan blunda för bakgrunden till svenska traditioner för att dölja kvinnors hår, bör vi förneka att samma finns i andra kulturer.

Det finns islamska fundamentalister som motiverar hijabtvång med koranens sura 24:30 där det står att rättrogna kvinnor ska ”behärska sina blickar och akta sin lem och ej visa sina behag undantaget vad som alltid är synligt därav. Och de må kasta sin slöja över sin barm och ej visa sina behag annat än för sina män eller sina fäder eller sina mäns fäder.” I en annan sura, 24:59, står även att kvinnor ska ”svepa sina kläder omkring sig”. Detta är en motsvarighet till Paulus ord om att kvinnan ska dölja håret. Ett som en del muslimer anser gör att det finns tvång i att använda burka eller huvudduk.

Men att det är så i vissa länder betyder inte att det är så överallt.

Dessutom är det här med hijab en modesak mer än något annat. Om man reste nere i Turkiet, Egypten, Marocko eller Cypern på 60-talet var det ganska få kvinnor som gick i hijab. Det betydde inte att kvinnan var ”friare” då. Tvärtom!

Hur som helst. Precis som kristna kvinnor i Sverige runt 1900 började tycka att det var lite konstigt att tro att en gud kan ha intresse av att reglera hur män och kvinnor klär sig, är det något muslimer också börjar fundera över.

Det betyder inte att alla ratar hijaben. Hijaben är bara ett klädesplagg.

Kort sagt kan man inte dra alla över en kam. Skälen till varför folk bär de kläder de bär är många olika.

Förnuft istället för rädsla

Användandet av huvudduk är lika svenskt som svensk midsommar, köttbullar och knätofsar, så själva bruket av sjal är inget att vara rädd för. Minst av allt om man gillar folkdräkter!

Det som skiljer folkdräkt-kulturen från den religiösa vanan att använda hijab, eller de flesta svenskars syn på det här med huvud och hår för ca 130 år sen, är att vi övergett tron att man måste följa konventionerna om hårklädsel. Våra konventioner ser annorlunda ut idag. Idag handlar våra konventioner om att man ska raka bort hår under armhålorna, på benen och runt könet, om man är kvinna, för om man inte gör det är man snuskig.

Vi kan visa att ingen människa BEHÖVER klä sig på ett speciellt sätt. Eller klä av sig för den delen. Det är en viktig fråga som vi bör lyfta fram ännu mer anser jag.

Hur som helst är en sak säker:

Att rycka bort klädesplagg från en kvinna är lika mycket övergrepp och tvång som att tvinga dem att bära ett klädesplagg.

Till och med i de fall någon anser att de måste klä sig på ett visst sätt för att passa in, är det ett övergrepp att påtvinga folk en annan klädsel. Eller att man vill förbjuda grupptryck. Att en del människor pga mode, kultur, religion eller kanske grupptryck väljer att bära huvudduk, rakar sina kön eller armhålor eller går i högklackat är inget man ska eller ens kan reglera i lag!

%d bloggare gillar detta: