Det finns en tendens, bland invandringskritiska och främlingsfientliga, att hävda att ”alla flyktingar är unga män”. Det sprids en hel del konspirationsteorier kring detta. Stämmer påståendena, och vad kan det bero på, i så fall?
Statistik från UNHCR visar att fler än 70 % av alla som söker asyl i Sverige är män. Är det ”alla”? Inte riktigt helt sant, eller hur? Cirka 30% är då inte män. Visst, det är generellt sett fler män som anländer till europeiska länder. Vad är anledningarna? Är det familjehierarkin/bristen på jämställdhet i de krigsdrabbade länderna som är boven?
i flyktinglägren är fördelningen mellan män och kvinnor jämn
kvinnor och barn för en säkrare tillvaro i flyktinglägren
män har, traditionellt sett, ansetts huvudansvariga för familjen
familjerna gör bedömningen att oddsen är högre för unga män att överleva flykten på egen hand
familjefäder flyr ensamma i hopp om att få asyl för att sedan (med flyg) hämta resten av familjen
de flesta av de som dör på Medelhavet är kvinnor och barn, vilket medför att merparten av de som når det land de söker asyl i är män
kvinnor är rädda för farliga resvägar och det finns höga risker för att bl a utsättas för sexuella övergrepp under flykten
det är ofta män som utsätts för förföljelse och fruktar för sina liv i större utsträckning – unga män riskerar att tvingas med i kriget, kidnappas av olika rebellgrupper eller av en militärdiktatur
många av de ”unga männen” har inte familj, är föräldralösa, dvs de ingår inte i den s k familjemigrationen
om en flykting skulle stoppas i t ex en gränskontroll och sändas tillbaka hem, så är det hög risk för att bli straffad som desertör, med t ex tortyr, långt fängelsestraff, ibland avrättning – familjer väljer att flickor och kvinnor ska försöka undvika sådant
Av alla som flyr från sina hem, är det en högre andel unga män som klarar att ta sig ut från landet, och som når fram levande till asylländerna som ligger längre bort från flyktinglägren. Bland alla de miljoner människor som tvingas fly från sina hem p g a krig, förföljelse, terrorism eller naturkatastrofer är fördelningen mellan kvinnor och män jämn. När vi talar om de som når Sverige är skillnaden mellan män och kvinnor 70-30.
Sverigedemokraternas ungdomsförbund har idag haft sin kongress. Man valde, mot moderpartiets vilja, Jessica Ohlson till ordförande med siffrorna 44-38. Ohlson var en protegé till den avgående ordföranden Gustav Kasselstrand, som av moderpartiet tillsammans med ett flertal andra, under dramatiska omständigheter, tvingats bort från moderpartiet.
Valet av Ohlson har gått emot de direktiv och signaler som moderpartiet har skickat till kongressdelegaterna. Blir Ohlson vald klipps banden för gott med partiet löd moderpartiets kommunikation till ungdomsförbundet.
Jessica Ohlson blev nu vald för ca tre timmar sen och moderpartiet har svarat ungdomsförbundet med följande:
Skärmdump från Sverigedemokraternas hemsida.
Moderpartiet har stängt av ungdomsförbundets hemsida. Vid försök att nå hemsidan blir man hänvisad till vad som liknar ett pressmeddelande. Pressmeddelandet konstaterar att moderpartiet helt bryter med ungdomsförbundet och att partiets verkställande utskott ska grunda ett nytt ungdomsförbund med namnet SDU. Man tar alltså besittning över rätten till namnet på nuvarande ungdomsförbund.
Den tidigare ordföranden för ungdomsförbundet Kasselstrand kommenterar det hela på sin twitter på följande sätt: Senast när ett ungdomsförbund för ett riksdagsparti skildes, mot sin vilja, från moderpartiet var 1934 då då Sveriges Nationella Ungdomsförbund, föregångaren till det som idag är Moderata Ungdomsförbund, avlägsnades av dåvarande Moderaterna.
Vad brytningen mellan SD och SDU betyder för framtiden är oklart. Det finns risk att partiet eller rättare sagt ”rörelsen” kan ta stor skada av detta men det finns också vinster beroende på hur moderpartiet hanterar frågan.
Krönika av den liberale skribenten Telason Getachew
Under det senaste halvåret har liberaler och socialister helt ogenerat kramats, väldigt ofta och väldigt synligt. Det har kramats så pass mycket att konservativa och traditionella borgare tyckt att vi liberaler begått äktenskapsbrott. Kanske beror det på att en del borgare och konservativa vill överge oss.
Kramandet mellan liberaler och socialister gäller främst kring migrationspolitiken. När en stor del av borgerliga ledarskribenter och debattörer gått till attack mot liberala värden har en hel del liberaler protesterat och dessa protester har stötts och uppmuntrats av socialister. Detta har retat gallfeber på en del borgare och konservativa som påpekar att man inte alls kan lita på liberaler eller att det inte finns någon skillnad mellan liberaler och socialister.
Som liberal tycker jag att det är kul att socialister stödjer liberala ståndpunkter. Flertalet liberaler är skeptiska mot nationsgränser och principen att somliga har mer rätt än andra att vara sin egen lyckas smed bara på grund av vart de råkar vara födda. Liberaler är emot socialt konstruerade hinder som stänger ute människor, speciellt när människor inte kan rå för det. Hinder som dessa är för liberaler orimliga när de praktiseras av en stat med våldsmonopol.
Om nu socialister uppmuntrar oss liberaler för att stå upp för ovannämnda principer har då dessa socialister blivit liberaler?
Jag skulle säga nej.
De flesta socialister som stödjer och uppmuntrar oss liberaler i vår kamp mot den illiberala utvecklingen inom borgerligheten har mer gemensamt med de borgare som mellan en fortsatt generös invandring och bevarandet av välfärdsstaten väljer det senare.
Den svenska välfärdsstaten och den svenska modellen är socialt konstruerade hinder. De stänger ut människor för saker som de inte kan rå över. Den svenska välfärdsstaten och den svenska modellen har störst stöd hos socialister. Därför är det underhållande att se när socialister av olika slag går till attack mot Skånes KDU ordanförande Adam Davidsson för följande tweet:
Davidsson anser att nuvarande förhållningssätt till migranterna i Medelhavet är omoralisk. Han menar att tusentals människor luras till att trotsa alla dödliga hinder som finns ute på Medelhavet. Om de gör det så finns det en stor chans att de kan få komma till Europa. Men det finns ett pris att betala, man kan som Alan Kurdis familj förlora sina barn genom att ta dessa risker.
Davidsson beskriver verkligheten.
Tusentals människor dör varje år i sitt försök att nå fort Europa. För att motverka detta föreslår Davidsson att man ska bogsera migrantbåtarna tillbaks där de kom ifrån. Istället för nuvarande system så vill Davidsson ha fler lagliga vägar in till Europa och att Sverige ska ta emot fler kvotflyktingar.
Vad i Davidssons resonemang låter så verklighetsfrämmande hos den socialist(socialdemokrat och vänsterpartist) som med näbbar och klor försvarar den svenska välfärdsstaten och den svenska modellen?
Man har liknat Davidsson som likvärdig Sverigedemokraterna. Detta är underligt då realiteten av socialisters förhållning till välfärdsstaten och svenska modellen är bland annat det som gör Davidssons resonemang rimlig. Med tanke på den socialistiska politiken som stänger ut människor och utlämnar de till misär och fattigdom. För betänk här att Davidsson och många konservativa med honom vill ta emot fler asylflyktingar och öppna fler lagliga vägar.
Istället för att föreslå reformer av den svenska välfärdsstaten och den svenska modellen har svenska socialister av olika snitt hyllat de ”vinningar” som deras kollegor Syriza har gjort i Grekland och de vinningar som den socialistiska presidentkandidaten Bernie Sanders har gjort. Talande för både Syriza och Sanders är att de spär på främlingsfientliga dogmer. Syriza genom att sitta i regering med ett främlingsfientligt parti. Sanders genom att sprida myter när han blir tillfrågad om vad han tycker om öppna gränser:
It would make everybody in America poorer — you’re doing away with the concept of a nation state, and I don’t think there’s any country in the world that believes in that.
Återigen som rubriken lyder, vad är den socialistiska ståndpunkten i migrationspolitiken?
Denna artikel har tidigare publicerats hos Frihetssmedjan.
Statistik kring asylansökningar, migration och befolkning uppdateras regelbundet på http://www.Migrationsverket.se. Dela gärna några av dessa diagram på dina sociala medier.
Antal beviljade uppehållstillstånd till personer med asylgrundande skäl. Stapeln längst till höger är årsgenomsnitt [2005-2014]Stapeln längst till höger är ett genomsnitt av de 10 kalenderåren som visas. Även flera andra personer har fått uppehållstillstånd i Sverige under dessa år, och de återfinns i statistiken under andra kategorier, som t.ex. tillfälliga, tidsbestämda uppehållstillstånd till gäststudenter, gästarbetare och även alla adopterade barn.
Antal familjemedlemmar som får uppehållstillstånd i Sverige för att de ska få återförenas med en närstående familjemedlem (make/maka/förälder/barn) som tidigare har fått uppehållstillstånd i kategorin som redovisas i ovanstående diagram – kommer i nästa diagram i denna artikelserie. Det visas separat för att det förekommer så mycket överdrifter kring hur många familjeåteranknytningar som sker i Sverige.
(Disclaimer: äldre statistik finns att hämta på http://www.migrationsverket.se, men vi har avgränsat till de tio senaste fullständiga kalenderåren i dessa diagram, för att få aktuellt och mer relevant årsgenomsnitt.)
Svenska Dagbladets Göran Eriksson har läst Fredrik Reinfeldts bok. Men någon recension av den blev det inte när han träffade förre statsministern. Istället handlade det om migration.
Att Svenska Dagbladet drabbats av ”Alliansen borde likna SD mer”-fnatt har vi redan skrivit om. Det blir ett sorts självgödande kretslopp. Svenskan skriver ”ojdå, nu går SD upp – det är nog för att Alliansen är kassa på ditt och datt”, och så går SD upp ännu mer, eftersom borgerliga läsare tänker att ”jojo, så är det nog”, och så skriver Svenskan ”tänk, nu gick SD upp mer, det bevisar att vi hade rätt …”.
Göran Eriksson frågar Fredrik Reinfeldt om han ångrar ”Öppna era hjärtan”-talet. Han menar att M ”förlorade valet på det”. Han antyder att det var oerhört korkat ”i början av en valrörelse”.
Eftersom Göran Erikssons artikel innehåller så många märkligheter vill vi kommentera dem – inte bara för att de inte bör stå oemotsagda, utan för att det dessutom är ett bra exempel på den historierevision Svenskan ägnat sig åt på sista tiden.
Talet hölls 18 augusti 2014. Det var då mindre än fyra veckor kvar till valet. Att påstå att det skulle vara ”i början av en valrörelse” är därför direkt fel. Dessutom gick faktiskt Moderaterna upp en smula de sista veckorna, enligt opinionsundersökningarna, så det stämmer inte ens att det är klarlagt att Moderaterna förlorade på det. Reinfeldt kallar Göran Erikssons påstående om att talet lett till valförlusten för ”en efterkonstruktion”, och det är svårt att inte hålla med.
Migrationsverket hade precis publicerat siffror som visade på en våg av asylsökande från ISIS-området, som var den högsta sedan Jugoslavienkriget 1994. Detta kunde ingen förutse. Och när det är mindre än en månad kvar till ett val går det inte att börja komma med spontana migrationspolitiska utspel bara för att fler än väntat söker skydd i Sverige. Reglerna för vem som ska få stanna bygger på europeiska överenskommelser, och har inte ändrats på många år. Det går heller inte att ändra dem utan omfattande utredningar, så även om Moderaterna hade velat gå den vägen hade det varit på tok försent.
Det är troligt att ISIS puttade borgerliga, och kanske även socialdemokratiska, väljare till SD, eftersom det framstod som om partierna saknade svar, och det kom rapporter om kaos i mottagningssystemen och i kommunerna. Men det innebär inte automatiskt att politiken vare sig före eller efter varit fel.
Göran Eriksson menar vidare att Alliansen nu ”överger delar av hans migrations- och integrationspolitik”.
Det stämmer inte heller.
Alliansens migrations- och integrationspolitik under första mandatperioden var fokuserad på att få asylsökande i arbete, och öppna upp för ökad arbetskraftsinvandring. Instegsjobb och etableringsreformen skapades. Under andra mandatperioden samarbetade man med Miljöpartiet, vilket i huvudsak resulterade i att papperslösa får sjukvård som inte kan anstå och deras barn får skolgång och full sjukvård, vilket tidigare varit upp till kommuner och landsting.
Ingenting av detta överges i de förslag som kommit ur Alliansen.
Det som ligger på bordet just nu är:
Sänkta ersättningsnivåer (KD), vilket knappast är att ”överge” den tidigare politiken. Eftersom ersättningsnivåerna i etableringsreformen ligger mycket nära försörjningsstödsnivån är det dessutom tveksamt om det går att genomföra. Det går möjligen att skära någon hundralapp för vissa barnfamiljer.
Tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta. Reglerna för vem som får permanent uppehållstillstånd har legat fast i decennier, och är alltså inget ”övergivande” av någon tidigare politik.
Försörjningskrav vid kärleksinvandring. Inte heller detta är ett beslut som tagits under mandatperioden, utan reglerna har funnits länge.
Det som bekymrar i denna artikel är att Göran Eriksson inte brukar framstå som opåläst.
Så vad är det då som driver honom och även andra skribenter på Svenskan att mynta en bild av att Alliansåren präglats av vänstervridet kaos och stolligheter och att nu måste det till ordning i leden, medan man antyder att SD, som vill bryta europeiska avtal och avvisa/utvisa nittio procent av de skyddsbehövande, skulle sitta inne med de verkliga svaren?
Statistik kring asylansökningar, migration och befolkning uppdateras regelbundet på http://www.Migrationsverket.se och http://www.SCB.se. Dela gärna några av dessa diagram i vår artikelserie ”korta motargument” på dina sociala medier.
Antal inlämnade asylansökningar i Sverige per kalenderår. Genomsnitt av de senaste tio åren i stapeln längst till höger.
Stapeln längst till höger är ett genomsnitt av de 10 kalenderåren som visas.
(Disclaimer: äldre statistik finns att hämta, men vi har avgränsat till de tio senaste fullständiga kalenderåren i dessa diagram, för att få aktuellt genomsnitt.)
Sverigedemokraterna hävdar alltid hur mycket mer humanitärt och kostnadseffektivt det skulle vara att fokusera endast på att ”hjälpa i närområdet”. Uttrycket har kommit att bli ett mantra och ett politiskt slagträ, där SD påstår sig vara de enda som egentligen bryr sig om flyktingar och deras öde.
De sverigedemokratiska riksdagsledamöterna Paula Bieler och Linus Bylund skrev den 7 september 2015 ett debattinlägg i Dagens Samhälle. Inlägget ger oss inget nytt, utan är en upprepning av SD:s redan inslagna väg beträffande flyktingpolitiken.
Sverigedemokraterna har under lång tid påtalat behovet av akut hjälp så nära krisområden som möjligt, av flera anledningar. Att begränsade resurser räddar fler liv i flyktingläger än i Sverige är väl känt.
Bieler och Bylund menar att det är ”inte humant att lämna de mest utsatta åt sitt öde”. Detta är ytterligare ett verktyg för SD att frenetiskt försöka övertala svenskarna om att det är endast i direkt närhet till krig och naturkatastrofer som de ekonomiska medlen ska göra mest nytta. Inget annat är, enligt SD, av godo.
Stämmer detta? Är det så att om vi väljer att öka biståndet till FN:s flyktingorgan UNHCR, som är det mest tongivande av flyktingorganen i, och kring, Syrien, kan vi alla då sedan sitta lugnt och klappa oss själva på axeln och tycka att vi har gjort vad vi kan, och ska göra, för att maximera det humana i vårt givande?
Sverige är ett av de länder som ger mest till UNHCR. Bara USA, Japan, EU och Storbritannien ger mer än Sverige. IKEA är UNHCR:s största enskilda privata biståndsgivare med ca 1 400 miljoner kronor per år sedan 2010.
SD säger sig vilja höja biståndet till UNHCR med 9 900 miljoner kronor (ackumulerat över 4 kalenderår), vilket enligt SD bör vara en lätt match då SD på samma gång säger att man vill minska allt utlandsbistånd med 39 265 miljoner kronor (ackumulerat på 4 år).
SD vill alltså minska det totala biståndet med mellan 5 586 – 9 489 miljoner kronor per kalenderår (Källa från nov 2014, diagram på sidan 13 och 87), vilket är fakta som Bieler och Bylund väljer att utelämna i sitt debattinlägg, då det skulle framställa SD i dålig (läs icke-human) dager.
Skulle det räcka om vi ökar biståndet till UNHCR? De är förvisso glada över att få in så mycket ekonomiska medel som bara är möjligt för att ha möjlighet att förbättra sitt krishanteringsarbete. MEN de tillägger att de inte vill användas som slagträ i flyktingdebatten. De vill att EU, och Sverige, ska höja flyktingkvoterna och ta emot fler flyktingar per år än de gör nu. Hjälporganisationen pekar på ihåligheten i SD:s försök, eftersom olika människor alltid kommer att vilja fly längre bort från krisen, så menar UNHCR att Sverige inte ska minska invandringen hit.
I debattinlägget menar Bieler och Bylund ”att merparten av jordens flyktingar aldrig kommer lämna närområdena, få vill och ännu färre kan”. Det finns en specifik del i detta som är intressant att ifrågasätta, nämligen att ”få vill” lämna närområdena. Hur vet de detta? Har de varit nere på plats i flyktinglägren i Syrien, Libanon, Jordanien och Turkiet och frågat flyktingar om vad de egentligen vill? Flyktingar tvingas stanna i flyktingläger i flera år. Vill de verkligen stanna kvar i flyktinglägren? Det låter på Bieler och Bylund som att livet är en dans på rosor i flyktinglägren. Det är naturligtvis långt ifrån sanningen.
En tanke som slagit mig är att jag tror att de flesta flyktingar anser att det är ohållbart att stanna i krigshärden (där det handlar om att välja mellan liv och död), och att väldigt många anser att det heller inte är säkert, eller hållbart, att stanna i flyktingläger. De vill vidare. Till något bättre. Till en tillvaro där man har större möjlighet att bygga upp en trygghet, och att inte behöva leva i ständig skräck. Närområdet är tillräckligt nära krigshärden för att inte utgöra en trygg fristad, och det är inte svårt att föreställa sig att de som befinner sig i lägren är oroliga för hur tryggt och säkert det faktiskt är. Man vet inte heller hur länge man tvingas stanna i flyktinglägret. Därför ifrågasätter jag starkt Bielers och Bylunds uttalande om att ”få vill” lämna flyktinglägren.
Människor flyr för att rädda sina, och sina näras, liv. Det är den enkla sanningen. Det har alltid varit så, det är så, och kommer alltid att vara så, så länge det finns krig, antidemokrati och förtryck. Vissa stannar i närområdet, vissa flyr vidare i hopp om en bättre tillvaro långt, långt bort från bomber, skott och minor.
Människor flyr inte för att de vill lämna sitt ursprung, sin kultur eller sitt språk (som Bieler och Bylund nämner). Det är förmodligen det sista de vill. Men ibland måste en del göra det. Det är så verkligheten, kriget och människor fungerar. Beroende på hur situationen i hemlandet utvecklar sig, så kan den inställningen hos människorna förändras. Eller så gör den det inte. Men man kan inte tvinga människor, som är desperata, har förlorat familjemedlemmar och är övertygade om att de också ska dö, att stanna kvar vare sig i krigshärden eller i flyktingläger. Genom att strypa flyktinginvandringen tvingar man människor att göra just det.
Flyktinglägret i Za’atari, Jordanien.
Deras senaste debattinlägg är ännu en påminnelse om den bild SD vill inpränta i våra huvuden: den om hur humant SD faktiskt är. Problemet är att man samtidigt glömmer bort värdet av långsiktigt utlandsbiståndsarbete eller att vara human mot alla de människor som inte vill stanna i närområdet.
I skrivande stund är ungefär 1 miljon människor på flykt i Europa. Hur gärna SD än vill så kommer flyktingströmmen till Europa alltid att finnas och variera beroende på kriser och naturkatastrofer i omvärlden. SD säger sig vilja vara humana mot människor som håller sig långt borta. På så sätt slipper SD få hit människor som har annan etnicitet, kultur och bakgrund. Praktiskt, eller hur?
Flyktingsituationen idag gör det nödvändigt att höja bistånd och samla in mer pengar till hjälporganisationer som arbetar i närområdet, det råder ingen tvekan om det. Men det är lika nödvändigt att höja flyktingkvoten, och tillfälligt ta emot fler flyktingar, och assistera med långsiktigt förebyggande demokratiseringsprojekt. Det gäller Sverige, och det gäller EU.
Det ena utesluter inte det andra. Både och är nödvändigt. Först då, Paula Bieler och Linus Bylund, kan vi börja tala om en human flyktingpolitik. Inte förr.
Motargument har tidigare berört dessa ständigt aktuella ämnen:
Jag ser på Twitter att sverigedemokrater gärna skyller flyktingkatastrofen runt Medelhavet på den svenska regeringen. Både den förra och den nuvarande anses skyldiga. Till en viss del har de rätt, men inte på det sätt de tror.
Det handlar om Schengen-avtalet, en osynlig mur av lagar och bestämmelser som hindrar människor på flykt att lagligen ta sig in i Europa. Det handlar om ett politiskt beslut att stänga in oss och låsa dörren för utomstående. Exakt det som Sverigedemokraternas politik och nationalism går ut på.
Konflikter kommer alltid att startas och människor kommer alltid att fly från oroshärdar och människor kommer att fly till det som är motsatsen till det dom flyr ifrån. Målet är en fristad där demokrati, yttrandefrihet och religionsfrihet råder och ett land där de mänskliga rättigheterna efterlevs. Våra politiker har en del i skulden till att människor hindras till att nå detta. Tyvärr är det också vi som röstar fram dessa politiker.
Sverigedemokraterna vill alltså, trots att vi redan provat på att stänga gränserna, stänga dom ytterligare. De vill göra det praktiskt omöjligt att ta sig in innanför våra murar. De hyllar Ungerns kommande lagar där flyktingar som tar sig över gränsen ska få tre års fängelse, och därmed sätter de mänskliga rättigheterna ur spel. De vill neka människor rätten till att söka asyl. De vill förhindra människor att kunna be om hjälp.
Jonas Sjöstedt, partiledare för Vänsterpartiet, har uttryckt sig som följer: ”I dagens Ungern kan vi se hur SD:s flyktingpolitik skulle fungera i praktiken”. Med hårda gränskontrollanter, med hjärtan kalla som is, som hindrar de som inte passar in. I deras principprogram kategoriseras vi som svenskar, assimilerade och icke-svenskar och vi minns Söders uttalande om att samer och judar inte är svenskar, vilken egentligen inte är Söders egen åsikt utan går att hämta ur samma dokument. De anser att ju större avstånd mellan ”vi och dom”, desto omöjligare blir det för ”dom” att assimileras. Deras ”öppna svenskhet” gäller bara vissa. Önskvärd och icke önskvärd invandring.
Detta är nationalismen, en exkluderande ideologi där de inom nationen har rätt att leva i den och utomstående inte är välkomna. Man kan välja att kalla det motstånd mot rasblandning eller motstånd mot kulturblandning. Konsekvensen är densamma och det är samma människor som anses vara inkompatibla med det svenska. Det svenska som de själva har så svårt att definiera. Inte ens den ”nedärvda essensen” kan de specificera innehållet i. Ändå anser de att vi är så olika, så olika att vi inte bör blandas.
Allt detta för att de anser att vi inte kan leva tillsammans.
Rasistiska nyhetssajter och sverigedemokratiska politiker har under den senaste tiden gjort en stor sak av att flyktingar i Ungern i vrede kastat mat och vägrat ta emot mat, som de fått av hjälporganisationer.
Det antas att flyktingar som är arga och kastar mat är bortskämda. De vill inte stanna i Ungern utan vill resa vidare med tåg till Tyskland och Österrike. Därför påstås de vara bortskämda och lögnare. ”Parasiter” kallas de av Kent Ekeroth, Exponerat och Avpixlat.
”Via LiveLeak sprids en film som visar flyktingar kasta mat och vatten i Ungern. Orsaken är att varken bidrag eller asyl blivit aktuellt och flyktingarna i tåget vägrar ta emot hjälp.”
Men hur sant är detta?
Om människor känner sig desperata nog och känner sig hotade till liv och lem av att bli utvisade och polis stoppar tågen – så matstrejkar vissa och kastar vad som erbjuds dem.
Har ni hört talas om baltutlämningen? Baltiska båtflyktingar i Sverige skulle utvisas tillbaka till Sovjet.
Tiotusentals baltiska och tyska flyktingar planerade man att utvisa från Sverige.
Och många tusen var så desperata över detta att de började hungerstrejka. Och även de kastade mat på svenska poliser. De stympade sig själv. De rymde. De klädde av sig nakna och kastade bajs på svenska poliser. (Se bilden ovan). De ville inte tillbaka.
Den tidens rasister var givetvis snara att ironisera över parasiterna från Baltikum som var så otacksamma över den hjälp de dittills fått att de hungerstrejkade och kastade maten de fick från svenska allmänheten.
Vi hade ett Avpixlat och en Kent Ekeroth även 1945! De hette något annat men delade deras hat.
Statistik kring asylansökningar, migration och befolkning uppdateras regelbundet på http://www.Migrationsverket.se och http://www.SCB.se. Dela gärna några av dessa diagram i vår artikelserie ”korta motargument” på dina sociala medier.
Migrationsöverskott, immigration minus emigration per kalenderår. Genomsnitt av de senaste tio åren i stapeln längst till höger.
Stapeln längst till höger är ett genomsnitt av de 10 kalenderåren som visas.
(Disclaimer: äldre statistik finns att hämta, men vi har avgränsat till de tio senaste fullständiga kalenderåren i dessa diagram, för att få aktuellt genomsnitt.)
![Antal beviljade uppehållstillstånd till personer med asylgrundande skäl. Stapeln längst till höger är årsgenomsnitt [2005-2014]](https://motargument.se/wp-content/uploads/2015/08/2014euppeh.jpg)
Motargument 