Kategoriarkiv: Korta motargument

Korta motargument

EU: Vägen till Europa

Vägen till Europa är svår, lång och i många fall livsfarlig. Migranternas vägar till Europa är huvudsakligen tre stycken:

  1. Den östliga medelhavsrutten/Balkanrutten. Denna väg går över östra Medelhavet via Turkiet till Grekland. Via denna väg kommer framför allt flyktingar från Pakistan, Afghanistan, Irak och Syrien.
  2. Centrala medelhavsrutten. Denna väg går via Libyen till Italien. Via denna väg kommer framför allt flyktingar från Bangladesh, Somalia, Eritrea, Nigeria och Guinea.
  3. Västliga medelhavsrutten. Denna väg går via Marocko till Spanien. Via denna väg kommer framför allt flyktingar från Elfenbenskusten, Guinea och Marocko.

Den stora flyktingkrisen 2015 kom människor till Europa främst via den östliga medelhavsrutten/Balkanrutten. Under året såg vi 885 000 människor ta sig över Medelhavet från Turkiet till Grekland. Denna rutt är idag i princip stängd, vilket innebär att betydligt färre flyktingar tar sig in i EU via den vägen.

Istället ser vi idag att en majoritet av flyktingarna tar sig in i EU via centrala medelhavsrutten. Pga den konflikt som råder i Libyen sedan störtandet av diktatorn Muammar al-Gaddafi har människosmugglare kunnat verka tämligen ostört. Dock är det så att även mängden asylsökande som tar sig in i EU via centralrutten har minskat till följd av att EU och dess medlemsländer stärkt kustbevakningen samt initierat samarbete med libyska företrädare.

Korta motargument

EU: Vem bestämmer om asylpolitiken?

Åsikterna om huruvida EU ska bedriva en kollektivt utformad asylpolitik skiljer sig åt, såväl på nationell som individuell nivå. Vissa länder har en hållning som inte överensstämmer med det som faktiskt har beslutats, medan andra länder arbetar för att EU-länderna ska förhålla sig till det som är beslutat.

Men vilka är det egentligen som bestämmer?

De som beslutar om hur asylpolitiken i EU ska se ut är Europaparlamentet tillsammans med EU-ländernas regeringar i ministerrådet. I ministerrådet försöker man arbeta sig fram till en kompromiss som känns OK för alla. Om detta inte lyckas fattar man beslut genom kvalificerad majoritet i omröstningar.

Det problematiska med arbetet kring EU:s asylpolitik är att vissa länder inte följer det majoritetsbeslut som tagits genom en omröstning 2015. Beslutet handlade om ett förslag på omfördelning av asylsökande i EU. Rådets beslut blev senare rättsligt gällande i EU-domstolens dom av den 6 september 2017.

De EU-länder som i störst utsträckning motarbetar tanken om omfördelning av asylsökande är Polen och Ungern. Dessa två vägrar att ta emot en enda. Tjeckien och Slovakien är länder som endast tagit emot en handfull asylsökande. Att EU-domstolen har godkänt beslutet från 2015 om omfördelning av asylsökande har inte förändrat dessa länders asylpolitiska inställning. Det är viktigt att poängtera att fram till EU-domstolens dom i september 2017 var omfördelningsförslaget inte ett formellt krav.

De olika uppfattningarna i frågan, samt faktumet att vissa länder inte följer beslutet om omfördelning av asylsökande, har skapat splittring och spänningar i EU.

Korta motargument

EU: Sveriges krav på den kommande asyllagsstiftningen

EU arbetar med att komma till konsensus gällande en ny asyllagsstiftning. Man hade förhoppningar om att vara klara i juni 2018, men förhandlingarna har dragit ut på tiden, då det finns många åsikter och viljor bland EU-länderna. Att nå en kompromiss är inte ett enkelt arbete.

Sverige har i slutet av 2017 inför förhandlingarna ställt följande krav:

  1. Att det ska inte vara möjligt för ett medlemsland att helt vägra ta emot omfördelade personer som söker asyl.
  2. Att det ska finnas möjlighet att bevilja permanenta uppehållstillstånd.
  3. Att ett medlemsland ska kunna ta emot fler asylsökande utöver de som omfördelas inom EU om medlemslandet så önskar.
    Sverige vill se en koppling mellan ekonomi och solidaritet. De medlemsländer som trots allt vägrar ta emot asylsökande ska ges mindre ekonomiskt EU-stöd eller tvingas böta.
  4. Att olika skyddskategorier likabehandlas.
  5. Att tidslängderna för uppehållstillstånd inte blir så korta att de försvårar integrationen.
  6. Att regelverket harmoniseras så långt som möjligt.
  7. Att män och kvinnor ska söka asyl individuellt.
  8. Att inte behöva erkänna andra medlemsländers medicinska åldersbedömningar i enskilda fall.
  9. Att domstolarna ska tillämpa fri bevisprövning när ett asylärende prövas.
  10. Att Turkiet inte ska anses som ett säkert ursprungsland för asylsökande att skickas tillbaka till.

Den svenska regeringen presenterade samtidigt tre prioriteringar:

  1. Alla medlemsländer ska ta emot omfördelade asylsökande.
  2. Möjlighet att ge permanenta uppehållstillstånd.
  3. Bilda en europeisk asylmyndighet.

I regeringens skrivelse Regeringens övergripande prioriteringar för EU-arbetet 2018 publicerad 2 mars 2018 läser vi följande:

  1. Ett nytt gemensamt asylsystem inom EU där varje ansökan om asyl prövas rättssäkert, humant och individuellt och där alla medlemsstater tar ett solidariskt ansvar.
  2. Fler lagliga vägar till EU.
  3. Ett väl fungerande, rättssäkert och humant återvändande för de personer som inte har rätt att stanna.
  4. Att EU stödjer de länder i unionens närområde som tar ett stort ansvar för flyktingsituationen.
  5. En politik som utvecklar partnerskapet med länder utanför EU när det gäller återvändande, samt motverkar grundorsakerna till ofrivillig migration.

För den som vill veta mer om hur arbetet med den nya asyllagsstiftningen i EU går det att läsa om på Europeiska rådets och Europeiska unionens råds hemsida.

Korta motargument

Muslimska pyromaner och nordiska skogsbränder

Eftersom snart sagt varje större händelse och årstid har sitt eget tema av skuldbeläggande av muslimer, finns ett sådant tema givetvis gällande de åtskilliga och omfattande skogsbränder som rasar i Sverige. 

De senaste vetenskapliga rönen från forskarna med examen från Livets Hårda Skola sprider sig som en skogsbrand över sociala medier och gör gällande att det kan vara muslimer som smyger runt i svenska skogar och tänder eld på dem.

I en del inlägg på Facebook kan man se personer skriva sådana inlägg, i vilka de snabbt och allt mer övertygar sig själva om riktigheten i den egna teorin, samt hur samma personer blir allt mer ursinniga efter att ha övertygat sig om en landsomfattande muslimsk skogsbrandsattack.

Denna teori backas även upp av föreställningen att det enbart är i Sverige bland de nordiska länderna, som det förekommer omfattande skogsbränder.

Så är emellertid inte fallet. Både Finland och Norge drabbas av hundratals skogsbränder samtidigt som Sverige råkar ut för det.

Kan det vara så att det i själva verket är hela Norden som drabbas av pyromaniska brandattentat genom att muslimer smyger runt och tänder på skogar?

Bränderna har vi hittat. Nu återstår bara att ge sig ut i skogarna och leta efter muslimer.

Brinner det i huvudet på de som sprider den här typen av teorier?

Skärmdumpar från forskarna i Livets Hårda Skola (bl a från Facebook-gruppen Stå upp för Sverige):

Dump1

Dump2

Dump3

Dump4

Dump5

Korta motargument

Katerina Janouch vill sätta politiska motståndare i arbetsläger!

I en tweet i maj skrev Katerina Janouch, bloggare och riksdagskandidat för Medborgerlig samling (MED), att hon vill fängsla de politiker som ”saboterat Sverige” och döma dem till arbetsläger.

Det pratas allt mer i ”sverigevänliga” kretsar om rättegångar mot alla som stött en positiv flyktingpolitik. Finspångmemen t ex. Även Katerina Janouch har hakat på den vågen.

Janouch är en domedagsprofet, som anser att Sverige och Europa håller på att gå under på grund av invandringen av muslimer.  På hennes blogg sprids artiklar som jämför kampen mot muslimer idag med både korståg och striden mot nazismen.

Men det farligaste är nog inte hennes rasistiska uttalanden eller henne domedagsidéer. Det farligaste är att hon öppet anser att politiska motståndare bör fängslas!

Korta motargument

När nazisterna förbjöd gem

Många svenska antirasister sätter numera ett gem på sina sidor i sociala medier. Vad betyder detta?

Tanken att visa att man är antinazist genom att sätta gem på jackan härrör från Norge och det andra världskriget. Man fick inte öppet visa att man var mot nazisterna och använde istället små subtila metoder att visa sitt motstånd på. Ett var genom att fästa gem på jackan.

”Har du ett gem fäst på din jacka så arresterar vi dig”, varnade den nazitrogna rörelsen Nasjonal Samlings militära gren, hirden,  i denna annons ni kan se här nedan.  Den är från november 1940.

Varför reagerade hirden så? Jo, på höstterminen 1940 beslöt studenterna i Oslo universitet att bära gem synliga på sina kläder, som en symbol för sammanhållning, Idén spred sig som en löpeld. Efter en kort tid gick halva Oslos befolkning omkring med gem i jackfickan.

I november tog nazisternas tålamod slut och de och de tysklojala i Nasjonal Samling beslöt att gå till motoffensiv. Den 25 september 1940 förbjöd man användandet av symboler på kläderna, ”merker, tegn, emblemer, klæsplagg og lignende som uttrykk for en demonstrasjon»”” (källa)

Den dagen förbjöds gem på kläderna.

Motståndsviljan bröts inte på grund av förbudet. Man fortsatte att använda gem för att markera motstånd. Det berättas att nazisterna till och med efter en tid började reagera mot att få brev med papper sammanklämda med gem. Det var suspekt. man använde även andra symboler. Då kungen fyllde 70 år den 3 augusti 1942 klädde sig många i röda toppluvor.Det blev en motståndshandling som också den retade upp nazisterna ordentligt.

Därför har en del antirasister återupplivat användandet av gem idag, som en symbol mot nazism och rasism.

Korta motargument

Inkonsekventa ”antirasister” och ”icke-rasister” har ingen trovärdighet!

Såväl antirasism som ickerasism handlar om att värna ALLA människor i enlighet med FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Det kan tyckas som en självklarhet, men vi på Motargument vill ändå puffa för att läsa igenom förklaringen, då den inrymmer kontentan av vad en antirasist, eller ickerasist, bör stå för. Den går att läsa här på svenska, och här på engelska.

Det finns människor som anser sig ingå i den antirasistiska rörelsen eller hävdar att de inte är rasister – eller uttrycker sig rasistiskt – men som fallerar vad gäller riktig anti- och ickerasism.

Som en sann antirasist, som en människa som säger sig vara icke-främlingsfientlig så finns inga undantag. Du är inte trovärdig i din icke-rasism om du samtidigt undantar något av följande:

  • etnicitet
  • nationalitet
  • hudfärg
  • ursprung
  • kultur
  • religion
  • sexuell läggning
  • könsidentitet
  • könsuttryck
  • kön
  • ålder
  • funktionsvariation

Alla nyss nämnda punkter ingår i en vidare definition av anti- och ickerasism. I samma stund som du undantar någon av nyss nämnda punkter diskvalificerar du dig själv, och konsekvensen blir att din anti- eller ickerasism inte längre är trovärdig.

Att vara konsekvent  i tanken om alla människors lika värde är att vara trovärdig. Annars kan vi låta bli att ens försöka.

Lästips:

Det finns bara en antirasism och det är konsekvent antirasism

Är du rasist, eller bara lite främlingsfientlig?

Rasismen bland antirasister

Rasismen mot romer är accepterad

En antirasistisk vision

En konsekvent antirasist undviker negativa generaliseringar

Korta motargument

Vi kräver ett svar, SD: Vilka invandrare ska ni skicka ”hem”?

1 kommentar

Sverigedemokraterna har, sedan starten, talat om att flyktingar och invandrare måste repatrieras. Så sent som 1999 var det inskrivet i partiprogrammet att flyktingar som kommit efter 1970 ska deporteras. Nu väcker de idén igen.

I takt med att det allmänpolitiska läget gällande migrations- och flyktingpolitik blir alltmer ansträngt, känner sig SD tvingat att hårdlansera frågan för att fortsatt framstå som det parti som verkligen tar ”massinvandringen” och ”islamiseringen” på allvar. Migrationsverket har gjort sitt och istället förespråkar SD ett s k återvandringsverk.

Vilka människor vill SD svika? Vilka är det som ska åka ”dit de bör bo”?

Ex-jugoslaver, finländare, iranier, ungrare, balter, latinamerikaner och judar har alla varit med och bidragit till Välfärdssverige och till att vårt land alltjämt är ett av världens bästa länder att leva i.

Anser SD att Sydsudan, Irak, Afghanistan, Eritrea, Syrien eller Somalia vara ”säkra” länder mogna för att återta människor som en gång flytt landet av en anledning?

Dessa frågor kräver svar:

• Vad innebär repatrieringen i praktiken?

• Vem kommer att beröras av repatrieringen?

• Vart ska människorna skickas?

• När kommer repatrieringen att ske?

• Hur ska kalaset finansieras?

• Varför ska människor återvända till sina hemländer?

Vi kräver svar. Raka besked. Nu.

ladda ned

P.S. Det finns redan ett återvandringsbidrag. Läs mer om det här.

Lästips:

SD: ”Tack för allt, men nu är det dags att åka hem”

Vilka vill SD deportera?

Korta motargument

Vilka invandrare är för många?

Ofta påpekar rasister att vi tar emot för många invandrare i Sverige. Man pekar på statistiken för Sveriges totala invandrarmottagande och många försöker då bryta igenom debatten och protestera mot det oseriösa i detta retoriska grepp då man ofta syftar på de flyktingar som flyr till Sverige. Jag har därför valt att behandla begreppet invandrare på samma sätt som man gör från rasistiskt håll.

Under 2016 hade vi en total invandring på 160 000 människor. Samtidigt hade vi en utvandring på närmare 45 000 människor (Migrationsverkets siffror). Av dessa 160 000 så var 29 000 asylsökande. Inom begreppet ryms även återvändande svenskar vilka utgör den näst största posten för 2016 på drygt 15 000 människor (SCB:s siffror). Med enkel subtraktion får vi vid handen att det rör sig om 119 000 människor som är varken asylsökande eller återvändande svenskar. En stor andel invandrare – 13 000 – är studerande från andra länder (Migrationsverket 2017).

Frågan vi därför bör ställa oss är: VILKA invandrare är det som anses vara för många?

Enligt statistiken så har vi alltså asylsökande som uppgick 2016 till 29 000 personer av totalt 160 000 invandrare. Är dessa 29 000 så många att man helt kan bortse från de övriga 120 000 (bl a gäststudenter och gästarbetare) som också ingår i kategorin invandrare?

Jag har i denna text valt att använda mig av avrundade siffror, men för den som vill se vad de exakta siffrorna var för den valda perioden finns länkarna nedan.

Migrationsverket
SCB
Migrationsverket, beviljade uppehållstillstånd

Korta motargument

Värde eller värdighet?

Påståendena att begreppet ”alla människors lika värde” skulle vara en felöversättning från engelska originalet, bortser från att det är inte ordet ”dignity” som ska översättas, utan det är en hel text som bland annat innehåller: ”all human beings are equal in dignity”.

I tusentals diskussioner om allt möjligt kan man stöta på ett argument att begreppet ”alla människors lika värde” skulle vara en felöversättning av en förklaring i FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter.

Det är inte ordet ”dignity” som ska översättas, utan hela texten i alla artiklar och i förordet till FN-konventionen om mänskliga rättigheter.

Översättning mellan olika språk är inte så enkelt.

Och skulle det verkligen vara så jobbigt och ansträngande om vi alla erkänner alla nu levande medmänniskors likvärdiga värde OCH värdighet OCH människovärde?

Exakt vad skulle vara så enormt fel och skadligt för dig eller någon annan, att svenska staten och svenska myndigheter betraktar alla svenska medborgare och alla invånare i Sverige på likvärdigt sätt och tillerkände dem alla liknande beaktande för varje persons värde, människovärdighet, rättigheter OCH rätten att slippa bli diskriminerade eller utsatta för rasism?