Åsikterna om huruvida EU ska bedriva en kollektivt utformad asylpolitik skiljer sig åt, såväl på nationell som individuell nivå. Vissa länder har en hållning som inte överensstämmer med det som faktiskt har beslutats, medan andra länder arbetar för att EU-länderna ska förhålla sig till det som är beslutat.

Men vilka är det egentligen som bestämmer?

De som beslutar om hur asylpolitiken i EU ska se ut är Europaparlamentet tillsammans med EU-ländernas regeringar i ministerrådet. I ministerrådet försöker man arbeta sig fram till en kompromiss som känns OK för alla. Om detta inte lyckas fattar man beslut genom kvalificerad majoritet i omröstningar.

Det problematiska med arbetet kring EU:s asylpolitik är att vissa länder inte följer det majoritetsbeslut som tagits genom en omröstning 2015. Beslutet handlade om ett förslag på omfördelning av asylsökande i EU. Rådets beslut blev senare rättsligt gällande i EU-domstolens dom av den 6 september 2017.

De EU-länder som i störst utsträckning motarbetar tanken om omfördelning av asylsökande är Polen och Ungern. Dessa två vägrar att ta emot en enda. Tjeckien och Slovakien är länder som endast tagit emot en handfull asylsökande. Att EU-domstolen har godkänt beslutet från 2015 om omfördelning av asylsökande har inte förändrat dessa länders asylpolitiska inställning. Det är viktigt att poängtera att fram till EU-domstolens dom i september 2017 var omfördelningsförslaget inte ett formellt krav.

De olika uppfattningarna i frågan, samt faktumet att vissa länder inte följer beslutet om omfördelning av asylsökande, har skapat splittring och spänningar i EU.