Kategoriarkiv: Artiklar

Artiklar, Myter

Myt: Nationalsången

Fakta: Vi har ingen officiell nationalsång i Sverige [1].

Vad som däremot finns är ett verk som används som nationalsång i många officiella sammanhang — ”Du gamla, Du fria” — eller som den hette då Richard Dybeck skrev texten: ”Du gamla, Du friska” (till en mycket äldre traditionell melodi). Ungefär 1844 var första gången den trycktes, och det debatterades kontinuerligt om förändringen av titeln och om hur många verser den skulle ha långt in på 1900-talet.

Gramophone ES
phonogalerie.com / Foter / CC BY-SA

Det är vanligtvis den första eller de första två verserna som sjungs, och de är plockade ur Dybecks ursprungsverk. Men själva landsnamnet ”Sverige” existerar inte i hans text. Andra har lagt till extraverser för att få in landsnamnet, men ingen av deras versioner har blivit långlivade. Så det är faktiskt Polens nationalsång som är den enda där man sjunger ”Sverige” i texten.

Det finns inget förbud mot att sjunga ”Du gamla, Du fria”. Varken i skolor eller i kyrkor. Du får sjunga den exakt närhelst du vill, och varhelst du än vill, så länge du inte stör ordningen eller bryter mot någon lag, så får du utöva vilken kulturyttring som helst.

[1] Källa:
Wikipedia; Du gamla, du fria

Artiklar, Myter

Sharia, bayah och shura och demokratisträvandet i islam

Många i Sverige är idag rädda för begreppet sharia. Det har blivit en synonym till ondska, i synnerhet när nån kräver shariastyre i ett land. Problemet är att även muslimer som slåss för en västerländsk demokrati och frihet i arabvärlden väldigt ofta kan luta sig mot sharia i den kampen, och då är det INTE de radikala islamisternas syn på sharia de syftar på. Det kan vara hög tid att reda ut begreppen och myterna lite om det här med islam och demokrati… och sharia. 

Badshahi Mosque July 1 2005 pic32 by Ali Imran (1)
Pale blue dot / Foter / CC BY-SA

Demokratirörelsen i arabvärlden får idag slåss både mot radikala islamister som vill stoppa utvecklingen och mot fördomarna i väst.

Det kan vara på sin plats att prata lite mer om nåt som kallas ”rådgivningsprincipen” inom islam: shura, och två andra begrepp som många demokrater använder, nämligen sharia och bayah.

Muslimhatare demoniserar koranen genom att anta att de mest extrema, radikala islamisternas syn på koranen, är den ”riktiga”. Radikala islamister å sin sida gör allt de kan för att ge muslimhatarna i väst argument mot islam. därför har begreppet sharia blivit så omstritt och hatat här, tyvärr. Att vi europeer är religiösa analfabeter, som förlorat förståelsen för religiösa argument, kan också bidra till det.

Koranen är, liksom bibeln, beroende av vad folk har i sina hjärtan då de tolkar guds ord. är man hatisk kan man tolka koranen eller bibeln så att den stöder hat. Är man mot demokrati kan man lätt hitta citat om att ”lyda gud främst” som stöder den tesen. Men har man någon form av människokärlek i hjärtat är det något helt annat man ser i koranen eller bibeln. Då kan man också hitta stöd för demokrati i de heliga skrifterna.

Många av de som älskar demokrati har därför tagit principen om shura, bayah och sharia till sitt hjärta.

Det kan verka paradoxalt att sharia faktiskt är ett av de starkaste argumenten för demokrati i den muslimska världen, men det är det. Och det finns en parallell till hur demokratibegreppet utvecklades i väst. För även i USA var ”guds lag” ett av de starkaste argumenten för demokrati en gång i tiden.

Låt oss först läsa ur koranen.

I 42 suran hittar vi t.ex. detta:

38. De besvarar sin Herre genom att iakttaga Kontaktbönerna (Salat). Deras angelägenheter avgörs efter lämplig konsultation emellan dem, och av våra gåvor till dem ger de (till välgörenhet).39. När de drabbas av stor orättvisa, står de upp för sina rättigheter.40. Trots att den rättvisa bestraffningen för en orättvisa är ett likvärdigt straff, belönas de som förlåter och bibehåller rättfärdighet av GUD. Han älskar inte de orättvisa.

41. De som står upp för sina rättigheter när en orättvisa kommer deras väg, begår definitivt inget fel.

42. Felaktigheter begår de som behandlar människorna orättvist, som tar till aggression utan att ha provocerats. Dessa har ådragit sig ett smärtsamt straff.

Liknande ord finns i koranen 3:153.

Här ser vi tre principer inom islam förenade. Bayah, sharia och shura. Shura är principen om rådgivning. Att en ledare inte ska styra själv, utan ska ta råd. Att det finns ett kontrakt mellan de styrande och de styrda, bayah, där ”de styrda” lovar att följa ledaren OM, och endast om, denne följer sharia, dvs guds lagar.

Som många muslimska demokratiförespråkare påpekat (här är ett exempel) är detta viktigt. Denna trojka av principer visar att en furste måste styra rättvist, anser de, annars tappar de mandatet från Gud. Denne måste även ta råd från folk och, som är det viktigaste, om de som styr agerar fel, dvs inte styr rättvist (inte följer sharia), har folk mandatet, och SKYLDIGHETEN, att störta sina ledare.

Till detta kommer profetens principer om att styra efter majoritetens principer, då oenighet råder (al-sawad al-a’zam) och koranens ord att en majoritet kan ha fel. Vilket gör att majoritetens vilja också måste styras i enlighet med sharia, alltså nån högre tanke om rätt och fel.

The most beloved to Allah on the Day of Requital, and the closest to Him is a just ruler/governor. And the most hateful to Allah and the most distant from Him is an unjust and tyrant ruler. (källa)

Abu Bakr, den första kalifen som regerade efter Muhammed död, slöt ett sånt kontrakt (bayah). Han valdes (shura), var tvingad att regera rättfärdigt (sharia) och att ta råd (shura).

Vi läser:

Den första kalifen, vald i fria val, började sitt mandat med detta tal: ”O, ni mitt folk, jag har blivit vald att vara er ledare men jag är inte den bästa bland eder. Om jag gör rätt och följer Profetens sunna (normer), så skall ni hjälpa mig; men om jag gör fel så skall ni rätta till mig. Lyd mig så länge jag lyder Allah och hans Profet men om jag är olydig Allah och hans Profet, så behöver ni inte lyda mig.”

Det betyder givetvis inte att han var ”demokrat” i modern mening, tvärtom. Detta var 600-talet. Men här finns den demokratiska tradtion som muslimer åberopar inom islam.

Vidare. Begreppet mänskliga rättigheter ses som en del av sharia genom att lyfta fram koranens ord om att varje människa är värdefull och ett ändamål i sig. Som Riffat Hassan skriver:

Centro Islâmico de Campinas
Fasouzafreitas / Foter / CC BY-SA

A. Right to Life

The Qur’an upholds the sanctity and absolute value of human life and points out that, in essence, the life of each individual is comparable to that of an entire community and, therefore, should be treated with the utmost care.

B. Right to Respect

The Qur’an deems all human beings to be worthy of respect because of all creation they alone chose to accept the ”trust” of freedom of the will. Human beings can exercise freedom of the will because they possess the rational faculty, which is what distinguishes them from all other creatures. Though human beings can become ”the lowest of the lowest”, the Qur’an declares that they have been made ”in the best of moulds”, having the ability to think, to have knowledge of right and wrong, to do the good and to avoid the evil. Thus, on account of the promise which is contained in being human, namely, the potential to be God’s vicegerent on earth, the humanness of all human beings is to be respected and considered to be an end in itself.

C. Right to Justice

The Qur’an puts great emphasis on the right to seek justice and the duty to do justice…

Demokratins utveckling i Väst

Det fascinerande är att detta var exakt denna diskussion som pågick i Europa då demokratin växte fram, och i USA då USA gjorde sig självständigt.

Innan demokratin började växa fram fanns det ett begrepp att kungen/fursten fått sin makt från gud och fick styra över folk oinskränkt (se t.ex. Hobbes, Pufendorf eller Grotius). Människans roll vara att LYDA. Det var denna filosofi som rådde under de s.k. enväldena på 1600-talet då kungen styrde själv.

Mot denna barbariska syn ställdes en ny syn som på 1600-talet kan skönjas hos tänkare som Komenius, Locke och Leibniz. Fursten hade inte absolut makt. Fursten måste styra RÄTTVIST, göra rätt (följa guds lagar, som man sa i debatten), annars skulle de förlora mandatet från Gud.

Under 1700-talet utvecklades denna tanke av tänkare som Montesquieu, Vatell och de amerikanska grundningsfäderna som skapade USA. Om man öppnar den amerikanska självständighetsförklaringen från 1776 ser man hur de formulerade denna princip.

We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness. –That to secure these rights, Governments are instituted among Men, deriving their just powers from the consent of the governed, –That whenever any Form of Government becomes destructive of these ends, it is the Right of the People to alter or to abolish it, and to institute new Government, laying its foundation on such principles and organizing its powers in such form, as to them shall seem most likely to effect their Safety and Happiness.

De som styr ett land måste styra i enlighet med sin skapares vilja. Det betyder respektera mänskliga rättigheter. De måste dessutom och styra i samtycke med befolkningen i landet. Om så inte sker har folket rätt att byta styre.

Fascinerande nog tog den gryende demokratirörelsen det koncept som envåldsstyret grundades på, nämligen guds lag, och vände på det. Tidigare hade man sagt att guds lag krävde enväldigt kungastyre, nu tog man det och sa att kungen måste styra enligt guds lag, dvs styra RÄTTVIST.

Guds lag och individens rättigheter blev synonymer.

Varför sharia är ett viktigt koncept i muslimska demokratirörelsen

I vårt sekulära Sverige kan vi ha svårt att förstå teologiska resonemang idag. Speciellt om det handlar om politisk filosofi så jag ska översätta det jag nyss sa.

Tänk dig att en muslim skulle beskriva hur USA grundades utifrån teologiska muslimska uttryck.

Då skulle de säga att  USA grundades genom att åberopa att de styrande gjorde revolt därför att kungen i England inte följde sharia, dvs hade ett ”icke rättfärdigt styre”. Dessutom följde inte kungen principen om shura, rådgivning. Det gjorde att kontraktet mellan de styrande och de styrda, bayah, bröts och folket gjorde ett rättfärdigt uppror.

Både de som vill ha en västerländsk demokrati i muslimska länder, och de radikala islamisterna som vill avskaffa demokratin, åberopar sharia. De styrande har förbrutit sig mot guds lag, mot det som är rätt.

Skyddet för mänskliga rättigheter, demokrati och frihet, anses vara sharia, guds lag, enligt många muslimer.

När muslimer säger att de vill att ett land sa styras enligt sharia bör vi därför fråga VILKEN sorts sharia, istället för att pinka på oss av rädsla, som några andra fördomsfulla sverigedemokrater. Är det sharia som yttrandefrihet och demokrati efter västerländskt mönster, eller är det sharia, som radikalt islamismstyre UTAN mänskliga rättigheter?

Men demokrati tar tid…

Tar tid

Мечеть Кул Шариф, 2009
Yuriy75 / Foter / CC BY-SA

Vi som sitter i våra trygga soffor i Sverige, klappar oss på magen och röstar vart fjärde år har ibland en orealistisk syn på det här med demokrati. Vi har demokrati här och alla folk och länder skulle må bra av demokrati. Men demokrati skapar man inte över en natt.

Man kan lagstifta om demokrati och yttrandefrihet, men ett folk som aldrig haft demokrati tidigare kommer att ha problem de första åren. Det kommer att finnas folk som säger ”det var tryggare med diktatur”, det kommer att vara korruption och galenskaper. Demokratin kommer inte att vara stabil.

Det bör man hålla i minnet då man kritiserar ”arabvåren”, eller då man ser på alla turerna i östeuropas demokratiska utveckling. Demokratin föds inte över en natt.

För 110 — 120 år sen var de flesta av Europas stater diktaturer. Sverige var en diktatur. På 1800-talet tog vi våra första stapplande steg mot demokrati. Tanken man hade då var att styret i Sverige skulle skyddas genom en ”graderad röstskala”. De rikas röster skulle betyda mer än de fattigas.

1907 — 1909 fick män allmän rösträtt (utom de fattigaste och straffade), i andra kammaren. Första kammaren baserades på en graderad röstskala med 40 nivåer. Åren 1918-1923 infördes kvinnlig rösträtt och kravet på värnplikt eller pengar för att få rösta togs bort. 1945 fick även de som var fattiga och gick på fattigstöd rösträtt. På 1960-talet fick de fysiskt funktionshindrade rösträtt och först 1989 fick vi i Sverige allmän rösträtt för alla myndiga då de psykiskt funktionshindrade även fick rösträtt.

Att ge alla rösträtt i Sverige var alltså en process som pågick från 1860-talet till 1989. Den allmänna rösträtten är bara 24 år gammal i Sverige.

20-talet och Europas kris

Många som tittar på arabvåren och på alla rörelser som vill krossa demokratisträvandena och som är mot yttrandefrihet, bör hålla i minnet vad som skedde efter att några av Europas länder fick rösträtt, på 20-talet.

Tyskland införde allmän rösträtt för män 1871 men styrdes fortfarande mycket som en diktatur under kejsaren som bland annat hade rätt att förklara krig. Det var inte förrän efter första världskriget Tyskland blev en demokrati på allvar, och då fick även kvinnor rösträtt (1919) och fattiga.

20-talet var inte ett lätt årtionde och väldigt många ville gå tillbaka till ett styre med en ”stark man” i spetsen, som kejsaren hade varit. Demokratin i Tyskland vacklade. Vi vet alla vad som hände sen…

Det tar tid att utveckla demokrati. Man gör det inte över en natt. Och kanske måste arabvärlden också i sin process gå igenom samma som vi gjort i Europa och USA.

Pinka inte på dig av rädsla!

Arabvärlden är inte sekulärt, det är religiöst. Här i det sekulära Europa har vi tappat förmågan att förstå teologiska resonemang. Kunskapen om hur folk argumenterade för demokrati långt INNAN demokratin fötts är usel, till och med bland professionella historiker. Speciellt då man ska försöka förstå vad olika religiösa resonemang förr i tiden betydde.

Kanske är detta också en av anledningarna till att så många pinkar på sig av rädsla då de hör ordet sharia?

Jag skulle vända på det. Begreppet mänskliga rättigheter måste bli sett som en del av sharia INNAN man kan få demokrati i arabvärlden, precis som skedde i Europa och USA. Detta sker redan nu, men det tar tid.

Det vi ska göra här i Sverige är att stötta den demokratiska utvecklingen i arabvärlden. Detta kan vi göra samtidigt som vi är nolltoleranta mot radikal islamism. Det kan vi vara, för om det är något demokratirörelsen vet i muslimska länder så är det att radikal islamism inte respekterar sharia, eftersom de bryter mot de mänskliga rättigheterna.

Eller som en demokratiälskande muslim skulle säga: de mänskliga fri- och rättigheterna härrör från Allah och är därför sharia och demokrati är shura.

PS

FAKTA för alla rasister!

Islam menar INTE att demokrati är fel eller att barn ska gifta sig, lika lite som det liknande saker sägs i kristna kyrkan, liberalismen konservatismen eller socialismen. Däremot finns det fundamentalister bland liberaler, socialister, konservativa och muslimer SAMT kristna som använt liberala, socialistiska, konservativa, muslimska eller kristna argument FÖR pedofili och MOT demokrati.

(Jo, även liberaler, fast de är få nu. Men på 1860-talet försvarades kvinnodiskriminering och slaveri med klassiskt liberala argument)

Artiklar

Granskning av Affes statistik, del 1

Affes statistikblogg är ett webprojekt som flitigt citeras av representanter för SD men även extremare aktörer inom den nyfascistiska sfären. Det är en blogg som utger sig för att presentera hårda fakta kring invandring, fakta som ofta rör invandrares brottslighet. Det är en blogg som lämnar mycket till övers att önska vad det gäller vetenskapliga metoder. Det mesta som presenteras på bloggen håller ur ett vetenskapligt perspektiv en bedrövligt låg nivå och man kan inte annat än häpnas över den brist på källkritik som många SD-representanter uppvisar när de hänvisar till bloggen.

För att tydliggöra de vetenskapliga bristerna i bloggens ”rapporter” ska jag i två artiklar granska två inlägg som publicerades på Affes blogg sommaren 2012. Jag börjar med inlägget ”Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott” där bloggaren menar sig bevisa att invandrare begår majoriteten av alla brott. Detta är en ”rapport” som flera SD-politiker—bland andra Kent Ekeroth—hänvisat till.

Anmälning är inte lika med brott

I den inledande meningen i ”rapporten” skriver Affe

Det är inte längre svenskarna som begår de flesta brotten i Sverige

Påståendet förväntas bevisas i genomgången som sedan följer. Faktumet är dock att det inte bevisas någonstans i ”rapporten”. Statistiken, från Brottsförebyggande rådet (Brå), som Affe feltolkar, bygger på hur många anmälningar som kommer in till polisen. Det är ett välkänt faktum att alla anmälda brott inte är riktiga brott, samt att långt ifrån alla brott som har begåtts verkligen anmäls. Detta gör det omöjligt att utifrån den statistiken dra några slutsatser om hur många brott som begås av någon gruppering.

Fler brott – eller diskriminering?

Det som går att avläsas i statistiken är hur många i vardera grupp som blir anmälda. En viss överrepresentation i anmälningsstatistiken kan bero på en rad olika saker. Till exempel den av forskare påvisade diskrimineringen av invandrare inom rättssystemet. Anmälningsstatistiken—som Affes ”rapport” baseras på—behöver alltså inte grunda sig i en överrepresentation i den reella brottsligheten. Det inledande påståendet bevisas inte och kan heller ej bevisas med den statistik som Affe tillhandahåller.

För att hålla en någorlunda vetenskaplig nivå måste man bland annat bevisa sina påståenden. Man måste också vara tydlig med de brister materialet man använder sig av har, och man måste kunna motivera varför den tänkta slutsatsen är rimlig. Ingenstans i sin rapport gör Affe något av detta. Det finns inte ens en ansats till att nämna brister i materialet eller metodkritik.

När seriösa aktörer—som Brå eller SCB—använder sig av den här typen av ensidig statistik så är de medvetna om bristerna och undersöker därför även andra källor. T.ex. kan data från sjukhusregister om antal misshandlade personer användas som ”kontrollvärde” mot anmälningsfrekvensen för misshandel som Brå har. Ytterligare en källa kan vara anonyma frågeformulär. Med flera sådana olika datakällor ökar validiteten (ungefär trovärdigheten) för den sammanställda rapporten.

Några sådana här kontrollkällor verkar Affe inte använt sig av i sin ”rapport”. Kanske är det för att de visar att brottsligheten sjunker. Ett faktum som rimmar dåligt med att bilden att ju fler invandrare som finns i Sverige – desto fler brott begås.

Eric Myrin, SDU, ljuger med diagram
Eric Myrin, SDU, ljuger med diagram

Ännu mera ”vetenskaplighet”

Vidare till den andra bristen i ”rapporten”. Affe bygger sina så kallade rapporter på den ogrundade tesen att överrepresentationen i anmälningar bland invandrare ökar på samma vis mellan slutet av 90-talet och idag som det har ökat mellan slutet av 80-talet och slutet av 90-talet. För att använda Affes egna ord:

”Om svenskarna (svenskfödda med båda föräldrarna svenskfödda) stod för 68,5 procent av den polisanmälda brottsligheten i slutet av 1980-talet och 55 procent i slutet på 90-talet är det uppenbart att svenskarna någon gång på 00-talet kommer att stå för mindre än hälften av brotten

Det spelar ingen roll hur noga man räknar på det. Detta påstående, som utgör grunden i de rapporterna som Affe har fabricerat, är och förblir ett antagande. Istället för att motivera varför detta antagande skulle vara rimligt så hävdar Affe att ”det är fullkomligt uppenbart”. Det finns inget uppenbart i det antagandet. Det finns däremot många anledningar till varför det skulle kunna ske ett trendbrott. För vetenskaplighet krävs mer än svepande antaganden och generaliseringar av typen ”Med tanke på hur invandringen har sett ut de senaste 12 åren så är det inte orimligt att anta att överrepresentationen har fortsatt att öka”. Återigen kan man se att Affe begår samma fel; istället för att problematisera och motivera sina slutsatser så använder Affe sig av mycket lösa antaganden som grundar sig på de lögnaktiga fördomar om invandrare som blivit allt vanligare i samhället.

Denna ”rapport” som Affe skapat är och förblir rena spekulationer och skulle inte ta sig långt på något av våra universitet, högskolor eller ens gymnasienivån. Jag hoppas innerligt att de som läser den — oavsett var de står politiskt — har kritiskt tänkande nog för att kunna se det undermåliga i Affes sammanställning.

———
fotnot:
En av de viktigaste anledningarna till att vi så tydligt uttalar oss om Affes metoder och att Affe inte är någon statistiker, är att Affe själv har förklarat det, på sin egen sida: http://affes.wordpress.com/about/

Artiklar

"Importerade traditioner"

Mozhgan Jalali och Torbjörn Jerlerup publicerar en debattartikel i GT idag, julafton 2012.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson höll nyligen ett tal om jultraditioner där han hävdade att dessa är hotade från olika grupper i samhället. Närmare bestämt olika grupper invandrare i Sverige.

imagesEnligt SD håller alla våra gamla traditioner på att förstöras av inflytandet från andra kulturer. Det är lite ironiskt att de påstår detta, eftersom nästan alla de julseder, som de anser vara ”hotade” av det utländska i dag, är sådana som faktiskt härrör från andra länder. Båda Lucia och den klädda julgranen dök upp under 1700-talet, importerad från Tyskland. Julgranen blev allmän under 1800-talets slut. Jultomten är för övrigt en blandning av den lilla ”svenska” gråklädda gårds­tomten och den rödklädde St. Nikolaus (med turkiskt ursprung). Adventsljus, adventskalender, adventsstjärnor och advents­stakar dök upp under 1900-talet, också de med tyskt ursprung, medan Kalle Anka som bekant kommer från USA.

De traditioner vi har i dag är inte de samma som traditionerna för hundra år sedan, och de i sin tur ser inte likadana ut som för tvåhundra år sedan. Kultur och traditioner är under ständiga förändringar och så har det alltid varit, i alla tider. Kulturer förändras när människorna utvecklas och inget utvecklar oss människor så mycket som mötet med det nya och annorlunda.

Men varje gång någon sed förändrats har konservativa krafter stått likt Sverige­demokraterna i dag, och försökt hejda utvecklingen. Lucia, som anses så självklart svensk i dag att till och med Jimmie Åkesson försvarar seden, ansågs vara en främmande barbarisk katolsk sed. Tomten sågs som ett påfund från utlandet (förr delade julbocken ut presenterna). Ja, självaste Kalle Anka ansågs länge vara osvensk…

Tänk bara så kontroversiellt det var när man ville introducera stearinljus i kyrkorna! Det sågs också som katolskt. I dag kan vi inte tänka oss en kyrka utan ljusbärare, ett altare utan stearinljus och december utan en ljusbärande Lucia.

Att SVT nyligen sände ett lucia­firande från Uppsala domkyrka med en kille som kom in och rappade var mycket passande för det mångkulturella Sverige vi lever i, i nutid. Sverige förändras. Så har det alltid varit och så kommer det att vara, oavsett om man vill eller inte. SD vill värna om svenska traditioner. Men vi tvekar starkt om SD själv känner till dessas värderingar och hur de uppstått. Svenska traditioner har skapats genom möten med det utländska. Därmed är SD, som vill hindra detta möte med det utländska, nog något av det mest osvenska man kan hitta i Sverige i dag.

MOZHGAN JALALI Moderat samhällsdebattör   TORBJÖRN JERLERUP Liberal debattör och medgrundare till Motargument.se

Artiklar

"Kärleksbudet" förenar religionerna

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matteus 7:12, Bibel 2000)

Dialog mellan folken förutsätter att man hittar likheter, inte bara olikheter. Det som förenar religionerna är bland annat den gyllene regeln, kärleksbudskapet. Gör inte mot andra, det som ni ej vill att andra ska göra mot er. Gör mot andra som ni vill att de ska göra mot er!

Den gyllene regeln kombineras ofta i religionerna med idén om det unika och STORA människovärdet: att människan har ett förhållande till Gud som liknar förhållandet mellan barnet och föräldern. Så värdefull är varje människa, enligt detta sätt att se på han eller hon; att varje människa är en avbild av Gud eller speciellt utvald av Gud.

Kärleksbudet — vilket gemensamt arv som finns hos mänskligheten som helhet, bortom de etniska, religiösa och kulturella skillnaderna.

Men kom ihåg att det i alla dessa religioner finns enskilda individer som utger sig för att företräda hela sin religion, men som hatar människorna. Innehållet i religionen beror ytterst på vad som döljer sig i hjärtat på den som säger sig tro.

Här är några exempel på hur olika religioner innehåller kärleksbudet:

Islam

Abu Hamza Anas ibn Malik, profetens Muhammeds medhjälpare, berättade att profeten sa: Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv. /Hadith 13 Imam Al-Nawawi’s 40 Hadither

Abu Dharr Jundub ibn Junada och Abu ‘Abd ar-Rahman Muadh ibn Jabal berättade att Muhammed sa: Frukta Gud varhelst ni är och låt en ond gärning efterföljas av en god för att den onda ska utplånas. Och uppträd på bästa sätt inför andra människor. /Hadith 18

Abu Huraira berättade att Muhammed sa:Varje led i en människas kropp måste utföra en välgärning varje dag som solen går upp. Att medla mellan två människor är en välgärning, att hjälpa någon med hans riddjur, hjälpa honom att sitta upp eller slänga upp hans packning är en välgärning. Ett vänligt ord är en välgärning, varje steg ni tar (mot moskén) för att utföra bönen är en välgärning och att avlägsna ett skadligt föremål från vägen är en välgärning. /Hadith 26

O ni som tror, ni ska ge till välgörenhet av de goda ting ni förvärvar, och av det vi skapat åt er från jorden. Välj inte ut det som är dåligt till att ge bort, när ni själva inte accepterar det såvida era ögon inte är stängda. Ni ska vara medvetna om att GUD är Rik, Prisvärdig. /Koranen Sura 2:267

De söker ihärdigt sin Herre, iakttager Kontaktbönerna (Salat), spenderar från våra gåvor till dem i hemlighet och öppet, och de bemöter ondska med godhet. Dessa har förtjänat den bästa boningen. /Koranen Sura 13:22

På grund av detta fastställde vi för Israels Barn, att för den som mördar en person som inte begått ett mord eller hemska brott, ska det vara som om han mördat alla människor. Och för den som skonar ett liv, ska det vara som om han skonat livet på alla människor. Våra budbärare gick till dem med tydliga bevis och uppenbarelser, men de flesta av dem efter allt detta överträder ändå. Koranen Sura 5:32

Ni ska dyrka endast GUD — associera ingenting med Honom. Ni ska ta hänsyn till föräldrarna, släktingarna, de föräldralösa, de fattiga, den besläktade grannen, den obesläktade grannen, den nära vännen, den resande främlingen och era tjänare. GUD älskar inte de arroganta skrytmånsarna. De som är snåla, uppmanar människorna till att vara snåla, och döljer det som GUD har givit dem av Sina gåvor. Vi har preparerat ett skamfullt straff för de som inte tror. Koranen Sura 4:36-37

Martin Luther King

”Kärleken är den enda kraft som förmår att förvandla en fiende till en vän.”

Judendom

”Du skall icke hämnas och icke hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa såsom dig själv. Jag är HERREN”  (3:e moseboken 19:18)

”Det som är dig själv förhatligt, skall du inte göra mot din nästa. Detta är hela Torahan. Det övriga är förklaringar. Gå och läs!” (Torah – Hillel, Shabbat 31a)

Hinduismen

”Detta är summan av plikterna: Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig.” (Mahabharata 5:17)

Buddism

”Plåga inte andra med det som pinar dig själv.” (Udanavarga 5:18)

”Hur skulle jag kunna göra det mot andra människor, som inte är behagfullt, eller en njutning, för mig?” (Samyutta NIkaya v. 353)

Kon-Fu-Tse (Konfusianism)

”Finns det någon grundsats som bör tillämpas under hela livet? Säkert är regeln om kärleksfull godhet en sådan. Gör intet mot andra vad du inte vill att de skall göra mot dig.” (Analekterna 15:23)

”Behandla andra så som du själv vill bli behandlad.” Mencius VII.A.4

Zoraoastrismen

”Endast den karaktär är god som inte mot andra gör något som inte är bra för honom själv.” (Dadistanidinik 94:5)

 

Artiklar

Loke: Aldrig mera rädd

Til alla er som förstår att det med normalitet bara sitter i er egen hjärna. Er som accepterar, lyssnar och känner in. Till er som inte stöter bort det ni inte förstår utan förstår att ni inte förstår det, och anpassar er efter det. Lokes: Aldrig mera rädd: ”För om vanlig innebär att vara nåt av det ni är, Och dela era ideal då ska jag aldrig nånsin bli normal”.
Jag flydde som en fågel över gatorna en natt
med käften full av blod och av saliv.
Jag flydde som jag brukar som en råtta från en katt
förödmjukad, förnedrad, för mitt liv.Natten fylldes utav våld och vansinniga skrik
från de som jagade mig med stora tunga steg.
”Bättre fly än illa fäkta” skrek min tanke i panik
medans mitt hjärta repeterade ordet feg.

Och med min harhjärtade fart så kom de efter ganska snart
men genom skräcken skrek mitt hjärta som besatt:
Att ”om du flyr på detta sätt så är det inte mer än rätt
att det är dem som sätter villkoren inatt”

Och jag vet inte vad som hände vad som styrde mitt beslut
för allt jag såg var vrede, våld och blod.
Men i samma stund jag skulle lyckas undfly dem till slut
så stanna jag i steget där jag stod.

På en sekund var de ikapp mig när jag långsamt vände om.
De kom emot mig som en störtvåg som en storm.
Och fastän natthimlen blev vit av deras vrede när de kom
bar de alla sotsvart blick och uniform.

Och allt blev stilla en sekund och jag darra´ som en hund
hjärtat sprängdes i mitt bröst vid varje slag.
De kom emot mig i en ring och jag fatta´ ingenting
men i den stund som mina ben gav vika hörde jag mig stå och skrika:

Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Nej, jag är inte rädd.
För hur hårt ni än kan slå ska jag vara hårdare ändå
och av det hat som kommer ifrån er får ni tillbaks fem gånger mer.
Men jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Nej, jag är inte rädd.
För var och en av oss som dödas ska tusen nya födas
för att stå här blodig bränd och svedd, tillintetgjord men aldrig mera rädd.

Jag ska vara allt ni hatar. Allt ni fruktar allra mest.
Allt ni finner obehagligt, onormalt.
Jag ska sprida mig i landet som en farsot som en pest
och infektera erat samhälle totalt.
Ja, för er ska jag va blatte, jugge, kosovoalban.
För er är jag från Uzbekistan.
Med hiphop-stylad burka med kroksabel, turban.
Er ryska maffia och eran taliban.

Jag ska se det som en seger om ni ser mig som en neger.
Hiv-bärande, Kat-tuggande svart.
Jag snor cyklar, jobb och brudar. Jag är juden ibland judar.
Jag är ZOG och jag finns överallt men ni vet inte vart.

Ni gissa rätt att jo, javisst. Visst fan är jag er kommunist.
StaliLeniTrotskiMaoAnarkist.
Perverterad satanist. Beväpnad djurrättsaktivist
och mycket riktigt ska jag vara er kastreringsfeminist.

Jag är er samhällsparasit. Handikappad transvestit.
Jag är hemlös och packad och hög.
Rastafari och vegan könsopererad lesbian.
Herregud jag ska så hjärtans gärna vara eran bög.

Ja, det är mig ni ska hata. Denna natt på denna gata.
Bara kom! Jag är fienden av varje typ och slag.
För om vanlig innebär att vara nåt av det ni är
och dela era ideal då ska jag aldrig nånsin bli normal men…

Jag är inte rädd…

Ni kan nog gissa hur det slutade, jag hade ingen chans
det blev emo-ärr och tjugofyra stygn.
Och en sirenskrikande färd i en hysterisk ambulans
och en Salhgrenskavisit på fyra dygn.

Men jag minns knappt vad som hände, jag minns knappt att de slog
eller att de stampa på det lilla som blev kvar.
Jag minns bara jag låg blödande och värkande och log
som en sol och som den segrare jag var.

Och med gatan mot mitt öra tyckte jag mig kunna höra
själva stadens puls och djupa andetag.
Sedan hörde jag en sång från varje port och trappuppgång.
Ja, det var så marken börja gunga och jag hörde staden sjunga…

Jag är inte rädd…

Artiklar

Rasism en extra sten att bära för många i vård och omsorg

Gästinlägg av Margareta Edling från Suntliv.nu

Jobben i vård och omsorg ger stolthet och glädje. Men medarbetare med utländsk bakgrund kan också möta brukare som inte vill ha med dem att göra – just på grund av deras ursprung. Tyngst är att uppleva diskriminering från kolleger och chefer, beskriver Yeshiwork Wondemeneh, utredare på Kommunal, i en rapport.

Yeshiwork Wondemeneh, utredare på Kommunal

”Det räcker inte att göra rätt” heter boken, som bygger på intervjuer med 17 slumpvis utvalda medlemmar med utländsk bakgrund, främst inom vård och omsorg. Författaren Yeshiwork Wondemeneh menar att deras berättelser sätter fingret på viktiga frågeställningar, även om det inte går att generalisera utifrån så få intervjuer.

Arbetet har stor betydelse, inte bara som försörjning – det är en av hennes poänger. De intervjuade är stolta och glada över jobben inom vård och omsorg. Arbetsuppgifterna är meningsfulla och de känner värme och respekt för de personer de arbetar med, oavsett om det är dementa äldre eller förskolebarn. ”Jag älskar mitt jobb”, säger flera av dem. Även de som hade högre utbildning i sina hemländer, och egentligen ville fortsätta som ekonomer eller bokförläggare i Sverige, tycker att det nuvarande arbetet är viktigt.

”Står ut med lite för mycket”

De intervjuade är också beredda att betala ett pris för att få, och behålla, ett arbete, menar Yeshiwork Wondemeneh. De vill till exempel inte klaga eller ”bråka” för att hävda sina rättigheter. Otrygga anställningskontrakt hör till vardagen.

– De står kanske ut med lite för mycket. Alla som jag intervjuade har erfarenhet av diskriminering och kränkningar på jobbet.

För flera handlar det om omsorgstagare som uttrycker sig nedsättande. En 94-årig kvinna tillåter till exempel inte Bella från hemtjänsten att öppna hennes skåp, eftersom hon är mörkhyad. Någon gång i livet ska kvinnan ha haft en ”mörk piga som stal från henne”. Det måste man respektera, eftersom hon är dement, säger Bella i intervjun.

När Bella under utbildningen praktiserade i hemtjänsten fick hon inte gå in till en äldre omsorgstagare. Han ville bara släppa in den infödda svensken, själv fick hon vänta utanför. Bella anmälde aldrig händelsen, eftersom hon inte ville ha trassel – bara bli klar med utbildningen. Hon bestämde sig dock för att aldrig mer arbeta i enskilda vårdtagares hem.

Oacceptabelt att acceptera fördomar

Toleransen för vård- och omsorgstagarna är enorm, säger Yeshiwork Wondemeneh. När det gäller personer med demens kan det vara rimligt att bortse från kränkningar, anser hon. Men det är inte acceptabelt om alla fördomar bagatelliseras.

– Att inte kräva vett och hyfs bara för att en person är gammal, är att omyndigförklara henne eller honom. Det är inte okej.

Anhöriga kan också uppträda avvisande. Undersköterskan Eden berättar om hur arbetsledningen gick med på att byta ut en arbetstagare med utländsk bakgrund som kontaktperson. Den boendes anhöriga ville ha en ”en svensk”. Sådant känns som en större kränkning än om de äldre själva har fördomar.

Chefer behöver bli bättre på att hantera den här sortens frågor, menar Yeshiwork Wondemeneh.

– För det första måste man identifiera problemen och erkänna att de finns. Sedan måste man ha strategier för hur de ska bemötas och öppna en dörr, så att medarbetare kan få stöd när det behövs.

Ett stödjande och öppet klimat mellan arbetskamraterna har stor betydelse för den som blir kränkt, säger hon. Men flera av hennes intervjupersoner har i stället upplevt negativt bemötande även från arbetskamrater och chefer. Undersköterskan Sahar skildrar till exempel i boken hur kollegerna subtilt stänger henne ute från samtal i personalrummet. Andra beskriver ren mobbning.

Flera upplever att de särbehandlas vid arbetsledning, genom att få mindre kvalificerade arbetsuppgifter, och vid lönesättning. Eden fick till exempel inte det lönepåslag som avtalet gav. Det var ett misstag som skulle rättas till nästa gång, ursäktade sig chefen. Hon hade haft ”fel uppgift” om lönen. Eden reflekterar: ”Alla andras hade hon exakt koll på, men inte min?”

”Det sliter inifrån”

De intervjuade har bilden av att det inte räcker att klara jobbet lika bra som arbetskamraterna, eller till och med bättre. Har du utländsk bakgrund, så hör du inte riktigt till. Du blir annorlunda bedömd och det finns mindre tolerans för dina misstag.

– Det här talas det alldeles för lite om. Många arbetsledare känns inte vid problemet och tar därmed inte tag i det, säger Yeshiwork Wondemeneh.

Vissa forskare använder uttrycket emotionellt lönearbete om arbete inom bland annat vård och omsorg. De anställda arbetar i nära relationer till andra, men måste bete sig på ett visst sätt, oberoende av vad de själva känner.

– En undersköterska kan inte skrika åt en gammal vårdtagare, oavsett bemötande. Det är självklart. Men att inte kunna agera utifrån hur du känner, eller ens visa det, det sliter inifrån. Blir du dessutom dåligt bemött på grund av etnicitet, blir det en extra sten att bära.

Socialt stöd, från chefer och arbetskamrater, har särskilt stor betydelse i relationsyrken, konstaterar Yeshiwork Wondemeneh. Om Sverige ska kunna rekrytera den arbetskraft som behövs inom vård och omsorg framöver, är en av de avgörande frågorna hur personer med utländsk bakgrund blir bemötta, menar hon.

Fakta

Av de kommunanställda är 12 procent födda utomlands. Drygt 14 procent är födda i Sverige, men bägge deras föräldrar är födda i ett annat land.
I landstingen är knappt 13 procent av medarbetarna utlandsfödda och drygt 15 procent har två föräldrar som är födda utomlands. Siffrorna gäller år 2011.
Källa: Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)

/Margareta Edling från Suntliv.nu

Artiklar

Praktika för den svenska yttrandefriheten

Det finns en rad så kallade nyhetssajter på Internet idag, som alla tror sig publicera ”sanningen” som ”fulmedia” inte vågar visa. Man övertygar varandra om att media för vanligt folk censurerar verkligheten för att ge en falsk, romantiserad bild av hur världen ser ut. Dessutom menar man att den svenska yttrande- och åsiktsfriheten hotas på grund av meningsskiljaktigheter mellan människor. Översatt till vanlig svenska betyder det att alla som inte är av samma åsikt som dessa människor förtrycker och tystar deras åsikter, när det egentligen är tvärtom.

Med den här texten vill jag visa att författare och kommentatorer på nämnda så kallade nyhetssajter har fel i sin tro att den svenska yttrande- och åsiktsfriheten är hotad.

About freedom of speech
blog100days / Foter / CC BY-NC

Mänskliga rättigheter

Såhär säger FN’s deklaration om de mänskliga rättigheterna;

Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.

(Artikel 19)

Det här innebär att alla människor har rätt till sina egna åsikter. Det innebär att alla människor får söka, ta emot och sprida information/idéer med hjälp av alla uttrycksmedel, oberoende av gränser. I praktiken innebär detta att alla som har rasistiska idéer både kan och får sprida sina tankar både inom Sverige och utanför. Internet är det tydligaste exemplet, där det är oerhört lätt att sprida sina tankar och idéer. Som till exempel på Avpixlat.info, Fria Tider, Nationell.nu – med flera så kallade ”alternativa” nyhetssajter.

Eller för den delen, Motargument.se.

Till skillnad från vad särskilt läsarna av ovan nämnda så kallade nyhetssajter gör gällande i sina kommentarer, så är denna rättighet gällande för alla. De egenutnämnda oliktänkande vill få det att framstå som att deras åsikter inte är välkomna och censureras å det grövsta av både media och politiker. Dessutom är de oerhört motvilliga att ge plats åt den som tänker annorlunda i kommentarsfälten på deras egna forum.

Det här står i yttrandefrihetsgrundlagen;

Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.

[…]

Med tekniska upptagningar avses i denna grundlag upptagningar som innehåller text, bild eller ljud och som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.

    Paragraf 1 ur Yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469)

Det får inte förekomma att något som är avsett att framföras i ett radioprogram eller en teknisk upptagning först måste granskas av en myndighet eller något annat allmänt organ. Inte heller är det tillåtet för myndigheter och andra allmänna organ att utan stöd i denna grundlag, på grund av det kända eller väntade innehållet i ett radioprogram eller en teknisk upptagning, förbjuda eller hindra dess offentliggörande eller spridning bland allmänheten.

    Paragraf 3 ur Yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469)

I praktiken är det alltså;

  • oavsett ämne får alla yttra tankar, åsikter och känslor i ett offentligt samtal
  • ändamålet med detta är att skapa förutsättningar för ett fritt meningsutbyte, en fri allmänupplysning och ett fritt konstnärligt skapande
  • ingenting som avses framföras i radio eller teknisk upptagning får granskas av myndighet eller annat allmänt organ (alltså; ingen censur)

Tanken att någons åsikter i det svenska samhället på något sätt skulle förtryckas eller censureras är helt barock. Visst finns det åsikter de flesta av oss inte vill kännas vid – till exempel främlingsfientliga och rasistiska sådana. Men det innebär inte att staten går in och blockerar sajter som tidigare nämnts. Då skulle man nämligen bryta mot lagen.

Det läsarna till Avpixlat, Nationell, Fria tider med flera inte verkar känna till är att varje människa, utöver att ha friheten till sina egna åsikter, också har friheten att välja vad man vill läsa, lyssna på och ta till sig.

FOTNOT

Att nyttja sin åsikts- och yttrandefrihet är som att nyttja en rabatt i en butik. Den går oftast inte att kombinera med andra rabatter (eller som i det här fallet; lagar). Det är också i största allmänhet dåligt att nyttja sin yttrandefrihet på annans mark (t ex andra människors hemsidor) om man använder den för att exempelvis skriva något som kan tolkas som hets mot folkgrupp.

 

Artiklar

Ddos attacker mot Motargument.se

Vi utsattes för en attack under helgen så hemsidan låg nere.  Nu verkar Motargument fungera normalt igen. Men vi tar det lite lugnt tills vi är säkra. Här är en artikel om Ddos attacken mot Motargument som Malinka Persson skrev på sin privata blogg imorse. En timme efter stängde rasisterna ner hennes blogg också. Om sidan skulle vara stängd imorgon också så beror det på att attackerna fortsätter.

För den som inte vet det, så befinner sig Motargument.se under en Ddos-attack.

Malinka Persson
Malinka Persson

Det började igår sen eftermiddag (som jag personligen känner till, i alla fall) med att det strulade med att uppdatera sidor, jag fick error-meddelanden och så. På kvällen funkade den inte alls, och trots att vi fick upp den under kanske tio minuter idag, så ligger den nere igen.

Jag kan inte låta bli att känna mig lite smickrad över att Motargument.se är utsatt för detta. Visst är det irriterande och synd, men samtidigt väldigt underhållande att det finns människor som stör sig såpass på oss att de känner sig tvungna att göra detta. Jag kan nästan se dialogen mellan de som faktiskt utför själva handlingen och andra så kallade troll; jag misstänker att de flesta av dem tror att vi sitter och svär över dem och önskar alla högre makter att de ska få röda utslag i rumpan eller så.

Så är det givetvis inte.

Man ska skilja på person och handling i detta, känner jag. Jag stör mig inte på handlingen, eftersom den bevisar att vi påverkar människor. I och med handlingen stör jag mig också på tekniken, och att jag själv inte är tillräckligt duktig för att stoppa såna här attacker utan hjälp. Men det gör inget heller, egentligen, just därför att vi uppenbarligen påverkar – och det är det vi är till för. Man kan förvisso argumentera för att vi påverkat fel sorts människor just nu – det är inte trollen vi är ute efter att påverka, utan syftet är att påverka de som vacklar samt de som vill ha bra argument när de diskuterar/debatterar mot främlingsfientlighet.

Men förtvivla icke – soon we’ll be back up and running. 

Artiklar

Asylprocess för dummies, del 3

Gästartikel av Sanna Vestin

Del 3. Efter avslag.

De flesta som söker asyl i Sverige får avslag. Detta innebär vanligen att man får beslut om utvisning, att man måste lämna Sverige. Beslutet kan verkställas när det har vunnit laga kraft, det vill säga när det inte går att överklaga längre. Lämnar man inte landet på egen hand inom den tid som står i beslutet (oftast fyra veckor efter att det vunnit laga kraft), så ska Migrationsverket verkställa utvisningen.

Verkställighetsproceduren börjar med att man kallas till ett återvändarsamtal om hur resan ska gå till, och vilka handlingar som behövs.

Ungefär hälften av utvisningarna från Sverige verkställs genom att den utvisade själv ordnar utresan eller reser i samarbete med Migrationsverket. Det kallas för ”frivilligt återvändande” För en del länder går det att få ett ekonomiskt bidrag i samband med frivilligt återvändande.

Många utvisningar är svåra att verkställa, till exempel för att hemlandet inte tar emot utvisade utan id-handlingar. I väntan på verkställighet får man bo kvar på samma villkor som asylsökande, men man får inte arbeta.

Cop_Youngster
Dan Shouse / Foter / CC BY-NC

Om man avviker så lämnas ärendet över till polis. Samma sak sker om Migrationsverket anser att det finns skäl att tro att man tänker hålla sig undan (till exempel för att man inte kommer på återvändandesamtalet), eller att det kommer att behövas tvångsmedel för att verkställa utvisningen.

Man kan också tas i förvar, alltså tas in på en av Migrationsverkets låsta förläggningar, om Migrationsverket eller polisen anser att det behövs för att utvisningsbeslutet ska kunna verkställas. Den som tas i förvar får ett offentligt biträde just i frågan om förvarstagandet. Förvarstagandet omprövas varannan månad av förvaltningsrätten, och det ska finnas en reell möjlighet att verkställa utvisningen för att förlänga beslutet om förvar.

Det är ganska vanligt att beslut om utvisning fattas fast beslutet i praktiken inte kan verkställas. Det kan vara praktiska problem med kommunikationer till landet. Det kan vara så att de enda organisationer som har möjlighet att verkställa utvisningar till ett visst land inte befattar sig med ofrivilliga resor. Eller att landet har som policy att inte ta emot utvisade, eller tar emot så få att de flesta får vänta. Oavsett orsaken blir resultatet att den utvisade blir kvar i Sverige trots att det formellt finns ett ”verkställbart” utvisningsbeslut.

I många fall fattas beslut som blir svårt att verkställa därför att Migrationsverket anser att det skulle gå – bara den utvisade personen samarbetar, till exempel genom att gå till sin ambassad och ordna pass eller genom att gå med på att delta i ett återvändarprogram. Det kan också vara så att Migrationsverket hävdar att den utvisade kommer från ett visst land, eller har passerat ett visst land, men eftersom den utvisade inte har pass eller några andra resedokument som visar det, så nekar det landet att släppa in personen.

För ensamkommande barn tillkommer ett visst krav på mottagande. Om utvisningsbeslutet fattas utan att mottagande är ordnat så kan myndigheterna avvakta med att verkställa beslutet tills barnet fyllt 18. Detsamma gäller barn vars föräldrar försvunnit i Sverige.

År 2011 återvände ungefär 10.000 asylsökande till hemlandet utan att polisen behövde ingripa. Ungefär lika många ärenden lämnades över till polis. Men det var bara 2.500 personer som faktiskt verkställdes av polis under året. En del av personerna med utvisningsbeslut som inte verkställs har avvikit, men andra bor öppet i förläggningar eller eget boende på liknande villkor som asylsökande. De flesta får dock dagbidraget nedsatt helt eller delvis med motivering att de inte samarbetar om utvisningen.

Hinder mot verkställighet

Om Migrationsverket får nya uppgifter om att ett utvisningsbeslut inte går att verkställa, så ska verket pröva om det är så. Det måste vara fråga om nya omständigheter som inte fanns när utvisningsbeslutet fattades (annars skulle det bli en överprövning av vad domstolen redan bestämt, och det kan inte Migrationsverket göra). Men om det till exempel står klart att hemlandet inte kommer att ta emot inom överskådlig tid, så att utvisningen inte går att verkställa, då ska Migrationsverket pröva om personen ska få uppehållstillstånd i alla fall.

Sjukdom kan vara ett verkställighetshinder, men då handlar det om att sjukdom hindrar själva resan, inte vad som händer i hemlandet. Det kan också uppstå helt orimliga situationer, till exempel att ett barns sjukdom har förvärrats och blivit livshotande, eller att det skulle rasera barnets framtida psykosociala utveckling att verkställa utvisningen. Sådant skulle kunna ses som en ny omständighet. För ensamma barn kan även sådant som att föräldrarna dödats i hemlandet vara en ny omständighet.

För vuxna är inte vistelsetiden i sig ett skäl, men för barn kan Migrationsverket i enskilda fall ta hänsyn till vistelsetiden eller rättare sagt att barnets anpassat sig till Sverige medan verkställigheten har dragit ut på tiden. Men det ska i så fall handla om mycket långa tider; många år.

Det kan ju också uppstå nya politiska skäl, till exempel genom att situationen ändras i hemlandet. I sådana fall kan man begära en ny prövning av ärendet, om Migrationsverket inte genast håller med om att den nya situationen innebär verkställighetshinder. Får man en ny prövning så börjar man om från början med asylproceduren, men det är bara skyddsbehoven som prövas i den situationen, inte anknytning eller andra ömmande omständigheter.

De nya omständigheterna behöver inte ha uppstått i hemlandet. Det kan också hända att det kommer fram personliga omständigheter som inte har prövats förut, till exempel övergrepp som man inte har klarat av att berätta om, eller att det har hänt saker i Sverige som gör att myndigheterna i hemlandet fått ett nytt intresse för ens person. Men då ska man ha en mycket bra förklaring till varför det här inte kunde tas upp i grundärendet, annars får man inte någon ny prövning.

Medan Migrationsverket prövar sådana frågor får utvisningsbeslutet inte verkställas förrän prövningen är klar. Migrationsverket kan också tillsätta offentligt biträde igen och fatta ett särskilt beslut om inhibition. Inhibition betyder att utvisningsbeslutet kvarstår men får inte får verkställas tills vidare.

Om Migrationsverket sedan kommer fram till att det finns ett verkställighetshinder just nu så kan beslutet bli uppehållstillstånd, tidsbegränsat eller permanent beroende på omständigheterna.

I de flesta fall blir det ett nytt avslag. Det är många som påtalar verkställighetshinder, men de flesta får ett snabbt svar att det här är inget nytt, eller i varje fall inget som hindrar verkställigheten.

Om man har påtalat nya politiska skäl kan man överklaga ett nej. Frågor om verkställighetshinder av praktiska eller medicinska skäl eller annat som inte har med skyddsbehov att göra, går inte att överklaga.

Giftermål, studier, arbete…

Om man under tiden i Sverige har gift sig med någon som har rätt att bo här, så har man i princip rätt till uppehållstillstånd. Detsamma gäller om man fått barn med någon som är bosatt här, åtminstone om man har bott ihop eller har umgänge med barnet. Men såna saker betraktas inte som hinder mot att verkställa en utvisning. Uppehållstillstånd av familjeskäl ska man ju ändå söka från hemlandet, eller något annat land där man har rätt att vistas. I undantagsfall kan man få söka från Sverige om man har barn som skulle ta skada av en lång separation, och man inte har levt gömd. Men villkoren är mycket snäva, och de flesta måste söka från utlandet även om de har barn.

Annat som kan hända under väntetiden kan vara att man blir intagen på en utbildning, får löfte om ett arbete eller kanske har startat ett företag. Sådant kan också ge uppehållstillstånd, men även i de fallen ska tillståndet sökas från utlandet. Villkoren finns att läsa på Migrationsverkets webbplats, och där kan man också ladda ner blanketter för att ansöka via internet. Arbetet eller studieplatsen ska vara ordnad i förväg, och man ska ha ett giltigt pass.

En viktig sak att veta direkt när man får slutligt avslag är att om man ansöker om arbetstillstånd inom två veckor efter att ett avslagsbeslut vunnit laga kraft så kan man slippa resa till hemlandet för att ansöka. Förutsättningarna är att man har arbetat lagligt i sex månader och har erbjudande om att fortsätta i minst ett år hos samma arbetsgivare.

Preskription efter fyra år

Om det inte har uppstått några nya skäl, varken verkställighetshinder eller av annat slag, så kan man inte få sin sak prövad på nytt i Sverige förrän det gamla beslutet preskriberats och inte gäller längre.

Dublinbeslut, alltså beslut om överföring till ett annat EU-land, preskriberas sex månader efter att det andra landet accepterade överföringen, om Sverige vid det laget inte har lyckats verkställa överföringen. Men om misslyckandet beror på att den asylsökande har hållit sig undan så blir preskriptionstiden 18 månader.

Har man redan fått uppehållstillstånd i ett annat land så hjälper det inte att hålla sig undan ett Dublinbeslut, Sverige behandlar inte asylansökan en gång till. Har man fått slutligt avslag i ett annat land så kan det eventuellt gå att göra en ny ansökan om utvisningen anses verkställd.

Det förekommer också att ett beslut enligt Dublinförordningen upphör att gälla därför att den sökande vistats utanför EU i minst tre månader sedan beslutet togs – men det är inte så vanligt, eftersom det är svårt att bevisa.

Vanliga utvisningsbeslut preskriberas efter fyra år, räknat från att beslutet i grundärendet vann laga kraft.

Att ett utvisningsbeslut har preskriberats innebär inte att man befinner sig lagligt i Sverige, men man får ansöka om asyl på nytt om man vill. Proceduren blir likadan som första gången. Alla skäl, både de som man anförde förra gången och sådana som tillkokmmit, kan läggas fram. Man erbjuds boende och dagbidrag som en ny asylsökande.

För den som har blivit kvar i Sverige fyra år efter utvisningsbeslut utan att ha varit gömd, till exempel för att hemlandet inte har velat ta emot eller att utvisningen har skjutits upp av andra skäl, är sannolikheten stor att man får uppehållstillstånd när man söker på nytt efter preskription. Om man har varit gömd så är det troligare att man får ett nytt utvisningsbeslut av liknande skäl som första gången.

/Sanna Vestin

Texten bygger på FARR:s Goda Råd samt föreläsningar, bland annat för rådgivningsgruppen inom ”Ingen Människa är Illegal” i Stockholm, februari 2012.
Läs mer om asylproceduren: FARR:s GODA RÅD (finns även på arabiska, engelska, spanska och ryska)

Gå till Asylprocess för dummies: Del 1 Att söka asyl | Del 2 Skäl för uppehållstillstånd | Del 3 Efter avslag