Kategoriarkiv: Artiklar

Artiklar

In memoriam

Dessa personer är några av de som har mördats eller misshandlats till döds av nazister/rasister/högerextremister under de senaste decennierna i Sverige:

Because I love you...........(EXPLORE)
– 35-årig man huggs ihjäl av 20-årig nazist, Eskilstuna, 31 juli 1983.

– Åke Nord, Stockholm, 8 november 1983. En av de två som döms var medlem i Nordiska Rikspartiet.

– Ludwig Buchwald, Göteborg, 29 oktober 1985. Den som döms var medlem i Nordiska Rikspartiet.

– Ronny Landin, Nynäshamn, 20 juni 1986.

– El Moustafa Ennadja, turist mördas i Lund, 20 januari 1990.

– Kent Antonsson, Göteborg, 12 augusti 1990. Den som döms för mordet, kommer straffas även 1995.

– Hayan Altrn, Uddevalla, juli 1991. Tre nazister döms.

– Jimmy Ranjbar, Stockholm, 8 november 1991.

– Tommy Månsson, Linköping, 14 augusti 1992. Två nazister döms.

– Mikael Hogg, Nödinge, 30 april 1993. Tre nazister döms.

– Anders Gustafsson, Stockholm, 1 januari 1995.

– Peter Karlsson, Västerås, 11 mars 1995.

– Lars Hellberg, Avesta, 13 april 1995.

– Tony Boija, Borlänge, 29 april 1995.

– Sven-Peter Pettersson, Malmö, 3 juni 1995.

– Per Skogsberg, Göteborg, 7 juni 1995. Den som döms för brottet dömdes även 1990.

– Lars Enmark, Skellefteå, 25 juni 1995.

– John Hron, Kungälv, 16 augusti 1995. Två av de fyra som misshandlade honom döms.

– Gerard Gbeyo, Klippan, 9 september 1995.

– en man från Algeriet mördas av två som säger sig vara nazister och satanister, Göteborg, 23 juli 1997.

– Björn Söderberg, Stockholm, 12 oktober 1999. Tre nazister döms.

– Salih Uzel, Skogås, 31 december 1999. En nazist döms till fängelse.

– En man dödas med knivhugg, Norrköping, 9 april 2000. En nazist döms.

– Lennart Landin dödas och 7 skadas, Åkeshov, 19 maj 2003.

– Kooros Effatian, Malmö, 13 juni 2003.

– Firas Al-Shariah, Malmö, 28 juli 2003.

– 46-åring dödas, Göteborg, 2 februari 2004. En nazist som dömdes för mord 1995 döms för detta mord.

– En man dödas med knivhugg, Växjö, 28 februari 2004. En nazist döms.

– 15-åring misshandlas till döds, Stockholm, 15 januari 2005.

– 55-åring misshandlas till döds, Upplands Väsby, 17 juni 2007. Två med koppling till Nationalsocialistisk Front döms.

– Kvinna och hennes dotter huggs till döds, Surahammar, 27 mars 2008. En nazist döms.

– 19-åring mördas, Lidköping, 17 maj 2008. Både gärningsman och offer var kända rasister på orten.

– Trez West Persson, Malmö, 10 oktober 2009.

– Joakim Karlsson, Vallentuna, 22 september 2012.

– 3 dödas och en skadas av svärdshugg på en skola, Trollhättan, 22 oktober 2015.

Artiklar

Marcus Priftis: Fakta biter inte på rasisterna

Här kan man läsa hans krönika där han menar att man som antirasist bör använda andra tekniker än just fakta för att omvända en rasist. Och visst har han rätt i att fakta inte nödvändigtvis biter på den som har alltför starka åsikter, oavsett om det handlar om rasism eller något annat. Delar av den forskning som ligger bakom hans resonemang är dessutom oerhört intressant.

Malinka PerssonMen detta är en av anledningarna till att Motargument.se existerar. Vi har inte som huvudmål att omvända rasister. Vi är inte ute efter att vara några självutnämnda hjältar som får den svenska rasistiska rörelsen att förändra sina åsikter. Vi tror oss inte kunna åstadkomma detta, även om det givetvis vore en snygg fjäder i hatten.

Motargument.se har som främsta mål att bidra med just motargument för den som sitter i fikarummet på jobbet och diskuterar med en helt vanlig människa som kanske har rasistiska tendenser i sina åsikter. Som kanske köper de där argumenten som låter rumsrena, men som egentligen inte är det. Vi vill påverka den som kanske inte riktigt vet hur den ställer sig till Sverigedemokraternas argument, eller som inser att något är fel någonstans i deras matematik, men inte kan sätta fingret på vad.

För min egen del vill jag gärna också sprida insikten att rasism på ett sätt går att förstå sig på, då det endast är ett annat perspektiv på verkligheten. Förvisso ett i mina ögon snedvridet sådant, och ett som inte är humant, empatiskt eller förstående på något som helst sätt, men ett annat perspektiv och sätt att se verkligheten.

På det stora hela håller jag med Marcus Priftis när han säger att den som vill omvända en rasist måste börja prata mer om värderingar, inte bara presentera fakta som kan läsas utifrån olika perspektiv och vridas på och tolkas till sin egen fördel. Hur man tolkar och använder fakta visar dock rätt tydligt vilka värderingar man har.

Och i slutänden är det värderingarna som gör skillnad.

Artiklar

Ingrid Carlqvists hudfärgsfundamentalism

Gästinlägg från Politifonen.

1378273_10151705651432794_652166475_n

Ingrid Carlqvist är en märklig, märklig person.

Hon är inte rasist, men rasifierar vilt när hon ser en möjlighet till det. Se till exempel den skärmdumpade kommentaren ovan.

Hon undviker att erkänna det välkända förhållandet att konstruerad korrelation inte säger något om kausalitet. Det vore intressant att få veta mer om hennes spekulationer. Framförallt om hon menar att hennes egen agenda och politiska tillhörighet är en genetisk produkt, snarare än ett rationellt val.

Det är uppenbart att hon inte tänkt igenom vad hon skrivit. För svenska förhållanden kanske det finns någon slags samvariation mellan brottsbenägenhet och hudfärg eller härkomst, åtminstone om man begränsar sitt statistiska underlag på något lömskt sätt. Det kanske också gäller för andra västländer. Däremot kan det knappast säga något om statistiska relationer mellan hudfärg och brottsbenägenhet i sig, eftersom underlaget är begränsat på så vis. Det tillkommer såklart att hon skriver att hudfärg inte spelar någon roll, men det är visst tillräckligt viktigt för att motivera rasifierande forskning. Eller vad hon nu menar, det är som vanligt högst oklart vad Ingrid egentligen försöker uttrycka.

Så att hon gör en generaliserad koppling är klassisk rasifiering. Vilket för oss vidare till att hon mer än gärna utgjuter sig över begreppet rasist.

541418_10151705651902794_2068413952_n

Likt vitmaktkulturens mantrarörelse, som försöker hävda att asylrätten innebär ett rasistiskt folkmord på “vita”, hävdar hon att demokratiska jämlikhetsivrare och antirasister är “de verkliga rasisterna”.

Frågan blir vad hon menar med det. Kanske kan hennes idoliserande recension av Bodekers film A conversation about race ge en fingervisning. Hon skrev så här i den:

“Såväl svarta som vita höll med om att svarta är betydligt bättre på basketboll än vita – och att detta beror just på deras ras. Men när Bodeker frågade om de instämde i påståendet att vita är bättre på att behålla sina jobb, slog de intervjuade ifrån sig. Detta kunde absolut inte ha med den vita rasen att göra.
På frågan om vita är bättre än svarta på IQ-tester, menade samtliga att detta beror på att testerna är utformade av vita, för vita. När Craig Bodeker påpekade att asiater alltid presterar högst, blev de intervjuade osäkra och visste inte vad de skulle svara.

Alla höll med om att det är bra att svarta har förkämpar för sin ras, men ryggade tillbaka inför tanken att vita människor skulle tala gott om sin ras.”

Här utgår hon alltså ifrån att det finns mänskliga raser, samt att dessa är intimt sammankopplade med hudfärg. De flesta, inklusive FN och andra tongivande bedömare, anser att resonemang av det här slaget är utpräglat rasideologiska. Alltså vad man i folkmun kallar för rasistiska.

Förutom att hon med sin rubriksättning och bildsättning ifrågasätter om rasism överhuvudtaget existerar hakar hon alltså på Bodeker och menar att eftersom hans intervjuobjekt rasifierar och ger uttryck för rasideologiska ståndpunkter är det helt okej för henne och Bodeker att göra det. Som om två fel vore ett rätt, en idé man normalt gör sig av med i unga år om man har tillgång till juste grundutbildning.

Mest slående är hennes förakt för problematisering och vetenskap. I den första bilden framkommer att hon vill att det ska forskas på eventuella samband mellan hudfärg och brottsbenägenhet, något som naturligtvis skett i stor omfattning. En gång i tiden var ju rasideologi legio som vetenskaplig utgångspunkt och sedan dess har såväl kulturantropologi som sociologi gått vidare efter att det visat sig att rasideologiska utgångspunkter tenderar att vara i strid med både empiri och moral. Bland annat för att biologin inte kunnat påvisa förekomsten av några egentliga människoraser, men också för att rasideologiska överväganden varit en central del av folkmordsutlösande politisk demagogi.

I allmänhet brukar man hänföra minoritetsgruppers överrepresentation i brottsstatistik till helt andra faktorer än hudfärg. Om Ingrid vore intresserad av hur det faktiskt förhåller sig enligt aktuell forskning hade hon inte uttryckt sig så svepande och insinuant. Brottsförebyggande rådet har givit ut rapporter som behandlar just detta och på ett pedagogiskt sätt erbjuder trovärdiga förklaringar. Inom marxistisk sociologi och ekonomi brukar man betrakta brottslighet som en följd av strukturella förhållanden inom det kapitalistiska systemet, där grupper på grund av diskriminering i olika grad alieneras från samhället i övrigt och därför i olika grad är lojala mot dess normer.

Liberalt inriktad sociologi och ekonomi brukar istället hänföra det till att människor som har olika förutsättningar också är i kontakt med olika incitament att bete sig på olika sätt. De grupper som oftare ser möjligheter att tjäna på att begå brott kommer också i högre grad att välja att göra det, på grund av att det är rationellt och i egenintresset att ta sådana chanser. Vidare finns också konservativa, postmodernistiska, med flera, perspektiv på brottslighet. Att trots detta veritabla smörgåsbord av livlig forskning och debatt hänge sig åt hudfärgsfundamentalism är ytterst suspekt.

Genom att inte informera sig om forskningsläget utan istället rasifiera järnet och försöka påstå att rasifiering är den sanna antirasismen företräder alltså Ingrid en vitmaktideologi vi är väl bekanta med. Frågan är när hon övergår från att kokettera med vitmaktmaterial av den typ Bodeker givit ut till en mer öppen och ärlig rasism. Radikaliseringen är tydlig. Marginaliseringen från den etablerade debatten om ras, kön, migration och andra sådana frågor, tillsammans med den ekonomiska kris hennes arbetsgivare uppenbarligen upplever, kommer garanterat att fortsätta driva henne och hennes medarbetare allt längre ut i den rasistiska kulturen.

Det är inte bara i samhället i stort som polarisering är trenden, utan även inom det nyfascistiska fältet. Sverigedemokraterna bedriver en intern häxjakt på antisemiter, radikala nationalister och liknande, samtidigt som Svenskarnas Parti gradvis går mer samman med Svenska Motståndsrörelsen och dammsuger upp missnöjda före detta sverigedemokrater som antingen blivit uteslutna eller anser att socialkonservativ ideologi inte är tillräcklig rasifiering.

Vi välkomnar att Ingrid är så explicit. Det gör det lätt för oss att använda henne som pedagogiskt exempel.

Elwa Ninpo har skrivit detta.

Artiklar, Myter

Myter om mord

Sverigedemokraterna vill ha livstids fängelse. ”På riktigt”. Småsmällar över fingrarna eller stå i skamvrån med en dumstrut på huvudet ska bort. Inga fler ”semestrar på spa-anläggningar” förklädda till rättspsykiatriska kliniker. Bura in dem och kasta bort nyckeln. I slutet av mars satt enligt Aftonbladet ungefär 170 livstidsdömda individer i fängelse, de flesta för mord. Det finns en hel del myter om dödligt våld som Sverigedemokraterna gärna plockar fram och skrämmer upp personer med. Dags för Motargument att knäcka några av dem.

— ”Det var bättre förr, det är blattarna som mördar”

Myt: ”Det dödliga våldet ökar.”

Fakta: Det dödliga våldet i Sverige har minskat med 25 % de senaste 20 åren, med hänsyn tagen till befolkningsökningen. Det betyder att vi är tillbaka på ganska exakt samma nivåer som under 50-talet. I början av 90-talet nåddes en tillfällig topp, men efter det har fallen minskat. Dödligt våld är överskattat i statistiken, många misstänkta brott visar sig vara naturliga dödsfall eller olyckor, självmord, överdoser etc. Antalet polisanmälda brott är således betydligt fler än det faktiska antalet fall av dödligt våld.

Påstående: ”Utrikesfödda är överrepresenterade bland gärningsmännen.”

Sanning: Det stämmer. Detta är ytterligare en ”sverigevänlig sanning” som Motargument inte räds för att publicera. I ”Dödligt våld i Sverige 1990-1998. En deskriptiv studie” från år 2000 skriver kriminologen Mikael Rying att utrikesfödda är överrepresenterade med drygt tre gånger som gärningsmän och drygt två gånger som offer. Men dessa ”invandrare” i statistiken (som Sverigedemokraterna mer än gärna talar om) kommer emellertid ofta från länder vars kultur ligger väldigt nära inpå våran egen. Det talar Sverigedemokraterna mindre gärna om.

Bland de utrikesfödda i mordstatistiken dominerar nordbor, särskilt finländare. Av 729 gärningsmän under perioden 1990-1998 var 80 stycken (11 %) födda i Finland. Svenskar och nordbor utgör 79 % av alla gärningsmännen och 85 % av offren. Inkluderas övriga européer stiger siffran till 88 % av gärningsmännen och 89 % av offren. Vid våldsbrott som får dödlig utgång har ofta gärningsman och offer bakgrund från samma land (Rying 2000).

Det dödliga våldet i Finland är mycket intressant. Även om det vid första anblick kan tyckas irrelevant eftersom artikeln handlar om Sverige, så är deras statistik värd att uppmärksamma och syna. Finland har en betydligt mer restriktiv invandringspolitik än Sverige, men trots att deras samhälle är mer ‘etniskt homogent’, har Finland dubbelt så många fall av dödligt våld som Sverige, räknat per 100 000 invånare.

Som kuriosa kan även nämnas att 60 % av alla offer för mord och dråp i Sverige under 1980-talet hade finsk härstamning (Ekbom, Engström & Göransson. Människan, brottet, följderna. Kriminalitet och kriminalvård i Sverige. s. 122, ISBN 978-91-27-13244-3).

— ”Juggemaffian skjuter vem som helst, för minsta lilla. Typ”

Myten: ”De gör upp i den undre världen.”

Fakta: Begreppet ‘det var en uppgörelse i den undre världen’ förekommer ofta när man läser om dödligt våld bland kriminella. Det får det att framstå som att det rör sig om storskalig narkotikahandel eller avrättade informatörer. Sanningen är att de kriminella ‘uppgörelserna’ ofta handlar om ganska futtiga saker; en upplevd kränkning efter något bagatellartat gräl, eller strävan efter att imponera på andra kriminella. Det dödliga våldet utförs oftast av unga personer i nätverkens eller grupperingarnas utkanter med endast lösa kopplingar till kärnmedlemmar. Att våldshandlingar i den undre världen handlar om gängkrig eller marknadsandelar är ovanligt.

När man talar om dödligt våld skiljer man på expressivt och instrumentellt våld. Dessa två former av våld beskrivs kort — och enligt mig mycket bra — i denna rapport från BRÅ (s. 21). En majoritet av det dödliga fullbordade våldet kännetecknas av så kallat ‘expressiva motiv’. Med detta avses oplanerade brott som begåtts i affekt och kan ha sin grund i svartsjuka eller andra starka känslotillstånd. Våldet är ett mål i sig, och ofta finns alkohol med i bilden. I denna kategori finner vi bl.a. spontanbråk och dispyter, samt familje- eller partnervåld, som är den vanligaste typen av dödligt våld i Sverige.

Instrumentellt motiverat dödligt våld är t.ex. mord i samband med rån eller kriminella affärer. Det förekommer i Sverige, men i mindre utsträckning än det expressiva (BRÅ 2011:5).

Myt: ”Vem som helst kan drabbas av mord.” 

Sanning: Mord är till stora delar en klassfråga. Det är ofta frågan om marginaliserade, missbrukare och kriminella som dödar andra marginaliserade, missbrukare och kriminella. Både offer och gärningsman kommer oftast från de nedre delarna av samhällsstegen. Dödligt våld bland överklassen är mycket ovanligt.

— ”Du blir mördad på gatan av en främling”

Myt: ”Fler och fler dör av gatuvåld.”

Sanning: Sju av tio mord sker i någons bostad. Inget tyder på att dödligt våld mellan obekanta ökar. Mordstatistiken är förhållandevis konstant och visar att ca 70 % sker inom familjen eller bekantskapskretsen.

— ”Mördarna får 500 spänn i böter och samhällstjänst”

Myt: ”Vi daltar med brottslingarna, de kommer lindrigt undan.”

Sanning: Domstolarna ser allt strängare på dödligt våld. Andelen gärningsmän som döms för mord eller dråp istället för vållande till annans död har ökat från 45 till 65 %. På 1970-talet dömdes mellan 65 och 70 % av gärningsmännen till rättspsykiatrisk vård. År 2011 var motsvarande siffra 13 %. Regeringen föreslog nyligen att livstids fängelse skulle vara den normala påföljden för mord.

I Sverige fråntas man inte straffansvar på grund av psykisk störning, det är påföljden som påverkas. Av de ca 550 stora rättspsykiatriska undersökningar som genomförs varje år, har ca hälften av de undersökta en psykisk störning. Traditionell straffpraxis har varit att en person som har en allvarlig psykisk störning inte ska kunna sättas i fängelse utan istället få vård. 2008 togs detta absoluta fängelseförbud bort. Efter lagändringen kan en person som anses ha en allvarlig psykisk störning, men som har ett begränsat vårdbehov under vissa förutsättningar placeras i fängelse.

Myt: ”Du sitter och hittar på allt det här!”

Sanning: Om du som läsare missat det, är merparten av ovanstående information hämtad från artikeln Nio myter om mord som publicerades i tidningen Svensk Polis (nummer 2, februari 2013). Den är skriven av Mikael Rying, en av Sveriges främsta experter på dödligt våld. Övriga källor är bl.a. BRÅ, Svensk Polis och nordisk kriminalstatistik från Kriminologiska institutionen i Stockholm.

Kriminologstuderande Louise H.

Artiklar

SD och misshandel

Sverigedemokraterna försöker göra en stor sak av att ”antalet misshandelsfall har ökat med 40 %” de senaste 10 åren. De försöker tolka och använda delar ur kriminalstatistik på ett skevt sätt, för att måla upp en skrämmande bild av ett samhälle som är på väg utför. Snabbt. En grym dystopi där vi alla måste se oss över axeln både en och två gånger. Alla kan drabbas, ingen får hjälp, är vad de försöker skrämmas med.

Vad som är extremt viktigt att understryka är att en polisanmälan inte är samma sak som försök till eller ett utfört brott. När Sverigedemokraterna påstår att ”antalet fall ökat med över 40 %” så är det milt uttryckt en sanning med modifikation. Det borde istället stå ”antalet polisanmälda misshandelsfall har ökat…”. Statistik från BRÅ menar att ökningen är 34 %, men nedan finner vi det som är mest intressant. Och tro mig – det är väldigt intressant.

”Statistiken som gick upp i rök?”

Den 40 %-iga ökning som Sverigedemokraterna lanserar som sin sanning, har inte tagit någon hänsyn till befolkningsökningen. När invånarantalet ökar, så gör även antalet brott och polisanmälningar det, det är simpel logik. För att kunna se om den polisanmälda brottsligheten ökat måste vi för varje år titta på antalet polisanmälningar per 100 000 invånare, och då ser vi att siffran har gått ner ännu mer. År 2003 polisanmäldes 726 st, år 2012 hade det stigit till 914 (per 100.000 invånare)

Forskningen på området visar att nya arbetssätt och rutiner inom polisen kan påverka statistiken. Vi ser även en allmänt ökad uppmärksamhet och intensivare debatt om våldsbrottsligheten. Toleranserna mot brottslighet har minskat och anmälningsbenägenheten har ökat.

Sett ur ett internationellt perspektiv sticker ändå inte Sverige ut när det gäller våldsbrottslighet, vi ligger på en ganska genomsnittlig nivå för EU-länder. Faktum är att Sverige låg under EU-genomsnittet när offerundersökningar år 2004-2005 i övriga EU-länder jämfördes. Räknat i procent var antalet personer som uppgav att de utsatts för våld och hot om våld färre än i många andra länder. Listan toppades av Irland och Storbritannien (Sarnecki. Introduktion till kriminologi, s. 114. ISBN 978-91-44-04858-1).

victim”Offer som förblir tysta”

I likhet med kategorin sexualbrott finns ett högt mörkertal med inträffade brott som aldrig polisanmäls. Det finns flera andra källor som man kan, och bör, använda för att få kompletterande information och därmed kunna beskriva verkligheten så bra som möjligt. Offerundersökningar och sjukhusdata går att använda för att få en bättre bild, eftersom de kan tala om hur många som utsatts för brott, oavsett om brottsoffret har gjort en polisanmälan eller ej. De visar att nivån har varit stabil de senaste 15–20 åren. Varje kalenderår uppger cirka 2-3 procent av Sveriges befolkning att de har blivit misshandlade, och sjukvården uppger oförändrade nivåer av patienter med skador som har orsakats av misshandel eller grövre våldsbrott. Utöver de två källorna ovan används självrapportundersökningar (Sarnecki, s. 102). Den generella bilden stöder inte tesen att vi sett en kraftig ökning av våld, och då i första hand grovt våld, under de senaste 15 åren (Sarnecki, s. 105).

”Ökningen på riktigt?”

Kan vi utesluta en ökning? Nej, det kan vi inte. Men att det faktiska antalet misshandelsfall ökat med över 40 % de senaste 10 åren är inte sant. Vi kan inte ens säga att antalet misshandelsfall per 100 000 invånare har ökat med 34 %. Men vi kan säga att antalet polisanmälda misshandelsfall har ökat. Samma statistik visar även att polisanmälda misshandelsbrott minskade med 3 % år 2012 jämfört med föregående år. Det finns alltså all anledning att vara kritisk och ifrågasätta Sverigedemokraternas påståenden om brottsligheten i Sverige och fundera över deras politiska agenda.

Sverigedemokraterna verkar älska att måla fan på väggen. Deras paradgren ser ut att vara: ”ryck något helt ur sitt sammanhang, för att visa en (enligt dem själva) oroväckande trend”. En siffra som de säger är bevis för en samhällsförändring, och som vid första anblick kan tyckas stämma, kan man lätt hitta motbevis och motargument mot, om man bara vet var man ska leta upp fakta och har förmåga att titta med kritiska ögon. Det här är ett skolexempel på hur de försöker vilseleda människor om samhället och den påstådda degenereringen som de säger sker p.g.a. ökad mångkultur.

Artiklar, Myter

Hur ser Våldtäktssverige ut på riktigt?

Gästinlägg av Politifonen

Vi har tänkt uppehålla oss vid ett av de starkast stigmatiserade brotten för en stund, våldtäkt. Gärningen är att en person tvingar sig på en annan eller utnyttjar ett hjälplöst tillstånd (medvetslöshet, droginducerad hjälplöshet och liknande) och därvid genomför samlag eller med samlag jämförlig handling. Samlag i juridisk mening är könsumgänge i bokstavlig bemärkelse, det räcker med kontakt mellan könsdelar och fordrar alltså inte penetration. Med samlag jämförliga handlingar är sådant som att penetrera vagina eller anal med en kroppsdel, i typfallet fingrar, eller något föremål. Typiskt sett är våldtäkt ett brott som förövas mot unga kvinnor av unga män, 2 procent av förövarna och 96 procent av offren är kvinnor. Omkring 26 procent av sexualbrotten sker i offrets eller gärningspersonens hem.

Firenze
Våldtäkten av Sabinebrtsergio / Foter / CC BY-NC-SA

Ibland påstås att Sverige är ett av världens mest våldtäktsdrabbade länder. Framförallt förs det fram från populistiskt och nyfascistiskt håll, inte sällan med en direkt koppling till immigrationsstatistik. Som belägg för att det förhåller sig på det viset brukar anmälningsstatistiken för sexualbrott anföras.

Anmälningsstatistiken

Sedan 2005 har våldtäktsanmälningarna ökat kraftigt. Skälen till detta är i huvudsak två, dels genomfördes en lagändring som avsevärt utökade vilka gärningar som är att betrakta som våldtäkt och dels har den allmänna toleransen för sexualbrott minskat betydligt med en ökad benägenhet att anmäla våldtäkt som följd.

Sett över en längre period har anmälningarna av våldtäkt ökat stadigt under flera decennier. Detta är eventuellt till följd av feministisk opinionsbildning och ökning av sensationsjournalistik som rapporterar om våldtäkter och våldtäktsmål.

Det påstående som alltså brukar göras är att våldtäktsanmälningarna skulle spegla den faktiska mängden våldtäkter. Frågar man det institut som har i uppdrag av det offentliga att ta fram forskning i ämnet stämmer inte detta.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) undersöker utsattheten för sexualbrott genom att årligen genomföra ett stort antal intervjuer, omkring fjortontusen, och drar av det underlaget statistiskt säkerställda slutsatser. Detta kallas för Nationella Trygghetsundersökningen eller NTU.

Den faktiska brottsmängden

Till skillnad från anmälningsstatistiken ger NTU information om den faktiska brottsmängden, uttryckt som andel av befolkningen som under ett år utsatts för en viss kategori av brott. Då anmälningsbenägenheten är särskilt svag när det gäller just sexualbrott, endast omkring 23 procent anmäls (16 900 anmälningar, uppskattningsvis 114 000 utsatta personer, NTU 2012), säger också anmälningsmängden särskilt lite om brottsmängden och då kommer NTU-data väl till pass.

De senaste åtta årens genomföranden av NTU (2005-2013, årets rapport publiceras i november; se kommentarerna för en diskussion om tidsangivelsen åtta år) har visat att utsattheten för sexualbrott är stabil, den varierar mellan 0,7 och 0,9 procent av befolkningen. Detta säger oss att myten om våldtäktsexplosionen är just en myt. Nazister har demonstrerat under parollen ”Nordisk kvinnofrid” och den islamofoba nyfascistiska miljön reproducerar ständigt en berättelse om muslimska män som våldtäktsmaskiner. Motiveringarna till detta, att det väller in dåliga människor över gränserna, saknar alltså helt stöd i tillgänglig statistik.

De som uppger i NTU att de utsatts för våldtäkt är ungefär 25 procent av alla utsatta, eller motsvarande omkring 29 000 fall. Att enskilda inte är skickade att på ett bra sätt avgöra skillnaden mellan sexuellt tvång och våldtäkt eller på andra vis avge en juridiskt fullgod bedömning bör beaktas i relation till detta.

Det finns också anledning att tro att personer som utsätts för våldtäkt i nära relationer är väsentligt underrepresenterade i undersökningar som NTU. Det är något som bland annat den här rapporten kommit fram till. Vi kommer strax att komma tillbaka till den.

Den åldersgrupp kvinnor som är mest utsatt, 16-24 år, är drabbad i väsentligt högre grad än snittet, 3,4 procent. Det är lite drygt tre gånger så vanligt att bli utsatt för sexualbrott som ensamstående än som sammanboende. Personer som bor i flerfamiljshus är drygt dubbelt så utsatta som personer som bor i småhus.

I 58 procent av sexualbrotten var gärningspersonen helt okänd för den som utsattes. I 29 procent var gärningspersonen en bekant, och i 13 procent en närstående. Det säger något om vilka grupper som löper störst risker men inget om varför.

Den högerextrema mytbildningen punkterad

Det finns inga större skillnader i utsattheten för sexualbrott mellan personer med inhemsk respektive utländsk bakgrund, enligt NTU. Även detta är något som punkterar den högerextrema mytbildningen.

Den ovan berörda rapporten heter Slagen dam. Den är intressant, då den mäter sådant som den typiske våldsamme partnerns härkomst, utbildningsnivå och vandel rörande alkohol.

  • Kvinnor vars partner är födda i Norden och Asien utsätts i betydligt högre grad än andra grupper, till och mellan vilka skillnaderna är så små att det är omöjligt att dra några slutsatser.
  • Han är i nio av tio fall fast anställd.
  • I åtta av tio fall är han född i Sverige.
  • I sex av tio fall är det en partner som sällan dricker alkohol.

Vi tar det igen, den våldsamme partnern är alltså i typfallet född i Norden, fast anställd och har inga alkoholproblem.

2005 genomfördes också en extern granskning av rapporten och dess slutsatser, som bekräftade rapportförfattarnas slutsatser i den delen trots att rapporten som sådan kunde kritiseras på flera punkter. Detta torde vara dödsstöten för den högerextrema mytbildningen. Se exempelvis den här genomgången och själva granskningen.

Att våldtäkter, sexualbrott och våld i nära relationer är utbrett är ett allvarligt problem. Vad som binder samman dessa är att det är män som är förövare och de angriper kvinnor. För att vi ska komma åt problemet måste fler inse detta, framförallt män som är socialt privilegierade. De måste säga ifrån när det fälls sexistiska kommentarer, informera sig feministiskt och vetenskapligt, och lära sig att diskutera problem med män på ett balanserad och nyanserat sätt.

För att avrunda tänker jag sätta våldtäkt och påtvingade sexuella handlingar i en relativt ovanlig kontext. Det är antagligen den i särklass mest stigmatiserade brottstypen enligt det allmänna rättsmedvetandet i Sverige. Våldtäktsmål med friande eller annars kontroversiell utgång får enormt starkt genomslag i massmedia, det är rutinmässigt så att nyfascister och deras sympatisörer kavlar ut påstådda, friade och fällda sexualbrottsförövare med bild och namn på internet. De flesta är antagligen överens om att de avskyr den här kategorin av gärningar. Många påstår sig vilja mörda förövarna, eller åtminstone utsätta dem för vidriga kroppstraff av alla möjliga slag.

Så varför är våldtäktsfantasier en av, eller den, vanligaste sexuella fantasin? Studier har visat att någonstans mellan en tredjedel och ungefär hälften av alla respondenter fantiserar om att begå, utsättas för eller arrangera sexuellt tvång. Det är också en mer eller mindre framträdande komponent i BDSM-rollspel, en utbredd sexuell subkultur. I praktiken verkar tanken på våldtäkt och liknande handlingar vara närmast normal att föreställa sig, många låtsas också att de deltar i liknande.

Det är inte sjuka, vansinniga eller onda människor som begår våldtäkter eller fantiserar om det. Det är människor som är som folk är mest och varken intrycket man kan få av nyfascistiska bloggar, massmedia eller uppmärksammade våldtäktsdomar kan ändra på hur verkligheten faktiskt ser ut.

/Elwa Ninpo

Relaterad läsning:

Läs också Polimasarens artikel om våldtäkter

Artiklar

Svenskarnas parti stöttar Gyllene Gryning

Svenskarnas Parti var nyligen utanför Greklands ambassad i Sverige och höll en stöddemonstration för Gyllene Gryning.

Svenskarnas partis pressekreterare Jonas Andersson inledde aktionen med att tala om varför den ägde rum och förklarade att ett protestbrev skulle lämnas över till ambassaden:

Bakgrunden till aktionen är att grekiska myndigheter har gripit Gyllene Grynings partiledare Nikolaos Michaloliakos och flera av partiets parlamentsledamöter och medlemmar i ett försök att kväsa den nationella oppositionen i Grekland, detta genom att anklaga dem för att driva en kriminell organisation.

SvP_GG

Med tanke på detta, och med tanke på att Svenskarnas parti numer försöker beskriva sig som ”icke-nazister”, ber jag er titta på vad man hittade hemma hos andremannen i Gyllene Gryning då husrannsakan gjordes. Nazistisk litteratur, idolporträtt av Hitler och Mussolini, SS-hjälmar och vapen.

Svenskarnas parti är en avläggare av Nationalsocialistisk Front, det gamla nazistpartiet som hördes mycket i media för några år sen. Skillnaden mellan NSF och SvP är en fråga om taktik. Precis som Gyllene Gryning presenterar Svenskarnas parti gärna sig som medkännande och socialt medvetna. Men efter alla namnbyten och bakom fasaden lurar de mörka idealen.

Artiklar, Myter

Halalslaktad mat i skolan

Jag har nåtts av ett upplopp. Föräldrar till elever i Svedala, Skåne, har anmält en skola för att de serverar halalslaktad kyckling. Anledningen ska vara att skolan är icke-konfessionell och enligt föräldrarna så strider skolmatsalen mot detta.

EntrecôteDet är i stort sett bara trams och nu ska jag berätta varför.

Jag börjar med ett litet sidospår. Jag har tidigare skrivit om halalslaktat kött i Sverige. Det finns ingen etisk skillnad när det gäller svensk halalslakt. Dock är jag emot köttkonsumtion överlag, än mer konsumtion av importerat kött – inklusive halalslaktat kött.

Nu till skolmaten.

Det kan i debatten verka som om den aktuella halalmaten är det enda som finns och att det endast serveras halalmat i den aktuella skolan, vilket det inte är. Den ”vanliga” skolmaten kan innehålla halalgodkänt kött, men likväl vara en ingrediens uppblandad i en baconsås. Det är helt enkelt pengarna som styr. Det billigaste, inom ramarna för kraven, är det som köps in – halal eller inte. Det handlar med andra ord inte om religion, utan om ekonomi (pengar kan väl förvisso ibland ses som religion).

Dock finns halalmat i skolan men den går under specialkost, som serveras till de elever som valt det. Då är det ett aktivt val, vilket inte är en del av normen utan något som de troende själva måste ta ansvar över. Detta ligger med andra ord under religionsfriheten (att alternativ finns för de som har en annan religion) och inte under en vilja att infoga den svenska skolan i en islamistisk värld (som vissa verkar tro, eller få andra att tro). Precis på samma sätt som flera olika specialkostalternativ finns för de elever som inte äter kött alls eller är allergiska mot vissa ingredienser.

Maten kan med andra ord innehålla halalslaktat kött, vilket inte handlar om tro utan om pengar. De som vill äta halalmat måste ta eget ansvar och säga till bespisningen så att de kan laga specialkost, liksom vegetarianer eller allergiker måste göra. Detta har inget med en icke-konfessionell skola att göra. Det verkar vara lika delar islamofobi/rasism/dumhet/okunskap/uppmärksamhetssökande. Djungeltrumman har dock gått och artikeln har spridits flitigt i SD-vänlig media och hos deras bloggkompisar. Dock helt oreflekterat, överdrivet och med en uppmaning att anmäla skolor som serverar halalmat…

OBS! Det är stor skillnad om en skola skulle bestämma att all mat till alla elever skulle vara halalslaktat kött. Så är det inte, men det kan uppfattas som att det är så. Finns dessa skolor (utanför de som har muslimsk profil) då först kan en eventuell fråga väckas om skolans förhållningssätt till en icke-konfessionell skolgång.

Artiklar, Myter

Blöj-jihad och sopp-jihad

Gästinlägg av Politifonen

Emellanåt uppstår galna konspirationsteorier som sprids världen över. Sofistikerade problemkomplex förklaras av lekmän som om de vore existerande organiserade komplotter på den politiska och ekonomiska spelplanen. Människan har aldrig varit på månen. Världen styrs av formväxlande reptiler som intagit människoskepnader. Ja ni har säkert hört dem förut. Ibland tar sig konspirationerna en mer dolsk karaktär, där politisk propaganda används mot andra grupper i demoniseringssyfte.

Därför tänkte jag att en lista av konspirationer skulle kunna vara välbehövlig för läsarna. I ett försök att förklara allt som händer i anslutning till muslimer som islamiseringskampanjer, menar konspiratörerna att muslimer, som parasiterar på vårt välfärdssystem, utför ett smygande jihad-krig av passiv-aggressiv karaktär. Flera sådana jihadkomplotter har registerförts och ser ut som följer (länkar):

Bildekals-jihad — Kalkon-jihad — Paisley-slöj-jihad — Äktenskap för viktiga män-jihad — Spott-jihad —  Mode – jihad — Stavningstävlings-jihad — Våldtäkts-jihad — Dollar-vanställnings-jihad — Populations-jihad — Smygande-sharia jihad — Moskebyggar-jihad — Terror-baby-jihad — “Smygande-sharia” jihad — Pedofil-jihad — Bedjande busschaufförs- jihad — Pannbulnads-jihad — Frankeringsstämpel-jihad — Sopp-jihad

Alkoholförbuds-jihad — Bluffhatbrott-jihad — Spargris-jihad — Dokusåps-jihad — Handskaknings-jihad — Bal-jihad — Mellanreligiöst-jihad — Arabspråks-jihad — Kommunalskole-jihad — Religionsackommodations-jihad — Månskärs-jihad — Beskattning av julgransjihad — Trohetsed-jihad — Immigrations-jihad — Välgörenhets-jihad — Kommunalskole/madrassa-jihad — Post-jihad — Mat-jihad — Pyramid-jihad

Korsfästningsjihad i Egypten — Fyrverkeri-jihad — Datordonations-jihad — Medborgardelaktighets-jihad — Olympiskt “judo”-jihad— De nyttiga idioternas namn-jihad — Pre-våldsorienterat jihad — Kärleks-jihad — Mode-jihad 2 — #MyJihad annonskampanjs-jihad — Talkshow-programledar-jihad — Konstmuseums-jihad — Halloween-jihad — DNC Muslimsk böne-jihad — Kattkorsfästnings-jihad i Ghana — Skotsk-jihad

Muslimkvinnors smyg-jihad — Antidemokrati-jihad — Muslimskt grannosämje-jihad i Paris — jihad på Christopher Columbus — Iranskt smitkopps-jihad — Muslimsk julgrinch-jihad — #MyJihad twitter-jihad — Muslimsk nationalparkserövrings-jihad — Bombhotsjihad — Trohetsedjihad 2 — Adoptionsjihad — Sexualjihad — Fordons-jihad — Ramadanvatten-jihad — Klistermärksjihad — Komedi-jihad — Pub-jihad — Anställningsjihad — Tecknadfilmjihad — Miljövårds-jihad och Fotjihad.

Därtill avslöjade Politifonen sin egen jihadkonspiration:

Gästinlägg av Politifonen

Artiklar

Thoralf Alfsson: ”Åkesson måste bli tuffare!"

Gästinlägg av Slutpixlat.

Den Sverigedemokratiske riksdagsmannen Thoralf Alfsson var inte nöjd med söndagens partiledardebatt i SVT.
Samtidigt som han ger sin partiledare Jimmie Åkesson en liten känga för att denne var blek i debatten så förklarar han helt frankt att detta berodde på en taktik från SVT:s ansvariga?

Spring is here
netzanette / Foter / CC BY-NC

Om nu detta hade varit sant så hade det ju naturligtvis varit fruktansvärt orättvist mot stackars Åkesson.

Men istället för att inse att Åkesson inte hade så mycket att komma med under den första timmen i debatten enbart på grund av det faktum att inte några invandringsrelaterade frågor togs upp, så väljer Alfsson att snabbt ta på sig den numer så tämligen slitna offerkoftan.

PK-media hade återigen slagit till! Hu så hemskt!

Dock så fastslår Alfsson triumfatoriskt att när flyktingfrågan diskuterades då fick Åkesson banne mig komma till tals och mer aktivt delta i debatten.

Ja vi som såg debatten kan ju konstatera att Åkesson då verkligen ”blixtrade” till retoriskt när just SD:s kärnämne kom på tal. För dess för innan hade han ju mest som en äggsjuk höna otåligt väntat på den enda politisk fråga han kunde.

Thoralf Alfsson ville ju dessutom att Åkesson kunde ha varit lite tuffare i sin retorik. Alfsson önskade ju uppenbarligen att Åkesson skulle ha använt sig av hans ”lite” hårdare retorik.

Alfssons verbalt ”fantastiska”, men framför allt, hårdare retoriska utspel, där hans islamofobi, främlingsfientlighet och framför allt rasism kommit i dagen hade säkert gjort succé på ett traditionellt SD-möte. Men om Åkesson använt Thoralfs retoriska knep i söndagens debatt, så skulle han förmodligen gjort sig till ett åtlöje.

Man förstår ju att Åkesson till varje pris inte vill att Alfsson ska få medverka i debatter i tv.

Här ett litet axplock av Thoralfs uppfattning om hur hård retorik bör låta. Hämtat från IRM:s kollektion av uttalanden gjorda av Alfsson.

 ”Inte undra på att deras män är de största gluttarna i simhallar, gym och på badstränder där svenska tjejer är lättklädda. Det säger en hel del om den religionen”.

”Frågan är om det inte är dags att förbjuda islam i Sverige”.”Romer borde jämställas med mc-gäng och islamister”.

”Islam förbjuder mannen att vidröra kvinnor utanför familjen men tittar gör de på svenska kvinnor så ögonen håller på att trilla ur ögongloben”.

”Dessa muslimer som finns i Sverige är av samma skrot och korn då de innerst inne anser att alla som inte delar deras religion är ”otrogna hundar”.

”Det mest negativa under dessa dagar var att jag såg den första kvinnan i Kalmar som bar Niqab. Jag hoppas att denna kvinna kommer att få många Kalmarbor att reagera på vad som håller på att ske. Kvinnans man hade för övrigt alla attribut som en taliban i Afghanistan också bär”.

”De är en belastning och kommer alltid att vara en belastning inte minst på grund av sitt kulturella arv”.

Det inte Åkesson vågar säga i debatterna på grund av att han nu måste uppföra sig ”politiskt korrekt” och värna om partiets uppolerade fasad, det säger Alfsson mer än gärna som den främlingsfientliga rasist han är.

Curt Latinosson för Slutpixlat