Motargument uppdaterar er på statistiken från svenska valmyndigheten över hur många tomma kommunfullmäktigestolar det står runt om i hela Sverige just nu, i mitten av januari 2021.
Det är 2 tomma stolar i kommunfullmäktige i Hjo, där det skulle ha suttit invalda ledamöter från Vänsterpartiet.
På alla andra tomma stolar som registrerats in till valmyndigheten, på www.val.se skulle det ha suttit invald ledamot från Sverigedemokraterna (SD). Summa för Sverige: 38 tomma SD-mandat som inte har någon aktiv politiker som använder dem.
För väljarna är detta självklart något negativt, att när man röstat in kandidater till att få politisk makt och rösträtt i kommunens beslut, men det sedan inte sitter någon på den positionen och representerar väljarnas åsikt.
Det ligger i alla väljares intresse, och ansvar, att hålla sig informerad fram till nästa valdag, om hur de lokala partierna och kandidaterna förbereder sig, och upprätthåller demokratin och arbetar för att representera sina väljares åsikter i hemkommunen.
Totalt är det just nu i januari 2021 hela 40 tomma kommunfullmäktigestolar i landet. 38 av dem är från ett enda parti. Kontakta dina lokala partier och prata med dem om du vill ha enlångsiktigt fungerande kommunfullmäktige i framtiden.
Om väljarna inte granskar eller kritiserar partiet de röstar på, så kommer det partiet inte att arbeta för att motverka sina interna, organisatoriska, demokratiska brister.
Motargument anser att kommunfullmäktigeledamöters närvaro är intressant och relevant att känna till. Lokala tidningsredaktioner är bra på att rapportera om sin lokala kommunfullmäktige, men det är tyvärr för sällan som fakta om hur många politiska vildar som finns blir rikskända nyheter.
Motargument vill bättra på uppmärksamheten hos samtliga röstberättigade – i så god tid som möjligt inför nästa valkampanj – så att väljarna blir bättre på att fråga ut sina lokala partiföreträdare och värdera vad de ska lita på och om de ska lita på dem.
I denna första, korta artikel redovisar vi en lista över i vilka kommuner det finns utesluten SD-ledamot eller en avhoppad SD-politiker som sitter kvar på sin stol i kommunfullmäktige – och ockuperar det mandatet som en så kallat: ”politisk vilde”.
från norr och ner till huvudstaden:
Norrbottens län: 3 politiska vildar
Jämtlands län: 2 politiska vildar
Västernorrlands län: 5 politiska vildar
Värmlands län: 6 politiska vildar
Örebro län: 2 politiska vildar
Stockholms län: 10 politiska vildar
Antal politiska vildar från SD i kommunfullmäktige: 28 stycken i norra och mellersta Sverige.
Detta är första halvan i denna granskning från norr till Södermanland. Fortsättningen kommer inom kort med Västra Götalands län, Östergötland och söderut.
Läs även våra redovisningar av tomma SD-stolar. (det är just nu 34 st tomma stolar i kommunfullmäktigesalar i Sverige, där det skulle ha suttit en SD-representant)
Motargument följer upp tidigare artiklar som handlat om hur många SD-stolar som står tomma i kommunfullmäktige runtom i Sverige, där det skulle ha suttit en folkvald representant för att bedriva politiskt arbete från partiet Sverigedemokraterna.
I skrivande stund har Sverigedemokraterna 32 tomma stolar sammanlagt i Sveriges samtliga kommunfullmäktige. I Dalarnas läns olika kommunfullmäktige finns sammanlagt 11 tomma SD-stolar just nu. 10 av Sverigedemokraternas tomma stolar återfinns i Norrlands kommuner i början av november 2019. Det har gått bara lite mer än ett år sedan senaste valet!
Flera av SD-väljarnas kommunfullmäktigemandat är dessutom ”politiska vildar” vilka ockuperar SD-stolar som t ex uteslutna Thoralf Alfsson i Kalmar. Några stolar är ockuperade av avhoppade SD-are, i Stockholms stad, vilka sedermera uteslutits. Nyligen uteslöts även fyra SD-politiker i Umeå, oklart om de kommer sitta kvar som vildar eller lämna stolarna.
Motargument undrar därför fortfarande hur SD efter nästa val ska kunna fylla mandat de kommer få i kommunerna med representanter, utan att riskera nya politiska vildar som hoppar av eller massor av tomma SD-stolar?
Kommer Jimmie Åkesson kunna stå upp med valfläsk i ännu en val-kampanj och lova SD-väljarna att de inte ska behöva representeras av tomma stolar i sin hemkommun? Partiledningen har utlovat det i tre tidigare valkampanjer; 2010, 2014 och under 2018 då Jimmie ursäktade det med att SD är ett ”nytt parti”. Trots partiledarens löften till sina väljare att ”det ser bättre ut den här gången”, så håller de aldrig.
Allt som nämns om denna interna demokratiska brist från SD har varit bara samma tomma, gamla mantra: ”SD har växt för fort och för snabbt, på för kort tid”…
Kära läsare, vi på Motargument kan informera er och Jimmie om att SD startades i februari 1988. De har existerat som parti i över 31 år och har nästan samma ”ålder” som regeringspartiet Miljöpartiet. Mp har uppenbarligen inte samma ”växtvärk” som SD-ledningen gnäller om år efter år.
SD påstår sig ha 33 000 medlemmar i början av år 2019. Var och varannan SD-sympatisör skriver numera i sociala medier att de hoppas de kommer kunna få röster från långt mer än 25% av alla röstberättigade väljare i nästa svenska riksdagsval.
SD fortsätter uppvisa enorma brister och gigantiska svårigheter att rekrytera, stödja och utbilda medlemmar till att kandidera i kommunval för att representera SD-väljarna.
På deras kommunföreningars webbsidor har SD öppet annonserat många gånger efter medlemmar som vill bli representanter. Partiet har poängterat i dessa annonser att man inte behöver ha någon erfarenhet alls. SD ”fiskar efter nya politiker”.
När kommer SD-väljarna ”på riktigt” ifrågasätta Jimmies ledarskap och kritisera hela SD-organisationens inkompetens och oförmåga att rekrytera, internutbilda och stödja sina folkvalda så att de kan representera varje SD-väljares röst?
Utan garantier för att få representation, varför fundera över att rösta på SD?
Det är en återkommande tradition att SD har problem med att fylla de stolar de får mandat för i kommunfullmäktigeval runt om i Sverige.
På Motargument har vi gång efter annan påpekat detta. Att stolar står tomma i landets kommunfullmäktigen är ett bakslag för demokratin. I samma stund som jag väljer att lägga min röst på ett parti som inte kan förvalta mitt förtroende är min röst bortkastad.
Efter valet 9 september 2018 har just detta inträffat i 17 kommuner i Sverige. Så här ser mandatfördelningen och antal tomma stolar ut för SD i dessa kommuner:
I Gagnef, Haparanda, Norsjö, Ragunda, Sorsele, Vansbro och Åsele har SD-väljarna kastat bort sina röster. I övriga kommuner i listan är SD-väljarnas röster halvt bortkastade.
De av oss som funderar på att lägga vår röst på SD i kommunval gör klokt i att sondera terrängen innan vi lägger vår röst.
Hur har det sett ut under föregående mandatperiod? Har SD kandidater så att det är lönt att vi lägger vår röst på dem?
Jag rekommenderar följande sökord på motargument.se för fortsatt läsning: tomma SD-stolar
Vi har tidigare på Motargument berättat om att SD känner sig tvingat att lägga ut platsannonser på sociala medier för att få ihop tillräckligt med kandidater på kommunal nivå.
Det är något som inte stämmer när ett parti gång på gång inte kan fylla de stolar de har fått mandat för i kommuner runt om i vårt land. Att lägga en röst på en tom stol kan likställas med att kasta en röst i sjön, och i värsta fall öppnar den upp för extremism.
Denna artikel är en appell till alla som väljer att lägga sina röster på Sverigedemokraterna. Jag tänker denna gång inte bry mig om att lägga någon vikt vid politiken som SD står för eller vad de vill åstadkomma med Sverige om de kommer till makten.
Det kan vara en klok idé att, innan man väljer att utnyttja sin demokratiska rättighet (och skyldighet!) att rösta, kolla av hur situationen ser ut i just den egna kommunen. Finns det representanter för just mitt parti, eller kommer jag att lägga min röst på i praktiken ingenting?
I sju kommuner har just det inträffat. Arvidsjaur, Gagnef, Haparanda, Norsjö, Sorsele, Vansbro och Åsele är kommuner där stolar, märkta SD, kommer att gapa tomma under nästa mandatperiod. I ytterligare två kommuner, Arjeplog och Pajala, saknade SD representanter till valet 2018. Skillnaden är att SD som av en händelse inte vann några mandat i dessa kommuner. Hade väljarna månne gjort sin hemläxa?
Vän av ordning finner det nödvändigt att ställa väljarna till svars:
Känner ni er nöjda med att ha röstat fram endast en tom SD-stol i er kommun? En stol som kommer att stå där i 4 år, helt utan att göra er någon som helst nytta?
Känner ni er nöjda med att välja, utan att själva ha tänkt på att kandidera för det partiet?
Inför valet har SD ställts inför svåra avvägningar huruvida man ska ha låsta eller öppna listor i kommunerna. Erfarenheten från tidigare val är att man riskerar att få in mindre lämpade personer på sina mandat i kommunfullmäktige. I Dalarna har t ex en person som inte är sverigedemokrat, läs företrädare för Nordiska Motståndsrörelsen (NMR), kuppat sig in i kommunfullmäktige på SD-mandat.
Photo: Thomas Leuthard
I nio kommuner valde Sverigedemokraterna att låsa sina listor trots att man inte hade någon kandidat. För att undvika att en utomstående person valdes, så gick man alltså medvetet till val med en tom stol. Så blev det också i Arvidsjaur, Haparanda, Norsjö, Sorsele, Åsele, Gagnef och Vansbro. (Källa)
Petter Nilsson tog plats i Umeå kommunfullmäktige, samtidigt som han stod ensam på listor i Sorsele, Norsjö och Åsele. Följaktligen gapar SD-stolarna i dessa tre kommuner tomma. Nilsson förklarar:
Vi valde ju att låsa listorna för att sörja för att inte vi fick fel kandidater, det vill säga sådana som inte var Sverigedemokrater. (Källa)
På frågan om huruvida det var ett svårt beslut att välja mellan öppna och låsta listor, svarar Nilsson:
Jag tycker inte det. Ser man till exempel på Dalarna, där man fått in folk som inte varit lämpliga företrädare, då menar vi på att vi måste ta ansvar och då har vi gjort det genom att sluta listorna och se till att vi får bra kandidater i samtliga församlingar. Vi har kvaliteten i första hand. (Källa)
Redan nu är SD uppe i 22 tomma stolar. I slutet av mandatperioden 2014-2018 hade SD 81 tomma stolar i kommunfullmäktige. Redan nu har de nått upp till mer än 25% av de 81 tomma stolarna, i ett läge då mandatperioden inte ens har börjat.
Det finns risk att det kan komma att slås ett enormt rekord under denna mandatperiod. Väljarna kommer att få se rekordmånga politiska vildar och tomma stolar. Det är ett gigantiskt bakslag för demokratin när människor i ett (större) riksdagsparti tar så lite ansvar för gräsrotsutveckling och demokratiutveckling ute i alla kommuner. Detta är bevis för att SD är ett toppstyrt parti inriktat på huvudstaden, tyvärr för de av oss som väljer att lägga vår röst på SD.
Det här är en öppen inbjudan till den svenska mediekåren: välkomna till Ludvika kommun vilken dag som helst, men gärna innan ni bestämmer er för att skriva om vad som händer här.
Jag är så oerhört trött på att läsa saker som att ”nazismen är störst i Ludvika”, eller att ”nazisterna tar över Ludvika” och så vidare. Det bor 27 000 personer i vår kärleksfulla kommun, och de flesta av oss är inte nazister. Enligt Radio Dalarnas granskning bor det drygt 20 nazister tillhörandes NMR här. Så ni förstår ju själva: när ni i media utmålar Ludvika som en plats där nassarna dominerar och resten av oss bara finner sig i det, så låter ni ungefär som Åkesson när han pratar om massinvandringen. 20 nassar och 27 000 antinazister.
Ja: SD fuckade upp så vi fick en nasse i kommunfullmäktige.
Ja: de har fått tillstånd att stå i centrum varje dag kl 11-18, men sedan 2 juli har de utnyttjat sin plats vid två tillfällen bara. Ett par timmar igår och så idag.
Ja: polisen tar mycket märkliga beslut just nu.
Ja: på grund av risk för hot är en del av invånarna rädda för att säga vad de tycker, men långt ifrån alla.
Ja: nazisternas metoder att skrämma meningsmotståndare till tystnad är verklig, och de av oss som hotas får liten eller ingen hjälp från polisen.
Men nej: vår kommun är inte övertagen av nazismen. Vi kryper inte längs husväggarna, rädda för våra egna skuggor. Anhängarna av NMR är inte i majoritet. Många är arga, upprörda och irriterade över att nassarna tillåts få så mycket utrymme i det offentliga rummet, och ännu värre blir det när de dessutom får utrymme i media.
Hur tror ni nassarna mår när de läser den där sortens saker i tidningarna? Var inte stolta över att ni får dem att känna sig som kungar och rakryggat gå genom vår stad.
Nej, vill ni skriva något om nazismen i Ludvika så kom hit. Häng på stan och se frånvaron av nassar. Eller se vad som händer de få gånger som de är på stan och står utanför systemet med sina flygblad och glättiga: ”hej hej”, och ingen tar emot flygbladen eller ens hälsar tillbaks. Upplev sammanhållningen. Träffa oss som aktivt och med eld i bröstet jobbar för att ena Ludvika och sprida kärlek. Vi som skrapar bort hatfulla klistermärken, som delar flygblad, skriver insändare och debattartiklar, JO-anmäler polisbeslut och jobbar tillsammans för att nazisterna inte ska få mer plats någonstans.
Jag förstår att det inte är lika intressant att skriva om som våldsbejakande terrorister, men vi är fler, vår kärlek är större, vår kamp är stor och ju mer den syns desto mer växer den. Ändå syns vi Ludvikabor minst av alla i media, förutom de gånger ni lyckas klämma in oss tillsammans med NMR i någon artikel och alltid vill ha svar på frågorna: ”har de hotat dig? Är du rädd?”
Så kom till Ludvika. Er närvaro här är välkommen, i kampen mot nazismen. Jag kan visa er runt så att ni vet, innan ni skriver om oss, hur livet i Ludvika verkligen är.
Vi slipper läsa sånt som inte riktigt stämmer med vår verklighetsuppfattning, och ni kan stå för det ni skriver och inte bli anklagade för att plocka billiga poäng på en kommun ni med största sannolikhet aldrig besökt.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.
På kommunnivå har Sverigedemokraterna haft svårt att fylla stolarna och därför har man inför valet i höst lanserat en kampanj där man på sociala medier efterlyser människor som kan tänkas ställa upp i kommunval. Det intressanta är att kraven på de som är intresserade av att engagera sig politiskt för SD är lågt ställda.
Det är bl a SD Skara och SD Gullspång som vill säkra upp inför valet. Om partiet når de nivåer som vi kan se i opinionen på riksnivå kan det bli svårt att fylla stolarna i kommunfullmäktige runt om i landet. Josef Fransson, ordförande i SD Skaraborg menar att det inte är så svårt att vara politiker. Det räcker att man är engagerad och ställer sig bakom den politik som partiet står för. Han betonar vikten av att det finns några som kan ta debatten, och har förmågan att driva partiets frågor.
SD Skara och SD Gullspång la för några veckor sedan upp följande annons i ett Facebookinlägg:
Att vara kommunpolitiker behöver inte vara svårt. Särskilt inte som vi redan har en bra bas med kandidater i valet till Skara kommunfullmäktige.
Vi behöver dock bli fler. Vi räknar med att gå starkt framåt i valet och vill därför ha många kandidater på valsedeln.
Står Du bakom Sverigedemokraternas politik och värderingar? Är du en lagspelare som vill göra en insats för att få till den politiska förändring vi jobbar för? I så fall är kanske Du rätt person att ställa upp i valet för oss! Du väljer själv hur mycket eller lite du vill engagera dig.
Sverigedemokraterna Gullspång (Facebook 4 juli 2018)
SD har tidigare fått kritik för att många stolar i kommunfullmäktige i Sverige har stått tomma, alternativt intagits av icke-sverigedemokrater. Dessutom har det förekommit avhopp, uteslutningar och annat som orsakat tomma SD-stolar.
Valresultatet tror jag vi klarar idag. Men det händer så mycket under fyra år: folk flyttar, folk blir sjuka, folk börjar liksom studera, och då försvinner… det är ganska stor omsättning på kommunpolitiker, särskilt eftersom att vi har ganska unga politiker som kanske är lite mer rörliga.
Som kommunpolitiker så är det inte meningen att man ska vara expert. Varje parti behöver ju någon som är, ja, har förmåga att gå upp och ta debatterna och göra det på ett bra sätt till exempel, och det behövs en grupp som kan utveckla politiken och så, men alla behöver ju inte vara experter. Man har faktiskt möjlighet och rätt att vara kommunfullmäktigepolitiker ändå.
Under mandatperioden har ett flertal av SD:s kommunpolitiker i Skara av olika anledningar hoppat av. Redan hösten 2016 avgick ersättare Conny Martinsson. Strax efter aviserade Mikael Vallin att han avgår pga flytt. I maj 2017 lämnade riksdagsledamot Anders Forsberg, som också var gruppledare och kommunledamot i Skara kommunfullmäktige, alla sina politiska uppdrag. Forsberg dömdes i anslutning till detta för ekobrott till ett års fängelse. För SD Skara innebar avhoppet att partiet i praktiken förlorade sin vågmästarroll.
Att det råder turbulens kring partiet i Skara är tydligt då man tidigare tvingats övertala en ledamot, Ove Berlin, att stanna trots att denne hade avsagt sig sin plats. En annan ledamot, Oskar Lindblom, hade i januari 2017 varit frånvarande från varje sammanträde i över ett år. I april i år återfinner vi Lindblom på Alternativ för Sveriges riksdagslista. I och med Forsbergs och Lindbloms avhopp har SD Skara enbart företrädare på 4 av 5 mandat i kommunfullmäktige.
Det har under alla år varit en skev jämställdhet bland SD:s förtroendevalda och deras kommunfullmäktigeledamöter. Det är i skrivande stund 1 275 SD-ledamöter som sitter i kommunerna på varsitt SD-mandat. 22% av alla dessa är kvinnor.
SD har existerat som parti i 29 år och har ännu inte lyckats locka en högre procentandel kvinnliga företrädare.
Motargument har granskat samtliga sverigedemokratiska kommunfullmäktigeledamöter som under denna mandatperiod valts in, har avgått eller uteslutits. Deras kön som de anmält till valmyndigheten har granskats, och även deras ersättare då det funnits person som har hoppat in i deras ställe.
Av alla SD-män som avgått under innevarande mandatperiod ersattes de i 84% av fallen av en annan man. Av alla SD-kvinnor som avgått ersattes i 82% av fallen av en man.
Då manliga SD-ledamöter (281 st) avgått från sin kommunfullmäktigestol har dessa män ersatts vid 227 tillfällen av en annan man och i endast 45 av fallen av en kvinna. Vid 27 tillfällen resulterar avhoppet eller avgången i ännu en ny tom stol – för att det saknas ersättare i den kommunen.
Då en av alla de 86 kvinnliga SD-ledamöterna avgått har denne ersatts av en annan kvinna i endast 15 av fallen! I 7 av dessa tillfällen en kvinna hoppar av har det saknats en ersättare, så det har blivit en tom stol.
Hela 69 av de 84 avhoppen har resulterat i att en man tar ersättarplatsen.
Det är 50 stycken av samtliga 161 SD-ledamöter i Landstingen som är kvinnor, det är ungefär 31%.
Det är just nu 10 av alla 47 SD-riksdagsledamöter som är kvinnor, ungefär 21%!
(Anna Hagwall och Margareta Sandstedt Larsson räknas inte längre som SD-ledamöter, eftersom de är politiska vildar/partilösa.)
Intressant nog är riksdagsledamot Anna Hagwall fortfarande i skrivande stund registrerad som en SD-ledamot, trots att hon enligt uppgifter i media uteslutits ur SD den femte december 2016 – och alltså borde sakna partibeteckning på riksdagen.se
Med reservation för felaktigheter i räkningen, och för att Rättviks kommun ännu inte verkar ha beslutat om huruvida Anna Hagwall ska ersättas av någon person eller om hennes uteslutning kommer att resultera i en tom stol.
Motargument 