Etikettarkiv: Orsaker till rasismen

Krönikor

Ett brottsoffers betraktelser

Jag utsattes för ett brott för länge sedan, precis efter att jag hade fyllt 18. Efter att ha skumpat på en buss i en och en halv timme höll jag på att sprängas, så jag smög in bakom en häck för att lätta på trycket. När jag satt där kom två killar åt mitt håll, de var varken blonda eller blåögda.

a sneaky peek at peeing boy
thefuturistics / Foter / CC BY-NC

Jag kände igen dem, de hade suttit på samma buss som jag. En av dem upptäckte mig, gick åt mitt håll och frågade om jag hade en cigg. Jag ställde en motfråga: ”ser ni inte att jag sitter och pissar?” Han fortsatte att gå mot mig, långsamt, med sin blick fixerad på mig. Min tanke var: ”helvete, nu blir jag våldtagen och ingen kommer att se det”. Då ryckte han min väska och så sprang han och hans kompis iväg. Jag försökte dra upp mina byxor och springa efter och jag hörde mig själv skrika: ”men jag BEHÖVER den där!”

Jag sprang till ett kvällsöppet café och ringde polisen, var fullständigt hysterisk och skrek att jag hade blivit rånad. Det kom flera bilar med blåljus, sirener, hundpatrull och hela kavalleriet. Killarna var spårlöst borta, de åkte aldrig fast. Själv var jag helt skräckslagen, de hade ju gått efter mig när jag klev av bussen. Hela tillvaron rasade ihop. Jag klarade inte av att bo själv, kunde inte sova och jag hoppade högt varje gång jag såg en ung kille som såg att ut att komma från Thailand eller något av deras grannländer. Jag blev skämtsamt kallad ”kort-Louise” av ägaren till en butik eftersom jag vägrade att använda kontanter. Ännu idag undviker jag det i den mån det går. Rädslan under den sekund jag trodde att jag skulle bli våldtagen kan jag fortfarande känna.

Nu ser jag personer som själva har varit i samma situation som jag, men som tacklar traumat genom att dra alla över en kam. Ibland har någon av deras närstående utsatts för brott, ibland har de ingen koppling till brottsoffret alls, de kan lika gärna ha läst någon notis i en tidning. Men gärningsmännen de ser är inte blonda och blåögda, och offret är någon som liknar mig — en helsvensk och försvarslös ung tjej. Jag blev själv livrädd när jag såg någon som liknade gärningsmännen, men till slut lyckades jag omprogrammera min hjärna för att kunna begripa att en person inte är en brottsling bara för att han/hon ser ut på ett visst sätt. Det tog ett bra tag, men jag insåg vilka fördomar jag hade, hur djupt rotade de var och hur fruktansvärt svårt det var att konfrontera dem. Vem ger mig rätten att döma en människa baserat på det yttre? För att två personer var riktiga rötägg? Men de var inte rötägg bara för att de inte såg ut att heta Kalle och Olle. Hade de gjort det hade de bara varit två ruttna typer.

Det finns så många anledningar till varför människor begår brott. Eller blir brottsoffer. Det är något som inte kan förminskas till en fråga om etnicitet, hudfärg, kultur eller religion. Men det är enkelt för vissa att dra alla över en kam. Genom att göra det behöver vi inte gräva djupare för att få den kunskap vi saknar.

Varför gjorde de det här mot mig? Jag blir arg när jag tänker på det. De gav mig ärr i själen, de gjorde mig illa. Jag är inte nöjd med förklaringar om att de uppenbarligen inte hade svensk härstamning och att de då per automatik är, eller i alla fall kommer att bli brottsling. Vidare skiter jag högaktningsfullt i om någon så skulle vilja stegla de två killarna. Det ger inte mig som brottsoffer någon upprättelse.

Gästkrönikör: Louise H.

Krönikor

En berättelse om vårt land

Detta är en gästkrönika från Karim Jebari på bloggen Politisk Filosofi

För fyrtio år sedan kom den första stora icke-europeiska flyktinggruppen till Sverige. Det var tusentals chilenare som flydde från militärdiktaturens förtryck. De välkomnades med öppna armar av oss för vi hade hade nyligen valt att lämna rastänkandet bakom oss. Vi hade bestämt oss för att adoption inte förorenade den svenska folkstammen, och vi hade tvingat det där forskningsinstitutet i Uppsala att byta namn.

Det nya Sverige var ett solidariskt Sverige, ett antirasistiskt Sverige som engagerade sig för tredje världens folk. Chilenarna fick sällskap av andra människor från Latinamerika under hela sjuttiotalet. Över åren fortsatte människor att komma till Sverige från krig och tortyr. Mellanöstern, Balkan, Östafrika, Afghanistan. Men så hände en sak. Vi började förstå att människorna vi hjälpte skulle stanna här, och att de skulle förändra det svenska samhället, samtidigt som de själva förändrades. Detta var oacceptabelt för många. Visst, vi ville gärna hjälpa. Men vi ville inte att våra traditioner, vårt samhälle skulle förändras. Vi visste ju att Sverige var det bästa landet på jorden. Vi hade ett homogent folk, en stark gemenskap och världens bästa välfärd. Om dessa saker förändrades, kunde det bara ske en försämring.

Därför började vi prata om “integration”. Men vi menade “assimilation”. Integration betyder att två ting sammansmälter och förändrar varandra i processen. Det höll på att ske. Men vi ville assimilera invandrarna, göra dem till svenskar utan att ge dem en möjlighet att sätta sin prägel på vårt samhälle. Ok, vissa av oss gillade maten. Och salsakurserna. Men när vi insåg att våra värderingar och institutioner, världens bästa, utmanades av utlänningarna, då kändes det inte ok.

Klicka på bilden för att förstora den
Klicka på bilden för att förstora den

Men tiden gick och en generation utlänningar som var födda i Sverige började göra sin röst hörd. Ja, det var så många av oss fortfarande såg dem. Visst, de pratade god svenska (ibland) och hade utbildat sig på svenska universitet. Men det var något hos dem som inte riktigt kände svenskt. De såg till exempel inte svenska ut. Och de hade konstiga namn. Och de skrev och sa saker som kritiserade Sverige. I och för sig så gillar vi alla att klaga på Sverige, men när de där unga tjejerna och killarna med mörkt hår och mörka ögon gjorde det, var det liksom inte lika kul. De klagade på det där arga, osvenska sättet. De borde ju vara tacksamma över att deras föräldrar fick komma hit, att de fick växa upp i världens bästa land och att svenskarna är världens mest toleranta folk.

Så just nu är det jobbigt. Varje gång vi drar ett roligt skämt, eller gör en skön reklamfilm om invandrare så blir de arga. Vi blir kallade rasister hela tiden, och det är också jobbigt. Några av oss börjar inse att det kanske ligger något i det. Att vår antirasism och solidaritet med tredje världen var ganska paternalistisk och alltid på våra villkor. Vi ville hjälpa, för det passade in i vår självuppfattning som moraliskt fulländade. Men när de kom hit, och började ställa krav, och ville bli behandlade som likar, då blev vi ledsna.

Så nu brottas vår nation med dessa tankar.

Och det är väldigt jobbigt, särskilt när bilder som den till höger dyker upp.

Då skäms vi.

Detta är en gästkrönika från Karim Jebari på bloggen Politisk Filosofi

Krönikor

Om svenskhetens betydelse

Ibland känns det som att man måste gå till sådana extrema överdrifter när man vill försöka förklara för en rasist hur saker egentligen funkar. Ta till exempel detta med svenskhet, kulturkrockar och så vidare.

Visst kan det ibland uppstå olika kulturkrockar om man sätter ihop två personer med olika härkomst och bakgrund. Men man kan inte säga att det enbart är invandrare som krockar med infödda svenskar. Även om vissa kan tycka att den svenska kulturen är homogen, så finns det stora skillnader mellan alla olika människors sätt att leva. Hur dagens klasskillnader kommer att visa sig i morgon är för tidigt att säga nu. Men om vi tittar tillbaka på våra mor- och farföräldrar och deras uppväxt, är det ganska tydligt hur det påverkat generationerna därefter.

Food of Love
Collin Key (on vacation) / Foter / CC BY-NC-SA

Tittar jag till exempel tillbaka på min egen mormor och morfar, kom de från skilda delar av landet. De har även växt upp i två helt olika klasser. Mormor kom från en bondefamilj i Västergötland, och morfars familj ägde ett hotell i Norrland. Ni kan kanske tänka er hur kulturkrocken i den familjen blev i slutänden. Deras dotter — resultatet av sina föräldrars kulturkrock — blev så småningom min mamma. Min pappa var näst yngste sonen i en arbetarfamilj med rötter i Norrland. Det uppstod således kulturkrockar även när mina föräldrar träffades.

Man kan argumentera för att skilda kulturer riskerar att orsaka identitetskriser hos alla barn som har föräldrar med vitt skilda härkomster. Det kan ligga något i det för vissa barn, men inte för alla. För samtidigt så kan det skapa möjligheter för dynamiska individer som får tillgång till flera sätt att tänka omkring världen. Att barn får lite större potential under sin uppväxt anser åtminstone jag vara av godo.

Sedan får vi komma ihåg att i en debatt med rasister kommer vi även där från helt skilda perspektiv på hur vi vill se vår närmaste omvärld, nämligen Sverige. Vi har helt olika utgångslägen, vilket givetvis kan komplicera kommunikationen om den ena sidan inte verkar vilja förstå vad den andra sidan säger. Och det gäller från båda håll. Det här skulle vi kunna se som en kulturkrock mellan olika värderingar och skilda sätt att se omvärlden. Å ena sidan har vi den som vill leva i ett statiskt, oföränderligt samhälle, å andra sidan har vi den som inser och omfamnar potentialen i pågående förändring och utveckling.

För rasisten har historien byggt ihop en svensk identitet som på något sätt är oförstörbar — om vi bara inte invaderades av utlänningar, svartskallar, blattar, negrer, zigenarpack och allt möjligt annat. För den med ett mer öppet sinne, är svenskheten något föränderligt som med dagens informationssamhälle, med kommunikationsmöjligheter världen över, dygnet runt, också förändras i snabbare takt.

Men visst, det kan nog finnas saker som många kan betrakta som ”typiskt svenska”.

  • hur vi står i kö — med en halvmeter eller mer, mellan varje person
  • hur vi brukar och missbrukar alkohol
  • sill, räkor och snaps
  • vår vilja att göra rätt (PK-ism)
  • pappa som går för att köpa tidningen just innan jultomten kommer — varje julafton!

Det här är bara ett litet urval — det finns givetvis fler saker som anses vara ”typiskt svenska”. Men att som till exempel Sverigedemokraterna, vilja tvångsassimilera alla de som inte vill gå med på att göra detta är endast befängt. Alla svenskar firar inte midsommar, alla pappor låtsas inte vara jultomten — utan en del är fulla och slår sin fru och sina barn i stället. Långtifrån alla gillar sill, sprit och räkor, och en del ställer sig utanför normen för att de vill, eller för att de sticker ut helt av sig själva.

Jag säger inte att problem aldrig uppstår när två eller flera kulturer möts. Givetvis kan det uppstå friktion, som riskerar att utvecklas och bli riktigt obehaglig och otäck om ingen försöker göra något. Men lösningen på problemet är inte att tvinga människor in i den ”ultimata svenska modellen”. Integration är inte att sitta och vänta på att andra ska anpassa sig till en befintlig modell att leva. Världen fungerar inte så. I stället får man satsa mer resurser på att samarbeta, kommunicera, visa och förklara när det gäller kulturella uttryck. Berätta vad vi har och som vi inte har i Sverige, och vilka värderingar som ur vårt perspektiv inte är ok att ge uttryck för i handling.

Men det innebär inte att vi kan förbjuda människor att göra si eller så, tvinga dem att göra något annat, eller ens ifrågasätta varför de inte firar jul eller samma religiösa högtider på exakt samma sätt som vi. Och man ska inte villkora rätten till en plats i det här landet med att någon måste anpassa sig villkorslöst till ett specifikt ”typiskt svenskt” sätt att leva.

För vet ni vad?

Det är fanimej inte vår business vad folk gör bakom stängda dörrar.

Krönikor, Myter

Fördomar om islamism & sionism

Ibland används generaliseringar om sionister och islamister på ett fördomsfullt sätt. För en del är islamism eller sionism synonymt med ondska. ”Sionister/islamister är rasister som blandar ihop religion och politik och vill skapa en stat för bara judar/muslimer”. I den här artikeln ska vi syna de fördomar som sprids kring dessa båda begrepp.

The Wall
Pensiero / Foter / CC BY-NC-ND

Om man studerar de rörelser som kallar sig islamistiska finns det en stor bredd. Däri finns allt från de som hatar demokrati och mänskliga rättigheter till de som vill bygga en demokratisk stat byggd på mänskliga rättigheter. Samma sak med sionismen, det finns konservativa, liberala, socialistiska, socialdemokratiska, sekulära, religiösa, fascistiska, gröna och fundamentalistiska sionister.Sionism kan överförenklat beskrivas som strävan att det judiska folket ska få ett hem, och att skydda detta folk från yttre hot. Efter 1948 anses detta hem vara Israel. Islamism kan lite förenklat sägas vara en politisk rörelse som grundar sig på islam. Mer komplicerat är det inte. Men, i alla andra detaljer är bredden av åsikter enorm för muslimer och judendomen.

En del islamister älskar människor av annan tro, medan andra pratar föraktfullt om ”kuffar” (otrogna), som ”hundar”. En del sionister älskar araber och andra är rasister och hatar araber och kallar dem gärna ”grisar”. De flesta sionister och islamister är som vanligt folk med sina fördomar, och i det av krig infekterade Mellanöstern finns det många fördomar.

Sionism

Givetvis är det helt rätt att kunna vara kritisk mot företeelser inom islamism och sionism. Men när man kritiserar gäller det att man går fram lite försiktigt. Precis som man bör göra när man kritiserar detaljer som förekommer i andra religioner. Det finns mycket hat mot judar och muslimer som maskerats i form av demoniseringar, avhumaniseringar och stereotypbilder.

Extreme OppositesSionisthat och islamisthat kombineras ibland.
danny.hammontree / Foter / CC BY-NC-ND

Man bör helt enkelt undvika att generalisera negativt om islamister, sionister eller om islam och judendom. Man bör undvika att utmåla rörelserna som om alla tänker lika. Dessutom bör man vara lite vaksam då man läser att ”sionisterna styr världen” eller ”islamisterna vill styra världen”. Demonisering är en del i rasism.

Man kan kika på hur sionism används av olika judehatare för att förstå detta.

Öppet antisemitiska hemsidor, som t.ex. Ahmed Ramis websida, nämner ofta judar som ett ”direkt hot”. Men det är vanligare att de pratar om ”sionister” eller ”israellobbyn” nuförtiden. De varvar direkt hat mot judar, med indirekt hat där man använder så kallat ”hatred by proxy”, där man genom att sprida hat mot sionister vill kunna elda på hatet mot alla judar.

Samma metod används därför också bland rörelser som hatar judar men av politiska skäl vill dölja detta. Man pratar om sionister som dricker människoblod istället för judar som gör det. Men dessa överdrifter och generaliseringar sprids utanför kretsen av rena rasister i den politiska debatten. Det är för lätt för vissa att vara arg på något som de anser att staten Israel gjort, som bygget av en mur, och gnälla på att ”sionister styr i USA” eller nåt liknande, utan att de behöver komma ut som judehatare.

Jonathan Leman skrev bra om detta för Expo:

Gång på gång har vi under efterkrigstiden sett illa dold judefientlighet bakom kampanjer mot ”sionismen”. I Polen 1968 tvingades judar på flykt när ”sionisterna” skulle rensas bort från statsapparaten. När Irans president förnekat Förintelsen och inför FN:s generalförsamling spridit myten om en judisk världskonspiration knyter han det till sin vision om ”en värld utan sionism”. När man inom ‘sanningsrörelsen’ talar om krafterna som de tror genomförde 9/11-attentaten är det inte sällan ”sionisterna” som pekas ut. När Ahmed Rami i sina Radio Islam-sändningar önskade sig en ny Hitler som skulle avsluta jobbet var det ett ställningstagande mot ”sionismen”. Och när nazister och andra rasideologiska högerextremister talar om den judiska sammansvärjning som de menar styr Sverige och ligger bakom invandring och mångkultur talar de om ”sionisterna” och ”sionismen”.Innebär det att ifrågasättandet av sionismen i sig är antisemitiskt? Självklart inte. Det finns flera som argumenterar för en enstatslösning utan att utmåla sionismen som en unik ondska och utan att väva ihop den med myten om en judisk världskonspiration.

Islamism

Det fungerar lite liknande med islamism. Ofta ses begreppet islamist som synonymt med ”galen fundamentalist” och alla religiöst färgade begrepp som islamister använder, sharia, shura, bayah, m.fl, ses som onda. Men att det inte är så enkelt förstår man om man ser på situationen i Mellanöstern just nu. Wahhabismen med bas i Saudiarabien vill utrota islamismen. Hur går det ihop med mångas tro att islamism är synonymt med extremism inom islam och extremism i Saudiarabien?
Sanningen att säga så finns det lika lite EN islamism som det finns EN sionism.

flags weaving in the air
looking4poetry / Foter / CC BY-NC-ND

Ja det finns radikala islamister som inte gillar mänskliga rättigheter, vill att kvinnan står vid spisen, och som anser att demokrati är ett nykolonialt påfund av väst. Men det finns också islamister som insett att de arabiska länderna behöver demokrati och mänskliga rättigheter för alla, även flickor och kvinnor. Det enda gemensamma för alla dessa falanger är egentligen att de vill grunda sig på islam.

Dessa sistnämnda är inte sekulära i den betydelse vi i Sverige lägger i begreppet och har mycket kvar att lära om sådant som t.ex. homosexuellas rättigheter. Men de är för demokrati och därmed har de tagit ett stort kliv närmare den syn vi i Sverige har på mänskliga rättigheter.

Man får inte glömma att steget mot demokrati inte tas på en dag. Det tog lång tid för oss att bygga den. Det var först för 24 år sen som vi fick allmän rösträtt i Sverige. På 1860-talet tog man första stegen för att avskaffa ståndsriksdagen, på 1910- och 20-talen fick de flesta kvinnorna och männen rösträtt, på 40-talet även de fattiga. Först på 1960-talet fick de med fysiska funktionsnedsättningar rösträtt. 1989 fick de med psykiska funktionsnedsättningar samma rätt. Det har tagit mer än 130 år för oss att bygga den demokrati som vi har idag.

Till en början använde många i västvärlden religion som ett argument till varför de ville införa demokrati. Vad hade hänt om nån utifrån hade kommit och sagt åt våra förfäder att de gjorde fel som motiverade sitt stöd till demokrati med hänvisningar till Gud?

Precis som med fördomarna om sionister används generaliseringar om ALLA islamister och olika demoniserande konspirationshistorier, ofta för att smutskasta hela islam och alla muslimer. Återigen, ”hate by proxy”, att slå mot muslimer genom att slå mot islamister.

Ett populärt sätt är att dra begrepp som används inom muslimska världen över en kam. Sharia är nog det mest kända. Om det tänker jag inte orda så mycket här utan hänvisar till en artikel jag skrev för ett tag sen om hur demokratirörelsen i muslimskt dominerade länder använder religiösa begrepp, som sharia, för att kämpa för demokrati:

Sharia, bayah och shura. Likheter mellan demokratisträvandena i arabvärlden och i Europa och USA.

Mänskligt?

Betyder detta att all kritik av islamism eller sionism är rasistisk? — Nej, absolut inte!

Var går gränsen mellan hat och kritik respektive gränsen mellan rasism och kritik?

Mitt råd är att ni känner efter själva, prova på argumenten och tänk efter. Om du är jude eller muslim är det ganska lätt. Du kan undvika att använda ett sätt att tala om sionister som du själv ogillar när du hört det liknande sättet att tala har använts mot islamister, och vice versa. Bete dig mot andra endast på sätt som du förväntar dig att de andra bör uppföra sig emot dig.

Vi andra?

Du kan ju känna efter lite hur det känns då någon använder våldsamma överdrifter eller stereotyper mot en politisk grupp som du anser dig tillhöra. När du ogillar motparternas grovt svepande och överdrivna generaliseringarna som klistras på samtliga motparter på den andra sidan om höger-vänster-spektrat… När du för sjuttioelfte gången hör nån tyckare klumpa ihop ”alla Socialdemokrater är kommunister” eller att ”alla borgerliga hatar fattiga och vill mörda pensionärer”… så förstår du kanske hur judar och muslimer kan känna ibland.

Krönikor

Nej, du är ej White Trash!

Uttrycket ”White-Trash” har som så många andra amerikansk-engelska uttryck etablerat sig i det svenska språket. Det är något som bedöms vara fallet i en artikel i Landsorganisationen LO:s tidning Arbetet, publicerad den 2 september 2011 under rubriken ”Om white trash-rasismen”, såväl som i en artikel på nätforumet Avpixlat, publicerad den 5 augusti 2013 under rubriken ”Är du en White Trash-människa?”.

Bedömningen att utrycket ”white trash” blir allt vanligare förekommande stöds av Arbetets research i mediearkivet. Bedömningen stöds av tidningar från (vad som väl bör anses tillhöra) den ideologiska vänstern till den ideologiska högern. Journalister bloggar om ordet i tidningen Nöjesguiden, under rubriker som ”Det vita skräpet”, inklusive deras njutning av att använda det i nedsättande syfte.
Ordet har till och med fått en försvenskad version i form av ”Svenneskräp”. Det förekommer i en bok med samma namn och boken debatteras i Sveriges Televisions TV-soffprogram ”Gomorron”. I boken beskriver författaren det epitetet som något positivt.

Redan på 90-talet hölls ett White-Trash-seminarium Moderna Muséet och fick följande recension:

Det var en bjudning med vin och lite tilltugg, minns dåvarande ‘Bibel’-redaktören Fredrik Strage. Seminariet gick ut på att Lisa Carver stod på en scen och förvandlade snygga stockholmsungdomar till White trash-amerikaner i dåliga kläder från K-mart, ett amerikanskt Galne Gunnar-varuhus.

(Källa: sida 29 i följande uppsats om begreppet ”White Trash” i Sverige).

Kanske upplever även du som läsare samma sak när du konverserar med olika människor? Börjar begreppet ”White-Trash” bli vedertaget? För egen del har jag hört uttrycket av två personer de senaste två åren. Den ena gången med hänvisning till en socialt dysfuktionell familj bestående av etniska svenskar. Den andra gången med hänvisning till den undermåliga skrivförmågan hos en etniskt svensk person. Båda personerna som uttalade ordet ”white trash” var själva etniska svenskar.

07PICT97512
mr. nightshade / Foter / CC BY-NC-ND

”White trash” historik

Ursprunget till ordet ”white trash” myntades några decennier innan det amerikanska inbördeskriget och härrör från de amerikanska sydstaterna och beskriver människor som hade gemensamt att de var vita till hudfärgen, var fattiga och lågutbildade.

De ansågs även generellt vara kulturellt osofistikerade. Rasbiologiska teorier om de som ansågs vara ”White-Trash” utvecklades. Enligt de teorierna härstammade ”white-trash” från europeiska straffångar, kriminella, moraliskt förtappade, genetiskt ointelligenta och fysiskt defekta människor.

Uttrycket ”white trash” har sitt ursprung i den sociala klassen av rika amerikanska sydstatare och i viss mån från medelklassen i den amerikanska Södern. De rika i Sydstaterna utgjordes huvudsakligen av slavägare. I avsaknaden av och förbudet mot adelsskap, ville de ha epitet på andra vita som markerade en klass-hierarki. Att svarta och icke-vita betraktades som lägre stående och inte fullvärdiga människor var lika självklart som fastställt i rådande lagstiftning.

Men Sydstaterna utgjorde i praktiken ett kastsamhälle med överlappande hierarkier av etnisk, kulturell och ekonomisk status.

Vita slavägare utgjorde toppen på hierarkin där de stora slavägarna stod absolut högst. De kontrollerade det politiska och ekonomiska livet. Den vita medelklassen stod där emellan.

Ekonomiskt fanns även en mindre men på flera håll betydelsefull svart medelklass utgörandes av frigivna slavar och deras ättlingar. De var huvudsakligen bosatta i Söderns större städer. Flera av dem tillhörde ekonomiskt en övre medelklass. Ett fåtal levde ännu bättre. Samtidigt var deras sociala och lagliga status kraftigt kringskuren på grund av deras afrikanska ursprung.

I motsatt riktning var de, huvudsakligen fattiga bönder bosatta på kullar med dålig jord eller jägare och enklare hantverkare, en relativt stor andel fattiga vita som fick epitetet ”white trash”. Ekonomiskt sett var svarta slavar de enda som stod lägre i sociokulturell hierarki. Deras enda sätt att tillerkännas högre social status i samhället var att på olika sätt framhäva sin ”vithet” i den betydelse den hade då och senare; nämligen intellektuellt, fysiskt, psykiskt och kulturellt överlägsen alla icke vita. Just på så sätt definierades själva människovärdet allt mer hos den diffusa grupp som kallades för ”white trash”.

Vid slutet av det amerikanska inbördeskriget förändrades radikalt livsförutsättningarna även för den artificiella gruppen benämnd ”white trash”. Även bruket av ordet ”white trash” ändrades.

Slaveriets avskaffande ledde till att svartas sociala mobilitet ökade kraftigt, även om den fortfarande var starkt kringskuren. Svarta och vita möttes fysiskt på ett sätt som aldrig tidigare och de konkurrerade med varandra, om än på ojämlika villkor. Nya och allt starkare segregerande lagar mellan svarta och vita infördes, men slaveriets avskaffande hade ironiskt nog verkat öka behovet för fattiga vita, stämplade som ”white trash” att markera sin ”vithet”.

Samtidigt ökade det lagliga förtrycket av fattiga vita i sydstaterna. Nya delstatslagar stiftades, som grundat på IQ-test, ekonomisk redbarhet och en mängd andra krav fråntog dem möjligheten att rösta.

De sociala stigman hos de som stämplades som ”white trash” och värdet i ”vitheten” urholkades mycket sakta men säkert.

Och fattiga vita sydstatare migrerade i stor skala till industrijobb i de amerikanska nordstaterna och västra USA. Ordet ”white trash” populariserades och blev ett allmänt vedertaget begrepp över hela landet, såväl bland svarta som vita. Bland alla politiska läger. Uttrycket ”white trash” blev en del av amerikansk teater, litteratur och film, tillsammans med besläktade lokalt anknutna ord som ”hicks”, ”hillybillies”, ”okies”, ”rednecks” och ”peckerwoods”. Uttrycket började användas av de som tillhörde denna stigmatiserade grupp som en slags självironisk benämning.

”White trash” var fortfarande knutet till fattiga vita sydstatare, men hade allt mer övergått till att anvädas gentemot alla vita amerikaner som var fattiga och dåligt utbildade.

Svenskar som förvandlas till ”white trash”

Ordet ”white trash” spreds slutligen till andra sidan Atlanten, inbegripet Sverige. Ett Sverige utan ett förflutet av storskaligt slaveri av svarta människor på svensk mark, som fortfarande är ett av världens ekonomiskt mest jämlika länderna och med hög andel högskoleutbildad befolkning.

Ett Sverige som trots de fördomar som givetvis även finns här, internationellt sett haft en väldigt snabb och smidig övergång till ett mångkulturellt och egalitärt samhälle.

Men Sverige befinner sig även i en social och kulturell brytningstid eftersom grunden för vår ekonomi ändras radikalt. Förra seklets övergång från bondesamhälle till industrisamhälle var mångdubbelt mer dramatisk och smärtsam, med snabb urbanisering, trångboddhet, missbruk och våld. Men övergången från bondesamhälle präglades även av sociala reformer, bättre utbildning, bättre boendestandard och långt fler arbetstillfällen inom industri- och tjänstesektorn än de jobb som försvann inom jordbruket.

Män fick allt bättre betalda jobb, samtidigt som allt fler kvinnor kom ut på arbetsmarknaden och ytterligare tusentals människor från hela världen rekryterades till arbeten. Även om det jämlika samhället inte uppnåddes, var det jämlika samhället den allt starkare kulturella normen. Att vara fattig och dåligt utbildad var även då ett stigma, men ett stigma som bekämpades.

Vi blev mer välmående samtidigt och på grund av vår genemsamt förbättrade tillvaro.

”White trash” beskylls för sin egen fattigdom

I dagens Sverige där begreppet ”white trash” etablerar sig i svenskt språkbruk, är trenden den motsatta. Vårt världsberömda sociala skyddsnät nedmonteras samtidigt som allt fler behöver det. Vårt världsberömda utbildningsväsende nedmonteras, samtidigt som det från att ha givit fler möjligheter till arbete blivit en grundförutsättning för arbete. Svårigheterna att få en egen lägenhet till ett drägligt pris ökar i samma takt som allt fler, allt tidigare och allt oftare skaffar sig allt lyxigare lägenheter och villor.

Home Sweet Home
Stuck in Customs / Foter / CC BY-NC-SA

Genom utbildning och en allt effektivare och expanderande informationsteknologi får allt fler svenskar hela världen som arbetsfält och blir oberoende av att arbeta på en viss ort. Detta samtidigt som hela den ekonomiska tillvaron slås i spillror på orter över hela Sverige där nedlagda industrier skapar spökstäder på samma sätt som nedlagda jordbruk tidigare skapat spökbyar. Med många människor som förr pendlade till jobb — pendlar nu mellan socialkontoren, a-kassan och FAS 3.

Den ekonomiska tillväxten ökar stadigt och svenska statsfinanser fortsätter att förbättras samtidigt som allt fler hamnar i långvarig fattigdom.

I viss mån har det ökade välståndet i Sverige nu skett på bekostnad av andras minskade välstånd.

Och som alltid i tider av social oro och med ökande sociala orättvisor måste syndabockar utses och utpekas som skyldiga till andras, även sin egen ofärd.

Som tidigare nämnt är inte Sverige ett samhälle fritt från fördomar men den lika påtagliga som ofrånkomliga globaliseringen, etniska och kulturella mångfalden är tillräckligt djupt rotad för att inte lika lätt och ensidigt kunna bli den allomfattande syndabocken för våra samhällsproblem.

Nerskräpandet av människor i kampen mot rasismen

Lika självklart som de otaliga, grovt lögnaktiga stereotyperna och öknamnen ”svartskalle”, ”pensionsräddare”, ”kulturberikare”, ”invällare”, ”blatte”, ”babbe” existerar, lika självklart bekämpas de av staten, näringslivet, av organisationer, grupper och privatpersoner. Sådana uttryck bekämpas på demonstrationer, manifestationer, i debattartiklar, i det offentliga och privata samtalet.

Men i det ekonomiskt, socialt och kulturellt närmast schizofrena dagens Sverige, kan uttryck som ”white trash” debatteras och fnittras förtjust över i TV-soffor, kräkas ut med förakt på bloggar där författare förhärligar sina egna karriärer, sin klädstil och självutnämnda kulturella sofistikering.

Om de amerikanska sydstaterna etablerade uttrycket ”white trash” utifrån en högerextrem, konservativ kastideologi, har det ekonomiskt, socialt och kulturellt schizofrena Sverige som bejakar upplysning, kunskap och världsvana etablerat uttrycket ”white trash” utifrån en vänsterinriktad ideologi.

Ett schizofrent Sverige där bland annat ledande sverigedemokrater benämns som ”white trash” på grund av sitt beteende, samtidigt som grovt rasistiska hemsidor som Avpixlat, Fria Tider och Nationell.nu med rätta kritiserar ordet ”white trash” för att vara fördomsfullt.

”White trash” — manifestering av överlägsenhet

Dessutom är uttrycket ”white trash” en attack mot andra etniska grupper och individer oavsett deras ursprung, sociala, kulturella och ekonomiska ställning. Vet du varför? Jo, för ”white trash” implicerar att det finns vita människor som inte är ”skräp”. Närmare bestämt de allra flesta vita. Och om så är fallet, varför finns inga motsvarande uttryck bland andra etniska grupper? Varför finns inte utrycket ”black trash”, ”arab trash”, eller ”romani trash”? Ja just det, för att huvudregeln som den xenofobiska hierarki som existerar i västvärlden och därmed även i Sverige, utgår ifrån att vita är ”bra människor” med undantag av ett fåtal. Andra etniska grupper förmodas vara ”dåliga människor” med undantag av ett fåtal.

Städa bort det ”vita skräpet” från ditt ordförråd

Så nej! Du är ingen ”white trash-människa”! Använd inte det ord mot någon.

Du kan inte lyfta upp dig själv eller andra genom att trycka ner andra. Håna inte människor för att de verkar ha sämre utbildning än vad du själv kanske har. Engagera dig politiskt för att ge mer och bättre utbildning åt de som vill utbilda sig. Uppmuntra istället andra att utbilda sig. Många vet, kan och förstår mer genom sina livserfarenheter och yrkeserfarenheter än en del av de som studerat hela sitt liv med höga betyg.

Håna inte folk för att du tror att de inte bor lika fint som du själv. Engagera dig politiskt för att alla skall få fler och bättre bostäder till ett rimligare pris istället. Håna inte de som är födda i Sverige men stavar dåligt, liksom du inte bör håna de som flyttat hit och stavar dåligt på det svenska språket.

Håna inte de som är födda i Sverige, lyssnar på dansbandsmusik och klär sig i billiga kläder, liksom du inte bör håna människor som flyttat hit, lyssnar på sina hemländers traditionella musik och kanske även bär billiga kläder.

Och kalla inte människor för skräp!

Artiklar, Myter

Myt: Muslimer = våldtäktsmän

Gästinlägg från Politifon

[Notis: Det här är en gammal historia. Vi har dock sett att personer ofta hänvisar till denna myt i debatter och väljer därför att återpublicera förtydligandet här]

Av Farha Khaled

Norges Justitieminister har bekräftat innehållet i en forskningsrapport om våldtäkter som Oslo-polisen kom ut med år 2010. Och förtydligade samtidigt att missuppfattningarna och feltolkningarna av den är grovt osanna. Det var en rapport som muslimhatare än idag försöker hävda att den ‘bevisligen’ visar ‘sann’ statistik på att alla våldtäktsmän i Norge är muslimer.

Censored
zubrow / Foter / CC BY-NC

En gren av historien började med att Arutz Sheva, en politisk webbsida i Israel, publicerade artikeln “Norsk Minister länkar samman norsk våldtäktsvåg med Israel”. Personen bakom artikeln var Gil Ronen.

I den artikeln påstods att en norsk minister undanhållit ‘sanningen’ om Oslo-polisens rapport som sägs ska ha detaljerat våldtäktsstatistiken i Norge. Rapporten skulle enligt skribenten nedtystas, då risken fanns att Israel skulle kunna utnyttja resultatet från den, för att påvisa att gärningsmännen var muslimer. Ronen lade aldrig fram några bevis för sina påståenden. Han citerade däremot en israelisk bloggare, Yehuda Bello, som han menar ‘förstår’ norrmän och har norska kontakter. Ronen skrev:

Bello rapporterar att det mellan januari och oktober hade anmälts 48 våldtäkter i bara Oslo och att 45 av dessa våldtäkter utförts av muslimer.

Efter att norska polisen och justitiedepartementet insett hur delar av allmänheten missuppfattat eller feltolkat nyhetsrapporteringen i NRK, och försöker använda det i lögnaktig propaganda, så utgavs ett mycket tydligt pressmeddelande:

Oslo polisdistrikt har utgivit en rapport för våldtäkter i Oslo 2010. Rapporten visar att alla typer av våldtäkt, förutom överfallsvåldtäkt, visar att europeiska gärningsmän är i majoritet och att de i första hand är norrmän. Endast 5 fall av överfallsvåldtäkt har retts ut. Gärningsmännen hade då utländsk härkomst. Två var unga (under 18) och två hade allvarliga psykiska diagnoser och kan därför inte betraktas som representativa för sin etniska kultur. Det har i rapporten belysts att generaliseringar som “Våldtäktsmän i Oslo är utlänningar”, något som även media har rapporterat, är felaktigt. Rapporten återger inte religiös bakgrund.Med vänliga hälsningar

Grethe Kleivan

Överdirektör

Följ Farha Khaled http://farhakhaled.blogspot.se/.
För fördjupning, läs hela artikeln hos Politifon.

Flertalet journalister har granskat norska polisens rapport och skrivit om missuppfattningarna och feltolkningarna, bl.a. dessa:
Oisin Cantwell, Aftonbladet
Islamophopia Watch
Loonwatch.com

Krönikor

Etnocentrism

etnocentri´sm, benägenhet eller tendens att se sin egen kultur som central, samt att bedöma eller tolka andra kulturer med utgångspunkt från premisser och värdesystem formade i det egna kultursystemet.
Absolutely Nothing is Allowed Here
Vicki & Chuck Rogers / Foter / CC BY-NC-SA

Det här är ett ämne som till stor del går hand i hand med min ”uppfostran” i konstvetenskaplig teori och metod. Just detta att man ser världen omkring sig filtrerat genom den kunskap, de erfarenheter och den bakgrund man har. Därför är det så viktigt att man är medveten om hur, när och varför man filtrerar på det sätt man gör. Det är också oerhört viktigt att lära sig flera sätt att betrakta, förstå, tolka och värdera omvärlden. Hur man gör det kan skilja sig åt från person till person, men ett exempel är att utbilda sig inom förslagsvis humanistiska ämnen. Man kan också resa till flera länder (då tänker jag inte charterresor, utan resa för att uppleva annan kultur), läsa böcker, tidningar, se dokumentärfilmer, för att inte tala om använda sig av Internet för att söka information om andra kulturer — och så vidare, för att bredda sin förståelse, tolerans — men framför allt; acceptans.

Tolerans är ett väldigt fint ord, men acceptans tycker åtminstone jag är än vackrare.

Att tolerera en persons egenheter på grund av kulturella betingelser är bra. Att acceptera dessa egenheter är dock ännu bättre. Det behöver inte innebära att man accepterar dem som en del i samhället, men att de finns där och att de finns av en anledning – nämligen att personen i fråga kommer från en annan kultur där man lever på ett annat sätt. Det finns många exempel på det; vi kan titta på den som kommer från ett land där det inte finns särskilt många mikrovågsugnar eller armbandsur. För oss kan det kännas märkligt att inte ständigt kunna veta vad klockan är, men i andra länder är tiden för många irrelevant; man lever efter dygnets ljusa och mörka timmar.

I Can BEE Tolerant
Enokson / Foter / CC BY-NC-ND

Ett annat exempel är vilken kvinnosyn ”vi” svenskar har, och hur den skiljer sig från till exempel islam (i alla fall som många gärna vill tro att den skiljer sig), eller hur ”vi” svenskar ser på hedersvåld till skillnad från den som är uppväxt med det.

För mig är det viktigt att inse och acceptera att det finns skillnader. Det är också viktigt att för sin egen del ta reda på vad som är ok att ta in i vårt samhälle, och vilka saker vi vill lämna utanför. Att utöva våld är till exempel aldrig okej. Men har vi förståelsen för varför en person anser den behöver ta till våld, behöver vi inte slösa fullt lika mycket energi på att bli arga. Den som utövar våld bör sona sitt straff för det. Och vi kan åtminstone anstränga oss för att försöka förstå att för den personen var det i just den stunden inte fel.

Att vara uppfostrad in i en annan kultur är inte en sjukdom.

Citatet först i artikeln är från http://www.NE.se

Artiklar

Ramadan — äldre än SD

Gästinlägg från Politifonen

Nyligen inleddes fastemånaden Ramadan. Det är en tid då samtliga muslimer i världen dels fastar och dels firar den koraniska uppenbarelsen. I upptakt till detta, piskar riksdagsledamoten (SD) Richard Jomshof upp antimuslimsk polemik på Twitter och jämställde i vanlig ordning alla muslimer med nazister och kommunister.

Nedan följer en replik till Richards utfall:

“Ramadan i Sverige – äldre än SD” — expert läxar upp Jomshof

SVERIGE. Ramadan — en svensk tradition. Under den muslimska fastemånaden, som inleddes den 9:e juli, äger en upphetsad debatt rum på nätet.

Prayers 2
Hamed Saber / Foter / CC BY

En intervju i Sydsvenskan med Raid Amin i Malmös muslimska studentförening Alhambra blev startskottet. När SD-toppen och riksdagsledamoten Richard Jomshof gav sig in i diskussionen om ramadan slutade det med att han jämförde islam med nazism och kommunism. Han kallar även islam “våldsförespråkande och antidemokratisk”.

“Helt vansinnigt”
Nu läxas riksdagsledamoten upp av Jenny Berglund, lektor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola.

— Det är helt vansinnigt. Alla världsreligioner har genom historien använts för att förtrycka människor, men alla har givetvis också positiva inslag. Man kan inte dra alla över en kam så där. Vilken religion vi än talar om så är det viktigt att precisera vilken tolkning av religionen vi menar, säger hon till Nyheter24.

Faktum är att ramadan firats i Sverige sedan 1930- och 40-talet. 1949 skapades den första muslimska församlingen av tatarer som invandrat via Finland.

– Ja, ramadan har firats längre i Sverige än Sverigedemokraterna funnits, säger Berglund.

Försvenskad version av ramadan
Hon skrev boken “Ramadan – en svensk tradition” 2009. För Berglund råder det ingen tvekan om att högtiden ska beskrivas som just det.

– Alla de traditioner som praktiseras i Sverige betraktar jag som svenska när de praktiseras återkommande av människor som är en del av det svenska samhället. De påverkas av det svenska samhället precis som de påverkar samhället, säger hon.

Inga traditioner är konstanta eller oföränderliga. Som exempel ger Berglund bland annat att “små grodorna” knappast sjöngs för ett par hundra år sedan, att folkdräkten är en 1800-talsföreteelse och att tacos numera är den vanligaste fredagsmaten.

Ramadan har även påverkats av andra omständigheter i Sverige. Exempelvis vädret.

– Ja, solen är uppe längre här nu på sommaren vilket påverkar firandet. Men också mattraditioner spelar in. Vissa svenska muslimer talar om “ramadanbord” – som smörgåsbord.
Enligt Svensk Handel ökar omsättningen i matvaruhandeln med cirka en miljard varje år under ramadan.

Högtiden ramadan firas i år från den 9 juli till den 7 augusti. Allt avslutas med festen eid al-fitr, eller bayram som den heter på turkiska.

Gästinlägg från Politifonen

Artiklar, Myter

Rasism mot finländare och finnar

Rasism har tagit sig många olika former. I vissa fall har rasismen faktiskt minskat och nästan helt försvunnit. Att belysa den rasism som funnits är därför något enormt viktigt. Vad kan vi lära av rasism som försvunnit? Ett exempel på detta är rasismen mot finnar i Sverige, som minskat mer och mer de senaste decennierna.

Resurrection
Untitled blue / Foter / CC BY

Jag har en vän som fick höra i en debatt att han inte visste något om vad rasism var, han var ju vit!

När han kom till Sverige hamnade han i en liten bruksort och blev betraktad både som ett lat arbetsskyggt fyllo och en invandrare som tog svenskarnas jobb. Det skämtades om att kvinorna borde se upp för de där råbarkade fyllona med sina knivar. Han var ung (runt 18) och blev slagen för sin dåliga svenska och fick sämre lägenhet för att han var ”invandrare”.

Han har fått en kniv tryckt mot strupen och en ”svensk” skrek ”åk hem till Suomiland”. En svensk som anklagat honom för att vara en typisk finne som slåss med kniv, för övrigt. (ironin!) Nej, han kan väl inte veta vad rasism är!

Fram till 70-talet var rasismen mot finnar stor i Sverige. Barn och vuxna kallades för finnjävlar, de fick ofta utstå mobbning på arbetsplatser och skola, de tvingades ofta ta jobben som hade lägre lön (skitjobben).

Det gick vandringssägner om finnar. De där finnarna både stal, var opålitliga, ljög och söp som borstbindare. Det var inga man kunde lita på. Dessutom var de dumma. Givetvis berättades vandringssägner om ”bastun i garderoben” eller i ”köket” i hyreslägenheten där familjen som bodde på våningen nedanför märkte att nåt var fel när tapeterna trillade av. Klassisk rasism, med andra ord.

Och de ”roliga historierna”. Få över 40 kan ha undgått att höra dem. På rasterna i min skola i Stockholm ekade korridorerna av skratt då historierna om typiska ”finnar”, som alltid hette Pekka, berättades. T.es den om att en ”Pekka” aldrig tar av sig skidorna eller kläderna innan de sätter på sin fruga.

Varför lutar alla dansbanor i Finland? Jo för att blodet lättare ska rinna av…
När finnar pratar om vin och frukt, pratar de om brännvin och gurka

Är okunskapen så stor att vi glömt denna rasism idag?

Varför bör vi studera denna form av rasism? Jo av två anledningar.

Först och främst för att av någon anledning har strukturella diskrimineringar och hatbrott mot skåningar och finnar minskat kraftigt i Sverige. Vi vore urbota KORKADE om inte vi noga studerar detta och tar reda på HUR detta kunde ske. Det inger ju visst hopp. Om vi kunnat minska rasism mot skåningar och finnar kan vi väl minska ALL rasism, eller hur?

Men även för att knäcka de myter som vissa sprider om att ”vita inte förstår vad rasism och fördomar är”. Att dela upp världen i goda och onda, att generaliserande påstå att alla vita är rasister är att göra liknande misstag som många rasister gör. Rasister påstår att det finns strukturellt förtryck och de inbillar sig att MAKTEN styrs av muslimer, judar eller liknande. Antisemiter anser att judar styr världen till exempel. Att då vända på detta och säga att de vita som är rasister pga strukturell makt är att göra samma misstag. Att påstå att ”muslimer är rasister” är faktiskt lika rasistiskt som att påstå att ”vita är rasister”. Man missar nyanserna.

När man påstår att en vit inte kan veta vad förtryck och rasism är glömmer man att folk med funktionsnedsättningar, skåningar, finnar, judar, norrlänningar, samer, katoliker och andra genom åren drabbats av rasism.

Vi vinner enormt mycket på att bekämpa och studera alla former av rasism. Att varhelst man använder negativa generaliseringar om en grupp, oavsett vilken grupp och oavsett vilken elak stereotyp, så bör vi protestera. Jag är inte ute efter att relativisera eller försöka förringa någon form av rasism, utan visa att fördomar är något som är vanligare än vi kan tro. Finnar var 60-talets ”muslimer” i vardagsrasisternas ögon, de som man hånade och skrattade åt.

Och det är förbannat okänsligt och intolerant att peka finger och säga ”du vet fan inte vad rasism är” till individer eller grupper som försöker förklara att även de utsatts för rasism!

Artiklar, Myter

Nyanländ trebarnsmor: framtidens ledare!

Jag anser att nyanlända ensamstående kvinnor med barn bör bli anställda som företagsledare. Med tanke på vad de klarar av verkar de ha exakt den kompetens som krävs för att driva detta land framåt. Enligt denna lite tillspetsade logik så bör vi kanske försöka få hit så många som möjligt, om det är utveckling vi vill ha. De verkar nämligen ha krafter, möjligheter och förmågor som andra av oss inte besitter. Följ med på resan mot framtidens Sverige — ett Sverige där de mest kompetenta har ledande positioner.

111/365Det finns många exempel på hur några försöker förvränga verkligheten så att den ska passa in i deras främlingsfientliga agenda. Syftet verkar vara att de vill försöka visa de ”ovetande” svenskarna om hur ”verkligheten” eller ”sanningen” ser ut. Att bara påpeka att informationen inte stämmer verkar inte fungera, eller att ”sanningen” kan behöva mer än lite hjälp på traven av något som egentligen bara kan betraktas som lögner.

Främlingsfientliga syften sipprar tydligt fram då det gäller hur mycket pengar en nyanländ ensamstående kvinna med barn anses kunna få då hon kommer till Sverige. Det sprids en beräkning som ytligt sett kan verka ha god grund — eftersom den av vissa ses som sann och inte ifrågasätts eller granskas.

111/365En ensamstående kvinna, som har tre barn och ingen annan vårdnadshavare för barnen kommer till Sverige och skall ”integreras”. För att göra det får hon etableringsersättning, pengar som hon kan få när hon genomgår en handlingsplan hos Arbetsförmedlingen, den är alltså temporär och prestationsbaserad. Hon kan också, om barnen är över 11 år, få etableringstillägg. Har kvinnan egen bostad så kan hon få bostadsbidrag. Hon får då inte bo med någon annan än sina barn, gör hon det eller frångår Arbetsförmedlingens etableringsplan så minskar bostadsbidraget. Vi kan även lägga till barnbidraget, men det är ju något som nästan alla mammor har rätt till.

Inte illa för en nyanländ kvinna, ensamstående med tre barn, ingår i en etableringsplan och gör det hon ”ska”.

För att beräkningen ska stämma så kan hon bara få vissa av de uppräknade stöden. Men kvinnan har självfallet stenkoll på detta.

Eller så får hon ingenting eftersom hennes barn är i andra åldrar. Eller så kanske hon har kommit barnlös och får sina barn i Sverige, men jag tror att någon form av partner kan vara nödvändig för det, vilket gör att bostadsbidrag och underhåll minskas eller försvinner. Ska kvinnan få alla dessa ”teoretiska pengar” så måste hennes tre barn vara i exakt rätt ålder.

Det tillägg som gäller för SFI är en bonus för de som klarat SFI-utbildningen med godkända betyg inom 15 månader från folkbokföringsdagen, som en morot.

Fleeing KosovoFör att denna kvinna ska kunna få alla dessa ”hypotetiska” bidrag så måste hon:

  • Fly ensam från ett land, utan hjälp, med tre (små?) barn.
  • Ansöka om alla bidrag som passar in på henne.
  • Få rätt till alla bidrag som passar in på hennes familjsituation.
  • Uppfostra tre små barn samtidigt som hon är med i Arbetsförmedlingens etableringsplan.
  • Lära sig svenska på mindre än 15 månader (godkända betyg på SFI-utbildningen).
  • Skaffar sig eget omöblerat boende (för att få bostadsbidrag).
  • Klara sig helt utan annan hjälp med försörjning, bostad, möbler, kläder, mat…
  • Få pengarna att räcka till och spara till framtiden, då bidragen inte är permanenta…

Bara att uppfostra tre barn på egen hand är rätt tungt, oavsett din nationalitet. Att göra det i ett helt främmande land där du till en början inte kan språket, har ett boende eller någon trygghet verkar än svårare. Att få förskoleplats snabbt — för att kunna få fullt etableringsstöd och tillräcklig tid över till SFI — för att kunna fokusera på de uppsatta målen är något som verkligen skulle vara en tillgång för samhället.

Denna kvinna, som enligt vissa verkar vara normen för nyanlända kvinnor, verkar ju ha ett CV och kapacitet som skulle intressera vilket storföretag som helst. Antar någon att detta är den verkliga normen för flyktingar så förstår jag att folk är rädda, den drivenheten och kompetensen är svår att matcha.

Varför skriver folk om detta då? Om det inte finns någon verklighetsförankring och om uppgifterna har blivit dementerade från flera håll. Hur kan det vara så att det är dessa personer som sitter på ”sanningen” och vi andra som ”inte fattar vad som händer”? Det är vad som setts tidigare. Det är propaganda. Problemet för mig är att jag är så kritisk mot detta att jag får svårt att sålla (och då är jag medveten om att propagandan finns) propaganda från korrekt nyhetsrapportering. Jag kan inte påstå att jag står okritiskt till gammelmedia, de har sin agenda styrda av multinationella företag (bland annat annonsplatser) och liknande faktorer. Den media som till stor del publicerar rapporter om de negativa sidorna med invandring är jag dock mycket skeptisk till. Jag har läst en del av det som står på några av dessa sidor och en del stämmer till fullo, men långt ifrån allt. I vissa fall är det som med detta exempel, för svårt att sätta sig in i för att avgöra om det är en lögn eller inte (det var därför jag gjorde det). Söker du på Google efter ”nyanländ trebarnsmamma” så kommer du att mötas av flera s.k. sanningssägande ”nyhetssidor” som grundar sina påståenden på det jag just till punkt och pricka förklarat.

Min uppfattning är att det är många som anser sig ha kännedom om ”sanningen”, men vissa jobbar enbart med en elakartad agenda. Att så split och måla upp syndabockar. Ändamålen helgar medlen och fabricerade nyheter går bra, så länge de stärker deras främlingsfientliga propaganda.

Läs även min längre artikel om detta.

Källhänvisningar:

Motargument har tidigare granskat myten

FK, information till den som är ny i Sverige (pdf)

FK, Etableringsersättning (pdf)

Denna beräkning är på 21 810:- men enligt de flesta är uträkningen något felaktig.

Fredrik Malm granskar samma myt

www.DT.se insändare

Regeringens information, läs sida 77 (pdf).

Migrationsinfo har information om vad flyktingar har rätt till.