Etikettarkiv: islamofobi

Krönikor

Åsnor och folkgrupper

Krönika av Helena Trotzenfeldt

En man i Nyköping åtalas för hets mot folkgrupp (HMF) för att, i samband med ett böneutrop som ägde rum under en muslimsk gudstjänst, ha skrivit och spridit följande citat på Facebook:

Det är inte normalt att vakna till en åsna som har ont i magen

Min första, spontana tanke var: i ett samhälle där ett stort antal människor öppet, och med enorm spridning, oavbrutet beskriver samtliga muslimer som våldtäktsmän, pedofiler och mördare är det DETTA som leder till åtal! Snacka om att sila mygg! Var är åklagarna när det gäller de verkligt grova, fruktansvärda kränkningar och kollektiva dödshot muslimer som grupp utsätts för dagligen i bloggar och sociala medier?

Åklagaren försvarar sig ungefär med att ”det var värre än det verkar”. Denne anger faktumet att polisen fick rycka ut och försvara den nu åtalade, mot bakgrund av att en mobb var ute efter honom, som en sorts bevis på det. Vilket är än märkligare. Att folk är beredda att begå brott gör rimligtvis inte förövaren till en brottsling.

Så ja. Min första invändning är att det är märkligt att när det finns så mycket verkligt läbbigt därute så väljer man något så här tveksamt att statuera exempel av.

De journalister som är emot HMF-lagstiftningen är nu upprörda, och de som inte är det skriver ingenting, på grund av fånigheten i fallet. Därför framstår det som om hela Sverige plötsligt inser att vår lag är kokobäng.

Någon spinner loss och blandar in hädelse, vilket förstås är fullständigt osakligt. Den part som kränks är de muslimer som ber på ett, enligt den åtalade, magontsliknande sätt. Det är inte guden Allah eller profeten Muhammed som beskrivs nedsättande. Ergo är det inte hädelse som är grund för åtalet.

Min andra, och starkaste, invändning är således det getingbo detta har blivit. Jag tror inte att han blir fälld. Om han blir det kommer det att ses som ytterligare ett bevis för att samhället älskar muslimer och hatar svenskar. Det kommer att skrivas tusentals gråtinlägg om att man får inte säga nånting i det här jävla landet, och när åtalet rullas upp, parallellt med bilder och filmer från ISIS framfart, kommer det att stå klart och tydligt, för alla som bara kan ha en tanke i huvudet åt gången, att det är gulle-Jimmie som är den ende som kan skydda dem från samhällets otäcka PK-ister.

Jag förstår hur det blev så här. När polisen fick i uppdrag att skydda mannen blev det samtidigt uppdagat att det fanns en kränkning i botten, och kränkningen faller trots allt delvis inom ramen för lagen. Åklagare jobbar inte praktiskt i bemärkelsen ”listar alla brott och hanterar de värsta först”, för gjorde de det Dramatic sunsethade detta aldrig kommit upp till ytan. Istället sitter varje kammaråklagare på sin kammare och hanterar det som ligger på skrivbordet.

Så istället för att störa mig på att man tillämpar lagen i tveksamma fall istället för i uppenbara fall behöver jag nog landa i att HMF-lagstiftningen måste ses över. Den är för omfattande. Den är antagen i en tid där information inte spreds av andra än press och media, utan en uppenbar avsikt och mycket möda, såsom när någon höll ett tal med många åhörare eller delade ut flygblad. Den är inte tänkt att appliceras på sociala medier, där vemsomhelst, utan större eftertanke, kan sprida sina ord till hela världen, bokstavligt talat. Den är skriven i en tid där det var ansträngande och besvärligt att kränka sina medmänniskor.

Så hur ska den då ändras?

Jag tycker vi ska återgå till kärnan: ”hets” ska finnas med. Detta innebär att en kränkning bör inte vara nog, utan det bör finnas någon sorts uppmaning att trakassera för att det ska vara ett brott.

Antingen det, eller också bör poliser och åklagare verkligen börja följa den lag vi har i alla lägen, och inte bara när de inte längre kan blunda. I så fall lär vi behöva ge rätt många miljarder till polis och domstolsväsende.

För det är lite som med barnuppfostran: man ska inte skapa regler man i princip aldrig följer.

Krönikor

Vad är din hemliga agenda, Nalin Pekgul?

Krönika av Ida Dzanovic

Nalin Pekgul (S) har, i en artikel i Dagens Industri, framlagt grova anklagelser mot Mehmet Kaplan (Mp). Anklagelserna är identiska med teorin om Eurabia.

På grund av rädsla för att stämplas som islamofob vågar ingen ifrågasätta Mehmet Kaplan och hans dolda agenda

Paradoxalt nog, efter att Pekgul ifrågasatt Kaplan med en tapetlång text, så säger hon att ingen vågar göra just det. Hon förklarar att man inte vågar för att man kan komma att stämplas som islamofob, samtidigt som hon använder typisk islamofobikryddad retorik.

Vad som är Kaplans dolda agenda har Pekgul naturligtvis aldrig förklarat eller belagt. Det verkar som att det viktiga är att slänga ut anklagelser, skrämma allmänheten, nå dramatikens topp och kanske vinna mer uppmärksamhet för sin nyutkomna bok. Eller vad är Pekguls hemliga agenda?

Mehmet Kaplan
Mehmet Kaplan

Senast, i en intervju i SVT 14 oktober 2014 talade Nalin Pekgul om sin bok och i frågan kring muslimer så delade hon upp muslimer i ”fundamentalistiska” och ”sekulära”. Om jag hade varit den journalist som hållit mikrofonen framför Pekgul, så skulle jag bett henne förklara vilka som är fundamentalistiska och vilka som är sekulära muslimer i hennes ögon. Den här frågan skulle jag se som väldigt intressant och viktig i sammanhanget för att få Pekgul att förklara varför hon identifierar Kaplan som islamist.

Kaplan var ordförande för SUM (Sveriges Unga Muslimer) mellan 2000 och 2002, något som används som belägg för att han bör granskas som en islamist. Egentligen borde, i så fall, alla vi muslimer som någon gång haft någon kontakt med muslimska ideella organisationer, och varit aktiva i församlingar, granskas som islamister.
Personligen har jag utfört en rad projekt i arbete och samarbete med alla muslimska organisationer. Det finns tusentals muslimer som på olika sätt har varit aktiva i alla dessa organisationer, med olika aktiviteter, arbete, samarbete, föreläsningar och projekt. Många har suttit i styrelserna och haft tillfälliga ordföranderoller, men ändå så ser de på ett sekulärt samhälle, liksom jag själv, som en odiskutabel självklarhet.

Här ser vi de totala och helt medvetna generaliseringarna av muslimer, vi ser brist på nyans, vi ser en vilja att se muslimer som en homogen grupp där alla tycker, tror och tänker på samma sätt, likt klonade kopior, enbart för att alla har funnits på samma plats, i samma moské eller i samma församling.

Det är ett typiskt islamofobiskt tankesätt.

Inte ens den före detta ordföranden för SMF (Sveriges Muslimska Förbund) Mahmoud Aldebe, som har grundat Muslimska Brödraskapet i Sverige och som satte igång ett samarbete med det internationella Brödraskapet FIOE, har en enda gång, nämnt Mehmet Kaplan i sammanhanget som vare sig kollega eller medlem. Dokument finns och visar tydligt vilka som är med och vilka som inte är med i Brödraskapet, om vi väljer att tala med fakta och bevis istället att slänga ut grova anklagelser.

Framför allt så handlar det om den långa period som förflutit sedan Mehmet Kaplan ”var” ordförande i det som idag är den problematiska organisationen SUM (Sveriges Unga Muslimer). Allt som hände i den här organisationen under denna långa period försöker Pekgul skuldbelägga Kaplan för och säger att SUM är ”hans organisation”, precis som att Kaplan är organisationens livstidsägare efter att han har varit ordförande för 12-14 år sedan.

Hur rimligt är det?

När en talare, som bjöds in i riksdagen av Mehmet Kaplan, ifrågasattes i medierna för sina antijudiska uttalanden, så var Kaplan snabbast att kalla en spade för spade. Han valde konsekvent att se ett fel som ett fel. Han kände inte till bakgrunden av föreläsaren och bad om ursäkt.

Minns att Leni Björklund (S), för många år sedan, bjöd in internationellt efterlysta krigsförbrytare från Tjetjenien till en militär övning i Sverige. Alla kan begå misstag men allt beror på hur man väljer att handskas med misstaget. En annan som kritiserats i debatten är Omar Mustafa. Han är ett exempel på motsatsen till Kaplan, Mustafa har har förnekat att en rasist är rasist och trots kritiken och varningar under 2 år har sagt att han ska fortsätta bjuda in talare som han brukar göra.

Han har inte bett om ursäkt. Det är stor skillnad.

En skillnad som Nalin Pekgul inte ser eller inte vill se alls.

Nalin Pekgul
Nalin Pekgul

Jag förstår inte att Pekgul saknar hänsyn till att Kaplan är en offentlig person som brukar röra sig bland muslimer, vilket innebär att man träffar olika typer av människor, blåa, randiga, blommiga, prickiga, fyrkantiga, gröna och rosa muslimer, men det är helt orimligt att tillskriva honom alla dessa färger och former.

För Pekgul gäller det bara en enda form – islamist! Islamistfärg och islamistform för att man fanns i organisationer, moskeer, föreningar och församlingar där alla, någon gång, på något sätt, har varit aktiva oavsett vilken syn på samhället eller vilken religion man har.
Det kopplar hon med hemliga agendor kända från Eurabia-teorin och ordförandeskap i SUM för 12 till 14 år sedan.

Jag är fullständigt övertygad att Kaplan inte är en perfekt person eller politiker.
Ingen av oss är det. Hans förslag att det behövs mer pengar för att bekämpa radikalisering har vi inte hört i sin helhet, med nödvändiga konkreta planer och skisser. Därför vet vi inte om förslaget är bra eller dåligt. Personligen har jag andra idéer kring kampen mot radikalisering bland muslimer där det inte behövs extra ekonomiska resurser, men om detta kommer jag skriva i en annan text här på Motargument. När det gäller Mehmet Kaplans uttalande kring ”jihadister” som åker till Syrien så hänvisar jag gärna till texter som Torbjörn Jerleup har skrivit, till exempel ”Kaplan har helt rätt om Syrien”.

Men vilken hemlig agenda som Nalin Pekgul egentligen har är fortfarande ett frågetecken.

Enligt Pekgul så är vi, mer eller mindre, alla islamister och det vill hon att man inte ska se som problematiskt och islamofobiskt. Precis som en SD:are så säger Pekgul mellan raderna att ”man inte får säga allt man vill…” samtidigt som hon slänger ur sig tomma anklagelser. I Pekguls texter finner man också många goda saker som de allra flesta av oss kan hålla med om, men personligen så ser jag henne inte som en person som talar utifrån kunskap, belägg, nyans eller balans då det gäller muslimer. Det är mer eller mindre hennes panikslagna fördomar som talar. Det kan också vara ett publicistiskt skrik på hjälp då hon behöver en livbåt så att hon kan ta sig fram till rampljuset.

Krönikor

Valanalys nr 4711

En krönika av Helena Trotzenfeldt

Efter PISA-resultaten fylldes media av experter som visste exakt varför svenska skolan var på väg utför. Det fanns en sanning, och den var precis det de själva propagerat i åratal, oavsett om det var ”slut på vänsterexperimentet”, ”borgerlig ordningshysteri”, kommunaliseringen av skolan, fria skolvalet, vinster i välfärden eller invandringen.

Så samlades Sveriges förståsigpåare i ett gigantiskt ”vad var det jag sa?!”.

Men svaret på varför är förstås istället att det är komplicerat.

Nu händer samma sak med Sverigedemokraternas valresultat: Alla vet att det beror på att ingen lyssnade på just dem.

Själv tror jag tre saker:

  1. Den första är min egen käpphäst sedan många år: sluta kalla samtliga sverigedemokrater för rasister. Det är inte bara fel, utan även kontraproduktivt. Många är det, men inte alla.
  2. Det andra är att vi, och nu menar jag politiker, media, utfrågare och alla övriga med en röst och en insikt, misslyckats med att förklara vad som var fel på resonemanget runt flyktingarna. SD framstod som de enda med en fiffig lösning: vi hjälper på plats, och sedan får vi råd med precis allt, och fler överlever än om vi låter dem stanna i Sverige. Så får vi råd med sänkta skatter OCH mer till välfärden, gamla, skolan … Ingen förklarade varför det var en dum idé. Det var en enorm miss.
  3. Sedan får vi helt enkelt finna oss i att en del svenskar helt enkelt tycker som SD. De vill inte ha invandring, och de avskyr muslimer. Dessa kommer att fortsätta rösta på SD i många år framöver, såvida inte ett annat parti också bedriver antimuslimpropaganda.

Namnlös

Det finns ljusglimtar. En sådan är att SD:s väljare är ganska olika sinsemellan. Manliga gammelmoderater, sossar av båda könen som tycker vi ska ”tänka på oss själva först”, och som ideligen rationaliserar enligt ”jag är inte rasist, men …”, kristna invandrare – inte minst från Mellanöstern, samt en del judar och judevänner. Det sammanlänkande kittet är islamofobin och hatet mot muslimer. I alla övriga frågor är de rätt olika. Det gör inget, så länge det finns pengar till allt enligt principen ”minskad invandring ger oss råd till allt”, men det håller inte i all oändlighet.

De kan mycket väl spricka i solen likt ett Ny Demokrati-troll i solen.

Och efter det borde de vara ett mindre parti.

Krönikor

Islamism från nära håll

Länk

Jag vill inleda med att säga att du kan gärna länka till den här artikelserien varje gång du hör påståenden som ”muslimer gör ingenting åt extrema islamister”. En del debattörer har till och med förklarat att muslimer som kämpar mot extrema islamister inte existerar över huvud taget. Och när man väl förklarats som icke existerande så har man ingen rätt att finnas i dagsljuset. Vad ska jag kalla den här artikelserien? Kampen för egen existensrätt? För att muslimer som kämpar och som ställer sig emot extremism hela tiden förnekas och ogiltigförklaras i sin kamp, av populister och högerextremister.

Populisternas himmelrike

Det är hur lätt som helst att vara en skrikande populistisk röst som slår sig för bröstet i kampen för att rädda Sverige, liksom övriga världen av islamism – genom ingenting annat än bara hög röstvolym. Vi har alltför många liknande figurer i landet som har byggt en karriär via en skrika-högst-kamp, men utan en enda droppe av effekt, inte en enda promille av synlig åtgärd i ett konkret arbete mot extrem islamism. Det enda som liknande typer av populister har skapat är egna forum där de har lockat fram applåder från olika typer, och nyanser, av muslimhatare. Att kämpa mot islamism innebär, i så fall, att stämma in i liknande skrik-körer. Populisternas utbrott ser nästan ut som att de drar håret från sina huvuden och river sina ansikten med naglarna, samtidigt som de hysteriskt skriker: – ”ISLAMISTER!”

De har skadat den här debatten allvarligt, med hjälp av medier som gav dem enormt utrymme på totalt lösa grunder. Många populister har ställt sig som självutnämda experter i islamism-frågan. Högmodigt har de talat om vad islamism, och islam, är, i några fall med bonuskortet jag-kommer-från-Mellanöstern-och-därför-vet-jag och på så sätt, har de utan någon som helst kunskap, kunnat tränga sig in i debatten. Debatten skadades av populister för att de lyckades vilseleda folkmassorna till avgrunden av sin okunskap. De lyckades skapa rädsla genom islamofobiska murar, samtidigt som de fått utrymme, och möjlighet, att stå i det mediala rampljuset. Jag kallar dem oftast debatt-terrorister, som sprider skräck i samhället, ibland med massa påhittade siffror som de ”kan” bättre än SÄPO och polismakten.

Muslimer i rävsaxen

Populisternas tid är snart över. Det känns i luften.  Möjligtvis inbillar jag mig detta, på grund av min obotligt optimistiska själ. Detta är en av orsakerna till att jag började skriva i ämnet. I nästan ett decennium har jag befunnit mig i rävsaxen mellan extrema muslimhatare och extrema islamister. Jag är långt ifrån ensam om detta. De flesta muslimer är i samma position, medvetet eller omedvetet. De är antingen engagerade i den här frågan, eller inte. Det är en position som muslimer har haft under lång tid.  Det är slitsamt, och det liknar ett vakuum där man bara kan andas genom ett sugrör. Paradoxalt nog, så känns det ofta som att vissa extrema muslimhatare och vissa muslimska organisationer samarbetar med varandra. Ett exempel är IFiS, Islamiska Förbundet i Sverige, som varje år gör sig skyldiga till en rad skandaler, något som det, av muslimhatarna, gång på gång hissats varningsflagg för.

Vad hände då? Muslimhatare fick sina ”bevis” på hur landets muslimer är, samtidigt som IFiS-ledningen pekade ut det hela inför sina medlemmar som en ”islamofobisk attack”. Muslimer var oftast mittemellan. Muslimhatarnas attacker fick det hela att svänga, och man stöttade gång på gång IFiS-ledningen, vare sig man ville det eller inte. Allt detta var på bekostnad av muslimerna. Å ena sidan försökte jag internt peka ut brister inom en rad muslimska organisationer, med stark vilja och ambition att försöka förändra saker, å andra sidan gick jag i clinch med muslimhatare. Pest eller kolera? Ungefär så kändes det.

När jag satte mig in i kritiken mot en del av de muslimska organisationerna och deras representanter så blev jag naturligtvis både mobbad och utpressad. Å andra sidan, i fajten med muslimhatarna blev jag ofta kränkt, hotad och förföljd. Sexuella trakasserier var det värsta och det mest hårresande. Islamist-grupper avfärdade mig som okunnig vad beträffar islam. Muslimhatare avfärdade mig som islamist. Båda har misslyckats. Jag är fortfarande ett levande bevis för deras dumheter. Det är ungefär så kampen i rävsaxen ser ut och de allra flesta muslimer befinner sig i liknande position.

Efter att en del muslimer förlorat förtroendet för stora muslimska organisationer, och deras så kallade företrädare, så har många startat egna organisationer eller hänfallit åt aktivism, eller engagemang på egen hand, beroende på intresse och individuella förmågor. I många moskéer, efter fredagsbönen, talar imamer öppet om faran för att lättpåverkade muslimska ungdomar ska komma in i extrema kretsar och då komma att hjärntvättas, eftersom deras okunskap och brist på livserfarenhet, utnyttjas i detta spel. Medier lockas naturligtvis av denna dramatik och man talar, ofta ensidigt, mer om imamer och demagoger, som uppmanar till våld och deltagande i krig. Jag är en av de som tycker att man borde lyfta fram både imamer och demagoger som uppmanar till fred och de som uppmanar till krig, för att vi ska kunna få en nyanserad bild.

Men vad är det som ”muslimer i rävsaxen” behöver?

* Allt stöd och all hjälp är mer än välkommet, åtminstone genom att minska press och attacker från muslimhatare och islamofober, för att på så sätt skapa utrymme för våra ambitioner, vårt arbete, och för att bana väg för positiva förändringar i den egna gruppen, bland muslimer. Det enda skyddsrummet i det här fallet är antirasistiska organisationer och möjligheten att få utrymme i den antirasistiska rörelsen.

* Att journalister slutar ställa upp sina mikrofoner och kameror framför representanter för de stora muslimska organisationerna. Genom att göra detta ger man dem rollen som representanter för ”Sveriges muslimer”. Detta ser vi ofta. I nästan 10 år frågar man samma personer om det som muslimer generellt tycker, tänker, tror och gör. Vi förvandlas genom medierna till ett homogent kollektiv, eller nästan klonade kopior inför allmänheten, med ansikten som ser ut som det gäng som turas om på representantstolarna med sina barn, kusiner och vänner precis som i ett eget företag.

* Journalister måste skaffa mer kunskap och samtidigt se vilka personer de faktiskt lyfter upp som experter i frågan kring islamism, och enligt vilka grunder de gör det. Man ska definitivt undvika populister och lära sig att identifiera dem.

Kort sagt, vi, det vill säga de som jag kallar för muslimer i rävsaxen, har en rad barriärer framför oss innan vi slutligen når punkten där vi kan arbeta, och kämpa, emot extremism och destruktivitet bland muslimer. Okunniga journalister som söker dramatik, islamofober och muslimhatare i olika nyanser, populister och mycket annat måste man gå igenom… tills man äntligen kommer till målet – att göra något åt situationen! Man måste ha förståelse för den ställning som de flesta muslimer har idag, innan man säger att ”muslimer inte gör något åt det” eller ”det finns inga muslimer som kämpar emot islamism”.

Kunskap är en avgörande nyckel i kampen mot islamism

10564576_10152270485326479_1343602406_o

En liknande tabell gjorde jag för ca 5 år sedan och det är här har jag funnit grundproblemet:  Samhällsexperter i frågan kring islamisk extremism brukar ofta tala om alla islamist-grupper på ett ensidigt sätt, genom att förklara islamist-grupperna som nästintill identiska.
Allmänheten har sällan, eller nästan aldrig, fått upplysning om gruppernas likheter och skillnader, något som är väldigt viktigt.
Det finns hundratals olika islamist-grupper/-organisationer/-partier. Alla skiljer sig från varandra när det gäller ideologiska stjärnpunkter och olika sätt att använda religionen islam inom sina verksamheter. Deras grundideologi är oftast bestående av en enda pelare, av en enda Koranvers, eller hadith, som de har tolkat på egen hand.
När en del experter talar om Muslimska Bröderskapet, Al Qaida, Boko Haram, Tahrir, Hizbollah, Hamas, Al Shabab, ISIS etc., så känns det som att de talar om en och samma grupp, med samma mål, ideologiska grunder, religiösa övertygelse, samma grad av extremism och samma sätt att använda islam inom sin politik. Men så är det inte.
Mitt schema talar sitt tydliga språk: det finns ett enormt stort behov att fylla i de olika islamistgruppernas variation. I det här fallet behöver man massvis med tid och jag har många gånger önskat att ha några dagar med 70-80 timmar istället för 24.

Det krävs analys av förekommande tal och texter på islamistgruppernas hemsidor.
Det krävs notering av olika händelser kopplade till islamisternas olika aktioner.
Det krävs uppdatering och genomgång i varje analys, för att markera och upptäcka, islamist-gruppernas skillnad och likheter.

Detta är väldigt viktigt.
Utan arbete på det här sättet är det totalt omöjligt att stå emot, att ifrågasätta eller kritisera islamister – med målet att ogiltiggöra islamisternas röst i förhållande till vanliga muslimer, och att på detta sätt hindra flera islamist-anhängare.

Kunskaper inom islam som religion är också väldigt viktigt för oss som brukar ifrågasätta bokstavstolkare, vilka inte alltid är islamister, men som stärker islamisternas positioner, i vissa fall helt omedvetet. Komplicerat nog finns många strikt religiösa, så kallade bokstavstolkare, som inte tillhör någon islamist-grupp och som inte sympatiserar med något islam-politiskt parti. Men deras fyrkantiga syn på religionen hjälper, vare sig de vill eller inte, islamist-grupper att etablera sig lättare bland muslimer.
I denna kamp befinner man sig utanför den intellektuella debatt-plattformen. Man kan enbart motdebattera på religiös nivå. I det här fallet gäller det Koran-kunskaper och hadither, för att motsäga deras religionssyn, vilket jag ofta brukar göra under olika omständigheter och i olika sammanhang.

Islamofobernas kamp mot islamism är det farligaste

Det som jag ser som farligast i arbetet mot islamism är att en rad islamofober, exempelvis Jimmie Åkesson, vill positionera sig som kämpar mot islamism. Åkesson har tagit sig friheten att uppträda som en korsriddare i kamp mot jihadister, vilket bekräftas av, till och med, assyrier och har förklarats av Expo. Detta är farligare än man tror!
Det handlar alltså om en politiker som spelar med två extrema sidor för att få makten. Han ställer extrema muslimhatare, som ofta röstar på honom, mot extrema muslimer. På så sätt skapar man en fajt-plattform som inte kan sluta enbart med retorik. Nästa steg är våld och, till och med, väpnade konflikter. Det är skrämmande då vi allt oftare ser militära ambitioner bland sverigedemokrater och deras anhängare. Vi har skrivit om ”militanta sverigedemokrater” tidigare. En rad militära tendenser bland SD:are har avslöjats av IRM, Inte rasist, men… Det är farligt nog att skapa en plattform för korsriddare och jihadister.

/Ida Dzanovic

 

 

 

Artiklar

Hur Avpixlat manipulerar…

Gästinlägg från Polimasaren.

apim2

Så här ser det ut när Avpixlat, ni vet den blogg som står väldigt nära Kent Ekeroth, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, hetsar mot muslimer. Finns det inget i Sverige så går de utomlands. Det finns 1,6 miljarder muslimer och hen vet vad hur många invandrare uti världen så det är inte så konstigt att de hittar något när de dammsuger hela världen efter skit de kan använda i sin hets mot muslimer och invandrare.

Detta är en annan rubrik på en artikel på Avpixlat

ap2

Som bevis för detta har de hittat en (1) Facebookstatus från en (1) ort och detta använder de för att få folk att tro att det finns ett gediget motstånd mot invandring, allt för att peppa sina egna följare. Hur svårt är det att hitta något en invandrarkritiker med eller utan apostrofer eller en renodlad rasist som har skrivit något negativt om invandringen? Det är så här bloggen, som Kent Ekeroth, Sverigedemokratisk riksdagsledamot är involverad i, fungerar.

”Hela Sverige är med oss mot invandringen aaarrgghh”. Nej, det är vi inte och kommer aldrig heller att bli! När en grupp människor tror sig få ett massivt medhåll blir de stöddiga utav den luft vi ger dom i form av väljarstöd och positiva opinionsundersökningar och vi har sett hur Avpixlat ger sig på de få som de tycker är emot dom och det är inte vackert. Vi har sett journalister, politiker och vanliga medborgare bli hotade som ett försök att få dom tystade, vi har sett dom önska att kvinnor som protesterar mot SD ska bli berikade (gruppvåldtagna av invandrare), vi har sett hat och åter hat som dessa SD-sympatisörer överöst på dom som är företrädare för den demokratiska process vi har i Sverige. De försöker tysta opinion, de försöker tysta kritiker och detta är inget annat än ett hot mot vår demokrati och vårt samhälle.

På valdagen bestämmer vi om vi vill ge denna onda kraft mer luft så de kan hålla på en mandatperiod till.

Krönikor

Nej tack till Jimmie Åkessons kamp mot islamism!

Skriver till dig igen, Jimmie Åkesson.
Denna gång efter att du höll tal i hemorten Sölvesborg där du fokuserade på islamism.

Almedalsveckan_Jimmie_Akesson_tal_20130701_0569FVi är många som är medvetna om faran.
Vi är många som kritiserar religiös extremism och destruktivitet.
Vi är många som står mot liknande negativa krafter i samhället, som bekämpar det genom olika engagemang, som studerar och analyserar extrema ideologier och som diskuterar åtgärder.
Vi, som lever i demokrati är ansvariga att i den här frågan trycka på rätt knapp, i rätt tidpunkt, på rätt sätt och med rätt personer – för att undvika skador och konsekvenser.

Men du, som är ledare i ett antimuslimskt parti, är definitivt fel person att stå ”i kampen mot islamism”. Det är oärligt, ohederligt, farligt och framförallt skadligt!

Allt tyder på att du mer än gärna vill uppväcka extrema muslimhatare (som är en stor grupp i ditt parti) mot muslimska extremister.
Vem vill se det här scenariot i det här vackra Snöflingornas Land?
Du vänder extremister från ena sidan mot extremister på andra sidan för att skapa en hat-plattform vilket sällan kan sluta utan våld och väpnade konflikter.

I det här fallet är du en farlig politiker eftersom en liknande hat-plattform ger dig politisk makt.

Som sagt, vi ska kämpa mot islamismens fara, men utan dig. Bakom dig står tusentals aggressiva och extrema antimuslimska röster som gav dig möjlighet att kliva in i riksdagen.
Det är därför som dina förslag och åtgärder du nämnder i ditt tal inte är diskutabla.
Du kan komma med världens bästa idéer för att motverka islamism, men det är ändå något som faller i vattnet då man står framför grundproblemet: Allt du skulle göra mot islamism är med antimuslimska krafter. Det är precis som att hälla bensin på elden för att släcka branden. Omöjligt att kämpa mot JDL (Jewish Defense League) med jublande judehatare eller mot islamism med hetsiga muslimhatare.

Din ”kamp mot islamism” kan lätt och enkelt förändra sin form och gå från den retoriska nivån till väpnade våld i vårt älskade Snöflingornas Land. Så jag ber dig med all ödmjukhet att hålla dig långt i från ämnet, för fredens skull.
Du kan t.o.m. få vanliga muslimer att hänga med extrema islamister, då man med all rätt kan se ”din kamp mot islamism” som ett rop till muslimernas eget försvar.

I det här, Snöflingornas Land, ska vi, en aldrig nedslagen majoritet tillåta att se väpnade konflikter mellan extrema muslimer och extrema muslimhatare, i våra parker och torg, vilket utmanas av en politisk retorik.
Därför är extrem islamism liksom muslimhatet i ditt parti något som måste bekämpas parallellt.

Vi kan vår historia, Jimmie.

MVH / vi hörs
Ida Dzanovic

Artiklar, Myter

Myten om den kollektiva skulden

Jag började en debatt om antisemitismen i Belgien på min Facebookvägg idag, i samband med att fyra judar skjutits ihjäl. Då dök en debattör upp och postade länkar om hur vissa israeliska rasister vill riva klippmoskén. Jag frågade då vad olika israeliska galenpannor har med judehatet att göra och fick följande svar.

”Och ja, om man för en så oförsonlig politik så får man räkna med konsekvenser. Inte för att jag stödjer konsekvenserna på något sätt, men jag förstår varför det händer.”

”Eftersom hat väcker hat naturligtvis. Det finns en orsak för muslimers hat idag. Jag tog t ex taxi för några dagar sedan och pratade med en palestinsk taxiförare. Han pratade om sin frustration över att han inte fick tillåtelse att besöka Jerusalem och att jag som svensk fick det. Man kan inte bygga murar, överbefolka Israel (sionismen) osv och tro att det inte skadar andra människor.”

Jag diskuterade islamofobin i Sverige och Breivik också nyligen. Då dök en sverigedemokrat upp och började posta länkar om att Iran stenar kvinnor. Jag frågade då vad iranska mullor och islamistiska extremister hade med muslimhatet att göra. Jag fick detta svar.

”Muslimerna måste förstå att de är hatade här i Sverige eftersom man stenar och mördar i muslimernas namn, som i Iran.”

Jag chattade med en person i arabvärlden nyligen som, var arg på mig för att Jimmie Åkesson finns i Sverige. ”You are fuckin racists all swedes!”. Jag frågade då vad Jimmie Åkesson hade med oss svenskar att göra, och varför han var så arg på alla svenskar. Han svarade:

”There are reasons why you are hated: islamophobia”.

4När jag påpekade att det finns 400.000 muslimer i Sverige och att han just anklagat dem att vara islamofober blev han tyst och avslutade chatten.

Den röda tråden är kollektiv skuld – generalisering

Detta är en ganska vanlig myt. Jag beskrev den i ett blogginlägg för någon dag sen. Jag hade frågat några vänsterdebattörer om de ansåg det vara rasism om en palestinier hatar alla judar. Svaren jag fick var allt från svepande – ”Det kan man väl inte säga” – till direkt utmanande och rakt på sak – ”Israel är nazistiskt och judarna får skylla sig själva”.

Jag stöter tyvärr ganska ofta på denna sorts resonemang då man pratar om muslimer eller judar.

Om man drar alla i en grupp över en kam för vad några – eller till och med en majoritet i gruppen – gör eller tycker, så har man drabbats av fördomar. Man generaliserar negativt och antar att alla tänker och agerar lika.

Det ögonblick när man säger att man kan förstå palestiniers hat mot alla judar på grund av israelpolitiken, eller islamofobin på grund av mullorna i Iran, eller kanske antyder att det kan vara RÄTT att hata alla judar eller muslimer, så visar man att man själ har fördomar mot judarna eller muslimerna. Ibland utan att ens vara medveten om det.

Det kallas på ren svenska: rasism!

Så nej, alla judar är INTE ansvariga för Israels politik – och inte heller muslimer för Irans politik!

 

Krönikor

Tänker SVT:s Jovan Radomir bära ett vitt band runt sin arm?

Den 25 april avslöjade Expressen att fyra mer eller mindre etablerade personer aktivt och länge förnekat folkmordet på bosniska muslimer mellan 1992 och 1995. En av dem är SVT-profilen Jovan Radomir. Att förminska ett överdokumenterat folkmord är en sak, men att, som SVT, kräva offren för samma folkmord på betalning för detta förminskande, tar verkligen emot.

Att betala räkningar är per definition trist. Licensavgiften sticker dock ut som både trist och moraliskt stötande. Någon räkning är det egentligen inte, ty en räkning har existensberättigande genom att vara kopplad till en tjänst som kunden valt och utnyttjat. Avin från public service kan snarare läsas som en inbjudan till civil olydnad. ”För endast 519 kronor i kvartalet beordras du stödja en verksamhet som systematiskt besudlar det enda som du håller heligt”, lyder erbjudandet.

Vad exakt är det som Radomir och Krister Kronlid (s) älskar att håna? Den bosniska staden Prijedor 31 maj 1992 är ett exempel. De serbiska myndigheterna utlyser en order om att varje muslim och varje katolik skall bära ett vitt band runt armen. Likaså ska husen och lägenheterna märkas med vita flaggor. Detta för att lättare urskilja vilka som ska dödas och fördrivas. Omarska och Trnopolje, fångläger enligt nazistisk modell, fylls med 31.000 fångar som dagligen torteras och kasseras. Mellan 1992 och 1995 mördas drygt 3.000 civila, däribland 102 barn, i Prijedor.

Srebrenica_massacre_memorial_gravestones_2009_1Utvecklingen sedan Expressens avslöjande har varit obefintlig. SVT har lovat att ”ta en diskussion med Radomir”, och Radomir har lovat att lägga band på sitt ”engagemang i balkanfrågor”. Vi har här ett löfte om ett försök till nedtrappning av folkmordsförnekelse. Hur lugnande ett sådant framsteg än verkar måste skeptikernas oro tas på allvar.

Förutom i Serbien och Ryssland finns till min kännedom ingen kanal i världen än SVT som har sänt en historierevisionistisk tv-dokumentär där bosniaker i Srebrenica på ett intrikat sätt utmålas som medskyldiga till sin egen utplåning. Den konspiratoriskt lagde kan inte hjälpa än att begrunda en osannolik tillfällighet: att en sådan dokumentär sänds i just den kanal som råkar vara Radomirs arbetsgivare. Dokumentären åtföljdes av väldigt få förklaringar och inte en enda ursäkt. Lika tyst från SVT:s ledning blev det efter Expressens reportage.

Idag minns vi Prijedor 1992, och det gör vi genom att bära ett vitt band kring armen. Från Malmö till Stockholm hålls manifestationer av personer som har upplevt islamofobisk fascism i vår tid. Vad kan vara mer passande än att ansluta sig? Islamofobi har blivit den genomsnittlige européens vanligaste tidsfördriv; ta chansen och visa att det finns annat här i livet.

Kommer Radomir, tro? Om historien är en vägvisare så lär han prioritera den inbjudan från sina personliga vänner, vars politiska åsikter han, enligt utsago, inte ”nödvändigtvis” delar, till en fest någonstans i närheten av minnesceremonierna. Det är nämligen så det brukar gå till. Någon SVT-sändning från minnesdagen är heller inte att vänta.

/Alen Musaefendic, debattör

Artiklar, Myter

Religionskritik eller rasism?

Gästinlägg från Politifon

I Sverigedemokraternas valfilm från 2010 hörs en röst säga: ”All politik handlar om prioriteringar. Nu har du ett val. ”, samtidigt som man ser burkaklädda kvinnor tränga sig före en gammal kvinna med rullator. Inför valet 2014 är Sverigedemokraternas tal om muslimer och det som partiet kallar för smygislamisering betydligt mer nedtonad.

I deras principprogram kan man läsa att ” Islam och i synnerhet dess starka politiska och fundamentalistiska gren är enligt Sverigedemokraternas uppfattning den religiösa åskådning som visat sig ha svårast att harmoniskt samexistera med den svenska och västerländska kulturen. Islamismens inflytande på det svenska samhället bör därför i största möjliga utsträckning motverkas och invandringen från muslimska länder med starka inslag av fundamentalism bör vara mycket starkt begränsad.”

Med det sagt uppstår förstås frågan om vad som får sägas om islam och muslimer inom Sverigedemokraterna?  Bertil Malmberg är Sverigedemokrat i Trosa kommun och reser runt bland landets Sverigedemokrater och föreläser om islam. Malmberg har respekt med sig inom partiet och finns med på en intern lista över resurser som kan användas i partiets lokala föreningar som föreslagen föreläsare.

För P1:s program Människor och tro uppger Malmberg att syftet med föreläsningarna är att sprida kunskap om islam och” bemöta den delvis förljugna bild som ges i svenska medier om islam. Och av så kallade islamologer och religionsvetare.” Malmberg menar att islam är en totalitär ideologi och anser att islam är lika illa som nazism och fascism. Islam var något som Malmberg började studera efter terrordådet den 11 september 2001. Studierna bygger på litteratur som är kopplad till Counterjihadrörelsen.

Islamisering och veganisering

Under en föreläsning i Jönköping säger Malmberg att ”de vill ju att vi ska vika ner oss på alla de här punkterna. Halalkött i skolan, särskilda badtider, skaka hand eller inte skaka hand och allt detta. Annat passar inte dem, det är inte bekvämt för dem, för då kan de inte infiltrera med islam.”

Att religionsfriheten i vår liberala demokrati skulle ha en effekt på våra interaktioner med andra grupper i samhället är uppenbarligen inte en politisk analys som är relevant här. Hans utvärdering är ungefär lika rimlig som att skolans valbara vegankost skulle ha inarbetats i det svenska skolschemat av radikala djupekologiska grupper med avsikt att smygveganisera ungdomen.

Sharialag i svensk domstol

På en annan föreläsning, i Stockholm, säger Malmberg att sharialagar redan praktiseras i Sverige. Och på frågan om sharialagar även kommer gälla de som inte är muslimer så svarar Malmberg att ”Om vi inte sätter ner foten väldigt snabbt så kommer de göra det när de blir tillräckligt många.” Och syftar här på när muslimerna blir tillräckligt många i Sverige.

Politifonen har tidigare behandlat myten om shariadomstolar. Svensk lag vidhåller under vissa omständigheter att utländsk lag är rådande; det är ett rättsområde som går under namnet internationell privaträtt. Den har som syfte att bland annat effektivisera affärsliv över nationella gränser. Lagen är inte specifikt utformad för att vara tillämplig för sharia som rättsområde, men den kan betrakta civilrättsliga överenskommelser mellan två parter som vägledande inom ramen för utländsk lag (även för sharialag). Shariahysterin är därför ogrundad.

Muslimer ljuger bra

Malmberg gör många påståenden om muslimer i sina föreläsningar. Bland annat att muslimer har rätt att ljuga. ”Lögner har de använt sen Mohammeds tid. Så det är inget nytt. Det grundas i takia. Så man förstår inte här uppe att islam inte bara är en religion, islam är egentligen mera ideologi, totalitär ideologi.” Malmberg anser alltså att det är inrotat i den islamiska kulturen att ljuga.

Politifon har tidigare behandlat mytbildningen om muslimer som lögnare. Det kan ni läsa om här, här och här.

Det behövs inga religiösa paragrafer för att bedra. Förmodligen skulle de religiösa teknikaliteterna bara komplicera saken ytterligare. När Malmberg känner för att ljuga gör han det förmodligen bäst utan några religiösa influenser.

Eurabia är verklighet

Vidare säger Malmberg ”Jag är övertygad om att en del av den här invasionen av emigranter hit, speciellt från den muslimska världen, är en del av smygande jihad. Hur många tror att riktiga flyktingar kan hosta upp 100 000 kr? Jag kan inte göra det, trots att jag inte är flykting.” Vidare menar han att ”Jag är övertygad om att det ligger oljepengar bakom det här, som en del av jihad.” Malmberg konspirerar alltså att flyktingar stöds av islamistiska rörelser, att det handlar om en strategi för att få inflytande i västvärlden.

Det är här som Malmbergs politiska analyser blir “avancerade”. När muslimer flyr från förtryck och krig skall det tydligen ses som en ondskefull plan orkestrerad av typ den muslimska motsvarigheten till den populariserade konspirationsidén om Bilderberggruppen eller ZOG: muslimer med ekonomiskt och politiskt inflytande som använder sina gräsrötter lite som marionetter i kampen för det ideologiska övertagandet av Europa.

Hans antagande bottnar också i föreställningar som är närbesläktade med idén om att öppna gränser skulle medföra en tsunamivåg av fattiga människor. Enligt honom är emigration först möjlig när det finns ett visst mått av kapital med i bilden. Det kapitalet menar han är oljefinansierat av jihadister. I verkligheten är det förmodligen mycket enklare än så. Det är helt enkelt inte de fattigaste befolkningssegmenten som flyr. En ny studie visar på att fattiga länder med högre inkomstnivåer har högre utvandringsfrekvens än länder med lägre. Det är således inte från samhällets lägsta stratum som man finner den största migrationsaktiviteten.

Björn Söder håller med

Med anledning av Malmberg som rekommenderad föreläsare har P1:s program Människor och tro frågat Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder vad han anser om Malmbergs uttalanden om islam. Söder säger bland annat att ”Det är uppenbart att och bevisat att islamska företrädare från arabvärlden ser den muslimska invandringen till Europa som ett verktyg att islamifiera västvärlden”.

Visst. Det kan de få tro. Men att de delar sin migrationspolitiska analys med samma ideologiska utgångspunkt som ett antal radikala religionsinternationalister i fanatiska miljöer har förmodligen mer värde för den politiska utvärderingen än någonting annat.

Söder får frågan om man kan förena Sverigedemokraternas nolltolerans mot rasism och Malmbergs föreläsningar om muslimer och svarar att ”Utifrån det jag hört så ser jag inte att det skulle strida mot vår nolltolerans. Däremot så tycker jag att det är viktigt att man följer kommunikationsplanen som vi har antagit och att man också är noga med att man uttrycker sig nyanserat. Men det vi ser från vårt partis sida, som vi vill peka på, det är den pågående islamifieringen av det svenska samhället som vi ser som en fara. Där vi allt mer anpassar oss enligt islamiskt påbud. Och vi menar också på att islam i sin nuvarande form är oförenligt med demokrati.”

Söder säger till Sverige Radio att det inte handlar om en smygislamisering utan om en islamisering. Att den inte är osynlig utan att den är ganska synlig överallt i Sverige. Något som partiledaren Jimmie Åkesson håller med om då han anser att islam är vårt största utländska hot sedan andra världskriget.

Frågan är när kritik av en religion någonsin kan betraktas som rasism enligt Sverigedemokraterna. Trots nolltolerans verkar de ha betydligt högre i tak än någon annan. Är det etiskt försvarbart att tala om muslimer på det här sättet?  Låt oss titta i Sverigedemokraternas egna etiska riktlinjer.

Där framgår detta:

Helt central för oss är också FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna. Partiet tar starkt avstånd ifrån diskriminering av människor på grundval av kön, religiös och politisk tillhörighet eller etnisk bakgrund. 

De etiska riktlinjerna poängterar att det för företrädare för Sverigedemokraterna, som medlem, kandidat, förtroendevald eller anställd, medföljer ett ansvar mot partiet och mot väljarna. Därför skall alla medlemmar, kandidater, förtroendevalda och anställda i tillämpliga delar följa partiets etiska riktlinjer. Riktlinjerna skall ses som en vägledning vid etiska och moraliska avgöranden. Man menar inom partiet att ”Alla bör ha ingångsvärdena att vara ärliga och uppriktiga samt att tala sanning.”

Hur moraliskt försvarbart det är att beskriva muslimsk migration som en del av ett ideologiskt krig mot väst, det får ni som läsare bedöma. I vår mening är det inte det.

 Författare: Jeni Al och Bruce Stålnacke

Artiklar

Stealthy Freedom

Just nu pågår en Facebook-kampanj där iranska kvinnor kastar av sig sin hijab. Stealthy Freedom heter den. 

https://www.facebook.com/StealthyFreedom

https://www.facebook.com/MyStealthyFreedom?fref=ts

Ni kan läsa mer om den i internationell media.

Independent

Washingtonpost

The Guardian

Man kan dra direkta paralleller mellan denna kampanj och det sk hijabuppropet för en tid sen i Sverige, då rätten att bära hijab var på tapeten.

För att garantera rätten att SLIPPA bära slöja måste man slåss för rätten ATT bära slöja… om kvinnan vill det. Och för att vara säker på att behålla sin rätt ATT bära slöja måste man även slåss för kvinnors rätt att kasta eller bränna slöjan… om de vill det.

Det är upp till kvinnan själv att bestämma, det är hennes val. Inte ditt, inte mitt, inte andra kvinnor och inte andra män utan INDIVIDENS val.

Stealthy Freedom är stort. Det väcker många tankar att se hur kvinnor anser att det är frihetskamp att slänga slöjan.

För det är det det är. För vissa är det frihet att bära slöja, för andra är det frihet att slippa slöjan.

stealth1stealth2stealth3

 /Torbjörn Jerlerup