Krönikor

Draksådden

Krönika av C.S. Berglöv – åsikter som uttrycks i krönikor står skribenten för.

En sak är väldigt tydlig. Flodvågen av rasism, förakt, polarisering, illvilja och stundtals rå cynism, populism och inte att förglömma denna ständiga fokusförflyttning som SD gör sig skyldiga till, via deras olika mediabolag och hemsidor, har skapat en trojansk häst. Den giftiga bägaren är de så villiga att ge till sina väljare.

Så varför är denna typ av populism så farlig? Det finns flera orsaker: den är antipluralistisk: det är vi som är folket, och det menas även att alla andra som inte är som vi exkluderas. Historiskt har det varit judar som har blivit drabbade av exkludering men även romer, homosexuella, funktionsnedsatta, politiska motståndare med flera grupper.

Idag är det muslimerna som är i ett negativt fokus i SD:s mediafabriker. Den karbonkopian som blev Joseph Goebbels arv och semantik, använder sig idag de nämnda med att demonisera. Tro inte att något skulle vara speciellt med muslimer. Det är trots allt en kusin-religion till judendom och kristendom. Det är bara för att SD har en chans att skapa polarisering, förakt, splittring. Det är signum för de rörelser som ideologier fascism och nazism utgörs av, det är makten som är ideologin.

Inga lögner kan bli så stora att de blir moraliskt hinder i deras väg till makt. Hemsidan ‘Sverige & sanningen’ är ett annat exempel. Det stora flertalet känner nog ett obehag när de ljuger — för dessa typ av rörelser ser man inget problem att ljuga och fara med osanningar. Goebbels är som vanligt en ledstjärna för dem. Det är målet som räknas: makten.

Varför är populister så farliga? När de väl får makt är de alltid villiga att införa ett auktoritärt statsskick. Ni kan fördjupa era kunskaper som vad som har hänt i Ungern de senaste åren. De har gått ifrån vara en liberal demokrati till en illiberal demokrati. Det medger även Viktor Orban stolt. Polen har gått i stort sett samma väg.

Ett av de största misstagen man kan göra, att man inte förstår att ett parti som verkar inom demokratin kan vara odemokratiskt. Du kan hindra denna draksådd SD har planterat med omsorg – genom att rösta bort dem i september. Vi ska ha det i minnet att vi alltid är ett politiskt val ifrån diktatur.

Krönika av gästskribent C.S. Berglöv – åsikter som uttrycks i krönikor står skribenten för.

”De sliter sönder vårt land”
Artiklar, I fokus

SD:s populism synliggjordes

När Sverigedemokraternas partiledare var med i SVT:s utfrågning konfronterades han direkt med färska uttalanden där han påstod att asylinvandringen går mot rekordnivåer, baserat på Migrationsverkets statistik.


Programledarna påpekade för Åkesson att en stor del av den statistiken rör asylsökande från Ukraina, vilka Åkesson välkomnat till Sverige. Programledarna klargjorde att när man räknar av de som SD anser har rätt att söka skydd i Sverige blev det tydligt att det invandringstal som Åkessons sommartal framställts som exempellöst problematiskt egentligen handlade om cirka 5 000 asylinvandrare och 2 000 anhöriginvandrare, alltså totalt cirka 7 000 personer (jmf här), vilket tvärtemot vad Åkesson antydde är bland de lägsta nivåerna i modern tid.

Till sitt försvar ville Åkesson hävda att statistiken är missvisande. Han menade att en del av anhöriginvandringen (totalt ca 13 500) är kopplad till personer som tidigare haft asylrelaterade uppehållstillstånd. Att programledarna redan inledningsvis hade påpekat att anhöriginvandringen inkluderar flera olika kategorier hindrade inte Åkesson från att utan belägg (se t ex här) insinuera att asylrelaterad anhöriginvandring är dominerande.

Partiledaren lyfte återkommande fram bristen på självförsörjningskapacitet som ett centralt problem, även när han inkluderade arbetskraftsinvandringen i sin problembeskrivning. Han hävdade att många som fått avslag på sin asylansökan återvänder till Sverige med hjälp av arbetstillstånd. Problemet kvarstod, enligt Åkesson, eftersom inte heller dessa kan försörja sig och hamnar utanför samhället:

”…min huvudpoäng här är att när vi har en stor invandring från primärt mellanöstern och Afrika så är det väldigt ofta människor som inte kommer i arbete, som hamnar i ett evigt utanförskap, som blir bidragsberoende och inte blir självförsörjande och det är ett problem alldeles oavsett om de kommer hit som asylsökande eller anhöriga eller som då lågkvalificerad arbetskraft.” (cirka 10 minuter in i programmet)

Det finns strikta regler med krav på konkurrensmässig lön och självförsörjningskapacitet för att den arbetssökande ska beviljas uppehållstillstånd för att arbeta i Sverige. Att arbetskraftsinvandrare skulle hamna i utanförskap och sakna försörjningsmedel, såsom Åkesson hävdar, stämmer därmed inte.

Varför då föra en argumentation som syftar till att vilseleda? Åkessons parti har länge haft som främsta mål att förändra invandringspolitiken. Därför är det kanske inte så märkligt att de vägrar inse att denna hjärtefråga sedan länge avväpnats av regeringens omänskliga asylpolitik som innebär att antalet personer som vi erbjuder skydd är nere på historiskt låga nivåer.

Krönikor

En studie av hat

Krönika av C.S. Berglöv – åsikter som uttrycks i krönikor står skribenten för.

I höstas råkade jag av en händelse komma in på Sverigedemokraternas sida på Facebook. Jag läste inlägg efter inlägg; samma ton i hart när samtliga inlägg i alla ämnen. Indignerade inlägg – ‘Sverige är förstört’, lät det som en flodvåg av gnäll. Fastän Sverige alltid får placeringar vid toppen när det gäller livskvalitet, frihet och välfärd, i internationella mätningar. Det tycktes gått dem helt förbi.

Hm, tänkte jag, ska jag göra en helt ovetenskaplig undersökning och utgå ifrån mina värderingar och min människosyn? Det blev en subjektiv undersökning. Jag vill vara tydlig med att jag inte är ute efter att hävda det är någon sanning, utan jag vill bara påvisa symptomen som sverigedemokratiska partiet visar/visade upp i sina inlägg, inget annat. Jag gick inte längre in i någon av trådarna p.g.a att min miniräknare hade fått fnatt då.

Från den 1:a oktober till den 25:e i samma månad blev mätperioden. Jag kategoriserade de 7 olika grupper av sakfrågor som frekvent kom upp i deras inlägg, det bör påpekas att vissa inlägg blev multiprickade.


Detta blev utfallet:

  1. Populism 59 ggr.
  2. Grupp mot grupp 39 ggr.
  3. Konspiration 36 ggr.
  4. Hets mot invandrare/flyktingar/muslimer 34 ggr.
  5. Demonisering 28 ggr.
  6. Stad kontra landsbygd 19 ggr.
  7. Anti-miljö/klimat 14 ggr.

Det blev en studie av hat.
Var och en får dra sina egna slutsatser om Sverigedemokraterna.

https://www.facebook.com/sverigedemokraterna
https://freedomhouse.org/explore-the-map?type=fiw&year=2022

Krönika av gästskribent C.S. Berglöv – åsikter som uttrycks i krönikor står skribenten för.

Krönikor

Vad är ditt humankapital värt?

Vad är ett liv värt i dagens Sverige och vem definierar värdet på ditt liv då det letas efter en mer lättillgänglig potentiell syndabock när vissa känner sig frustrerade eller kränkta av någon som de inte kan komma åt, vare sig fysiskt eller mentalt på samma sätt?

Oprovocerat våld har olika faktorer och det är egentligen inte primärt fokus på den som blivit utpekad som syndabock.

Den svåra frågan vi alla måste rannsaka oss själva med är: varför anser förövaren av ett brott att personen de utsätter inte skulle ha samma humankapital eller livsberättigande som det man tillskriver sig själv eller anser sig besitta?

Det är en utomkroppslig känsla när man står tio meter, eller ännu kortare ifrån en händelse där en människa agerar på ett sätt som riskerar en annan människas liv. Oavsett om du kanske tog en fika med en bekant i något shoppingcenter en lördag eftermiddag och där tvingades bevittna en skottlossning med dödlig utgång. Eller om du liksom jag var på en perrong en sen decemberkväll och såg hur en person oprovocerat knuffade en annan ut mot spåret.

Kanske glömmer du aldrig minnesbilderna, om du sett ett antal personer sparka på en äldre person som liggande på en kall våt trottoar skyddar huvudet med händerna.

För mig var det en känsla av maktlöshet och skräck inför den bild som jag föreställde mig skulle komma att etsa sig fast i mitt minne. Bilden av en äldre kvinna på järnvägsspåret med svårt sargad kropp.(*) Det var samma känsla då jag bevittnade en katastrofal cykelolycka där vederbörande inte överlevde.

Vi känner med offren som förolyckas. Vi har medlidande med deras familj och bekanta och ryser vid tanken på att vi själv eller någon vi känner skulle kunna råka ut för något liknande, oaktat om det är en olycka eller oprovocerat våld på något sätt.

När började den intelligenta människan lära sig att anse att någon annan människa inte skulle vara värdig ett fortsatt liv?

Har det globala samhället bidragit till att sänka respekten för varandras liv, via de reportage som publiceras eller sänds? Bilder på offer för s.k. ”smarta” bomber, lemlästade kroppar och lik som havet spolat upp?

Vi ser främlingsfientlighet, vi ser hur vissa individer får sitt sinne fördunklat av olika substanser eller av ideologier och värderingar som vill förvränga det faktum att vi alla har samma humankapital.

Vi ser krav på auktoritära insatser som hårdare straff och mycket mer bevakning. Allt är insatser som man tror skall förhindra våld, men tänk om vi istället höjde värdet på alla människor och istället hade ett samhälle som lärde oss att respektera och värdera liv likvärdigt via reportage och inslag?

Att press och media inte bara, lite nonchalant, rapporterar att tvåhundra människor avled efter att ha blivit utsatta för kemikalier i en fabrik i Indien, att tjugo personer omkom i ett bombdåd i Kabul eller att femtio personer hittades döda i en transportcontainer i Hamburg, att en färgad person blev knuffad framför tåget eller att en nioårig flicka mejades ner av en berusad förare på en svensk camping.

Alla dessa offer hade samma livsberättigande, alla var de värdiga att få fortsätta leva utan att någon annan bestämde att deras liv inte förtjänade deras respekt; eftersom de satte sig själv, sina ideal, sin ekonomi och värderingar högre.

Jag hoppas att vi alla lämnat vårt primitiva beteende bakom oss, att det bara sträcker sig till att få gåshud och lite puls när vi känner oss i fara eller stressade.

Jag hoppas att evolutionen tagit kommando över det djur vi en gång varit och de rester som lever kvar i vårt DNA om att vi är större och bättre än andra i vår ras, eller på den jorden vi vandrar.

  • På något mirakulöst sätt lyckades den äldre kvinna hamna så att hon ådrog sig ”bara” lättare skador. På perrongen fanns även anhöriga, lite tur i oturen att jag kunde prata kvinnans språk. Den värsta chocken och vidare konfrontation med gärningsmannen kunde avvärjas.

En sista fråga:

Blir vi så som vad vi konsumerar?

Artiklar

Nyhetsflöde förändrar oss

Enligt medieforskning finns tendenser att allmänheten håller sig till snuttifierade nyhetsnotiser eller endast ser rubrikerna. Forskare anser att risken är stor att de med längre utbildningserfarenhet är de enda som tar sig tid att på djupet sätta sig in i artiklarna om inrikes nyhetstexter och utrikespolitik. En klyfta som riskerar bli förstärkt av ”algoritm-bubblor” vilket kan utöka polarisering, ”åsiktskorridorer”.

Vi hade förr lokala morgontidningar och regional kvällstidning som kom på eftermiddagarna. I svensk radio var det åren 1940 till 1994 ungefär 7-8% av den totala sändningstiden som var nyhetssändning.

År 1969 till 1990 var det bara SVT som visade nyheter i TV. De 20 åren var det 7-8% av all sändningstid i all tillgänglig TV i Sverige som var nyhetssändning. Antal timmar nyheter var endast 34 – 43 timmar per månad! I genomsnitt bara 60 till 90 minuter nyheter i TV per dygn! (och då ingick väderrapport i den tiden)

Morgontidningarna före 1994 samlade in alla olika lokala aktuella händelser från polisen och allmänheten, för att fylla sina sidor. Men på de största redaktioner som främst var stockholmsbaserade behövdes grov gallring varenda dag av utrymmesbrist. Det fanns inte tillräckligt utrymme i radio-sändningen eller i rikstäckande tidningar för att kunna arbeta med huvudstadens alla händelser och även få plats för regionala nyheter och lokala händelser. Bara ett fåtal av de allra största olyckorna och brotten fanns det tid för att informera om. Redaktioner använder ”närhetsprincip” och prioriterade sånt som ägt rum närmast huvudstaden och de allra mest extrema skandalerna eller hemskaste incidenterna. En princip mediaforskare och journalister talar om är ”störst går först” = allra största nyhet får mer plats, små lokala brott kunde plockas bort ur tidningen.

Svenska nyhetstexter fanns inte alls på internet före 1994, då Aftonbladet lade upp sin kulturbilaga och 1995, började Helsingborgs Dagblad publicera hela sin tidning digitalt. Facebook, som kom till Sverige efter 2006, har blivit vår samtids största sociala media för att lägga upp nyhetslänkar och diskutera innehållet.

Förr var det alltså extremt sällan som något lokalt, enskilt brottsfall rapporterades utanför den lokala morgontidningen. Nyhetskonsumenter före 1994 såg alltså troligen endast en rubrik om varje incident, brottsfall, olycka, våldtäkt, hustrumisshandel, mord. Och då i lokalbladet, aldrig i riksnyheterna eller i radio eller på tv.

Numera kan man läsa om en olycka eller en våldtäkt någonstans ute i vårt avlånga land, nästan samtidigt på twitter, på FB ( i en eller flera olika grupper), på en eller två lokala morgontidningar, på en eller flera nyhetsappar i telefonen, i flera av de största webtidningarna och kanske i någon kvällstidnings nätsända video-program.

I nutid och i framtid kan varje person med IT-teknik i fickan upptäcka dussintals olika versioner och varianter av nyhetsrubriker som i själva verket handlar om samma typer och ungefär samma omfattning av brott och olyckor som det var förr.

Det är alltså väldigt nytt att vi har så här hög nyhetskonsumtion av så snabbt nyhetsflöde. Det kan lätt ge illusionen av att mångfalt fler brott inträffar per dag än det gjorde före 1990-talet. Vi bör alla ha lite mer överseende med vissa av internets ”barnsjukdomar”. I takt med att alla skolelever får mer mediakunskap och källkritiskt tänkande medan de är unga, kommer problematiken kanske kunna minska.

Källhänvisningar:

Schyller, (1996). Radio och tv-utbudet, Stiftelsen Etermedia i Sverige.

Weibull, Wadbring, Ohlsson, (2018). Det svenska medielandskapet. Liber

Artiklar

Brist på reserver?

Motargument har tidigare granskat antal tomma kommunstolar för SD, politiska vildar och så vidare. Nu har vi räknat antal avgångna ledamöter i SD, där det ej funnits någon ersättare till denne. Vilket resulterat i en tom SD-stol.

Sverigedemokraterna har stor brist på medlemmar som kan tänka sig att företräda partiet som förtroendevald.

SD har hittills under nuvarande mandatperiod sett totalt 623 kommunfullmäktigeledamöter som avgått från sin post, i landets samtliga kommuner. Av dem har det inte existerat någon ersättare till hela 44 personer, vilket då resulterat i en tom stol i den kommunen. SD har även 1 riksdagsledamot som gått ur SD, men sitter kvar på sitt mandat i Sveriges riksdagshus som vilde.

Som jämförelse kan nämnas Vänsterpartiet som i valet 2018 fick 808 mandat, och 2 ledamöter har avgått som resulterat i 2 tomma stolar i kommunfullmäktige. V har även 1 riksdagsledamot som gått ur V, men som sitter kvar på sitt mandat i Sveriges riksdagshus som vilde.

Socialdemokraterna fick 3 752 mandat i kommunerna i valet år 2018. S har haft 944 valda ledamöter i kommun, landsting, riksdag som avgått. Till alla de personerna har det funnits ersättare som fyllt deras plats, och fortsatt föra väljarnas politik.

Procentuell jämförelse mellan SD och V går att göra, om hur stor andel tomma stolar som uppstår av att ersättare ej finns till en ledamot som avgår. Men det går inte att jämföra med S, eftersom inte en enda tom kommunfullmäktigestol eller politisk vilde existerar inom Socialdemokraterna i nuvarande mandatperiod.

SD fick 1 806 mandat i valet 2018 i hela Sveriges kommunfullmäktige. Av dessa har 34,5% avgått under mandatperioden. Av totala antal SD-mandaten i kommunerna är de totalt sett 64 tomma stolarna = 3,5%.

Utöver tomma stolar är minst 107 av SD:s kommunfullmäktigemandat ockuperade av en politisk vilde, som uteslutits ur SD, eller som själv lämnat SD. SD har alltså tappat kontrollen över nästan 9,5% av sina kommunfullmäktigemandat under denna mandatperiod.

I Vänsterpartiet är de 2 tomma stolarna endast 0,25% av deras samtliga kommunfullmäktigemandat.

Det finns även 1 tom stol där det valdes in en liberal, och 1 tom stol där det valdes in en miljöpartist.

Källa: www.val.se

Korta motargument

Opinionssvepet

Motargument observerar nedåtgående trenderna för de partier i våra grannländer som tidigare sades ha fört in ”starka högervindar” i nordiska partipolitiken. Har de medvind denna sommar?

Danmarks Folkeparti fick i senaste valet, 2019, 8,7% av räknade rösterna. De har sedan dess sjunkit i väljarstödet, till under 6% hittills under sommaren, men som allra lägst nu i en opinionsundersökning i juli på 1,7%.

Finlands Sannfinländarna hade en stark uppgång efter de klarade av den interna maktkampen och konkurrensen från avhopparna ”Blå Framtid”. Sannfinländarnas bästa valresultat var 2011 med 19%, de upplevde ett starkt uppsving fram till december 2019 då de låg i genomsnitt kring 23,5%. Sedan dess har de sakta glidit neråt, för att nu sväva kring 14,5-15,5%.

Norges Fremskrittspartiet ligger just nu denna sommar och bubblar kring ett ungefär genomsnitt som är i linje med deras senaste valresultat 12-13% i 2019.

Bästa valresultat någonsin för norska Fremskrittspartiet är 22,9%, år 2009.

Hur går då trenden för svenska Sverigedemokraterna? Den är faktiskt liknande som för våra nordiska grannars högerpopulister. De låg i december 2019 vid ett genomsnitt av alla opinionsundersökningar kring 25,4%. Under karantäntiden har de dalat svagt hela tiden ner till ett genomsnitt vid ungefär 17,5%.

Bästa valresultat någonsin fick SD i riksdagsvalet 17,53%, september 2018. Kommer de verkligen kunna slå det i september 2022?

Artiklar

Blir Sverige ”muslimskt”?

Nej!

Där skulle hela den frågan kunnat varit slut. Men det existerar tyvärr många fördomar och amatörteorier överallt om denna fråga som man faktiskt behöver ta på allvar. Det är en absurd fråga, som väcker tankar i huvudet på även experter inom religion. Varför och hur kan frågan ha uppstått och lever vidare; skulle landet Sverige faktiskt kunna få en majoritet av muslimer under vår livstid?

Påståenden som ”Sverige kommer snart kunna ha islamistisk statsreligion eller införa sharialagar” – förekommer faktiskt på nätet än i dag, år 2022.

Nej. För det kommer ej kunna bli så många troende muslimer i Sverige att en sådan minoritetsgrupp kan förändra statsskicket, där vi har Svenska kyrkans alla medlemmar, alla ateister och att majoriteten vill ha icke-konfessionella, icke-religiösa myndigheter och politiska partier.

Nej. Barnafödandet bland alla icke-muslimska grupper kommer fortsätta i Sverige och barnantal i immigrantfamiljer sjunker ner mot genomsnittsnivån redan i nästa generation.

Pew Research Center då, kanske några hävdar? För det förekommer att några söker efter siffror som belägg för att fortsätta påstå sharialag kan införas i Sverige. Jo, visst, det finns en sifferuppgift i en stor granskning av religiösa minoritetsgrupper gjord av Pew. Lägg märke till att den gjordes 2017. Deras faktaunderlag var migrationen till Europa fram till och med mitten av 2016.

Pew har gjort prognoser i tre olika utvecklings-skisser, en med noll immigration, en med en medelnivå på immigrationen och en med ett ”högt scenario”. I det högsta prognosscenariet så finns det absolut en siffra om att Pew kanske kan tänka sig att det skulle kunna finnas ungefär 30% muslimskt troende i Sverige i framtiden. Men…

Men, minns ni vad Pew hade för bas för sitt ”högsta scenario”? Det var den rekordstora immigrationen 2014 – 2016 som de använde för att projicera sin högsta prognos, fortsatt immigration till Sverige, exakt som om den dåvarande antalet per år skulle fortsätta utan att minska till år 2050.

En av de kända personerna som spridit vidare de absurda påståendena är Tjeckiens premiärminister Andrej Babis.

Minns ni de förändrade lagarna om migrationen och den förändrade flyktingströmmen efter 2016? Det vore kanske snarare på sin plats att använda Pews ”låga prognos”, som eventuellt pekar på att det skulle kunna bli uppåt 11-20% muslimer i Sverige. För att beviljade asyl per år från 2017 och fram till idag är så låg.

Och framförallt: Nej! För även om fördomarna snurrar runt helt utan proportioner eller grund i verkligheten, så är inte alla invandrare likadana. Alla muslimer tycker inte alltid likadant. Det finns shia- och sunni-muslimer och så vidare. Många flyktingar från andra länder har dessutom flytt till svenska demokratin, åsiktsfrihet, religionsfrihet och att få konvertera till kristendom eller leva som ateist.

Den svenska grundlagen ger oss alla vår religionsfrihet, för alla medborgare är det fritt fram att välja att utöva sin privata religiösa trosuppfattning.

Muslimer i Sverige röstar inte ens på samma politiska parti i Sverige idag. Och det är endast om ett politiskt parti eller politisk koalition går ihop som vår svenska grundlag kan ändras. Så varför fortsätta sprida vidare fördomen att alla muslimer i Sverige kommer rösta på samma parti, och försöka införa Islam i Sveriges statsskick? (man måste dessutom vara svensk medborgare över 18 år för att ha rösträtt i riksdagsvalet)

Med mer allmänbildning, kunskap och kännedom om verkligheten kan vi alla bli bättre på att säga Nej! varje gång vi hör extrema, absurda påståenden som är baserade på endast okunskap och fördomar. Vi behöver alla bli bättre på att googla fram fakta om hur saker ligger till och sedan bara säger Nej! till varje rasistisk lögn.

För fördjupning läs även flera liknande artiklar som bemöter samma lögner:

Myt: Muslimer blir i majoritet

Myt: Livmoderbomben

Källor till sifferuppgifter:

https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Statistik/Asyl.html

https://www.pewresearch.org/fact-tank/2017/12/04/europes-muslim-population-will-continue-to-grow-but-how-much-depends-on-migration/
Krönikor

Sverige, landet lagom dysfunktionellt och rimligt inkluderande.

Vad är god levnadsstandard, vad innebär det att ha tillgång till höga levnadsvillkor?

Hur ofta säger du att du har det bra i ditt liv i förhållande till att du har det dåligt ställt? Hur många gånger har du rätt att få misslyckas med olika saker i ditt liv för att kunna utveckla dig?

De flesta vet att vi har något som heter mänskliga rättigheter och att dessa utgörs av trettio olika artiklar gällande ett antal grundprinciper kring din person.

I dessa artiklar hittar du förvisso inte något om rätten till ett bra sexliv eller rätten till förhållande där du och din/a partners alltid är överens. Du hittar inte heller rätten om att alltid ha mer än två valmöjligheter kring yrkesval, att alltid vinna en bostadsauktion eller att vara främst i kön till en hyresrätt.

Och du hittar inte rätten till tillgängliga far- eller morföräldrar, eller ens närvarande föräldrar, i fysisk och mentalt god form.

Alla har rätt att söka framgång, en motiverande sysselsättning och en plats där man känner sig trygg. En egen plats som en grund i livet, oavsett vad som händer i samhället eller i världen.

I Sverige har vi enats kring ett antal lagar och avtal som skall vara till stöd och vägledning så att vi alla, i alla fall, har en basal plattform att utgå ifrån, en språngbräda till personlig delaktighet och utveckling i landet vi kallar Sverige.

Sverige är känt för många saker och bland det som är mest känt finns det märkliga ordet ”lagom”. Men vad är lagom, hur mycket är det och vem bestämmer i sådant fall mängden?

I de flesta fall vet vi själv när vi passerat gränsen för lagom och då får vi backa, be om ursäkt eller bara skörda vinsten av att ha gått bortom det som folk tycker är inom Jantelag och att inte göra ett spektakel av sig själv.

Personlig framgång finner du ofta i de fall där personer tränat mer än bara ”lagom”, där personer lagt fler arbetstimmar än ”lagom” eller provat mer än lagom många arbeten/verksamheter. Vi vet, innerst inne, att man måste ha många livsalternativ, ett bra utvecklat socialt nätverk och många verktyg för att uppnå det som kanske är den korrekta definitionen av god levnadsstandard. Ett hem, någon att dela vinster/förluster med och möjlighet att träna både fysisk och mental hälsa genom hela livet.

För många är det tiden man skyller på då man väljer något annat än en insats på gym eller grävande i nya teoretiska kunskaper. Kanske skyller vi på illamående då vi inte orkar köra iväg för att besöka släkt eller långväga bekanta?

För många finns tyvärr inte möjlighet att praktisera ordet ”lagom”. De förnekas motiverande sysselsättning eller ett kontinuerligt socialt umgänge med släkt och vänner. Ordet lagom är istället utbytt med ordet ”rimligt/skäligt” och definieras av andra människors tyckande, alltid vägt mot en budget och nästan alltid bestämt av någon utan egna funktionshinder eller kognitiva besvär.

Som person med en funktionsvariation har man oftast ett överflöd av tid. Tid som ofta förspills med att fundera på vad man skall göra med all sin tid, eftersom någon annan avgör vad som är rimligt och skäligt för dig att göra under din tid här på Jorden och för att uppnå, så kallad, god levnadsstandard.

Ingen kan påstå annat än att livet är en utmaning även för någon som har 100% valfrihet, att livet är tufft om du råkar ut för trauma eller bakslag i din karriär eller privatliv.

Det som skiljer oss individer åt är hur samhället agerar när det gäller en skadad arm, att hitta en anställning och hur man agerar för att möjliggöra för full delaktighet, som det står i lagen, i samhället.

Ja det är bra att det ordnas sociala träffar och kryssningar för att hitta någon att dela livet med. Säkert vet du att det krävs många träffar och mycket umgänge innan man hittar någon. Säkert vet du även att det krävs många misstag innan man hittar sitt drömyrke.

Hur många sådana aktiviteter är det skäligt att få närvara på? Hur många verksamheter är det rimligt att få prova på för att känna sig motiverad som hel eller deltidstidsarbetande?

Är det rimligt att anta att hög levnadsstandard är att ge däggdjuret ‘människan’ rätten till sitt naturliga tillstånd; att fritt få välja sina betesmarker och att få umgås med andra individer, under likvärdiga förhållandet med rätten att löpande lära sig av sina misstag?

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Artiklar

Medlemsavgifter till politiska partier är granskningsbara

Motargument vill informera allmänheten om att det sedan ett par år är helt offentligt för alla att informera sig om alla politiska partiers intäkter, såsom partistöd, donationer och deras inkommande, inbetalda medlemsavgifter från medlemmarna till partiet.

Riksdagen har beslutat att Kammarkollegiet ska ansvara för att föra dessa register, hålla i informationen till alla politiska partier och även ha tjänsten där partierna inrapporterar alla anmälningspliktiga intäkter.

Hittills i år har lilla partiet Alternativ för Sverige inrapporterat för år 2021. Ur de siffror de uppgett till Kammarkollegiet, och som är helt offentliga och granskningsbara för alla journalister och allmänheten, kan vi alla läsa.

AfS uppger de fått 764 995 kronor i intäkter från medlemmarnas inbetalda årsavgifter för år 2021. De har just nu någon sorts rabatt på sin webbsida och påstår ordinarie avgift skulle vara 300 kronor per år, men det går att betala 285:- per år om medlemmen betalar med kort.

Vän av ordning vet då inte exakt hur stor procentandel av alla deras ungefär 2 550-2 665 medlemmar som tagit rabatterbjudandet, eller hur många som betalat full årsavgift.

Alternativ för Sverige har redovisat intäkterna även tidigare år, så vi kan granska utvecklingen av deras intäkter per år från medlemsavgifterna. År 2020 uppger de intäkter som skulle innebära att de hade mellan 2 115 och 2 255 antal medlemmar, och att de hade mellan 1 480 och 1 558 medlemmar under år 2019.

Med tanke på att huvudanledningen till att AfS bildades var att en stor grupp i ungdomsförbundet SDU blev utsparkade ur moderpartiet SD, och då tänkte vi visa på ungefärliga medlemssiffror för SD här. Inte för att vi tror det går att göra liknelse eller jämförelse. Det går inte ens att dra någon politisk poäng på att visa antal medlemmar. Men vi tänkte det skulle vara intressant för någon läsare.

SD uppgav år 2003 att de hade ungefär 1 400 betalande medlemmar. De uppgav de hade 2 523 antal medlemmar under år 2006. SD var då alltså lite färre antal betalande medlemmar år 2006, (15 år efter att ha grundat sitt parti, år 1988) än vad AfS har år 2021. Under en tidsperiod om två år har AfS nu utvecklats i antal medlemmar lika mycket som SD gjorde på ungefär tre år, då.

Lägg även märke till att huvudpartiet Sverigedemokraterna har lagt ner sitt ungdomsförbund fler gånger, än den nämnda här. Det skedde även 1995, med ungefär, exakt samma motivation från moderpartiet SD.

Sista dag för partierna att inrapportera föregående års partiintäkter är den första juli varje sommar. Så alla intresserade kan strax gå in till Kammarkollegiet och granska de publicerade medlemsavgifterna till alla riksdagspartierna och alla de andra små minoritetspartierna.