Satir från instagramkontot @SverigeAkrobaterna.
Vi måste prata om pianot som postkolonialt projekt. Pianot med dess tangenter, i elfenben och ebenholts, hade inte varit möjlig utan en blodig kolonial historia.
Pianot bygger på en tydlig vithetsnorm. Vita tangenterna är i tydlig majoritet och uppfattas som neutrala, normläget. De svarta tangenterna (eller som vi i SverigeAkrobaterna föredrar att benämna dem; de rasifierade tangenterna) befinner sig i undanträngt, segregerat läge, längst bort från pianisten.
Alla toner som inte förses med färgprefix antas på en och samma gång vara universella och vita. Alltså: tonerna är vita om inget annat anges. Prefixen # och b är i sig inte oproblematiska. #-förtecknet antyder fängelsegaller och b-förtecknet en andra-sortering. Många pianon har dessutom tyska (= nazistiska) namn: Bösendorfer, Bechstein, Blüthner, Pfeiffer, Ritmüller, Steinweg, Schimmel.
Antalet tangenter, 88, refererar naturligtvis till den åttonde bokstaven i alfabetet, vilka naturligtvis refererar till Hitlerhälsningen.
SverigeAkrobaterna ser allvarligt på det här och förespråkar totalförbud emot pianon i Sverige.
Satir från instagramkontot @SverigeAkrobaterna.
Motargument 