Etikettarkiv: Svenska Dagbladet

Jimmie Åkesson citerar Moberg – Kontext och intention

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson reciterade Vilhelm Mobergs ”Svensk strävan” i sitt tal under Sverigedemokraternas dag i Almedalen. För många föll det sig naturligt att tolka Åkessons tal som ett uttryck för den xenofobi som är Sverigedemokraternas varumärke.


Dock inte för Ivar Arpi som skriver på Svenska Dagbladets ledarsida:

”Många hade redan bestämt på förhand vad de ville höra. […] Tragikomiskt eller skrämmande, att inte kunna höra vad någon faktiskt säger, eftersom man redan på förhand bestämt sig för vad man ska tycka. Jimmie Åkesson hade förmodligen kunnat citera vilket helgon som helst och ändå hade de hört Satan själv, vad det verkar. Samma personer som annars varnar för polarisering, blir här så förblindade att de inte ens kan höra att det är Vilhelm Moberg som citeras. Dålig hörsel? Medveten vantolkning? Oavsett förklaring är den selektiva förståelsen inte särskilt förtroendegivande. Vi får hoppas att Jimmie Åkesson inte nämner senaste istiden i nästa tal. Va? Vill SD utrota hela Sveriges befolkning?!” (Källa: SvD)

SD:s chefsideolog Karlsson citerar Moberg

Ett antal mindre seriösa debattörer på högerkanten har gjort sig lustiga över att gemene man inte omedelbart identifierade att det rörde sig om ett citat från Vilhelm Moberg. Det är dock inte en slump att just sverigedemokrater visar en ovanligt hög litterär kunskap när det kommer till detta stycke av Vilhelm Moberg. Det är nämligen ett återkommande favoritcitat hos ledande sverigedemokrater. På nationaldagen 2007 skrev Mattias Karlsson, som brukar beskrivas som partiets ledande ideolog, på sin blogg:

”Så här några minuter in på nationaldagen hade jag tänkt skriva en hyllning till det land som jag älskar och arbetar för och som jag hoppas skall bli föremål för ett omfattande och värdigt firande under dagen. Jag inser dock att många andra redan uttryckt det jag vill säga på ett mycket bättre sätt än vad jag någonsin hade kunnat och därför publicerar jag istället ett utdrag ur Wilhelm Mobergs text ’Svensk strävan’ från 1941.” (Källa: Mattias Karlssons blogg)

Därefter följer bland annat textraderna som Åkesson reciterade under sitt tal. Men man kan vara obildad på många sätt. Bristande kunskap om kontext, t ex som Ivar Arpi som skriver att det är ”tragikomiskt eller skrämmande” att så många uppfattade att Åkesson exploaterade Mobergs rader som en inramning för sitt sedvanliga xenofoba budskap. Ändå utvecklar Åkesson just detta budskap i talet genom att hävda att ”hänsynslöst och vanvördigt har man förvandlat vårt land till oigenkännlighet. I dag återstår bara spillror av det arv som tidigare generationers svenskar gav oss”. Allt som återstår av vårt land, enligt Åkesson, är splittring, segregation, våld, gängkriminalitet, självförakt och världssamvete. Folkhemmet har bytts mot ”Allemansland”. Åkesson säger att ”vänsterliberalerna” har monterat ned Sverige till ett land där allt är mörker och som ligger i världstoppen i antalet våldtäkter. Målet, säger Åkesson, måste vara att få ned den asylrelaterade invandringen till Sverige till ett minimum. Han säger att ”vänsterliberalernas” Sverige bara får tillåtas vara en kort parentes i Sveriges tusenåriga historia.

Högerextrem alternativ medieblogg tolkar Moberg

En annan kontext som finns i bakhuvudet hos en del när de hör Åkesson recitera Moberg är när Lennart Svensson på den högerextrema nättidskriften Motpol år 2011 uppmärksammade texten som Åkesson reciterade i Almedalen. Grundare, ordförande och ansvarig utgivare för Motpol är Daniel Friberg, nyfascist och medgrundare till den svenska alt-right-organisationen nordisk alternativhöger. Svensson menar att Mobergs text är

”giltig för vår tid, en tid då etniska svenskar inte sägs existera, då envar nybliven svensk medborgare anses kunna definiera Sverige” och tolkar texten som ett konstaterande att ”Sverige ÄR vårt (=de etniska svenskarnas) eftersom vi brukat det, odlat det och utvecklat det i tusentals år. […] Blodet spelar roll, etnicitet är viktigt. Och än 2011 måste vi påminnas om kraften från jorden, den svenska jord som format oss. Döda bönder, soldater, torpare och hjon är våra förfäder och vi har en skyldighet att förvalta landet, det land de gav oss i arv. Vi måste erkänna hur de döda verkar och medverkar i det svenska skeendet. Vi kan inte okritiskt importera en ersatzbefolkning och tro att något gott kommer ur det. Vi kan inte utradera begreppet ’Sverige’ och tro oss upplysta därmed. Vi kan inte förneka oss själva som svenskar.” (Källa: Motpol)

Svensson lägger dock in en brasklapp angående Mobergs författarskap: Han kan ”i och för sig vara utan [Mobergs] liberalpopulism och annat” (Källa: Motpol). Kanske tänkte han på följande citat som påstås komma från ett tal som Moberg höll i Gävle på svenska flaggans dag, den 6 juni 1944:

”Det är frid och trygghet till liv och lem i ett fredligt land, där barnen föddes fria av fria föräldrar. Det är ett land, där också de minsta backstugornas barn kan skaffa sig möjlighet att pröva sina krafter att få pröva dem så långt de nu kan räcka till. Det är ett land där var och en kan få växa och utvecklas efter sin egenart, där var och en kan vara olik alla andra och hysa meningar olika alla andra – och dock får behålla både sin frihet och sitt liv. Detta är för mig det svenska. Det omistliga. Det är detta jag nu tänker på i dag – på vår flaggas dag.”  (Källa: När staten tog över nationen, Lars Anders Johansson, Smedjan)

Olika citering av samma text

Det är intressant att Moberg citeras olika beroende på avsändare. Mattias Karlsson har med följande stycke på sin blogg:

”Ett land där var och en får växa efter sin egen art. Detta är det egna, det som aldrig skall låt sig utbyta mot något främmande. Detta är roten och blodsbandet, min andliga arvslott som jag har att föra orörd vidare åt mina egna barn. Detta är för mig det svenska, det omistliga”. (Källa: Mattias Karlssons blogg)

Lars Anders Johanssons citat lyder istället:

”Det är ett land där var och en kan få växa och utvecklas efter sin egenart, där var och en kan vara olik alla andra och hysa meningar olika alla andra – och dock får behålla både sin frihet och sitt liv. Detta är för mig det svenska. Det omistliga”. (Källa: Smedjan)

Quotation_Marks.svg
SD:s partisekreterare Jomshof om ”hotet mot Sverige”

Ytterligare kontext är den tolkning av textavsnittet från Svensk strävan som den sverigedemokratiske riksdagsmannen Richard Jomshof gjorde när han den 18 oktober i fjol reciterade Moberg i riksdagen. Jomshof utvecklade sitt anförande med att hävda att hotet mot Sverige, som Moberg adresserar, i dag inte kommer från främmande makt utan från EU och det ”socialliberala etablissemanget”. Han säger att faran inte alltid kommer utifrån utan även finns inom landets gränser. Hotet enligt Jomshof kommer från ”massinvandring” och ”mångkulturalism”. Jomshof tecknar liksom Åkesson en dystopisk bild av Sverige och påstår att

”sakta men säkert är svenskarna på väg att bli en minoritet i sitt eget land.” Han säger att ”alltför många partier, stora delar av journalistkåren och kulturetablissemanget har dessutom mage att alltför ofta förminska, och ibland också förneka och håna, vårt arv, vår kultur och det som tidigare generationer byggt upp. Det verkar dessutom saknas förståelse för att detta stabila, demokratiska och jämställda välfärdssamhälle är en produkt av att det har funnits en gemensam grund att stå på; kulturellt, moraliskt, språkligt, religiöst och även etniskt. [… ] Det finns bara en plats på jorden där svenskarna genom strävan har förvärvat sig rätten till ett land och detta land är Sverige. Och det är allt för värdefullt för att sättas i händerna på kulturmarxister och socialliberaler.” (Källa: Facebook)

Så kanske var det inte en vantolkning som människor gjorde när de upprördes över Åkessons tal. Med vilken intention Sverigedemokraterna vanvördigt använder en nationalskalds ord är uppenbart för dem som har kunskap om kontexten. Vilken intention Ivar Arpi har, när han utesluter den kontext som Mobergs text tidigare har använts i av Sverigedemokraterna och andra xenofober, är mer oklar.

Om Amineh Kakabaveh, Leila Ali Elmi och ”etniska röster” inom politiken


Samma personer som jublar högt över personkryss på kurdiskan Amineh Kakabaveh (V) spyr galla över somaliskan Leila Ali Elmi (MP) som gjorde samma sak. Båda gör en poäng av sin etnicitet i valkampanjerna. Kan skillnaden i hur man ser på de båda bero på att den ene är muslim och somaliska medan den andre hetsat mot både islam och somalier?


SvD:s ledarskribent Ivar Arpi är ett bra exempel på hetsen mot Elmi och hyllningarna av Kakabaveh.

Om man kikar på hans Facebookprofil ser man att han just nu pratar mycket om dessa två personers valkampanjer. I flera inlägg spyr han galla över Leila Ali Elmi, som han även skrivit om på SvD:s ledarsida (se här). Däremot hyllar han Amineh Kakabaveh oförbehållsamt.

Skärmdump från Facebook 180916

Den som följt Kakabavehs karriär kan inte annat än baxna. Kakabaveh har nämligen alltid gjort en stor poäng av sin etnicitet i sin politiska gärning, och har alltid lagt stor vikt vid sin kamp för ett fritt Kurdistan.

Men vilken är skillnaden? Kan den måhända vara att Elmi bär slöja medan Kakabaveh ofta lajkat grov islamofobi på Facebook (”död åt det islamska islam”) och anser att slöja automatiskt är att jämställa med förtryck? Kan det vara att Elmi är somaliska medan Kakabaveh spritt nazistiska videos innehållande grovt hat mot somalier (Se artikeln här)?

Skärmdump från Facebook 180917

Jag har själv inget emot att en kurd delvis riktar sig till kurder eller driver ”kurdiska” frågor, eller somalier till somalier med ”somaliska” frågor. Just i denna sak har jag inget mot Kakabaveh. Jag är själv en anhängare av ett fritt Kurdistan. Att hon driver ”sina” s k ”etniska” frågor i sin egenskap av riksdagsledamot anser jag är helt OK.

Det är debatten om Elmi jämfört med debatten om Kakabaveh som är intressant… De två debatterna säger mycket om vår tid…

Dalkurd

Jag såg Dalkurd mot Kalmar FF på Guldfågeln Arena igår. Kurdiska flaggor och färger och Kurdistan nämndes i nästan var hejaramsa som deras härliga supportteam sjöng. När jag såg matchen tänkte jag mycket på debatten om Elmi. Gissa vem som är en av Dalkurds främsta supportrar? Jo, Kakabaveh. Kakabaveh har till och med sagt att fotbollen kan hjälpa kurderna att utveckla sina politiska åsikter. (Källa)

Foto: Privat (180917)

Just saying…

Inte för att jag har nåt emot när sport, politik och etnicitet blandas. Dalkurd är härliga. Bästa hejaklacken jag sett! Vilket ös det var igår! (Men mitt Kalmar FF spelade som sopor!)

Men om man nu som Ivar Arpi gör en stor poäng av att etnicitet och politik är så fel. Hur kan man så stödja Kakabaveh och hetsa mot Elmi samtidigt? Kan skälet vara dubbla måttstockar och rasism?

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Bilaga

Först delade Kakabaveh nazivideon. Sen tog hon bort den från sin Facebook (efter att kritik riktats mot henne) men fortsatte att försvara innehållet.

Skärmdump från Facebook (april 2016)
Skärmdump från Facebook (april 2016)

 

Ann Heberlein och religionsfrihet utan religion

Ann Heberlein påstod nyligen i en artikel i SVD att böneutrop strider mot religionsfriheten.  I den artikeln definieras religionsfrihet som rätten att slippa religion offentligt. Dessutom påstår Heberlein att kyrkklockorna, till skillnad från böneutropen, är utan religiöst budskap. I två artiklar ska vi bemöta dessa myter. Först ut är idén att religionsfrihet betyder frihet från religion i det offentliga rummet.

Ann Heberlein påstår i en artikel i SvD ”[…] att religionsfriheten även innebär rätten att slippa religion, exempelvis i det offentliga rummet”. Hennes argument är att i det offentliga rummet väger rätten att slippa religion tyngre än rätten att få utöva sin religion:

”Religionsfriheten skyddar rätten att tro – och rätten att inte tro. Man får aldrig, under några omständigheter, tvinga någon att ansluta sig till en religiös åskådning eller underkasta sig religiösa påbud… Den enes rätt att slippa oönskad religiös påverkan väger… tyngre än den andres rätt att utöva sin religion.

Därför är det inte hållbart att hänvisa till religionsfriheten för att få igenom krav på böneutrop. I själva verket strider böneutrop tydligt mot religionsfriheten.”

Att tillåta böneutrop i det offentliga rummet betyder att man kränker religionsfriheten för de som inte vill ta del av religion, menar Heberlein.

”Det är fullt möjligt för en troende muslim att utöva sin religion utan böneutrop – men den ickemuslim som befinner sig i närheten av böneutropen kommer inte undan. Dennes rätt att slippa oönskade religiösa inslag i offentlighet kränks därmed.”

Religionsfriheten handlar både om att få slippa religion och att få slippa vara religiös. Så långt har Ann Heberlein rätt. Ann Heberlein pratar i artikeln, och på andra ställen, om att hon förespråkar det sekulariserade samhället. Traditionellt sett betyder iden om ett sekulariserat samhälle, ett samhälle som inte domineras av religion.

Så långt är allt som det ska, få vill ha tillbaka gamla tiders samhälle som styrdes av religiösa diktat. Men betyder detta med sekularism då att religionen inte ska synas i ”offentligheten”? Nej, då är det inte sekularism utan ateism.

Sekularism är inte samma sak som ateism. Sekularism handlar om att varken religioner eller ateism ska få dominera det offentliga rummet. Det Heberlein refererar till är det ateistiska system som bl a Sovjetunionen hade. Där tilläts inte religion i det offentliga rummet.

Det Heberlein pratar om är att hon vill att det offentliga rummet ska vara ateistiskt, dvs religionsfritt. Men ett sekulariserat samhälle är inte samma sak som ett ateistiskt, dvs religionsbefriat, samhälle utan handlar om att skydda samhälle och stat från BÅDE idén om den religiösa och ateistiska staten.

Sovjetunionen, och idén om det ateistiska samhället och den ateistiska staten, var ingen bra förebild. Där ansåg man att religion var något man bara skulle få utöva privat, inte offentligt. Sekularismen skyddar både religiösa och ateister och går ut på att både ateister och religiösa har lika rätt till det offentliga rummet.

Den som vill se mer om hur begreppet sekularism definieras rekommenderas att läsa domarna från US Supreme Court; Reynolds v. U.S., samt Everson v. Board of Education of Ewing TP, som fastslår separationen mellan religiösa församlingar och statsmakten. Av domarna framgår att US Supreme Court både tog avstånd från en ateistisk stat lika mycket som en religiös stat. USA på 60-talet såg inte på Sovjetunionens och kommunismens ateistiska stat, där religion inte skulle synas i det offentliga rummet, som något bra. Tvärtom. Därför står det i domarna att varken ateism eller religion ska dominera staten eller samhället.

Jämför gärna med idén om yttrandefrihet och idén om politisk frihet. Yttrandefrihet betyder inte att man ska ha frihet att slippa höra vissa åsikter i det offentliga rummet. Politisk frihet betyder inte att man ska slippa att se partier man ogillar i det offentliga rummet.

Svenskans historierevision

Svenska Dagbladets Göran Eriksson har läst Fredrik Reinfeldts bok. Men någon recension av den blev det inte när han träffade förre statsministern. Istället handlade det om migration.

Att Svenska Dagbladet drabbats av ”Alliansen borde likna SD mer”-fnatt har vi redan skrivit om. Det blir ett sorts självgödande kretslopp. Svenskan skriver ”ojdå, nu går SD upp – det är nog för att Alliansen är kassa på ditt och datt”, och så går SD upp ännu mer, eftersom borgerliga läsare tänker att ”jojo, så är det nog”, och så skriver Svenskan ”tänk, nu gick SD upp mer, det bevisar att vi hade rätt …”.

Göran Eriksson frågar Fredrik Reinfeldt om han ångrar ”Öppna era hjärtan”-talet. Han menar att M ”förlorade valet på det”. Han antyder att det var oerhört korkat ”i början av en valrörelse”.

Eftersom Göran Erikssons artikel innehåller så många märkligheter vill vi kommentera dem – inte bara för att de inte bör stå oemotsagda, utan för att det dessutom är ett bra exempel på den historierevision Svenskan ägnat sig åt på sista tiden.

Talet hölls 18 augusti 2014. Det var då mindre än fyra veckor kvar till valet. Att påstå att det skulle vara ”i början av en valrörelse” är därför direkt fel. Dessutom gick faktiskt Moderaterna upp en smula de sista veckorna, enligt opinionsundersökningarna, så det stämmer inte ens att det är klarlagt att Moderaterna förlorade på det. Reinfeldt kallar Göran Erikssons påstående om att talet lett till valförlusten för ”en efterkonstruktion”, och det är svårt att inte hålla med.

Migrationsverket hade precis publicerat siffror som visade på en våg av asylsökande från ISIS-området, som var den högsta sedan Jugoslavienkriget 1994. Detta kunde ingen förutse. Och när det är mindre än en månad kvar till ett val går det inte att börja komma med spontana migrationspolitiska utspel bara för att fler än väntat söker skydd i Sverige. Reglerna för vem som ska få stanna bygger på europeiska överenskommelser, och har inte ändrats på många år. Det går heller inte att ändra dem utan omfattande utredningar, så även om Moderaterna hade velat gå den vägen hade det varit på tok försent.

 

Det är troligt att ISIS puttade borgerliga, och kanske även socialdemokratiska, väljare till SD, eftersom det framstod som om partierna saknade svar, och det kom rapporter om kaos i mottagningssystemen och i kommunerna. Men det innebär inte automatiskt att politiken vare sig före eller efter varit fel.

Göran Eriksson menar vidare Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt under presskonferens vid globaliseringsmötet i Riksgränsen 2008-04-09att Alliansen nu ”överger delar av hans migrations- och integrationspolitik”.

Det stämmer inte heller.

Alliansens migrations- och integrationspolitik under första mandatperioden var fokuserad på att få asylsökande i arbete, och öppna upp för ökad arbetskraftsinvandring. Instegsjobb och etableringsreformen skapades. Under andra mandatperioden samarbetade man med Miljöpartiet, vilket i huvudsak resulterade i att papperslösa får sjukvård som inte kan anstå och deras barn får skolgång och full sjukvård, vilket tidigare varit upp till kommuner och landsting.

Ingenting av detta överges i de förslag som kommit ur Alliansen.

Det som ligger på bordet just nu är:

  1. Sänkta ersättningsnivåer (KD), vilket knappast är att ”överge” den tidigare politiken. Eftersom ersättningsnivåerna i etableringsreformen ligger mycket nära försörjningsstödsnivån är det dessutom tveksamt om det går att genomföra. Det går möjligen att skära någon hundralapp för vissa barnfamiljer.
  2. Tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta. Reglerna för vem som får permanent uppehållstillstånd har legat fast i decennier, och är alltså inget ”övergivande” av någon tidigare politik.
  3. Försörjningskrav vid kärleksinvandring. Inte heller detta är ett beslut som tagits under mandatperioden, utan reglerna har funnits länge.

Det som bekymrar i denna artikel är att Göran Eriksson inte brukar framstå som opåläst.

Så vad är det då som driver honom och även andra skribenter på Svenskan att mynta en bild av att Alliansåren präglats av vänstervridet kaos och stolligheter och att nu måste det till ordning i leden, medan man antyder att SD, som vill bryta europeiska avtal och avvisa/utvisa nittio procent av de skyddsbehövande, skulle sitta inne med de verkliga svaren?