Etikettarkiv: radikal islamism

Sådant som har med radikala islamistiska sekter att göra.

Artiklar

"Mänskliga rättigheter hit och dit"

I klippet längst ned hör vi Kristina Winberg, EU-parlamentariker för SD, säga:

Partier, i sin iver att tydligt framstå som motståndare mot invandringskritiska partier förbiser genom sin bångstyriga inställning den verklighet vi står inför. Rapporten som nu presenteras visar en tydligt [sic] att galna islamister är det största hotet mot västvärlden idag.

WinisWinberg har delvis lyssnat på någon som lystrar till namnet ”FN:s sändebud”. Han hade förklarat att det vore bra att förhindra att EU-medborgare reser till diverse muslimska länder. Sändebudet menade att man kunde utnyttja resolution UNSCR 2178, som handlar om hur FN:s medlemsstater bör ta ansvar för att människor inte radikaliseras, och för att de som ändå gör det döms. Det är också viktigt att hindra den som blivit radikaliserad att resa från sitt hemland till en krigszon.

Syftet med resolutionen är att västländer ska ta ansvar för att skydda fattiga länder genom att hindra militanta fundamentaliser från att skapas och från att resa. Om de ändå kommer iväg, ska de straffas ordentligt.

Det är oklart om Winberg inte förstår det, eller om hon väljer att göra en egen tolkning. Jag väger nog över åt det förra, för hon har inte tidigare visat prov på att hålla ihop sammanhang i sitt huvud, men oavsett vilket vänder hon totalt på steken. Det handlar inte om att förhindra jihadister från att mörda, våldta och skövla utan från att resa tillbaka till Europa. Hon har nämligen kommit till slutsatsen att problemet med jihadisterna är inte de brott de begår, utan att de åker som skottspolar mellan krigszoner och EU. Som exempel på länder de reser till och från räknade hon inte bara upp krigsländer som Afghanistan, Syrien och Irak, utan även länder där det råder fred, som Libanon, Egypten, Tunisien och Pakistan.

I denna kamp mot återvändande muslimer ska vi inte tramsa med ”mänskliga rättigheter hit och dit”, deklarerar hon. ”Jag vill påstå att det inte finns ett enda legitimt skäl att resa till Syrien”, säger hon sedan.

Stanna upp där ett ögonblick. Tänk dig att det var krig i Sverige, du bor utomlands, men din mormor eller systerdotter är kvar. Eller att du har tillgångar du behöver titta till. Det är inte krig i hela Syrien. Det finns lugnare ställen. Du kan också vara kurd, och resa till syriska Kurdistan för att kämpa mot ISIS.

”Inte ett enda legitimt skäl”, säger hon.

Därför ska vi helt enkelt förbjuda varje människa som rest dit att återvända. För du kan ju inte åka till Syrien utan att vara jihadist.

Vad syftet var med uppräknandet av alla de andra muslimska länderna, inklusive delvis kristna länder såsom Libanon, Palestina och Egypten, är oklart, men kanske är det så att vi helt enkelt borde bestämma att om du är född och uppvuxen i Sverige, men reser till exempelvis Egypten, bör vi ta ifrån dig ditt medborgarskap, som en omvänd kräftbur – det vill säga: den som rest ut kommer inte tillbaka in.

För vem behöver egentligen resa överhuvudtaget? Är det inte allra bäst om vi alla stannar där våra förfäder levde och dog?

Där har vi nationalismens kärna.

Krönikor

Islamism från nära håll

Länk

Jag vill inleda med att säga att du kan gärna länka till den här artikelserien varje gång du hör påståenden som ”muslimer gör ingenting åt extrema islamister”. En del debattörer har till och med förklarat att muslimer som kämpar mot extrema islamister inte existerar över huvud taget. Och när man väl förklarats som icke existerande så har man ingen rätt att finnas i dagsljuset. Vad ska jag kalla den här artikelserien? Kampen för egen existensrätt? För att muslimer som kämpar och som ställer sig emot extremism hela tiden förnekas och ogiltigförklaras i sin kamp, av populister och högerextremister.

Populisternas himmelrike

Det är hur lätt som helst att vara en skrikande populistisk röst som slår sig för bröstet i kampen för att rädda Sverige, liksom övriga världen av islamism – genom ingenting annat än bara hög röstvolym. Vi har alltför många liknande figurer i landet som har byggt en karriär via en skrika-högst-kamp, men utan en enda droppe av effekt, inte en enda promille av synlig åtgärd i ett konkret arbete mot extrem islamism. Det enda som liknande typer av populister har skapat är egna forum där de har lockat fram applåder från olika typer, och nyanser, av muslimhatare. Att kämpa mot islamism innebär, i så fall, att stämma in i liknande skrik-körer. Populisternas utbrott ser nästan ut som att de drar håret från sina huvuden och river sina ansikten med naglarna, samtidigt som de hysteriskt skriker: – ”ISLAMISTER!”

De har skadat den här debatten allvarligt, med hjälp av medier som gav dem enormt utrymme på totalt lösa grunder. Många populister har ställt sig som självutnämda experter i islamism-frågan. Högmodigt har de talat om vad islamism, och islam, är, i några fall med bonuskortet jag-kommer-från-Mellanöstern-och-därför-vet-jag och på så sätt, har de utan någon som helst kunskap, kunnat tränga sig in i debatten. Debatten skadades av populister för att de lyckades vilseleda folkmassorna till avgrunden av sin okunskap. De lyckades skapa rädsla genom islamofobiska murar, samtidigt som de fått utrymme, och möjlighet, att stå i det mediala rampljuset. Jag kallar dem oftast debatt-terrorister, som sprider skräck i samhället, ibland med massa påhittade siffror som de ”kan” bättre än SÄPO och polismakten.

Muslimer i rävsaxen

Populisternas tid är snart över. Det känns i luften.  Möjligtvis inbillar jag mig detta, på grund av min obotligt optimistiska själ. Detta är en av orsakerna till att jag började skriva i ämnet. I nästan ett decennium har jag befunnit mig i rävsaxen mellan extrema muslimhatare och extrema islamister. Jag är långt ifrån ensam om detta. De flesta muslimer är i samma position, medvetet eller omedvetet. De är antingen engagerade i den här frågan, eller inte. Det är en position som muslimer har haft under lång tid.  Det är slitsamt, och det liknar ett vakuum där man bara kan andas genom ett sugrör. Paradoxalt nog, så känns det ofta som att vissa extrema muslimhatare och vissa muslimska organisationer samarbetar med varandra. Ett exempel är IFiS, Islamiska Förbundet i Sverige, som varje år gör sig skyldiga till en rad skandaler, något som det, av muslimhatarna, gång på gång hissats varningsflagg för.

Vad hände då? Muslimhatare fick sina ”bevis” på hur landets muslimer är, samtidigt som IFiS-ledningen pekade ut det hela inför sina medlemmar som en ”islamofobisk attack”. Muslimer var oftast mittemellan. Muslimhatarnas attacker fick det hela att svänga, och man stöttade gång på gång IFiS-ledningen, vare sig man ville det eller inte. Allt detta var på bekostnad av muslimerna. Å ena sidan försökte jag internt peka ut brister inom en rad muslimska organisationer, med stark vilja och ambition att försöka förändra saker, å andra sidan gick jag i clinch med muslimhatare. Pest eller kolera? Ungefär så kändes det.

När jag satte mig in i kritiken mot en del av de muslimska organisationerna och deras representanter så blev jag naturligtvis både mobbad och utpressad. Å andra sidan, i fajten med muslimhatarna blev jag ofta kränkt, hotad och förföljd. Sexuella trakasserier var det värsta och det mest hårresande. Islamist-grupper avfärdade mig som okunnig vad beträffar islam. Muslimhatare avfärdade mig som islamist. Båda har misslyckats. Jag är fortfarande ett levande bevis för deras dumheter. Det är ungefär så kampen i rävsaxen ser ut och de allra flesta muslimer befinner sig i liknande position.

Efter att en del muslimer förlorat förtroendet för stora muslimska organisationer, och deras så kallade företrädare, så har många startat egna organisationer eller hänfallit åt aktivism, eller engagemang på egen hand, beroende på intresse och individuella förmågor. I många moskéer, efter fredagsbönen, talar imamer öppet om faran för att lättpåverkade muslimska ungdomar ska komma in i extrema kretsar och då komma att hjärntvättas, eftersom deras okunskap och brist på livserfarenhet, utnyttjas i detta spel. Medier lockas naturligtvis av denna dramatik och man talar, ofta ensidigt, mer om imamer och demagoger, som uppmanar till våld och deltagande i krig. Jag är en av de som tycker att man borde lyfta fram både imamer och demagoger som uppmanar till fred och de som uppmanar till krig, för att vi ska kunna få en nyanserad bild.

Men vad är det som ”muslimer i rävsaxen” behöver?

* Allt stöd och all hjälp är mer än välkommet, åtminstone genom att minska press och attacker från muslimhatare och islamofober, för att på så sätt skapa utrymme för våra ambitioner, vårt arbete, och för att bana väg för positiva förändringar i den egna gruppen, bland muslimer. Det enda skyddsrummet i det här fallet är antirasistiska organisationer och möjligheten att få utrymme i den antirasistiska rörelsen.

* Att journalister slutar ställa upp sina mikrofoner och kameror framför representanter för de stora muslimska organisationerna. Genom att göra detta ger man dem rollen som representanter för ”Sveriges muslimer”. Detta ser vi ofta. I nästan 10 år frågar man samma personer om det som muslimer generellt tycker, tänker, tror och gör. Vi förvandlas genom medierna till ett homogent kollektiv, eller nästan klonade kopior inför allmänheten, med ansikten som ser ut som det gäng som turas om på representantstolarna med sina barn, kusiner och vänner precis som i ett eget företag.

* Journalister måste skaffa mer kunskap och samtidigt se vilka personer de faktiskt lyfter upp som experter i frågan kring islamism, och enligt vilka grunder de gör det. Man ska definitivt undvika populister och lära sig att identifiera dem.

Kort sagt, vi, det vill säga de som jag kallar för muslimer i rävsaxen, har en rad barriärer framför oss innan vi slutligen når punkten där vi kan arbeta, och kämpa, emot extremism och destruktivitet bland muslimer. Okunniga journalister som söker dramatik, islamofober och muslimhatare i olika nyanser, populister och mycket annat måste man gå igenom… tills man äntligen kommer till målet – att göra något åt situationen! Man måste ha förståelse för den ställning som de flesta muslimer har idag, innan man säger att ”muslimer inte gör något åt det” eller ”det finns inga muslimer som kämpar emot islamism”.

Kunskap är en avgörande nyckel i kampen mot islamism

10564576_10152270485326479_1343602406_o

En liknande tabell gjorde jag för ca 5 år sedan och det är här har jag funnit grundproblemet:  Samhällsexperter i frågan kring islamisk extremism brukar ofta tala om alla islamist-grupper på ett ensidigt sätt, genom att förklara islamist-grupperna som nästintill identiska.
Allmänheten har sällan, eller nästan aldrig, fått upplysning om gruppernas likheter och skillnader, något som är väldigt viktigt.
Det finns hundratals olika islamist-grupper/-organisationer/-partier. Alla skiljer sig från varandra när det gäller ideologiska stjärnpunkter och olika sätt att använda religionen islam inom sina verksamheter. Deras grundideologi är oftast bestående av en enda pelare, av en enda Koranvers, eller hadith, som de har tolkat på egen hand.
När en del experter talar om Muslimska Bröderskapet, Al Qaida, Boko Haram, Tahrir, Hizbollah, Hamas, Al Shabab, ISIS etc., så känns det som att de talar om en och samma grupp, med samma mål, ideologiska grunder, religiösa övertygelse, samma grad av extremism och samma sätt att använda islam inom sin politik. Men så är det inte.
Mitt schema talar sitt tydliga språk: det finns ett enormt stort behov att fylla i de olika islamistgruppernas variation. I det här fallet behöver man massvis med tid och jag har många gånger önskat att ha några dagar med 70-80 timmar istället för 24.

Det krävs analys av förekommande tal och texter på islamistgruppernas hemsidor.
Det krävs notering av olika händelser kopplade till islamisternas olika aktioner.
Det krävs uppdatering och genomgång i varje analys, för att markera och upptäcka, islamist-gruppernas skillnad och likheter.

Detta är väldigt viktigt.
Utan arbete på det här sättet är det totalt omöjligt att stå emot, att ifrågasätta eller kritisera islamister – med målet att ogiltiggöra islamisternas röst i förhållande till vanliga muslimer, och att på detta sätt hindra flera islamist-anhängare.

Kunskaper inom islam som religion är också väldigt viktigt för oss som brukar ifrågasätta bokstavstolkare, vilka inte alltid är islamister, men som stärker islamisternas positioner, i vissa fall helt omedvetet. Komplicerat nog finns många strikt religiösa, så kallade bokstavstolkare, som inte tillhör någon islamist-grupp och som inte sympatiserar med något islam-politiskt parti. Men deras fyrkantiga syn på religionen hjälper, vare sig de vill eller inte, islamist-grupper att etablera sig lättare bland muslimer.
I denna kamp befinner man sig utanför den intellektuella debatt-plattformen. Man kan enbart motdebattera på religiös nivå. I det här fallet gäller det Koran-kunskaper och hadither, för att motsäga deras religionssyn, vilket jag ofta brukar göra under olika omständigheter och i olika sammanhang.

Islamofobernas kamp mot islamism är det farligaste

Det som jag ser som farligast i arbetet mot islamism är att en rad islamofober, exempelvis Jimmie Åkesson, vill positionera sig som kämpar mot islamism. Åkesson har tagit sig friheten att uppträda som en korsriddare i kamp mot jihadister, vilket bekräftas av, till och med, assyrier och har förklarats av Expo. Detta är farligare än man tror!
Det handlar alltså om en politiker som spelar med två extrema sidor för att få makten. Han ställer extrema muslimhatare, som ofta röstar på honom, mot extrema muslimer. På så sätt skapar man en fajt-plattform som inte kan sluta enbart med retorik. Nästa steg är våld och, till och med, väpnade konflikter. Det är skrämmande då vi allt oftare ser militära ambitioner bland sverigedemokrater och deras anhängare. Vi har skrivit om ”militanta sverigedemokrater” tidigare. En rad militära tendenser bland SD:are har avslöjats av IRM, Inte rasist, men… Det är farligt nog att skapa en plattform för korsriddare och jihadister.

/Ida Dzanovic

 

 

 

Artiklar, Myter

Terminologi – islamism

Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Förra gången tittade vi på islamofobi. Vi fortsätter med islamism.

Enligt Nationalencyklopedin betyder islamism följande;

islamism benämning på en uppfattning av islam som allomfattande politisk ideologi.

Migrationsinfo.se väljer att förklara islamism på detta sätt;

islamism betecknar vanligtvis rörelser och ideologier som handlar om att islam borde genomsyra hela samhället, även politiken. Enligt forskning utgör islamisterna en marginell grupp bland troende muslimer.

Det pågår en ständig debatt om hur man ska definiera islamism. Forskare har dock kommit överens om att islamism, förutom den politiska faktorn, även innefattar sociala, juridiska och kulturella faktorer. Till att börja med verkade islamismen på nationell nivå, men har under senare tid kommit att verka över de nationella gränserna – även om den fortfarande har störst genomslagskraft på nationell nivå. Den sociala grenen av islamism fungerar i en del länder genom att driva sjukhus och sociala projekt i syfte att stötta och hjälpa de svaga i samhället. Den juridiska grenen verkar främst för införande av sharialagar, medan den kulturella grenen syftar till att finna en gemensam islamistisk identitet. Islamismen genomsyrar en stor del av livet eftersom den grundar sig i både religion och ideologi.

Mosque
Foter / CC BY

Att skilja på islam, islamism och radikal islamism

Då man talar om islamism är det nödvändigt att reda ut begreppen islam, islamism och radikal islamism.

Islam

Islam är en monoteistisk och abrahamitisk religion. Enligt islam är Muhammed den siste i en lång rad profeter. Koranen är enligt islam den heliga skriften förkunnad av Gud. Islams anhängare kallas muslimer och är världens näst största religion efter kristendomen. De två stora grenarna av islam är sunni, som utgör majoriteten, och shia. Liksom andra religioner yrkar även islam på att regler ska följas och plikter ska utföras.

Islamism

Som vi nu vet innebär islamism en strävan att förena religion med politik. Därför kan uttrycket politisk islam användas istället. Islam ska, enligt islamisterna, gå som en röd tråd genom samhället och vara, också i juridisk mening, ständigt närvarande.

Remember...Islamaphobia is the

Radikal islamism

Radikal islamism innebär att islamismen ska uppnå sina föresatser om total makt över samhället med hjälp av våld och terrorism. Denna form av islamism ska betraktas som extremism och ska bemötas därefter. Även i Sverige finns rekryter och våldsbejakande islamister, dock ses de inte som ett stort samhällsproblem. Inte desto mindre har det föranlett en nationell handlingsplan. Enligt denna handlingsplan skall den nationella islamismen kartläggas och sammanställas. Detta för att radikal islamism anses vara ett hot mot demokratin.

Radikal islamism förespråkar våld

Islamism existerar både bland shia- och sunnimuslimer. Det finns en skarp rivalitet mellan dessa grupperingar, eftersom de har olika politiska och religiösa agendor. Generellt kan man skilja på islamister som förespråkar våld och de som inte förespråkar våld. De som förespråkar våld använder sig av terrorism medan de fredliga grupperingarna till exempel  ägnar sig åt valdeltagande. Revolutionen i Iran 1979 genomfördes med hjälp av folkligt uppror, medan islamister i Algeriet, Palestina och Libanon har ställt upp i nationella val. Islamister i Palestina och Libanon har även använt sig av terrorism. Så kallad ”neo-islamism”, eller ”internationell islamism”, syftar till att skapa en islamsk världsordning och ser sig som västvärldens fiende. Framför allt USA och Israels fiende. Neo-islamismen började ta form i samband med dåvarande Sovjetunionens intåg i Afghanistan (1979) och längre fram då Afghanistan på nytt (2001) invaderades samt också genom invasionen av Irak (2003). Läs mer här.

Islamistisk lagstiftning – sharia

Sharia är ingen lagbok utan en generell idé om gudomlig lagstiftning. Länder som använder sig av sharia i lagstiftningen är Iran, Saudiarabien, Sudan och Afghanistan. Andra länder använder sharia i familjelagstiftningen. Då det inte finns en enhetlig sharialag, samt att tolkningen av sharia skiljer sig åt, ser styrelseskicket och lagstiftningen i dessa länder olika ut.

Martin Kramer, politisk kommentator, förtydligade i samband med de uppmärksammade terrorattackerna mot USA 11 september 2001:

Remember...Islamaphobia is the

”Islam is no more inclined to terrorism than any other monotheistic faith. Like its sisters, Christianity and Judaism, it can be both merciful and stern in practice; like them, it also teaches the love of God and the humanity of all mankind, believers and unbelievers alike. In times past, Islam has served as the bedrock of flourishing, tolerant, and peaceful orders. But sociologists will say that a religion, at any point in time, is whatever its adherents understand it to be. If that is so, then Islam, as understood by too many Muslims, is in danger of deteriorating into a manifesto for terror. The reason: Too many Muslims have been silent in the face of horrific deeds committed by an extremist minority”.

Sammanblandning av muslimer och radikal islamism i Sverige

Som du förstår är det en grov förenkling att klumpa samman alla muslimer med den radikala islamismen. Trots det görs det i hela världen. I Sverige är det Sverigedemokraterna som står för det, och vissa väljare sluter upp bakom denna föreställning om att islam skulle vara det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget. En muslim är en människa som alla andra människor. Muslimer har sin fulla rätt att få utöva sin religion, tradition och kultur utan att ständigt pekas ut och ifrågasättas för vad de egentligen är ute efter. Däremot är religiös fundamentalism en förlängning av religionen med en annan agenda och med andra föresatser. All extremism skall tas på största allvar. All extremism i religionens namn skall också tas på största allvar. Fundamentalisterna som kämpar i islams namn är inget undantag från denna regel.

 

Källor för fördjupning:

Muslimska myter: radikal islamism och islam

Sharia, bayah och shura och demokratisträvandet i islam

Jihad, en viktig bok av Magnus Sandelin

Varning för Hizb ut Tahrir

What is the Difference Between Islam and Islamism?

Islam and Islamism

Krönikor

"Han är ingen riktig buddist"

Gästinlägg av Svarten

Jag gjorde en fullständigt ovetenskaplig undersökning bland mina fyra arbetskamrater i kväll. Jag frågade dem om de hört talats om vansinnesdådet i Washington i måndags, då en man sköt ihjäl tolv personer och skadade fjorton andra. Ingen hade hört om det, men en av dem hade i alla fall sett något på en löpsedel.

Sedan frågade jag om de kände till bombdåden som skedde vid målgången av Boston Marathon i april i år. Jorå, det gjorde samtliga av dem. De visste även att de attentatsmännen var muslimer. Terrorister.

Jag gjorde ännu en liten opretentiös undersökning. Gick in på Google/News/U.S. Edition och sökte efter namnet på attentatsmannen i Washington. Det blev 160 000 000 träffar. När jag lade till ”buddhist” efter namnet sjönk antalet träffar till 43 200.

Jag rekommenderar artikeln Yes, the navy yard shooter was a Buddhist, som innehåller en hel del intressanta reflektioner att fundera över.

Gästinlägg av Svarten

Artiklar

Muslimer tar avstånd från extremism

Gästinlägg av Politifon

Pew Research Center kunde nyligen presentera data över muslimska attityder gentemot extremism. Uppgifterna redovisar att en majoritet av världens muslimer bekymrar sig över religiös extremism – att många avfärdar Al-Qa’ida och talibaner – och våld i religionens namn. Undersökningsgruppen återfinns i åtskilliga muslimska länder. De kommer från Egypten, Jordanien, Indonesien, Malaysia, Libanon, Palestina, Pakistan, Senegal, Turkiet, Nigeria och Tunisien. 67 procent av de tillfrågade uppvisar en negativ inställning till extremism i sina hemländer. I nationer som Libanon och Tunisien finns sådana uppfattningar bland 70% av befolkningen. Turkiet däremot utmärker sig med de lägsta siffrorna i omröstningen.

Den negativa inställningen reflekteras också i det faktum att man inte sympatiserar med grupper som utför attacker och annat våld för att befrämja sina mål:

Al-Qa’ida som ansvarat för de mest kända och mest förödande terroristattackerna de senaste femton åren, erhåller de mest negativa bedömningarna bland samtliga extremistgrupper i undersökningen. Ett medelvärde om sextiosju procent i elva muslimska länder uppvisar i undersökningen en oförmånlig syn på gruppen. Detta inkluderar en majoritet av muslimerna i Libanon (96%), Jordanien (81%), Turkiet (73%) och Egypten (69%). Över hälften av muslimerna i Nigeria, Senegal, Tunisien, Indonesien och Palestina betraktar Al-Qa’ida negativt. I Pakistan och Malaysia balanseras uppfattningen, men då har många inte återgivit någon åsikt.

Detta kan således förklara Al-Qa’idas egen uppfattning om huvudströmsmuslimernas motarbetande. Politifonen har tidigare skrivit om det:

Den politiska desperation som ständigt gjort sig påmind i det låga antal deltagare som varit villiga att sluta sig till de få som redan fortfarande finns kvar, synliggörs i de meddelanden man förmedlar till omvärlden. Al-Qa’idas försteman, sedan bin Laden dog, föreläste i en video som släpptes 2007, hur “Vi ständigt förblir fångar, och motarbetas med byglar av [huvudströmmens islamiska] organisationer och rörelser, för att inskränka på möjligheterna för kamp. Vi måste slå oss fri från bojorna som står mellan oss och våra skyldigheter.”  [Fritt översatt]Inte bara vittnar detta om att al-Qa’ida är försvagade. Det påvisar även hur andra muslimska rörelser “förhindrar kampen” från att fortsätta på den inslagna våldsamma väg som al-Qa’ida vill att muslimer ska ta. Den amerikanska krigsmakten och dess aggression mot islamistiska terrorismen kan inte stoppa terrorism. Muslimer kan stoppa terrorism – så länge de inte motarbetas och nedtystas av oseriösa agitatörer som söker vinna politiska poänger genom att smäda en hel grupp människor och hävda att det inte finns något som heter moderation. Uppenbarligen finns det visst.

Pew-studien visar även på oförmånliga attityder gentemot talibanerna i Afghanistan, Boko haram i Nigeria och Hizbollah i Libanon.

Därtill kan man se att de positiva attityderna gentemot självmordsbombningar har rasat genomgående i den islamiska världen i jämförelse med tidigare resultat. Bara i Libanon, där man tidigare kunnat se höga siffror för acceptans (74%), och de tillfrågade ansåg att självmordsbombingar ibland eller ofta kan rättfärdigas, ligger i dag på 33%. Pakistanierna är den undersökningsgrupp som uppvisar lägst stöd för den specifika krigsstrategin. Hela 89% av de tillfrågade opponerade metoden under alla omständigheter.

Studien visade också data som begraver idén om att islam som religiös företeelse triggar igång sympatier för självmordsbombningar:

…Support för självmordsbombningar korrelerar inte med religiositet […]. Generellt är muslimer som ber fem gånger om dagen inte mer troliga att stödja civila måltavlor än människor som ber mindre/färre gånger.

För att jämföra siffrorna kan vi titta till en annan studie som visar på att muslimer är den grupp som i minst utsträckning ger stöd åt att attackera civila måltavlor:

och

Undersökningen visar på att en möjlig majoritet av amerikanerna opponerar sig att en marginaliserad grupp som Al-Qa’ida attackerar civila mål men att man samtidigt på industriell nivå, med hjälp av sofistikerad militär utrustning, sympatiserar med att den amerikanska militären dödar oskyldiga (i betydligt större skala).

Det visar också på att muslimska amerikaner i mindre utsträckning (21%) än sina kristna (58%) och judiska (52%) motsvarigheter, anser att det är rättrådigt att attackera civila. Mormoner (64%) och ateister/agnostiker (58%) uppvisade också högre siffror. Politifonen menar dock inte att dessa data på något vis går att sammanföra med någon grupps religiösa uppfattningar. Till skillnad från politiserande rasister, tillskriver vi inte grupperna som vidhåller dessa uppfattningar en religiös signifikans per se. Vi menar att religiösa övertygelser till och med skulle kunna användas som moralisk måttstock för att motarbeta terrorism (men vidhåller också att religiös retorik i politiska spörsmål kan framkalla destruering).

Relaterad läsning:

Islam och terror I

Islam och terror II

Islam och terror III

Islam och terror IIII

Artiklar

Ingrid Carlqvist och talibanerna

Islamofobiska rasister och radikala extrema islamister har samma syn på islam.

Ja, så ironiskt är det. Ju mer man tittar på det islamhatarna i Sverigedemokraterna, Dispatch International, Avpixlat och det så kallade counterjihad, ju tydligare blir detta. Islam är för dem kvinnoförtryck, hat mot demokrati, avhuggna händer, homofobi, mullor, talibaner, hat mot väst, och terrorism. Tänk, vilken slump att detta är exakt samma syn på islam som de radikala islamisterna har.

En del av rasisterna är medvetna om detta. Terroristen Breivik skriver någonstans i sitt långa manifest att islamisterna hade rätt. En annan som säger samma sak är Ingrid Carlqvist. I en dialog med en muslimsk kvinna på Facebook nyligen skrev Carlqvist detta:

IngridVad hade kvinnan sagt som var osant? Jo, att hon, som muslim, och många andra muslimer faktiskt inte tänker som fundamentalister och radikala islamister. Nähä, se de reagerade Carlqvist mot! Då reste hon ragg och pekade finger och sa till kvinnan att hon minsann hade fel… och de islamistiska fundamentalisterna rätt!

Några av er reagerar nog nu och säger att Ingrid helt klart inte håller med de extrema islamisterna. nej det gör hon inte, men hon delar dessas syn på islam och hon har samma stereotypa metod då hon ser på världen.

Jag pratade med en radikal islamist en gång som sade att väst är ondskefullt och alla politiska partier och grupper var onda. När jag frågade varför sa han att ”alla tänker som USA:s president George Bush” och hatar islam. Alla?! Jo, minsann. Hans synsätt på väst var lika nyansfritt som Ingrid Carlqvists syn på islam.

Så galet kan det bli när man ser världen som svart och vit. Så galet blir det för alla som tittar på en grupp av människor, lyfter fram några enstaka galningar och påstår att galningarnas världsbild är representativ för hela gruppen.

Artiklar, Myter

Rapport om vad världens muslimer tycker

Vad vill världens muslimer?

Är du rasist då föreställer du dig att du redan vet svaret på detta. Du tar vad de allra värsta och extremistiska personer (som kallar sig muslimer) gör på allvar. Sen extrapolerar du antagligen ut detta att gälla alla muslimer och på hela religionen islam.

Det är lite som religiösa fundamentalister gör då de pratar om ateister: ”Ja, du vet, hur kristna förföljs i Nordkorea, sådana är de, ateisterna…” Eller som kanske talibaner och Al Qaida, då de pratar om kristna: ”Ja, du vet hur de kristna är, i deras heliga skrifter står det att alla som inte tänker som dem ska mördas. Se vad Breivik gjorde. Sådana är de, de kristna.”

Det påminner mig om en grinig gubbe på ett ställe för äldre där jag jobbade, som alltid brukade säga att ”jag ville ligga med en finska en gång och hon ratade mig för att jag inte hade tänder, såna är de, de där finskorna…”

För alla andra som inte automatiskt generaliserar om folk och religioner, och verkligen VILL veta vad t.ex. muslimer tänker finns det sätt att ta reda på det.

Pew forum on religion and public life brukar intervjua många människor med jämna mellanrum. Dessa intervjuer är intressanta eftersom det t.ex. framgår att muslimer generellt sätt är MER mot våld och terrorism än t.ex. genomsnittsamerikanen, tvärt emot alla rasistiska myter om dem.

Pew har släppt en rapport även i år. De har intervjuat 38 000 muslimer i 39 olika länder om allt; religion, moral, rättigheter för kvinnor och män, till politik och rättsväsende. Svaren skiljer sig åt, beroende på var de bor, ålder, ekonomi, bakgrund, utbildning och annat, som väntat.

När det gäller sharia kan man kika på denna intressanta karta. (Det ska påpekas att frågan om sharia inte på något sätt visar VAD muslimerna anser om sharia. En hel del muslimer anser att mänskliga rättigheter och t.ex. homosexuellas rättigheter ingår i sharia.)

RPTRapporten döljer inte det faktum att problem finns, vilket är bra. Man kan få en bra översikt över hur problemen ser ut för att faktiskt försöka lösa dem på ett vettigt sätt, utan att på rasistiskt vis klumpa ihop alla muslimer.

Lydnad

Ladda hem rapporten här!

………………………………………………………….

Med tipstack till Svarten

Läs även dessa artiklar i Motargument: 

 

https://motargument.se/2012/09/24/myten-om-de-valdsamma-muslimerna/

https://motargument.se/2013/04/13/myter-om-hur-manga-som-tror-pa-konspirationsteorier/

Artiklar

Antisemitisk diktaturkramare besökte Järfälla

Tack vare bloggaren Nima Dervish upptäckte jag att Sheikh Hamza Sodagar besökte Sverige nyligen och höll en föreläsning i Järfälla. Det bör uppmärksammas. Sodagar är en öppen rasist som anser att man som muslim ej bör vara vän med ”otrogna” (kuffar) och inte bör lita på dem. Han är öppen antisemit vilket märks tydligast i hur han anser att sionismen ligger bakom nästan allt som är ont i världen. Han anser att homosexualitet är en grov synd och skämtar öppet genom att säga att man bör avrätta dem och stena dem för att i nästa mening säga att ”i Iran finns inga homosexuella” och skratta åt det. (I Iran avrättas homosexuella) Han är dessutom en välkänd propagandör för Ayatollah Khomeini och den iranska regimen.

SodagarNej, jag anser inte det är o.k. att bjuda in en sådan person. Jag anser att organisationer som bjuder in denna inte ska få ett enda öre av stat och kommun. Både Imam Ali Islamic center och Al Hadi ungdomsförening som bjöd in honom bör givetvis svartlistas av det offentliga.

Om någon känd internationell antisemitisk och starkt homofobisk föreläsare hade kommit till Sverige och pratat om hur bra Hitler var och hur mycket man bör fira Hitlers maktövertagande 1933 hade många blivit upprörda. Det är givetvis lika vidrigt att prisa Iranska revolutionen 1980, Ayatollah Khomeini, att gnälla över att ”sionister styr världen” och skämta om stening av homosexuella.

Regimen i Iran är faktiskt en diktatur som kan jämföras med nazismen. En av de mest vidriga diktaturerna under 1900-talet.

Man kan i detta fallet inte skylla på att personen pratade ett språk som man inte förstår. Han föreläser på engelska och varje tal och föreläsning som jag sett honom hålla innehåller sådant som jag refererar till ovan.

Nima Dervish skrev inför Sodagars besök:

— De säger till oss ”Gud älskar dig. Du borde inte önska någon illa. Hat är fel.”Han citerar vers 4:56 om hur gud bränner icketroende: ”När deras skinn har bränts bort ger vi dem ett nytt så att de kan känna smärtan igen och igen.”
Nådige Allah är inte alltid nådig, sammanfattar Hamza:
— Folk säger ”Tala inte om vissa aspekter av religion. Att beskriva helvetet går an då det handlar om nästa liv, många tror inte ens på det. Men denna värld? Nej, låt oss vara försiktiga och dölja vissa verser. Prata inte om att hugga av tjuvens hand eller stening av två människor som bara har roligt; Bägge samtyckte ju!”Hamza nämner Sakine Ashtiani, iranskan som 2006 dömdes till stening för otrohet, ett fall som folk ”försökte göra en stor grej av”.
Straffet för homosexuella män är enligt ”de som har förstått” ett av följande: 1. Skär av huvudet. [Det är lätt, ler han] 2. Bränn dem. 3. Släng dem från en klippa. 4. Riv ner en vägg på dem. 5. En kombination av ovanstående! Hamza och publiken skrattar.

(…)

Med hänvisning till verser berättar Hamza att profeten var barmhärtig — mot de troende, ej alla. Likaså Imam Ali, profetens närmaste kompanjon.
—Vi ska inte säga att alla är goda, alla är ok, alla är människor: ”Låt alla göra som de vill, det är deras beslut, man kan fortfarande umgås och vara vänner.”
Nej…

Det bör påpekas att lika lite som nazisterna är ett ”bevis” för att hela väst eller alla inom kristendomen är onda, är givetvis detta ett ”bevis” för hela islams ondska. Islamofober och rasister gör givetvis gärna en stor sak av religiösa knäppgökar som denne Sodagar. Fördomsfulla generaliseringar bör man avhålla sig från.

Men det är LIKA viktigt att reagera mot offentliga föreläsningar från galningar som Sodagar, som att reagera mot nazister. Och lika lite som en organisation eller ett samfund som bjuder in nazister ska få offentliga pengar, ska en som bjuder in islamistiska diktaturkramare inte heller få det!

Ett urval av källor

Sionism ligger bakom det mesta onda i världen (innehåller också lite prisande av Ayatollah Khomeini).

You Tube

Nima Dervish huvudkällor:

Del 1

Del 2

Del 3

Det bör noteras att företrädare för Al Hadi tidigare synts tillsammans med förintelseförnekare.

Artiklar

Till polygamins försvar!

En debatt om månggifte har dragits igång i Sverige, med anledning av att ett förslag finns att Centerpartiet juridiskt sett ska legalisera och normalisera polygama relationsformer.  Debatten avslöjar att det cirkulerar många fördomar om polygama och polygami. Det värsta är nog att man kopplar polygami till kvinnoförtryck genom att säga att polygama äktenskap och samboformer måste vara förbjudna, annars gynnas religiösa fundamentalister.

compartiendo las escrituras
Inlak’ech Namaskar / Love Photos / CC BY-NC-SA

Först vill jag ha sagt att detta med hur folk lever sina liv inte är något staten ska blanda sig in i. Lika lite som staten egentligen ska ha rätt i att förhindra homosexuella att leva ihop och skaffa familj ska givetvis staten  inte heller ha rätt i att förhindra legala polygama relationsformer.

Jag vill ha det sagt först. Detta med mänskliga rättigheter är ingen förhandlingsfråga eller något man kan trolla bort. Antingen får man eller så får man inte. Antingen är det förtryck eller inte.

Vi på Motargument har två skäl att engagera oss i denna debatt. För det första eftersom polygamas rätt är en människorättsfråga, liksom homosexuellas rätt. För det andra eftersom folk med fördomar mot både polygama och mot muslimer försöker använda frågan i invandringsdebatten.

Argumenten

Men låt oss skärskåda argumenten lite. Först de allmänna argumenten.

Många påstår att barn som växer upp i polygama förhållanden far illa eller att folk som söker sig till polygama relationer är trasiga människor. Innan ni okritiskt upprepar sådana argument ber jag er tänka på att man sa samma sak om samkönade förhållanden och ensamstående föräldrar för 40 år sen. Andra påstår att bara män som vill ha många kvinnor är polygama och bortser därmed från alla kvinnor som vill leva med flera män (eller kvinnor).

Konservativa påstår ofta att monogama förhållanden med mamma, pappa och barn är den historiskt ”rätta” relationsformen. Då bortser man från att ”kärnfamiljen” är ett historiskt sett nytt påfund. Den uppfanns på 1900-talet. Innan dess levde de flesta människor i storfamiljer. Barnen växte upp i byar med mor- och farföräldrar, bröder, brorsbarn, drängar och pigor. Ja hela bygemenskapen. Det är under ett fåtal år under 1900-talet som familjen begränsades till mamma, pappa och barn. Nu har vi regnbågsfamiljer och polyrelationer som behöver få sin juridiska status fastställd. Det finns många familjer med två pappor och två mammor. Varför ska bara två av dessa vara vårdnadshavare? Och alla plastföräldrar. Varför ska en biologisk pappa som kanske är frånvarande från barnens liv ha större rättigheter gentemot ett barn än plastpappor som kanske delar barnets vardag?

Religiösa fundamentalister

365.019 - it's a family portrait
nettsu / Family Photos / CC BY-NC-ND

Men innebär då inte polygama äktenskap att man öppnar dörren för radikala religiösa fundamentalister med fyra förtryckta fruar, som vissa debattörer antar?

Jo, på samma sätt som en bostad, barnbidrag, en lokal ICA-handel och pengar på banken gynnar fundamentalister.

Handen på hjärtat: lämnar inte monogama äktenskap dörren öppen för mansgrisar som vill förtrycka kvinnor också (och kvinnor som vill förtrycka män, för det finns också)? På vilket sätt hjälper vi de som är ihop med en man och är fru nummer två, tre eller fyra, genom att göra så de inte har något som helst lagligt stöd i Svea rikes lag? Om mannen dör står de utan rätt att ärva, om de vill skilja sig och deras andliga ledare säger nej kan de inte vända sig till domstolen, för de är ju inte gifta ”på riktigt”.

Om deras äktenskap däremot räknades som faktiska, riktiga äktenskap så kan man lättare få insyn, lättare hjälpa vid behov, och lättare se till att dessa kvinnor får det stöd de behöver om det uppstår problem. Det borde vara bättre för fyra fruar till en religiös fanatiker om de lever under lagens skydd än utanför den.

Dessutom, för att svara på en artikel som just menade att flersamma äktenskap skulle gynna religiösa extremister: Monogami gynnar OCKSÅ religiösa extremister.

Alla de som menar att bibeln förkunnar att äktenskapets grund är en man och en kvinna gynnas av att folk som inte är monogama tvingas leva i monogama äktenskap utan chans att dela denna trygghet med flera.

Att tvinga någon till äktenskap är brottsligt. Det är uppföljningen och efterlevnaden av den lagstiftningen som behöver skärpas.

Nej. Polygami har inget med tvång eller våld att göra. Gör inte samma misstag som man gjorde i debatten om homosexualitet för 50 år sen. Blanda inte ihop en sexuell läggning och relationsform med våld och tvång. Och osynliggör inte kvinnliga polygama genom att påstå att polygami är en manlig förtrycksform.

Artiklar, Myter

Myt: Kvinnlig omskärelse

Många av islamisterna i Egypten driver just nu en kampanj för att legalisera kvinnlig omskärelse igen. Det är onekligen en barbarisk sed. De vanligaste formerna går ut på att skära av klitoris och delar av blygdläpparna på flickor. Men hur vanligt är det, och är det en ”muslimsk sed” som rasister antyder? Svaret är: det är jättevanligt, men det är inte en muslimsk sed, det är snarast en sed i delar av Afrika, en sed som både utövas bland kristna och muslimer.

Puberty.
independentman / Foter / CC BY

Enligt många myter är det enbart kvinnor på Afrikas horn, dvs Somalia och grannländerna, som omskärs. Det stämmer inte. 86% av alla kvinnor i Egypten antas vara omskurna idag. Egyptiska regeringen förbjöd kvinnlig omskärelse år 1996.

Siffrorna om hur många som omskurits är vidrig läsning. Ni kan hitta dem hos UNICEF. 98% i Somalia, 89% i Norra Sudan, 74% i Etiopien, 89% i Eritrea, 30% i Nigeria, 37% i Kenya. Bland både muslimer och kristna, alltså (bara 30% av etiopierna är muslimer och 50% av eritreanerna).

Om vi tittar på Egypten är det många egyptiska religiösa fanatiker, och konservativa politiker, som vill tillåta kvinnlig omskärelse igen. Det var den förre presidenten Mubarak och hans fru som arbetade mot könsstympning, vilket paradoxalt nog fått många att inbilla sig att det förbudet var en del av Mubaraks tyranniska styre.

Tragisk utveckling

Anledningen till att man omskär kvinnor och män är egentligen densamma. Man har velat kontrollera könsdriften. Enligt myten skulle könsdriften hejdas, och risken för onani minskas, om man skar bort alla ”lösa delar” kring könsorganen.

Det är sorgligt.

Det var muslimska läkare, författare och tänkare som för första gången började skriva om klitoris i positiva termer. Det är i muslimska vetenskapliga och filosofiska verk vi för första gången möter tankarna att mannen har en ”plikt” att försöka se till att kvinnan också njuter då de har sex tillsammans.

Läs gärna den underbara lilla boken ”Njutningens källor” från 1200-talet apropå just det;

Kvinnan, liksom mannen, är begåvad med egna samlags- och fortplantningsorgan.Hon är ämnad att fullt ut njuta och inte bara underkasta sig kopulation för fortplantningens skull, som vissa falska apostlar har predikat. /Ur Njutningens Källor

I olika delar av den muslimska världen avskyr många idag sedvänjan med kvinnlig omskärelse, inte bara kvinnor. Det kan vara värt att hålla i åtanke när man försöker utmåla alla muslimer som onda och galna, som islamofoberna gör.

Kvinnlig omskärelse är ett gigantiskt problem. Men det är att förenkla, och sprida fördomar, att påstå att kvinnlig omskärelse är en ”muslimsk” sedvana. Tvärtom kan man göra som motståndare till omskärelsen gör: använda religionen, islam, mot den barbariska seden med omskärelse.