Etikettarkiv: invandring

"Man ska se upp med de där svenskarna"…

Hur hade det varit om det hade varit krig i Norden? Om det varit vi som tvingats fly för att överleva, eller för att kunna försörja oss? Om det varit vi som tvingats fly, eftersom valet stått mellan att vi prostituerar oss eller att vi lämnar landet? Om det varit vi som tvingats skaffa falska ID-handlingar? Vi som förföljts på grund av vår sexuella läggning?

Om det varit vi som misstänkliggjorts med ord som ”man ska se upp med de där svenskarna”!

Detta är temat för den lilla boken Om det var krig i Norden av Janne Teller. En bok som är liten och till utseendet ser ut som ett pass och börjar så här:

Om nästan hela Sverige, nästan hela Stockholm låg i ruiner efter bombnedslag. Om huset som du och din familj bor i har fått hål i väggarna, alla fönsterrutor krossade och taket bortslitet. Vintern är på väg, värmen fungerar inte, det regnar in. Ni kan bara vara i källaren. Din mamma har luftrörskatarr och håller på att få lunginflammation. Din äldre bror har förlorat tre fingrar på vänster hand i en minsprängning och går med i milisen mot dina föräldrars vilja. Din lillasyster har blivit skadad i huvudet av granatsplitter och ligger på sjukhus som inte har tillräcklig utrustning. Din farmor och farfar dog när deras vårdhem träffades av en bomb.

Att sätta sig in i hur andra människor har det är viktigt men inte alltid lätt. Speciellt inte om det är människor som varit med om saker som är helt annorlunda jämfört med det vi varit med om, i vårt trygga och lugna Sverige. Denna lilla bok vänder upp och ned på perspektiven och är bra att ge t.ex till ungdomar.

 

När fördomarna tar över

Gästkrönika av Caroline Szyber (KD), riksdagsledamot

För några veckor sedan avslöjade Ekot hur bensinmackar diskriminerar romer. Jag tror att vi var många som förfärades och kanske även förvånades. När jag sen läste i media om bilden som gemene man i Sverige har om romer så blev jag chockad. Det finns klara stereotypa bilder, folk hyser tydliga fördomar och negativa attityder finns gentemot romer. Att det tyvärr förekommer diskriminering av romer vet vi men inte att den skulle vara såhär uppenbar. 

Caroline Szyber
www.carolineszyber.se

Jag tror att reportaget som det från bensinmackarna skakar om vissas bild av sig själva. Vi vill gärna tro att vi svenskar inte har speciellt mycket fördomar och om vi har dem är de ganska harmlösa eller så förklarar vi dem gärna med att ”det ligger nog något i dem”, ivrigt påhejade av dem som inte vill att bilden ska ändras. Jag tror det är bra att vi skakas om. Men lika viktigt är det att inse hur utbrett det är och att vi är många som kan behöva konfronteras med våra egna uppfattningar.

Det är lätt att i ord bekänna att ”Jag avskyr diskriminering” men ibland är läpparnas bekännelse högre än vi klarar att leva upp till. Jag tror nämligen att få människor är fria från fördomar. Ibland har de naturligtvis sina skäl. Men i de allra flesta fall är det ett generaliserande som bygger på någon slags ogrundad rädsla för det som inte är precis som jag. Och även om en fördom grundar sig i något kan ändå det generaliserande den ger upphov till leda till just diskriminering. Det går naturligtvis exempelvis att konstatera att brottslighet förekommer mer i vissa typer av grupper men det gör inte att vi kan behandla alla i den gruppen som om de vore brottslingar. Det kan handla om exempelvis ”gruppen unga män” eller ”gruppen Sverigedemokrater”. Det vore naturligtvis absurt att ha speciella regler och uppträdanden gentemot alla personer som tillhör dessa grupper.

Runtom i Europa kränks människor dagligen. Romer är en oerhört utsatt grupp. Många gånger står de allra längst ner i samhällets hierarki och andra människor väljer aktivt att på olika sätt markera avstånd. Bensinsmacksreportaget är inte en enskild företeelse.

Enda sättet att angripa denna diskriminering är ett övergripande angreppssätt. Tillsammans med kunskap om och förståelse för romers situation som minoritetsgrupp krävs effektiv lagstiftning som skyddar grupper mot rasistiska uttryck. Genom att minska de rasistiska uttalandena minskar också möjligheten att föra vidare de stereotypa bilder av romer som idag till viss del är rådande i det svenska samhället. För att kunna synliggöra diskriminering av romer krävs förutom ett individperspektiv också ett strukturellt perspektiv som tar hänsyn till företeelser som de utpräglade fördomar, regelverk och normsystem i samhället som begränsar romers möjligheter till lika villkor. Diskrimineringen mot romerna i Sverige verkar vara mer vanligt förekommande än vad vi i Sverige vill erkänna och denna diskriminering ter sig utgöra en del av romernas vardag.

Romernas situation ses alltför ofta bara som ett socialt problem, när det egentligen handlar om att förändra den rådande diskriminerande samhällsstrukturen. Det avstånd till majoritetssamhället som romerna själva delvis hjälper till att upprätthålla grundar sig i en rädsla att uppslukas och försvinna som folk. De fördomar och stereotypa bilder av romer som finns gentemot deras kultur, som är så väsentlig för dem, gör att de väljer att distansera sig för att kunna behålla den. För den som inte har ett eget land eller en gemensam religion blir det enda som kan utgöra ett ”vi” att hålla fast så starkt vid den egna traditionen. Mot bakgrund av åratal av antingen tvångsassimilering eller utstötning är detta inte särskilt svårt att inse. Först när man inte behöver vara rädd att utplånas, och känner sig trygg i förvissningen om att få leva med respekt för den egna identiteten, kan man våga anamma delar av majoritetssamhället.

Ofta målas romer ut som offer eller problem. Mycket handlar om okunskap och brister på kontaktpunkter. Men det ska inte heller stickas under stol med att det finns personer och grupper i Sverige som inte har något som helst intresse av att romer framställs på andra sätt. Fördomarna om romerna bidrar nämligen till att bekräfta deras världsbild. Att fördomarna är så utbredda leder självklart också till risken för att verkligheten blir ännu mer som fördomarna gör gällande. Om alla tror att du inte vill jobba exempelvis är det självklart mycket mindre chans att du faktiskt får ett jobb.

I tider där Agenda frågar ”Hur mycket invandring klarar Sverige av?” är det viktigt att vi står upp mot vardagsrasismen. För det är när vi själva inte säger ifrån då vi hör fördomar och dåliga skämt som de för vissa blir till en sanning. Det behövs kunskap, förståelse såväl som effektiv lagstiftning mot diskriminering. Kan vi bryta de rasistiska och stereotypa uttalandena kan vi också bryta utvecklingen att fördomar bara förs vidare och vidare och vidare.

Gästkrönikör: Caroline Szyber (KD), riksdagsledamot

Hur viktigt är det svenska språket?

Språkfrågorna debatteras ofta i Sverige. Hur viktigt det svenska språket är och sådant. Men faktum är att vi inte har ett val: ska integrationsproblem försvinna KRÄVS språkkunskaper i svenska.

Svenska för invandrare håller sakta men säkert på att bli bättre. Under lång tid har analfabeter och professorer i praktiken hänvisats till samma Sfi-kurs. Detta håller på att ändras. Vi upptäcker att individanpassning av undervisningen behövs.

Att ställa krav på att invandrare ska lära sig svenska för att bli medborgare är ganska okontroversiellt bland invandrare själva. Det vill nästan alla. Men frågan är hur vi hjälper dem att skaffa sig den kunskapen i svenska.

Kravet på språkkunskaper för medborgarskap har rests av flera politiska partier de senaste åren. Folkpartiet arbetar för det t.ex.

Att nyanlända ska erbjudas en medborgarskapskurs och införa krav på kunskaper i svenska för medborgarskap.

Men krav på kunskaper i svenska förutsätter att utbildningen är bra.

En grupp som vill lagstadga om att öka det svenska språkets status, och kombinerar diskussioner om språkkrav med frågan om hur utbildningen kan eller bör se ut är föreningen Språkförsvaret. Deras hemsida rekommenderar jag:

http://www.sprakforsvaret.se

Jag rekommenderar även deras omfattande länkarkiv. Deras idé är att stödja och skydda det svenska språket och punktera olika myter om invandrarspråk.

Men på det hela taget kommer de som invandrat till Sverige att assimileras i tredje generationen, i vissa fall senare, och därmed kommer ursprungsspråken att försvinna. Om någon skulle få för sig att vilja bromsa denna utveckling, måste man i så fall uppmana finnar att gifta sig med finnar, greker med greker, bosnier med bosnier etc., men detta är naturligtvis en omvänd rasism. Naturligtvis ska elever, som har andra hemspråk än svenska, ha rätt att studera dessa, men detta ska vara frivilligt och ingen skyldighet, inget som myndigheterna genomdriver. Dessa språkkunskaper omvandlas därigenom till en kollektiv rikedom och resurs för Sverige som land.

Tro mig, vi vill inte ha ett sådant Sverige

Gästkrönika av Henry Bronett (goldkette.se och bronett.se).

Sverigedemokraterna är nu riksdagens tredje största parti, enligt en ny mätning.
Henry BronettSD med en enda egentlig fråga, invandringen. Invandringen som det stora problemet och samtidigt, skulle den kraftigt reduceras, blir den också lösningen på det mesta som är fel i vårt land. Men tro mig, vi vill inte ha ett land där vi koncentrerar oss på människors härkomst som värdemätare för möjligheter och rättigheter. Inte ett där vi stänger våra gränser för människor i nöd. Vi vill inte ha ett Sverige med två sorters människor: Vi svenskar och de där invandrarna.

Ändå går SD framåt. Läs deras programförklaring. Det som står där kan väl ingen säga något om? Det finns faktiskt inte en enda formulering som inte är bra, som inte vi alla kunde skriva under på. Men yta är inte allt. För var landar vi med Sverigedemokratiska visioner? Vad blir vi för ett land? Vad blir vi för människor? Se under ytan och du vill inte leva i ett Sverigedemokraternas Sverige, tro mig.

Sebastian Haffner (1907-1999) skriver i sin bok ”Anmerkungen zur Hitler” några begynnande rader jag aldrig glömmer. De tog tag med sin klara enkelhet. Han sa ungefär så här: ”Hade Hitler bara nöjt sig med att bygga vägar och skapa arbete åt alla och hade han inte brytt sig om judar och krig, hade han säkert blivit en av Historiens mest ansedda statsmän.” I ”En tysk mans historia” berättar Haffner vidare om den enkle, ärlige tysken på randen till Nazisternas maktövertagande. Det finns likheter mellan nu och då, och tro mig, ett sådant land vill vi inte vakna i. Ett sådant Sverige vill vi inte ha.

Ska man då verkligen likna SD vid nazister? Absolut inte. Inte vad det gäller judefrågan, eller Romerna. SD pekar inte ut något särskilt folkslag (eller?). De pekar inte just ut någon alls, inte än, och inte direkt. Felet ligger hos invandrare bara generellt, inte hos ett särskilt folkslag (eller?). Och det är egentligen inte heller invandrarnas fel, utan det är vårt eget som släpper in dem. Visst finns likheter med nazister i 30-talets Tyskland. I de opportuna lögnerna, de hårt vinklade sanningarna. I de förenklade lösningarna. I retoriken avsedd att skapa oro och peka finger åt ett enda håll. De upprepade pinsamma och primitiva uttalanden som bräker ur deras led avslöjar dem. Jimmy Åkesson har kapacitet och hans tillmötesgående öppenhet – och fräckhet – minner också om den framväxande rörelsen i Tyskland. SD har blivit rumsrena och har inte något med rasism att göra? Dumheter!

”Företrädare ska inte längre signalera negativa känslor, som ilska och bitterhet. Svordomar och stötande begrepp ska undvikas helt, liksom sarkasm, ironi och kompisjargong vilket lätt leder till missuppfattningar i sociala medier.” (ur SD’s nya vokabulär)

Den aptitligt, parfymerade fronten, döljer ett stinkande monster som lockar oss att släppa det fritt. Det vore olyckligt om vi kom det till mötes för tro mig, vi vill inte ha ett sådant Sverige.

Experter fortsätter uttala sig om varför SD går framåt. Få talar tydligt om konsekvenserna av vad som sker då demokratiska och kulturella värden får stå åt sidan, som vore de för självklara för att behöva värnas. Knappt nämns ökad arbetslöshet, den atmosfär av osäker ekonomisk framtid som sprider sig över hela Europa. Den framväxande nationalismen, rasismen (starkast i Ungern och Rumänien) och de andra svenska partiernas ointresse (eller oförmåga?) att förmedla självklara demokratiska och humanistiska värden, just då de behövs som mest. Det lämnas för mycket plats åt SDs retorik.

Sanningen är att vi behöver invandring och att vi har råd med den. Vi har råd att hjälpa flyktingar. Vi har råd med en stark och bra skola och vi har råd att ta hand om utsatta och äldre. Oavsett hur länge vi har levt i Sverige och var vi kommer ifrån från början, så har vi råd och rätt till en grundläggande trygghet i vårt land. Det är en illusion att det inte skulle fungera. Men vi behöver göra det som krävs, för att få det. Ett är säkert, att angripa invandringen, är något som inte hjälper oss. Vi behöver välja den svårare vägen, den där vi hjälper varandra. Den där vi ställer upp och skyddar våra demokratiska värden mot grovt förenklade floskler. För tro mig, det land som inte gör det, vill ingen av oss leva i. De människor som väljer den lösningen vill ingen av oss bli, tro mig.

Henry Bronett © 2012

läs gärna:
Sakine Madon & Anja Fridholms uppsats: ”Vad Kostar Invandringen

Fördomar, fördomar, fördomar…

Det är ett under att Sverige finns kvar ännu eftersom vi haft så många fördomar om olika saker. Det är ett under att Sverige existerar eftersom så många grupper av människor anses ha varit ett hot mot vår framtid…

Creator: Desmond Little

Om man ska tro på folk med fördomar har Sveriges framtid hotats många gånger de senaste 160 åren.

Det är som om vi människor tar varje tillfälle vi kan för att generalisera negativt om våra medmänniskor och sprida moralpanik kring något som man tycker är ”farligt”.

Ungefär som allt det som sägs om somalier idag. Minns ni att för 15 år sen sa man samma sak om kosovoalbanerna. Och innan dess var det ”juggarna” och innan dem ”finnarna”. Före det var det ”katolikerna” och ”balterna” och innan dess judarna och innan dess romer, skåningar, norrmän och många andra…

Man vill liksom att det egna ska vara den allmängiltiga för alla, liksom… Och det som inte man själv tycker om, eller är rädd för, utmålas som det farliga. Vår eviga tendens att leta efter syndabockar, kanske.

Det är ”omoral, fara och ett hot mot det svenska”…

Först var det fabrikerna, och fabriksarbetarna och de där förrädiska och hemska liberalerna. Sen var det järnvägarna och ångmaskinerna och industrialismen och givetvis också de där hemska socialdemokraterna. Sen var det arbetarna och de fackföreningarna och frihandeln och kapitalisterna också givetvis och företagarna. Det är fördomar, fördomar, fördomar…

Först gammeldans och polska och det ”osvenska” dragspelet, sen var det 1920-talets degenererade kultur, och den följdes av de farliga swingpjattarna, sen kom dansbaneeländet med all moralisk degenerering, Lill Babs och Povel Ramel, sen ”negerjazzen” med sina farliga rytmer, sen kom de ohyfsade raggarna som våldtog alla kvinnor de såg, och sen Elvis och Bill Haley och den sexualfarliga popen med sångare som vickade på rumpan, och sen rocken med de långhåriga tölparna Beatles som följdes av den hemska sataniska hårdrocken och den samhällsfarliga punken, och Bob marley, och sen kom rapparna och de där dansbanden och syntarna, som följdes av den hemska rapmusiken och hiphoparna som hotade kulturen, för att inte tala om emos…

”Doin the omoralisk schlagerfestival”, typ…

Och det var den farliga amerikanska kulturen (Kalle Anka), och Cowboyfilmerna och Hollywood. Och det är muslimerna, minareterna, burkorna, och burkmat och Coca Cola, och anglifieringen av Sverige och tyskofilerna och alla kulturmarxister och kommunister. Och givetvis de religiösa och ateisterna och friskolorna och hemundervisningen och de kommunala skolorna…

Först var det de spionerande ryssarna som hotade oss, och de ”tjuvaktiga” polackerna. Och alltid har de ”giriga” judarna hotat det svenska samhället. För att inte tala om de ”smutsiga” zigenarna och det var de de ”knullande” katolikerna med alla sina barn och sin ”fanatiska” tro, och det var de ”tjuvaktiga” finnarna och det var de ”myglande” juggarna och det var ryssarna igen och det var muslimerna, muslimerna och muslimerna igen, och ”negereländet” från Afrika och andra att ösa ut sina fördomar mot…

Som de där feta skåningarna, lata halländarna, snåla smålänningarna, löjliga norrmännen, tjuvaktiga tornedalsfinnarna och tysta norrlänningar, och de högfärdiga stockholmarna och isolerade gotlänningarna. För att inte tala om de där lapparna, de där lapparna…

Och det var nationalromantiken inom konsten, och 20-talets nyklassiscism, och det var modernismen, och det var folkhemmet, och det var miljonprogrammet, och det var kampen mot folkhemmet och miljonprogrammet och miljoner andra konstarter som är farliga. och avkristningen av Sverige.

Det var Miss World, Miss Sweden, Miss Universe, Mister Universe, doping, muskler, tuttar, nakenhet, nudister, pepparkakor, wienerbröd, indisk mat och ännu mer tuttar samt V65 och Lotto.

Och det var serier. Det var Knoll och Tott, Kalle Anka, Fantomen, Stålmannen, Cartwrightbröderna, Galago, porren, och den där kommunistiska fjanten Bamse. Och det var kondomerna,spiralen, p-pillerna, godiset, chipsen, gelehallon, kaffet, teet, vitt bröd och grovt bröd och veganerna, samt sexualundervisningen (och porren!!!), och det var spriten och det var knarket och det var spriten igen och mellanölen samt mellanmjölken och gladporren.

Det är kippan och ”kippi” och tjej och typ, och aina, och guzz, och språkets ständiga degenerering. Det är konjunktivet (det kära jag finge) som försvinner, det är pluraländelserna för verben (det kära vi gingo), det är amerikaniseringen av språket och parfymer med ny formula och det är DE FÖRBANNADE SÄRSKRIVNINGARNA!

Och den ”fete” Edvard Persson och den där ”äckliga” bögen Gardell med sin glada finnejävel till man. Och det var demokratin, det var rösträtten för arbetare, och rösträtten för kvinnor, och rösträtten för fattiga, och att fattiga fick rösträtt och funktionshindrade. Och på 60-talet upptäckte man att även en gravt funktionshindrad kan vilja ha sex… HU… och kanske BARN också! Och kanske ett CP vill läsa porr också?! NÄÄÄÄÄ, det går ju inte.

Sen var det de fattiga och statarna och tiggarna. Ja, tiggarna också, först luffarna, sen romerna, sen finnejävlarna och nu romerna igen.

Och det var de hemska tidningarna som så många hade fördomar om och generaliserade om.De var ju liberala, konservativa och socialistiska och det var ju hemskt, skulle verkligen pöbeln läsa om politik?

Sen kom elktriciteten, eller hur man stavar det (med den farliga strålningen) och då kom bion (och den hade farlig strålning också). Sen kom radion och den var farlig (och hade farlig strålning dessutom), sen kom TV:n och den var farlig (och hade farlig strålning också) och videon med sin farliga strålning och Motorsågsmassakern och Freddie Krueger och de farliga TV-spelen (och dess farliga strålning) och sen kom hemdatorn (med sin farliga strålning) och dataspelen (och strålningen) och sen kom mobiltelefonerna (och de farliga mobilmasternas strålning).

Också var det de farliga rollspelen, Dungeons and Dragons, pacman och World of Warcraft. Men innan dess var det de farliga leksakerna i Mc Donalds måltider för barn, de farliga smurfarna, de farliga krigsleksakerna, pistolerna och svärden, och Cowboy och Indianer…

Innan dess tennsoldaterna… Och det var de farliga kantarellerna, och de farliga apelsinerna, och de farliga bananerna, och den farliga hälsokosten, och de farliga hamburgarna, och Pommes Fritten, och de miljoner bantningsmetoderna och det var sporterna, den farliga fotbollen, den farliga boxningen, de farliga kampsporterna och de genmanipulerade julblommorna och den kapitalistiska försäljningen av jultidningar.

Ja, och det var ju julen, och påsken, och midsommar (blomsterklädd snopp med två st kulor) och skolavslutningar i kyrkan, och internationalen och avkristningen av hela jävla Sverige… ja, och svordomarna och frikyrkorna och new age också givetvis. För att inte tala om spågummorna och kristallkulorna och porren. ja, porren, porren, porren, och låt oss inte glömma porren…. Speciellt den på kiviks marknad.

På tal om marknad, så har vi marknaden. Den fria marknaden, den kontrollerade marknaden, spekulanter och yuppienallar och pengar och börsen och industrierna och arbetarna (igen) och kapitalisterna (igen).

Och dagis, fritids och lekis, kvinnosakskvinnor, röstrumpor och de där hemmafruarna och deras feta, lata mansgrisar till män.

Det var Sven Stolpe, Allan Schulman och den hemska AlexSchulman; det var Per Oskarssons kalsonger, det var Ibsen och Björnsson och den hemska Strindberg. Det var arbetarförfattarna och de där hemska feministerna och det var Slas och det var Ferlin och den degenererade Fröding och den förbannade stroppen Björn Ranelid.

Och det var TV…

Och det är Makode Lindes tårta, och det är Ecce Homo, och saxofoner och asfalterade gator och vristen på cykelhjälmar, mopedhjälmar och bilbälte i baksätet. Det är smartphone och telefoner och telefaxar och grammofonen och den där gapiga Jussi Björling. (Dessutom var han alkoholist, spriten, den spriten!)

Det var den farliga religionsfriheten, yttrandefriheten, rösträtten, sexuella friheten, handelsfriheten, pressfriheten, TV-friheten, kabel TV, TV-reklam, Mc Donalds och valfriheten. Och det var Twitter och Facebook och innan dess det där farliga internet med all porr. Och behovet av föräldrakontroll på nätet och skräcken för pedofiler (som gömmer sig under varje badkar).

Och det är bögarna, transorna och de läbbiga lebbarna, och analsex och sadomasochisterna och det är sist men inte minst porren, den där förbannade porren…. För att inte tala om den omoraliska bögporren!

Och det är de förbannade muslimerna…

Det är ”omoral, fara och ett hot mot det svenska”… Eller hur?

Den största invandrargruppen till Sverige är svenskar

När det pratas om den s.k. massinvandringen bör man ha i åtanke att den största gruppen invandrare kommer från Sverige. Det är alltså svenskar som utvandrat som återvänder hem.

Det är smått ironiskt när man hör folk prata om siffran 96 467 invandrare (vilket det var 2011) och säger att hela den invandringen måste stoppas. De bortser från att även svenskar räknas som invandrare.

Låt oss titta på hur statistiken ser ut. Vilket medborgarskap har invandrarna som kommer till Sverige.

Myt: Massinvasion

Massinvandring, demografisk explosion, invasion och ännu värre saker vrålas ut. Det låter som att mängden främlingar växer ohämmat och explosionsartat. Några av de som är mest kritiska till invandringspolitiken brukar också försöka hävda att Sverige ”hämtar” eller ”importerar” invandrarna hit. Men har någon verkligen tittat på riktiga fakta och siffror om hur många som kommer varje år? Vilka är dom? Och hur många nyanlända är det som stannar kvar?

Sverigedemokraterna skriver rena rama lögner i sina riksdagsmotioner i oktober 2012:

[det är cirka 396 000 asylsökande + 138 000 flyktinganhöriga som fått permanent uppehållstillstånd sedan 1980 = 534 000!]

[endast 7 år har det inkommit över 30 000 asylansökningar per kalenderår]

Globen 14 000 personerÄr allt detta avsiktlig skrämselpropaganda, eller beror det enbart på bristande läsförståelse & matematikkunskaper?
Antal asylsökande personer som under år 2011 fick permanent uppehållstillstånd var 12 726 personer. Till detta kan man lägga till de 3 037 anhöriga till asylsökande. Alltså en summa på 15 763 personer. Årsgenomsnitten för antal asylansökningar som godkänts är ca 14 000/år (under de senaste 23 åren) respektive anhöriga till asylsökande ungefär 5 600/år. Sammanlagt ca 19 600/år i snitt. (Om man skulle undanta toppåren vid kriget i f.d. Jugoslavien så sjunker årsgenomsnitten ca 4 500 personer till ca 15 000/år) Jämför med ett fullsatt Globen per år!

Hur stort är Sverige?

Hela befolkningen är lite fler än 9,5 miljoner invånare. Centrala Stockholm, Göteborg och Malmö är väldigt tättbefolkade och har brist på lediga bostäder. Stockholms kommun har till exempel 4 618 invånare per kvadratkilometer. Men alla vill inte bo där, och alla behöver inte heller bo på exakt samma kvadratkilometrar. Om man gör ett ”matematiskt” experiment och sprider ut hela Sveriges befolkning över all Sveriges mark; blir det endast tjugotre (23,2) personer per kvadratkilometer! tänk dig en fyrkant som är 1 000 gånger 1 000 meter – det är en kvadratkilometer — placera ut 23 personer på den fyrkanten, och säg till om det känns trångt!
Sverige är så glest befolkat att hela Sveriges befolkning skulle kunna stå på Öland samtidigt! och få ungefär 140 kvadratmeter mark per person! Och då är resten av Sverige tomt!

Alla andra grupper med individer som fick ett uppehållstillstånd 2011, men inte ett permanent, som SD trots det gärna räknar med i sina ”fakta” och riksdagsmotioner och skrämselpropaganda:
• Arbetsmarknadstillstånd 17 877 (de flesta av dessa är tidsbegränsade, 63,5% till max 6 månader, och 12,5% är på max 1 år)
• Anknytningsanhöriga 29 077 (Personer som flyttar ihop med eller gifter sig med en svensk medborgare, som vi skrev om i ”Kärleksinvandring”)
• EES-avtalet 23 226 (arbetsmarknads- eller studerandeskäl, eller anhöriga till dessa)
• Studenter 6 836 (också korta, tidsbegränsade uppehållstillstånd som gäller max 1 år i taget, eller som längst fram till examen)

Antal flyktingar som fick permanent uppehållstillstånd var endast 12 726 personer under hela år 2011!
Antal anhöriga (till flyktingar) som fått uppehållstillstånd år 2011 var endast 3 037 personer!
Sverige växte under 2011 ca 0,17% med de sammanlagt 15 763 personerna.

Är detta en invasion eller en massinvandring?

Ja, det kanske man kan kalla det, om man vill hålla på att tjata om det enorma antalet asylansökningar och försöker att ignorera eller ”glömma bort” olika viktiga detaljer. För man bör komma ihåg att dra från alla de 51 179 personer som utvandrade från Sverige under året. Totalt sett netto-ökade befolkningen med cirka 40 000 utomnordiska invandrare — vilket gjorde att Sverige växte med 0,42%! Och jämför med att det var 20 615 svenska medborgare — som har bott utomlands — som flyttade hem till Sverige under år 2011.
Se upp för invasionen! Se upp för svenskinvasionen!

———

Läs även Myt: Asylrekord

Om man vill se fler siffror, så har Statistiska Centralbyrån massor av statistik.

Glava, och att placera asylsökande ute i skogen…

Avpixlat skriver om de asylsökandes demonstration i Glava att de asylsökande kräver för mycket, att de gnäller över småsaker, som bussförbindelser, och att de borde vara glada över all så kallad lyx de får i sitt ”hotell”.

Hur bra är det ur integrationssynvinkel med isolerade asylbostäder ute i skogen? Källa

Media försöker förstås i vanlig ordning få det att låta som att dessa människor som ska föreställa ha flytt från krig, förföljelse och svält nu tvingas leva under oacceptabla förhållanden på Glava asylslott.

Det reser förstås frågor kring hur eländigt man kan ha haft det tidigare om man börjar kverulera om dålig mobiltäckning i det land där man sökt asyl.

Återigen har vi alltså ett exempel på hur svenska myndigheter placerar asylsökande isolerat ute i skogen. Denna gång gäller det Glava. För en tid sen diskuterades liknande fall i Hälsingland.

Återigen gnälls det bland annat över att man gav busskort till de asylsökande, gratis.

Det lämpliga, ur integrationssynpunkt att placera asylsökande isolerade mitt ute i skogen, kan och bör givetvis diskuteras. Men OM man isolerar asylsökande ute i skogen, eller placerar dem i nån liten håla ute i ingenstans, kräver faktiskt anständighet och sunt förnuft att man inte isolerar dem där, att de kan leva bra där, och att man ger busskort gratis till asylsökande så de kan ta sig ur isoleringen. Annars skapar man bara integrationsproblem.

Till sist bör det nämnas hur mycket asylsökande på sådana boenden får per dag.

Bor den sökande på en av Migrationsverkets anläggningar där fri mat ingår är dagersättningen:

  • 24 kr/dag för vuxna ensamstående
  • 19 kr/dag per person för vuxna som delar hushåll
  • 12 kr/dag för barn t.o.m. 17 år (fr.o.m. tredje barnet halveras bidraget) 

Lyx? Ja, vad tycker du? Hade du haft råd med t.ex. busskort så du kan ta dig in till civilisationen också?

Följ med på en morgonpromenad

En promenad i dagens Sverige

På väg ut med hunden möter jag tidningsbudet. Det är en ung kille som ser ut att komma någonstans från Afrika, Somalia kanske. Vi byter några ord och han berättar att han är lite sen idag för att tidningen var sen från trycket.

Hunden drar och är uppenbart nödig så jag fortsätter ut och hon stökar snabbt undan morgontoaletten. Jag plockar upp efter henne och ser mig omkring efter någonstans att slänga påsen. Det finns en korg lite längre ner på gatan och samtidigt som jag kommer fram till den så möts jag av en invandrare som tydligen arbetar med att tömma hundlatrinerna.

“Inget särskilt kul jobb”, tänker jag för mig själv, men han ser glad ut ändå. På avstånd ser jag några av hans kollegor som i arla morgonstund tömmer andra papperskorgar och plockar upp skräp från marken. Det är två invandrartjejer och en kille som möjligen kommer från Pakistan.

Jag fortsätter vägen framåt och passerar det lilla köpcentrum som finns inte långt från min bostad. Där är det redan full aktivitet i den lilla närbutik som drivs av en invandrarfamilj från Irak. Fönster putsas och det ser ut som man håller på med en inventering i butiken för det är många i familjen som går runt bland hyllorna.

Deras iranske butiksgranne, som har en klackbar, är också redan på plats och har börjat dagen med att bjuda in sin granne, frisören Ali, på kaffe. Det är däremot fortfarande tomt i den lilla vietnamesiska restaurangen som drivs av den alltid vänliga familjen Nguyen. Inte så konstigt kanske, med tanke på att de har öppet till 01.00 och sällan kommer iväg hemåt förrän bortåt 02.30. De brukar ändå vara igång inför dagens lunch vid åttatiden.

Jag fortsätter min promenad mot busshållplatsen och tar bussen för att åka hem till min mor. Bussen körs av en mörkhyad man som glatt använder bussens högtalarsystem för att berätta att han heter Mohammed och att han igår blev far för första gången. Kanske vågar han vara så frispråkig för att jag är den ende svensken på bussen. Det tiotal personer som utöver mig finns ombord är alla invandrare och uppenbarligen på väg till sina arbeten. Det verkar inte finnas några svenskar som börjar så här tidigt.

Väl hemma hos mamma så blir det kaffe och smörgås och hon berättar att hon fått en ny hemassistent som heter Fatima och som ska städa och hjälpa henne med diverse sysslor som hon numera har svårt att klara själv. Fatima har tydligen kommit ensam till Sverige efter att ha mist man och två barn i en explosion i Bagdad. Hennes dröm är nu att bygga upp en ny tillvaro i ett land där man inte dagligen riskerar att sprängas i bitar.

Tiden går fort och jag upptäcker plötsligt att jag måste rusa för att hinna med ett annat möte. Det får bli en taxi tillbaka hem.

Taxin körs av en kille från Kurdistan som har varit i Sverige sedan åttiotalet då han flydde hit efter att den by där han bodde hade utsatts för ett angrepp med någon form av giftgas. Han förlorade större delen av sin familj men har nyligen fått hit en kusin som är veterinär. Av något oklart skäl kan han inte jobba som veterinär här i Sverige, men han försörjer sig och sin familj genom att arbeta som spärrvakt i Stockholms tunnelbana och genom att dela ut reklam på söndagar.

Väl hemkommen funderar jag lite på morgonens upplevelser och tänker på hur det skulle bli om man genomförde vad somliga vill, det vill säga att skicka tillbaka många av de människor jag mött under min morgonrunda, till deras respektive hemländer. Skulle det överhuvudtaget längre vara möjligt att få ”svenskar” och då kanske särskilt ungdomar, att ta de lågstatusarbeten som idag domineras av invandrare?

Samtidigt ska vi dra ner på nyinvandringen till mycket låga nivåer och ingen har vad jag kunnat se gjort någon beräkning av de omedelbara effekter detta skulle ha och inte heller av vad detta kan innebära om 30 år. Ska du eller jag ta över de jobb som de idag sköter? Vem ska ta hand om de allt fler pensionärerna som lever längre och längre?

Själv är jag 55 år idag och åren går fort. Om eller när jag hamnar i den livssituationen att jag kommer att behöva hjälp med att klara vardagen så hoppas jag innerligt att den hjälpen finns att tillgå och jag struntar fullständigt i om de händer som då kommer att ge mig den hjälp jag behöver, är svarta, bruna, gula eller vita.

Jag funderar också på de generaliseringar som hörs i debatten om att alla invandrare är lata, kriminella och lever på bidrag och utnyttjar oss svenskar. Eller, alternativgeneraliseringen som går ut på att de kommer hit och tar våra jobb. De är inte särskilt förenliga de där två generaliseringarna…

De flesta av dem jag såg och mötte under min morgonrunda var muslimer. Ingen av dem såg dock ut att vara i färd med att spränga något i luften, utan verkade vara fullt upptagna med sina respektive arbeten.

Det slår mig att likväl som det finns fanatiska respektive sekulariserade kristna, med en stor övervikt för de sistnämnda, så kanske det även finns motsvarande inom Islam!? Men vad vet väl jag, en enkel man med enkla tankar?

Jag ser det jag ser och det jag ser är att hos ett parti, som numera tagit plats i Sveriges riksdag, så saknas nyanserna fullständigt. Var alltid misstänksam mot partier som Sverigedemokraterna som presenterar enkla lösningar på svåra problem.

Var sedan inte bara misstänksam utan var istället upprörd och förbannad när deras partisekreterare, Björn Söder, förlorar sin påstrukna fernissa och visar sitt rätta ansikte då han menar att romer minsann kan skylla sig själva för att de nekas hyra bil på många bensinmackar! Enfald före mångfald, ett Sverigedemokratiskt adelsmärke. Märkligt nog anser sig samma människor vara diskriminerade av media då dessa inte rapporterar det SD vill att de ska rapportera.

Det är inte så enkelt att allt är invandringens fel. Knepet att skylla allt elände på en specifik grupp har använts förr och minnena av vad det ledde till förskräcker. Vi ska självfallet ha en diskussion i ämnet men den diskussionen kan inte, och får inte, utgå från att vi från början skuldbelägger en stor grupp människor enbart med utgångspunkt i att de har ett annat ursprung än majoriteten.

Världen är inte svart eller vit. Den består av oändligt många nyanser!

Nej, nu måste jag iväg till mitt möte med kirurgen som gjorde min gastroskopi. Han heter f.ö. Al-hari och är en av de 26% som läkare med utländsk bakgrund utgör i Sverige. Ska bara stoppa till hos grannen, en indisk ingenjör som heter Sing, och lämna tillbaka de pengar han generöst nog lånade mig i butiken igår när jag hade glömt plånboken hemma.

Ha en bra dag! :-)

 

Även svenskar har varit flyktingar

Detta inlägg publicerades samtidigt på Flyktingbloggen måndagen 15:e oktober 2012.

Även svenskar har varit i den situationen att de tvingats fly undan svält, fattigdom eller förföljelse. Många svenskar har korsat främmande hav i jakten på bättre livsvillkor.

Även svenskar har då mötts av rasism, hat och fördomar.

Ett exempel på det är den svenska utvandringen till Danmark på 1800-talet och 1900-talets början. Mellan 80 000 och 90 000 svenskar utvandrade till Danmark mellan 1850 och 1910.

Har ni sett filmen Pelle Erövraren av Bille August, från 1987 med Max von Sydow i huvudrollen? Den visar hur de svenska invandrarna på ön Bornholm behandlades av många danskar. De stod längst ner på samhällsstegen, och fördomar grasserade om svenskarna.

Svenskarna är ett hot mot landets moral, de har med sig främmande seder. De tar våra kvinnor. De super som svin. Dessutom är de lata och vill inte jobba och tar våra jobb ifrån oss.

Emigrantforskaren Lars Hansson har skrivit om detta i “den glömda utvandringen“:

De svenska immigranterna tillskrevs olika negativa stereotypa drag, även om bilden av svenskarna också inkluderade positiva sidor. Svenskarna betraktades som aggressiva och hängivna på alkohol, och på Bornholm tillskrevs de samma egenskaper som finländska immigranter i Sverige på 1960-talet – begivna på sprit och vana att slåss med kniv.De svenska immigranterna sågs också som verkliga eller potentiella lönenedpressare eller i värsta fall som strejkbrytare… (1)

De ”brottsliga svenskarna”

Ett argument för att svenskarna hotade landets moral var att rasisterna ansåg att svenskar var ett folk som bestod av brottslingar. Bevis hade man på det också. Varje polis kunde berätta skräckhistorier om svenskarna i slummens Christiania eller Nyhavn. Fördomsfulla mammor bad sina unga söner akta sig för de huckleklädda svenska flickorna från Halland. Under schalen var de egentligen omoraliska prostituerade allihopa.

Det var vid denna tid ordspråket: ”gör en god gärning, hjälp en svensk till båten” myntades i Danmark. Många reagerade på ”svenskproblemet” genom att säga ”kasta ut dem”, ”bevara Danmark danskt”. (2)

Det fanns en viss sanning bakom fördomarna. Sociala och ekonomiska förhållanden gjorde att migranterna blev överrepresenterade i kriminalstatistiken i storstäderna i Danmark.(2) Därför skapade man en speciell ”uppehållsbok” för de svenska invandrarna efter ett beslut i danska riksdagen 1875. Det skulle registreras var de befann sig.

Svenskar som blev prostituerade, kriminella eller tiggare utvisades.

Brottslighet

Det där med statistiken över kriminalitet är intressant att studera lite närmare.

Antalet svenskfödda invandrare i Köpenhamn var runt 4% i slutet av 1800-talet. Nämligen 2,4 % (1870), 3,8 % (1880), 4,1 % (1890) och 3,9 % (1901). Men andelen invandrade svenskar som begick brott var högre och låg under denna perioden på runt 10%.

I procent av det totala antalet registrerade brott: 1865-1869 11,0%, 1870-1874 10,2 %, 1875-1879 10,1 %, 1880-1884 9,7 %, 1885-1889 9,3%, 1890-1894 7,3%, 1895-1899 7,5%.

Det var alltså en överrepresentation för svenskar i brottstatistiken på ca 2-4 ggr. (3)

Migrationsströmmar

Även inom Sverige fanns migrationsströmmar och precis som i fallet med svenskar som flyttade till Danmark, blev den migrationen inte helt friktionsfri heller.

Urbanisering kallas det idag. De som hamnade i fattigdom och utsatthet i städerna var framför allt ”invandrarna”, dvs folk som vandrade in till städerna från glesbygden. Landsbygdsbor blev t.ex. överrepresenterade i brottstatistiken i städerna.

Men betydde detta att migrationsproblemen inte gick att lösa eller att migrationen var fel?

Nej, tvärtom! Utan migrationen från landsbygd till stad, utan urbaniseringen hade vi antagligen inte haft det välstånd vi har idag.

Idag hör vi inte talas så mycket om nöden bland skåningar som flyttat inom Sverige. Och fulla svenskar må ännu vara ett problem i Danmark men nån större överrepresentation i brottsligheten bland svenskar som flyttat till Köpenhamn hittar man inte.

Vad har hänt?

Jo. Mot slutet av 1800-talet började liberaler, Socialdemokrater och andra politiska krafter ta strid för bättre livsvillkor även för fattiga. Man började arbeta bort problemen som alla visste fanns.

Man började uppmärksamma missförhållandena och bestämde sig för att göra något åt dem. Man blundade inte för hur det var och man ville inte stoppa migrationen till städerna. Man skuldbelade inte heller migranterna. Man sa: “Vi ser problemen och gör något åt dem”!

Tänk på ”svensk-invasionen” i Danmark och den rasism som mötte svenskarna där, nästa gång du hör någon gnälla över flyktingar och invandrare.

Fotnoter

1) Lars Hansson´, Den glömda utvandringen http://www.litorina.fhsk.se/laddaner/110519-glomda-utvandringen/den-glomda-utvandringen-i-nytt-ljus.pdf

2) Da svenskerne var en trussel http://www.kristeligt-dagblad.dk/artikel/451842:Historie–Da-svenskerne-var-en-trussel

3) Skandia 1998. Henrik Zip Sane i ”Scandia – Tidsskrift för Historisk forskning”, nr. 64:2 ”Kriminalitet og fremmedangst – politiets forhold til svenske indvandrere i København 1868-1898”, 20 sider, Lund 1998.