Hur kommer det sig att vi börjar skapa oss negativa uppfattningar om människor som är precis som vi? Otaliga experiment har genomförts inom detta forskningsområde. Det är dock ganska komplicerade saker som sker i all sin enkelhet, vilket gör att det är mycket lättare att tro på lögnerna än att inse att det är våra mänskliga faktorer som ligger bakom en hel del av den rasism som så enkelt genomsyrar vårt samhälle idag. Jag börjar med att visa några exempel på filmatiserade experiment. Vi börjar med ett som gick bra.
Lite allmänbildning om mänskligt beteende
Att känna till dessa experiment tillhör allmänbildningen. Hinner du inte se dem nu så borde du verkligen se dem någon annan gång. Efter du sett dessa filmer så kan du kritisera dem – inte förr.
Det finns också en filmserie som fortsätter där Jane Elliott avslutade, den serien börjar här.
Ni som väljer att se hela klippet, notera hur ett barn väljer att slita sönder symbolen för segregering när experimentet är slut. Ett riskfyllt experiment som gjorts i flera olika tappningar, exempelvis genom ”The Wave”:
Detta experiment fick avbrytas eftersom läraren, som kanske trodde att han visste vad han höll på med, insåg att det gått för långt. Eleverna valde själva att behandla varandra så kränkande att det var långt över den lagliga gränsen.
En av de viktiga sakerna att ta med sig är att den värdering vi gör, av oss och av andra, är helt och hållet skapad av oss beroende på vår omgivning. Det finns väldigt starka krafter som arbetar för att normalisera rasism, för att göra dig och mig, normalt vettiga och kritiska människor, till rasfixerade monster. Där etnicitet, utbildning, kön, ja allt som följer med sedan födseln skall ses som en bra grund att bedöma människor på.
En självuppfyllande profetia – undvik den!
Ju längre vi går i det spåret, desto längre kommer dessa värderingar att stämma överens med verkligheten – av två anledningar.
(1) Den första är att det är de saker som stämmer som faktiskt uppmärksammas: ”hen gör som hen gör för att hen är ”svart/vit/tjej/kille/gul/kort/lång/rödhårig etc,”. Som om de medfödda egenskaperna skulle ha någonting med vårt agerande att göra.
(2) Den andra handlar om att de som utsätts för diskrimineringen börjar tro att de faktiskt är på ett visst sätt. Att vissa är: ”dumma/tjuvaktiga/fula/mindre värda etc.” bara baserat på någons uppfattning om vad andras medfödda egenskaper verkar vara.
De som väljer att tro på sådant brukar också motsätta sig en förklaring som grundas i det sociala. De brukar anse att marginaliserade människor har chansen att klara sig lika bra som de som tillhör normen. Visst, i vissa fall är det så. I många fall brukar de som klarar av sin sociala klassresa bli ett gott exempel – inte likvärdig de som föds in i sin sociala klass, men inte lika dålig som de ”på botten”. De flesta har nog hört berättelser om ”den duktiga invandraren” som kämpat sig upp, eller barnet till missbrukaren som minsann blev revisor – eller vad det nu kan vara. Självfallet är det så. Självfallet finns dessa. Det speciella är inte att de klarade det utifrån sina förutsättningar. Det speciella är att vi har blivit vana vid att vissa människor inte ska ha samma förutsättningar som alla andra, att vissa är mindre värda – på grund av vem de föds som!
Antirasist – ett skällsord?
Den som kämpar för lika rättigheter brukar kallas ”PK” eller ”kulturmarxist” i vissa kretsar. Nuförtiden har också benämningen ”antirasist” börjat användas som ett skällsord. OK. Vad är i så fall motsatsen? Rasist…? Är det positivt att bli rasist nu, eller? Är det positivt att inte stå upp för lika rättigheter, att inte våga uttrycka en vilja om ett samhälle där vi värderar människor utefter deras handlingar/gärningar istället för deras påstådda, medfödda, genetiska egenskaper?
Kom ihåg att vi (människan) har väldigt lätt att förvilla och manipulera, ofta genom enkla medel. En slöjridå av enkla lösningar kan vara bekväm att inte vifta bort. Men konsekvenserna kan bli fruktansvärda. Kritisera allt du hör, ser och läser.
Tänk två gånger om det finns en agenda bakom.
Bilda dig en egen uppfattning genom att läsa fler oberoende källor, utan att instinktivt bara döma människor efter kriterier som de inte på något sätt kan påverka själva. Med det sagt så vill jag också säga att: ”En idiot är en idiot”, oavsett etnicitet, klass, kön, status eller utbildning. Våga möta dessa utan att låta människor gömma sig bakom sina självuppfyllande epitet.
Känner ni igen historien? Den finns i ett otal varianter. 
Motargument 