Kategoriarkiv: Krönikor

När normaliserades intolerans?

Det var ett tag sedan jag skrev, det kanske är så att jag lade allt mitt krut och politiska intresse lite tidigare än vad jag skulle ha gjort. Folk börjar vakna nu men vi är en del som har diskuterat politiska frågor ganska länge. Jag märker också att mina gamla inlägg börjar delas på Facebook och i diverse medier, nu vet jag inte om jag är det ”idiotiska exemplet” eller om det är mina texter folk lutar sig på – jag bryr mig iofs. inte så mycket…

En krönika av Andreas Meijer.

Anledningen till att jag skriver idag är att jag börjar bli redigt förbannad. Jag blir redigt förbannad på att intolerans normaliseras och att protesterna mot krafter som hotar demokratin görs till ”de onda”, exempelvis genom denna råpuckade krönika i Expressen. Artikeln menar att folk ”ska göra sina jobb”… Jodu!

Folk ”gjorde bara sina jobb” när de nekade sjuka ersättning hos Försäkringskassan, eller gasade människor i koncentrationsläger, eller anmälde grannar i forna Sovjet.

Ja, det är en långsökt parallell men ibland verkar det som om vissa behöver bli skrivna på näsan – det kanske inte GÅR att jämföra oviljan att bära ut brev med ”jobbet” i koncentrationsläger, men jag gjorde det ändå.abstract-19401_640

Det skrevs en utmärkt krönika i Aftonbladet. Jag ser att det börjar dyka upp folk som menar att vi måste värna om att alla ska få säga precis vad de tycker, även om det handlar om att negativt särskilja människor på grund av etnicitet eller andra medfödda egenskaper, aka att vara rasister. Ni som tycker detta ska ju få uttrycka det och jag har då rätt att uttrycka: håll käften. Ni behöver ju inte lyssna, men jag har rätt att uttrycka det.

Kort sagt: Vi behöver inte tolerera organisationer, krafter och åsikter som går ut på att förminska andra. Det är OK att hindra dessa från att tala – förhoppningsvis aldrig med våld, men om vi får en situation som på 30/40-talet så kanske det blir nödvändigt. Vi ska alltid markera en ovilja att hålla med. Civil olydnad samt att vägra att lyssna är ett utmärkt sätt. De har rätt att tala – kanske, jag håller inte helt med om att alla åsikter faktiskt har rätt att höras – och vi har rätt att ge fan i vad de säger, då det uppenbarligen inte går att diskutera med dessa människor, något som ger oss alternativet att aktivt inte lyssna.

Vi är en hel del som tycker att det inte är OK att vi har ett parti som vill avskaffa lagen som säger att vi inte får hetsa mot folkgrupper, som för en rasistisk politik, har företrädare som genomgående genomför rasistiska uttalanden/handlingar etc.

Så hoppa ner från debatthästen och sluta klaga på dem som för en kamp mot rasismen. En gång i tiden var det en självklarhet att inte vara rasist, nu verkar det ha glidit en del. Vill du inte föra en kamp mot rasismen så ge fan i det då – men förvänta dig inga sympatier från mig.

"Du är inte en riktig…"

Överallt där jag gått och rört mig har jag hört, genom hela livet, folk säga till varandra, och ibland till mig att ”du är inte en riktig …”, ”hon/han är inte en äkta …”. En variant av det är när man säger ”du är en … för at du är en …”.

Människors strävan att definiera varandra tycks aldrig ta slut.

Varför kan vi inte helt enkelt låta varje människa definiera sig själv, att vi lyssnar till deras erfarenheter. Och om en person inte skadar andra, kan vi väl låta denne vara vad denne själv vill, utan krångel och pekpinnar?

Variationsrikedomen är enorm.interiktig

Jag har mött bisexuella män och kvinnor som inte ansetts tillräckligt homosexuella för att komma med i homosexuellas krets och för konstiga för att hänga med de heterosexuella. ”du är inte en riktig …”

Jag har mött kvinnor som inte setts som tillräckligt kvinnliga eller vars okvinnlighet inte varit tillräcklig i vissas ögon.

Jag vet kvinnor som älskar att bli uppvaktade av män och gillar gammaldags könsroller, helst av allt vill hon vara hemma med barnen på heltid. Ni skulle se blickarna hon får från en del feminister: ”hon är inte en riktig ….”. Jag vet kvinnor som klär sig manligt och har manliga hobbies och beter sig som män enligt stereotyper ska, hon är inte heller ”en riktig …” enligt en del. Inte en riktig kvinna. Och både en del män och kvinnor är snara att döma.

Och det cirkulerar så mycket prat om att folk ”inte är riktiga svenskar”, .ex. kan inte muslimer vara det. Och en del antirasister är snara att säga att om man älskar sin nation för mycket ”är man inte en riktig …”, dvs ”inte en riktig antirasist. Och muslimer gnäller på muslimer att de ”inte är riktiga muslimer”. och kristna på kristna och judar på judar och ateister på ateister, satanister på satanister, och buddister på buddister och nudister på nudister. Det finns alltid ett skäl att peka finger och säga ”du är inte en riktig … ”

Och jag har ofta fått höra att jag inte är ”en riktig liberal”. Ja sånt säger en del. Och andra är inte riktiga socialister, konservativa, miljöpartister, piratpartister, feminister eller kristdemokrater… om man ska lita till vad en del säger. Och givetvis är X ”inte en riktig vänster” och Y ”inte en riktig höger”…

Och jag vet dominanter i bdsm-världen som fått höra att ”de inte är riktiga dominanter. Och undergivna som ”inte är riktiga undergivna” för att de inte passar in i stereotyperna. Och jag vet sexarbetare som inte anses vara riktiga feminister, de säljer ju sex och är därför antifeminister och ”offer” per definition. Och jag vet feminister som inte ses som riktiga kvinnor, de är ju feminister. och feminister som inte ses som riktiga feminister och sexarbetare som inte ses som riktiga sexarbetare och konstnärer som inte ses som riktiga konstnärer, för att de inte passar in i en stereotyp mall.

Och en del pekar finger och säger att ”du har inte varit med om X och vet inte vad Y är, så uttala dig inte”.

”Du är inte underklass”, säger en del till mig ibland utan att veta något om mig. ”Kalla dig inte underklass ”du är inte en riktig …”. Jag känner en vän som fått höra att han som vit finne inte kan veta vad förtryck och rasism är, att han ”inte är en riktig …”. Men då visar han ärret han har efter en kniv på halsen och berättar hur personer som spottade på honom och kallade honom finnejävel gav honom det”. En annan bekant fick inte vara med i en båtklubb för han var ”inte tillräckligt överklass”, som om hans jeans visar vad han har på banken”. Och i en affär har jag vänner som inte fått hjälp, så affären missat storkunder, för att ”den personen inte är en riktig kund”.

Och världen är full av folk som inte är riktiga transor, riktiga frimärkssamlare, riktiga historiker, riktiga journalister, riktiga bloggare, riktiga politiker och riktiga affärsmän.Och folk som man anser ska hålla käft för att de ”inte vet något om X”, utan att man tagit reda på vad denne vet.

Denna strävan människor har att definiera andra människor, och ställa grupp mot grupp är lustig och egendomlig… och farlig. Det här med att ange gränser för vad man anser är ”rätt” grupptillhörighet, är något som vi måste frigöra oss ifrån.

 

 

”Hjälp i närområdet” bygger på felaktig logik

En av de viktigaste politiska frågorna för mig personligen, och en på senare år allt viktigare fråga för allmänheten, är den om Sveriges och Europeiska Unionens flyktingmottagande. Frågan aktualiserades i och med Sverigedemokraternas intåg i riksdagen 2010, och spelade en relativt framskjuten roll i valet till Europaparlamentet i maj i år. Miljöpartiet de gröna driver Sveriges mest humana och öppna migrations- och flyktingpolitik, och tack vare vår migrationspolitiska överenskommelse med regeringen så har fler flyktingar fått möjlighet att stanna kvar här i Sverige, och dessutom fått en mycket drägligare livssituation. Det är en seger som vi ska vara väldigt nöjda med, även om mycket återstår.

Sverigedemokraterna, som är ett i grunden rasistiskt och xenofobiskt parti, driver i sin tur på för ett mer slutet och fientligt samhälle. Jag skrev i fjol ett kort inlägg om konsekvenserna av om deras ideologi skulle få dras till sin spets här i Sverige på Motargument.se, som du kan läsa här. Ett av SD:s populäraste, och av allmänheten snällast uppfattade, argument är att Sverige borde hjälpa flyktingarna i närområdet, det vill säga området människorna flyr ifrån. Detta baserat på att vi då skulle kunna hjälpa fler människor för mindre pengar. Problemet med det argumentet är att det bygger på felaktig logik.

För det första, Sverigedemokraterna vill ”hjälpa flyktingar på plats” genom att höja Sveriges bistånd till FN:s flyktingorgan UNHCR. Detta vill SD finansiera genom minskat annat bistånd och genom att ta emot färre flyktingar i Sverige, vilket de säger skulle spara otaliga miljarder kronor. Det är i sig inget fel i att ge mer till UNHCR, det är en underfinansierad organisation som gör ett väldigt viktigt arbete. Problemet är att UNHCR själva dömer ut SD:s förslag. ”Jag vill understryka att den hjälp flyktingar får på plats aldrig kan utesluta att de ska få hjälp i Europa”, sa Hanne Mathisen, UNHCR:s talesperson i Norden och de Baltiska länderna, till SVT 2011. I höstas gick UNHCR dessutom ut och bad EU att ta emot fler syriska flyktingar. När inte ens organisationen som SD vill hjälpa stödjer SD:s förslag, då vet man att de är fel ute.

2013-02-16_-_Wien_-_Demo_Gleiche_Rechte_für_alle_(Refugee-Solidaritätsdemo)_-_Refugees_are_human_beingsFör det andra så bygger Sverigedemokraternas argumentation på att alla världens flyktingar på något sätt hamnar inom räckhåll för UNHCR:s hjälp. Men detta är inte hur världen fungerar. Det finns över 50 miljoner flyktingar i världen, en siffra som tragiskt nog växer varje dag, och varken UNHCR eller någon annan hjälporganisation skulle ha någon som helst möjlighet att hjälpa alla dessa människor i deras närområde, särskilt inte som sagda närområde ofta är ituslitet av fattigdom och konflikter. Det finns helt enkelt varken medel, infrastruktur eller säkerhet nog att bistå alla utsatta människor i de områden de flyr ifrån. Dessutom finns det helt enkelt inte flyktingläger i alla områden som människor flyr ifrån.

Vidare så är det rent ut sagt galet att anta att samtliga flyktingar i ett område skulle stanna i ett flyktingläger ens om förutsättningarna för en skaplig livssituation i lägren förbättrades avsevärt. Människor kommer att fortsätta fly bland annat till Europa oavsett hur mycket bättre förhållandena i flyktinglägren blir, eftersom förutsättningarna för ett bra liv och en stabil framtid är mycket ljusare här än i ett flyktingläger i Libanon, och oändligt mycket säkrare från en eventuell spridning av konflikten. Och vem tjänar på att vi skickar tillbaka människor som lyckats ta sig hela den långa vägen från Syrien över ett livsfarligt Medelhav och tvärs över Europa, som har sålt alla sina egendomar för att kunna betala resan? Frågar man Jimmie Åkesson så är det UNHCR och flyktingarna i närområdet, frågar man en inte lika högt uppsatt är det staten Sverige. Men oavsett vem man frågar så är det inte riktigt sant. Tjänar flyktingarna vi skickar tillbaka på det? Nej, de lämnas utblottade mitt i en katastrofzon med små chanser att överleva. Tjänar flyktingarna i Syriens närområde på det? Nej, de tvingas tränga ihop sig tillsammans med ännu fler flyktingar på en liten yta och dela på den begränsade hjälp de kan ges. Tjänar UNHCR på det? Nej, de tvingas hjälpa ytterligare ett par tiotusentals människor i sina överfulla läger med begränsade resurser.

Många av de som argumenterar för att vi borde hjälpa flyktingar i deras närområde är inte rasister, även om partiet som de stödjer är det. De har bara fallit för en argumentation som bygger på bristfällig logik. Vill vi hjälpa så många människor som möjligt måste vi göra två saker samtidigt: både ge UNHCR större medel, OCH ta emot fler flyktingar till Sverige och EU. Det är inte en motsägelse, det är en humanitär nödvändighet.

Never forget Srebrenica!

En appell av Ida Dzanovic.

Idag kommer vi höra från olika håll ”Never forget Srebrenica” och vi vet alla att det genom stort engagemang runt om i Sverige liksom världen över visas solidaritet, medmänsklighet och omtanke. Vilja att förstå det djupa såret, lika djup som gravarna av de hittills hittade 8.372 offer som fallit för sitt namn, sin etniska och sin religiösa tillhörighet.

Begravningståget i Sarajevo den 10. juli 2014. En internationell kommission har via DNA-test nyligen identifierat ytterligare 175 offer. De ska begravas idag, den 11. juli i Srebrenica. Varje år upptäcks många nya offer i massgravar. Över 10.000 människor försvann i detta folkmord.

Allt hände inför omvärldens TV-kameror och under FN:s bevakning. I min – och din – tid, c:a två timmar med flyget från Stockholm. Människor som du och jag köade där döden delades ut precis som vi idag står med våra brickor i väntan på en lunchbuffé.

Men i dagsläget så har vi goda skäl att minnas Srebrenica nästan varje dag. Varje dag och varje gång då vi hör dagens antimuslimska retorik och propaganda, rasism och hat mot olika etniska och religiösa minoriteter i landet. Varje dag och varje gång då vi hör hatretoriken mot feminister och HBT-personer. Det är då alla röster borde höras och säga det vi säger idag –

”Never forget Srebrenica!”

Radovan Karadzic, som ställdes inför rätta i Haag för brott mot mänskligheten har en gång i tiden pekat ut Sarajevo från berget Pale och talat om hur muslimer har tagit över staden.

Karadzic talade om hur muslimernas ”överbefolkning” oroade honom. Karadzic talade om hur just de bosniska muslimerna enligt honom skulle bli i majoritet genom sitt påstått höga barnafödande och på så sätt förtrycka andra etniska grupper.

Den här retoriken känner ni igen, alla ni som åtminstone en gång har råkat samtala med sverigedemokratiska väljare.

”Kan inte hända här”

Vi vet hur Radovan Karadzic fick åtgärda sin ”oro” genom att minska den här ”problematiska gruppen”. Massmord, massvåldtäkter och förstörelse av en gammal kultur, konst och arkitektur var ett faktum. C:a två miljoner bosniska muslimer fördrevs och flydde från sina hem.

Hur många islamofober och muslimhatare hör vi inte idag med samma ”oro” – att muslimerna och invandrarna är alldeles för många? En del påstår på fullt allvar att etniska svenskar snart kommer att vara en minoritetsgrupp i sitt eget land. Det är då man borde stå upp i vår älskade Snöflingornas Land och säga bestämt ”Never forget Srebrenica!”

Sverigedemokraten Mats Thuresson sa för nästan en decennium sedan att ”en miljon muslimer i Sverige lever på bidrag, samtidigt som man försöker inbilla de fattiga svenskarna att bidragen inte kostar något”.

Men när han ifrågasattes för det här vansinniga påståendet så sa han till Ystads Allehanda

”Man ska ljuga så det låter sannolikt”.

Drygt ett decennium efter Mats Thuressons uttalande har många av oss fortfarande inte lärt oss det farligaste med konsekvenserna av hans ord.

Samhällets väv hotas av populister

Propaganda, medvetna lögner och skriande körer av populister som idag slår sig för bröstet och påstår sig kämpa för andras rättigheter genom att hetsa mot olika grupper i samhället, är de som egentligen är ett hot mot tryggheten i samhället.

Man bäddade för folkmordet i Bosnien med en kedja koncentrationsläger, våldtäktsläger och massgravar över hela landet – inte bara i Srebrenica. Just tack vare propaganda och spridning av en hatfull retorik som liknar mycket den retorik vi möter dagligen av högerextrema krafter.

Högerextrema krafter har fått luft under sina vingar och idag så har vi Sverigedemokraterna i riksdagen. De har i sin svarta säck lyckats fånga upp människor som lider av okunskap, fördomar och rädslor.

Om vi skall vara uppriktiga när vi säger ”Never forget Srebrenica” så skall vi först och främst stå emot dagens utbredda rasism mot olika minoriteter i samhället.

Det är på detta sätt vi visar heder, medmänsklighet, omtanke och vilja att inte glömma bort hur och varför de grövsta handlingar skett i mänsklig historia. Utan dessa kunskaper är det omöjligt att kämpa och stå emot dessa grova handlingar, brott med rasistiska grunder mot mänskligheten, vars kostnader och konsekvenser drabbar inga andra än våra barn och barnbarn.

/Ida Dzanovic

 

Att flytta runt rumänska romer

Då det nu sker på min ”bakgata” så känner jag mig tvungen att kommentera. Det som sker är en avhysning av rumänska Romer, från Sollentuna till… Ja, vad fan, vart som helst men inte här. Eller så verkar kommunen tänka i alla fall.

När detta skrivs så är detta den senaste artikeln i ämnet: DN om Romerna i Helenelund.

Jag förstår att det är ett problem. Inte att det är här men att vi behöver arbeta globalt för att få slut på flykt från andra länder. Vad som inte hjälper är att avhysa människor bara för att det är ”lite obekvämt”. De kunde liksom inte ha bosatt sig så mycket mer avsides, med tanke på att de behöver mat och transport så kan de inte flytta till Norrlandsskogarna.

Jag tänker inte göra detta till en sakpolitisk fråga. Det kan vara hur obekvämt som helst men om vi nu ska anse att vi värnar om de mänskliga rättigheterna så vill jag poängtera vilka som skulle kunna vara relevanta här:

Artikel 2. Rätten att inte bli diskriminerad:

”Alla människor är lika i värde och rättigheter. Skyddet mot diskriminering är en av hörnstenarna i arbetet för de mänskliga rättigheterna. Enligt den svenska diskrimineringslagen får ingen människa diskrimineras eller hindras från att utnyttja sina rättigheter på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.”

Artikel 12. Privat-, och familjelivet:2767099314_77272ba8b8_z

”Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv och ingen ska behöva utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt hem. Var och en har också rätt att fritt ingå äktenskap och välja äktenskapspartner. […] Skyddet för den enskildes privat- och familjeliv har tolkats av de organ som övervakar rättigheterna så att det innefattar en skyldighet för staten att inte bara avhålla sig från ingrepp i privat- och familjelivet, utan också att effektivt skydda enskilda mot ingrepp från både statliga myndigheter och enskilda personer.”

Artikel 25. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard:

”Alla människor har, enligt artikel 25 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, rätt till en levnadsstandard som är tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande.”

FN:s artiklar om de mänskliga rättigheterna hittar du här.

Citaten ovan kommer från en sida som heter http://www.manskligarattigheter.se och där finner vi lite mer information om just nationella minoritetsgrupper:

Rättigheter för nationella minoriteter:

”Det har beräknats att antalet nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoritetsgrupper världen över uppgår till många tusen, med långt mer än en och en halv miljard medlemmar eller mer än en fjärdedel av jordens befolkning. Staterna har ett ansvar att utan diskriminering ge personer ur minoritetsgrupperna samma rättigheter som landets övriga befolkning, till exempel till socialt skydd, utbildning, hälsovård eller kommunikation med domstolarna.[…] Samer, som också är ett urfolk, romer, judar, tornedalingar och sverigefinnar är de nationella minoriteter i Sverige. Dessa minoritetsgrupper nämndes också vid namn i samband med ratifikationen av Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter.”

Vad jag vill säga är att detta inte är ett problem enbart för Rumänien. Eller för romer. Eller i Sverige. Jag säger heller inte att jag har en välformulerad lösning. Däremot säger jag att vi bör föra diskussionen på ett sätt som ser till de mänskliga rättigheterna. Att förstöra människors boplatser är inte en lösning. Inte heller att skicka runt dem är en lösning. Det är en kränkande jävla icke-lösning, och då har jag inte ens nämnt FN:s barnkonvention. Vi är många som menar att de mänskliga rättigheterna är en självklarhet. Då borde det också innefatta ALLA människor.

När både rasister och antirasister beter sig som barnungar

identitetDet är ju inget nytt att i princip varenda person som befinner sig på den sida om den linje som skiljer rasister och antirasister åt, ofta beter sig som dryga barnungar. Stampar i golvet, skriker och vrålar och vevar med armarna. Ja, med järnrör också, för den delen. Bortsett från uttrycket ansvarslös invandringspolitik så är ordet nationalitet väl använt hos de så kallat sverigevänliga. Det är viktigt för dem att känna en sammanhållning inom det svenska.

Där kommer antirasisten in och undrar – vaddå det svenska?

Vår rädsla att stå för nära varandra i köer, att vi super på midsommar och hoppar runt som små grodor, att vi firar jul den 24 december i stället för den 25? Att vi som folk är reserverade?

Jag tror att det kan vara svårt att själv sätta ord på det som ska vara ens nationalitet. Det man i stället kan göra om man vill hitta något att vara stolt över, är att lyssna på det bästa någon annan – i det här fallet andra länder, har att säga om det egna landet och den egna nationaliteten, och därefter förstärka det. Eller, om man ogillar det man hör, förändra det på något sätt. Det är inte nödvändigtvis svårare än att utveckla och förändra sin egen personliga identitet.

Det som ibland känns lite smålöjligt från antirasismens sida, är dess totala ovilja att se nationaliteten som viktig. Jag ställer mig neutral till en eventuell stolthet över den så kallade svenskheten, men jag tycker att det är rätt intressant att iaktta hur rasismen ser den som så otroligt viktig medan antirasismen tycks skygga vid tanken på att det finns en nationalitet och att den i så fall är värd att vara stolt över. I mina ögon är det en lite löjlig inställning och ibland får jag uppfattningen att man intar den bara för att vara tvärtemot och för att försvåra samtal med rasismens företrädare.

Tittar vi på andra länder så är de oftast oerhört stolta över sina länder. Men vi kanske är dåliga på det, överlag, häruppe i Norden.

Jag vet inte. För mig personligen är den svenska identiteten inte så viktig att hålla fast vid. Däremot tycker jag att det är oerhört viktigt att minnas vår historia, att levandegöra den så att nya generationer kan få nån slags förståelse för hur det sett ut i Sverige tidigare, och för att jag generellt är väldigt impad av historia, hantverk och hela baletten.

Men det är en helt annan historia 🙂

_____________________________________________________

Läs mer av Malinka Persson på Eye C :  Grizzly

Demokrati i Etiopien

För några veckor sedan tittade jag på ett tal som hölls i Gävle med Sverigedemokraterna. När partiledaren Jimmie Åkesson höll talet, reagerade folket för och emot honom. Det var den första gången jag såg ett valtal utanför Etiopien. Jag bevittnade det verkliga demokratiska systemet. Jag kan säga att jag såg demokratin med mina egna ögon.

I Etiopien finns demokratin bara på papper. Det är tydligt skrivet i landets grundlag att alla har rätt att tala och skriva vad de vill. Men tyvärr är det inte sanningen. Regeringen kan inte respektera sin egen grundlag.

Under den nuvarande regeringen i Etiopien har vi haft fyra parlamentsval. Förutom valet 2005 var alla andra val orättvisa. 2005 var valprocessen relativt bra, men till slut vägrade regeringen att ge makten till oppositionspartiet, som vann i valet.

Zon 9 - Etiopien
Zone 9 – Journalisterna Tesfalem Woldeyes, Edom Kassaye, Asmamaw Hailegiorgis och Zon 9-bloggarna Befekadu Hailu, Atnaf Berhane, Natnael Feleke, Mahlet Fantahun, Zelalem Kibret och Abel Wabela greps för att skrivit mot regeringen. Bilden kommer från en internetkampanj som kräver att de blir frisläppta.

Förra månaden greps sex bloggare och tre journalister i Etiopien. Bloggarnas grupp heter ”Zon 9”. Namnet kommer från Kaliti-fängelset i vilket journalister hålls fångna. Fängelset har åtta zoner. Enligt bloggarna, representerar ”Zon 9” det osynliga fängelse som omger alla etiopier, som kan bli gripna när som helst för att de utövat sin rätt till yttrandefrihet. Etiopien har ett av de mest avancerade internetövervakningssystemen i världen, och dessa arresteringar är det senaste exemplet på envälde i landet. Journalisterna Eskinder Nega och Reeyot Alemu fortsätter att lida i fängelse för sin kamp för yttrandefrihet.
”Zon 9”-bloggarna Befekadu Hailu, Atnaf Berhane, Natnael Feleke, Mahlet Fantahun, Zelalem Kibret och Abel Wabela greps på gatorna. Tesfalem Woldeyes och Edom Kassaye, båda frilansjournalister, greps under en polisinsats den 25 april. Samtliga åtta personer har tydligen tagits till Maekelawi polisstation, det federala fängelset i Addis Abeba.

Polisen sökte igenom bloggarnas och journalisternas kontor och hem, enligt uppgift med husrannsakan, och konfiskerade privata laptops och böcker. Den 26 april greps också journalisten Asmamaw Hailegiorgis, chefredaktör på Addis Guday tidning. Han har uppgett att de alla hålls på den centrala polisstationen i Addis Abeba och har nekats kontakt till advokat, familj och kollegor.

Mottot för Zon 9-bloggarna är enkel: ”Vi bloggar för att vi bryr oss”. De bloggade trots regeringens trakasserier, övervakning och hot. De bröt tystnaden skapad av regeringens pågående angrepp på yttrandefriheten. Idag säger man att vi skriver för att vi bryr oss. Att skriva och blogga är inte kriminalitet eller terrorism.

Gästkrönikör Mekeyu Ibrahim Hassen

Rasistisk antirasism?

”Vita ska hålla käft om rasism, de vet inget om ämnet. Vita är inte vita då de utsätts för rasism utan icke-vita. Och icke-vita är vita när de är rasister. Eller så kan vita aldrig utsättas för rasism över huvud taget. Eller så är bara vita som utsätts för rasism icke-vita, människor med mörkare hy kan inte vara rasister. Eller så är bara vissa vita som utsätts för rasism icke-vita och UTSATTA för rasism, finnar kan aldrig ha varit utsatta för rasism. Judar är bara utsatta för rasism om en vit hatar dem, inte om en med mörkare hy hatar dem. Eller så är judar inte utsatta för rasism om palestinier hatar dem. Eller så…” 

Vithetsdebatten spårar ur totalt just nu. Jag vet ärligt talat inte om jag ska asgarva eller gråta. Jag lutar åt gråta, på grund av generaliseringar om att ”vita inte kan utsättas för rasism”.

De sista månaderna har jag gjort ett experiment. Jag har frågat vithetsdebattörer om de anser att det är rasism om mörkhyade palestinier skulle hata vita judar. Jag har då fått svaret att den vita juden har två (!) maktprivilegier. Dels är denne vit och dels är denne jude. Och palestiniern är i underläge maktmässigt på grund av Israels politik.

Så nej, en mörkhyad palestinier kan inte vara rasistisk mot en jude, sägs det. En del av de som jag pratat med om detta förstår tankefelet och inser snabbt att det de sagt är helgalet. Att beskylla alla judar för något på grund av Israels politik är rasism. Men påfallande många har inte tagit tillbaka påståendet utan står fast vid att en jude inte kan utsättas för rasism av en palestinier. Det är grov rasism att hata alla judar på grund av Israels politik. Punkt slut.

Och det som är sorgligast är att kända antirasistiska debattörer sett dessa ”vithetsdebattörer” ursäkta antisemiter på twitter och de har inte sagt ett pip. De har tigit tyst. Varför? ALLA som generaliserar om att ”vita” inte kan utsättas för rasism har, när de konfronterats med exemplet om judehat, antingen stöttat det eller urskuldat de som uttalar sig så. ALLA, utan undantag. Varför? Är det något i tänkandet hos de som generaliserar om vita som gör att de lättare generaliserar om judar? Kan det vara generaliserandet om grupper av folk som är det problematiska? Ett exempel har jag berört i min blogg (läs artikeln här). Här följer fyra andra exempel.

Fyra exempel

1) 1

2) 2

3)

3

4)

4

Sammanfattning

Detta urskuldande av hat mot judar kan bara klassas som grov antisemitism. Problemet med att blanda in generaliserande maktanalyser i frågan om vad som är hat och rasism eller inte ser man om man studerar nazismen. Tvärt emot alla myter ansåg inte nazisterna att judarna var i ”underläge” eller ”svaga” maktmässigt. De ansåg att judar var i överläge; att de var starka och ett hot mot tysken. Detta rättfärdigade mycket av deras generaliseringar mot judar. Man kan också studera Sverigedemokraterna. De hatar inte muslimer för att de anser muslimer är i ”underläge”. Tvärtom anser de att muslimer är i överläge och ett hot mot ”det svenska”. Att blanda in maktfrågor i frågan om rasism är livsfarligt. Dels för att rasister genom alla tider har gjort samma sak, och dels för att man generaliserar, och då missar man nyanserna.

Om man generaliserar om alla vita missar man nyanserna. Som min finske vänsterpartistiske vän brukar säga då han får höra att han inte kan utsättas för rasism, eftersom han är vit:

”Han kan komma tillbaka när han fått en kniv mot strupen av arbetskamraterna som ber honom dra hem till ”hemlandet”…

Man kan också välja att vara mot ALL rasism, oavsett mot vem. För det är lika rasifierande och rasistiskt att generalisera om vita och judar som mot muslimer och romer.

Ordet "hora" är inte ett antirasistiskt motargument

Med sorg ser jag att ordet ”hora” används i ökad utsträckning som antirasistiskt slagord. Jag noterar att folk som skriker ”hora” tas emot öppet i vissa delar av den antirasistiska miljön. Sexistiska och homofobiska skällsord är ännu tolererat ”mot rasismen” i vissa delar av den antirasistiska miljön. Skärmklipp

Det mest extrema fallet är nog rapparen Sebbe Staxx som, trots att han både vill ”straffknulla” mammor, använder ordet ”hora” och har pratat om att han vill döda ”bögen Jimmie Åkesson”, anses vara en ”god antirasist”.

Men det är inte bara kändisrappare som använder ordet.

Kvinnliga sverigedemokrater får numera ofta höra att de är horor, medan de manliga till exempel kan få höra att de är kuksugare.

Det märkte jag redan 2011 då jag var på en SD-demonstration. Några antirasister skrek då ”kuksugare” till en känd sverigedemokrat. Jag frågade den som skrek om hen var homofob, och om homofobi verkligen är rätta sättet att stoppa SD på. Hen och hens kompisar svarade med att skrika ”din liberala kuksugare”, och någon av dem ville visst ”straffknulla” min mamma.

Om man går in på Revolutionära Frontens chattloggar på Facebook ser man ofta liknande uttryck för hat. Där beskrivs ofta både borgare och rasister som ”jävla horor” och liknande. Ett extremt obehagligt och grabbigt språk. Man kan förstå att Sebbe Staxx gillar dem.

”Hora”

Den 9.e maj var Jimmie Åkesson på besök i Uppsala. Några av antirasisterna valde att ropa ”hora” och ”kuksugare” åt SD:s Paula Bieler. Det ropades dessutom ”kukhuvud” åt Jimmie Åkesson, enligt rapporter jag fått från eventet, av både antirasister och Paula Bieler själv.

Att skrika ”hora” eller ”kuksugare” åt folk är lika allvarligt som att använda ”neger” eller ”judejävel” som skällsord. Det ser inte bra ut att antirasister använder dessa ord, eller att folk står bredvid de som skriker och inte protesterar.

Ja, Sverigedemokraternas svans av näthatare beter sig ofta hatiskt mot till exempel kvinnor. Men ska vi vara riktigt ärliga möter sverigedemokratiska och nazistiska kvinnor samma sorts hat från en del antirasister. När ordet ”hora” är ett av de vanligaste ”motargument” mot hat som en SD-kvinna får höra, är något fel, åt HELVETE fel.

Nästa gång du hör en antirasist ropa ”hora” eller ”kuksugare”, kan du då göra mig en tjänst? Behandla denne som ni skulle behandlat en person som skriker ”jävla neger” högt. En sådan person håller man kort. Även om denne verkar vara en ”god antirasist”.

Tänker SVT:s Jovan Radomir bära ett vitt band runt sin arm?

Den 25 april avslöjade Expressen att fyra mer eller mindre etablerade personer aktivt och länge förnekat folkmordet på bosniska muslimer mellan 1992 och 1995. En av dem är SVT-profilen Jovan Radomir. Att förminska ett överdokumenterat folkmord är en sak, men att, som SVT, kräva offren för samma folkmord på betalning för detta förminskande, tar verkligen emot.

Att betala räkningar är per definition trist. Licensavgiften sticker dock ut som både trist och moraliskt stötande. Någon räkning är det egentligen inte, ty en räkning har existensberättigande genom att vara kopplad till en tjänst som kunden valt och utnyttjat. Avin från public service kan snarare läsas som en inbjudan till civil olydnad. ”För endast 519 kronor i kvartalet beordras du stödja en verksamhet som systematiskt besudlar det enda som du håller heligt”, lyder erbjudandet.

Vad exakt är det som Radomir och Krister Kronlid (s) älskar att håna? Den bosniska staden Prijedor 31 maj 1992 är ett exempel. De serbiska myndigheterna utlyser en order om att varje muslim och varje katolik skall bära ett vitt band runt armen. Likaså ska husen och lägenheterna märkas med vita flaggor. Detta för att lättare urskilja vilka som ska dödas och fördrivas. Omarska och Trnopolje, fångläger enligt nazistisk modell, fylls med 31.000 fångar som dagligen torteras och kasseras. Mellan 1992 och 1995 mördas drygt 3.000 civila, däribland 102 barn, i Prijedor.

Srebrenica_massacre_memorial_gravestones_2009_1Utvecklingen sedan Expressens avslöjande har varit obefintlig. SVT har lovat att ”ta en diskussion med Radomir”, och Radomir har lovat att lägga band på sitt ”engagemang i balkanfrågor”. Vi har här ett löfte om ett försök till nedtrappning av folkmordsförnekelse. Hur lugnande ett sådant framsteg än verkar måste skeptikernas oro tas på allvar.

Förutom i Serbien och Ryssland finns till min kännedom ingen kanal i världen än SVT som har sänt en historierevisionistisk tv-dokumentär där bosniaker i Srebrenica på ett intrikat sätt utmålas som medskyldiga till sin egen utplåning. Den konspiratoriskt lagde kan inte hjälpa än att begrunda en osannolik tillfällighet: att en sådan dokumentär sänds i just den kanal som råkar vara Radomirs arbetsgivare. Dokumentären åtföljdes av väldigt få förklaringar och inte en enda ursäkt. Lika tyst från SVT:s ledning blev det efter Expressens reportage.

Idag minns vi Prijedor 1992, och det gör vi genom att bära ett vitt band kring armen. Från Malmö till Stockholm hålls manifestationer av personer som har upplevt islamofobisk fascism i vår tid. Vad kan vara mer passande än att ansluta sig? Islamofobi har blivit den genomsnittlige européens vanligaste tidsfördriv; ta chansen och visa att det finns annat här i livet.

Kommer Radomir, tro? Om historien är en vägvisare så lär han prioritera den inbjudan från sina personliga vänner, vars politiska åsikter han, enligt utsago, inte ”nödvändigtvis” delar, till en fest någonstans i närheten av minnesceremonierna. Det är nämligen så det brukar gå till. Någon SVT-sändning från minnesdagen är heller inte att vänta.

/Alen Musaefendic, debattör