Etikettarkiv: terrorism

Krönikor

Bästa Mona Sahlin!

Bästa Mona Sahlin!

Jag läste om förslaget från en centerpartist om att rehabilitera jihadister som stridit för Islamiska Staten, ett förslag som du stödjer.

Det har varit en livlig debatt i Sverige efter detta. Många påstår att du vill belöna våldsbejakande jihadister med jobb och psykologisk hjälp när de kommer hem från kriget på Islamiska Statens sida i Syrien.

Jag vet att det inte är så enkelt. Du är samordnare mot våldsbejakande extremism. I ditt uppdrag ingår att ta reda på hur man får ungdomar att vända sig från radikal islamism. Dessutom diskuterar ni mycket hur man kan stödja avhoppare som inte accepterar Islamiska Statens hat och våld.

Det är bra. EXIT, som arbetar mot nazismen, gör redan idag ett underbart arbete för att stötta avhoppare som vill lämna den extremistiska miljön och ideologin bakom sig. Men jag tycker att du och regeringen varit för otydliga om detta. Kunde ni inte klart och tydligt från början visat att ni inte tänker ge ett öre till extremister som förblir extremister?

Utifall att det råder oklarheter kring detta, kommer här mina tankar om det livsfarliga att stötta extremister som inte lämnar extremismen bakom sig.

De människor som åker till krigsdrabbade länder för att kriga i IS namn gör inte detta beroende på brist på arbete eller på brist på möjligheter för att kunna föra ett normalt liv i Sverige. De gör det inte heller för religionens skull.

De lider nämligen av en ideologisk förblindelse, vilket ger bränsle till att hoppa upp på ett spår ockuperat av extremismens och destruktivismens grova handlingar.

För att kunna döda barn och våldta kvinnor, eller för att kunna förmå sig att sätta upp människors huvud på staket, så krävs det att man först dödar allt mänskligt inom sig själv. Vi ser varelserna i mänskliga kroppar, fast de har  ingen ångest över sina grova illgärningar. En del av dem reser fram och tillbaka till kriget, trots att de har tillgång till all info om vad IS är. Envist. Nästan maniskt.

Fanatism botar man inte utifrån, fanatikerna måste visa en vilja att bota sig själva för att man ska kunna hjälpa dem.

Hade det varit så enkPegidaelt att rehabilitera liknande typer av människor, så skulle vi kunna rehabilitera Ratko Mladic, eller Radovan Karadzic, som sitter i fängelse i Haag för brott mot mänskliga rättigheter. Efter att nämnda herrar har utfört planer på ett folkmord så kunde de ändå sitta i rättssalen med ett leende och håna överlevande som ställt upp som vittne.

Hade det varit så enkelt så skulle vi ha kunnat rehabilitera Adolf Eichmann som, innan han skulle avrättas, skrev i sitt sista brev att han skulle ligga i graven och skratta över hur många judar han har dödat. Eller betänk bara hur man skulle ha kunnat rehabilitera Heinrich Himmler.

Har det hjälpt med någon godhet mot Jackie Arklöv? Han begick en rad krigsförbrytelser i Bosnien under Balkankriget på 1990-talet. Han pekades ut av många vittnen och satt i fängelse i ett år. Han plockades upp av hemlandet Sveriges goda vilja, fick runt 30.000 kronor i skadestånd, för att ha misshandlats i bosniskt fängelse, och blev sedan satt på fri fot. Det var då han rånade banken och dödade två poliser i Malexander.

Godhetens behandling har misslyckats när det kommer till krigsförbrytare.

De som begår grova brott mot mänskliga rättigheter rehabiliteras i princip aldrig. Därför finns det internationella lagar och regler om mänskliga rättigheter som borde avgöra hantering av dessa människor. Vi måste ha en flexibel domstol där vi effektivt kan gå igenom juridiska processer rörande krigsförbrytelser och brott mot mänskliga rättigheter utifrån internationell lag. Det borde vara ett brott att kriga i en internationellt terrorstämplad organisation, eller i en extremt militant grupp som svenska nazister gör när de dödar civila i Ukraina.

Att frånta människor som hängt med terrororganisationen IS sitt svenska medborgarskap är ett uselt förslag, framlagt av KD, men också av Fp. Vi har ingen rätt att producera statslösa personer för att de har begått krigsbrott. Man blir inte av med problemet om man fråntar dessa individer sitt medborgarskap, eftersom de ändå kan ta sig till andra länder och t o m smugglas in och fortsätta att begå terrorbrott. Det är då vi gör oss själva indirekt skyldiga till en eventuell terrorattack i ett annat land som begåtts av de personer som vi gjort statslösa.

Fanatiker kan man aldrig hota, skrämma eller förmå att bli bättre genom godhet.

Men vi kan hålla dörren öppen för dem om de väljer att hoppa av. Om de visar sig vara skilda från de verkliga fanatikerna.

Vilka kan räddas, och hur?

Extremism är ett helvete med olika grader, och liksom allt annat ont finns det chanser att hantera detta på ett tidigt stadium då individen hjärntvättas av extrema föreläsare som uppmanar till våld. De som kan få en andra chans är personer som själva söker hjälp för att dra sig ur liknande kretsar.

Jag vet inte hur många unga män jag har talat med då det gäller jihadism, men jag vet att det är rätt många. Både de som aldrig skulle åka till ett krigsområde, och de som började bli mobbade av egen församling p g a sin destruktiva syn på religion. Varje enskild mobbad börjar isolera sig och avskärma sig från sin omgivning.

Bästa Mona Sahlin, med hopp om att någon med god vilja skulle hjälpa min son från det onda, så talade jag med unga män som knappt hade någon kontakt med omgivningen, eller med verkligheten runt omkring sig. De kan man konfrontera genom att använda samma religion mot de själva: bevis som tydligt vittnar om att de är på fel väg. Det är oproblematiskt, men det kräver tid.

Det fungerar ungefär som kvinnojouren jag är engagerad i. Man drar inte en förtryckt kvinna från hennes hem för att rädda henne, utan berättar för henne om vilka möjligheter hon har tills hon själv når en nivå som krävs för att kunna ta steget ut.

Man talar om religion som uppmanar till kunskap, forskning, religion som uppenbarades med första meningen ”Läs, för Guds skull!” Samma religion som förbjuder självmord, våld mot civila, vandalisering av naturen. Man talar, bevisar och utmanar de som tycker tvärtom till dialog.

Därför hoppas jag att ni inte funderar på stöd- och åtgärdsprogram för återvändande radikala jihadister från Syrien, utom om de vill hoppa av.

EXIT, som rehabliterar nazister, och KRIS, som rehabiliterar kriminella, har alla samma sak att berätta: att utan en vilja att lämna den kriminella miljön blir det bara pannkaka om man försöker hjälpa dem. Psykologer kan vittna om att psykologihjälp till personer som egentligen inte vill ta emot hjälpen inte fungerar bra, och kan slå slint bakut. Man måste först visa en vilja att hjälpa sig själv.

Och givetvis ingår det att ta ett eventuellt straff i Kriminalvården om det behövs. Att medge brott och ta sitt straff är en viktig del av en persons avhopp från extremism.

Bästa Mona Sahlin, det finns mycket att göra.

Ibland känns det som att människans livslängd inte räcker till. Så pessimistisk kan man känna sig, men god energi finns det alltid möjlighet att hämta kraft ifrån, den aldrig nedslagna majoriteten som vill och kan leva i fred och vill göra allt det bästa för samhället.

Det var på tiden att politikerna började jobba med den här frågan, man visar dessutom vilja för dialog och samarbete från olika sidor, något som också syns genom ditt engagmang.

Jag vore glad om du tog dig tid att läsa mitt brev.

Tack Mona Sahlin och lycka till på alla dina vägar!

Vänligen,

Ida Dzanovic

I fokus

Vem firade terrorn med tårta?

Debattören Mona Walter har på sin Facebook-sida beskrivit en grupp som hon hävdade firade terrordådet i Frankrike med tårta så här: ”Igår lördag har det på Nordstan i Göteborg, delats ut tårta och godis av de Islamska missionärerna. På stora skyltar bredvid stod det Gud är kärlek. Dessa Islamska förespråkare har varit glada och firat riktigt friskt.”

Mona Walter frågar sig själv om anledningen till varför “dessa islamska förespråkare” har varit glada och firat. Hon besvarar frågan själv genom att konstatera att anledningen till firandet var det ”lyckade attentatet mot Charlie Hebdo i Paris” och påstod att missionärerna sagt till förbipasserande muslimer att fortsätta fira terrordådet. Hon skriver vidare att alla svenskar, och förbipasserande, som inte hade en aning om syftet med firandet mot satirtidningen i Paris, också omedvetet firade attentatet. Alla svenskar och andra förbipasserande har alltså i helgen varit med och firat ett lyckat attentat, ett firande som pågått mitt i Göteborg.

Hon menar vidare att svenskar ska inte lita på muslimer eftersom det ”i varje troende muslim finns en mycket stor portion Muhammed” med ”en vilja att följa i hans fotspår och imitera hans handlingar”, vilka hon menar är terror.

jaafarVår grupp, som består av shia-muslimer, startade firandet av profeten Mohammeds födelsedag i Brunnsparken 10 januari. Vi delade ut tårtbitar och godis och vi bjöd på juice, kaffe och trevliga samtal om att terrorister inte representerar islam och att man inte ska generalisera mot alla muslimer utifrån vad enskilda individer gör. Under tältet som rests i Brunnsparken fanns det en bricka med ljus på och en lapp där det stod ”Je suis Charlie” och en annan med ”Tänd ett ljus mot terror”.

På det första inlägget på sin Facebook-sida beskrev Mona Walter tydligt vår grupp som hon påstod firade terrordådet i Frankrike. Noggrant beskrev hon vad vi gjorde, dock utan att ta med vår antiterror-inställning.

Efter att Metros Viralgranskaren skrivit om det i en artikel, där vi deltagare förklarade, och bevisade med bilder, vad vi hållit på med och vad vår avsikt med firandet hade varit, så skrev en arg Mona Walter ett svar på sin Facebook-sida där hon menade en ”annan grupp” som stod i Nordstan i Femman-huset och inte i Brunnsparken. Hon hotade med att anmäla författaren av artikeln på Metro, eftersom hon menade att den var falsk.

Det som inte Mona, eller hennes “100% säkra källor”, vet var att firandet startade i Brunnsparken. Bara efter en halvtimme i Brunnsparken så gick vi in till Nordstan och ställde oss i Femman-huset, där vi fortsatte firandet av profetens födelsedag.

Utöver vår grupp så fanns det visserligen en annan grupp muslimer, tillhörande den salafistiska sekten, inne i Nordstan. Denna grupp bedrev missionsverksamhet för islam. Gruppens ledare tog starkt avstånd från Mona Walters beskrivning av dem och han berättade att inget av anklagelserna stämde överhuvudtaget. Mannen jag pratade med var bestämd och berättade, för övrigt, att det är strängt förbjudet att fira någons födelsedag inom ramarna för deras tro, och att de inte firade något attentat med varken tårta eller godis.

Jaafar2Det vi nu kan konstatera är att inte någonting i Mona Walters beskrivning passar in i den salafistiska gruppen som också var ute när vi var och firade profetens födelsedag.

Om vi granskar Mona Walters beskrivning så ser det ut så här: en grupp firade friskt och var glada, delade ut tårtbitar och godis och hade stora skyltar med islamiska motiv. Denna grupp befann sig i Femman-huset. Mona Walter beskrev vår grupp och spred påståenden om varför vi firade för att utnyttja tillfället att sprida sitt hat till sina inskränkta följare. Men vi har bildbevis från den dagen, med bilder från Brunnsparken och även inifrån Nordstan vid Femman-huset. Inget i det hon skrivit stämmer.

Att förtala en grupp människor med viss religiös tillhörighet, redan hårt drabbad av diskriminering och misstänkliggörande ute i samhället, för att ha firat terrordådet mot oskyldiga människor, är djupt oansvarigt och mycket farligt för de drabbade. Gör Mona Walter det?

När en grupp unga muslimer, i själva verket, firade en helig persons födelsedag samtidigt som de sympatiserade med de drabbade och tog avstånd från all sorts övergrepp och terror, så kommer sådana falska anklagelser inte att gynna någon. Det bidrar endast till utökad islamofobi i Sverige och i övriga Europa. Vi ska inte behöva bli förtryckta av högerextremister.

Tack och lov att vi har bildbevis som visar sanningen så som den var den dagen vi firade profeten Muhammeds födelsedag. 

Skribenter:

Jaafar Al-Jabiri, Centerpolitiker, skribent på MellanÖsternbladet (MÖB) och aktiv motståndare av extremism och islamofobi.

Susanna Ali Al-Mousawi, journaliststudent på Bona Folkhögskola. Debattör och driver en blogg om politik och samhället i övrigt.

Krönikor, Myter

Myt: När jihadisterna tar över

Krönika av Helena Trotzenfeldt

Sverigedemokraterna hävdar gång på gång att muslimerna är vår tids största hot, och detta betyder, enligt Jimmie Åkesson, att vi måste ”minska den muslimska invandringen”. Den i särklass mest återkommande tes som drivs av nationalister i sociala medier är den om det muslimska övertagandet av Sverige. Vi svenskar är naiva och korkade mesar som ger upp vårt land, heter det.

Vad är det då muslimer kommer att göra med oss?

Terrorhotet

Först är det terrorhotet. Elfte september, Taimour Abdulwahab och Madrid-bombningarna visar absolut att militanta islamister menar allvar.

Problemet är förstås att det inte går att stoppa terrordåd genom att förbjuda invandring. Du måste inte bo i ett land för att spränga dig själv och andra i det.

Övertagandet inifrånKanon

Nästa hot är att muslimer kommer att ta över Sverige, och andra västländer, genom att flytta hit och sedan antingen demokratiskt rösta sig till makten genom att vara fler än vi eller också genomföra en sorts statskupp.

Muslimerna är idag ungefär en halv miljon i Sverige, om vi räknar samtliga som invandrat från muslimska länder och deras barn som muslimer. Vi övriga är nio miljoner, det vill säga arton gånger fler. Sedan är ju långt ifrån alla muslimer som flyttar hit överens med varandra – de är sunniter, shiiter, sekulära, bokstavstroende, feminister, folkpartister, sossar och så vidare, precis som vi som har kristet ursprung är olika sinsemellan.

Även om de mot alla odds skulle bli sjutton gånger fler än idag är det otänkbart att alla dygt nio miljoner skulle tycka så lika att de skulle kunna rösta bort oss övriga. Ungefär hundratusen personer, det vill säga en procent av Sveriges befolkning, tillhör idag ett muslimskt samfund.

Invasionen utifrån

Men man kan då tänka sig att muslimer kommer att inta Sverige, via Europa, medelst en militär invasion. De börjar med ISIS, och när den staten är etablerad kommer de att tåga mot nordväst, och återskapa det Osmanska riket.

Kombinationen

Om vi kombinerar dessa tre faktorer så kommer de militanta islamisterna att ta över Sverige genom att utföra terrordåd, genom att flytta hit, föröka sig och sprida sig i Sverige, och genom att slutligen invadera oss.

Hur detta praktiskt ska gå till är inte särskilt tydligt. Sverigedemokrater tenderar att hoppa över just tillvägagångssättet, och nöja sig med att säga att det kommer att hända och att enda sättet att hindra övertagandet är att stoppa den muslimska invandringen.

Så låt oss själva utforska tesen ”snart lyder vi alla under sharia-lagar”, och vägen dit under en tjugoårsperiod, vilket är den tid som ofta nämns som apokalypsens början:

Terrordåd som dödar civila är ju personliga katastrofer, men knappast något som underlättar ett övertagande. Istället skulle man behöva identifiera och spränga svenska försvarsmål.

Sedan gäller det föMyth of the Muslim Tider alla muslimer i Sverige att föda väldigt många barn väldigt fort, så de hinner att växa upp till jihadister inom tjugo år. Det är ju viss ledtid på just det där med statsövertagande medelst bäbisar. För hundratusen troende, varav kanske tjugotusen är kvinnor i fertil ålder, blir det lite jobbigt att föda nio miljoner barn på några år.

Istället kan man förstås hoppas på invandring. Den muslimska nettoinvandringen, trots asylsökningsrekordår, var ändå bara 20 000 personer första halvåret 2014. Åttahundratusen nyinvandrade muslimer hinner det bli på tjugo år, om rekordet håller i sig.

Vad gäller ISIS behöver de på något sätt ta sig till Sverige för att kunna invadera oss. För att komma hit landvägen behöver de först lägga under sig Turkiet och Östeuropa, och gärna även Tyskland. De har nu försökt inta staden Kobane, belägen i norra Syrien, ett bra tag och det går inget vidare. Så det är en bit kvar till Ystad, kan man tänka.

”Du kan aldrig lita på en muslim”, skriver nationalister ofta i sociala medier. De ser varje muslim innanför Sveriges gränser som en sorts spion inför den stora invasionen. De smyger omkring här i folkhemmet och väntar på en signal från Allah. När de får den kommer de att hoppa fram och skära halsen av oss andra, som de i smyg har hatat hela tiden. Lärare, läkare, lokförare och kassörskor från Irak och Bosnien bidar egentligen bara sin tid. När de skriver ut din penicillin, kramar till barn eller räcker över kassakvittot ler de falskt, för de vet att snart ska du döden dö för deras hand. Ungefär.

Myten om det muslimska övertagandet av Sverige är nationalisternas kanske mest centrala budskap, och ändå har ingen brytt sig om att gå till botten med den. SD:s framgångar bygger till stor del på skräcken för islam och det faktum att bara Jimmie förstår hur läskiga muslimer är. Låt därför SD skissa på dessa skräckscenarier och berätta hur det kommer att gå till när Sverige blir ett muslimskt land.

Krönikor

Islamism från nära håll

Länk

Jag vill inleda med att säga att du kan gärna länka till den här artikelserien varje gång du hör påståenden som ”muslimer gör ingenting åt extrema islamister”. En del debattörer har till och med förklarat att muslimer som kämpar mot extrema islamister inte existerar över huvud taget. Och när man väl förklarats som icke existerande så har man ingen rätt att finnas i dagsljuset. Vad ska jag kalla den här artikelserien? Kampen för egen existensrätt? För att muslimer som kämpar och som ställer sig emot extremism hela tiden förnekas och ogiltigförklaras i sin kamp, av populister och högerextremister.

Populisternas himmelrike

Det är hur lätt som helst att vara en skrikande populistisk röst som slår sig för bröstet i kampen för att rädda Sverige, liksom övriga världen av islamism – genom ingenting annat än bara hög röstvolym. Vi har alltför många liknande figurer i landet som har byggt en karriär via en skrika-högst-kamp, men utan en enda droppe av effekt, inte en enda promille av synlig åtgärd i ett konkret arbete mot extrem islamism. Det enda som liknande typer av populister har skapat är egna forum där de har lockat fram applåder från olika typer, och nyanser, av muslimhatare. Att kämpa mot islamism innebär, i så fall, att stämma in i liknande skrik-körer. Populisternas utbrott ser nästan ut som att de drar håret från sina huvuden och river sina ansikten med naglarna, samtidigt som de hysteriskt skriker: – ”ISLAMISTER!”

De har skadat den här debatten allvarligt, med hjälp av medier som gav dem enormt utrymme på totalt lösa grunder. Många populister har ställt sig som självutnämda experter i islamism-frågan. Högmodigt har de talat om vad islamism, och islam, är, i några fall med bonuskortet jag-kommer-från-Mellanöstern-och-därför-vet-jag och på så sätt, har de utan någon som helst kunskap, kunnat tränga sig in i debatten. Debatten skadades av populister för att de lyckades vilseleda folkmassorna till avgrunden av sin okunskap. De lyckades skapa rädsla genom islamofobiska murar, samtidigt som de fått utrymme, och möjlighet, att stå i det mediala rampljuset. Jag kallar dem oftast debatt-terrorister, som sprider skräck i samhället, ibland med massa påhittade siffror som de ”kan” bättre än SÄPO och polismakten.

Muslimer i rävsaxen

Populisternas tid är snart över. Det känns i luften.  Möjligtvis inbillar jag mig detta, på grund av min obotligt optimistiska själ. Detta är en av orsakerna till att jag började skriva i ämnet. I nästan ett decennium har jag befunnit mig i rävsaxen mellan extrema muslimhatare och extrema islamister. Jag är långt ifrån ensam om detta. De flesta muslimer är i samma position, medvetet eller omedvetet. De är antingen engagerade i den här frågan, eller inte. Det är en position som muslimer har haft under lång tid.  Det är slitsamt, och det liknar ett vakuum där man bara kan andas genom ett sugrör. Paradoxalt nog, så känns det ofta som att vissa extrema muslimhatare och vissa muslimska organisationer samarbetar med varandra. Ett exempel är IFiS, Islamiska Förbundet i Sverige, som varje år gör sig skyldiga till en rad skandaler, något som det, av muslimhatarna, gång på gång hissats varningsflagg för.

Vad hände då? Muslimhatare fick sina ”bevis” på hur landets muslimer är, samtidigt som IFiS-ledningen pekade ut det hela inför sina medlemmar som en ”islamofobisk attack”. Muslimer var oftast mittemellan. Muslimhatarnas attacker fick det hela att svänga, och man stöttade gång på gång IFiS-ledningen, vare sig man ville det eller inte. Allt detta var på bekostnad av muslimerna. Å ena sidan försökte jag internt peka ut brister inom en rad muslimska organisationer, med stark vilja och ambition att försöka förändra saker, å andra sidan gick jag i clinch med muslimhatare. Pest eller kolera? Ungefär så kändes det.

När jag satte mig in i kritiken mot en del av de muslimska organisationerna och deras representanter så blev jag naturligtvis både mobbad och utpressad. Å andra sidan, i fajten med muslimhatarna blev jag ofta kränkt, hotad och förföljd. Sexuella trakasserier var det värsta och det mest hårresande. Islamist-grupper avfärdade mig som okunnig vad beträffar islam. Muslimhatare avfärdade mig som islamist. Båda har misslyckats. Jag är fortfarande ett levande bevis för deras dumheter. Det är ungefär så kampen i rävsaxen ser ut och de allra flesta muslimer befinner sig i liknande position.

Efter att en del muslimer förlorat förtroendet för stora muslimska organisationer, och deras så kallade företrädare, så har många startat egna organisationer eller hänfallit åt aktivism, eller engagemang på egen hand, beroende på intresse och individuella förmågor. I många moskéer, efter fredagsbönen, talar imamer öppet om faran för att lättpåverkade muslimska ungdomar ska komma in i extrema kretsar och då komma att hjärntvättas, eftersom deras okunskap och brist på livserfarenhet, utnyttjas i detta spel. Medier lockas naturligtvis av denna dramatik och man talar, ofta ensidigt, mer om imamer och demagoger, som uppmanar till våld och deltagande i krig. Jag är en av de som tycker att man borde lyfta fram både imamer och demagoger som uppmanar till fred och de som uppmanar till krig, för att vi ska kunna få en nyanserad bild.

Men vad är det som ”muslimer i rävsaxen” behöver?

* Allt stöd och all hjälp är mer än välkommet, åtminstone genom att minska press och attacker från muslimhatare och islamofober, för att på så sätt skapa utrymme för våra ambitioner, vårt arbete, och för att bana väg för positiva förändringar i den egna gruppen, bland muslimer. Det enda skyddsrummet i det här fallet är antirasistiska organisationer och möjligheten att få utrymme i den antirasistiska rörelsen.

* Att journalister slutar ställa upp sina mikrofoner och kameror framför representanter för de stora muslimska organisationerna. Genom att göra detta ger man dem rollen som representanter för ”Sveriges muslimer”. Detta ser vi ofta. I nästan 10 år frågar man samma personer om det som muslimer generellt tycker, tänker, tror och gör. Vi förvandlas genom medierna till ett homogent kollektiv, eller nästan klonade kopior inför allmänheten, med ansikten som ser ut som det gäng som turas om på representantstolarna med sina barn, kusiner och vänner precis som i ett eget företag.

* Journalister måste skaffa mer kunskap och samtidigt se vilka personer de faktiskt lyfter upp som experter i frågan kring islamism, och enligt vilka grunder de gör det. Man ska definitivt undvika populister och lära sig att identifiera dem.

Kort sagt, vi, det vill säga de som jag kallar för muslimer i rävsaxen, har en rad barriärer framför oss innan vi slutligen når punkten där vi kan arbeta, och kämpa, emot extremism och destruktivitet bland muslimer. Okunniga journalister som söker dramatik, islamofober och muslimhatare i olika nyanser, populister och mycket annat måste man gå igenom… tills man äntligen kommer till målet – att göra något åt situationen! Man måste ha förståelse för den ställning som de flesta muslimer har idag, innan man säger att ”muslimer inte gör något åt det” eller ”det finns inga muslimer som kämpar emot islamism”.

Kunskap är en avgörande nyckel i kampen mot islamism

10564576_10152270485326479_1343602406_o

En liknande tabell gjorde jag för ca 5 år sedan och det är här har jag funnit grundproblemet:  Samhällsexperter i frågan kring islamisk extremism brukar ofta tala om alla islamist-grupper på ett ensidigt sätt, genom att förklara islamist-grupperna som nästintill identiska.
Allmänheten har sällan, eller nästan aldrig, fått upplysning om gruppernas likheter och skillnader, något som är väldigt viktigt.
Det finns hundratals olika islamist-grupper/-organisationer/-partier. Alla skiljer sig från varandra när det gäller ideologiska stjärnpunkter och olika sätt att använda religionen islam inom sina verksamheter. Deras grundideologi är oftast bestående av en enda pelare, av en enda Koranvers, eller hadith, som de har tolkat på egen hand.
När en del experter talar om Muslimska Bröderskapet, Al Qaida, Boko Haram, Tahrir, Hizbollah, Hamas, Al Shabab, ISIS etc., så känns det som att de talar om en och samma grupp, med samma mål, ideologiska grunder, religiösa övertygelse, samma grad av extremism och samma sätt att använda islam inom sin politik. Men så är det inte.
Mitt schema talar sitt tydliga språk: det finns ett enormt stort behov att fylla i de olika islamistgruppernas variation. I det här fallet behöver man massvis med tid och jag har många gånger önskat att ha några dagar med 70-80 timmar istället för 24.

Det krävs analys av förekommande tal och texter på islamistgruppernas hemsidor.
Det krävs notering av olika händelser kopplade till islamisternas olika aktioner.
Det krävs uppdatering och genomgång i varje analys, för att markera och upptäcka, islamist-gruppernas skillnad och likheter.

Detta är väldigt viktigt.
Utan arbete på det här sättet är det totalt omöjligt att stå emot, att ifrågasätta eller kritisera islamister – med målet att ogiltiggöra islamisternas röst i förhållande till vanliga muslimer, och att på detta sätt hindra flera islamist-anhängare.

Kunskaper inom islam som religion är också väldigt viktigt för oss som brukar ifrågasätta bokstavstolkare, vilka inte alltid är islamister, men som stärker islamisternas positioner, i vissa fall helt omedvetet. Komplicerat nog finns många strikt religiösa, så kallade bokstavstolkare, som inte tillhör någon islamist-grupp och som inte sympatiserar med något islam-politiskt parti. Men deras fyrkantiga syn på religionen hjälper, vare sig de vill eller inte, islamist-grupper att etablera sig lättare bland muslimer.
I denna kamp befinner man sig utanför den intellektuella debatt-plattformen. Man kan enbart motdebattera på religiös nivå. I det här fallet gäller det Koran-kunskaper och hadither, för att motsäga deras religionssyn, vilket jag ofta brukar göra under olika omständigheter och i olika sammanhang.

Islamofobernas kamp mot islamism är det farligaste

Det som jag ser som farligast i arbetet mot islamism är att en rad islamofober, exempelvis Jimmie Åkesson, vill positionera sig som kämpar mot islamism. Åkesson har tagit sig friheten att uppträda som en korsriddare i kamp mot jihadister, vilket bekräftas av, till och med, assyrier och har förklarats av Expo. Detta är farligare än man tror!
Det handlar alltså om en politiker som spelar med två extrema sidor för att få makten. Han ställer extrema muslimhatare, som ofta röstar på honom, mot extrema muslimer. På så sätt skapar man en fajt-plattform som inte kan sluta enbart med retorik. Nästa steg är våld och, till och med, väpnade konflikter. Det är skrämmande då vi allt oftare ser militära ambitioner bland sverigedemokrater och deras anhängare. Vi har skrivit om ”militanta sverigedemokrater” tidigare. En rad militära tendenser bland SD:are har avslöjats av IRM, Inte rasist, men… Det är farligt nog att skapa en plattform för korsriddare och jihadister.

/Ida Dzanovic

 

 

 

Artiklar, Myter

Terminologi – islamism

Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Förra gången tittade vi på islamofobi. Vi fortsätter med islamism.

Enligt Nationalencyklopedin betyder islamism följande;

islamism benämning på en uppfattning av islam som allomfattande politisk ideologi.

Migrationsinfo.se väljer att förklara islamism på detta sätt;

islamism betecknar vanligtvis rörelser och ideologier som handlar om att islam borde genomsyra hela samhället, även politiken. Enligt forskning utgör islamisterna en marginell grupp bland troende muslimer.

Det pågår en ständig debatt om hur man ska definiera islamism. Forskare har dock kommit överens om att islamism, förutom den politiska faktorn, även innefattar sociala, juridiska och kulturella faktorer. Till att börja med verkade islamismen på nationell nivå, men har under senare tid kommit att verka över de nationella gränserna – även om den fortfarande har störst genomslagskraft på nationell nivå. Den sociala grenen av islamism fungerar i en del länder genom att driva sjukhus och sociala projekt i syfte att stötta och hjälpa de svaga i samhället. Den juridiska grenen verkar främst för införande av sharialagar, medan den kulturella grenen syftar till att finna en gemensam islamistisk identitet. Islamismen genomsyrar en stor del av livet eftersom den grundar sig i både religion och ideologi.

Mosque
Foter / CC BY

Att skilja på islam, islamism och radikal islamism

Då man talar om islamism är det nödvändigt att reda ut begreppen islam, islamism och radikal islamism.

Islam

Islam är en monoteistisk och abrahamitisk religion. Enligt islam är Muhammed den siste i en lång rad profeter. Koranen är enligt islam den heliga skriften förkunnad av Gud. Islams anhängare kallas muslimer och är världens näst största religion efter kristendomen. De två stora grenarna av islam är sunni, som utgör majoriteten, och shia. Liksom andra religioner yrkar även islam på att regler ska följas och plikter ska utföras.

Islamism

Som vi nu vet innebär islamism en strävan att förena religion med politik. Därför kan uttrycket politisk islam användas istället. Islam ska, enligt islamisterna, gå som en röd tråd genom samhället och vara, också i juridisk mening, ständigt närvarande.

Remember...Islamaphobia is the

Radikal islamism

Radikal islamism innebär att islamismen ska uppnå sina föresatser om total makt över samhället med hjälp av våld och terrorism. Denna form av islamism ska betraktas som extremism och ska bemötas därefter. Även i Sverige finns rekryter och våldsbejakande islamister, dock ses de inte som ett stort samhällsproblem. Inte desto mindre har det föranlett en nationell handlingsplan. Enligt denna handlingsplan skall den nationella islamismen kartläggas och sammanställas. Detta för att radikal islamism anses vara ett hot mot demokratin.

Radikal islamism förespråkar våld

Islamism existerar både bland shia- och sunnimuslimer. Det finns en skarp rivalitet mellan dessa grupperingar, eftersom de har olika politiska och religiösa agendor. Generellt kan man skilja på islamister som förespråkar våld och de som inte förespråkar våld. De som förespråkar våld använder sig av terrorism medan de fredliga grupperingarna till exempel  ägnar sig åt valdeltagande. Revolutionen i Iran 1979 genomfördes med hjälp av folkligt uppror, medan islamister i Algeriet, Palestina och Libanon har ställt upp i nationella val. Islamister i Palestina och Libanon har även använt sig av terrorism. Så kallad ”neo-islamism”, eller ”internationell islamism”, syftar till att skapa en islamsk världsordning och ser sig som västvärldens fiende. Framför allt USA och Israels fiende. Neo-islamismen började ta form i samband med dåvarande Sovjetunionens intåg i Afghanistan (1979) och längre fram då Afghanistan på nytt (2001) invaderades samt också genom invasionen av Irak (2003). Läs mer här.

Islamistisk lagstiftning – sharia

Sharia är ingen lagbok utan en generell idé om gudomlig lagstiftning. Länder som använder sig av sharia i lagstiftningen är Iran, Saudiarabien, Sudan och Afghanistan. Andra länder använder sharia i familjelagstiftningen. Då det inte finns en enhetlig sharialag, samt att tolkningen av sharia skiljer sig åt, ser styrelseskicket och lagstiftningen i dessa länder olika ut.

Martin Kramer, politisk kommentator, förtydligade i samband med de uppmärksammade terrorattackerna mot USA 11 september 2001:

Remember...Islamaphobia is the

”Islam is no more inclined to terrorism than any other monotheistic faith. Like its sisters, Christianity and Judaism, it can be both merciful and stern in practice; like them, it also teaches the love of God and the humanity of all mankind, believers and unbelievers alike. In times past, Islam has served as the bedrock of flourishing, tolerant, and peaceful orders. But sociologists will say that a religion, at any point in time, is whatever its adherents understand it to be. If that is so, then Islam, as understood by too many Muslims, is in danger of deteriorating into a manifesto for terror. The reason: Too many Muslims have been silent in the face of horrific deeds committed by an extremist minority”.

Sammanblandning av muslimer och radikal islamism i Sverige

Som du förstår är det en grov förenkling att klumpa samman alla muslimer med den radikala islamismen. Trots det görs det i hela världen. I Sverige är det Sverigedemokraterna som står för det, och vissa väljare sluter upp bakom denna föreställning om att islam skulle vara det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget. En muslim är en människa som alla andra människor. Muslimer har sin fulla rätt att få utöva sin religion, tradition och kultur utan att ständigt pekas ut och ifrågasättas för vad de egentligen är ute efter. Däremot är religiös fundamentalism en förlängning av religionen med en annan agenda och med andra föresatser. All extremism skall tas på största allvar. All extremism i religionens namn skall också tas på största allvar. Fundamentalisterna som kämpar i islams namn är inget undantag från denna regel.

 

Källor för fördjupning:

Muslimska myter: radikal islamism och islam

Sharia, bayah och shura och demokratisträvandet i islam

Jihad, en viktig bok av Magnus Sandelin

Varning för Hizb ut Tahrir

What is the Difference Between Islam and Islamism?

Islam and Islamism

Artiklar

Näthatare eller nät-terrorister

Expressen har avslöjat näthatet på sajter som Avpixlat. Debatten blev absurd efter Expressens avslöjande. Vissa började försvara deras rätt att hota och sprida rädsla i samhället. 

Källa: http://www.top.freewallpaper-s.net/rwx/Blood_on_Keyboard.JPG
Källa: http://www.top.freewallpaper-s.net/rwx/Blood_on_Keyboard.JPG

Men frågan är om det bara är näthat. Det de rasistiska näthatarna gör är mer än att sprida hat, det är också att sprida rädsla. Rädsla hos offren.

Och då blir saken mer komplicerad. Om man tittar på hur de flesta experter definierar begreppet terrorism ser man att ”spridande av rädsla i samhället” ingår i definitionen av terrorism. Ja själva ordet terrorism härrör från det latinska ordet ”terror” vilket är en stor skräck.

Och stor skräck är det näthatarna vill sprida. De har oftast inte fysiska vapen. I sina kommentarer siktar de istället med verbala vapen mot minoritetsgrupper i samhället. De talar om vapeninsamling, vapeninköp, hyllar Breivik, hotar att spränga moskéer, hotar att halshugga imamer, kartlägger politiker och journalister och kallar dem för landets förrädare. De hänger ut omyndiga flickor på sina hatsajter och hotar med våldtäkter. Det är människor som välorganiserat organiserar attacker mot tidningarnas kommentarfält och skapar oro och rädsla i samhället. De etablerar en folkmordsretorik.

Näthatare är människor som anses vara samhällshot. Just därför gäller det inte den vanliga policy och rätten till att bli anonym, anser jag.

Ändå har man mage att tala om sin rättighet att gömma sig bakom sina verbala stridsvagnar och maskingevär. Verbala vapen i deras strävan att sätta i gång inbördeskrig för att ”försvara fosterlandet” och ”att skydda etniska svenskar från massinvandring”.

Det är en enorm fara för samhället speciellt då näthatarna är lärare, journalister, sitter i kommunen, kandiderar till riksdagen och formar politiken i landet.

Hotar man samhället och skapar man kaos, sprider man rädsla och oro så ska man avslöjas med sitt namn och sin bild och ta hand om konsekvenserna.

Näthatet handlar inte om ”invandrarkritik”. Det handlar om ett samhällshot som måste åtgärdas, ett försök att sprida skräck och rädsla om måste stoppas, och första steget är att ta av dem anonymiteten.

Enkel och logisk fråga: Har inte landets minoriteter rätt att få veta vem som hotar dem? 

 

Artiklar

Muslimer tar avstånd från extremism

Gästinlägg av Politifon

Pew Research Center kunde nyligen presentera data över muslimska attityder gentemot extremism. Uppgifterna redovisar att en majoritet av världens muslimer bekymrar sig över religiös extremism – att många avfärdar Al-Qa’ida och talibaner – och våld i religionens namn. Undersökningsgruppen återfinns i åtskilliga muslimska länder. De kommer från Egypten, Jordanien, Indonesien, Malaysia, Libanon, Palestina, Pakistan, Senegal, Turkiet, Nigeria och Tunisien. 67 procent av de tillfrågade uppvisar en negativ inställning till extremism i sina hemländer. I nationer som Libanon och Tunisien finns sådana uppfattningar bland 70% av befolkningen. Turkiet däremot utmärker sig med de lägsta siffrorna i omröstningen.

Den negativa inställningen reflekteras också i det faktum att man inte sympatiserar med grupper som utför attacker och annat våld för att befrämja sina mål:

Al-Qa’ida som ansvarat för de mest kända och mest förödande terroristattackerna de senaste femton åren, erhåller de mest negativa bedömningarna bland samtliga extremistgrupper i undersökningen. Ett medelvärde om sextiosju procent i elva muslimska länder uppvisar i undersökningen en oförmånlig syn på gruppen. Detta inkluderar en majoritet av muslimerna i Libanon (96%), Jordanien (81%), Turkiet (73%) och Egypten (69%). Över hälften av muslimerna i Nigeria, Senegal, Tunisien, Indonesien och Palestina betraktar Al-Qa’ida negativt. I Pakistan och Malaysia balanseras uppfattningen, men då har många inte återgivit någon åsikt.

Detta kan således förklara Al-Qa’idas egen uppfattning om huvudströmsmuslimernas motarbetande. Politifonen har tidigare skrivit om det:

Den politiska desperation som ständigt gjort sig påmind i det låga antal deltagare som varit villiga att sluta sig till de få som redan fortfarande finns kvar, synliggörs i de meddelanden man förmedlar till omvärlden. Al-Qa’idas försteman, sedan bin Laden dog, föreläste i en video som släpptes 2007, hur “Vi ständigt förblir fångar, och motarbetas med byglar av [huvudströmmens islamiska] organisationer och rörelser, för att inskränka på möjligheterna för kamp. Vi måste slå oss fri från bojorna som står mellan oss och våra skyldigheter.”  [Fritt översatt]Inte bara vittnar detta om att al-Qa’ida är försvagade. Det påvisar även hur andra muslimska rörelser “förhindrar kampen” från att fortsätta på den inslagna våldsamma väg som al-Qa’ida vill att muslimer ska ta. Den amerikanska krigsmakten och dess aggression mot islamistiska terrorismen kan inte stoppa terrorism. Muslimer kan stoppa terrorism – så länge de inte motarbetas och nedtystas av oseriösa agitatörer som söker vinna politiska poänger genom att smäda en hel grupp människor och hävda att det inte finns något som heter moderation. Uppenbarligen finns det visst.

Pew-studien visar även på oförmånliga attityder gentemot talibanerna i Afghanistan, Boko haram i Nigeria och Hizbollah i Libanon.

Därtill kan man se att de positiva attityderna gentemot självmordsbombningar har rasat genomgående i den islamiska världen i jämförelse med tidigare resultat. Bara i Libanon, där man tidigare kunnat se höga siffror för acceptans (74%), och de tillfrågade ansåg att självmordsbombingar ibland eller ofta kan rättfärdigas, ligger i dag på 33%. Pakistanierna är den undersökningsgrupp som uppvisar lägst stöd för den specifika krigsstrategin. Hela 89% av de tillfrågade opponerade metoden under alla omständigheter.

Studien visade också data som begraver idén om att islam som religiös företeelse triggar igång sympatier för självmordsbombningar:

…Support för självmordsbombningar korrelerar inte med religiositet […]. Generellt är muslimer som ber fem gånger om dagen inte mer troliga att stödja civila måltavlor än människor som ber mindre/färre gånger.

För att jämföra siffrorna kan vi titta till en annan studie som visar på att muslimer är den grupp som i minst utsträckning ger stöd åt att attackera civila måltavlor:

och

Undersökningen visar på att en möjlig majoritet av amerikanerna opponerar sig att en marginaliserad grupp som Al-Qa’ida attackerar civila mål men att man samtidigt på industriell nivå, med hjälp av sofistikerad militär utrustning, sympatiserar med att den amerikanska militären dödar oskyldiga (i betydligt större skala).

Det visar också på att muslimska amerikaner i mindre utsträckning (21%) än sina kristna (58%) och judiska (52%) motsvarigheter, anser att det är rättrådigt att attackera civila. Mormoner (64%) och ateister/agnostiker (58%) uppvisade också högre siffror. Politifonen menar dock inte att dessa data på något vis går att sammanföra med någon grupps religiösa uppfattningar. Till skillnad från politiserande rasister, tillskriver vi inte grupperna som vidhåller dessa uppfattningar en religiös signifikans per se. Vi menar att religiösa övertygelser till och med skulle kunna användas som moralisk måttstock för att motarbeta terrorism (men vidhåller också att religiös retorik i politiska spörsmål kan framkalla destruering).

Relaterad läsning:

Islam och terror I

Islam och terror II

Islam och terror III

Islam och terror IIII

Artiklar, Myter

Konspirationsteorier om bomberna i Boston

Det cirkulerar redan konspirationsteorier om bomberna mot Bostons maraton i måndags den 15:e april. Enligt några av de färska myterna ligger USA:s regering, illuminati och kanske judarna (!) bakom attentaten, sägs det, och bevisen är bland annat att det fanns poliser i Boston (!) och att polisen övat sig i att skydda staden mot bombattentat samma dag, inför maratonloppet (!)

Sedan den elfte september 2001 är det tyvärr regel att poliser förbereder sig och tränar inför eventuella kommande attentat. Varje större internationellt maraton och sportevenemang bevakas av poliser, så det i sig är inget argument.

Dessutom anges det som ”bevis” att det finns flera grupper på Facebook som uttrycker stöd för offren till bomben i Boston. Grupper som ser ut som att de har bildats INNAN attentaten.

Just det ska vi kika lite närmare på, för det är ganska typiskt för hur ”bevis” skapas för att stödja konspirationsteorier. Här är två bilder som cirkulerar och sägs ”bevisa” att några har känt till attentaten i förväg:

Boston1

Boston2

Den undre bilden kan man läsa om här (länk till FB).

This page is about EXPOSING the TRUTH about the ILLUMINATI and the NEW WORLD ORDER. Help us share the page! (…) Actual screenshot of the boston memorial page that shows ”Joined Facebook on Saturday” at the bottom. Why would this have been set up on a Saturday?

Denna konspirationsteori cirkulerar redan och kan verka skrämmande, men den bygger på total okunnighet. Total okunnighet om att polisen övervakar varje stort arrangemang i jakt på bomber och en stor okunnighet om hur facebook fungerar.

Men det är enkelt att avslöja och motbevisa några av ”bevisen” som påstås bekräfta konspirationsteorierna. Om man en gång i tiden har startat en grupp på facebook, och det har även vi på Motargument, så finns en knapp som heter ”redigera sidan”. Om man klickar där får man alternativet att byta namn/titel på den.

Boston3

Konspirationsteorier kan lätt avslöjas om man är vaksam och ifrågasättande. Och om man väger ”bevisen” mot verkligheten och mot hur man normalt sett går till väga med något.

Krönikor

Bästa sättet att skapa en terrorist

Bästa sättet att skapa en situation där folk går över gränsen och i desperation börjar begå brott, är att behandla folk konstant nedlåtande och förtrycka dem. Så skapar man en grogrund där allt från desperation och uppgivenhet till tankar om hämnd och våld kan gro och växa fram. Det ursäktar inte terrorism, men förklarar mycket, och vill man stoppa terrorism måste vi även se över hur vi behandlar våra medmänniskor på denna planet. Karin Grensman har skrivit ett gästinlägg på detta tema idag.

/Torbjörn Jerlerup

********************

Gästinlägg av Hanna Karin Grensman

På flygplatsen kontrollerar de pass, väskor och våra personer i evighet. Integritetskränkande, tidsödande och kostsamt. De påstår att de skyddar oss från terrorister, trots att försvinnande få terrorattacker innefattar flygplan. De kontrollerar oss alla – utan misstanke om brott. (Bara det faktum att vi accepterar det får mig att skämmas, men det är en annan fråga.)

Buddha Buddha Buddha
Stuck in Customs / Foter.com / CC BY-NC-SA

Vid templet struntar den svenska guiden i att uppmana folk att ta av sig skorna. Munken som bor i templet tar uppenbarligen illa vid sig då vi, i hans ögon, beträder helig mark. Den svenska guiden övertalar dock munken att acceptera vår skobeklädda närvaro – munken är beroende av våra donationer för sin överlevnad.

Jag är övertygad av att västerländsk arrogans och bristande respekt gentemot andra kulturer är farligare (och bättre grogrund för terrorism) än bristande flygplanskontroll.Vi kommer aldrig kunna hindra terrorism genom kontroller – men vi kan dagligen vinnlägga oss om att bete oss på ett sådant vis att vi inte i onödan skapar hat, och därmed fler terrorister.

Att skapa fiender när vi slåss mot kvinnlig omskärelse må vara hänt: det är en (livs-)viktig fråga – att få gå in i tempel med skorna på är det inte. 

Ps. Jag tror ingen behöver oroa sig för munken i exemplet dock, fanatiska terrorist-buddister är ett relativt okänt fenomen.

Recensioner

Jihad, en viktig bok av Magnus Sandelin

Magnus Sandelins bok, Jihad i Sverige som kom ut i våras, rekommenderar jag varmt. Det är en av de viktigaste böckerna som getts ut det senaste decenniet. Det är historien om den våldsbejakande islamismen i Sverige, om hur muslimer gett sig iväg från Sverige för att delta i det ”heliga kriget” och sökt sig till GIA,  Al Shabaab och Al Quaida. Det är historien om fruarna till jihadkrigarna, om familjer med barn som flyttar till våldets Pakistan och fattigdomens Somalia, om danskar och svenskar, om konvertiter som blir fanatiker och om jihadistmiljön i Brandbergen utanför Stockholm, med mera…

Magnus Sandelin beskriver boken bäst själv på sin hemsida:

Bokens framsidaJihad – svenskarna i de islamistiska terrornätverken handlar om en ideologisk miljö som verkar i Sverige, och om några av de människor som lockats dit. Jag ställer frågor om orsaker, och undrar varför diskussionen om de här människorna så ofta kommer att handla om ”muslimer” istället för våldsbejakande extremister? Det händer såväl när sverigedemokrater tar islamistiska terrordåd som argument mot invandring, som när opinionsbildare anklagar polis och rättsväsende för islamofobi.

Efter att ha läst boken drar jag genast paralleller till liknande böcker jag läst om nynazistiska miljöer, t.ex. The thing of Darkness, A sociology of the enemy, som jag läser just nu, eller Hélene Lööws bok Nazismen i Sverige 1980 – 1997. Det hade varit intressant att jämföra det ”Jessica” , änkan till en våldsjihadist som sprängde sig i Irak, säger i boken, med de avhoppade fd sambor till nazistiska ledare i Sverige har att säga, till exempel. Likheterna är stora.

Det jag slogs av under läsningen är att det är en sektkänsla över det som berättas i boken. Samma sektkänsla med fiendebilder, gruppsamhörighet, svart/vit världsbild och tron att man själv har svaren och lösningarna på alla frågor som tänkas kan, talar avhoppade nazister ofta om när de beskriver miljöerna i t.ex. Svenska Motståndsrörelsen.

Den svenska radikala nazismen och den svenska radikala islamismen är ungefär lika stora som grupp. SÄPO punktbevakar ca 200 radikala islmalister. Det är ca 200 som utgör kärnan i den radikala nazismen runt t.ex. Svenska Motståndsrörelsen.

Skillnaderna mellan nazismen och den radikala islamismen är, för att vara rakt på sak, att nazisterna är mer socialt isolerade och stigmatiserade än islamisterna är.

Det finns ett nätverk av människor runt islamisterna som antingen inte förstår vad de egentligen gör eller som tonar ner det med att ”de är så religiösa och goda människor”. Ibland får folk som pratar väl om jihadkrig och jihadkrigare, eller som inte vill ta avstånd från dem, en ganska central roll i det religiösa och sociala livet. Det är givetvis avskyvärt! Liknande med sociala medier. När några av de som gillar våldsjihadisterna sprider budskap på sina facebooksidor att ”dö för Allah” är det ofta några som protesterar, inte alla, långt från alla!

Därför behövs Magnus Sandelins bok och därför behövs journalister som Per Gudmundsson.

Men egentligen skulle det behövas mer. Liknelsen med nazisterna är faktiskt ganska talande. Det skulle behövas samma sorts bevakning över vad våldsjihadisterna gör som Expos bevakning över vad nazisterna gör. Det glädjande är att Expo nu meddelat att deras bevakning av våldsjihadisterna ska öka. Det passar bra ihop med deras övriga verksamhetsområden eftersom våldsjihadisterna ofta är rabiat rasistiska mot alla som de ser som ”de otrogna”.

Dessutom hade ett samarbete behövts inledas med de i den muslimska miljön som reagerar mot galenskapen. I boken intervjuas en som protesterar mot Al-shabaab i Göteborg. Jag vet att man i många moskeer gör sitt bästa för att isolera galenpannorna så mycket man bara kan. Det görs mycket, men det görs i det fördolda och utan samordning.

Det viktiga är inte om Expo gör något eller ej, utan ATT det görs. Och det hade varit bra om man bevakat den våldsbejakande islamismen i hela Norden. För samma brist på samordnad bevakning upplever jag finns i Danmark och Norge.

Det är en bra bok! Köp den!

P.S.

Och den vanliga disclaimern till folk som är islamhatare eller våldsjihadist-kramare. Islam är INTE samma sak som våldsbejakande islamism, lika lite som kristendom är samma sak som bombkastarna i IRA på Irland på sin tid.

/Artikeln publicerades först på Frihetssmedjan