Etikettarkiv: romer

Artiklar

Ekonomin kring EU:s romer

För inte så länge sedan så diskuterade jag med en person som tyckte att det nu gått för långt och att vi behöver se om vårt eget hus innan vi kan ta emot fler. Jag förstår frustrationen men det finns inget som tyder på att det blir så mycket bättre med stängda gränser. Fler människor innebär större ekonomi och fler arbetsmöjligheter. Som jag ser det så är det inte direkt resurserna som minskat, det är istället synen på hur resurserna ska fördelas som är problemet. Satsas det på de rika så är det de rika som kommer att gynnas – hur många eller hur få det än är som kommer att invandra…

Nu till min poäng. Det går ett drev mot romer i Sverige. Ett drev som menar att de är kriminella och uslingar hela bunten. Jag håller naturligtvis inte med även om jag kan se en komplexitet i när vi har en romsk kultur som inte innefattar integration. Först hur det talas om romer.

Jag väljer att klippa från ett tidigare inlägg om migrationskohorter:

”Det var nu. Nu som de kom. De som kom från Somalia, Balkan, Mellanöstern (jag tycker inte om den benämningen men de som led av sviterna från bl.a. Gulfkriget) etc. De som kom att bli likställda med ”problemet”. Trots att de flyktingar som kom under 90-talet inte hade någon chans att påverka den svenska ekonomin eller hade något att göra med börser, spekulationer och investeringar så var det de som var problemet. Istället för att se de faktorer som lett till att integrationen fallit mellan stolarna så valde politiker, sakkunniga och gemene man att skylla på invandrarna – och i viss mån invandring i stort.

Ny Demokrati kunde få 6.7 % av rösterna i riksdagsvalet genom att skylla på dem. Rationaliseringar gjordes för att spara pengar eftersom det var för dyrt att ha fler anställda än nödvändigt. Tekniken gick snabbt framåt och den mängd arbeten som i stort sett mest behövde ”ett par händer” ersattes av maskiner. Arbetsmarknaden hårdnade och de pengar som fanns i överflöd under 50-talet till 70-talet på grund av vår inblandning i WWII började sina och vi var tvungna att stå på egna ben.”

MoneyVi har haft invandringsströmmar från ett flertal länder, som idag inte ses som ”problem”. Exempel på sådana länder är Chile, Turkiet, Finland, Norge och Iran. Problemen med människor från dessa länder knyts inte längre till landet utan klumpas ihop som generell invandring men statistiken visar att större delen av de som kom från dessa länder har integrerats i samhället. Detsamma gäller de som invandrade från det forna Jugoslavien, de som, till en början, var ”maffia” hela bunten är numera entreprenörer, lärare, politiker, bibliotekarier eller vad de nu kan tänkas jobba med…

Sen gäller det vilka lösningar som skulle kunna finnas för oss som inte tycker att det är OK att slänga ut människor som har det väldigt svårt. Det är lätt för oss att säga att Rumänien ska ta sitt ansvar och se till att den romska befolkningen ska få samma villkor som resten av befolkningen – vilket inte är så lätt som det kan tyckas. Byråkrati inom EU, arvet från den gamla kommunistiska diktaturen, med tillhörande ekonomiska kriser, och okunskap kring möjliga lösningar gör att hjälpen inte går dit den ska. EU har faktiskt avsatt 184 miljarder kronor för utvecklingen av Rumänien, varav 32 miljarder skall gå direkt till de fattigaste. Det kanske är dags att EU hjälper de länder som tar emot rumänska romer istället och se till att det skapas förutsättningar för trygghet och stabilitet i mottagarländerna, med hjälp av det stöd som de faktiskt är berättigade till. Skulle vi få ett par miljarder som skall gå till direkt stöd för romer i Sverige så kan vi utföra väldigt mycket. Är det öronmärkta pengar så kan inte ”invandringskritiska” få luft under vingarna, åtminstone inte gällande ekonomiska faktorer, eftersom det är pengar som vi inte skulle ha fått om romerna inte var här. Kan vi få in dessa i samhället så kan vi vända bördan till något positivt och få in skattemedel istället för att blunda och stoppa huvudet i sanden – och hoppas att problemet, nämligen att folk flyr till Sverige för att tigga och att det är ett bättre liv än i hemlandet, löser sig självt.

Det börjar bli dags att ta tag i fördelningspolitiken på riktigt – inte bara på skrivbordsnivå.

Artiklar, Myter

Sverigedemokraternas myter om tiggeriet

Expo har sammanställt myterna Sverigedemokraterna sprider om tiggeriet.

Vi citerar punkt fem.

Sd:s lögner stinker!
Sd:s lögner stinker!

SD-påstående 5 – Bilden av fattigdomen i Rumänien är överdriven.

”Såg precis ett gäng romer sitta i ett köpcentrum o fippla med sina mobiler. Vad säger man, fattigdom är relativt eller? #tiggeri #bluff”, skrev riksdagsledamoten Kent Ekeroth (SD) på Twitter den 3 maj.

”Det är så att när man tittar på situationen i Rumänien så är min bild att den är ganska överdriven. Jag tror till och med att det är lättare att få jobb i Rumänien än vad det är att få jobb i Sverige. Det verkar också som att den rumänska regeringen gör en hel del för att försöka integrera romerna i det rumänska samhället. Jag tror att det förekommer väldigt mycket myter kring den här frågan”, säger Richard Jomshof i videon på SD-videon.

Rumänien har den lägsta medellivslängden i EU. 2010 levde var femte rumän under fattigdomsgränsen, mätt som inkomst under 60 procent av landets genomsnitt, enligt Utrikespolitiska institutets Landguiden. Diskriminering mot romer är utbredd i landet, speciellt när det kommer till boende är vräkningar av romer satt i system, rapporterar Human rights watch. UNICEF lyfter fram att romers barn diskrimineras i skolan och att romska barn i vissa skolor segregeras. ”Skolor med stor andel romer är ofta i sämre kondition än andra institutioner”, skriver UNICEF.

– I Bulgarien och Rumänien lever 80 procent av den romska befolkningen på mindre än fyra dollar om dagen. I Ungern lever 40 procent under fattigdomsgränsen. FN beskriver diskrimineringen och rasism mot romer som ett av de allvarligaste människorättsproblemen i Europa, säger Ian Hancock som är professor på University of Texas och en av de främsta experterna inom forskningen om romer.

Fram till åtminstone 1864 användes romer som slavar i Rumänien. När slaveriet upphört fick de tidigare slavägarna kompensation för förlusten. Inget program inleddes för att utbilda och integrera de före detta slavarna till ett fritt samhälle.

Läs hela artikeln här:

http://expo.se/2014/sa-ljuger-sd-om-tiggarna_6512.html

 

Artiklar

Nationella minoriteter: romer

Motargument publicerar en artikelserie om Sveriges nationella minoriteter. Detta är den första delen i serien.

Sverige har fem nationella minoritetsspråk: romani chib, samiska, finska, meänkieli och jiddisch. Det svenska teckenspråket är inte klassat som ett minoritetsspråk men har i språklagen samma status som minoritetsspråken. All offentlig förvaltning har skyldighet att följa språklagen. Den statliga myndigheten Språkrådet har i uppgift  att bevaka hur samhället följer dessa skyldigheter.

Om språket

Romernas språk, som kallas romani, romska, romanes eller romani chib, är ett språk utan egen nation. I de flesta länder där det talas romani är det ett minoritetsspråk. Romer finns över hela Europa och på de andra kontinenterna, vilket gör romska till ett transnationellt språk. Romska tillhör den indiska grenen av de indoiranska språken och är alltså ett indoeuropeiskt språk med flera varieteter av språket. Ordet rom betyder ’man’, ’människa’. Traditionellt har romerna inte bara talat sitt modersmål utan också språket i landet där de bor; många har också talat ett tredje eller t.o.m. fjärde språk. Romer har bott i Sverige åtminstone sedan 1500-talet. I dag används språket av ca 40 000 talare i Sverige.

Romastrategin

I februari 2012 beslutade regeringen om en strategi för romsk inkludering, även kallad Romastrategin. Det övergripande målet är att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som är icke-rom. Under 2012-2015 pågår en pilotverksamhet där tanken är att ta fram goda exempel på arbetssätt som sedan kan spridas över landet. De kommuner som ingår i pilotprojektet är Göteborg, Helsingborg, Linköping, Luleå och Malmö. På uppdrag från Skolverket genomfördes i början av förra året en studie i syfte att kartlägga pilotverksamheten i de fem kommunerna. Det är denna studie den här artikeln huvudsakligen är uppbyggd på. I studien gjordes intervjuer och samtal med sammanlagt 81 elever, lärare, föräldrar och brobyggare. Brobyggare är benämningen på de kvinnor och män med romsk språk- och kulturkompetens som har anställts i de fem pilotkommunerna.

Det är viktigt att barnen lär sig svenska i förskolan så att de sedan klarar sig i skolan. Uppfattningen från studien visar att det finns en tendens att fler och fler romska barn går i förskolan. I Malmö kommun har man utformat en broschyr om förskolans betydelse. Något som är mycket problematiskt är övergången från mellanstadiet till högstadiet. Från att ha haft en lärare som ansvarat för kontakterna mellan hemmet och skolan finns det i högstadiet flera olika lärare, och den kontinuerliga kontakten med en särskild lärare finns oftast inte längre.

I de fall då de romska eleverna har dåliga skolresultat handlar det dels om frånvaro, dels om svårigheter för föräldrarna som ofta har bristande kunskaper i svenska och negativa erfarenheter av sin egen skolgång. Att många romska familjer bor i socialt utsatta områden är sannolikt också en faktor. Intrycket är ändå att fler och fler romska elever klarar grundskolan. Lärarna menar att många elever, men inte alla, har bristfälliga kunskaper i svenska och inte heller ett utvecklat språk på sitt modersmål.

r☼sita
För att det ska bli ännu bättre i skolan framhåller de intervjuade eleverna att lärarna borde bry sig om alla elever oavsett vem de är.schaaflicht / Foter / CC BY-NC-SA

Brobyggarnas betydelse

Lärarna tror att brobyggarna haft stor betydelse. En förälder anser att lärarna inte ger tillräckligt med stöd, ”eftersom det är romska barn så bryr de sig inte”. En annan förälder säger att ”det känns bättre med brobyggaren i skolan, fler sådana skulle behövas, jag tror att barnen skulle gå framåt då”. Innan brobyggarna kom kände de intervjuade romska eleverna att det inte fanns stöd för dem. Upprepade gånger betonar eleverna vilken stor roll brobyggarna på kort tid har spelat för dem. Det har blivit bättre kommunikation och mycket har uppmärksammats. De säger också att lärarna måste känna till mer om romernas historia, för de vet inte så mycket.

Alla talar inte om i skolan att de är romer. Skam kan vara en vanlig orsak till detta. Risken är, enligt de intervjuade romska personerna, stor att de blir kallade ”jävla zigenare”. Den som redan är utsatt för diskriminering blir oftare utpekad som skyldig när det inträffar saker. Även vuxna uttrycker att de känner sig diskriminerade på arbetsplatser och ute i samhället. Fördomar, diskriminering och rasism är fortfarande en realitet i dagens samhälle.

Skola och utbildning framhålls hela tiden generellt som nyckeln till framgång. Men många romer går trots utbildning arbetslösa, särskilt om de talar om att de är romer när de söker arbete. Detta kan göra romska föräldrar skeptiska till skolgångens betydelse för sina barn. Genom att i stället se till att barnen får relevanta kunskaper för romska sammanhang känner föräldrarna att de själva kan garantera barnen det som behövs för att klara sig som romer. Ett exempel som kom fram i studien är en pappa som tog med sin son på inköpsresor under skoltid, för att sonen skulle få lära sig samma yrke som fadern, och därmed få möjlighet till försörjning.

Rädsla för anmälningar

Bakom barnens frånvaro i skolan finns sannolikt flera faktorer; en rädsla för olika utredningar eller anmälningar till socialtjänsten uttrycks av flera föräldrar men även hos barnen. Det kan vara utredningar om dyslexi eller för eventuell placering i särskolan. Mot bakgrund av historiska erfarenheter av romska barn som tagits från sina föräldrar under olika perioder, framstår rädslan för socialtjänsten som välgrundad. Denna rädsla kan i sin tur befästa en rädsla för andra myndigheter och kontakter med dessa. En del föräldrar kommer till skolan dagligen för att se till att barnen har det bra och att inget hänt dem. Ibland tolkas detta från skolans sida som att föräldrarna är överdrivet ängsliga när det gäller de egna barnen.

Fortfarande finns det barn som stannar hemma från skolan, och barn som reser bort under skoltid, men det som förändrats är vetskapen om skolans betydelse hos de romska familjerna. Under föräldraintervjuerna har det kommit fram önskemål om att skolorna ska ordna samrådsmöten med alla romska föräldrar, för att diskutera barnens skolsituation, även frånvaron, vad den kan bero på och hur man kan lösa problemet.

Hur ska en meningsfull närvaro i skolan kunna skapas för de romska eleverna? Det ställer krav på att skolan i högre grad arbetar för ett mer interkulturellt förhållningssätt. Kunskaper om romernas historia, språk, kultur och samtid framstår här som en viktig del. Skolgång är av stor vikt för romernas överlevnad som minoritet. En minoritet som Sverige enligt lag ska skydda och bevara. Skolplikt och närvaro för romska elever måste innebära en meningsfull närvaro och skolgång, som inte sker under hot om tvångsomhändertagande. Priset för inkludering, skola och utbildning ska inte vara att behöva avsäga sig sin identitet.

Läs gärna:

Modersmål nyckeln till svenskan

Katarina Taikon (böcker och tv-serie om Katitzi)

www.minoritet.se

 

/Andrea Daleflod

Artiklar, Myter

Varför antas romerna sakna ledare?

Visst är det jobbigt när man har fel? Ni vet när man har en fast övertygelse som man resonerat sig fram till och som man i sin tur använder för att driva en mängd argument och bygger en viktig del av sin världsbild på? Och när man inser att man har haft fel så tappar man, åtminstone tillfälligt, en bit av sin egen självkänsla. En insikt som leder till tystnad och ofta förträngning.

So Complicated Was the Fall | 227.365
Stephan Geyer / Foter / CC BY-NC-ND

Författaren till denna artikel har drabbats av sina egna felaktigheter flera gånger i livet. Som när insikten om att jultomten inte finns ledde till känslan av bedrägeri.

Eller när vuxna i min barndom slutligen övertygade mig om att jag, till skillnad från pojkarna i Astrid Lindgrens bok Nils Karlsson Pyssling flyttar in, inte kunde växla mellan att bli liten som en tumme genom att vidröra en spik och säga ”tjillevippen”.

Och de jobbiga insikterna om att ha fel har fortsatt. Från min förmåga att leverera domedagsprofetior om svenskt medlemskap i EU, till att idag vara en passionerad EU-förespråkare. Från att ha förutspått Sveriges kommande ekonomiska ruin om vi avstod från att ansluta oss till den Europeiska Monetära Unionen, till att med lättnad se Sverige behålla sin egen valuta.

Jag gjorde antaganden och påståenden som passade min världsbild. Och jag hade fel.

Vi är många som har fel ibland, men som har svårt att inse det, kanske för att vår egen förträfflighet står i vägen. Nu senast Peter Kadhammar, i hans artikel ”Varför har romerna inga politiska ledare?”

Kadhammar skriver:

De romska tiggarna ­sitter vid banko­mater, i nedgången till ­tunnelbanan, längs väggarna på Kungsgatan, de går på trottoarerna och skramlar med pappmuggar.De sätter upp en kåkstad i Högdalen. Kronofogden kör bort dem. De bygger en ny i Flemingsberg. Hur kommer det sig att ingen företrädare för ­romerna uttalar sig om ­denna misär? Varför har ­romerna inte organiserat sig i hemlandet Rumänien?Ja, de är bottenlöst fattiga. Ja, de är diskriminerade. Men det kan inte vara hela bilden. Det finns många ­andra som är bottenlöst fattiga.

I artikeln berättar han därefter om just en romsk ledare i Sverige för vilken Peter Kadhammar försöker förklara varför romer förtrycks och hur romer tänker och brister i sitt tänkande. Den romske ledare som Kadhammar träffat heter Marian Wydow, en enligt honom ”klok och sansad karl”. Peter Kadhammar kanske också vanligtvis är klok och sansad, men han tycks ha drabbats av blindhet i sin logik och slutledningsförmåga.

Han anser sig veta att ingen företrädare för romerna uttalar sig om misären som många romer lever i. Han efterlyser romska ledare samtidigt som han just talar om en romsk ledare han träffat i Sverige.
Han anser sig veta att romer ”inte kan vara förtryckta hela tiden”. Hur vet han att romer som förtrycks i så fall förtrycks på deltid istället för heltid?

Han konstaterar att det finns många andra än tiggare som samtidigt är romer som är bottenlöst fattiga. Har Kadhammar frågat sig om icke-romer som är hemlösa, bottenfattiga, dragits in i missbruk och annat elände bara drabbats av detta på deltid?

Och Kadhammar levererar mer av sin kunskap och sina insikter:

De svarta i USA hade ledare. ­Judarna, och många av dem levde före andra världs­kriget lika eländigt som ­romerna i Östeuropa, hade ledare. ­Bara romer kan ­befria romerna. Varför har de inga politiska anförare?

Ja, svarta i USA hade och har ledare. Även under slaveriet. Många mördades, misshandlades, torterades och fördrevs. Innan de slutligen befriade sig själva genom att få majoriteten av rösterna i den amerikanska kongressen, de amerikanska delstaterna och genom att rösta bort diskrimineringen. Eller fick de kanske en viss hjälp från den vita majoritetsbefolkningen i USA? Kom den hjälpen i så fall över en natt? Krävdes det ett inbördeskrig och en mer än hundraårig medborgarrättskamp för att få bort den värsta diskrimineringen och förföljelsen? En kamp som kanske också krävde deltagande från det vita majoritetssamhället? Har Kadhammar tänkt på det? Det borde han göra om han är klok och sansad.

Judarna i Europa hade och har mycket riktigt ledare. ”Trots” dessa ledare och trots perioder av minskat förtryck av Europas judiska befolkning drabbades den av Förintelsen. De allierade bombade sönder Tyskland till ruiner under andra världskriget, men bombade inte koncentrationslägren eller järnvägarna som transporterade miljoner människor till gaskamrarna.

Skall Europas judar klandras för att ha bedrivit för dålig lobbyism eller för att så få av dem lyckades rymma från sina egna mördare?

Och Förenta Nationernas deklaration av de mänskliga rättigheterna, Nürnbergrättegången, likväl som skapandet och erkännandet av staten Israel, krävde medverkan från merparten av världens övriga nationer och folk. Har Kadhammar tänkt på det? Det borde han göra om han är klok och sansad.

Således, faktumet att utsatta människor har starka ledare och organisationer skyddar dem inte nödvändigtvis från diskriminering och förföljelse. Det var inte bara svarta i USA som kunde befria svarta amerikaner. Det var inte bara judar som kunde befria sig själva. Det är inte bara romer som kan befria romer.

Framförallt bör inte förtryckaren förutsättas förtrycka. Upphör förtryckaren med sitt förtryck så upphör behovet att befria sig från ett förtryck. Har Kadhammar tänkt på det? De borde han göra om han är klok och sansad.

Men hur ligger det till nu egentligen? Saknar romer ledare och organisationer, vid sidan av den ledare i Sverige som Kadhammar omnämner och besökt?

Om Kadhammar är klok och sansad borde han ha sökt på www.google.se och www.youtube.com. Då hade han upptäckt att verkligheten och hans antaganden är två diametralt motsatta företeelser.

De romska kungarna

Till skillnad från i Kadhammars föreställningsvärld har romer haft politiska ledare genom Europas historia.

Främst i äldre tider men även idag verkade traditionella romska ledare utifrån europeiska kungar och adel som modell. De kallas och kallades för kungar och ärver sin makt. Inte sällan lever denna politiska och ekonomiska elit i stor rikedom. De hade och har en uppdelning i klaner till viss del motsvarande nationer.

Men existensen av detta romska ledarskikt under flera sekler har inte förhindrat romer att förföljas i sekler. En förföljelse som kulminerade i Förintelsen då hundratusentals romer mördades.

Den romska medborgarrättsrörelsen

I modern tid organiserar sig romer allt mer och kämpar allt mer i Europas länder och på EU-nivå och kampen omformas till en medborgarrättsrörelse ofta dominerad av yngre, välutbildade, romska män och kvinnor. Ett exempel på den utvecklingen är hur en romsk organisation år 2011 höll en demonstration utanför EU-parlamentet i Strasbourg för att uppmärksamma förföljelserna, diskrimineringen och pogromer gentemot romer i Bulgarien.

I Rumänien rivs byar och kvarter bebodda av romer – med bulldozrar. Romer tvångsförflyttas till områden utanför rumänska städer som tidigare använts som dumpningsplatser för kemiskt avfall. Där saknas fungerande bilvägar, rent dricksvatten, uppvärmt vatten, men det finns gott om råttor och vilda djur.

Har de drabbade romerna en åsikt om saken? Protesterar de? Är det romernas fel att de inte lyckats stoppa sin egen tvångsdeportering till områden fyllda av gift, vilket Kadhammar tycks implicera?

Är det romers fel att de utbildas för dåligt?

Romer anklagas för att inte vilja att deras barn skall få en utbildning. Studier av en rapport, som är utförd av en romsk organisation i Polen, visar att liksom liknande rapporter tar romska föräldrar sina barn ur skolor på grund av andra skäl. Som att romer ofta mobbas, beskylls för att de hamnar i bråk och för att de placeras i specialskolor mot sin vilja.

Rapporten visar även att romer ofta har svårt att få anställning även när EU eller organisationer betalar 100% av deras löner. Något som kanske i vissa fall förklarar varför en del romer inte i första hand överväger att söka jobb istället för att tigga?

Inser romer att de kan vända sig till nationella och överstatliga rättsväsenden om de anser sig utsatta för diskriminering? Ja åtminstone i vissa fall.

En romsk student i Tjeckiska republiken lyckades driva sin egen placering i en ”specialskola”, med övervägande romska elever med en undervisning kraftigt undermålig det nationella genomsnittet, till Europadomstolen. Han vann sitt mål.

Observera att denne student inte vägrade gå i en skola för att han ville slippa gå i skolan, utan för att skolan var för dålig och att han placerats där på grund av sin etnicitet.

Men skall romer anklagas för att många av dem har för dåliga juridiska kunskaper, om mänskliga rättigheter och om hur det lagliga skyddet mot diskriminering fungerar?

Tjuvaktigheten mot romer

Till skillnad från den kloke och sansade Kadhammars föreställningsvärld, finns det allt fler rättsutbildade romer i Europa:

Inte minst organisationen European Roma Rights Centre, bland annat bestående av romska advokater specialiserade på mänskliga rättigheter. Vid sidan av att de driver enskilda diskrimineringsärenden och andra mål som berör romer i Europa, bedriver de lobbyism bland Europeiska Unionens institutioner.

Romer har i ett halvt årtusende anklagats för att vara tjuvaktiga. I själva verket är det romer som utsatts för systematisk tjuvaktighet. Såväl tjuvandet av deras bostäder, utbildning, framtid, men även pengar. European Roma Rights Centre påpekar att Bulgarien, men även andra länder skär ner på romers utbildning och boende, varpå EU ger samma länder pengar ämnade för att försöka förbättra romers situation. European Roma Rights Centre påpekar att även anslagen från EU stjäls av mottagarländerna.

Romer för dåliga på att stoppa beskjutning

I Ungern har privata ‘stormtrupper’ börjat angripa romer med piskor, pistoler och gevär. Vuxna män angrips. Kvinnor angrips. Barn angrips. Som tur är har romer insett att det finns polis och de har tillkallat polis. Polisen har antingen sett sig oförmögen att stoppa våldet eller så har de arresterat romer.

Hur skulle romerna ha agerat? Enligt Kadhammar kan ju bara romer befria romer. Fanns det romska ledare på plats i den ungerska by som filmklippet ovan gör en dokumentär om? Ja, romska ledare fanns och de bad byns romska befolkning att inte försvara sig på grund av risk för en förvärrad förföljelse.

Till synes verkar romerna misslyckas med sin egen befrielse oavsett om de försvarar sig eller inte. Eller skjuter de för lite och för sällan och för dåligt på de som beskjuter dem?

Och det är kanske möjligt att en del av dem istället väljer att bege sig till ställen som Högdalen i Stockholm? Medan Peter Kadhammar och andra sitter i sina uppvärmda lägenheter, med rinnande vatten och funderar på varför en del romer kommer till Sverige, för att leva med sina barn, i tält, utan rinnande vatten, mitt i vintern.
Varpå de drar slutsatsen att romer saknar ledare och bara kan befria sig själva från förtrycket.

Hur klok och sansad är man då? Är man ens intresserad av att ta reda på och hålla sig till sanningen? Eller nöjer man sig med de myter och lögner som kletats på romer i femhundra år? Blir inte lögnerna en del av det förtryck som Kadhammar vill att romer själva skall befria sig ifrån?

Artiklar

"Ta hand om invandrarna själv då!"

Argument: ”Om du nu tycker så mycket om invandrare/romer/tiggare/muslimer varför tar du då inte in dem i ditt eget hem och ser till att de får det bra? Jag har ingen lust med det och ska inte behöva göra det!”

Motargument: Denna typ av argument brukar ske när jag diskuterar mänskligt värde. Då tas argumenten ner till mikronivå där jag som försvarare av mänskliga rättigheter och värdig behandling av behövande skall stå som personligt ansvarig för olika samhällsgruppers väl och ve.

Det vanligaste är att jag förklarar hur orimligt argumentet är för att sedan visa på skillnaden mellan att vilja göra något på nationell/global nivå och mellan att använda de egna privata medlen för att förändra omvärlden.

Vi i Sverige kan inte ta hand om alla fattiga och utsatt i världen, så är det. Dock kan vi, som medlemmar i EU och tillhörande de rikare länderna på jorden, agera och kräva större globala insatser för utsatta länder/folk/grupper.

Vi kan inrikespolitiskt arbeta för att öka inkludering och integration, detta görs genom välkomnande och utbildande. Förutsättningen för det är att våra skattemedel används på ett vettigt sätt, där vi skapar ett tryggt klimat utan våld. Det våldsutövande som skulle krävas för att förhindra tiggeri (hur nu det är en långsiktig och/eller human lösning) är inget som jag vill se i Sverige – eller någon annanstans.

Frågan är om förespråkarna för dessa tuffa tag (om vi tar bort alla humana aspekter) verkligen är beredda att lägga stora summor pengar på att upprätthålla denna ”ordning”? Frågan är om de inser att det kostar pengar att upprätthålla hårda tag? Frågan är om de inser att lagar som förbjuder folk att röra sig på ett viss sätt eller kriminaliserar existens faktiskt kostar pengar? Eller är tanken att medborgargarden ska stå för vår säkerhet och se till att lagen följs…?

För någon dag sedan reagerade jag på ett inlägg i en grupp som inte hade det minsta att göra med invandring eller ekonomisk fördelning i samhället:

FB - viskningar

Detta skrevs av en person som uppenbarligen ville få det att se ut som om denne skrivit inlägget själv, vilket den inte hade gjort. Originalet är en blogg (som jag väljer att inte länka till) som lätt hittades genom att kopiera in ett stycke i webbläsarens sökmotor. Anledningen till att jag ens blev misstänksam var att språket skiljde sig rätt mycket i följande kommentarer. Nåväl, jag svarade:

Svar 1 viskningar

Svaret dröjde inte:

FB - viskningar2

Jag hann svara att jag inte var villig att ge mig in i en pajkastning och frågade varför personen var tvungen att ta till personliga påhopp, flytta diskussionen samt påpeka att huvudinlägget inte ens var relevant för den grupp som inlägget klistrades in i.

Efter lite fundering så kollade jag upp texten i huvudinlägget och fann bloggen, vilket jag påpekade. Nu är tråden borta men denna typ av argumentation finns därute. Det är därför jag valde att konkretisera det motargument jag har använt i flera år, grundat i saklighet och fakta.

Krönikor, Myter

En släktforskning i förföljelse

Den här delen av min släktforskning är ganska talande. Vid detta tillfälle satt tre av mina anfäder på Långholmen samtidigt. Vid det tillfället hade de inte något släktskap. Dömda för småbrott, men framförallt för att de var romer. Vid ett tillfälle i slutet av 1800-talet satt en hel familj (mina släktingar) inspärrade. Barn, vuxna och gamlingar (den yngsta var två år). Lösdriveri.

Det är samhället som dömt romer till kriminalitet, genom att misstänkliggöra dem och skapa myter kring dem. Det är majoritetssamhällets nedärvda fördomar om eventuell kriminalitet som är problemet, inte romerna. Tvångssterilisering, ghetton, förföljelse och fängelsestraff bara för att man uppehållit sig på fel plats skapar en misstro från romerna mot myndigheterna.

Lösdriverilagstiftningen gjorde det i början av 1900-talet tillåtet för kommunerna att fördriva romerna efter tre veckor på samma plats. Samtidigt blev det kriminellt att vandra längs vägarna.Text

 

Damned if you do, damned if you don’t!

Hur skulle då barnen kunna börja i en ny skola? Om de ändå blev tvungna att flytta efter tre veckor? Det var först på 60-talet och med hjälp av systrarna Taikon som romska barn fick rätt att gå i skolan. Vi steriliserades, blev misshandlade (Jönköpingskravallerna), förföljda, bespottade och stämplade. Vissa vågade inte säga att de var romer, än mindre prata sitt eget språk, av rädsla att barnavårdsbyrån skulle ta barnen eller sterilisera en.

En kvinna som steriliserades blev tvångsaborterad, i sjunde månaden.

Än idag har man svårt att få lägenhet, hjälp av myndigheter, blir bespottad och misstänkliggjord på grund av sin etnicitet. Och nu senast; register.

Det är majoritetssamhället som är problemet, inte romerna. Tänk om folk vågade ha lite självdistans och se på sina egna fördomar för en gångs skull. Om människor pekar på dig, spottar på dig och behandlar dig som en kriminell ända sedan du föds. om du blir exkluderad från majoritetssamhället gång efter annan under din uppväxt; då blir inte steget lika långt från att ge efter på de förväntningar omgivningen har på dig.

Jag har aldrig gått mot röd gubbe. Bara en passus.

Bensinstationer, mataffärer, hyresbolag, sjukvård och så vidare. Listan kan göras lång.
Romerna är inte överrepresenterade i hatbrottslagstiftningen, däremot ser man intressant statistik över denna grupp som avviker från det normala.

Brottet begås ofta i det offentliga rummet och man misstänker att mörkertalet är större än i de övriga grupperna. Detta på grund av att romer är så vana vid hatbrott, sedan generationer tillbaka. Man anmäler inte och det är en av de utmaningar vi har när det gäller att integrera romer i det svenska samhället. Man anmäler inte för att man inte litar på myndigheter. Efter det här funderar jag på om inte mörkertalet kommer att växa ännu mer?

En snabbskola för dig som inte vet vad en rom är:

Romerna är ett folk, enligt senaste forskningen ett folk från norra Indien, en krigarkast, en armé, som vandrade ut från norra Indien för ungefär 1000 år sedan. Sedan dess har de levt i exil var de än har kommit i världen. De har inget eget land.

Register

I nästan varje land de kommit till har de utsatts för omfattande diskriminering och förföljelse. De har utsatts för förintelse och massmord. I Sverige bor tiotusentals romer varav många har befunnit sig här sedan 1500-talet. Taikons kom hit på 1800-talet.

Än idag utsätts vissa för diskriminering. Innan man fäller domar om att romer inte vill integreras, får man ta en titt på vad de utsatts för. För även om man vill har det inte gått. Utan skolgång, inget jobb. Utan jobb, dålig ekonomi, dålig ekonomi, socialt utanförskap.

TÄNK Svenska folket!! Använd de små grå istället för att hoppa till rasbiologiska förklaringar, som blev överbevisade redan på 30-talet!

Artikeln är skriven av en romsk kvinna som vill vara anonym (reds. anmärkning)

 

Krönikor

Romregistret avslöjat – finns det fler?

Nyheten om romregistret som polisen har i sin ägo har slagit ner som en blixt. Men finns det fler register? Och vad har hänt med de gamla registren?

 

XVI
philipp daun / Foter / CC BY-NC-ND

Jag har valt att på olika sätt engagera mig antirasistiskt. Det behövs. Det finns mycket rasism i samhället, inklusive hos stat och myndigheter. Romregistret har jag hört rykten om tidigare. Eller rättare sagt rom-registren. Det lär finnas flera. De har funnits länge och härrör från 60-talet. Det jag undrar är om polisen i Skåne haft tillgång till de äldre registren också och inkluderat uppgifter från dem?

Och jag undrar vad som hände med ”Juggeregistren” från 80-talet. Jo, man har kartlagt invandrare från Jugoslavien också som man ansåg vara ”juggemaffian” – Polacker registrerades under 80-talet då polska tavelförsäljare (dvs agenter för Warszawapakten) besökte landets officerare. Var finns de registren?

Nej jag har inte källor på det. Det är bara sådant som folk i förtroende nämnt för mig under årens lopp.

En polis, som sa att han förde register över miljöaktivister, träffade jag runt 1997. Detta var vid tiden då extrema miljögrupper brände minkfarmer och mjölkbilar. Han påstod att han dessutom hade tillgång till register över ”annan organiserad brottslighet” som ”zigenare och juggar”. Stämmer detta?

Polisregister över romer och ex-jugoslaver lär ha klassats i samma kategori som medlemmar i MC-gäng enligt folk med insikt jag mött. Stämmer detta?

Och stämmer det som också ”ryktats” att polis och SÄPO kartlade Sveriges polacker på 80-talet i samband med de polska tavelförsäljarna? Jag minns en viss officer jag mötte då jag jobbade i hemtjänsten som berättade om hur exilpolacker var ”släkt” med tavelförsäljarna och ”sovande agenter” för dem, och hur man fick reda på detta genom övervakning och kartläggning.

Det behövs en antirasistisk massrörelse i landet som kräver ALLA korten på bordet kring detta.

Aldrig förr har det varit så enkelt för staten att övervaka medborgarna. Nu måste vi medborgare övervaka staten. 

Krönikor

Flyktingar i allemansland

Det var en fredagskväll. Jag var på bra humör och befann mig vid Medborgarplatsen på Söder i Stockholm och åt en hamburgare. Jag skulle träffa en vän, gå ut på en bar, lyssna på musik, dansa och dricka drinkar. Jag satt på en uteservering intill en korvkiosk omgiven av en massa glada, korvätande, salongsberusade personer.

En man med ryggsäck och ett värdigt, men ängsligt, ansiktsuttryck kom fram och tittade länge på mig. Han såg ut som en tågluffande turist; nyfiket, glatt och en aning fascinerat observerande sin omgivning. Enkla men rena kläder som är sköna att färdas i. Och så den stora ryggsäcken. Jag tittar undrande men vänligt tillbaka. Han går iväg några steg och väntar i några minuter och kommer tillbaka och fortsätter titta. Till slut hälsar han på engelska och jag hälsar tillbaka.

Slutligen frågar han om jag har lite pengar. Han säger att han inte ätit på två dagar. Jag ger honom en tjugokronorssedel – de enda kontanter jag bär på. Han tackar och säger att han skall gå och köpa sig en smörgås. Innan han går i riktning mot en butik frågar han mig var jag kommer ifrån. Jag svarar och ställer samma fråga tillbaka. Han berättar på knagglig engelska att han är rom och nyss anlänt från Rumänien.

Den okände mannen är en av flyktingarna i ”Allemansland”. Även känt som den Europeiska Unionen.

Europeiska unionens fundament: de mänskliga rättigheterna

EU skapades av ett enda övergripande skäl, nämligen att Europas nationer inte än en gång skulle kastas in i ett blodigt krig med miljontals döda och lemlästade människor. Konstruktionen av EU vilar på en rad gemensamma skyldigheter och rättigheter som dess medlemsländer tar på sig. EU och dess föregångare har sedan länge haft fri rörlighet för varor och tjänster, men sedan 90-talet gäller detta även människor.

KIF_1434
roma.rights / Foter.com / CC BY-NC-SA

Mindre känt för lekmän är att varje medlemsland inom EU måste ha ratificerat Europakonventionen om de grundläggande mänskliga rättigheterna och friheterna. Innan ett land beviljas medlemskap i EU måste landet även ha implementerat Europakonventionen i sin lagstiftning.

Det betyder att de grundläggande mänskliga rättigheterna måste vara kända av landets myndigheter och utövas i praktiken. Landet måste ha ett rättsväsende, inklusive polis och domstolar, som skyddar de mänskliga rättigheterna för alla inom landets gränser.

Slutligen får inte systematiska övergrepp mot de mänskliga rättigheterna förekomma i ett land som är eller vill tillhöra den Europeiska Unionen.

Med allt detta i åtanke förutsätts ett land som beviljas inträde i EU i alla väsentliga delar respektera de mänskliga rättigheterna. Av den anledningen är det som regel näst intill omöjligt att som medborgare i ett EU-land beviljas uppehållstillstånd i ett annat EU-land såsom flykting eller skyddsbehövande – för det skulle ju innebära att flykten skett ifrån ett land som berövat medborgaren de mänskliga rättigheterna – något som per definition är omöjligt i konstruktionen EU.

Detta fina teoretiska bygge har i likhet med EU:s finansiella kris frontalkrockat med den brutala verkligheten. Inget påvisar EU:s demokratiska brister tydligare än situationen för många, kanske flertalet romer inom den Europeiska Unionen.

Romernas situation i Europa

Romerna som grupp är långtifrån de enda vars mänskliga rättigheter dagligen och systematiskt kränks inom EU. Två faktorer urskiljer dem dock till stor del från andra missgynnade grupper.

För det första har de funnits i stort antal i Europa sedan medeltiden. De har i stor utsträckning levt som statslösa. De har i stor utsträckning exkluderats från utbildning, arbete, till och med fast bosättning – och det i modern tid. I Sverige dröjde det in på 60-talet innan de via statsmaktens kampanjer mot kommunala och privata hyresvärdar slutligen kunde flytta in i lägenheter. Innan dess fick de normalt vistas inom en kommungräns under högst en veckas tid.

Call for EU recognition of Roma genocide in World War II
European Parliament / Foter.com / CC BY-NC-ND

Det Tredje Riket försökte, tillsammans med entusiastisk hjälp från europeiska folk, utplåna den romska befolkningen under andra världskriget. Officiella siffror pekar på hundratusentals romer som mördades i koncentrationslägren. Andra siffror pekar på miljontals mördade romer, men det verkliga antalet är osäkert och mindre känt.

Under krigen i det forna Jugoslavien mördades, våldtogs och fördrevs stora delar av den romska befolkningen på Balkanhalvön. Den kommunistiska regim som hållit tillbaka det värsta av det uråldriga hatet mot dem försvann och hatets dammluckor öppnades. Det epitet som romer mest varit kända för; ”zigenare”, har i hundratals år utgjort ett grovt skällsord och synonymt med bedrägeri, stöld, smuts och avsaknad av all moral.

Det djuprotade föraktet mot och den systematiska förföljelsen av romer, har givit upphov till det andra förhållandet som många – kanske flertalet – romer måste förhålla sig till. Det handlar om ett djupt sår i självkänslan hos många romer.

En skam. Ett självförakt över sin egen etnicitet.

Under mitt liv har jag träffat fyra romska kvinnor, födda och uppvuxna i Sverige, som i skam försökt dölja sin etniska bakgrund för mig. När jag träffade en av dem och frågade varför hon blonderat håret, svarade hon skamset att hon ”inte ville vara rom” och ”förknippas med tjuvar”. En annan kvinna jag gick på restaurang med frågade om min etniska bakgrund och jag svarade. När jag ställde samma fråga tillbaka, svarade hon med skam och frånvarande blick att hon var rom. En annan kvinna som jag var på restaurang med berättade att hon var rom och frågade mig ängsligt om det var ”okej”. Ytterligare en kvinna jag känner har flera gånger uttalat att hon var ”trött på” att var rom.

En man jag känner genom att jag ständigt köper varor och tjänster i affären där han är anställd, ljög grovt för sin arbetsgivare om sitt etniska ursprung och sin familj. Han är mycket skicklig på sitt kvalificerade jobb. Trots att hans chef öppet kramar om honom i butiken, ger honom löneförmåner och trots att han jobbat i affären i många år, vågar han inte berätta att han är rom.

För många år sedan jobbade jag som fängelsevakt, bland annat på ett litet fängelse med många narkomaner. Ett stort antal, kanske en tredjedel av dem, var romer. De beskrev sig själva och sina liv på ett sätt som påminde om högerextremister. Efter att ha visat upp ärr från knivhugg utbrast en av dem ”En zigenare måste ha kniv på sig. Skulle det finnas en zigenare som inte bär kniv så är han inte en riktig zigenare!”

När jag var på fest hos en romsk familj satt flera i familjen och utbrast ilsket mot en närvarande familjemedlem med kommentarer som: ”Zigenaren vill inte anstränga sig! Han lägger jämnt av när han måste jobba hårt”.

Det var bara när jag studerade i USA och umgicks med svarta amerikaner som jag sett en liknande ständig ström av verbalt självförakt. Det senare fallet när människor refererade till sig själva, beklagade sig över sig själva och andra svarta människor som ”nigger”. Detta oavsett deras egna och andras framgångar, utbildning och ekonomiska välstånd.

Europas internflyktingar

Hela den här historien för mig tillbaka till kvällen då jag gav mannen tjugo kronor så att han kunde köpa sig en smörgås. En stor del av den romska befolkningen inom EU finns i nyblivna medlemsländer, såsom Rumänien, Slovakien, Tjeckien, Ungern, Slovenien och Kroatien. Ytterligare ett stort antal finns i Albanien, Kosovo och Serbien.

Diskrimineringen av romer i alla dessa länder tycks enligt nyhetsrapporteringen öka. En tjeckisk by blev för något decennium sedan känd för att låta bygge en hög mur som omgärdade den del av byn där enbart romer bodde. Romska barn förvägras skolgång och mobbas. Romer misshandlas och mördas, och till och med i Österrike utsätts romer för bombattentat och försåtsmineringar. En skylt med antiromska slagord riggades med sprängmedel som detonerade när några romer plockade bort skylten. Rättsväsendet reagerar regelmässigt med apati, uppmuntran eller deltagande i förföljelserna.

Många romer fördrivs återigen ifrån sina hem ut på gatorna. Sakta men säkert börjar en ny flyktingström inom EU skapas och denna gång finns inga gränskontroller som stoppar de flesta av dem.

Utvecklingen bemöts passivt och, kan man anta, med gillande av de länder från vilka romer flyr. Förföljelsen av romerna, i kombination med det självförakt som inympats hos många av dem, skapar en särskild, om än inte unik situation. Hos många romer, inte minst från Östeuropa, tycks ett kompakt förakt från omgivningen vara ett självklart förhållande.

Till EU anländer miljontals flyktingar utan några som helst tillgångar. Många saknar utbildning och relevanta språkkunskaper. Samtidigt är det påtagligt många av dem som inom ett eller ett fåtal år får arbete – inte sällan kvalificerade sådana – eller startar företag.

Omgivningens gamla och starka förakt i kombination med bristande självkänsla kan vara förklaringen till att många romer lyckats betydligt sämre med att etablera sig i de västeuropeiska länder de flyr till. Kanske är det många som inte ens vågar fråga en arbetsgivare om jobb. Säkerligen är det många som nekas arbete så fort en arbetsgivare känner till att de är romer. Många hamnar i tiggeri och andra i illegal verksamhet. Den tragiska och fördomsfulla stereotypen hinner ikapp dem.

I Frankrike pågår sedan några år tillbaka en ökande massdeportation av östeuropeiska romer. I Sverige utvisas tusentals romer, varav många kom ifrån andra EU-länder i Östeuropa. En handfull beviljades uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov.

Svårt för romer att få uppehållstillstånd i Sverige

Jag vill bara uttala mig om den svenska utlänningslagens utrymme för prövning av asylskäl, eftersom det är den enda utlänningslagstiftning jag behärskar.

Prövningar av skyddsbehov enligt utlänningslagen skall göras individuellt. Arbetslöshet, kraftigt bristande utbildning eller trakasserier från omgivningen eller myndigheter, till och med omfattande sådan, utgör normalt inte skäl för uppehållstillstånd.

För att någon skall få uppehållstillstånd i Sverige, såsom skyddsbehövande på grund av förföljelse gentemot den samhällsgrupp denne tillhör, krävs följande: förföljelse av en definierbar grupp människor av sådan art och omfattning att stora delar av gruppen hotas av utrotning, massmord, omfattande tortyr, våldtäkt, fördrivning med våld eller fullkomlig exkludering ifrån samhällslivet.

Som tidigare nämnt förutsätts alla EU-länder respektera de mänskliga rättigheterna tills motsatsen bevisats i det enskilda fallet. Om det skulle bedömas att ett EU-land systematiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna riskerar det landet uteslutning ur EU.

Och här har vi det grundläggande dilemmat för EU:s nya internflyktingar: den förföljelse de utsätts för är ännu – överlag – inte så intensiv att de uppnår status som skyddsbehövande. Även om, eller när, så är fallet vill varken EU eller dess enskilda medlemsländer erkänna att många medlemsländer inte uppfyller kraven på mänskliga rättigheter för att bli medlemmar. Inte heller sker tillräckliga påtryckningar för att få dessa länder att respektera allas mänskliga rättigheter.

Kravet på avsaknad av visering inom EU gör att dess invånare lätt kan förflytta sig över landgränser och undkomma den värsta diskrimineringen. Skulle flera EU-länder uteslutas, följt av att de skulle öka sin diskriminering, skulle långt fler uppfylla kraven för skyddsbehov och beviljas uppehållstillstånd med tillhörande rättigheter.

Precis som när det gäller EU:s monetära kris gör EU för lite och för sent. Grundproblemen tas inte itu med: den hopplösa situationen för EU:s internflyktingar består och förvärras. De sparkas som fotbollar mellan länder som inte vill veta av dem. Precis som under så många hundratals år.

EU skall tillhöra alla oss som bor här. EU är sina invånares allemansland. Så länge inte alla EU-medborgare betraktas och behandlas som människor, förblir de flyktingar i Allemansland.

 

Krönikor

Assimilation och Sveriges romer

SD förespråkar assimilation, en politik vars syfte är att göra alla främmande element i samhället till ”svenskar”. Grundidén är att minoriteter måste anpassa sig till majoritetssamhället, man ska anamma majoritetens seder och traditioner och på lång sikt ha anpassat sig så mycket att man kan inlemmas i majoritetssamhället. Idéen är nära knyten till idéen om nationen, till idén om ”ett folk, ett land”. Genom att skapa ett homogent folk, ett folk med samma traditioner, samma språk, samma seder vinner tanken om nationen legitimitet.

Assimilationens historia är ett mörkt kapitel i Europas historia, det är ett kapitel vi inte får glömma nu när allt fler politiska krafter på vår kontinent förespråkar en återgång till den politiken. Politiken ledde till diskriminering, förtryck, och grova övergrepp på minoriteter. Assimilationen ledde till att hela kulturer och språk i det närmsta utplånades, resultaten: ett stort lidande för många människor på våran kontinent.

I södra Frankrike lyckades man i det närmsta utplåna det katalanska språket, den katalanska kulturen. I Sverige utsattes samer och romer för enorma övergrepp, det är deras berättelse vi måste komma ihåg när SD nu talar om att införa assimilationspolitik. Det är förtrycket på Sveriges romer som jag i denna artikel ska fokusera på, på berättelsen om en stat vars syfte var att utplåna en kultur.

I en statlig utredning från 1923 (SOU 1923:2) definierar man ”problemet” med ”romer” som någon sorts olösligt problem, ett problem som krävde drastiska metoder, ett problem som trots att det då endast fanns ett mycket litet antal romer i Sverige fick den allra högsta prioritet. Man skrev följande om gruppen ”tattare” (som då antogs vara en blandning mellan romer och svenskar) ”Genom den hänsynslöshet och fräckhet, med vilka tattaren ej sällan uppträder förmår de — särskilt i avlägsna bygder — befolkningen, att lämna dem snart sagt allt vad de begär, husrum, mat och foder till kreaturen. (Lägg här märke till likheten med vad SD-representanter idag säger om muslimer) Efter att ha konstaterat att så länge det finns romer i Sverige så kommer de att ”skapa” nya ”tattare”, därför kom man fram till att själva grundproblemet var romerna. Utifrån den då rådande synen på folks genetiska skillnader konstaterade man att en assimilation av romer var ett omöjligt projekt, att den enda möjliga lösningen vara att avlägsna alla romer från Sverige.

Då zigenarnas inordnande i samhället hos oss synes vara ett olösligt problem, är enda utvägen att på ett eller annat sätt få zigenarna ur landet. Då de flesta av dem trodde vara svenska undersåtar och i allt fall deras medborgarrätt i annat land svårligen låter sig bevisas, kan deras försvinnande ur landet icke nås på annat sätt, än att så starkt inskränkningar läggs på deras rörelse frihet att de finna med med sin egen fördel att lämna landet och utvandra till ett land med för dem gynnsammare förhållanden” 1

Detta utlåtande föranledde krav om steriliseringsprojekt, som sedan verkställdes (och upphörde först på 1970-talet) och en starkt diskriminerande politik inleddes gentemot romer. Redan 1928 kom ett nytt utlåtande från staten som föreslog skärpningar i de metoder riktade mot romer. Det förslag följdes upp av en inventering av den romska befolkningen på 1940-talet.

Efter kriget så ändrades synen något på romer, Hitlers folkmord på judar och romer hade gjort att det inte längre var bekvämt att prata om biologiska skillnader. Den biologiska rasismen hade tappat mark, men man ansåg fortfarande att problemet kvarstod. Romerna måste fortfarande anpassas till samhället menade man. Detta bredde mark för en ny förklaringsmodell, som gick ut på att se ”problemet” i romers kultur. Istället för att som i SOU 1923:2 söka att bli av med romerna sökte man nu att utplåna deras kultur, deras språk och deras seder. Det var intåget för den nya rasismen, den som ofta kallas kulturrasism. 1956 tillsattes en utredning (SOU 1956:43) som en gång för alla skulle svara på frågan hur man skulle kunna inlemma romerna i den svenska samhällskroppen, hur man skulle göra dem till ”svenskar”. Utredningens svar på frågan var att en omskolning krävdes, att man skulle uppfostra romer till att bli ”riktiga svenskar” (inte helt olik förslag om körkort i majoritetsspråket och diverse prov i värderingar som florerar runtom i de europeiska staterna).

Gitanillas

Daquella manera

Denna utredning ledde till att många romer hamnade på uppfostringsanstalter, att man i skolan utsattes för diskriminering, att man sökte att utplåna den romska kulturen och språket. Steriliseringen av romer fortsatte länge, då man fortfarande var skeptisk till att befolkningen slutat växa och föröka sig. Trots att romer bott i detta land i århundraden så fråntog man dem rätten till sitt land, rätten att bli behandlade på samma vis som alla andra medborgare. Detta endast på grund av att deras kultur inte var densamma som majoritetens, detta i ett försök att utplåna olikheter i Sverige, att skapa ett homogent land.

När SD pratar om assimilation är det viktigt att komma ihåg att det finns en anledning till att vi övergav den ideologin. Det är ingen kulturmarxistisk konspiration att vi är emot ”tvångsförsvenskning”. Det är enbart på grund av att den orsakade stort lidande för dem som blev utsatta för den, i många generationer, det beror på att den syftar till att utplåna kulturer och stöpa oss alla i samma form, att göra oss alla lika. Det är på grund av att det är en rasistisk politik.

Källor: SOU 1923:2  SOU 1956:43

Krönikor

Neutralitet öppnar för rasism

Gästkrönika av Henry Bronett

Sverigedemokraterna är nu vårt tredje största parti och antisemiter hotar sedan en tid svenska medborgare i Malmö. Det man accepterar att säga högt om romer och muslimer blir allt grövre. Och när en käck schlagerfarbror (f.d. ledare för Ny Demokrati) startar flyktingförläggning (!), undrar jag om något skört och känsligt i den svenska identiteten blivit blottat, något som förut varit dolt.

Sverige har inte känt av något krig sedan 1814, då Norge tvingades in i union med Sverige. I drygt 200 år har vi undvikit väpnade konflikter, det är sällsynt i Europa. Under första världskriget förklarade Sverige sig neutralt. Likaså 1939, då Tyskland gick in i Polen — Storbritannien och Frankrike kort därpå förklarade Tyskland krig. Sveriges statsminister Per Albin Hansson var tydlig med att Sveriges hållning skulle vara neutral. Tyskland dominerade visserligen Sverige under flera år, tyska soldater och tyskt materiel transporterades på våra järnvägar till tyskarnas krig och invasion av Norge. Tyskland blev vår största handelspartner, 80 procent av vår export gick dit. Till finska vinterkriget förhöll vi oss ”icke krigförande” och bistod Finland med pengar och vapen mot Sovjet. Neutraliteten har hållit Sverige utanför krig och låtit människor leva ett någorlunda normalt liv. Samtidigt har allt ett pris. Vi har lärt oss tystnaden, förmågan och möjligheten att se till ”båda sidor” i en konflikt. Men den neutrala hållningen samtidigt som världen stod i lågor, måste också ha satt andra spår i oss.

Min mamma och pappa är inte födda i Sverige, jag är det. Jag är svensk, känner mig i hög grad svensk och jag vill leva och jag vill dö i Norden. Men när jag råkar på människor som pekar finger åt och skuldbelägger andra bara för att de är annorlunda, då reagerar jag på ett helt annat sätt än mina vänner, vars föräldrar är födda här och vars familjer levt i vårt land sedan generationer. För jag upplever ofta då invandrare och religion kommer på tal att det blir otydligt i Sverige. Det är lite som med politik, det talar vi inte gärna om. Vi blir blyga och mumlar artigt något generellt, sedan talar vi hellre om vädret eller fotboll. Den något glasartade men vänliga blicken då till synes obehagliga samtalsämnen kommer på tal och den därpå följande tystnaden, är något jag aldrig riktigt förstått mig på. Det var något jag inte fick med mig hemifrån. Har alltid ställt mig undrande till den där tystnaden. Men nu tycker jag mig se spår av vad den handlar om, denna böjelse till luddighet då invandrare och politik förs på tal. Kan det vara spåren av 200 års neutralitet som nu blivit synlig? Den svenska konsten att inte lägga sig i, att ta det lilla lugna och att förstå båda parter. Blir den tydligare nu då extrema vindar blåser över hela Europa och skapar oro också här? Har den svenska identiteten som neutral och balanserad blivit störd av EU-medlemskap och invandring? Hur ska vi svenskar förhålla oss neutrala och balanserade, när vi plötsligt står mitt i och inte längre kan hålla oss utanför?

Det blir allt svårare att vara svensk på det viset. Att förhålla sig neutral kanske inte längre är möjligt? Europa är en allt tydligare del av vårt Sverige, vi är inte utanför längre, vi är mitt i det. Går det ens att låtsas vara neutral då? När främlingshat och rasism blir tydligare, hur kan vi stå neutrala i det?

Min mamma kommer ihåg Rikskristallnatten. Den 7-13 november 1938, då Nazisterna brände 1400 synagogor och bönehus, krossade omkring 7500 skyltfönster och misshandlade judar, kvinnor, barn. Omkring 1500 judar dog under det som kom att kallas Kristallnatten. Hon berättar hur hon kommer ut från skolan och såg män med påkar, såg slagsmålen, blodet och krossat glas överallt. ”Snälla Gud låt pappa vara i livet!”, var det enda hon tänkte. Hon sprang hem genom vansinnet, sprang för allt hon var värd genom slag, förstörelse och skrik. Hon berättar att hennes pappa kommit hem på kvällen, oskadd. Hela natten hade de legat i hennes säng och han hade hållit om henne hårt. Han hade tröstat henne, lugnat henne. Hela natten hade han gjort det för hon var utom sig. Min mamma berättar om det och om när himlen blev svart om dagen, för alla bombplan som kom med döden. Om sådant berättar min mamma. Min far smugglades över sundet av en vänlig svensk skeppare då nazister marscherade in i Danmark. Det var den 9e april 1940. Det är ekon från deras erfarenheter, den tiden av förföljelser och övergrepp jag hör då människor nu blir utpekade av inget annat skäl än sin etniska härkomst eller sin religiösa tillhörighet. När människor blir misshandlade och bespottade för att de inte är som ”vi”, då hör jag mina föräldrars erfarenheter.

Och därför, när romer nu blir betraktade som tjuvar, muslimer som terrorister och svarta som lata utsugare av vårt system, förstår jag inte varför statsminister Fredrik Reinfeldt är så anonym och inte heller varför partiledare Löfvén intar en så neutral position. Nu längtar jag efter tydlighet, inte svensk neutralitet. Fast jag vet att både statsminister Reinfeldt och partiordförande Löfvén är för vår demokrati. Fast jag vet att de anser gränslöshet i vilken form det vara må, är motbjudande så önskar jag att de sa det lite oftare. Att de sa det lite högre, att de visade det lite tydligare och att de gjorde det just nu. Jag önskar mig det.

Min känsla är att vi behöver kliva fram ur vår invanda historiska identitet, och titta på hur vi ska vara Svenskar nu i vår tid. Vi är inte skyldiga historien något alls, förutom att känna till något om våra förfäders del i den. Historien sätter osynliga spår i oss, den gör saker med generationerna och vi har en skyldighet att veta något om det. Då har vi en möjlighet, en chans att undvika att i slentrian och okunskap göra om samma misstag. För vår egen och våra barns skull — låt bli att säga ”jag visste inte”. Det håller inte.

När någon pekar finger och beskyller en människa, behöver vi visa vilka vi är, var vi står och vi bör göra det innan neutraliteten ställer oss där vi inte vill vara.

Gästkrönikör Henry Bronett © 2012