Recensioner

BBC-dokumentär: "gör mig till muslim"

Motargument rekommenderar: BBC:s ”Make me a Muslim”

Via Svartens blogg tipsades vi om en dokumentär om brittiska kvinnor som konverterat till islam som är intressant. Vi citerar Svartens blogg:

Filmen har producerats av BBC. Som en sammanhållande röd tråd genom programmet fungerar Shanna Bukhari. Hon är född till muslim, arbetar som fotomodell och ställde 2011 upp i den brtittiska deltävlingen av Miss Universe. British Muslim who entered Miss Universe contest receives death threat The GuardianSe även Are female converts to Islam part of a new wave of feminism? The Independent

bbcmuslimdoku

Artiklar

Islamofobi

Gästartikel av Håkan Berg om islamofobi

Till att börja med vänder jag mig till dem som skulle kunna ha en anledning att faktiskt känna någon form av hot, eller snarare konkurrens, från islam. Ni som är övertygade troende på en annan religion. Er aversion mot islam borde väl rimligtvis komma till uttryck i försök att frälsa dessa stackars syndare från en evighet i fördömelse och straff, alternativt bara strunta i dem och tyst beklaga deras olycka.

Badshahi Mosque July 1 2005 pic32 by Ali Imran (1)
Pale blue dot / Foter.com / CC BY-SA

Och alla som inte är troende, ser ni inte att problematiken inte ligger i en av religionerna? Problemet är väl ändå att man låter—förmodligen—påhittade figurer styra vårt samhälle? Om ni låter en av dessa religioner, oftast verkar det vara en av de abrahamitiska religionerna, få stort utrymme som ni gör så legitimerar ni den religionens makt i samhället som ni tillskriver den.

Det är med andra ord ni som skriker och hatar som ger religionen makt i samhället. Det är inte bara islam ni stärker med detta agerande, alla religioners makt i samhället ökar och därmed ökar även motsättningarna mellan de grupperingar bland troende som predikar hat, inte kärlek.

Det märkligaste är att de religioner som det tycks vara mest spänningar emellan är de abrahamitiska (judendomen, kristendomen och islam), alla tror de på samma Gud, fast på olika sätt. Dessutom är det stora motsättningar inom respektive religion, främst kristendomen och islam verkar det som (katoliker vs. protestanter, shiiter vs. sunniter).

För övrigt så verkar det finnas extremister i alla religioner, och i de abrahamitiska religionerna så verkar fundamentalismen yttra sig i våld. Jag vill inte förespråka någon religion, men det verkar vara färre våldsamma extremister inom buddhismen.

Ni religiösa människor som är rädda för islam, åtminstone ni kristna, försök ta till er av Jesus kärleksbudskap (hade han något hatbudskap?).

Ni upplysta, icke-troende, människor borde ta strid för ökad upplysning i samhället istället för att legitimera religionen som en maktfaktor i samhället.

Jag blir lite rädd när jag ser vilka argument ni islamofober går på, och sprider vidare: ”Barnen får inte sjunga nationalsången och skolavslutningar får inte hållas i kyrkan. Man får inte längre fira lucia och jul i skolan. Skolorna får inte längre servera fläskkött.”

Innan ni gör er till allmänt åtlöje vill jag rekommendera er att vara lite, bara lite, källkritiska och kolla fakta. Varje gång jag bemöter dessa korkade inlägg på Internet och ber den som publicerat det att belägga det fakta möts jag antingen med tystnad eller med ord som ”Men det fattar du väl att det kommer att bli så” eller ”PK-media tystar ner det, det är så men vi får inte veta det”.

I enstaka fall har faktiskt inläggen tagits bort (antagligen eftertankens kranka blekhet), men aldrig har jag bemötts med fakta som visar att det ligger något bakom dessa korkade påståenden. Ändå fortsätter de spridas.

Andra lögner bygger på fakta som sedan förvanskas. ”Nu ska vi tvingas höra på böneutrop 5 gånger om dagen” bygger på att man på ett ställe i landet tillåtit böneutrop från en minaret en gång i veckan (på fredag). Dessutom ligger tydligen inte denna moské i något bostadsområde och kommer därmed inte att störa några boende i området.

Ett annat korkat argument som inte sällan kommer fram är ”tror ni vi skulle få bygga kyrkor och äta griskött i Iran” (eller valfri auktoritär islamistisk hierokrati). Nu är ju Sverige en sekulär, representativ demokrati med religionsfrihet, förvisso med ett kristet förflutet och kristna traditioner. Då är det väl lämpligt att jämföra med ett mer demokratiskt land med muslimska traditioner? Eller menar ni att Sverige skall bli mer som ett kristet Saudiarabien?

Med detta sagt tycker jag inte att islam är bättre än någon annan religion. Islam är lika illa som de andra abrahamitiska religionerna. Det är religion i sig som är problemet enligt mig – alla religioner.

/Håkan

Artiklar

Vill Sd ännu utvisa svenska medborgare?

Det var snart sex år sen Expressen kom över ett punktprogram som ganska väl visade vad Sverigedemokraterna vill uppnå med sin politik. Det har aldrig varit mycket debatt om punktprogrammet, vare sig då eller valet 2010 men det är intressant att titta närmare på. Bland annat gick SD långt i sin syn på vilka de ville utvisa. Flyktingar som kritiserade Sverige och svenska medborgare (dvs. invandrare som blivit svenska medborgare).

Jag har skrivit om det innan, på min egen blogg, men det kan vara värt att återupprepa en del av punkterna.

Blåsippa
*Kicki* / Foter.com / CC BY-NC-ND

4.

Fullgod presentation av identitet – eljest ingen handläggning och prövning av asylansökan.

(…)

7.

Asylsökande som begår brott – även av mindre grov art – ska omedelbart utvisas utan vidare prövning av ansökan.

(…)

12.

”Danska regler” för familjesammanföringar, 24-års- och anknytningsregler, egen bostad, stabil ekonomi, etc. Detta är viktigt för att förhindra tvångsäktenskap.

13.

Ingen svenskundervisning före uppehållstillstånd.

(…)

16.

Inget tillstånd för reguljärt arbete före uppehållstillstånd. Däremot skyldighet till motprestation för uppehållskostnaderna.

(…)

18.

Upphävande av medborgarskap och uppehållstillstånd vid grov brottslighet (fotnot 4).

(…)

21.

Repatriering av utlänningar som underordnar svensk lagstiftning och myndighetsbeslut islamska påbud och traditioner (fotnot 5).

(…)

25.

Förbud mot burka/nikab på allmän plats.

26.

Inga fler moskéer på svensk mark.

(…)

32.

Med undantag av den primära informationen till asylsökande ska myndigheternas information och handlingar endast tillhandahållas på svenska.

Jimmie Åkessons kommentarer till punkterna, som Expressen också publicerade, är intressanta.

Åkesson om punkt 7: ”Snattar en 15-åring ska hela familjen utvisas.” Åkesson om punkt 12: ”Invandrare ska inte få gifta sig förrän de fyllt 24 år.” Åkesson om punkt 16: ”De måste arbeta för mat och husrum. De kan väl städa på flyktingförläggningen.” Åkesson om punkt 21: ”Utlänningar ska utvisas om de kritiserar Sverige.” Åkesson om punkt 25: ”Burka är en politisk uniform för islamism och ska förbjudas.”

Frågan är alltså om SD ännu vill att man ska kunna villkora medborgarskap och återkalla dem. Vill de ännu att inga moskéer ska få byggas i Sverige och att flyktingar ska förbjudas kritisera Sverige?

 

Artiklar

Diskriminering i vårt samhälle

Det förekommer allt oftare att man stöter på människor som menar att diskriminering inte är ett reellt fenomen. Det finns allt fler som verkar mena att diskrimineringen i den mån den existerar riktar sig mot ”svenska” män. Dessa människor som förnekar diskrimineringen tycks ofta ha liknande politisk hemvist, många uppger att de kommer rösta på Sverigedemokraterna.

Strange Bedfellows
Viewminder / Foter.com / CC BY-NC-ND

Varför Sverigedemokrater ofta tycks vara diskriminerings-förnekare går det bara att spekulera i, men ett rimligt antagande är att det grundar sig i deras politik, i deras vilja att hitta roten till alla problem i ”invandraren” snarare än i det samhälle vi lever i. Oavsett vad anledningen till diskrimineringsförnekandet är, så är en sak klar; det förekommer diskriminering i vårt samhälle och den drabbar individer med utländsk bakgrund hårt.

I en undersökning gjord på den svenska arbetsmarknaden kommer en grupp forskare från Kalmars universitet fram till att individer med muslimskt klingande namn drabbas hårt av diskriminering, att de har betydligt mycket svårare att i jobbansökning bli kallade till arbetsintervjuer. De skriver:

The results imply that Swedish named applicants get called to interview three times for every ten jobs they apply to, while Middle Eastern applicants need to apply up to fifteen jobs to achieve the same number of callback(Magnus Carlsson, Dan-Olof Rooth ”Evidence of ethnic discrimination in the Swedish labormarket using experimental data”)

I DN 2004-09-05 kan vi läsa liknade slutsatser, en granskning visar på att inte mindre än var femte jobb verkar vara stängt för individer som har arabisk bakgrund. I granskningen blir bilden av ett samhälle som kraftigt diskriminerar individer med ”fel bakgrund” framträdande, har du fel namn, fel bakgrund så kan du räkna med att ha mycket svårare att få ett jobb i Sverige.

Resultaten från Sverige är inte förvånande, det bekräftar snarare ett mönster som flera forskningsrapporter har pekat på runt om i Europa. Individer med utländsk bakgrund i allmänhet och muslimer i synnerhet är svårt drabbade av diskriminering på arbetsmarknaden. I en studie publicerad i den högt respekterade vetenskapstidskriften ”Proceeding of the national academy of sciences” kommer ett forskarlag fram till att en individ med muslimskt klingande namn har över tre gånger svårare än sina franska gelikar att bli kallad till arbetsintervju. (Se diagram nedan)

Hiramfransktdiagram

Forskningen talar sitt tydliga språk, diskriminering är ett allvarligt fenomen, ett fenomen som drabbar många, men det tycks som att en grupp sticker ut lite extra, som om en grupp har det svårare än andra. Den grupp är muslimerna, samma grupp som diskriminerings-förnekarna och Sverigedemokraterna hyser ett extra stort agg mot. Kanske är det inte en slump, kanske problemet inte ligger i ”invandrarna”, kanske ligger problemet i det samhälle som diskriminerar dem?

Kanske är det inget fel på muslimer? Kanske felet ligger enbart hos de Sverigedemokrater och diskriminerings-förnekare som hatar dem så ivrigt?

Men det får man väl inte säga i Sverige, för då riskerar man att Thoralf Alfssons ”fotsoldater” rycker ut.

/Hiram Li En Vit Ros

Krönikor

Verbalt förtryck

I en debatt mellan två parter såsom Avpixlat och Motargument är det lätt hänt att man kan bli frustrerad över den andra partens oförstånd över det man vill försöka få fram. Det är inte ett dugg konstigt, eftersom det tyvärr är så att båda parter kan vara grymt insnöade på att ”vi har rätt”.

Mats Dagerlind är en av krönikörerna på ”nyhetssajten” Avpixlat. Som sådan har han förmåga att uttrycka sig i ord på ett något mer avancerat sätt än standardkommentatorn på samma sajt. Trots detta kan man rikta skarp kritik mot hans sätt att uttrycka sig.

Mats DagerlindBland annat består stora delar av hans krönikor av personangrepp, samt ett överutnyttjande av epitet som är uppfunna av den så kallade ”Sverigevänliga” falangen av det politiskt intresserade Sverige. Dessa epitet består av högeligen förolämpande uttryck som används för att läsaren ska förstå att Mats själv är en god, samhällstjänande individ som står oförstående inför det han själv kallar näthat riktat mot sig själv.

Det finns inte en enda vettig människa som egentligen förstår sig på vad Mats Dagerlind är ute efter när han kallar journalister för diktatorhyllare, antidemokrater, eller när han anklagar dem för att använda härskartekniker. I min värld är det ganska precis exakt tvärtom.

Det här är den teknik Dagerlind med flera skribenter och debattörer på den främlingsfientliga sidan ständigt försöker använda sig av i sina enträgna angrepp avsedda att försöka få alla oss andra att komma till insikt om att vi har haft helt fel.

De, rasisterna, kallar sig själva Sverigevänliga och oss andra svenskfientliga — enbart för att de tror att vi ska börja tvivla på oss själva. De är så övertygade om sin egen renhet och demokratiska anda att de fullkomligen missar det faktum att den politik de eftersträvar är odemokratisk på de mest osmakliga sätt.

Faktiskt är de så fanatiska i sin tro på sverigevänlighetens under, att man nästan skulle kunna tro att de är en sekt. Mats Dagerlind skulle förmodligen göra sig bra som sektledare.

På det stora hela anser jag att det är ganska tydligt att Dagerlind med anhang (läs; kommentatorerna på Avpixlat) inte riktigt verkar ha koll på hur han ska föra fram sina åsikter för att få oss andra att förstå. Han verkar vara en rejält kränkt man i sina bästa år, som misslyckats med att anpassa sig i ett samhälle han inte vill ha. Ett samhälle där de flesta av hans medmänniskor (nej, förlåt, de flesta av hans meningsmotståndare, antidemokraterna och diktaturhyllarna) utvecklat ett sätt att kommunicera där han helt enkelt inte hinner med.

Det är troligen också därför Mats Dagerlind känner behovet av att verbalt förtrycka sina meningsmotståndare, eftersom han inte känner till hur det nya svenska språket fungerar. Inte känner till hur han på bästa sätt skall kommunicera det han vill så att den största delen av den svenska befolkningen faktiskt ska förstå vad det är han vill.

Dagerlind har en av många saker gemensamt med gemene man som regelbundet besöker Avpixlat, och det är oförståndet inför hur yttrandefriheten fungerar. Se här vad han skriver som PS 2 i sin krönika om sitt deltagande i Publicistklubbens debatt;

… endast medlemmar släpps in men att jag som debattdeltagare får ta med mig EN gäst. Det skulle ju varit trevligt och psykologiskt stärkande för mig med en liten hejaklack i lokalen då man kan förvänta sig att en majoritet av Publicistklubbens medlemmar inte står på min sida, men dessvärre är detta inget att göra åt. Det är dessa regler som gäller och det är samma för alla debattdeltagare.

Jag kan inte underlåta att trycka tillbaka ett visst mått av roat skratt åt denna mening. Mats Dagerlind kan alltså erkänna att det är samma regler som gäller för alla debattdeltagare, men han kan vare sig erkänna eller tro på att exempelvis yttrandefriheten ser likadan ut för alla, oavsett hur ”svensk” man är eller vilka åsikter man har.

Vi som ligger bakom Motargument ser rätt tydligt vad främst skribenterna på Avpixlat sysslar med; de uppviglar sina läsare till hat, misstro mot allt och alla — men de vägrar själva att inse detta faktum. I deras värld är deras ord lag och sanning.

Men de och i främsta ledet Mats Dagerlind som populär krönikör på tidigare nämnda så kallade nyhetssajt, verkar inte ha någon som helst koll på att samma regler gäller för alla även utanför Publicistklubbens väggar.

Relaterat

Här kan du se Publicistklubbens debatt dit Mats Dagerlind var inbjuden för att diskutera om, och i så fall hur, man kan stoppa näthatet.

Krönikor

Angående hat

Gästartikel om näthat av Ann Karlsson, skrivet 7 februari

Detta är ett utdrag från Twitter dagen efter att Uppdrag Granskning hade sänt sitt program om män som hotar kvinnor med våldtäkter och mord:

”Ett antal män riktar stort, orimligt hat mot kvinnor, ja. Varje kvinna som på grund av det ”HATAR MÄN” är på precis samma nivå. Tänk på det.”

It suits me better to slay
Alex(inyoureyes) / Foter.com / CC BY-NC-SA

Vad är det jag ska tänka på? Att det är fel att hata, oavsett hur hatet tar sig uttryck? För i så fall håller jag inte med. Att hata i sig är inget jag tycker vi ska kriminalisera, det kan många gånger till och med finnas fog för hat. Det som däremot är intressant är hur detta hat tar sig uttryck och jag tror att det är det vi måste diskutera.

Jag får intrycket av att de som tycker att vi inte ska glömma bort alla kvinnor som hatar män enbart vill försöka skifta fokus. Istället för att diskutera problemet att personer (män?) hotar kvinnor med våldtäkt och mord så flyttas fokus till att vi istället diskuterar att det är fel av oss att hata människor som hotar människor till livet. Sen när är det ett lagbrott att hata någon? Vem är du (och jag) att bestämma över hur människor känner? Jag kan absolut hålla med om att det är tragiskt att människor känner hat mot andra, men jag ser inte hatet i sig som ett problem, då jag anser att allt handlar om vad du gör med ditt hat. De män som hotat kvinnor anonymt på nätet har bevisligen omvandlat sitt hat till hot och trakasserier. Men hur förhåller vi oss till de som skriver debattartiklar eller anordnar demonstrationer mot kvinnovåld som en reaktion på det hat de känner? Jag menar inte att alla som vill förändra något drivs av ett hat. Det jag menar är att det inte är hatet i sig, utan vad du gör med det, som är det som vi bör lägga fokus på.

Ett annat problem är detta med kollektiv och personlig skuld. Jag tycker det är djupt problematiskt att vissa män identifierar sig så starkt med sitt kön att de tror att de måste försvara män som hotar kvinnor. Så fort det framkommer kritik mot en struktur — som gör att vissa män tar till våld och hot om våld — måste vi ideligen påminnas om att alla män minsann inte är sådana. Som om det inte skulle vara en självklarhet. Vad vill ni att vi ska göra, tacka er för att ni inte tar till våld mot oss? Utgångspunkten måste väl ändå vara att män inte brukar våld, vilket gör det redundant att beskriva ett normalläge.

I den bästa av världar finns det såklart inget hat, men så länge denna värld inte finns tänker inte jag lägga någon värdering i människors drivkrafter, så länge dessa följer våra lagar. Skillnaden mellan hot och hat må bara vara en vokal, men i praktiken är den så mycket större.

Om man inte hatar världen som den är, kan den aldrig ändras, därför är det bra med hat

(Doktor Kosmos – Ang. Hat.)

Gästartikel om näthat av Ann Karlsson, skrivet 7 februari

Krönikor

Om generaliseringar om "män"

Ganska ofta ser jag antirasister skriva att ”män våldtar” eller att ”män är problemet” eller att ”männen sprider näthat mot kvinnor”. En vän till mig som jag fikade med idag, är muslim och sa att han alltid reagerar på detta.

Would You Die For The Glory Of Russell's Teapot
Hani Amir / Foter.com / CC BY-NC-ND

Han har sett det ganska uppenbara att samma sorts generaliseringar som drabbar muslimer också av någon anledning ofta drabbar män.

Så här sa han: ”Om man är aktiv i debatter och t.ex. skriver att man hatar kurdiska, muslimska män, då skulle man bli utfryst, likadant om man skulle påstå att muslimska män eller judiska män våldtar eller förtrycker kvinnor. Men ta bort den etniska identifieringen och säg att män våldtar, att man hatar män eller att män förtrycker kvinnor och det blir en åsikt som anses helt korrekt att sprida i media, på twitter eller Facebook.”

Och visst är det så… Jag håller med.

Jag ser ofta antirasister som verkar anse att det är självklart helt rätt att generalisera om män, för män har ju makten och är i något sorts överläge och kvinnor i underläge. Det de bör fundera på är att rasisterna faktiskt rättfärdigar sina generaliseringar om judar och muslimer med att påstå att de, rasisterna, är i underläge och muslimerna samt judarna i strukturellt överläge (och i konspiration med kulturmaffian, PK-maffian, ZOG:s agenter eller kulturmarxisterna, eller vem det nu är de har som syndabock för tillfället).

Snälla ni! Även om de politiska strukturerna varit sådana att man dikterade att en del män ska ha makten och att kvinnor ska uteslutas från makten, och även om en del män beter sig som svin, betyder inte det att man kan generalisera om ALLA män.

Hur ska vi någonsin få folk att sluta generalisera om muslimer, judar och invandrare om inte ens vi antirasister kan sluta generalisera om män?

Jag vet att många kvinnor är utsatta för näthat och skit från en del män och ja; kvinnokampen är enormt viktig, men nej; ALLA män är inte problemet, lika lite som att alla judar, invandrare eller alla muslimer är ett ”problem”.


Artiklar, Myter

Myt: Överrepresentation inom kriminalvården

1. Vilka ska räknas som invandrare?
2. Vem är svensk?
Detta är två enkla frågor att ställa i debatten om invandrarnas påstådda överrepresentation på de svenska anstalterna.

Som anställd inom Kriminalvården förvånas jag ständigt över den allmänna uppfattningen om ”invandringsfrågan” inom verket. Att tala om hur många invandrare det sitter på anstalt är ett populärt ämne inom vissa kretsar. Lögn efter lögn inpräntas som om att kriminalvården är invandringstät, detta varvas gärna med statistik om invandrares brottsbenägenhet och deras bristande respekt för lag och ordning. Debatten avrundas inte heller sällan med en plan för hur man på effektivast sätt kan ”repatriera dessa kriminella parasiter”. Sverigedemokrater och andra ljusskygga element hetsar varandra till att begå sakfel efter sakfel i jakten på ”svartskallarna”.

Vi har som sagt två viktiga saker att ta ställning till innan vi går in på själva sakfrågan.
1. Vilka skall räknas som invandrare?
2. Vem är svensk?

5/365 Give me some sunshine...
Colourless Rainbow / Foter.com / CC BY-NC-SA

När vi löst den ekvationen kan vi gå in på huvudfrågan om invandrare är överrepresenterade i de svenska fängelserna eller ej? Det är beroende på hur vi tolkar dessa frågorna som avgör vilken människosyn en person besitter, utefter det kan vi också driva två olika teser. Min tes är att svenskar med råge är överrepresenterade i de svenska fängelserna. Jag bygger min tes på mina egna slutsatser efter att ha svarat ”individer som uppehåller sig i landet med utländskt medborgarskap” är invandrare och ”Alla personer som är bosatta i Sverige, har svenskt pass och medborgarskap” är svenska.

Vad har man då för människosyn om man menar att invandrare är överrepresenterade i de svenska fängelserna? Grundsynen hos de som predikar den sortens teser är att mörkhyade överlag är invandrare, oavsett om de är födda här eller flytt hit med familj i unga år och erhållit svenskt medborgarskap. Deras svar på fråga ett och två är nästan alltid att alla med namn som Ahmed och Mohammed skall räknas som invandrare, alla andra som heter Anders eller Erik är då per definition svenskar. Men verkligheten är inte lika enkel. Svensk är du om du erhållit medborgarskap, allt annat är att frångå de mänskliga rättigheterna och på så sätt kränker man individens rätt till medborgarskap. Om en människa med svenskt medborgarskap inte är svensk, vad är han då?

Och man bör sätta saker i perspektiv, på SD låter det alltid som att det är många tusentals invandrare som sitter i fängelse. Har du själv någonsin försökt ta reda på hur många personer som är dömda till brott som gett fängelsestraff som följd?

Kriminalvården själva har räknat på det där. Enligt statistik på deras egen hemsida beräknas 28 procent av de intagna vara utländska medborgare, sammanlagt kommer de från 160 olika länder. Den som kan räkna kan snabbt räkna ut att de övriga 72 procenten är svenska medborgare. De invandrare som sitter inlåsta är bland annat de som kommit till Arlanda, Landvetter eller till några av våra stora hamnar för att smuggla in droger. Konsekvenserna blir några år i svenskt fängelse innan det blir avfärd tillbaka till hemlandet. Enligt statistiken utvisas 500 – 600 kriminella utländska medborgare från Sverige, varje år. Det finns till och med specifika avdelningar som bara är till för utvisningsdömda. Men Sverigedemokraterna vill utvisa fler, till och med utvisa de som är svenska medborgare. Och det är ett ännu grövre brott mot mänskliga rättigheterna.

Det är detta som skiljer förnuft från ren rasism. SD och dess anhängare hävdar hela tiden att de inte är rasister. Fråga då hur de ställer sig till fråga ett och två så får du svaret direkt. Som kriminalvårdsanställd och medmänniska anser jag att det är av yttersta vikt att vi motar Olle i grind och tar död på myter som skapas kring kriminalvården. Det här är bara en myt av många.

Gästskribent: David Sällström, Sallstromism.wordpress.com

Källor:
Kriminalvården: statistik förklarad
Kriminalvårdens statistik
Researchgruppen: ”Vanligaste namn på fångar i svenska fängelser”

Artiklar, Myter

Myter om den svenska emigrationen till USA

För ungefär 170 år sedan påbörjades en stor utvandringsvåg till USA. När utvandringen ebbade ut, runt 1920, befann sig 1/5 av alla svensktalande i världen i USA. Det finns många myter om denna utvandring från Sverige. Låt oss kika närmare på några av dem:

Myt ett: ”Svenskar diskriminerades ej”

Tvärtemot myten hade invandrarna som kom till USA det oftast ganska tufft. Det var lite likt det Vilhelm Moberg skildrar i sina böcker. Inte en dans på rosor.

lunch-atop-skyscraper-new-york-construction-workers-crossbeamSvenskarna var på många sätt i samma situation som många invandrare som idag anländer till Sverige. De kunde inte språk, kunde ibland, men inte alltid, läsa och skriva. De hade ingen lämplig yrkesutbildning, de flesta som utvandrade var ju fattiga och bönder. Alltså fick svenskarna i USA i hög utsträckning ta skitjobben som ingen annan ville ha.

Till och med de med en lämplig utbildning fick ofta ta skitjobben. De kunde ju inte språket.

I Chicago tvingades de svenska männen ta de lägst betalda och farligaste jobben på industrierna. De svenska kvinnorna jobbade som barnflickor och betjänter eller sömmerskor, vilket var de jobb som fanns för de allra, allra fattigaste. En hel del svenskor prostituerade sig. Det sattes i system att använda svenskar, och skandinaver, till de lägst betalda jobben, och man såg ofta ner på de som utförde dem.

Det är därför breven hem från utvandrare ofta är en så sorglig läsning. Som min släkting Anton Karlsson från Halland som skrev hem till sin syster, min farmor, i mycket deprimerande brev att hela hans liv förvandlats till ständigt sökande efter småjobb för att få lite mat och pengar till husrum. Breven från utvandrarna andas ofta en stor besvikelse, livet blev inte så mycket bättre för alla ”over there”, trots allt…

Myt två: ”Svenskarna assimilerades”

Nej, svenskarna assimilerades inte alls, inte förrän långt in på 1900-talet. De kom till USA utan att kunna språket. Alltså sökte sig svenskarna dit där andra svenskar fanns och små svensk-ghetton växte upp överallt. Amerikanska betraktare säger att det framför allt var så fram till runt 1910. Svenskar sökte också upp svenskar att gifta sig med. Assimileringen kom i andra eller tredje generationen.
utvandring och invandring
Chicago, som en gång i tiden var den näst största svenska staden i världen, är ett sånt bra exempel. Där fanns det ett par områden med nästan bara kineser, Chinatown, men också ett par stadsdelar med nästan bara skandinaver och svenskar, t.ex. Andersonville. Även byar byggdes upp, som Bishops Hill, med nästan bara svenskar.

En av strategierna svenskarna i USA uppfann för att överleva var att samarbeta. Ett bra exempel är de keramiska industrier som utvandrare från Höganäs byggde, den s.k. Jeppssons Shop, men detta betydde givetvis ökad segregering då arbetarna ofta enbart pratade svenska med varandra i dessa svenskägda bolag.

Svenska tidningar och svenska kyrkor fanns också ”over there” och de var inte små, de var stora.

Myt tre: ”Svenskarna var inte brottsliga”

Här saknas exakt statistik men gamle Transportbasen Hasse Ericsson brukade prata om den skandinaviska maffian i USA:s hamnar på östkusten.

Svenskarna tog som sagt skitjobben i USA, vilket även de andra skandinaverna gjorde. I hamnstäderna var hamnarbetet lågbetalt, skitigt, farligt och krävde inte att de som utövade det kunde språket eller hade nån nämnvärd utbildning. Därför tog Skandinaverna dessa jobb. Ville man smuggla in något till USA var det skandinavernas maffiabossar man gick för att rådslå med.

På 1920-talet växte de olika grupperna av organiserad brottslighet upp i USA. Italienska maffian är välkänd. Som Gunnar Wall skriver fanns svenskar i maffian också. Al Capone tog faktiskt över en maffiaorganisation som Fred Lundin och hans svenska vänner drivit.

Väldigt många svenska kvinnor blev prostituerade. Myten om den blonda, villiga och sexuellt lössläppta svenska kvinnan fanns innan de kända svenska filmerna med glada blondiner och nakna tuttar som spreds runt världen på 1950-talet. Kanske myten uppkom på grund av alla blonda svenskar i prostitutionsdistrikten i USA och England. Det mest kända exemplet är kanske Liz Stride, Jack the Rippers första offer.

”Varning för flygande svenskar”!

Till sist slutade det bra för svenskarna i USA. De integrerades och idag härstammar många amerikaner från svenskarna.

Men nån rest av nåt sorts nationellt svensk trauma efter utvandringen, och nån amerikansk idé om att det är ”fint” att härstamma från en skandinav, har gjort att en massa myter faktiskt antas vara sanningar.

För nästan 20 år sen blev jag själv chockad när jag var i USA, i American Swedish Historical Museum i Philadelphia, och föreståndaren där sa att svenskarna var på 1800-talet det som mexikanerna är idag. D.v.s. de var tvungna att ta skitjobben och som därför många andra såg ner på! Inte fan var det sånt som vi fick lära oss i skolan!

Sen mötte jag en sonson till en emigrant som kunde berätta hur hans släkting tvingades ta jobb i Chicago och Detroit där skyskrapor byggdes och hur folk på gatan varnade andra människor för att se upp för alla ”flygande svenskar”. D.v.s. de arbetare som föll ner från hög höjd! Tala om skitjobb alltså, men det var iallafall ganska bra betalt.

Det kunde vi för övrigt läsa om i tidningarna nyligen. Det är flera svenskar på de berömda bilderna på arbetare på skyskraporna.

Till sist!

Jag undrar om inte myterna om utvandringen till viss del kan ligga bakom myterna om invandringen till Sverige idag. Man antar att svenskar var ett högutbildat, skötsamt folk som togs emot med öppna armar i USA och blev en elit där, och kontrasterar det med det s.k. ”slödder” som man säger kommer hit till Sverige idag.

Det kanske behövs en diskussion om MIGRATIONEN till och från Sverige med jämförande studier!

Men USA var drömmen om nåt bättre och det var onekligen så att den drömmen påverkade Sverige! De som industrialiserade Sverige drevs framåt av drömmen att amerikanisera Sverige och stoppa utvandringen! Den drömmen lever även i hemländerna i de länder som folk utvandrar från idag!

Den känslan beskrevs kanske bäst 1938 då Sverige och USA firade 300-årsjubiléum av bygget av Nya Sverige, den svenska kolonin på amerikansk mark. Och med filmklipp, foton och tal från det jubiléet avslutar jag detta blogginlägg!

Mer läsning!

Swedish immigration and underpaid jobs.

Diverse bloggar om utvandringen: här, här och här.

Krönikor, Myter

Ett Bibliskt liv – Islamfobi

Islamofober, ett relativt nytt ord i mitt vokabulär. Islamofobi, också det ett nytt begrepp för mig. Den senaste tiden har det trendat bland rasister och främlingsfientliga personer att slänga sig med citat ur Koranen. Det märks en ökande ambition hos en del offentliga personer att motarbeta religionen Islam och en vilja att försöka framställa Islam som något slags hot emot oss människor som lever i sekulära demokratier.

QuranIbland upplever jag det som att de här människorna inbillar sig själva att de vet mer om vad som står i Koranen än vad en praktiserande muslim vet. Det verkar som att de vet mer om vad som står i Koranen än vad som står i någon annan religiös skrift.

Om vi tar de tre stora religionerna Judendom, Kristendom och Islam, så är de alla vad man kallar ”Abrahamitiska religioner”, som utgår ifrån den väldigt mytiske patriarken Abraham.

Judendomen är äldst, Kristendomen är näst äldst och ”nyast” är Islam (den senast utvecklade).

Det vimlar av uttalade Kristna människor som spottar ve på Islam och stämmer in i kören av röster som säger att Islam är ett hot emot västvärlden.

Judendom, Kristendom och Islam har i princip samma historia i en ganska lång linje.

Från begynnelsen och fram till Jesus är religionerna nästan identiska. Judarna tror inte att Jesus var Messias men muslimerna anser att Jesus var en stor profet. Efter Jesus slutar de kristna sin historia medan muslimerna fortsätter med Muhammed, som var den största och sista profeten. Judarnas ”Gud” och muslimernas ”Gud” är mer lika varandra än de kristnas ”Gud”, då de kristna tror på treenigheten. Men i stort sett är de lika varandra och ska ha ”sagt” och ”gjort” likadant.

Det finns fler likheter i dessa tre religioner än vad det finns skillnader. Ja, citaten ur Koranen låter hemska, precis lika hemska som citat ur Bibeln. Eftersom de är skrivna på en tid då människor inte var lika civiliserade eller upplysta som idag. Då kvinnor inte fick vara i kyrkan under sin menstruation, inte fick säga nej till att bli bortgift, inte fick bestämma över sitt liv eller sina kroppar. Då bögar skulle brännas på bål och otrohet straffades med stening.

Dessa böcker förespråkar en fruktansvärd människosyn, men de är en del av vår historia. I dem kan vi läsa och förstå hur det var under en tid som inte längre existerar.

Vissa delar kan vara sanna, vissa bara hittepå, allt det där är en fråga om tolkning och hur du väljer att leva ditt liv. Det är därför det heter ”tro” eftersom ingenting är bevisat rent vetenskapligt.

De flesta religiösa människor som jag känner idag moderniserar sin tro. Ingen av dom sitter och läser in sig på citat ur sin religiösa skrift och tolkar den B O K S T A V L I G E N. Om alla troende människor i världen skulle tolka sina skrifter bokstavligen, ja då skulle det finnas anledning att vara rädd på riktigt. Här kommer lite läskiga citat ur Bibeln.

Följande citat ur Bibeln skulle innebära att vi måste döda miljontals människor världen över:

Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.
— Tredje Moseboken Kapitel 20, Vers 13

Detta Bibelcitat skulle innebära att alla kvinnor direkt lyder under männen, av ingen annan anledning än att han är en man:

Till kvinnan sade han:
Stor skall jag göra din möda när du är havande, med smärta skall du föda dina barn.
Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig. — Första Moseboken Kapitel, 3 Vers 16

Många mödrar skulle behöva ta sina söner till den äldsta personen i staden där sonen skulle behöva dödas:

Om en son är trotsig och upprorisk och inte lyder sin far och mor, inte ens när de tuktat honom, skall de ta honom med sig och föra honom till de äldste i staden, till hemstadens port.
De skall säga till stadens äldste: Det här är vår son, han är trotsig och upprorisk och lyder oss inte, han bara festar och super.
Då skall alla männen i staden stena honom till döds. — Kapitel 21, Vers 18-21

Återigen, detta skulle innebära lite mer dödande:

Om en orörd flicka är trolovad med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne där, skall ni föra ut båda till stadsporten och stena dom till döds, flickan därför att hon inte ropade på hjälp inne i staden, och mannen därför att han lägrade en annans kvinna. — Kapitel 22, Vers 23-27

Följande citat skulle innebära att många män inte längre får vistas i kyrkor:

Ingen, som fått testiklarna krossade eller lemmen avskuren får upptas i Herrens församling.
— Kapitel 23, Vers 1

Och detta citat skulle innebära många kvinnor med bara en hand:

Om två män råkar i slagsmål och den enes hustru skyndar för att hjälpa sin man och sträcker ut handen och griper tag om könet på den som slår hennes make, skall du utan förskoning hugga av hennes hand. — Vers 11-12

MinaretCitaten ovan har jag axplockat ur Bibeln för att belysa den avskyvärda människosynen som existerar i den skriften. I Koranen existerar likadana verser och liknande meningar. Judendomen, Kristendomen och Islam, om de tolkas B O K S T A V L I G E N, utgör en människosyn och ett sätt att leva som är oförståeligt och vedervärdigt. Som tur är så tolkar inte människor sina religiösa skrifter bokstavligen.

Precis som att världen utvecklas och vi får mer kunskap, så utvecklas och moderniseras också tolkningarna av religionerna. Det finns grupper, samhällen och hela länder som inte har utvecklats och fortfarande lever efter religiösa skrifter bokstavligt, men då är det ju de människorna vi måste hjälpa utvecklas och inte deras tro.

För mig är islamofobin mer skrämmande än de religiösa skrifterna. Skrämmande för att den orsakar ett förtryck av en stor grupp människor enbart baserat på fördomar och stereotyper. Den förutfattar att alla muslimer tolkar sin heliga skrift bokstavligt och lämnar inte utrymme för en grundläggande mänsklig rättighet ”religionsfrihet”.

Islamofobin sprider myter och okunskap. Den orsakar hat och förtryck av oskyldiga människor. Senast en kvinna i Sverige som blev slagen tills hon var medvetslös, den enda orsaken bakom våldet: hon var muslim.

Ingrid Carlqvist, journalist och en av vår tids största islamofober som är inblandad i Tryckfrihetssällskapet och lanseringen av den islamofobiska tidsskriften Dispatch International, brukar twittra flitigt om hur ”farlig” Islam är. Enligt henne och många andra (bl.a. flera SD-politiker) är Islam det största hotet mot oss i väst och vi kan vilken dag som helst gå från att vara ett sekulärt, demokratiskt land till att bli en diktatur styrt under Sharia-lagar. Enligt mig är Ingrid Carlqvist och hennes värderingar ett större hot mot Sverige än vad religionen Islam är. Eftersom Ingrids åsikter och mytspridande är en av orsakerna till att muslimer blir nedslagna — bara för att de är muslimer — det och ren och skär idioti.

Ingrid Carlqvist har nyligen lanserat en studie som påstås berätta hur många muslimer som finns i Sverige idag. Hur har de kunnat räkna fram det?, frågade jag henne, då man i sekulära Sverige inte får använda sig av åsiktsregistrering/religionsregistrering. ”Vi har räknat muslimsk-klingande namn i Sverige” var svaret. En studie baserad på fördomar med andra ord. Vilka s.k. muslimska namn de har räknat på framgår inte. Jag frågade Ingrid om hon tyckte att Ibrahim var ett muslimskt namn, det svarade hon ja på. Jag frågade henne om de hade räknat med barn, eftersom barn inte formellt kan bli muslimer förrän de kan säga orden ”Jag är muslim”, det svarade hon inte på. Däremot påstår hon att det finns över fem hundra tusen muslimer i Sverige.

Newspapers B&W (4)När jag twittrade med Ingrid Carlqvist så hade hon uppenbara svårigheter att hålla isär orden ”Arabisk” och ”muslim”. Hon verkar tro att alla människor som kommer ifrån mellanöstern och arabisktalande länder ÄR muslimer. Jag känner många arabisktalande människor som inte är muslimer. Jag känner människor vars föräldrar gett dem ”traditionella muslimsk-klingande” namn men som själva inte ÄR muslimer. Jag känner människor med ”svensk-klingande” namn som ÄR muslimer. Ju mer jag skriver desto mer ser ni ju att studien de har gjort är fånig och ohållbar. Det går inte att säga hur många praktiserande muslimer som finns i Sverige genom att räkna namn.

Däremot går det att säga varför man vill göra en sådan studie. Det är för att ”skrämma” upp folk och sprida myter om muslimer. Nästan alla tänkbara anledningar bakom att vilja veta hur många muslimer som finns i Sverige är klart främlingsfientliga.

”Jag är inte rasist, jag är religionskritisk” brukar Islamofoberna slänga sig med. Jag skulle vilja påstå att de är både och. Att vara kritisk mot religionen Islam det är att vara religionskritisk. Att tro att Islam är ett hot mot oss som lever i demokratiska länder, det är Islamofobiskt. Att tro att ALLA muslimer är onda, det är också Islamofobiskt. Att tro att alla människor som kommer ifrån arabisk-talande länder och har ”muslimskt-klingande” namn ÄR muslimer det är däremot rasistiskt.

Jag kan vara kritisk emot religion, men kan kritisera utan att kränka några individer med saklig kritik. Och jag är kritisk gentemot alla religioner utan undantag, då jag anser att så många människor riskerar att hamna i utnyttjandesituationer jämte sin tro. Men det är min åsikt, sen får människor leva precis som de vill och tro precis vad de vill.

Jag är stolt över att Sverige är ett land med mångfald. Ett land där du kan se ut som du vill och tro på vad du vill. Jag tycker att det är bra att det finns moskeér för de praktiserande muslimerna att gå till. Det är bra att det finns kyrkor för de som vill gå dit, heliga rum, heliga byggnader, samlingsplatser och så vidare. Låt dem samlas där och dela sin tro, om det nu är vad de vill.

Viktigast för landet måste ju ändå vara att alla vi som lever här upprätthåller lagar och regler och inte lagstiftar om vilken tro invånarna får välja att tillhöra eller att inte tillhöra.

Anna Siekas