Kategoriarkiv: Myter

Krönikor, Myter

Rasism från invandrare

All rasism är fel. All rasism är lika fel oavsett om de som uttalar sig rasistiskt säger sig försvara sig från underläge eller är i överläge. Oavsett om den bakgrund man har är trasig, eller om man kommer från en välartad familj. Oavsett om man är så kallad invandrare eller en så kallad etnisk svensk.

Utsikt från Marenhill i Södertälje
Veidekke_SE / Foter / CC BY-NC-ND

Damon Rasti skrev en artikel nyligen om rasism bland invandrare som väckt mycket debatt. Att vi debatterar för lite vad man ska göra då rasism kommer från invandrare.

Flera andra debattörer har tagit upp ämnet. I den här artikeln ska jag fokusera på Sakine Madons artikel där hon tar upp exemplet Södertälje.

Politisk positionering har intresserat mer än att reagera mot det judehat som en del invånare med rötter i Mellanöstern står för. Malmö är dessvärre inte den enda kommunen med problem.

I Södertälje har på senare år personer med muslimsk bakgrund trakasserats. Människor har fått tårgasfacklor slängda på balkongen, stenar genom fönstret, bensin och urin via brevinkastet.

Debatten om Södertälje existerar i praktiken inte. Detta trots att problemen är stora där.

Vanligtvis pigga debattörer som ser islamofobi nästan överallt säger inte ett knyst om den här situationen i Södertälje.

Kan det bero på att förövarna råkar ha assyrisk/syriansk bakgrund? Hade det varit lika tyst om snaggade nationaldemokrater i gäng hade jagat bort folk från områden som Ronna och Hovsjö? Inte så troligt.

Dilemmat

Det här är ett dilemma. Det är som om det bara finns två sätt att debattera detta i offentligheten: Antingen måste man dra alla muslimer eller syrianer över en kam, eller så måste man knipa käft. Jag tillhör de som tror att man kan och MÅSTE hålla två tankar i huvudet samtidigt. Man kan vara mot rasistiska generaliseringar om ALLA i gruppen men ändå prata om gruppspecifika problem.

Antisemitismen i Malmö sprids främst genom personer med bakgrund i Mellanöstern, vars tro är muslimsk. Det är sorgligt – men tyvärr är det så.

Islamofobin i Södertälje sprids av många individer men påfallande många har assyrisk/syriansk bakgrund.

Givetvis betyder inte detta att ALLA gör det. Lika lite är ALLA svenska rasister för att man säger att det finns problem med rasism bland svenskar.

Södertälje

Jag brukade vara mycket i Södertälje när jag bodde i Gnesta. Rasismen bland ungdomar skrämde mig mycket. Jag har många gånger suttit på bussen och hört GROVA islamofobiska kommentarer från skolbarn. En gång körde ett par barn en variant av en klassisk antijudisk myt, d.v.s. att moskéer fångar barn och använder deras blod. (Nej jag sa inte emot dem. De var biffiga gym-killar.)

Lokala politiker som jag pratade med efter den incidenten sa att man får ta det lugnt med debatten om rasisterna bland dessa specifika grupper eftersom rasismen ”ju kommer från utsatta”. D.v.s. att man inte bara hade en ”offergrupp”, de som utsattes för rasism, utan  att de som utövade rasismen också var ”offer”.

Jämför gärna med synen på mobbning bland vissa socialarbetare. Man tar inte mobbarna i kragen eftersom de ”har en utsatt familjebakgrund”. Därmed riskerar den mobbade att vara den som får byta skola, inte den som mobbar.

Dessutom finns det många som anser att rasism i praktiken är något som ”vita” uppfunnit, som i debatten i Sverige  påstår att ”vita Européer” har måste ta itu med sin rasism först och främst – inte att rasism finns överallt, bland alla. Det leder givetvis till att vissa former av rasism osynliggörs.

Debatten som Damon Rasti dragit igång är viktig.

PS Det var förresten en från Södertälje som jobbar i skolor och kan arabiska som sa till mig ”gå in på skoltoaletterna i Södertälje och Rosengård. Du skulle förfasas över mängden av antisemitism där.” jag har ännu inte fått någon journalist att nappa på detta. Kanske nu? DS

Artiklar, Myter

Fascism, diktatur & demokrati

Ibland hörs argumentet att ”Sverigedemokraterna är inte fascistiska eftersom de är för demokrati”. Detta stämmer inte. 1930-talets fascism har förändrats — liksom även kommunismen och konservatismen. Numera är man för demokrati. Ska man se släktskapet med fascism på 30-talet måste man gå djupare och se vad ideologin var mer, förutom att vara antidemokratisk rörelse.

På 30-talet fanns ingen enhetlig antifascistisk rörelse. Socialdemokratin, vars arbete mot nazismen jag läst mycket om och djupt beundrar, var aldrig en strikt antifascistisk rörelse. Det som många då arbetade mot var totalitära tendenser, dvs kommunister, fascister och nazister. Likadant med liberaler och de demokratiska konservativa grupperna. Skiljelinjerna i 30-talets debatter gick mellan demokrati, respekt för individernas frihet och diktatur, den ”starkes rätt”.

25805qg
En skribent på Realisten.se, och anhängare av SvP, förklarar deras syn på demokrati.

Socialdemokraternas tidningar och broschyrer från den tiden var fulla av varningar för kommunisters, fascisters, nazisters försök att avskaffa demokratin och deras trampande på minoriteter och majoriteter i kampen för ”den rätta saken”.

Efter kriget förändrades först kommunisterna och sen även den fascistiska högern. Kommunisterna slutade berömma Sovjet och gå över mer och mer till att prata om demokrati som något viktigt. Begreppet Proletariatets diktatur sopades under mattan som en relik från en vanvettig epok, och glömdes bort. Samma utveckling började vi kunna se på 60-talet med den nya högern i Europa. Fascistiska rörelser genomgick samma förändring. Man slutade prata om diktatur, slutade öppet förhärliga våld och krig, och sa sig vara demokratiförespråkare.

Det återstår idag bara några extrema ytterlighetsgrupper som säger sig vara mot demokrati. Närmare bestämt Kommunistiska Partiet och några kommunistiska sekter å ena sidan och nazistiska grupper som Svenska Motståndsrörelsen och Svenskarnas Parti å andra.

Henrik Arnstads bok rekommenderas för alla som vill studera denna förändring av fascismen. Arnstad lutar sig mot Roger Griffins definition av fascism idag (alltså både fascism och nazism ihop).

folklig ultranationalism inriktad på nationens återfödelse

Fascism och nazism var antidemokratiska rörelser. Sådana fanns det gott om på 1930-talet. Svartskjortor, brunskjortor, blåskjortorna som ville ena Europa och rödskjortor som ville ha kommunism. Och en mängd konservativa rörelser som fnyste åt ”nymodigheter” som demokrati. Det unika för fascismen/nazismen var att den lutade sig mot nationen, folket, kulturen och rasen och ”de andra” som hotet mot detta.

Rasismen förändrades även efter andra världskriget. Istället för blodet och generna blev KULTUREN det som skulle upprätthållas. Den mytiska rena nationella kulturen. Även här ser man skillnader mellan mer traditionella fascistiska partier, som Svenska Motståndsrörelsen, och nyfascistiska som t.ex. Sverigedemokraterna. Nazisterna vill ‘skydda’ både blod och kultur, Sverigedemokraterna bara kulturen.

Vi har mycket att lära av 30-talets kamp mot fascism/nazism och kommunism men vi får inte göra misstaget att tro att dagens fascism ser ut som, och bekämpas på, samma sätt som den på 30-talet. Dagens fascism säger sig vara ultrademokratisk. Men kärnan i ideerna är samma: nationen och kulturen står i fokus.

Krönikor, Myter

Nedskärningar leder till rasism

All främlingsfientlighet beror inte på att man hatar folk från andra kulturer eller med annan hudfärg. En hel del av det som tycks vara främlingsfientlighet är egentligen mer en oro över personers ekonomi och samhällsutvecklingen. För alla ickerasister är det viktigt att bemöta detta också.

Ett par exempel från Öland, där jag bor:

Putterbinde
brandsvig / Foter / CC BY-NC-ND

Nu senast var jag hos en person i mitt jobb (hemtjänsten). Där var anhöriga till hen. De anhöriga läste högt ur tidningen: ”1700 flyktingar väntas till Kalmar län under hösten”. På det svarade de ”och så får min kusin vänta i månader på en höftledsoperation. Det finns för få läkare på akuten i Kalmar då man kommer dit och sköterskorna jobbar arslet av sig. Hur kan de då ta in 1700?”

För några dagar sedan stod det i lokaltidningen att runt 700 flyktingar ska tas emot av Borgholms kommun. Då sa en annan person: ”700, och så har de inte råd att ha demensavdelningarna öppna i kommunen längre, hur tänker politikerna?”

Ett tredje exempel: Diskussion om flyktingmottagning igen. En person säger att ”det finns inte en polis på hela Öland efter 18.00 och inte på helgerna. Det har man inte råd med. men flyktingar kan vi ta emot tusentals i Kalmar län.”

Exakt så här kokar det under ytan på många ställen i Sverige, så även i Kalmar län och Borgholm. Nedskärningar i det sociala skyddsnätet i ett område och flyktingmottagning leder ofta till att folk kopplar samman de två sakerna. Och detta är något som få politiker klarar av att hantera.

Här i Borgholm har en Socialdemokrat sagt att ”men, vi måste vara solidariska” som svar på den oron. Det berättade personen som jag nämnde i första exemplet ovan. Hen hade svarat socialdemokraten att: ”men när ska du vara solidarisk med våra äldre och de som behöver vård?”

Det duger inte. Nedskärningar i de sociala skyddsnäten skapar oro och det är lätt att många säger att ”varför satsar man inte på folk som redan bor här innan man tar in fler utifrån?”

Jag ser det så tydligt här på Öland. Det finns en massa människor här som i hemlighet knyter sina nävar av ilska och förtvivlan över sociala nedskärningar och som kontrasterar det generösa flyktingmottagandet med sådant som att gamla mormor inte får vård. Inget prat om solidaritet kan få dem att sluta knyta sin näve.

Sådant går väldigt lätt över i irritation över de nyanlända och folk som ser ut som dem. Så blir en social oro till rasism och alla främlingar dras över en kam. De pratar om ”de där förbannade invandrarna”, blåser upp varje litet problem och incident som uppstår till alldeles för stora proportioner — hatet växer. Om en person har stulit något så beskylls alla på flyktingförläggningen för att vara tjuvar — även om den skyldige inte ens bor på förläggningen. Klassisk rasism.

Rasismen måste bemötas strängt, givetvis. Men oron över framtiden, och nedskärningarna är äkta. Det gör att om vi vill vara effektiva i vårt antirasistiska arbete faktiskt måste bemöta dessa myter också, och förändra politiken så man slutar med nedskärningarna! Och visa på att globala ekonomiska konjunkturen har vänt uppåt. (Detta oavsett om man är vänster eller höger eller inget alls. Jag är liberal, bara så att det är tydligt!)

Det går lätt att visa att Sverige kan bli rikt med invandring, ekonomi är inte enbart en fråga om fördelning, utan också skapandet av helt nya resurser. Men då måste politikerna leva upp till detta. En politik med ständiga nedskärningar i välfärden leder lätt till att folk tror att Sverige blir fattigare på grund av invandring och att ekonomi bara är flyttande av pengar från vård och skola till invandrare och flyktingar. Många tror verkligen på SD:s ökända reklamfilm med de två röda bromshandtagen:

De tar alla pengar från mormor och ger till flyktingarna…

Just nu är det inte så extremt illa här, men se på Grekland så förstår ni vad som KAN ske om ekonomin inte skulle börja bli bättre i Sverige. Blir det ännu värre kris här, kommer hat och rasism att växa i takt med att nedskärningarna ökar.

Även politiker som inte håller med mig, och som kanske anser att nedskärningarna är nödvändiga måste börja göra prata och agera! Hanterar inte alla ickerasister detta kommer de personerna som knyter nävarna att lyssna på de som verkar ha ‘lösningarna’ på deras oro.

Detta måste vi hantera! Jag är orolig för vad som kommer att ske om allt fler nävar knyts i fickorna, i hemlighet, av ilska, oro för framtiden och förtvivlan…

Artiklar, Myter

Myten om resursfördelning

Måste vi välja mellan att ta emot invandrare eller att våra pensionärer och barn ska ha det bra?

Vegan Princess Cake
Björn Söderqvist / Foter / CC BY-SA

Ofta hör man prat om att ”jamen vi kan inte ta in fler invandrare. Vi har många fattiga och pensionärer. Varför ska vi ta pengar från dem och ge till folk som kommer från andra delar av världen?”.

Problemet med detta tänkande är att man tror att samhällsekonomin är som en kaka där man ger olika stora tårtbitar till olika sektorer. En del får mer och andra mindre. Tar man från sektorn ”vård” för att ge till sektorn ”invandrare” så tror dessa att man får mindre pengar i vårdsektorn.

Men så funkar inte samhällsekonomi. Hade samhällsekonomin fungerat så, då hade vi än idag fördelat flintabitar och bott i grottor som på stenåldern. Ekonomi handlar alltså inte bara om fördelning av resurser utan om hur man skapar NYA resurser.

Ibland ser man det här med resursfördelning illustrerat enligt det så kallade dilemmat med livbåten, eller Livbåtsetiken, som författaren Tom Regan kallar det.

Tom beskrev ett tänkt scenario med fem personer i en livbåt och bara resurser till fyra; där man alltså måste kasta en person överbord, annars tar maten slut. Vilka fyra räddar man, frågar Tom, och vem är det man väljer att kasta överbord? För enligt det hypotetiska scenariet MÅSTE man kasta en överbord för att kunna rädda fyra, menar Tom Regan. Han kommer till slutsatsen att vi människor har en tendens att bara vilja rädda de som står oss nära och att ingen bryr sig lika mycket om de som man inte har några nära band till. Detta skulle kunna förklara sådant som rasism, menar han.

Men Tom Regan har fel, och hela frågeställningen är fel.

Människor har stött på problem med resursbrist MÅNGA gånger i historien och har kommit över problemen. Men hur? Inte genom att anpassa sig till problemen (kasta någon överbord) utan genom att TÄNKA och hitta en lösning på problemet och hitta sätten att rädda alla, eller så många som möjligt! Och det finns inte bara några personer i ”livbåten” Sverige. Det är i nuläget 4,9 miljoner sysselsatta skattebetalare och sammanlagt fler än 9,5 miljoner konsumenter som skapar resurser i Sverige.

Det går som ett tema i hela mänsklighetens historia att faktiskt utveckla nya resurser och att effektivisera produktionen. Historien visar det. Vi har nått långt i mänsklighetens utveckling. Och det är en pågående evolution.

Krispsykologi visar att detta även gäller i situationer som liknar den som Regan beskriver om en livbåt. De personer som klarar sig bäst är inte de som skulle offra en minoritet av de i den nödställda gruppen. De som lättast räddar sig själva är den grupp som kämpar för att rädda så många som möjligt, utan att kasta någon överbord. För det frigör så mycket kreativ kraft att man helt enkelt kommer på nya ideer och kanske till och med hittar nya resurser.

Det inskränkta ”livbåts-sättet” att tänka om resursfördelning är fel. Vi behöver inte välja mellan att kasta pensionären eller invandraren överbord ur ett samhälle. Vi kan ge alla behövande grupper hjälp och skapa resurser för att göra ännu mer i samhället.

Krönikor, Myter

Sanningen?

Jag lade vid ett tillfälle upp en videolänk på Facebook. Videoklippet jag ville tipsa om var ”Jerzy Sarnecki – Min sanning”. Han är Sveriges främsta forskare när det gäller invandring och brottslighet, och han är antagligen den sista människa som en invandrarfientlig person skulle vilja möta i en debatt. Han är även författare till vad jag skulle våga säga är ‘bibeln’ för en kriminologistuderande. Även om man bara vill få en inblick i ämnet är detta den första boken jag skulle rekommendera.

Wanted: Charlie Brown
kevin dooley / Foter / CC BY

Sarnecki är i mina ögon en mycket klok och sympatisk man. När det handlar om invandrare och brottslighet är det lätt att börja skruva på sig, för det är onekligen en het politisk potatis. Och trampar du fel i gungflyn kan det gå riktigt illa. Det här är tyvärr de invandrarfientligas absoluta trumfkort, att det finns invandrare som är  överrepresenterade i brottsstatistiken. Just därför är det av yttersta vikt att beväpna sig med bra motargument som håller för närmare granskning.

Jag vet inte om Sarnecki har nytta av det faktum att han själv är invandrare, och i sanningens namn så bryr jag mig inte heller. Vad jag däremot bryr mig om, och gillar, är att han fullständigt ogenerat pratar om ett ämne som många drar sig för att prata om. Han säger själv att han tycker att det inte finns några frågor som inte får diskuteras.

När Sarnecki var med i ”Min sanning” kom just invandring och brottslighet på tal. Programledaren såg ytterst obekväm ut och sa någonting i stil med ”Jaaaa…. Det här med invandring och brottslighet, det är ju ett rätt känsligt ämne…” varpå han fick svaret ”Ja men invandrarna ÄR överrepresenterade i den registrerade brottsligheten, det är ingen nyhet. Det kom man fram till redan på 1920-talet i Amerika! Och alla svenska studier visar samma resultat”. Det han sedan berättar är något som vissa gärna försöker ignorera eller sopa under mattan.

Vad han syftar på är vad som kallas för Chicagoskolan. Det finns flera olika Chicagoskolor, men den jag talar om är den socialekologiska. Jag rekommenderar den här länken om du vill läsa mer. Under 20-talet bodde en stor mängd invandrare från Europa i Chicago. I de invandrartätaste stadsdelarna var brottsligheten hög, och när invånarna fick det bättre ställt så flyttade de till andra områden. Men de tog inte brottsligheten med sig, problemen fanns kvar oberoende av vilka grupper som bebodde området. Invandrarna kunde inte som individer kopplas till den höga brottsligheten, problemen var låg socioekonomisk status, arbetslöshet, social utsatthet, dåliga bostäder och liknande. Eftersom de som fick det bättre ekonomiskt ställt fick råd att bosätta sig i andra områden, så flyttade de och tog sina resurser med sig, det som de fattigaste stadsdelarna verkligen behövde.

Jag blir ibland anklagad för att leva i någon form av naiv sagovärld där alla är snälla och glada. Denna störda verklighetsuppfattning gör att jag inte ser att invandrare i själva verket bara är pack och cancersvulster på samhällets kropp. Jag är helt enkelt för dum för att fatta att blattarna tar över Sverige.

Alla människor är unika och hur vi uppfattar vår omgivning varierar från person till person. Så vem är jag mest benägen att ta på allvar? Killen på YouTube som menar att det ligger i blattarnas gener att begå brott eller Sarnecki som är Sveriges främsta expert på ämnet? Den senare sågar den nattsvarta bilden som de invandrarfientliga försöker måla upp, och Jerzy lyfter fram och pekar på faktorer som inte är till deras fördel (det finns ganska många sådana faktorer). En svensk tiger? Inte en chans. Jerzy Sarnecki har banne mig mål i mun. Dessutom ser det ut som om en bomb har briserat på hans kontor, det är underbart stökigt med papper och böcker precis överallt. Hur kan man inte gilla honom?

Det finns ett allmänt intresse och då måste man forska om det, för en individs subjektiva bild av hur samhället ser ut är inte ett godtagbart argument. Jag avslutar med kommentaren som jag skrev tillsammans med uppläggningen av videoklippet. ”Tack Jerzy! Tack för din välskrivna kurslitteratur, din kompetens, din gedigna forskning, och sist men inte minst — tack för din frispråkighet. Tack för att du drar ut trollen i solen så att de spricker.”

Gästkrönikör: Louise H.

Krönikor, Myter

Fördomar om islamism & sionism

Ibland används generaliseringar om sionister och islamister på ett fördomsfullt sätt. För en del är islamism eller sionism synonymt med ondska. ”Sionister/islamister är rasister som blandar ihop religion och politik och vill skapa en stat för bara judar/muslimer”. I den här artikeln ska vi syna de fördomar som sprids kring dessa båda begrepp.

The Wall
Pensiero / Foter / CC BY-NC-ND

Om man studerar de rörelser som kallar sig islamistiska finns det en stor bredd. Däri finns allt från de som hatar demokrati och mänskliga rättigheter till de som vill bygga en demokratisk stat byggd på mänskliga rättigheter. Samma sak med sionismen, det finns konservativa, liberala, socialistiska, socialdemokratiska, sekulära, religiösa, fascistiska, gröna och fundamentalistiska sionister.Sionism kan överförenklat beskrivas som strävan att det judiska folket ska få ett hem, och att skydda detta folk från yttre hot. Efter 1948 anses detta hem vara Israel. Islamism kan lite förenklat sägas vara en politisk rörelse som grundar sig på islam. Mer komplicerat är det inte. Men, i alla andra detaljer är bredden av åsikter enorm för muslimer och judendomen.

En del islamister älskar människor av annan tro, medan andra pratar föraktfullt om ”kuffar” (otrogna), som ”hundar”. En del sionister älskar araber och andra är rasister och hatar araber och kallar dem gärna ”grisar”. De flesta sionister och islamister är som vanligt folk med sina fördomar, och i det av krig infekterade Mellanöstern finns det många fördomar.

Sionism

Givetvis är det helt rätt att kunna vara kritisk mot företeelser inom islamism och sionism. Men när man kritiserar gäller det att man går fram lite försiktigt. Precis som man bör göra när man kritiserar detaljer som förekommer i andra religioner. Det finns mycket hat mot judar och muslimer som maskerats i form av demoniseringar, avhumaniseringar och stereotypbilder.

Extreme OppositesSionisthat och islamisthat kombineras ibland.
danny.hammontree / Foter / CC BY-NC-ND

Man bör helt enkelt undvika att generalisera negativt om islamister, sionister eller om islam och judendom. Man bör undvika att utmåla rörelserna som om alla tänker lika. Dessutom bör man vara lite vaksam då man läser att ”sionisterna styr världen” eller ”islamisterna vill styra världen”. Demonisering är en del i rasism.

Man kan kika på hur sionism används av olika judehatare för att förstå detta.

Öppet antisemitiska hemsidor, som t.ex. Ahmed Ramis websida, nämner ofta judar som ett ”direkt hot”. Men det är vanligare att de pratar om ”sionister” eller ”israellobbyn” nuförtiden. De varvar direkt hat mot judar, med indirekt hat där man använder så kallat ”hatred by proxy”, där man genom att sprida hat mot sionister vill kunna elda på hatet mot alla judar.

Samma metod används därför också bland rörelser som hatar judar men av politiska skäl vill dölja detta. Man pratar om sionister som dricker människoblod istället för judar som gör det. Men dessa överdrifter och generaliseringar sprids utanför kretsen av rena rasister i den politiska debatten. Det är för lätt för vissa att vara arg på något som de anser att staten Israel gjort, som bygget av en mur, och gnälla på att ”sionister styr i USA” eller nåt liknande, utan att de behöver komma ut som judehatare.

Jonathan Leman skrev bra om detta för Expo:

Gång på gång har vi under efterkrigstiden sett illa dold judefientlighet bakom kampanjer mot ”sionismen”. I Polen 1968 tvingades judar på flykt när ”sionisterna” skulle rensas bort från statsapparaten. När Irans president förnekat Förintelsen och inför FN:s generalförsamling spridit myten om en judisk världskonspiration knyter han det till sin vision om ”en värld utan sionism”. När man inom ‘sanningsrörelsen’ talar om krafterna som de tror genomförde 9/11-attentaten är det inte sällan ”sionisterna” som pekas ut. När Ahmed Rami i sina Radio Islam-sändningar önskade sig en ny Hitler som skulle avsluta jobbet var det ett ställningstagande mot ”sionismen”. Och när nazister och andra rasideologiska högerextremister talar om den judiska sammansvärjning som de menar styr Sverige och ligger bakom invandring och mångkultur talar de om ”sionisterna” och ”sionismen”.Innebär det att ifrågasättandet av sionismen i sig är antisemitiskt? Självklart inte. Det finns flera som argumenterar för en enstatslösning utan att utmåla sionismen som en unik ondska och utan att väva ihop den med myten om en judisk världskonspiration.

Islamism

Det fungerar lite liknande med islamism. Ofta ses begreppet islamist som synonymt med ”galen fundamentalist” och alla religiöst färgade begrepp som islamister använder, sharia, shura, bayah, m.fl, ses som onda. Men att det inte är så enkelt förstår man om man ser på situationen i Mellanöstern just nu. Wahhabismen med bas i Saudiarabien vill utrota islamismen. Hur går det ihop med mångas tro att islamism är synonymt med extremism inom islam och extremism i Saudiarabien?
Sanningen att säga så finns det lika lite EN islamism som det finns EN sionism.

flags weaving in the air
looking4poetry / Foter / CC BY-NC-ND

Ja det finns radikala islamister som inte gillar mänskliga rättigheter, vill att kvinnan står vid spisen, och som anser att demokrati är ett nykolonialt påfund av väst. Men det finns också islamister som insett att de arabiska länderna behöver demokrati och mänskliga rättigheter för alla, även flickor och kvinnor. Det enda gemensamma för alla dessa falanger är egentligen att de vill grunda sig på islam.

Dessa sistnämnda är inte sekulära i den betydelse vi i Sverige lägger i begreppet och har mycket kvar att lära om sådant som t.ex. homosexuellas rättigheter. Men de är för demokrati och därmed har de tagit ett stort kliv närmare den syn vi i Sverige har på mänskliga rättigheter.

Man får inte glömma att steget mot demokrati inte tas på en dag. Det tog lång tid för oss att bygga den. Det var först för 24 år sen som vi fick allmän rösträtt i Sverige. På 1860-talet tog man första stegen för att avskaffa ståndsriksdagen, på 1910- och 20-talen fick de flesta kvinnorna och männen rösträtt, på 40-talet även de fattiga. Först på 1960-talet fick de med fysiska funktionsnedsättningar rösträtt. 1989 fick de med psykiska funktionsnedsättningar samma rätt. Det har tagit mer än 130 år för oss att bygga den demokrati som vi har idag.

Till en början använde många i västvärlden religion som ett argument till varför de ville införa demokrati. Vad hade hänt om nån utifrån hade kommit och sagt åt våra förfäder att de gjorde fel som motiverade sitt stöd till demokrati med hänvisningar till Gud?

Precis som med fördomarna om sionister används generaliseringar om ALLA islamister och olika demoniserande konspirationshistorier, ofta för att smutskasta hela islam och alla muslimer. Återigen, ”hate by proxy”, att slå mot muslimer genom att slå mot islamister.

Ett populärt sätt är att dra begrepp som används inom muslimska världen över en kam. Sharia är nog det mest kända. Om det tänker jag inte orda så mycket här utan hänvisar till en artikel jag skrev för ett tag sen om hur demokratirörelsen i muslimskt dominerade länder använder religiösa begrepp, som sharia, för att kämpa för demokrati:

Sharia, bayah och shura. Likheter mellan demokratisträvandena i arabvärlden och i Europa och USA.

Mänskligt?

Betyder detta att all kritik av islamism eller sionism är rasistisk? — Nej, absolut inte!

Var går gränsen mellan hat och kritik respektive gränsen mellan rasism och kritik?

Mitt råd är att ni känner efter själva, prova på argumenten och tänk efter. Om du är jude eller muslim är det ganska lätt. Du kan undvika att använda ett sätt att tala om sionister som du själv ogillar när du hört det liknande sättet att tala har använts mot islamister, och vice versa. Bete dig mot andra endast på sätt som du förväntar dig att de andra bör uppföra sig emot dig.

Vi andra?

Du kan ju känna efter lite hur det känns då någon använder våldsamma överdrifter eller stereotyper mot en politisk grupp som du anser dig tillhöra. När du ogillar motparternas grovt svepande och överdrivna generaliseringarna som klistras på samtliga motparter på den andra sidan om höger-vänster-spektrat… När du för sjuttioelfte gången hör nån tyckare klumpa ihop ”alla Socialdemokrater är kommunister” eller att ”alla borgerliga hatar fattiga och vill mörda pensionärer”… så förstår du kanske hur judar och muslimer kan känna ibland.

Artiklar, Myter

Att diskutera

Många av oss hamnar i debatter på olika Facebooksidor eller andra forum. Ibland vill man bara rycka sitt hår i frustration. Efter ett tag tar erfarenheten vid och de personliga påhoppen, märkliga kommentarerna och direkta dumheterna kan bemötas med ett större lugn. Jag vill ta dig med på en resa utanför Facebooks semitrygga sfär, ut på öppet vatten, där jag har diskuterat med många anonyma debattanter — om SD:s kärnfrågor.

Mitt steg in i debatten

Andreas Meijer
Andreas Meijer

För ca 1 år sedan skrev jag en artikelserie om invandring. Den blev publicerad på Motarguments hemsida, ett projekt som jag numera skriver för mer eller mindre regelbundet. Jag fick reda på att den långa texten hade kopierats in på ett debattforum, vilket jag naturligtvis var tvungen att besöka. Jag hade ju diskuterat med folk på Facebook och bloggar, ”så det blir väl inga problem…” tänkte jag lite naivt.

Under ca 8 månader har jag, med varierande aktivitet, diskuterat på det forumet och känner mig nu ganska mogen att skriva en liten utvärdering. De områden jag gett mig in i har varit de trådar som jag själv är upphovsperson till eller trådar som har ett innehåll jag är extra intresserad av — och att jag känt att jag har haft tid att svara och följa upp.

En av de mest talande sakerna är relevans. I de trådar som inleder med något som en grupp personer inte tycker bör skrivas om så huggs det ganska snart på specifika ord, görs omskrivningar som gör att nära all fortsatt diskussion tappar relevans till ämnet eller så ges exempel på när (den generella) andemeningen kan ifrågasättas. Observera att de som skriver gör det i egen sak, inte kopplat till något politiskt parti eller annan organisation. Jag ska ge några exempel:

En debatt om ”normala” bidrag

Jag har skrivit en annan artikel, om bidrag för nyanlända trebarnsmammor. jag avsåg att visa att de bidrag som anses vara så ‘extremt höga’ och som ‘alla invandrare bara får’, inte riktigt är så lättförtjänta som det påstås av de som ‘bara är kritisk mot invandringspolitiken’. Den artikeln har varit på tapeten ett par gånger (det är oftast inte jag som lagt upp texterna från början) och jag klistrar här in några kommentarer som den har fått (exakt kopierade utan att ha förvrängt språket).

Företagsledare måste kunna branchen och det kan inte hemmatanterna klara av.
Det står alla arbetsgivare/ägare fritt att redan idag anställa dessa kvinnor.
Tänk dig en narkoman, utslagen prostituerad kvinna i 55 års åldern. Uteliggare med. Hon har klarat av mycket. . Kanske nästa VD för Volvo? Om vi nu följer dina resonemang.
Slippa fantasivärlden nu XXXXX. Jag vet att du alltid befinner dig i den utopiska drömmen men detta var fan så förbannat flippat.
Så vad tycker du att en arbetsförmedlare ska rekommendera denna kvinna att satsa sin arbetssökande tid på? Fixa CV till VD för VOLVO ERICSSON ASEA
Kom igen sluta larva dig ta tag i verkliga problem med seriösa lösningar. Sluta fantisera om något som aldrig kommer hända.
Även om de inte får hela den summa som nämns så får de provocerande mycket och för lättvindigt. Det är skrämmande.

En debatt om ”gnälliga invandrare”

Ett annat inlägg (som jag lade upp själv) är det som senare publicerades på Motaguments hemsida och handlade om hur Avpixlat gjorde fri tolkning på en liten studie i Skäggetorp. Inlägget ville visa hur Avpixlat ‘refererade’ en studie för att kunna skriva om den så att den mer stämde med synen på ”den typiska gnällinvandraren”. Kommentarerna till det inlägget blev få, men talande:

Jag är säker på att ”corren” anpassar det hela för att passa in i det korrekta politiska systemet…
För övrigt så är det dessa våra nytillskott som ”överkonsumerar” landstingstjänster…
Ponera att dm skulle vara lika aktiva när det gäller att tillskansa sig en anställning! F-n vilken succe för landet!
Vad jag kan se har inte AP rapporterat någon form av osanning. Det de gjort är ju inte annorlunda jämfört med vad AB, expressen gör dagligen.
Därför är det bra att försöka hitta alternativa medier o sen skapa sig en bild.

En debatt om att det är ok att skylla allt på invandring/invandrare

Jag skrev ett inlägg för ett tag sedan, som modererats lite i korrekturläsningen. Ordet ”fåtal” hade lagts till för att beskriva andelen som röstade på SD. Inlägget handlade om farlig mentalitet och handlar om hur det blivit vanligare att beskylla alla sociala problem på invandringen och invandrarna. Ett par av svaren på det:

Bara att säga att det är ett fåtal som röster på sd visar att inlägget inte är seriöst. 400 000- 500 000 väljare är inte ett fåtal. Alla problem läggs inte på invandringen men den bidrar. Den som skrivit detta inlägg Farlig mentalitet är bara ute för att hata.
Ähh, det är det gamla vanliga flumsnacket alá flumvänstern, inget nytt där inte!

Ett av svaren var långt så jag återger en förkortad version, där de relevanta delarna är med

[…] Men mitt huvudbudskap i det här fallet är att det är en språklig stilfråga. Många människor som skriver på nät är en ny typ av skribenter, sådana som för 15 eller 20 år sedan aldrig skulle ha fått en enda rad publicerad.

Det betyder, tror jag, att det är en följd av de nationellt sinnade personernas skolgång och deras socioekonomiska bakgrund osv.

Själv kan jag naturligtvis skriva om zigenare, somalier eller nordafrikaner på ett mer belevat sätt, om jag önskar göra det, och utan att använda svordomar eller grova tillmälen.. Men alla kan inte det, och de har också rätt att yttra sig.

Att beskära deras rätt att skriva att några är parasiter, eller tjyvpack, är , menar jag, en klasshistoria, där belästa kulturmänniskor ojar sig över något som de själva inte skulle skriva, men som är andra människors normala sätt att uttrycka sig.

Detsamma gäller när de vill uttrycka sina känslor inför invandringen som fenomen. Jag tror att man många gånger har svårt att stå ut med det hårdare språket och tolkar det som en förskräcklig mentalitet. […]

Det sista svaret kommer från en person som vanligtvis för en kontrollerad och genomtänkt debatt. I detta fall bagatelliseras förändringen, som jag menar har skett, men det är inget fel med det. Det är en del av debatten och något jag bemötte. Jag tog med detta för att visa hur det kan se ut, inte för att ”samla de värsta svaren” eller att peka finger.

En debatt om IQ och etnicitet

Jag kommer ta upp ett sista exempel. Artikeln som tar upp myten om att integration av människor som anlänt från vissa länder inte är möjligt, då deras intelligens anses vara för låg (artikel med den åsikten finns på Fria Tiders hemsida). Mitt inlägg fick flera kommentarer, jag gör här ett urval:

Och Sahara lider inte brist på vatten, för om det bara regnade där vore ju den ofruktsamma öknen riktigt behaglig och odlingsbar. Och romer är inte tjuvaktiga, för om de bara orkade bli civiliserade så skulle de ju vara riktigt flitiga och trevliga. Och negrer är inte mörka, för om de bara hade lite mindre pigment så skulle de ju ha samma färg som oss. Och den massiva invandringen är bra för oss, etc. Osv.
Jaha, varför låter då Sverige människor som har en annan ”typ” av intelligens än den Sverige och västvärlden har behov av invandra då?
Sverige har ju inget behov av tex. somaliers ”typ” av intelligens på arbetsmarknaden.
Är det därför ”bara” 10% av Somalierna har ett arbete?” – Hen svarar sig själv: ”Inlägget gällde Somalierna i Hjällbo.
Korkade? Klart dom är, otaliga äro bevisen
Ett cudos ska man allt ge S….a. Det folkslag i världen med en av de lägsta IQ (snittet närmar sig efterbliven med svenska mått mätt) som lyckas att bli evighetsbidragstagande i Sverige. Något vi svenskar får betala för.
Det kanske är läge för en större IQ undersökning av det svenska folket. Kvoten måste droppat rejält de senaste decennierna eftersom vi verkar då korkade och naiva.
Nej det gäller invällare från MENA.
Dessutom så är dom osannoligt lata.
Har du sett någon av dem jobba t.ex.vid vägbyggen ?
Hur många nobelpristagare hittar du i Somalia ,Irak, Iran ,Afganistan mfl ?
Hur många industrier med inhemska produkter hittar du i dessa länder..knyta mattor räcker ju inte nån vart i den jämförelsen.
Har man högt IQ när man krigat i tusentals år ?
Alla dessa länder är fullständigt beroende av i princip alla varor och tjänster som omvärlden erbjuder..
Om man nu är så smart varför har man ingen mirakelmedicin mot sin egna inkompetens vad det gäller flyktingar o folk som flyr dessa länder..?? Logiska lösningar tillhör ett högt IQ,,jag saknar detta hos dessa..

Även till detta inlägg fick jag en kommentar (från samma person som skrev den ovan citerade, relevanta kommentaren) som höll med om att det inte var genetiskt men att det var det ‘kulturella bagaget’ som satte käppar i hjulet för integrationen.

Varför tog jag upp detta då?

Det jag ville visa var hur snabbt och lätt det går att förflytta fokus, förlöjliga och bagatellisera innehåll i texter som kritiserar och strider mot ett främlingsfientligt tankesätt. Om du är ute och debatterar så vill jag ge några råd till dig: Håll dig till saken. Ifrågasätt relevansen i det du bemöts med och styr tillbaks diskussionen till huvudfrågan. Erkänn om du har haft fel, uppträd hövligt (även mot de ohövliga) och försök att lyssna och ta lärdom av alla diskussioner, visa gärna att du har förmåga att lära dig. Går inte detta så finns det bara en sak att göra: Sluta diskutera med den personen.

Forumet jag håller till på heter Passagen Debatt, sektionen ‘Svenska samhället’. Jag befinner mig där lite då och då, i mån av tid och finner ett visst nöje i att konfronteras av andras åsikter. Det gör att jag verkligen får fundera på varför jag tycker som jag tycker och skriver det jag skriver.

Fler artiklar från Andreas Meijer hittar du på hans blogg: Världen, politiken och miljön.

Krönikor, Myter

Stoppa skadliga riter

Gästkrönika från Anders Hesselbom
Riskerna med rituell omskärelse, alltså religiöst eller kulturellt motiverat avlägsnande av förhud, varierar med hur de olika riterna ser ut. Att vi accepterar att denna sed får fortgå, kostar några barnaliv per år — bara i västvärlden. Ibland får barnet infektioner och ibland leder det till sterilitet. Även ett s.k.”lyckat” ingrepp har inneburit en omotiverad risk för den som utsätts och leder till onödigt lidande.

circumcision set
istolethetv / Foter / CC BY

Ett sätt att ducka för kulturellt eller religiöst motiverade riter är att bara försöka rationalisera kring fenomenet. En del försöker hindra kritik mot omskärelse genom att t.ex. påstå att det finns hygieniska skäl bakom. Hygien-argumentet är pseudovetenskap, kopplingen eller korrelationen mellan hygien och förhud är fortfarande ej medicinskt bevisad.

Bland de riter som förekommer hittar vi t.ex. de där en rabbin med sin mun suger upp en droppe blod från förhuden. Barnets smärta anses av vissa vara ett självändamål. Även här håller man den pseudovetenskapliga flaggan högt. Bland judiska utövare förekommer föreställningen att spädbarnets smärta på något sätt skulle bidra till bildandet av självkännedomen.

Det finns sällan verkliga medicinska skäl att utföra en omskärelse, men det förekommer. Riskerna och de ev. negativa konsekvenserna blir ofta begränsade eftersom ingrepp genomförs av kompetenta läkare med sterila verktyg.

Många religioner har spända förhållanden till sex och barnaalstring, och ett av de verkliga motiven bakom omskärelse är att det gör onani aningen mer omständigt än vad det behöver vara.

Anders Hesselbom
Anders Hesselbom

I många kulturer anses onani vara uttryck för sjukliga fixeringar. Ett närliggande område är synen på preventivmedel och abort, något som också orsakat ofattbara kvantiteter av onödigt lidande.

För min del finns det inga som helst tvivel om att en eventuell kränkning av vuxnas religionsfrihet — när vi avråder från religiöst eller kulturellt motiverad omskärelse — är ett långt mindre problem. Vi ska inte fortsätta se mellan fingrarna på en avskyvärd hantering av barn eller vara rädda för att applicera vår moral på vad vi anser är vidriga religiösa yttringar.

/ Anders Hesselbom, gästkrönikör. Redigerat av Johan Löfström

För fördjupning i ämnet, läs debattartikeln i sin helhet på Anders blogg.

Kvinnlig omskärelse ur ett muslimskt perspektiv

Krönikor, Myter

Muslim, troende och homosexuell

Gästinlägg av Eli Göndör

Homosexualitetens öppna närvaro i det offentliga rummet är långt ifrån accepterad i muslimskt dominerade länder enligt Pew Research.  I Iran har homosexuella avrättats offentligt samtidigt som Ahmadinejad deklarerade att homosexualitet inte existerar i Iran på så sätt som det förekommer i väst. Men oavsett vad Ahmadinejad säger är det uppenbart att det blir allt vanligare med muslimer som kräver rätten att bli accepterade som både troende muslimer och som homosexuella. Därmed är det också något som muslimska omgivningar i allt större utsträckning tvingas förhålla sig till.

Al-Fatiha Muslim Gays - Gay Parade 2008 in San Francisco
Från en amerikansk prideparad. Gay muslims and their friends.
Franco Folini / Foter / CC BY-SA

Erica Li Lundqvist är islamolog, från ‘Centrum för teologi och religion’ vid Lunds universitet, och har skrivit sin avhandling om homosexuella muslimer i Beirut. I en intervju till DN, 19 juli säger hon:

Att vara muslim och bög i Beirut är inget man bara är, utan något man hela tiden måste förhandla om.

Hennes avhandling ifrågasätter myten att en muslim inte kan vara homosexuell eller att homosexuella personer inte är i behov av religiositet eller religiösa gemenskaper — oavsett om det gäller islam eller någon annan religion. Men den visar också hur homosexuella, muslimska män i Beirut tvingas utveckla olika strategier för att möta omgivningens förväntningar och hur deras sexuella läggning kan kosta dem livet.

Den 25 juli intervjuades i DN den fransk-algeriske imamen Ludovic-Mohamed Zahed, som förra året startade den första, så kallade ”inkluderande moskén” i Frankrike. Han är visserligen inne på fel spår när han skyller motståndet mot homosexualitet inom islam på kolonialism, huvudsakligen för att motståndet mot homosexualitet inom islam är äldre än kolonialismen.  Icke desto mindre illustrerar han, precis som Lundqvists muslimska homosexuella män i Beirut, att homosexuella muslimer tar allt större plats i offentligheten.

En av de som länge drivit frågan är Irshad Manji. Hon menar att det inte finns något hinder för att vara både troende muslim och homosexuell.

Det finns ingen principiell skillnad mellan motståndet mot homosexualitet rent allmänt och det som förekommer i islam. I Sverige var det straffbart att ha homosexuella relationer fram till 1944 och först 1979 togs den medicinska klassificeringen bort, som definierade homosexualitet som en form av psykisk störning.

Rädslan för det som kan upplevas avvika från normen har under alla tider fått fruktansvärda konsekvenser. I sin essä Fear of Small Numbers beskriver socialantropologen Arjun Appadurai hur majoriteter historiskt alltid haft lika svårt att acceptera minoriteters avvikelser och i sämsta fall därför gjort allt för att förgöra dem.

Muslimska samhällen skiljer sig således inte från andra i det avseendet även om brutaliteten mot homosexuella i en del muslimskt dominerade länder är fruktansvärd. Europa har dock ingen anledning att i just det avseendet slå sig för bröstet i ljuset av brutaliteten mot homosexuella under Förintelsen.

Motståndet mot homosexualitet bland muslimer har redan förlorat kampen. Förhållningsättet som Ahmadinejad illustrerar ifrågasätts dagligen av homosexuella som valt att också leva som troende muslimer.

Det är omöjligt att säga hur lång tid det kommer ta eller hur mycket lidande homosexuella kommer utsättas för, innan deras liv kommer nå högre acceptans bland andra muslimer. Självklart är dock att texter och traditioner kommer att omtolkas och omförhandlas till att succesivt öka homosexualitetens legitimitet. Och för de muslimer som redan är troende och homosexuella finns det ingen kraft på jorden som kan frånta dem den identitet de valt att leva med.
Gästinlägg av Eli Göndör

Artiklar, Myter

Myt: Muslimer = våldtäktsmän

Gästinlägg från Politifon

[Notis: Det här är en gammal historia. Vi har dock sett att personer ofta hänvisar till denna myt i debatter och väljer därför att återpublicera förtydligandet här]

Av Farha Khaled

Norges Justitieminister har bekräftat innehållet i en forskningsrapport om våldtäkter som Oslo-polisen kom ut med år 2010. Och förtydligade samtidigt att missuppfattningarna och feltolkningarna av den är grovt osanna. Det var en rapport som muslimhatare än idag försöker hävda att den ‘bevisligen’ visar ‘sann’ statistik på att alla våldtäktsmän i Norge är muslimer.

Censored
zubrow / Foter / CC BY-NC

En gren av historien började med att Arutz Sheva, en politisk webbsida i Israel, publicerade artikeln “Norsk Minister länkar samman norsk våldtäktsvåg med Israel”. Personen bakom artikeln var Gil Ronen.

I den artikeln påstods att en norsk minister undanhållit ‘sanningen’ om Oslo-polisens rapport som sägs ska ha detaljerat våldtäktsstatistiken i Norge. Rapporten skulle enligt skribenten nedtystas, då risken fanns att Israel skulle kunna utnyttja resultatet från den, för att påvisa att gärningsmännen var muslimer. Ronen lade aldrig fram några bevis för sina påståenden. Han citerade däremot en israelisk bloggare, Yehuda Bello, som han menar ‘förstår’ norrmän och har norska kontakter. Ronen skrev:

Bello rapporterar att det mellan januari och oktober hade anmälts 48 våldtäkter i bara Oslo och att 45 av dessa våldtäkter utförts av muslimer.

Efter att norska polisen och justitiedepartementet insett hur delar av allmänheten missuppfattat eller feltolkat nyhetsrapporteringen i NRK, och försöker använda det i lögnaktig propaganda, så utgavs ett mycket tydligt pressmeddelande:

Oslo polisdistrikt har utgivit en rapport för våldtäkter i Oslo 2010. Rapporten visar att alla typer av våldtäkt, förutom överfallsvåldtäkt, visar att europeiska gärningsmän är i majoritet och att de i första hand är norrmän. Endast 5 fall av överfallsvåldtäkt har retts ut. Gärningsmännen hade då utländsk härkomst. Två var unga (under 18) och två hade allvarliga psykiska diagnoser och kan därför inte betraktas som representativa för sin etniska kultur. Det har i rapporten belysts att generaliseringar som “Våldtäktsmän i Oslo är utlänningar”, något som även media har rapporterat, är felaktigt. Rapporten återger inte religiös bakgrund.Med vänliga hälsningar

Grethe Kleivan

Överdirektör

Följ Farha Khaled http://farhakhaled.blogspot.se/.
För fördjupning, läs hela artikeln hos Politifon.

Flertalet journalister har granskat norska polisens rapport och skrivit om missuppfattningarna och feltolkningarna, bl.a. dessa:
Oisin Cantwell, Aftonbladet
Islamophopia Watch
Loonwatch.com