Kategoriarkiv: Myter

Krönikor, Myter

Stoppa skadliga riter

Gästkrönika från Anders Hesselbom
Riskerna med rituell omskärelse, alltså religiöst eller kulturellt motiverat avlägsnande av förhud, varierar med hur de olika riterna ser ut. Att vi accepterar att denna sed får fortgå, kostar några barnaliv per år — bara i västvärlden. Ibland får barnet infektioner och ibland leder det till sterilitet. Även ett s.k.”lyckat” ingrepp har inneburit en omotiverad risk för den som utsätts och leder till onödigt lidande.

circumcision set
istolethetv / Foter / CC BY

Ett sätt att ducka för kulturellt eller religiöst motiverade riter är att bara försöka rationalisera kring fenomenet. En del försöker hindra kritik mot omskärelse genom att t.ex. påstå att det finns hygieniska skäl bakom. Hygien-argumentet är pseudovetenskap, kopplingen eller korrelationen mellan hygien och förhud är fortfarande ej medicinskt bevisad.

Bland de riter som förekommer hittar vi t.ex. de där en rabbin med sin mun suger upp en droppe blod från förhuden. Barnets smärta anses av vissa vara ett självändamål. Även här håller man den pseudovetenskapliga flaggan högt. Bland judiska utövare förekommer föreställningen att spädbarnets smärta på något sätt skulle bidra till bildandet av självkännedomen.

Det finns sällan verkliga medicinska skäl att utföra en omskärelse, men det förekommer. Riskerna och de ev. negativa konsekvenserna blir ofta begränsade eftersom ingrepp genomförs av kompetenta läkare med sterila verktyg.

Många religioner har spända förhållanden till sex och barnaalstring, och ett av de verkliga motiven bakom omskärelse är att det gör onani aningen mer omständigt än vad det behöver vara.

Anders Hesselbom
Anders Hesselbom

I många kulturer anses onani vara uttryck för sjukliga fixeringar. Ett närliggande område är synen på preventivmedel och abort, något som också orsakat ofattbara kvantiteter av onödigt lidande.

För min del finns det inga som helst tvivel om att en eventuell kränkning av vuxnas religionsfrihet — när vi avråder från religiöst eller kulturellt motiverad omskärelse — är ett långt mindre problem. Vi ska inte fortsätta se mellan fingrarna på en avskyvärd hantering av barn eller vara rädda för att applicera vår moral på vad vi anser är vidriga religiösa yttringar.

/ Anders Hesselbom, gästkrönikör. Redigerat av Johan Löfström

För fördjupning i ämnet, läs debattartikeln i sin helhet på Anders blogg.

Kvinnlig omskärelse ur ett muslimskt perspektiv

Krönikor, Myter

Muslim, troende och homosexuell

Gästinlägg av Eli Göndör

Homosexualitetens öppna närvaro i det offentliga rummet är långt ifrån accepterad i muslimskt dominerade länder enligt Pew Research.  I Iran har homosexuella avrättats offentligt samtidigt som Ahmadinejad deklarerade att homosexualitet inte existerar i Iran på så sätt som det förekommer i väst. Men oavsett vad Ahmadinejad säger är det uppenbart att det blir allt vanligare med muslimer som kräver rätten att bli accepterade som både troende muslimer och som homosexuella. Därmed är det också något som muslimska omgivningar i allt större utsträckning tvingas förhålla sig till.

Al-Fatiha Muslim Gays - Gay Parade 2008 in San Francisco
Från en amerikansk prideparad. Gay muslims and their friends.
Franco Folini / Foter / CC BY-SA

Erica Li Lundqvist är islamolog, från ‘Centrum för teologi och religion’ vid Lunds universitet, och har skrivit sin avhandling om homosexuella muslimer i Beirut. I en intervju till DN, 19 juli säger hon:

Att vara muslim och bög i Beirut är inget man bara är, utan något man hela tiden måste förhandla om.

Hennes avhandling ifrågasätter myten att en muslim inte kan vara homosexuell eller att homosexuella personer inte är i behov av religiositet eller religiösa gemenskaper — oavsett om det gäller islam eller någon annan religion. Men den visar också hur homosexuella, muslimska män i Beirut tvingas utveckla olika strategier för att möta omgivningens förväntningar och hur deras sexuella läggning kan kosta dem livet.

Den 25 juli intervjuades i DN den fransk-algeriske imamen Ludovic-Mohamed Zahed, som förra året startade den första, så kallade ”inkluderande moskén” i Frankrike. Han är visserligen inne på fel spår när han skyller motståndet mot homosexualitet inom islam på kolonialism, huvudsakligen för att motståndet mot homosexualitet inom islam är äldre än kolonialismen.  Icke desto mindre illustrerar han, precis som Lundqvists muslimska homosexuella män i Beirut, att homosexuella muslimer tar allt större plats i offentligheten.

En av de som länge drivit frågan är Irshad Manji. Hon menar att det inte finns något hinder för att vara både troende muslim och homosexuell.

Det finns ingen principiell skillnad mellan motståndet mot homosexualitet rent allmänt och det som förekommer i islam. I Sverige var det straffbart att ha homosexuella relationer fram till 1944 och först 1979 togs den medicinska klassificeringen bort, som definierade homosexualitet som en form av psykisk störning.

Rädslan för det som kan upplevas avvika från normen har under alla tider fått fruktansvärda konsekvenser. I sin essä Fear of Small Numbers beskriver socialantropologen Arjun Appadurai hur majoriteter historiskt alltid haft lika svårt att acceptera minoriteters avvikelser och i sämsta fall därför gjort allt för att förgöra dem.

Muslimska samhällen skiljer sig således inte från andra i det avseendet även om brutaliteten mot homosexuella i en del muslimskt dominerade länder är fruktansvärd. Europa har dock ingen anledning att i just det avseendet slå sig för bröstet i ljuset av brutaliteten mot homosexuella under Förintelsen.

Motståndet mot homosexualitet bland muslimer har redan förlorat kampen. Förhållningsättet som Ahmadinejad illustrerar ifrågasätts dagligen av homosexuella som valt att också leva som troende muslimer.

Det är omöjligt att säga hur lång tid det kommer ta eller hur mycket lidande homosexuella kommer utsättas för, innan deras liv kommer nå högre acceptans bland andra muslimer. Självklart är dock att texter och traditioner kommer att omtolkas och omförhandlas till att succesivt öka homosexualitetens legitimitet. Och för de muslimer som redan är troende och homosexuella finns det ingen kraft på jorden som kan frånta dem den identitet de valt att leva med.
Gästinlägg av Eli Göndör

Artiklar, Myter

Myt: Muslimer = våldtäktsmän

Gästinlägg från Politifon

[Notis: Det här är en gammal historia. Vi har dock sett att personer ofta hänvisar till denna myt i debatter och väljer därför att återpublicera förtydligandet här]

Av Farha Khaled

Norges Justitieminister har bekräftat innehållet i en forskningsrapport om våldtäkter som Oslo-polisen kom ut med år 2010. Och förtydligade samtidigt att missuppfattningarna och feltolkningarna av den är grovt osanna. Det var en rapport som muslimhatare än idag försöker hävda att den ‘bevisligen’ visar ‘sann’ statistik på att alla våldtäktsmän i Norge är muslimer.

Censored
zubrow / Foter / CC BY-NC

En gren av historien började med att Arutz Sheva, en politisk webbsida i Israel, publicerade artikeln “Norsk Minister länkar samman norsk våldtäktsvåg med Israel”. Personen bakom artikeln var Gil Ronen.

I den artikeln påstods att en norsk minister undanhållit ‘sanningen’ om Oslo-polisens rapport som sägs ska ha detaljerat våldtäktsstatistiken i Norge. Rapporten skulle enligt skribenten nedtystas, då risken fanns att Israel skulle kunna utnyttja resultatet från den, för att påvisa att gärningsmännen var muslimer. Ronen lade aldrig fram några bevis för sina påståenden. Han citerade däremot en israelisk bloggare, Yehuda Bello, som han menar ‘förstår’ norrmän och har norska kontakter. Ronen skrev:

Bello rapporterar att det mellan januari och oktober hade anmälts 48 våldtäkter i bara Oslo och att 45 av dessa våldtäkter utförts av muslimer.

Efter att norska polisen och justitiedepartementet insett hur delar av allmänheten missuppfattat eller feltolkat nyhetsrapporteringen i NRK, och försöker använda det i lögnaktig propaganda, så utgavs ett mycket tydligt pressmeddelande:

Oslo polisdistrikt har utgivit en rapport för våldtäkter i Oslo 2010. Rapporten visar att alla typer av våldtäkt, förutom överfallsvåldtäkt, visar att europeiska gärningsmän är i majoritet och att de i första hand är norrmän. Endast 5 fall av överfallsvåldtäkt har retts ut. Gärningsmännen hade då utländsk härkomst. Två var unga (under 18) och två hade allvarliga psykiska diagnoser och kan därför inte betraktas som representativa för sin etniska kultur. Det har i rapporten belysts att generaliseringar som “Våldtäktsmän i Oslo är utlänningar”, något som även media har rapporterat, är felaktigt. Rapporten återger inte religiös bakgrund.Med vänliga hälsningar

Grethe Kleivan

Överdirektör

Följ Farha Khaled http://farhakhaled.blogspot.se/.
För fördjupning, läs hela artikeln hos Politifon.

Flertalet journalister har granskat norska polisens rapport och skrivit om missuppfattningarna och feltolkningarna, bl.a. dessa:
Oisin Cantwell, Aftonbladet
Islamophopia Watch
Loonwatch.com

Artiklar, Myter

Kan SD räkna?

SD vill begränsa asyl- och anhöriginvandring med 90 procent. SD har uppgett i sin ”skuggbudget” att de kommer kunna spara mer än 100 miljarder kronor över fyra kalenderår på att begränsa invandringen.

Ingen i SD har riktigt definierat hur detta ska gå till. Eller vad det är som gör att deras ekonomer tror att man kan spara så enormt många kronor — på att begränsa asyl- och anhörig-invandringen till Sverige.

SDimmigrationSD har om och om igen räknat på och framfört att många miljarder kronor per år kan sparas på minskad invandring. Se bilden till höger som är klippt ur deras ”Skuggbudget 2013”. (Klicka på bilden, för att ladda ner och läsa pdf)

Låt oss föreställa oss att SD har regeringsmakten i Sverige, eller får ett tillräckligt stöd för genomdrivandet av sitt förslag att minska antal asylansökningar från ALLA länder med 90%, och minska 90% av flyktingars anhöriginvandring från ALLA länder. Hypotetiskt sett skulle SD neka uppehållstillstånd för mellan 27 000-39 000 asylsökande per år och hindra ungefär 7 000 anhöriga från att kunna ta sig hit. Exemplet är räknat och avrundat med hjälp av 2012 års migrationsstatistik som enligt många SD-politiker är en ”rekordinvandring”.

SD säger sig även vilja slopa flera olika integrationsprojekt — som SD själva bedömer vara verkningslösa. SD säger ofta att ”vi vill kunna ta bättre hand om de som redan är här”? Och SD verkar anse att man gör det och förbättrar integrationen mellan olika grupper i Sverige genom att slopa många integrationsprojekt?

Frågan är hur SD rent praktiskt skall kunna skära ner kostnaderna för varje asylsökande så mycket? Vill SD minska på kost, logi, handläggning och tolkhjälp med 90%? De asylsökande som har flytt hit för att de vill stanna här för att kunna få en chans till att överleva. Kommer de att få det bättre av att fler av dom sänds tillbaka? Vad kommer hända med all uppsagd personal på Migrationsverket och SFI och i alla slopade integrationsprojekt? Hur tänker SD finansiera eller betala för alla hemresebiljetterna för de föräldrar och barn som SD anser är oönskade? Kommer budgetåtstramningar vid Migrationsverket och vid SFI-utbildningen, eller mycket striktare inreseregler på svenska flygplatser leda till att svältkatastrofer och inbördeskrig minskar med ungefär 90% eller att minska behovet att fly från tortyr- eller mordhot i mellanöstern och Afrika?

Personen som igår började sin flykt från sitt hemland, den kommer fortsätta fly för sitt liv och för ett någorlunda säkert uppehälle och en rimlig framtid — oavsett SD:s nuvarande eller framtida politik eller budgetproposition. Varje person som landar på svensk mark i syfte att söka sig en fristad, behöver mat, husrum, handläggare, tolkhjälp, ibland kanske akutsjukvård och kläder under den tid som de väntar på besked. Denna hjälp måste vi ge varje flykting och varje asylsökande människa oavsett om den tillhör de lyckliga 10% som SD vill låta stanna, eller om den tillhör den stora grupp av 90% som SD anser är oönskade.

Behöver vi återigen påminna Kent Ekeroth om att hans mormor flydde helt utfattig till Sverige och fick fristad här? Det finns SD-politiker och medlemmar i SD som har flytt eller invandrat till Sverige, eller vars familj har invandrat till Sverige.

Behöver vi kontinuerligt påminna SD om att antal asylansökningar per år inte är beroende av svenska regler eller vilket parti som sitter i riksdagen och bestämmer över våra skattepengar? Antalet asylansökningar som lämnas in sker beroende på helt andra faktorer och är alltid proportionerligt till andelen svältkatastrofer, naturkatastrofer, inbördeskrig, tortyr, åsiktsförföljelse och terrorism i andra länder. SD kan inte med hot eller ekonomiska kalkyler minska ned människors flyktbehov med 90%. Speciellt inte som SD också föreslår extremt reducerad budget för utlandsbiståndet.

Och till alla er som debatterar för SD: att SD har räknat fram ett förslag på hypotetisk besparing om 100 miljarder kronor över en mandatperiod om 4 kalenderår, betyder inte ATT invandringen ”kostar” svenska skattebetalarna 100 miljarder kronor PER ÅR. De flesta ekonomer och experter är överens om att med förbättrad integration, minskad diskriminering, så kan vi få fler nya svenskar i jobb lite fortare, för att de ska börja betala fler kronor i inkomstskatt lite fortare än vad de gör nu.

———
Källa till samtliga siffror från Migrationsverket

Källa till samtliga budgetsiffror: Sverigedemokraterna

För er som vill veta mer:

År 2012 inlämnades 43 887 asylansökningar till Migrationsverket. 34% av dom godkändes i första instans. Vissa avslag har överklagats.
Summan av samtliga asylsökande från samtliga länder i Mellanöstern och Afrika var ungefär 31 000 personer år 2012.
Av alla asylansökningar som avgjordes under år 2012, beviljades uppehållstillstånd till ungefär 12 150 personer från länderna i Mellanöstern och Afrika i första instans. Vissa avslag har överklagats.

Antal anhöriga som fick uppehållstillstånd år 2012 för att kunna återförenas med en familjemedlem som tidigare har anlänt som flykting till Sverige var 7 897 personer. 1994 var det störst flyktinganhöriginvandring till Sverige, med 13 508 personer. Vanligtvis är flyktinganknytningsfallen mellan 3 000 och 8 000 personer per år. Därför är myten om ”ankarbarn” just en myt.

Artiklar, Myter

Rasism mot finländare och finnar

Rasism har tagit sig många olika former. I vissa fall har rasismen faktiskt minskat och nästan helt försvunnit. Att belysa den rasism som funnits är därför något enormt viktigt. Vad kan vi lära av rasism som försvunnit? Ett exempel på detta är rasismen mot finnar i Sverige, som minskat mer och mer de senaste decennierna.

Resurrection
Untitled blue / Foter / CC BY

Jag har en vän som fick höra i en debatt att han inte visste något om vad rasism var, han var ju vit!

När han kom till Sverige hamnade han i en liten bruksort och blev betraktad både som ett lat arbetsskyggt fyllo och en invandrare som tog svenskarnas jobb. Det skämtades om att kvinorna borde se upp för de där råbarkade fyllona med sina knivar. Han var ung (runt 18) och blev slagen för sin dåliga svenska och fick sämre lägenhet för att han var ”invandrare”.

Han har fått en kniv tryckt mot strupen och en ”svensk” skrek ”åk hem till Suomiland”. En svensk som anklagat honom för att vara en typisk finne som slåss med kniv, för övrigt. (ironin!) Nej, han kan väl inte veta vad rasism är!

Fram till 70-talet var rasismen mot finnar stor i Sverige. Barn och vuxna kallades för finnjävlar, de fick ofta utstå mobbning på arbetsplatser och skola, de tvingades ofta ta jobben som hade lägre lön (skitjobben).

Det gick vandringssägner om finnar. De där finnarna både stal, var opålitliga, ljög och söp som borstbindare. Det var inga man kunde lita på. Dessutom var de dumma. Givetvis berättades vandringssägner om ”bastun i garderoben” eller i ”köket” i hyreslägenheten där familjen som bodde på våningen nedanför märkte att nåt var fel när tapeterna trillade av. Klassisk rasism, med andra ord.

Och de ”roliga historierna”. Få över 40 kan ha undgått att höra dem. På rasterna i min skola i Stockholm ekade korridorerna av skratt då historierna om typiska ”finnar”, som alltid hette Pekka, berättades. T.es den om att en ”Pekka” aldrig tar av sig skidorna eller kläderna innan de sätter på sin fruga.

Varför lutar alla dansbanor i Finland? Jo för att blodet lättare ska rinna av…
När finnar pratar om vin och frukt, pratar de om brännvin och gurka

Är okunskapen så stor att vi glömt denna rasism idag?

Varför bör vi studera denna form av rasism? Jo av två anledningar.

Först och främst för att av någon anledning har strukturella diskrimineringar och hatbrott mot skåningar och finnar minskat kraftigt i Sverige. Vi vore urbota KORKADE om inte vi noga studerar detta och tar reda på HUR detta kunde ske. Det inger ju visst hopp. Om vi kunnat minska rasism mot skåningar och finnar kan vi väl minska ALL rasism, eller hur?

Men även för att knäcka de myter som vissa sprider om att ”vita inte förstår vad rasism och fördomar är”. Att dela upp världen i goda och onda, att generaliserande påstå att alla vita är rasister är att göra liknande misstag som många rasister gör. Rasister påstår att det finns strukturellt förtryck och de inbillar sig att MAKTEN styrs av muslimer, judar eller liknande. Antisemiter anser att judar styr världen till exempel. Att då vända på detta och säga att de vita som är rasister pga strukturell makt är att göra samma misstag. Att påstå att ”muslimer är rasister” är faktiskt lika rasistiskt som att påstå att ”vita är rasister”. Man missar nyanserna.

När man påstår att en vit inte kan veta vad förtryck och rasism är glömmer man att folk med funktionsnedsättningar, skåningar, finnar, judar, norrlänningar, samer, katoliker och andra genom åren drabbats av rasism.

Vi vinner enormt mycket på att bekämpa och studera alla former av rasism. Att varhelst man använder negativa generaliseringar om en grupp, oavsett vilken grupp och oavsett vilken elak stereotyp, så bör vi protestera. Jag är inte ute efter att relativisera eller försöka förringa någon form av rasism, utan visa att fördomar är något som är vanligare än vi kan tro. Finnar var 60-talets ”muslimer” i vardagsrasisternas ögon, de som man hånade och skrattade åt.

Och det är förbannat okänsligt och intolerant att peka finger och säga ”du vet fan inte vad rasism är” till individer eller grupper som försöker förklara att även de utsatts för rasism!

Artiklar, Myter

Nyanländ trebarnsmor: framtidens ledare!

Jag anser att nyanlända ensamstående kvinnor med barn bör bli anställda som företagsledare. Med tanke på vad de klarar av verkar de ha exakt den kompetens som krävs för att driva detta land framåt. Enligt denna lite tillspetsade logik så bör vi kanske försöka få hit så många som möjligt, om det är utveckling vi vill ha. De verkar nämligen ha krafter, möjligheter och förmågor som andra av oss inte besitter. Följ med på resan mot framtidens Sverige — ett Sverige där de mest kompetenta har ledande positioner.

111/365Det finns många exempel på hur några försöker förvränga verkligheten så att den ska passa in i deras främlingsfientliga agenda. Syftet verkar vara att de vill försöka visa de ”ovetande” svenskarna om hur ”verkligheten” eller ”sanningen” ser ut. Att bara påpeka att informationen inte stämmer verkar inte fungera, eller att ”sanningen” kan behöva mer än lite hjälp på traven av något som egentligen bara kan betraktas som lögner.

Främlingsfientliga syften sipprar tydligt fram då det gäller hur mycket pengar en nyanländ ensamstående kvinna med barn anses kunna få då hon kommer till Sverige. Det sprids en beräkning som ytligt sett kan verka ha god grund — eftersom den av vissa ses som sann och inte ifrågasätts eller granskas.

111/365En ensamstående kvinna, som har tre barn och ingen annan vårdnadshavare för barnen kommer till Sverige och skall ”integreras”. För att göra det får hon etableringsersättning, pengar som hon kan få när hon genomgår en handlingsplan hos Arbetsförmedlingen, den är alltså temporär och prestationsbaserad. Hon kan också, om barnen är över 11 år, få etableringstillägg. Har kvinnan egen bostad så kan hon få bostadsbidrag. Hon får då inte bo med någon annan än sina barn, gör hon det eller frångår Arbetsförmedlingens etableringsplan så minskar bostadsbidraget. Vi kan även lägga till barnbidraget, men det är ju något som nästan alla mammor har rätt till.

Inte illa för en nyanländ kvinna, ensamstående med tre barn, ingår i en etableringsplan och gör det hon ”ska”.

För att beräkningen ska stämma så kan hon bara få vissa av de uppräknade stöden. Men kvinnan har självfallet stenkoll på detta.

Eller så får hon ingenting eftersom hennes barn är i andra åldrar. Eller så kanske hon har kommit barnlös och får sina barn i Sverige, men jag tror att någon form av partner kan vara nödvändig för det, vilket gör att bostadsbidrag och underhåll minskas eller försvinner. Ska kvinnan få alla dessa ”teoretiska pengar” så måste hennes tre barn vara i exakt rätt ålder.

Det tillägg som gäller för SFI är en bonus för de som klarat SFI-utbildningen med godkända betyg inom 15 månader från folkbokföringsdagen, som en morot.

Fleeing KosovoFör att denna kvinna ska kunna få alla dessa ”hypotetiska” bidrag så måste hon:

  • Fly ensam från ett land, utan hjälp, med tre (små?) barn.
  • Ansöka om alla bidrag som passar in på henne.
  • Få rätt till alla bidrag som passar in på hennes familjsituation.
  • Uppfostra tre små barn samtidigt som hon är med i Arbetsförmedlingens etableringsplan.
  • Lära sig svenska på mindre än 15 månader (godkända betyg på SFI-utbildningen).
  • Skaffar sig eget omöblerat boende (för att få bostadsbidrag).
  • Klara sig helt utan annan hjälp med försörjning, bostad, möbler, kläder, mat…
  • Få pengarna att räcka till och spara till framtiden, då bidragen inte är permanenta…

Bara att uppfostra tre barn på egen hand är rätt tungt, oavsett din nationalitet. Att göra det i ett helt främmande land där du till en början inte kan språket, har ett boende eller någon trygghet verkar än svårare. Att få förskoleplats snabbt — för att kunna få fullt etableringsstöd och tillräcklig tid över till SFI — för att kunna fokusera på de uppsatta målen är något som verkligen skulle vara en tillgång för samhället.

Denna kvinna, som enligt vissa verkar vara normen för nyanlända kvinnor, verkar ju ha ett CV och kapacitet som skulle intressera vilket storföretag som helst. Antar någon att detta är den verkliga normen för flyktingar så förstår jag att folk är rädda, den drivenheten och kompetensen är svår att matcha.

Varför skriver folk om detta då? Om det inte finns någon verklighetsförankring och om uppgifterna har blivit dementerade från flera håll. Hur kan det vara så att det är dessa personer som sitter på ”sanningen” och vi andra som ”inte fattar vad som händer”? Det är vad som setts tidigare. Det är propaganda. Problemet för mig är att jag är så kritisk mot detta att jag får svårt att sålla (och då är jag medveten om att propagandan finns) propaganda från korrekt nyhetsrapportering. Jag kan inte påstå att jag står okritiskt till gammelmedia, de har sin agenda styrda av multinationella företag (bland annat annonsplatser) och liknande faktorer. Den media som till stor del publicerar rapporter om de negativa sidorna med invandring är jag dock mycket skeptisk till. Jag har läst en del av det som står på några av dessa sidor och en del stämmer till fullo, men långt ifrån allt. I vissa fall är det som med detta exempel, för svårt att sätta sig in i för att avgöra om det är en lögn eller inte (det var därför jag gjorde det). Söker du på Google efter ”nyanländ trebarnsmamma” så kommer du att mötas av flera s.k. sanningssägande ”nyhetssidor” som grundar sina påståenden på det jag just till punkt och pricka förklarat.

Min uppfattning är att det är många som anser sig ha kännedom om ”sanningen”, men vissa jobbar enbart med en elakartad agenda. Att så split och måla upp syndabockar. Ändamålen helgar medlen och fabricerade nyheter går bra, så länge de stärker deras främlingsfientliga propaganda.

Läs även min längre artikel om detta.

Källhänvisningar:

Motargument har tidigare granskat myten

FK, information till den som är ny i Sverige (pdf)

FK, Etableringsersättning (pdf)

Denna beräkning är på 21 810:- men enligt de flesta är uträkningen något felaktig.

Fredrik Malm granskar samma myt

www.DT.se insändare

Regeringens information, läs sida 77 (pdf).

Migrationsinfo har information om vad flyktingar har rätt till.

Krönikor, Myter

"Kulturella" skillnader?

Efter SD:s dag på Almedalen gjorde jag en granskning av den intervju som genomfördes med Jimmie Åkesson. Avpixlat har också rapporterat från Almedalen, bland annat genom en insändare som valde att göra en tolkning av begreppet kultur.

svkulturInsändarskribenten menade att vi bör definiera vad vi menar med kultur. Jag håller verkligen med. Insändaren menar att det är ”enkla och ytliga” personer som ser kultur som synliga handlingar eller yttringar, såsom musik, kläder, matvanor, klädsel, kulturhandlingar etc. Jag vet inte om den som sände in texten läst hur SD ser på kultur:

”I en kultur ingår många olika saker, det handlar om sådant vi producerar, som musik, konst, litteratur och danser. Det är också sådant vi utövar, som traditioner, ceremonier, högtider och riter. Det är sådant vi är, som tystlåtna, reserverade, försiktiga och gästvänliga. Även yttre fenomen som klädsel, mat, dryck och inredning är kulturella markörer.” — länk till SD:s hemsida

Nå. SD skriver dock en mening till i stycket:

Värderingar är en av de största och viktigaste kulturyttringarna.

Insändaren till Avpixlat menar också att det är de dolda kulturyttringarna som är av egentligt värde, som demokrati, normer, samhällsinstitutioner, fungerande rättsordning etc. Texten fortsätter med att kritisera mottagandet av människor från länder som inte delar denna kultur med oss. Här vill jag stoppa lite. Kultur. Jag vet inte hur författaren till insändaren tolkar kultur men det handlar knappast om ett fritt val att befinna sig i den situation som vissa länder befinner sig i. Jämför Sverige med ett land som ofta debatteras, Somalia.

Somalia blev fritt från England och Italien 1960, med demokratiska val. Innan det var landet en koloni, vilket det blev på 1880-talet. 1969 genomfördes en militärkupp och en diktator som styrde till 1991. Sedan dess har ingen stabil regering funnits. Kultur?

somaliakultur”Kultur betyder odling, och vissa saker odlas av folket till att passa in i den befintliga kulturen. På så sätt utvecklas kulturer.” – Sverigedemokraterna

Gamla kolonier, utnyttjade av väst under århundraden, kan knappast stå till svars för hur historieskrivningen sett ut. Deras invånare kan knappast tillskrivas efterverkningarna av dessa våldshandlingar som ”en annan form av kultur”. Jag kan förstå en kritik mot mångkultur om det är ett postkolonialt utarmat samhälle som en befarar, vilket jag tvivlar på att någon egentligen tror. Om insändaren tyckte att synliga yttringar var tramsiga så kan en ju undra vad denne skulle tycka om denna text:

”Typiskt svenskt kan väl vara köande, att sätta sig på ett helt tomt säte på bussen, att ha med sig matlåda till jobbet, att betala tillbaka 5 kr till en vän eller släkting, att inte vilja sticka ut, att lägga julklapparna under granen, att titta på Kalle Anka på julafton, att dricka snaps och äta sill på midsommarafton, att inte tuta i trafiken, Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf, Elsa Beskow, Esaias Tegnér, Vasaloppet, 14 juli på Solliden, folkdans, folkmusik, bonader på väggarna, Carl Larsson, trasmattor, ljus inredning, att hålla upp dörren för den som kommer efter och att inte tränga sig på.”

Har ni gissat vilka som står för ovanstående? Just det… Sverigedemokraterna.

Kultur är svårdefinierat, det kan vi vara överens om. Men att säga att en raserad samhällsstruktur, postkolonialt förfall eller fortsatta skuldsatta länder (ex. IMF) tillför dessa problem i vår kultur — eftersom det är en del av deras kultur är fel. Många länder som människor utvandrar från är tidigare kolonier som trampats på för att bygga upp vår ”höga kultur”.

För att läsa mer om en del av de strukturer som ligger bakom modern migration så finns den första serie jag skrev här på Motargument: Invandringens historia, artikelserie.

Artiklar, Myter

Det kom ett mail…

Ibland får vi mail, här på Motargument.se. Ibland är det trevliga mail, ibland är de mindre trevliga. Häromdagen kom det ett sånt där som var mindre trevligt.

mail_in

Det handlade givetvis om våra icke-existerande kommentarsfält, samt yttrandefriheten. Igen. Det är vare sig första eller sista gången. Man blir onekligen smått trött på oförmågan att läsa och förstå och ta till sig det som står. På Motargument.se står det klart och tydligt att vi använder vår facebookgrupp för kommentarer och diskussioner om våra artiklar.

Hur svårt kan det vara?

Vidare kritiseras Motargument.se för att vara en sajt som motarbetar yttrandefriheten.

Igen — hur jävla svårt kan det vara att läsa på lite om hur yttrandefriheten fungerar? Här på Motargument har vi publicerat minst två informativa texter som behandlar yttrandefriheten (länkar finns längst ner i texten). Att inte ha kommentarsfält på Motargument.se handlar inte om att motarbeta yttrandefriheten. Det har vi nämligen inte befogenhet att göra. Att utöva censur är det endast staten som kan göra, och det görs endast i extrema fall. Vi är inte heller en kriminell grupp som skrämmer meningsmotståndare till tystnad. Det är bara att se till sajterna Avpixlat, Fria tider — med många fler — att så inte är fallet. Dessa sajter existerar och modererar dessutom sina kommentarsfält mycket hårt från meningsskiljaktigheter.

Men eftersom jag är en rätt snäll och trevlig människa så författade jag ett trevligt svar. Tyvärr verkade personen som skrev till oss inte ens vilja ha ett svar, så efter att ha försökt två gånger och bara fått mitt svar återsänt från hotmails postmaster, gav jag upp.

mail_in_svar

Vem är det som motarbetar yttrandefriheten, kan man undra!?

—

Läs mer om yttrandefriheten

Praktika om yttrandefriheten
Om detta med censur

Om kommentarsfältsdemokrati

Artiklar, Myter

Modersmål nyckeln till svenskan

Ett argument som ofta dyker upp bland invandringsfrågor är att utövandet av en persons modersmål skulle hindra inlärningen av svenska. Detta verkar grunda sig i en vanföreställning om att människan har ett begränsat utrymme i sitt kunskapsförråd. Men mycket pekar på att ju mer man får utveckla och utöva sitt modersmål, desto bättre förutsättningar har man för att lära in ett nytt språk.

Enligt Jan Einarsson, språksociolog och professor i nordiska språk vid Lunds universitet, har de båda språken inom en tvåspråkig persons hjärna kontakt med varandra, hur olika de än är. De har en gemensam bas, eftersom alla mänskliga språk har gemensamma drag. Han skriver också:

Kunskaper, antingen de gäller språk, matematik eller fotboll, hindrar inte en person från att lära sig något ytterligare. Ju fler språk man behärskar, desto lättare tycks det vara att lära sig ytterligare ett.
Hopscotch
Jan Tik / Foter.com / CC BY

Inger Lindberg skriver i artikeln ”Myter om tvåspråkighet” att medier ofta framställer forskarna som oeniga i frågan om modersmålets betydelse för flerspråkigas språk- och kunskapsutveckling. Men på denna punkt råder idag stor enighet bland forskarna. Omfattande, långsiktiga och vetenskapligt väl genomförda studier visar att satsningar på modersmålet har en positiv och avgörande betydelse för tvåspråkiga elevers andraspråksutveckling och allmänna skolframgång.

Myten om att forskarna är oeniga kan grunda sig i tidiga studier kring tvåspråkighet där man inte i tillräckligt hög grad tagit hänsyn till skillnader i social bakgrund mellan en- och flerspråkiga. I dessa tidiga studier tog man heller inte reda på i vilken utsträckning de studerade personerna verkligen behärskade flera språk.

Tvåspråkighetsforskaren Lambert myntade redan på 1970-talet begreppen additiv och subtraktiv tvåspråkighet. I den mån andraspråkstalare får möjlighet att utveckla sitt andraspråk parallellt med en fortsatt utveckling av förstaspråket kan man tala om en additiv tvåspråkighet, vilket innebär att de båda språken kompletterar och berikar varandra. I de fall andraspråkstillägnandet i stället sker på bekostnad av förstaspråket gäller begreppet subtraktiv tvåspråkighet. Detta är ofta fallet då personer tvingas överge sitt modersmål för det majoritetsspråk som talas av en dominerande grupp. Samhällets och skolans attityder till personers, i detta fall, minoritetsspråk, avgör om additiv tvåspråkighet kan utvecklas.

Man har även kunnat fastställa många positiva samband mellan tvåspråkighet och kognitiv utveckling. Tvåspråkighet har bl.a. visat sig gynna metaspråklig medvetenhet, alltså insikter om hur språk i allmänhet är konstruerade.

Richard Jomshof (SD) gjorde ett uttalande inför valet 2010 om att varje hemspråkslektion innebär ett hot mot svenska språkkunskaper:

De som kommer till Sverige ska lära sig svenska, då är det svenska som ska vara deras modersmål.

Uttalandet är fullständigt ologiskt eftersom definitionen av modersmål är vilket språk man föds in i. Svenskan kan bli dominerande, men det kan aldrig bli ens modersmål mitt i livet om du haft ett annat modersmål.

trainspotting, rated G for all audiences
Flооd / Foter.com / CC BY-NC-ND

Modersmålet utgör en stor del av vår identitet och att få behålla sin identitet är nog viktigt för oss alla. I skolor i både Blekinge och Skåne har SD-politiker velat förbjuda annat språk än svenska som samtalsspråk (undantaget engelsk- och C-språkslektioner) med motiveringen att ”det hämmar elevernas inlärning av svenska om de får prata sina egna språk”. Tänk att inte få leva ut sin egen identitet i skolan, ens på raster! Att hämma någon brukar inte vara en särskilt framgångsrik inlärningsmetod. Det finns t.o.m. en del framgångsrikt tvåspråkiga som medvetet undviker att arbeta bort sin brytning, eftersom det är en del av den nya språkliga identiteten och en kvarleva från den ursprungliga.

Rätten att få utöva och utveckla sitt eget modersmål är av stor betydelse, både för att det skapar bättre förutsättningar för att lära in god svenska, samt att vi nog alla på något plan kan förstå att identitetshämmande inte är speciellt främjande ur folkhälsoperspektiv.

/ Andrea Daleflod

Källor

Jan Einarsson, Språksociologi (bok)

Språkrådet : ”Språkvård” nr 4 2002 (pdf)

Sveriges radio om Sd:s stopp för hemspråk

Sweden Confidential : Sd vill att elever endast talar svenska i skolan (tyvärr inte originalkällan, Blekinge Läns tidning visar inte artiklarna gratis längre)

Skånskan, Eslöv : Sd vill förbjuda alla andra språk än svenska

”Hemspråk” heter numera officiellt Modersmålsundervisning

Krönikor, Myter

Bärplockarna och den försvunna fackföreningen

Nästan varje år spelas samma visa upp i Sverige, fast den visan spelas med något högre volym och värre texter varje år.

Denna klagovisa, gäller de stora områden i Sverige där det växer mängder av bär. Dessa vackra röda bär jag åt så sent som igår till mina köttbullar. Eller som vi äter till våra pannkakor med vispgrädde en mysig söndagseftermiddag. Eller som vi äter till frukost i yoghurt eller mjölk med flingor.

Lingon berries
Kimtaro / Food Photos / CC BY

Hallå där, köp blåbär! Lingon, hallon, smultron och hjortron. Mums!
Fast någon måste ju plocka dem.

För drygt två generationer sedan var det bland annat personer som min mormor som var de som plockade bären. I det där slags förment etniskt homogena, kulturellt och socialt harmoniska Sverige som Sverigedemokraterna nostalgirevisionistiskt talar om.

Det Sverige där min mormor inte fick sina skolböcker betalda fullt ut av staten. Så hon var tvungen att ge sig ut på myrarna eller skogen för att plocka bär. Bär som såldes för att finansiera hennes skolmaterial.

Samma bär som jag själv plockade några gånger som barn. Inte för att få pengar utan för att det var roligt. Det tog en hel dag, man fick ont i knäna, men det var roligt att komma med en bytta bär till mormor som gjorde sylt av dem.
Jag tröttnade snabbt på att plocka dem. Det var ju mest på skoj.

För dagens bärplockare är bärplockandet ofta alltifrån skoj. De lönekrav som skulle ställas av organiserade svenska fackföreningar i kombination med mer spännande jobb, gör att det är svårt att hitta bärplockare för ”rätt” löner i Sverige.
Så arbetsgivarna vänder sig till thailändare, vietnameser, rumäner och andra nationaliteter för att bärga dessa skogens skatter.

Människor som ofta lockas av rekryterare i hemländerna med löften om stora vinster. De får ofta betala för resa och uppehälle själva. Bärplockarna verkar inte heller gå med i fackföreningar, och fackföreningarna verkar inte snabba på att plocka upp dem. De lyfter säckar med bär men får ofta inte lyfta löner på grund av bedrägliga arbetsgivare. Vissa gånger har till och med handgemäng med arbetsgivare uppstått i bråk om löner.

The Clones playing with lingonberries (Berättelse lingon)
Kalexanderson / Foter.com / CC BY-NC-SA

Handgemäng definieras vanligtvis som misshandel eller försök till misshandel och utgör därför ett brott i Sverige. Därför är polis snabbt framme och sätter bärplockarna på plats. Utvisningar följer på bärplockarnas myteri och en helt ny besättning bärplockare bjuds snabbt in.

Men var är världens mest organiserade och proportionerligt största fackföreningsrörelse?

Svenska fackföreningar bedriver sedan en tid tillbaka ett intensivt arbete med att värva medlemmar. De erbjuder bra försäkringar och försöker bistå med införande av kollektivavtal. Varje sommar görs särskilda insatser för att hjälpa främst unga semestervikarier som utnyttjas på arbetsplatserna.

Men inga nämnvärda insatser för att hjälpa bärplockarna med sina arbetsvillkor som i vissa extremfall gränsar till slaveri.

Om bärplockarna i Sverige, en liten men viktig grupp av arbetskraftsinvandrare, med samma mänskliga rättigheter som oss alla skall fortsätta vilja komma hit, måste vi alla, arbetsgivare, statsmakt och fackföreningar, behandla dem som våra medmänniskor.

I samhällsdebatten talas ofta om behovet av integration och snabbt inträde på arbetsmarknaden för invandrare. Men hur bra är arbetsmarknaden på att integreras med invandrare i Sverige?

Situationen för bärplockarna är ett varnande exempel. Tänk på det när du och dina barn häller ner lingonsylten i yoghurten.

Smaklig frukost!