Det är i stort sett bara trams och nu ska jag berätta varför.
Jag börjar med ett litet sidospår. Jag har tidigare skrivit om halalslaktat kött i Sverige. Det finns ingen etisk skillnad när det gäller svensk halalslakt. Dock är jag emot köttkonsumtion överlag, än mer konsumtion av importerat kött – inklusive halalslaktat kött.
Nu till skolmaten.
Det kan i debatten verka som om den aktuella halalmaten är det enda som finns och att det endast serveras halalmat i den aktuella skolan, vilket det inte är. Den ”vanliga” skolmaten kan innehålla halalgodkänt kött, men likväl vara en ingrediens uppblandad i en baconsås. Det är helt enkelt pengarna som styr. Det billigaste, inom ramarna för kraven, är det som köps in – halal eller inte. Det handlar med andra ord inte om religion, utan om ekonomi (pengar kan väl förvisso ibland ses som religion).
Dock finns halalmat i skolan men den går under specialkost, som serveras till de elever som valt det. Då är det ett aktivt val, vilket inte är en del av normen utan något som de troende själva måste ta ansvar över. Detta ligger med andra ord under religionsfriheten (att alternativ finns för de som har en annan religion) och inte under en vilja att infoga den svenska skolan i en islamistisk värld (som vissa verkar tro, eller få andra att tro). Precis på samma sätt som flera olika specialkostalternativ finns för de elever som inte äter kött alls eller är allergiska mot vissa ingredienser.
Maten kan med andra ord innehålla halalslaktat kött, vilket inte handlar om tro utan om pengar. De som vill äta halalmat måste ta eget ansvar och säga till bespisningen så att de kan laga specialkost, liksom vegetarianer eller allergiker måste göra. Detta har inget med en icke-konfessionell skola att göra. Det verkar vara lika delar islamofobi/rasism/dumhet/okunskap/uppmärksamhetssökande. Djungeltrumman har dock gått och artikeln har spridits flitigt i SD-vänlig media och hos deras bloggkompisar. Dock helt oreflekterat, överdrivet och med en uppmaning att anmäla skolor som serverar halalmat…
OBS! Det är stor skillnad om en skola skulle bestämma att all mat till alla elever skulle vara halalslaktat kött. Så är det inte, men det kan uppfattas som att det är så. Finns dessa skolor (utanför de som har muslimsk profil) då först kan en eventuell fråga väckas om skolans förhållningssätt till en icke-konfessionell skolgång.
Emellanåt uppstår galna konspirationsteorier som sprids världen över. Sofistikerade problemkomplex förklaras av lekmän som om de vore existerande organiserade komplotter på den politiska och ekonomiska spelplanen. Människan har aldrig varit på månen. Världen styrs av formväxlande reptiler som intagit människoskepnader. Ja ni har säkert hört dem förut. Ibland tar sig konspirationerna en mer dolsk karaktär, där politisk propaganda används mot andra grupper i demoniseringssyfte.
Därför tänkte jag att en lista av konspirationer skulle kunna vara välbehövlig för läsarna. I ett försök att förklara allt som händer i anslutning till muslimer som islamiseringskampanjer, menar konspiratörerna att muslimer, som parasiterar på vårt välfärdssystem, utför ett smygande jihad-krig av passiv-aggressiv karaktär. Flera sådana jihadkomplotter har registerförts och ser ut som följer (länkar):
Det pågår inom vit-makt-miljön en propagandaspridning som tar formen av en folkmordsanklagelse. Påståendet är att ljushyade människor är en sammanhängande grupp, så kallade vita, och att dessa är utsatta för ett pågående folkmord. Relativt ofta anförs FN:s konvention om förebyggande och bestraffning av folkmord som beskrivning av vad som pågår, närmre bestämt artikel II.
Den lyder enligt följande:
I denna konvention förstås med folkmord envar av följande gärningar förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan nämligen,
a) att döda medlemmar av gruppen;
b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada;
c) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis;
d) att genomföra åtgärder, som äro avsedda att förhindra födelser inom gruppen;
e) att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp.
Jag har hämtat översättningen ur Said Mahmoudis antologi Folkrättsliga texter, Norstedts Juridik 2006. Den engelska texten kan läsas här.
Vanligast är att c) används som gärningsbeskrivning av vitmaktförespråkarna och att immigration av andra än ljushyade till länder som Sverige, USA och England påstås vara gärningen. Se exempelvis den presstödsberättigade tidningen Nationell Idag, nynazistiska SMR:s webbplats eller den här tråden på ‘ungdomsforumet’ Hamsterpaj.
Folkmordskonventionen ställer relativt höga krav på vad som utgör folkmord. För det första är folkmord en gärning, där vit-makt-aktivisterna menar att lagstiftning i linje med FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna, flyktingkonventionen och andra traktater är själva gärningen. De kallar det för massinvandring och andra skrämselord. Problemet är givetvis att tillåtande av invandring under starkt reglerade former efter demokratiska beslut inte är en gärning av det slag som ändamålet med folkmordskonventionen omfattar. Migrationsrätten är till stor del en följd av FN-traktater och annan folkrätt, så påståendet blir indirekt att FN påbjuder folkmord samtidigt som FN förbjuder folkmord, vilket knappast kan vara avsikten med FN:s regelverk.
För det andra ska gärningen vara förövad i avsikt att förinta människor. Det framgår av preambler till traktaterna (ett slags vägledande förord) samt förarbeten till lagar som utlänningslagen, vilka reglerar rätten till migration, att avsikten med dem inte är att förinta någon människa utan att skydda individuell frihet och göra det möjligt för människor att fly förföljelse och omänsklig behandling.
Vidare påstås att c) är tillämplig på migrationsrättens tillåtande av invandring. Antagandet är alltså att lagstiftningen är påtvingad befolkningen inom dess jurisdiktion, något som är helt på tvärs med hur det demokratiska statsskicket faktiskt fungerar. Det är heller inte så att människor i Sverige tvingas bo på vissa platser eller tvingas att flytta hit, eller på annat sådant sätt tvingas, vilket är något som ordalydelsen i c) kräver för att vara tillämplig på en situation.
Vit-makt-aktivisternas idé är att om en grupp människor är i minoritetsställning gentemot en annan grupp så hotas dess överlevnad. Grupperna som ställs emot varandra är ljushyade gentemot alla andra. Föreställningen är fantastiskt banal och premissen säger i princip att om jag bjuder in tre mörkhyade personer att bo i mitt hem så försöker jag förinta mig själv. Bakom premissen finns en idé om att det pågår ett raskrig, där människor med olika hudfärg är inbegripna i att försöka utrota varandra, vilket alltså även skulle komma till uttryck i parlamentariska sammanhang. Idén tar sig flera olika uttryck, från utgångspunkten att hudfärg medför särskilda politiska intressen och därmed är determinerande för hur människor använder parlamentariska institut till att hudfärg bestämmer att människor vill utrota andra.
Att det är en löjlig förutsättning torde vara uppenbart för envar. Ett konkret exempel på att den inte stämmer är Sverige idag, där det finns många minoritetsgrupper med annan hudfärg eller etnicitet än den som emellanåt benämns som etniskt svensk, ett begrepp som i sig är kontroversiellt. Romerna och samerna är exempel på sådana grupper, men för att göra exemplet riktigt tydligt kan vi helt enkelt peka på gruppen somalier istället då de generellt är mörkhyade och är relativt få. Det är knappast så att somalier i Sverige är utsatta för folkmord här, trots att de är i minoritet i förhållande till många andra grupper.
Med gärningsbeskrivningen kraftigt ifrågasatt och påståendet om avsikt helt undanröjt samt resonemanget rörande minoritetsställning avfärdat återstår mycket lite av vit-makt-aktivisternas resonemang. Myten om folkmordet på ljushyade är ändå relativt livskraftig, så vi får antagligen anledning att återkomma till den flera gånger framöver.
Sverigedemokraterna påstår att vi ser en dramatisk ökning av antalet polisanmälda våldtäkter. De menar att vi har flest antal polisanmälda våldtäkter i Europa och att de anser detta i sig är mycket skrämmande. Att merparten av polisanmälningarna inte leder till något åtal är än värre enligt dem. Dags för Motargument att knäcka några myter.
Polisanmälda våldtäkter
Påstående: Sverige har flest antal polisanmälda våldtäkter i Europa. Sanning:Det stämmer, och tillgänglig statistik talar för att det faktiska antalet våldtäkter har ökat under senare år.
Motargument visar därmed att vi inte räds för att publicera sverigevänliga sanningar.
Sverige har en könsneutral, mycket bred definition av begreppet våldtäkt. Till skillnad från andra länder, t.ex. Finland, krävs inte ett heterosexuellt samlag med penetration, det räcker med en handling som är jämförbar. En målsägande kan inte heller dra tillbaka sin anmälan, eftersom brotten faller under allmänt åtal. Det spelar ingen roll om personen sover, är mycket berusad eller liknande. Sex med en person under 15 år är våldtäkt, oavsett samtycke.
Anmälningsbenägenheten har ökat kraftigt i Sverige de senaste 30 åren. Toleransnivån är dessutom mycket låg i dagens samhälle – de våldtagna går till polisen och gör anmälan, och istället för att förtränga händelsen åker de till sjukhuset för att bli undersökta.
I Sverige kriminaliserades våldtäkt inom äktenskapet år 1965. I vissa europeiska länder, så som Schweiz, Tyskland och Finland, dröjde detta ända till 1990-talet. I Frankrike kriminaliserades det först år 2006. Att våldtäkt inom äktenskapet faller under allmänt åtal är långt ifrån självklart, i vissa europeiska länder, t.ex. Schweiz, har det gjort det i mindre än 10 år. Där ses våld och övergrepp i nära relationer som en privatsak, något som stannar bakom stängda dörrar. I vårt grannland Finland visade en undersökning att så mycket som 74 % av de tillfrågade ansåg att kvinnor fick ”skylla sig själva”.
En epidemi av sexualbrott?
Myt: En epidemi av sexualbrott sveper över Sverige. Sanning: Det har varit en kontinuerlig ökning av antalet polisanmälda sexualbrott i flera decennier, men enligt NTU (Nationella trygghetsundersökningen) har andelen av alla tillfrågade personer som uppger att de har blivit utsatta för sexualbrott legat på en relativt låg och stabil nivå sedan mitten av 2000-talet.
Påstående: Endast 13 % av de polisanmälda våldtäkterna går till åtal. Sanning: Antalet eller procentandelen faktiska åtal säger inget om antalet brott som klarades upp. Bevisläget vid sexualbrott är svårt, ofta står ord mot ord och ibland finns inga synliga skador. Rättsväsendet kan inte godtyckligt åtala personer, ett samhälle med hög rättssäkerhet måste ha höga beviskrav. År 2012 klarades 51 % av våldtäkterna upp, och när ett våldtäktsfall väl går till åtal har Sverige den högsta andelen fällande domar.
Att x antal våldtäkter polisanmäls är inte samma sak som att x antal våldtäkter inträffat. Dessutom kan en brottsrubricering komma att ändras under varje respektive utredning. Anmälningsregistret innehåller således statistik som måste tolkas med stor försiktighet. Jag menar inte att informationen är oanvändbar, men för att få en bättre bild av den faktiska situationen måste vi inhämta information från flera olika källor, det kan vara vanskligt att enbart använda anmälningsstatistiken som en indikation på brottsnivån i ett samhälle.
Det stora problemet med statistik är att man kan läsa den ‘som fan läser bibeln’. Kan man inte tolka statistiken så är den bara siffror. Sverigedemokraterna ‘plockar russin ur kakan’. Rent hypotetiskt kan till exempel 2000 personer polisanmäla att de blivit trakasserade för att de fått reklam i brevlådan trots att det står ”nej tack” på den. Det är inte brottsligt att stoppa reklam i någons brevlåda, även om några kan anse att det är förbannat irriterande. De 2000 anmälningarna kommer antagligen att åka i papperskorgen med motiveringen ”brott kan ej styrkas”, men oavsett vad som händer med dessa polisanmälningar kommer de att finnas i anmälningsregistret.
För att krångla till det ännu mer räknar alla länder statistik på olika sätt, vilket gör det ganska svårt att jämföra brottsligheten i olika länder. Sverige använder sig av metoder som gör att den polisanmälda brottsligheten i Sverige uppfattas som högre än i andra länder. Och något som vi alla alltid bör ha väldigt, väldigt klart för oss är att det är väldigt få människor som faktiskt begår brott. Oavsett hudfärg, kultur, religion eller nationalitet.
Jag trivialiserar inte sexualbrottsligheten på något sätt, det vore en skymf mot de utsatta. Men den ”sexualbrottsvåg som drabbat Sverige” är inte den veritabla katastrof som Jimmie Åkesson basunerar ut. Han tar en liten del av ett stort problem. Och förvränger den medvetet. Sedan dras den upp som kanin ur en hatt när det är dags att hålla tal. Simsalabim!
Om man läser en aning mellan raderna i Jimmie Åkessons självbiografi ser man att frågan om varför han gick med i partiet 1995 fortfarande är mycket känslig för honom och för Sverigedemokraterna. Många tror att han gick med i opposition till de fascistiska och extremnationella tendenser som fanns i partiet, och som påstås ha ‘avskaffats’ då. En hel del tyder på att det var tvärtom, att det var fascismen han lockades av.
När sverigedemokrater pratar om Vänsterpartiet väljer de ofta att fokusera på partiets historik. De påstår att partiet inte gjort upp med sin bakgrund. När Lars Ohly satt som partiordförande påpekades det ofta, och med viss rätt, att han slirade när han skulle prata om sin bakgrund i det ännu på 80-talet Sovjetvurmande Vpk. Men Vänsterpartiet har kastat ut kommunismen och gjort bra ansatser till att göra upp med sin historia (läs Vitboken här). Frågan är om man kan säga samma sak om Sverigedemokraterna?
Min fråga efter att jag läst igenom hela Jimmie Åkessons biografi har varit: hur hanterar Jimmie Åkesson det här med partiets förflutna?
Jimmie Åkesson menar att partiet förändrades i och med att Anders Klarström lämnade partiledarskapet och Mikael Jansson blev den nya ordföranden. Detta skedde mars 1995 och i samband med det ska Åkesson ha blivit medlem i SD.
Det var då jag själv kom in i bilden. Allt som hände dessförinnan vet jag egentligen väldigt lite om. Att vi hade stora brister är dock ställt utom allt tvivel, och det finns liksom ingen anledning att ge sig in i en diskussion om hur allvarliga de bristerna egentligen var. (sidan 119)
De meningarna sammanfattar allt Jimmie Åkesson säger att han har att säga i ämnet; ‘Jag vet inget och det finns ingen anledning för mig att veta något.’
Det beteendet påminner mig om en ung kommunist jag mötte för några år sen som gått med i det parti (SKP) som på 1980-talet hette APK och tog emot pengar från Sovjet, prisade diktaturer och var emot demokrati. På min fråga om vad han ansåg om allt detta svarade han bara: ”Jag vet inget om hur det var i Sovjet och vad APK gjorde innan min tid, och det finns ingen anledning för mig att ta reda på det.”
Detta sades av en naiv finnig tonåring. Jag tror knappast att Jimmie Åkesson är så naiv. Det är klart han vet vad SD och BSS gjorde innan 1995. Han vet att tidigare partiledare hade porträtt av Hitler hemma på sin vägg och Mein Kampf på hedersplats i bokhyllan. Han vet att partiet kryllade av gamla nazister och att partiet var grovt öppet rasistiskt. Han är liksom inte dum!
Men Jimmie Åkesson slirar… Han slirar faktiskt väldigt mycket på den här frågan i boken. Så mycket att det blir tydligt att den är känslig för honom. Varför detta naiva påstående om att ”han inte vet och inte vill veta”?
Det var ändå, trots allt prat på andra sidor i boken om problemen under 1991-1994, något som fascinerade honom med Sd redan då.
Att det var något han fångades av även innan mars 1995 förstår man också om man läser boken. Hans lärare i skolan var negativ till Sd så redan hösten 1994 blev han ”nyfiken” på Sd. (läs Principprogram_1994 och S D-Kuriren_nr_22, och SD-Kuriren_nr_21!) Vad var det i det nazianstrukna partiet – med allt prat om patriotism, Ultima Thule och Karl XII – som fascinerade honom? Det måste ha varit något.
På andra ställen i boken får man en insikt i det. Det visar sig att Åkesson gillar partiprogrammets formuleringar 1989 (som ni kan läsa här: För Sveriges bästa Sds program Antaget vid årsmöte 10 juli 1989.) Den ideologiska ansatsen där ”påminner om den socialkonservatism vi bygger det nuvarande principprogrammet på” (sidan 68). På sidan 239 pratar Åkesson om åren 1991-1994 som ”de vilsna åren”. Åren innan 1991 var alltså inte vilsna utan tvärtom partiets sanna ”rötter”.
Om man kikar närmre på den ‘Nationaldemokratiska studentförening’ som Åkesson och hans kamrater grundade i Lund runt 1998 kan man kanske få en del av svaren. Den studentföreningens hemsida finns ännu kvar på nätet: http://hem.passagen.se/ndl/ndl.
Det var alltså i själva verket så att allt det som normala människor skulle betrakta som det snurriga och vilsna med Sd före 1994 var vad Jimmie Åkesson fascinerades av. Det extrema nationalistiska arvet i partiet med flertalet olika nazister runt 1988-89 har Åkesson inget emot. Han har inget emot det fascistiska arvet. Det som skilde Åkesson från de andra vid tidpunkten 1995 var metoderna. Åkesson ville försöka bedriva ‘polerad’ politik utan skinheads och för extrem retorik.
Ingenstans ser man det tydligare än i vad Åkesson och hans studentkamrater gjorde i Lund 1999. Då gjorde han ett försök att rädda de nazistiska traditionella demonstrationerna till Karl XII:s minne vid Tegnérstatyn.
Lars Hulthen
Åkesson skriver i Satis Polito en hel del om Nationaldemokratiska studentföreningen han var med att grunda i Lund, och där han varit en drivande kraft. Han är än idag stolt över den ”symboliska” kampen för att hylla Karl XII i Lund.
Demonstrationerna till minne av Karl XII hade hållits årligen sen 60-talet. Det ar den s.k. 30-novemberföreningen, ledd av den öppna fascisten Lars Hultén som var ledande medlem i Sveriges Nationella Förbund. Han lär för övrigt ha varit medlem även i Sd, fram tills för ett par år sedan. 1991 stoppade antirasister det årliga firandet vid Tegnérstatyn. Hulténs kamrater försökte fortsätta firandena efteråt, mer i skymundan. Men drömmen om att återuppliva kransnedäggningen vid Tegnérstatyn hölls levande.
INGEN som var med på den tiden kan ha missat det faktum att de som genomförde hyllningar och demonstrationer på Karl XII:s dödsdag var drivna nazister.
1999 var jag mycket i Lund och kom i kontakt med en del rasister i Hulténs utkant. Det var bl.a. en grupp extremkatoliker med fascistiska ideal. De sa sig vilja återuppliva traditionen vid Karl XII:s dödsdag, och det var mycket prat om en viss studentförening som gjorde ett tappert försök att göra just detta. Det var Åkessons Nationaldemokratiska studentförening, NDL, som låg bakom försöket att återuppliva demonstrationerna, men utan öppen nazism påstod man:
Den 30 november samlades ett tiotal medlemmar av NDL för att högtidlighålla minnet av kung Karl XII och de stupade soldater som följde honom i försvaret av fosterlandet. NDL:s ambition är att återuppta firandet av 30 november, utan stök, bråk och nazister. Årets firande gick mycket lugnt tillväga, troligtvis beroende på spontaniteten. Ingen, inte ens medlemmarna, visste i förväg om att något firande skulle ske. Vid Tegnérstatyn i Lundagård lästes dikter, skrivna av deltagarna själva, i ljuset av en enda flammande fackla. Arrangemanget avslutades med kransnedläggning, Tégners ”Karl XII”, en tyst minut för de stupade karolinerna och sedan hurrande för konungen och fosterlandet. Därefter bjöd ordförande Richard Jomshof på glögg och pepparkakor, och kvällen kunde anses lyckad och gemytlig.
Tidigare under kvällen hade vänsterextremister från bl a Syndikalisterna, Ung Vänster och Ungsocialisterna drivit omkring i Lund och brutit upp gatsten. Dessa hade poliserna omhändertagit.
Väl framme vid statyn tändes ett ljus och en fackla. Därefter höll NDL-ordföranden Richard Jomshof ett kort inledningstal om varför vi samlades för att högtidlighålla Hjältekonungen Carolus XII. Några förbipasserande stannade till och lyssnade intresserat. Richard Jomshof läste Esaias Tegnérs dikt om Karl XII och därefter läste NDL:s sekreterare Björn Söder en egen hyllningsdikt i ljuset av facklan. Efter diktläsningen lades en blomma ned vid statyn vilket följdes av en tyst minut till minnet av Konungen och hans tappra soldater som stred och föll för vårt fädernesland. Ceremonin avslutades med ett fyrfaldigt hurra.
Därefter spred sig deltagarna för att sedan sluta upp med de andra NDL:arna och avsluta kvällen på en gemytlig pub.
Vi vill, från styrelsen, tacka alla som deltog samt polisen för deras insats för att skydda mötesfriheten och de demokratiska rättigheterna som tyvärr inte längre är några självklarheter i vårt land. Den frihet som Karl XII slogs för kanske vi också får börja slåss för. Det fanns många anledningar till att hylla Konungen igår.
Det var alltså inte så att Åkesson hade något emot allt vurmande för nationen, Karl XII och all hetsretorik mot invandrare och landsförrädare. Tvärtom. Han hade inte heller något emot att bygga vidare på öppna nazistiska och fascistiska projekt bara man undvek den öppna nazismen.
Åkesson tog ett öppet nazistiskt projekt, rensade bort mycket öppen nazism, men ville behålla den idémässiga kärnan och idealen som de gamla nazisterna spred. Så gjorde han i Lund 1999 när han återupplivade demonstrationerna vid Karl XII:s dödsdag. Var det måhända på samma sätt han resonerade då han såg en möjlighet att förändra Sd?
Just nu sprids bilder och en video som sägs visa ett massbröllop mellan vuxna och småflickor i Gaza. Det sägs vara Hamas som ligger bakom detta. Videon och bilderna används för att i vanlig ordning sprida påståendet att ”islam” eller ”alla palestinier” är för pedofili.
Videon är äkta, det är bara det att myten är en bluff.
Then the fireworks explode, the cheering begins, and in march the Hamas scouts, bashing drums, looking every inch the future Hamas fighters many will be. Then the grooms, aged about 18 to about 28. They are holding hands with their young nieces and cousins, little girls aged from about 3 to 8, made up to the nines, wearing white wedding dresses.Up they all go to the stage, the cheering and music grows ever louder. The girls were having the time of their lives, but, getting a little bored after a while, came down off the stage to dance with each other and play games…
It never struck me for a moment that the little girls might later be described in the bloggersphere as the brides! How naive I am.
It showed how much some people want to believe nonsense like this, as it re-inforces their prejudices, always a comfortably fun thing to do. But Hamas, and the jihadists do enough terrible things without having to make things up about them. Most of the stuff I read was outright, unthinking, gleeful, Islamophobia from people who clearly knew nothing about Arab popular culture. It’s as is they really believe that because there are examples of child brides, it means all weddings are with child brides.
Har ni hört talas om brudtärnor och brudnäbbar? Det var det de var. Det som på engelska kallas flowergirls och page boys.
Sen om myten i sig. hade man velat hade man kunnat svartmåla kristendomen grundat på bilderna man får fram i en googlesökning. Eller hur? Visst ser det ut som om småbarn gifter sig med varandra och vuxna med småbarn på bilderna.
Min kompis kompis hade en faster som bodde i ett hyreshus i Falun. En dag upptäckte hon fuktfläckar i taket. Hyresvärden kallades dit och vid en närmare kontroll upptäcktes orsaken till fuktskadorna. En familj från Iran som bodde i våningen ovanför hade brutit upp parkettgolvet i vardagsrummet för att kunna odla potatis. Dessutom hade de höns i lägenheten. Jo, det är sant! Jag lovar!
Känner ni igen historien? Den finns i ett otal varianter. Bengt af Klintberg har samlat de vanligaste vandringssägnerna i fantastiskt roliga böcker. Vissa av dem är så bisarra att man viker sig dubbel av skratt. Män som fastnat med kronjuvelerna i dammsugarslangen. En familj som varit på marknad i Polen och där råkat köpa en pytteliten isbjörn i tron att det var en hund. Jösses.
Trodde jag på dessa skrönor när jag var liten? En del av dem i alla fall. Romska kvinnor med 20 frysta kycklingar under kjolen, råttkött i kinamaten och boaormar i toaletten. Jag var fullständigt livrädd att bli biten i rumpan när jag skulle kissa. Fast det är klart, jag var även övertygad om att kungen åt pannkakor varje dag och att en av de tre vise männen hade myrr med sig. Jag begrep inte särskilt mycket.
Många skrönor om utlänningar är just skrönor, och ingenting annat. Men vad ser vi som sanning idag? Vad kommer vi att skratta åt om 20 år?
Jag tror inte att alla muslimska 8-åriga flickor tvingas gifta sig med 80-åriga gubbar, eller sina kusiner (som givetvis är rabiata självmordsbombare). Alla människor från Afrika har inte lägre IQ. Judar är inte snåla. Romer stjäl ej alla saker som inte är fastspikade. Jag tror inte att flyktingar som kommer till Sverige inte vill ses och uppskattas som individer.
Om vi bara försöker tror jag att vi kan komma ganska långt om vi vill avliva myter. Jag skrattar åt komiken i böckerna, men skrattet fastnar i halsen när jag tänker på de främlings- och invandrarfientliga som baserat på myter vill skapa en vrickad bild av verkligenheten. Dessa myter baseras på okunskap, en vit fläck på kartan. Utforskas inte denna fläck kan det leda till fördomar, och i värsta fall rasism.
Plastkulor i margarin och folk som kräks i korvsmet är ganska roligt. När Ny Demokrati sjöng ”The lion sleeps tonight” var det allt annat än roligt. Nidbilder och karikatyrer av personer som kan uppfattas som annorlunda är inte humor för mig. Förhoppningsvis inte för dig som läser den här krönikan heller.
De säger att de är antirasister – men egentligen är de anti-vita
Detta citat kommer från det numera ganska välkända uttrycket ”Antirasism är bara ett kodord för anti-vit”. Det som användarna av detta uttryck har fått för sig, är att antirasist betyder att man hatar vita och ser rasism som något som vita inte kan utsättas för.
Folkmord
Deras argument faller i bitar när man betänker att det finns individer och grupper som identifierar sig som antirasistiska och som motsätter sig anti-vit rasism. Här på Motargument har publicerats en mängd artiklar som argumenterar för att rasism existerar även mot vita.
Folkmord?
Kan man säga att förespråkarna av begreppet ”Antirasist är bara ett kodord för anti-vit” är rasister? Om vi reder ut begreppet så påstår de som använder det att antirasister vill blanda ut all vit hudfärg. De är alltså emot att två olika människor med två olika hudfärger skaffar barn tillsammans, d.v.s. rasblandning. De kallar dessutom detta för ”avsiktligt folkmord på vita”. Så ja, de ska med all rätt kallas rasister om de lever med den irrläran.
Däremot hörs det väl så gott som aldrig argument om att vita inte bör skaffa barn med varandra. Ändå verkar förespråkarna av ”Antirasism är ett kodord för anti-vit” känna sig utsatta:
Vem kallar dig rasist enbart på grund av att du som vit vill gifta dig och skaffa barn med en annan vit? Inte vi antirasister i alla fall. Vi är nämligen för att alla själv ska få välja sin partner oavsett hudfärg.
I en serie artiklar dokumenterar jag likheter mellan judehat och islamhat. Jag har hittat många gemensamma nämnare. T.ex. är inte hatet bara byggt på samma sorts okunskap och rasism – den ser dessutom likadan ut i sin retorik och i sina mönster. Ett sådant exempel tar jag upp i denna artikel: påståendet att judar och muslimer ljuger medvetet för så kallade ”otrogna”.
Muslimer
Först myten om att ”muslimer är lögnaktiga”.
Internet är fullt av olika artiklar där denna myt sprids. T.ex. en hemsida som kallar sig ”muslimfacts”:
Because Islam permits lying! It is called “Al-taqiyya.” One Muslim said that Al-taqiyya means dissimulation then he expanded it to diplomacy but he should have gone further to deception. Now some Muslims who do not follow the Koran are as faithful Americans as any of us, but the problem is, we cannot know…
Muslims lie not because they are liars by nature but by choice. Systematic lying as a religious policy is deadly, and if our politicians do not understand this, thousands could die.Muslims lie when it is in their interest to do so and “Allah” will not hold them accountable for lying when it is beneficial to the cause of Islam. They can lie without any guilt or fear of accountability or retribution. A lie in the defense of Islam is approved even applauded in their “holy” books.
Svenska antimuslimska hemsidor är fyllda av sådan ”fakta”, kryddade med citat, både äkta och uppdiktade sådana. Petterssons blogg t.ex:
Som den enda bland världen religioner, har islam inte bara en allomfattande licens för mord men också en långtgående licens för att ljuga och placerar sig därmed utanför gruppen av de andra stora religionerna som alltid strävar efter frid, ärlighet och respekt. Enligt islam är lögn en synd (haram). Muslimska lärda lär att muslimer i allmänhet bör vara sanningsenlig mot varandra. Observera, mot andra muslimer, såvida inte syftet med att ljuga är att ”släta över skillnaderna.” Det finns två former för att ljuga inför icke-muslimer – taqiyya och kitman.
Ordet ”al-Taqiyya”, (taqiah, Al-takeyya, Al-taqiyah, kitman) betyder bokstavligen: ”Att dölja eller maskera sin tro, sina övertygelser, idéer, känslor, åsikter och/eller strategier vid en tid av påtaglig fara, antingen eller senare i tiden, för att rädda sig själv från fysisk och/eller känslomässig skada.” En enklare översättning skulle kunna vara ”Förställning”. (Definitionen hämtad från en Shiamuslimsk sajt).
I dessa tider då imamer, islamologer, och vanliga muslimer uttalar sig i TV, radio och tidningar, om extremism och våld inom Islam ska man ha ”Al-Takeyya” i minnet. Lita inte på någon, var kritisk. Läs på om Islam. Det är både ruskigt och skrattretande att se reportrar i TV få dom svar dom vill ha av tex en imam och sedan inte ställa en enda följdfråga, ”men det står ju i…” tex…
Till skillnad från de flesta religioner finns det inom islam situationer där lögner inte bara tolereras, utan till och med uppmuntras.
Judar
Myten att judar tillåter lögner som vapen mot otrogna spreds av Adolf Hitler och nazisterna i Tyskland. I Hitlers tal och i nazisternas propaganda gjorde man en stor poäng av att juden alltid ljuger. För att ”bevisa” detta påstod man att judars heliga skrifter uppmuntrade till lögn.
“One of the greatest thinkers that mankind has produced has branded the Jews for all time with a statement which is profoundly and exactly true. He (Schopenhauer) called the Jew ‘The Great Master of Lies’. Those who do not realize the truth of that statement, or do not wish to believe it, will never be able to lend a hand in helping Truth to prevail.” – Adolf Hitler
Men myten är äldre än så. Redan de första kristna pratade om lögnaktiga judar och Martin Luthers stora antisemitiska verk fick titeln ”Om judarna och deras lögner”.
Antisemitismen är inte död – än idag sprids lögnen om judiska lögner. Antisemiter bland araberna, t.ex. Hamas, sprider i sin kamp mot Israel stereotypen om den lögnaktiga juden med sina pengar och krokiga näsor. Även bland konspirationshemsidor som Radio islam och rense.com radas exemplen upp.
Och nazisterna sprider givetvis också myten; i samband med en debatt på tidningen Dagen dök detta exempel upp i diskussionsforumet. Det kan vara värt att studera.
Det är förvisso ingen osanning att det i Koranen finns stöd för att Islams motståndare ska straffas på grymmaste sätt, korsvis stympning, halshuggning osv. Den som lämnar Islam har dödsstraff att vänta. Ett löfte till en icke-muslim behöver inte hållas utan kan om så önskas omgående brytas.
Liknande behandling av och syn (kanske än mera utstuderad) på de som icke tillhör den egna religionen/kulten uttrycks också i Judendomens heligaste bok, Talmud. Ja, Talmud är faktiskt Judarnas viktigaste Bok, inte Torah eller Gamla Testamentet som många kristna felaktigt tror. Här följer några exempel på vad man i denna ”Heliga Bok” kan finna, på engelska dock:
Sanhedrin 58b: If a gentile hits a Jew, the gentile must be killed [Om en hedning dödar en jude, skall hedningen dödas].
Sanhedrin 57a: When a Jew murders a gentile, there will be no death penalty. What a Jew steals from a gentile he may keep [När en jude dödar en hedning blir det inte dödsstraff. Vad en jude stjäl från en hedning får han behålla]. A Jew need not to pay a gentile the wages owed him for work [En jude behöver inte betala en hedning det som han är skyldig hedningen för utfört arbete].
Baba Kamma 113a: Jews may use lies to circumvent a gentile [Judar får använda lögn för att överlista en hedning].
Det finns i Talmud som i Koranen många fruktansvärda rekommendationer och påbud. När får man höra någon frikyrkopredikant kritisera Judendomen?
Lögnerna dissekerade
Politifon-bloggen har skrivit om denna lögn nyligen i en serie om två artiklar. Fokus ligger på att avslöja myterna om muslimer, men myterna om judar berörs också:
Många grupper har historiskt sett anklagats för kollektiv lögnaktighet. Muslimer så väl som judar har historiskt och i samtid betraktats med tvivelaktighet eftersom de framställs som religiöst sanktionerade lögnare. Det är en argumentativ bakstöt som föreslår att man aldrig kan lita på en jude (eller muslim) eftersom denne mycket väl skulle kunna ljuga…
Allteftersom kontrajihad-rörelsen fick fotfäste i cyberetern, har diverse antimuslimer framfört idén om att muslimers främsta vapen mot de otrogna skulle vara dissimulation (taqiyyah). Samtidigt understryker man med bestämdhet att antisemitism representerar den absoluta ondskan (efter islam förstås). För att stärka sina argument poängterar man att man endast refererar till den islamiska skriften och de orala traditionerna. Ingen ondska kan väl vara förknippad med hur muslimernas egna skrifter framställs?
Det påståendet är givetvis delvis sant. Det hänger dock samman med hur man väljer att belysa texterna och vilka uttydningar som därefter följer i dess spår. Inte skulle någon påstå i dag att Julius Streicher bedömde den judiska religionen med balans och ärlighet? Han menade nämligen att han själv endast framförde vad skrifterna själv sade:
”I Der Stürmer framfördes inte en enda ledare skriven av mig, eller författad av mina medarbetare, som inte inkluderade citationer ur judarnas uråldriga historia, från Gamla Testamentet eller ur historiska verk i den moderna samtiden.”
Hur såg profeten Muhammed på det här med sanning och lögn enligt bloggaren Politifon?
Trots den accentueringen avrättades han därefter genom hängning för sin propaganda. Skall man därför citera några skrifter måste det göras ansvarsfullt och nyanserat…
Profeten Muhammad underströk att sanningsenlighet var fruktbärande. Inte bara betraktades det sanningsenliga ordet som eftertryckligt: det skulle leda till paradisets floder. Samtidigt menade han, i ett motsatsförhållande, att lögnen emellertid skulle leda till helvetets portar…
De båda myterna- lögnerna om lögner – utgör tydliga exempel på hur antisemitisk retorik då och nu sammanfaller med islamofobisk retorik då och nu.
När man diskuterar asyl med ”invandringskritiker” får man ofta höra att de som kommer hit inte är riktiga flyktingar. Ibland säger några till och med att vi borde ta emot fler kvotflyktingar, eftersom de är flyktingar. På. Riktigt.
Kvotflykting i UNHCR:s händer
En sådan syn vittnar naturligtvis om en djup okunnighet om flyktingars situation, men låt oss lägga det åt sidan för en stund. Kvotflyktingar plockas upp från flyktingläger runt om i världen. Det är människor som uppfyller alla krav på flyktingstatus, men som inte själva kan ta sig därifrån. De kan vare sig betala för egna visum (om de ens gick att söka/få) eller för ”hjälp” av människosmugglare. De sitter helt enkelt fast i flyktingläger tills:
oron lagt sig så att de kan återvända hem (vilket kanske aldrig sker), eller:
de plockats upp av UNHCR och givits chansen till ett nytt liv som kvotflykting.
Ungefär 25 länder i världen tar emot kvotflyktingar idag. För att klassas som kvotflykting måste man ha flyktingskäl enligt Flyktingkonventionen från 1951. Mellan 1987 och 2012 tog Sverige emot i snitt 1.796 kvotflyktingar om året. 2012 tog vi emot 1.853 personer. Våra nordiska grannar är hyfsat generösa de med:
Finland: 500
Norge: 1.200
Danmark: 750 (2012)
Det är alltså dessa flyktingar vi talar om i det här blogginlägget. Dessa brukar även många invandringskritiska vara positiva till att hjälpa, så hur är det med den saken? Bör sådana lägga sin röst på Sverigedemokraterna?
I HELVETE HELLER!
Saken är nämligen den att Sverigedemokraterna formligen vill slakta antalet kvotflyktingar. Riksdagsmannen Kent Ekeroth berättar t ex på sin blogg att han vill ha ner antalet från dagens 1.900 till 60(!). Han tar procenträkning till hjälp:
Enligt FN uppgick Europas befolkning till 852 miljoner 2009. Sveriges andel av detta är med andra ord cirka 1 procent. Så istället för att vi tar emot 30 procent av andelen kvotflyktingar som vi enligt SvD gör idag, borde vi alltså ta emot 1 procent, dvs 30 gånger mindre än vad vi gör idag.Så istället för att ta emot 1900 st i år borde vi enligt vår befolkningsmängd ta emot 60 personer cirka, en minskning med cirka 97 procent.
Eh… va?
Okej… så istället för att notera det enorma behovet och be andra länder att (åtminstone) försöka följa vårt exempel så väljer Ekeroth att se dagens kvotflyktingström som en slags magisk konstant som bara behöver fördelas på fler? Varenda vettig människa förstår ju att fler länder behöver ta emot fler kvotflyktingar. Nu. Omedelbart. Sverigedemokraterna borde testa att faktiskt prata med UNHCR, en organisation som de själva ironiskt nog säger sig skatta högt:
Sverigedemokraterna har föreslagit i sina budgetförslag att stödet till UNHCR ska öka med en miljard kronor.
Hål i huvudet-politik. UNHCR som bland annat överser kvotflyktingarbetet, ska alltså ges en extra miljard (finansieras genom att SD skär ner trettio-fyrtio miljarder kronor från alla andra biståndsprojekt), villkorat med ”används bara för hjälp på plats”. Lägg av!
SD gör det ärligt talat svårt för sig själva. De behåller naturligtvis sina kärnväljare. Andra partiers misstag i oroliga tider krattar också manegen för dem, men förr eller senare kommer sådana här värdegrundsfrågor att komma ikapp dem. Varför diskuterar de ens kvotflyktingar? Ah well… SD vill förutom detta begränsa flyktinginvandring på väldigt många sätt, men då det inte hör till just kvotflyktingar tar vi det en annan gång.
Det är i stort sett bara trams och nu ska jag berätta varför.
Känner ni igen historien? Den finns i ett otal varianter. 
Motargument 