Kategoriarkiv: Krönikor

Krönikor, Myter

2. Myten om att "Massinvandringen är ett allvarligt hot mot Sverige!"

Detta är del två i en serie av åtta artiklar om myter kring invandringen. Artikelserien har skrivits av Andreas Meijer.

Folkmängd är något som debatteras och främst hur många invandrare det egentligen kommer till Sverige varje år.

Bilden visar ett diagram med siffror från SCB där jag har gjort ett urval för att få fram den totala folkmängden, diagrammet visar alla som är folkbokförda i Sverige mellan 2007 och 2011. Ökningen från 2007 till 2011 är 301 641 människor (9 476 105 – 9 174 464 = 301 641). I genomsnitt per år är det en ökning med 60 328 personer i Sverige (301 641 / 5 = 60 328). Vi är alltså 9 476 105 människor boende i Sverige. En ökning med 60 328 personer innebär en befolkningsökning i procent med 0,64 % per år. Totalt. Inklusive invandring.

Längre ner på sidan hittar ni ett annat diagram som visar hur många som finns i Sverige och som är födda i ett annat land.

I Sverige fanns det alltså, år 2011, 1 427 296 personer som inte var födda i Sverige. Eftersom frågan var huruvida massinvandringen var ett hot eller inte så kan vi räkna på vilken ökning som har skett dessa år. Ökningen från 2007 är 199 526 personer på dessa 5 år. Det är 39 905 personer per år. Den totala ökningen av befolkningen var 301 641 personer och invandringen står för 199 526 av dessa personer, nästan dubbelt så många som den naturliga befolkningsökningen (migration är en naturlig del av den mänskliga historien men jag menar här förhållandet mellan hur många som föds, i Sverige, och hur många som dör) skulle ha gett oss.

Sveriges inhemska befolkningsökning är, som diagrammet visar, näst intill marginell. Skulle vi inte ha någon invandring så skulle vi öka med drygt 20 000 personer per år, eller 0,22 % per år. Vi vet än idag inte hur det går för industrialiserade samhällen som har en marginell eller negativ befolkningskurva, men när det gäller urbanisering så kan vi se vad som har hänt med de samhällen som har haft en degenerering av sin befolkning. De finns inte kvar.

Att säga att vi inte har råd med invandringen är helt fel. Vi har inte råd att sluta ta in invandrare. Sveriges inhemska befolkning står i stort sett still (det föds ungefär lika många som det dör) och om marknadskapitalismen skall få fortsätta råda och vi ska klara av att hålla 3 % i årlig tillväxt, så krävs också att vi har människor som kan göra detta. I dagsläget ser vi inte dessa problem, eftersom vi har en stor grupp arbetsföra människor mellan 40-50 år. Men om 20 år kommer detta att vara ett stort problem för Sverige, om vi inte tänker oss för.

Integrationspolitiken är en helt annan sak. Den måste ses över för att de invandrare som kommer till Sverige så snart som möjligt ska kunna komma in på arbetsmarknaden och bli en del av det svenska pluskontot när det gäller skattesystemet. Just nu är detta en fråga som politiker inte ens vill ta i med tång. Frågorna går fortfarande kring om vi skall ta in invandrare eller inte. Det borde handla om hur vi ska kunna integrera människor som migrerat hit till en del av vår statsapparat.

Migration är en viktig del av människans historia och är mycket äldre än vad tanken på en nation eller nationalstat är. Innan tanken på länder fanns så var det klaner, byar och samhällen som var rådande. Eller det ännu viktigare; folkslaget (inte att förknippa med dagens etnicitet). På den tiden fanns dock inte en värdering hos folkslagen, det var mest fråga om vilka som tillhörde ens eget folkslag och vem som inte gjorde det. Det var heller inte helt ovanligt att tillhöra flera olika folkslag under sitt liv. Och det var inte så länge sedan. Ser vi på Karl den Store, som levde för 1200 år sedan så var han kung över Frankerna. Folkslaget alltså. Frankerna erövrade massor av land, vilka ibland behöll sina gamla namn men blev delar av ”Frankernas rike”. Europas historia under denna tid kallas för ”folkvandringstiden” vilket tyder på att folkslag vandrade runt, trots att det fanns både städer och byråkrati i världen. Med tiden inrättades fenomenet att regler skulle skrivas ner, för i stort sett allt, vilket ledde till att land kunde ”ägas” av någon — privat eller nation, utan att denna måste vakta landet med vapen. I förlängningen kom detta innebära en jakt för nationerna när det gällde att äga rikedomar, vilket ledde till merkantilismens och kolonialismens era — mer om det i del fem.

/Andreas Meijer

Läs även: del 1 | del 2 | del 3 | del 4 | del 5 | del 6 | del 7 | del 8

Krönikor, Myter

1: Myten om att "allt är invandrarnas fel"

Detta är inledningen till en serie av åtta artiklar om myter kring invandringen. Artikelserien har skrivits av Andreas Meijer, talesperson för Gröna Partiet.

Missnöjet bland svenskar när det gäller invandring och invandringspolitik växer sig starkare. I skrivande stund är det sommaren 2012 och det multikulturhatande partiet Sverigedemokraterna har snart kommit halvvägs i sin första mandatperiod i Sveriges riksdag. Det är skillnad på hur den allmänna debatten ser ut gällande SD. Från att ha varit något föraktat i de flesta svenskars ögon till att bli SD med hela svenska folket. Nu menar jag inte att de flesta håller med om vad de säger, men deras ord börjar få tyngd och deras åsikter börjar bli folkets åsikter i mångt och mycket. Vems skulden är (om jag får säga så), har debatterats. Den är inte SD:s i alla fall eftersom de strävar mot att den värdegrund de sätter upp skall appliceras på samhället.

Skulden skulle kunna vara de tidigare politikernas, eftersom de inte har varit tydliga med vilken politik som skall föras gällande invandrare, flyktingar och migration. Heller har inget syfte med varför vi skall ta emot invandrare över huvudtaget framlagts för allmänheten. Där har skolan och utbildningsväsendet en roll att spela — och i förlängningen en skuld.

Andreas Meijer
Andreas Meijer

Massinvandring är ett begrepp som florerar i diskussionen och ingen vet riktigt vad det är, om den finns och hur den påverkar oss. Ordet skrämmer dock så pass mycket att partier kan gå till val genom att trycka på massinvandringens potentiella samhällsförfall.
Media har följt med på tåget och är polariserad. Antingen är det artiklar som skall få befolkningen att se all skada som invandrare, eller personer med annan etnisk bakgrund än svensk, åsamkar samhället. Eller så är det artiklar om hur människor med annan etnisk bakgrund blir särbehandlade, eller kränkta, av människor och samhälle. De siffror som faktiskt skulle kunna lugna debatten har inte presenterats i debatten och det verkar heller inte som att det är någon som vill ta fram dessa siffror.

Varför det finns människor som vill fly från sina länder har heller inte förklarats. Ibland är förklaringen krig. Ibland något annat. Men det verkar inte finnas så mycket om vad som ligger bakom krigen, om det inte är inbördeskrig — då pekas gärna enskilda krigsherrar ut som slaktare och fascister. Inte ofta får vi ta del av vår roll i det hela. Det är sällan de ekonomiska faktorerna tas med i krigsorsaken. Ekonomiska faktorer som har gjort att länder finns, varifrån människor emigrerar på grund av dåliga förhållanden. Ekonomiska faktorer som har sett till att somliga länder inte har någon infrastruktur att tala om — vilket i sig innebär misär. Ekonomiska faktorer som gör att de inte kan bygga upp sina länder. Ekonomiska faktorer som till största delen beror på — oss (med ”oss” menas hela västvärlden och det postindustriella samhället).

Genom denna artikelserie vill jag gå igenom somliga argument som SD, och andra organisationer, har för att peka ut invandrarna som syndabockar, för att bemöta dem sakligt och i så stor grad som det är möjligt — faktamässigt. Dessa aspekter kommer jag att koppla till den kända historieskrivningen, eftersom detta med invandring inte är något nytt och att det finns flera anledningar till att det är fler som flyttar från Mogadishu till Tensta än tvärtom. Vi behöver inte gå så långt tillbaka i människans historia för att se hur det började. Vi kan gå ännu kortare tillbaka för att se vad som hände sedan, främst för att det fortfarande händer. Vad är det som händer? Ja vi kommer till det…

Uppdelningen av texten kommer inte att följa en strikt kronologisk ordning eftersom vissa saker måste tas upp utanför kronologi.

Serien fortsätter här…
Läs även: del 1 | del 2 | del 3 | del 4 | del 5 | del 6 | del 7 | del 8

Krönikor

När fördomarna tar över

Gästkrönika av Caroline Szyber (KD), riksdagsledamot

För några veckor sedan avslöjade Ekot hur bensinmackar diskriminerar romer. Jag tror att vi var många som förfärades och kanske även förvånades. När jag sen läste i media om bilden som gemene man i Sverige har om romer så blev jag chockad. Det finns klara stereotypa bilder, folk hyser tydliga fördomar och negativa attityder finns gentemot romer. Att det tyvärr förekommer diskriminering av romer vet vi men inte att den skulle vara såhär uppenbar. 

Caroline Szyber
www.carolineszyber.se

Jag tror att reportaget som det från bensinmackarna skakar om vissas bild av sig själva. Vi vill gärna tro att vi svenskar inte har speciellt mycket fördomar och om vi har dem är de ganska harmlösa eller så förklarar vi dem gärna med att ”det ligger nog något i dem”, ivrigt påhejade av dem som inte vill att bilden ska ändras. Jag tror det är bra att vi skakas om. Men lika viktigt är det att inse hur utbrett det är och att vi är många som kan behöva konfronteras med våra egna uppfattningar.

Det är lätt att i ord bekänna att ”Jag avskyr diskriminering” men ibland är läpparnas bekännelse högre än vi klarar att leva upp till. Jag tror nämligen att få människor är fria från fördomar. Ibland har de naturligtvis sina skäl. Men i de allra flesta fall är det ett generaliserande som bygger på någon slags ogrundad rädsla för det som inte är precis som jag. Och även om en fördom grundar sig i något kan ändå det generaliserande den ger upphov till leda till just diskriminering. Det går naturligtvis exempelvis att konstatera att brottslighet förekommer mer i vissa typer av grupper men det gör inte att vi kan behandla alla i den gruppen som om de vore brottslingar. Det kan handla om exempelvis ”gruppen unga män” eller ”gruppen Sverigedemokrater”. Det vore naturligtvis absurt att ha speciella regler och uppträdanden gentemot alla personer som tillhör dessa grupper.

Runtom i Europa kränks människor dagligen. Romer är en oerhört utsatt grupp. Många gånger står de allra längst ner i samhällets hierarki och andra människor väljer aktivt att på olika sätt markera avstånd. Bensinsmacksreportaget är inte en enskild företeelse.

Enda sättet att angripa denna diskriminering är ett övergripande angreppssätt. Tillsammans med kunskap om och förståelse för romers situation som minoritetsgrupp krävs effektiv lagstiftning som skyddar grupper mot rasistiska uttryck. Genom att minska de rasistiska uttalandena minskar också möjligheten att föra vidare de stereotypa bilder av romer som idag till viss del är rådande i det svenska samhället. För att kunna synliggöra diskriminering av romer krävs förutom ett individperspektiv också ett strukturellt perspektiv som tar hänsyn till företeelser som de utpräglade fördomar, regelverk och normsystem i samhället som begränsar romers möjligheter till lika villkor. Diskrimineringen mot romerna i Sverige verkar vara mer vanligt förekommande än vad vi i Sverige vill erkänna och denna diskriminering ter sig utgöra en del av romernas vardag.

Romernas situation ses alltför ofta bara som ett socialt problem, när det egentligen handlar om att förändra den rådande diskriminerande samhällsstrukturen. Det avstånd till majoritetssamhället som romerna själva delvis hjälper till att upprätthålla grundar sig i en rädsla att uppslukas och försvinna som folk. De fördomar och stereotypa bilder av romer som finns gentemot deras kultur, som är så väsentlig för dem, gör att de väljer att distansera sig för att kunna behålla den. För den som inte har ett eget land eller en gemensam religion blir det enda som kan utgöra ett ”vi” att hålla fast så starkt vid den egna traditionen. Mot bakgrund av åratal av antingen tvångsassimilering eller utstötning är detta inte särskilt svårt att inse. Först när man inte behöver vara rädd att utplånas, och känner sig trygg i förvissningen om att få leva med respekt för den egna identiteten, kan man våga anamma delar av majoritetssamhället.

Ofta målas romer ut som offer eller problem. Mycket handlar om okunskap och brister på kontaktpunkter. Men det ska inte heller stickas under stol med att det finns personer och grupper i Sverige som inte har något som helst intresse av att romer framställs på andra sätt. Fördomarna om romerna bidrar nämligen till att bekräfta deras världsbild. Att fördomarna är så utbredda leder självklart också till risken för att verkligheten blir ännu mer som fördomarna gör gällande. Om alla tror att du inte vill jobba exempelvis är det självklart mycket mindre chans att du faktiskt får ett jobb.

I tider där Agenda frågar ”Hur mycket invandring klarar Sverige av?” är det viktigt att vi står upp mot vardagsrasismen. För det är när vi själva inte säger ifrån då vi hör fördomar och dåliga skämt som de för vissa blir till en sanning. Det behövs kunskap, förståelse såväl som effektiv lagstiftning mot diskriminering. Kan vi bryta de rasistiska och stereotypa uttalandena kan vi också bryta utvecklingen att fördomar bara förs vidare och vidare och vidare.

Gästkrönikör: Caroline Szyber (KD), riksdagsledamot

Krönikor

I sammetskjol och utanförskap

”Ursäkta mig, men det står en zigenarkvinna och målar naglarna borta vid accessoarerna.”

Romernas flagga

Jag var 16 år och inne på min tredje dag som sommarjobbare på Rusta. Jag visste inte alls hur jag skulle hantera den upplysningen utan förmedlade den helt enkelt till en överordnad. Hur hon i sin tur hanterade situationen minns jag inte, men jag minns att det var mitt första sammanträffande med romer ute i samhället.

Minnet av episoden kommer till mig när jag ser på SVT:s Debatt (4/10 2012) där man i ett program avhandlar diskriminering mot romer på specifikt bensinmackar.

Nämner man ordet zigenare eller rom så tänker de allra flesta först på kvinnor i spetsblusar och stora svarta sammetskjolar. Därnäst kanske på män i kostymbyxor och loafers. Och därefter? På bilskojare, gårdfarihandlare, spågummor, ficktjuvar?

Enligt innehållet i etnologen Karl-Olov Arnstbergs kritiserade bok ”Svenskar & zigenare” lever svenska romer i förhållandevis hög grad i bidragsberoende, alkoholmissbruk och kriminalitet. Hans förklaring är att romernas kultur är stark och att de vill bevara den, vilket i sin tur lett till isolering, förtryck och diskriminering, samtidigt som romerna själva hyser lågt förtroende till majoritetssamhället som under historiens lopp förslavat dem, steriliserat dem, systematiskt mördat dem och kriminaliserat dem.

Jag finner det som en mycket rimlig utgång, om än inte försvarlig.

Romerna utvandrade av okänd anledning från Indien på 700-talet och spridde sig över hela Asien och Europa. Till Sverige tycks de ha anlänt under 1500-talet, att döma av en av Olaus Petris (1493-1552) historiska krönikor. De försörjde sig i den mån de fick tillfälle genom förgyllning, smide, hästhandel, musik och cirkus. På 1500-talet var det belagt med dödsstraff för manliga romer att vistas i landet och även om detta upphävdes var det fortfarande förbjudet för romer att slå sig ner på en fast boplats. Detta förbud gällde för vissa grupper ända in på 1960-talet, varför majoriteten av romerna — trots att 4 års folkskoleutbildning var obligatorisk redan 1842 — inte hade rätt till skolgång då de inte var mantalsskrivna på en fast plats.
Under Förintelsen mördades hundratusentals, kanske så många som 1,5 miljoner romer och i Sverige tvångssteriliserades många romska kvinnor i ”rashygienens” namn. Lagen om tvångssterilisering kom anmärkningsvärt nog inte att upphävas förrän 1975!

Det skall förklaras att det finns många undergrupper av romer, varav de flesta talar någon dialekt av romanes eller romani chib som är ett av Sveriges officiella minoritetsspråk. Trots detta brister myndigheter när det gäller att publicera information på romani, vilket påpekas i det avsnitt av Debatt jag nämnde.
Bland dessa romska grupper är kaale, ofta kallade ”finska zigenare” den grupp som bär de karakteristiska sammetskjolarna. De talar finska och har tyvärr ofta inte hållit romani chib vid liv. Kanske är det en av anledningarna till att de ses som ”den lägsta kasten” av andra romska grupper. Den som blir sparkad tenderar själv att försöka sparka neråt.

Dessa är alltså de romer som syns mest, som blir misstänkliggjorda på grund av sin klädsel, som får klä skott för alla historier någon någonsin hört om romer, och som därför torde vara svårast att integreras i samhället.

Det är en sorglig historia, den om Europas styvbarn. De fick egentligen aldrig en riktig chans.
Den svenska staten som är ansvarig för så många övergrepp på romer genom tiderna har (efter flera hundra år) beslutat att försöka minska avståndet mellan romska grupper och det svenska samhället, i ett regeringsbeslut om ”strategi för romsk inkludering” från februari 2012.****
Frågan är nu om övriga Sverige, det vill säga du, jag och alla andra icke-romer är beredda att följa regeringens goda exempel?
Kanske något så enkelt som att hälsa på de romska grannarna, att inte tyst hålla med om det som sägs bakom deras ryggar.

För sanningen är den att detta inte är några människor som kan ”slängas ut direkt” vid minsta problem, vilket annars är en populär lösning på diverse problem enligt falanger på högerkanten. Det finns inget land att slänga ut dem till. Detta är svenska medborgare — ibland sedan många generationer tillbaka — och det är på tiden att vi erkänner det istället för att betrakta dem som något främmande inslag.
Romernas sak är vår!


Källor:
Karl-Olov Arnstbergs ”Svenskar & zigenare” (ISBN 91-7203-226-X)
Zoltan Barany ”The East European Gypsies: Regime Change, Marginality, and Ethnopolitics”
http://www.regeringen.se/content/1/c4/28/64/212fc81a.pdf
http://www.regeringen.se/sb/d/15562/a/186402
http://www.regeringen.se/content/1/c4/28/64/212fc81a.pdf

Krönikor

Tro mig, vi vill inte ha ett sådant Sverige

Gästkrönika av Henry Bronett (goldkette.se och bronett.se).

Sverigedemokraterna är nu riksdagens tredje största parti, enligt en ny mätning.
Henry BronettSD med en enda egentlig fråga, invandringen. Invandringen som det stora problemet och samtidigt, skulle den kraftigt reduceras, blir den också lösningen på det mesta som är fel i vårt land. Men tro mig, vi vill inte ha ett land där vi koncentrerar oss på människors härkomst som värdemätare för möjligheter och rättigheter. Inte ett där vi stänger våra gränser för människor i nöd. Vi vill inte ha ett Sverige med två sorters människor: Vi svenskar och de där invandrarna.

Ändå går SD framåt. Läs deras programförklaring. Det som står där kan väl ingen säga något om? Det finns faktiskt inte en enda formulering som inte är bra, som inte vi alla kunde skriva under på. Men yta är inte allt. För var landar vi med Sverigedemokratiska visioner? Vad blir vi för ett land? Vad blir vi för människor? Se under ytan och du vill inte leva i ett Sverigedemokraternas Sverige, tro mig.

Sebastian Haffner (1907-1999) skriver i sin bok ”Anmerkungen zur Hitler” några begynnande rader jag aldrig glömmer. De tog tag med sin klara enkelhet. Han sa ungefär så här: ”Hade Hitler bara nöjt sig med att bygga vägar och skapa arbete åt alla och hade han inte brytt sig om judar och krig, hade han säkert blivit en av Historiens mest ansedda statsmän.” I ”En tysk mans historia” berättar Haffner vidare om den enkle, ärlige tysken på randen till Nazisternas maktövertagande. Det finns likheter mellan nu och då, och tro mig, ett sådant land vill vi inte vakna i. Ett sådant Sverige vill vi inte ha.

Ska man då verkligen likna SD vid nazister? Absolut inte. Inte vad det gäller judefrågan, eller Romerna. SD pekar inte ut något särskilt folkslag (eller?). De pekar inte just ut någon alls, inte än, och inte direkt. Felet ligger hos invandrare bara generellt, inte hos ett särskilt folkslag (eller?). Och det är egentligen inte heller invandrarnas fel, utan det är vårt eget som släpper in dem. Visst finns likheter med nazister i 30-talets Tyskland. I de opportuna lögnerna, de hårt vinklade sanningarna. I de förenklade lösningarna. I retoriken avsedd att skapa oro och peka finger åt ett enda håll. De upprepade pinsamma och primitiva uttalanden som bräker ur deras led avslöjar dem. Jimmy Åkesson har kapacitet och hans tillmötesgående öppenhet – och fräckhet – minner också om den framväxande rörelsen i Tyskland. SD har blivit rumsrena och har inte något med rasism att göra? Dumheter!

”Företrädare ska inte längre signalera negativa känslor, som ilska och bitterhet. Svordomar och stötande begrepp ska undvikas helt, liksom sarkasm, ironi och kompisjargong vilket lätt leder till missuppfattningar i sociala medier.” (ur SD’s nya vokabulär)

Den aptitligt, parfymerade fronten, döljer ett stinkande monster som lockar oss att släppa det fritt. Det vore olyckligt om vi kom det till mötes för tro mig, vi vill inte ha ett sådant Sverige.

Experter fortsätter uttala sig om varför SD går framåt. Få talar tydligt om konsekvenserna av vad som sker då demokratiska och kulturella värden får stå åt sidan, som vore de för självklara för att behöva värnas. Knappt nämns ökad arbetslöshet, den atmosfär av osäker ekonomisk framtid som sprider sig över hela Europa. Den framväxande nationalismen, rasismen (starkast i Ungern och Rumänien) och de andra svenska partiernas ointresse (eller oförmåga?) att förmedla självklara demokratiska och humanistiska värden, just då de behövs som mest. Det lämnas för mycket plats åt SDs retorik.

Sanningen är att vi behöver invandring och att vi har råd med den. Vi har råd att hjälpa flyktingar. Vi har råd med en stark och bra skola och vi har råd att ta hand om utsatta och äldre. Oavsett hur länge vi har levt i Sverige och var vi kommer ifrån från början, så har vi råd och rätt till en grundläggande trygghet i vårt land. Det är en illusion att det inte skulle fungera. Men vi behöver göra det som krävs, för att få det. Ett är säkert, att angripa invandringen, är något som inte hjälper oss. Vi behöver välja den svårare vägen, den där vi hjälper varandra. Den där vi ställer upp och skyddar våra demokratiska värden mot grovt förenklade floskler. För tro mig, det land som inte gör det, vill ingen av oss leva i. De människor som väljer den lösningen vill ingen av oss bli, tro mig.

Henry Bronett © 2012

läs gärna:
Sakine Madon & Anja Fridholms uppsats: ”Vad Kostar Invandringen”

Krönikor

Fördomar, fördomar, fördomar…

Det är ett under att Sverige finns kvar ännu eftersom vi haft så många fördomar om olika saker. Det är ett under att Sverige existerar eftersom så många grupper av människor anses ha varit ett hot mot vår framtid…

Creator: Desmond Little

Om man ska tro på folk med fördomar har Sveriges framtid hotats många gånger de senaste 160 åren.

Det är som om vi människor tar varje tillfälle vi kan för att generalisera negativt om våra medmänniskor och sprida moralpanik kring något som man tycker är ”farligt”.

Ungefär som allt det som sägs om somalier idag. Minns ni att för 15 år sen sa man samma sak om kosovoalbanerna. Och innan dess var det ”juggarna” och innan dem ”finnarna”. Före det var det ”katolikerna” och ”balterna” och innan dess judarna och innan dess romer, skåningar, norrmän och många andra…

Man vill liksom att det egna ska vara den allmängiltiga för alla, liksom… Och det som inte man själv tycker om, eller är rädd för, utmålas som det farliga. Vår eviga tendens att leta efter syndabockar, kanske.

Det är ”omoral, fara och ett hot mot det svenska”…

Först var det fabrikerna, och fabriksarbetarna och de där förrädiska och hemska liberalerna. Sen var det järnvägarna och ångmaskinerna och industrialismen och givetvis också de där hemska socialdemokraterna. Sen var det arbetarna och de fackföreningarna och frihandeln och kapitalisterna också givetvis och företagarna. Det är fördomar, fördomar, fördomar…

Först gammeldans och polska och det ”osvenska” dragspelet, sen var det 1920-talets degenererade kultur, och den följdes av de farliga swingpjattarna, sen kom dansbaneeländet med all moralisk degenerering, Lill Babs och Povel Ramel, sen ”negerjazzen” med sina farliga rytmer, sen kom de ohyfsade raggarna som våldtog alla kvinnor de såg, och sen Elvis och Bill Haley och den sexualfarliga popen med sångare som vickade på rumpan, och sen rocken med de långhåriga tölparna Beatles som följdes av den hemska sataniska hårdrocken och den samhällsfarliga punken, och Bob marley, och sen kom rapparna och de där dansbanden och syntarna, som följdes av den hemska rapmusiken och hiphoparna som hotade kulturen, för att inte tala om emos…

”Doin the omoralisk schlagerfestival”, typ…

Och det var den farliga amerikanska kulturen (Kalle Anka), och Cowboyfilmerna och Hollywood. Och det är muslimerna, minareterna, burkorna, och burkmat och Coca Cola, och anglifieringen av Sverige och tyskofilerna och alla kulturmarxister och kommunister. Och givetvis de religiösa och ateisterna och friskolorna och hemundervisningen och de kommunala skolorna…

Först var det de spionerande ryssarna som hotade oss, och de ”tjuvaktiga” polackerna. Och alltid har de ”giriga” judarna hotat det svenska samhället. För att inte tala om de ”smutsiga” zigenarna och det var de de ”knullande” katolikerna med alla sina barn och sin ”fanatiska” tro, och det var de ”tjuvaktiga” finnarna och det var de ”myglande” juggarna och det var ryssarna igen och det var muslimerna, muslimerna och muslimerna igen, och ”negereländet” från Afrika och andra att ösa ut sina fördomar mot…

Som de där feta skåningarna, lata halländarna, snåla smålänningarna, löjliga norrmännen, tjuvaktiga tornedalsfinnarna och tysta norrlänningar, och de högfärdiga stockholmarna och isolerade gotlänningarna. För att inte tala om de där lapparna, de där lapparna…

Och det var nationalromantiken inom konsten, och 20-talets nyklassiscism, och det var modernismen, och det var folkhemmet, och det var miljonprogrammet, och det var kampen mot folkhemmet och miljonprogrammet och miljoner andra konstarter som är farliga. och avkristningen av Sverige.

Det var Miss World, Miss Sweden, Miss Universe, Mister Universe, doping, muskler, tuttar, nakenhet, nudister, pepparkakor, wienerbröd, indisk mat och ännu mer tuttar samt V65 och Lotto.

Och det var serier. Det var Knoll och Tott, Kalle Anka, Fantomen, Stålmannen, Cartwrightbröderna, Galago, porren, och den där kommunistiska fjanten Bamse. Och det var kondomerna,spiralen, p-pillerna, godiset, chipsen, gelehallon, kaffet, teet, vitt bröd och grovt bröd och veganerna, samt sexualundervisningen (och porren!!!), och det var spriten och det var knarket och det var spriten igen och mellanölen samt mellanmjölken och gladporren.

Det är kippan och ”kippi” och tjej och typ, och aina, och guzz, och språkets ständiga degenerering. Det är konjunktivet (det kära jag finge) som försvinner, det är pluraländelserna för verben (det kära vi gingo), det är amerikaniseringen av språket och parfymer med ny formula och det är DE FÖRBANNADE SÄRSKRIVNINGARNA!

Och den ”fete” Edvard Persson och den där ”äckliga” bögen Gardell med sin glada finnejävel till man. Och det var demokratin, det var rösträtten för arbetare, och rösträtten för kvinnor, och rösträtten för fattiga, och att fattiga fick rösträtt och funktionshindrade. Och på 60-talet upptäckte man att även en gravt funktionshindrad kan vilja ha sex… HU… och kanske BARN också! Och kanske ett CP vill läsa porr också?! NÄÄÄÄÄ, det går ju inte.

Sen var det de fattiga och statarna och tiggarna. Ja, tiggarna också, först luffarna, sen romerna, sen finnejävlarna och nu romerna igen.

Och det var de hemska tidningarna som så många hade fördomar om och generaliserade om.De var ju liberala, konservativa och socialistiska och det var ju hemskt, skulle verkligen pöbeln läsa om politik?

Sen kom elktriciteten, eller hur man stavar det (med den farliga strålningen) och då kom bion (och den hade farlig strålning också). Sen kom radion och den var farlig (och hade farlig strålning dessutom), sen kom TV:n och den var farlig (och hade farlig strålning också) och videon med sin farliga strålning och Motorsågsmassakern och Freddie Krueger och de farliga TV-spelen (och dess farliga strålning) och sen kom hemdatorn (med sin farliga strålning) och dataspelen (och strålningen) och sen kom mobiltelefonerna (och de farliga mobilmasternas strålning).

Också var det de farliga rollspelen, Dungeons and Dragons, pacman och World of Warcraft. Men innan dess var det de farliga leksakerna i Mc Donalds måltider för barn, de farliga smurfarna, de farliga krigsleksakerna, pistolerna och svärden, och Cowboy och Indianer…

Innan dess tennsoldaterna… Och det var de farliga kantarellerna, och de farliga apelsinerna, och de farliga bananerna, och den farliga hälsokosten, och de farliga hamburgarna, och Pommes Fritten, och de miljoner bantningsmetoderna och det var sporterna, den farliga fotbollen, den farliga boxningen, de farliga kampsporterna och de genmanipulerade julblommorna och den kapitalistiska försäljningen av jultidningar.

Ja, och det var ju julen, och påsken, och midsommar (blomsterklädd snopp med två st kulor) och skolavslutningar i kyrkan, och internationalen och avkristningen av hela jävla Sverige… ja, och svordomarna och frikyrkorna och new age också givetvis. För att inte tala om spågummorna och kristallkulorna och porren. ja, porren, porren, porren, och låt oss inte glömma porren…. Speciellt den på kiviks marknad.

På tal om marknad, så har vi marknaden. Den fria marknaden, den kontrollerade marknaden, spekulanter och yuppienallar och pengar och börsen och industrierna och arbetarna (igen) och kapitalisterna (igen).

Och dagis, fritids och lekis, kvinnosakskvinnor, röstrumpor och de där hemmafruarna och deras feta, lata mansgrisar till män.

Det var Sven Stolpe, Allan Schulman och den hemska AlexSchulman; det var Per Oskarssons kalsonger, det var Ibsen och Björnsson och den hemska Strindberg. Det var arbetarförfattarna och de där hemska feministerna och det var Slas och det var Ferlin och den degenererade Fröding och den förbannade stroppen Björn Ranelid.

Och det var TV…

Och det är Makode Lindes tårta, och det är Ecce Homo, och saxofoner och asfalterade gator och vristen på cykelhjälmar, mopedhjälmar och bilbälte i baksätet. Det är smartphone och telefoner och telefaxar och grammofonen och den där gapiga Jussi Björling. (Dessutom var han alkoholist, spriten, den spriten!)

Det var den farliga religionsfriheten, yttrandefriheten, rösträtten, sexuella friheten, handelsfriheten, pressfriheten, TV-friheten, kabel TV, TV-reklam, Mc Donalds och valfriheten. Och det var Twitter och Facebook och innan dess det där farliga internet med all porr. Och behovet av föräldrakontroll på nätet och skräcken för pedofiler (som gömmer sig under varje badkar).

Och det är bögarna, transorna och de läbbiga lebbarna, och analsex och sadomasochisterna och det är sist men inte minst porren, den där förbannade porren…. För att inte tala om den omoraliska bögporren!

Och det är de förbannade muslimerna…

Det är ”omoral, fara och ett hot mot det svenska”… Eller hur?

Krönikor

Stjäl inte vårt språk och vårt land!

När jag växte upp var solidaritet ett väl använt ord med en sympatisk och varm betydelse. Jag hade turen att växa upp och få möta andra kulturer redan då. Mina föräldrar gav mig dessutom möjlighet att möta människor med olika funktionsnedsättningar (fast då hette det handikapp); både fysiska och kognitiva störningar och sjukdomar.

Det har hänt väldigt mycket sen dess. Idag har vi ett främlingsfientligt (nej, förlåt; svenskvänligt) parti i riksdagen. Främlingsfientligheten frodas vid middagsborden snarare än bland rakade skinheads på gatorna. Det anses rasistiskt att ha en svensk flagga hängandes på balkongen. Många saker av de vi ansett svenska har bleknat. Vad beror det på?

Skåne - Ales Stenar, Ship Setting
Olof S / Foter / CC BY

Sverigedemokraterna och andra främlingsfientliga menar att det beror på att utländska familjer inte vill att deras barn ska göra si eller så för att inte förlora sin egen kultur. Det kan säkert vara så. Men jag tror att det beror minst lika mycket på att många är rädda för att kallas rasister om de tillåter den svenska kulturen att synas. Det vill säga; om vi har den svenska flaggan hängandes på balkongen även om det inte är fotbolls-VM på tv. Om vi sjunger vår nationalsång på skolavslutningen. Är vi rasister om vi tänker så, eller har vi blivit bestulna på vår egen kultur?

Jag säger att vi blivit bestulna på vår egen kultur.

Men inte av våra nya svenskar som rasisterna vill att vi ska tro, utan av de som vill bevara Sverige svenskt. De har tagit vår svenska historia och gjort till sin, de har tagit symboler för vårt vackra land och gjort till sina egna. De har tagit vårt språk och förvrängt till oigenkännlighet. Snart har rasisterna bestulit oss på vårt land.

Rasisterna säger tvärtom. Att vi blivit bestulna på vårt land, vår kultur, av våra invandrade, nya svenskar. De säger att de nya kulturerna är på väg att ta över, att vi kommer att förlora oss själva i denna mångkultur.

Bullshit, säger jag. Om vi svenskar kunde komma överens om att vår kultur är allas, så kanske vi kan presentera den för våra nyinflyttade svenskar, så att de känner sig inbjudna och lockade av att delta.

Dessutom så är det faktiskt möjligt för flera kulturer att leva sida vid sida.

Krönikor

Vår kära Grundlag

SDs motioner har visat sig vara en outsinlig källa för krönikor.
Den mest uppseendeväckande motionen är nog denna: Upphävande av skrivning om EU i grundlagen

SD vill riva upp det demokratiskt fattade beslutet om grundlagsändringar som togs av Riksdagen 2011.
Det SD motsätter sig är att det nu är inskrivet i grundlagen att Sverige är medlem i EU. Det här stycket:” 10 §Sverige är medlem i Europeiska unionen. Sverige deltar även inom ramen för Förenta nationerna och Europarådet samt i andra sammanhang i internationellt samarbete”

Sverigedemokraterna är som vi vet EU-motståndare och tycker att vi ska lämna det internationella samarbetet, så det är förståeligt att de inte tycker om ändringarna. Men med sin motion framstår SD mest som en tjurig barnunge som inte kan acceptera demokratiskt fattade beslut.
De gillar av vad jag förstår inte heller att Sverige beskrivs som ett mångkulturellt land och att Samerna har fått Folkstatus. Det är mycket i Sverige som SD inte tycker om.

Grundlagen får bara ändras om det fattats två likartade beslut i Riksdagen med ett allmänt val emellan. Regeringen lade propositionen 2009, dåvarande Riksdag godtog den. Efter 2010, då SD gjorde debut i Riksdagen röstades propositionen återigen igenom av en rungande majoritet. Bara de 20 Sverigedemokraterna röstade emot det som 308 ledarmöter röstade för. Majoritetsbeslut. Lagändringarna trädde i kraft i januari 2011. Detta blir SD väldigt upprörda över.

En till som är riktigt rasande över 2011-års Grundlagsändringar är Ingrid Carlqvist, grundare och skribent i Svenska Dispatch International samt varm anhängare av Counter Jihadrörelsen. Fast Carlqvist upprörs över lite andra saker, hon verkar arg över att vi i Sverige har andra lagar runt Grundlagsändringar än man har i Danmark. I Sverige krävs det ingen folkomröstning om Riksdagen är enig. Sånt gillar inte Carlqvist.
Än mer förfärande är tydligen att det Svenska medborgarskapet är grundlagsskyddat. En gång svensk medborgare, alltid svensk medborgare. Tvi och fy tycker Carlqvist — ett land som värnar sina medborgare.

Läs gärna regeringspropositionen inför den på demokratisk väg genomförda grundlagsändringen

 

Krönikor

SD – det rädda partiet

Efter att ha läst ett stort antal av SDs motioner så framgår bilden av ett skräckslaget parti.
SD är rädda för nästan allt som kommer utifrån och särskilt rädda är de för det som kommer ifrån muslimska länder. Fast de är faktiskt lika rädda för den Svenska ursprungsbefolkningen Samerna.

SPP
Laurent Lavì Lazzeresky / Foter / CC BY-NC-ND

I motionerna 2012/13:Kr338, Bevara de svenska ortsnamnen i fjällvärlden 2012/13:Kr333 Bevarande av de svenska minoriteternas språk och 2012/13:Kr331 Skärpning av språklagen visar SD oro över svenska språket. Ett orosmoment är att Lantmäteriet numera bara vill använda Samiska ortsnamn i fjällvärlden. Ett annat är att Finlandssvenskan och Estlandssvenskan kommer att försvinna ur det Svenska kulturarvet. Största oron verkar vara att svenskan helt kommer att dö ut, för att svenskan ”bara” är huvudspråk och Sveriges officiella språk i internationella sammanhang.

Vi är diskriminerade enligt SD för att det inte står uttryckligen att t.ex. information på matvaror etc. måste vara skrivna på svenska.

Mat är något SD är jätterädda för också enligt motion 2012/13:MJ472 Märkning av skäktat kött så luras vi stackars ovetande svenskar att äta Halalslaktat kött för att det fattas märkning på oskäktat kött. Visserligen har jag bara sett märkning av Halalslaktat kött i affärerna, vilket jag har tytt till att det är det som är undantaget, inte regeln. Men SD ser illasinnade Halalslaktande bönder överallt tydligen.
SD har faktiskt en annan lösning på hur vi ska slippa få i oss detta hemska kött, man föreslår utökat forskningsstöd till konstgjort kött. Ja du läste rätt. Konstgjort odlat kött är lösningen enligt motion 2012/13:MJ471 Forskning inom köttodling.

Sd är väldigt rädda för att utländska kvinnor ska komma i obegränsade horder till Sverige för att abortera bort flickfoster motion 2012/13:So582 Könsselektiva aborter, att en lagändring inskränker på aborträtten gör inte så mycket. Däremot är det jätteviktigt att inte staten försöker ”tvinga” fram jämställdhet i barnfamiljer, motion 2012/13:Sf385 Avskaffa jämställdhetsbonusen.

Man är även jätte jätterädd för medicin som kommer från länder som inte är lika duktiga och fina som Sverige, motion 2012/13:So578 Importrestriktioner för att minska resistenta bakterier. Det framkommer dock inte vilka länder SD avser.

SD är rädd för internet och ungdomskultur. Visste du att det är detta som är grunden till prostitutionen i Sverige? Jodå, SD har hittat kärnan i problemet med prostitution, motion 2012/13:Ju394 Kriminalisera sexhandel , lösningen är naturligtvis kriminalisering av sexsäljarna. Det kommer säkert avskräcka ungdomarna från att sälja sig själva.

SD är väldigt rädda för att en massa icke-namngivna organisationer och föreningar, som enligt dem är odemokratiska och våldsbejakande, erhåller skattefinansierat stöd, motion  2012/13:Kr340 Skärpta åtgärder för att förhindra skattefinansierat stöd till icke-demokratiska och våldsbejakande organisationer.
Förfärligt farligt är även allt statligt stöd till mångkulturalistiska verksamheter, även inom ramen för folkbildningen, Motion 2012/13:Kr328 Folkbildningsfrågor.
Jag gissar att rädslan för mångkulturism är grunden för motion 2012/13:K380 Könsapartheid i Sverige. SD är skiträdda att plötsligt så kommer svenska kyrkor införa separata ingångar för män och kvinnor. Svenska bibliotek tvinga kvinnor att hålla sig i ett bakre rum för att inte störa männen. Svenska skolor låta pojkar sitta på främre raden medan alla flickor tvingas sitta längst bak, bakom ett förhänge.

Mest av allt verkar SD vara rädda för att bli diskriminerade. De är väldigt arga på TV4 och vill tvinga det privata tvföretaget att sända SDs valpropaganda, motion 2012/13:K284 Politisk tv-reklam.
Och bara så att alla verkligen, verkligen ska förstå hur utbredd diskrimineringen av svenskar i Sverige är så har man även lagt en motion om detta. Den bygger visserligen på hörsägen och inte på evidensbaserade utredningar, men för SD är sånt bara detaljer, motion 2012/13:A385 Intensifierat arbete mot svenskfientlighet.

Att läsa SDs motioner är som att se in i ett parallellt universum där rädslan styr, visst en och annan motion har varit helt sansade och ok, t.ex. motion 2012/13:So576 Suicidprevention som handlar om hur man ska förebygga självmord. Men att straffbelägga s.k. uppmuntran till självmord känns väl inte så genomtänkt. Det är iofs vidrigt och djupt omoraliskt att uppmuntra någon att ta livet av sig, men brottsligt?

Andra har formuleringar som får en att undra hur de tänker egentligen. I motion 2012/13:Ju392 Juridiskt skydd för ofödda barn som handlar om ofödda barns juridiska skydd om modern utsätts för våld. Vad menar Mattias Karlsson och Julia Kronlid med den här meningen: ”Med anledning av vad som ovan anförts föreslår vi att ofödda barn som mot moderns vilja utsätts för våld skall ges status som brottsoffer.”?
Brukar gravida kvinnor i SDs paralleluniversum vilja bli misshandlade och sparkade i magen?

Sverigedemokraterna för en rädslans politik. Rädsla är grunden till rasism och SD är ett rasistiskt parti.

Krönikor

Har Kalle Anka blivit svensk?

Ibland när jag läser sverigedemokraternas bloggar saknar jag en diskussion om Kalle Anka. Det pratas mycket om vad som är svenskt. Knätofsar, folkmusik och demokrati, och vad som är ”osvenskt” som muslimer, minareter och hijab. Men ju mer man läser, ju mer saknar man… Kalle Anka!

Vad som ansetts vara ett hot mot den svenska kulturen har varierat.

Jag är så pass gammal att jag minns jag artiklarna i massmedia på 70-talet och 80-talet om det hot mot den svenska kulturen som ”amerikaniseringen av kulturen”, t.ex. Kalle Anka, ansågs vara då.

Ja, faktum är att ännu när jag började bli politiskt intresserad runt 1987-1988 kunde man läsa många artiklar, speciellt i vänstertidningar, mot den amerikanska kulturen, som hotade vår. Det var Kalle Anka, det var serier som Dallas och de tidiga s.k. ”videospelen” som ”hotade det genuint svenska och folkliga”.

Speciellt farlig var Kalle Anka som konkurrerade med köttbullarna och tomtarna på julafton.

Nu verkar det Kalle och knattarna ha assimilierats i Sverige. Man hör iallafall inte mycket om Kalle som hotet mot svensk kultur.

Sverigedemokraterna

Ser man på knätofskulturen, dvs den ”genuina” svenska kultur med visor, gammeldans och folkmusik, etc, som Sverigedemokraterna vill skydda, är knappast invandrarna ett hot, som Sd försöker påskina.

Många invandrare är nyfikna på detta genuina svenska .

Inte heller är det muslimer som gjort så att intresset för denna s.k. ”genuina” kultur minskats. Nej, det är ju den amerikanska kulturen, förmedlad genom TV och genom musiken, som gjort att intresset minskat. Faktum är att en ny ”folkkultur” har sett dagens ljus i Sverige, men idag är folkkulturen sånt som rockmusik, rap, dataspel, film, internet.

Denna nya folkkultur har dessutom ändrats en hel del. Jazzen och de amerikanska danser som var populära på 40-talet och 50-talet, när min mamma var ute och dansade, är så assmililerat med det svenska att jag faktiskt till och med hört jazzmusik på Sverigedemokraternas möten! Inte ens Sd kallar jazzen för ”degenererad” längre…

Världen är en!

Det är fascinerande.

Kalle Anka har blivit lika svensk som knätofsen! Och både jazz och internet lika mycket en del av svensk kultur som dans, visor eller musik. Det är en fascinerande tid vi lever i!