Häromveckan mötte Jimmie Åkesson en av sina gamla lärare i SVT Debatt. Med anledning av detta ger vi er här en annan vinkel på honom som politiker. Oavsett vad man vill spåra hans politiska engagemang till, finns idag en politisk realitet som han är ytterst ansvarig för, och det är de politiska program hans parti säger sig vilja driva.
Det är möjligt att han kände sig hotad som barn. Det är möjligt att gäng av nyinflyttade till Sverige faktiskt fanns i Sölvesborg i början på nittiotalet. Det är möjligt att Åkessons politiska engagemang är en enda enorm neuros. Det är också möjligt att inget av detta spelar någon egentlig roll, åtminstone inte för andra än Jimmie själv och hans närmast sörjande. Hans personliga historia och drivkrafter är nämligen inte vad SD går till val på, utan de går till val på sina politiska program.
En grundläggande fråga är denna; är Åkesson, i egenskap av ansvarig för sitt parti, att betrakta som demokrat? Det är ett tema Debatt hade tagit upp om det var en något mer seriös plattform för politisk debatt, istället för den vem-ljuger-mest-vinkel som är anlagd.
Låt oss börja med att bolla några av grunderna för det svenska statsskicket och demokratiska fundamenta i förhållande till den politik Åkesson representerar.
Sveriges demokratiska statsskick innebär att partier i riksdagen måste förhålla sig till de demokratiska spelreglerna och respektera de lagar som stiftats för att skydda och upprätthålla demokratin. I regeringsformen, vår mest grundläggande grundlag, 1 kap. 2 § kan vi läsa att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Vidare kan vi läsa att etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas. För att titta närmare på hur Sverigedemokraterna förhåller sig till detta, utifrån begreppen demokrati, mångkultur och assimilering, vänder vi oss till den programplattform de går till val på.
Den moderna demokratin har vuxit fram i intim symbios med nationalstaten. Demokrati betyder folkstyre och Sverigedemokraternas uppfattning är att man inte helt kan förbigå ordet ”folk” i begreppet folkstyre och att folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket och där det kanske inte ens förekommer en gemensam arena för debatt eftersom invånarna i staten inte talar samma språk. Vi ser således förekomsten av en gemensam nationell och kulturell identitet bland befolkningen i staten som en av de mest grundläggande hörnstenarna i en stark och väl fungerande demokrati.
Vilka utgör folket? Är det hela folket? Eller är det medborgarna? Här uppstår ett problem i SD:s principprogram vad det gäller demokrati; för vem har rätt att bli medborgare och därmed inneslutas i demokratin? SD:s demokrati innefattar att bara somliga är kompetenta nog att vara svenska medborgare. I SD:s fall är folket den som är svensk och det svenska medborgarskapet ska endast ges till dem som sätter sin lojalitet mot Sverige främst – före religion, etnisk tillhörighet, eller andra nationella eller europeiska identitetsmarkörer. Enligt SD skall det vara ett privilegium att vara svensk medborgare; vidare är SD negativa till dubbelt medborgarskap eftersom det kan medföra lojalitetskonflikter.
Detta står i bjärt kontrast till vad lagstiftaren åsyftar med 1 kap. 1 §, att all offentlig makt utgår från folket. Där åsyftas att folket är de som är bofasta här. Tredjelandsmedborgare (Island och Norge undantagna) behöver förvisso vara bofast i Sverige i tre år för att erhålla rösträtt i regionala och lokala val, men den grundläggande principen är att folket är människorna, oavsett härkomst. Oberoende av religiös eller politisk övertygelse. Oavsett utbildningsnivå. Vad det handlar om är medbestämmande i offentlig förvaltning för de som omfattas av den. Ingen som är bofast i Sverige ska behöva underkasta sig offentlig förvaltning utan att också ha tillgång till redskap för att påverka densamma. Stat, landsting och kommuner finns inte för sin egen eller något särintresses skull, de finns för folkets skull. Och folket, det är alla vi, tillsammans. Som bor i Sverige och som därigenom är svenskarna.
Det är mot den här bakgrunden som demokrater betraktar SD:s önskan om att reglera demografin med abortförbud, invandringslagstiftningen och straffrätten såsom rasistisk, de ser helt enkelt den sverigedemokratiska politiken som ett indirekt angrepp på demokratin och alla människors lika värde och rättigheter.
Motarguments artikelserie med FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Här presenteras:
Artikel 7
Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering.
Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna
Eftersom erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen,
Eftersom ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna har lett till barbariska gärningar som har upprört mänsklighetens samvete, och då skapandet av en värld där människorna åtnjuter yttrandefrihet, trosfrihet och frihet från fruktan och nöd har tillkännagivits som folkens högsta strävan,
Eftersom det är väsentligt för att människorna inte som en sista utväg skall tvingas att tillgripa uppror mot tyranni och förtryck att de mänskliga rättigheterna skyddas genom rättsstatens principer,
Eftersom det är väsentligt att främja utvecklingen av vänskapliga förbindelser mellan nationerna,
Eftersom Förenta Nationernas folk i stadgan åter har bekräftat sin tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, den enskilda människans värdighet och värde samt mäns och kvinnors lika rättigheter och har beslutat att främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet,
Eftersom medlemsstaterna har åtagit sig att i samverkan med Förenta Nationerna säkerställa en allmän och faktisk respekt för och efterlevnad av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
Eftersom en gemensam uppfattning om innebörden av dessa rättigheter och friheter är av största betydelse för att uppfylla detta åtagande, tillkännager generalförsamlingen denna allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som en gemensam norm för alla folk och nationer i syfte att alla människor och samhällsorgan med denna förklaring i ständig åtanke skall sträva efter att genom undervisning och utbildning främja respekten för dessa rättigheter och friheter samt genom progressiva åtgärder, både nationellt och internationellt, se till att de erkänns och tillämpas allmänt och effektivt både bland folken i medlemsstaterna och bland folken i områden som står under deras jurisdiktion.
Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Förra gången tittade vi på islamofobi. Vi fortsätter med islamism.
islamism betecknar vanligtvis rörelser och ideologier som handlar om att islam borde genomsyra hela samhället, även politiken. Enligt forskning utgör islamisterna en marginell grupp bland troende muslimer.
Det pågår en ständig debatt om hur man ska definiera islamism. Forskare har dock kommit överens om att islamism, förutom den politiska faktorn, även innefattar sociala, juridiska och kulturella faktorer. Till att börja med verkade islamismen på nationell nivå, men har under senare tid kommit att verka över de nationella gränserna – även om den fortfarande har störst genomslagskraft på nationell nivå. Den sociala grenen av islamism fungerar i en del länder genom att driva sjukhus och sociala projekt i syfte att stötta och hjälpa de svaga i samhället. Den juridiska grenen verkar främst för införande av sharialagar, medan den kulturella grenen syftar till att finna en gemensam islamistisk identitet. Islamismen genomsyrar en stor del av livet eftersom den grundar sig i både religion och ideologi.
Att skilja på islam, islamism och radikal islamism
Då man talar om islamism är det nödvändigt att reda ut begreppen islam, islamism och radikal islamism.
Islam
Islam är en monoteistisk och abrahamitisk religion. Enligt islam är Muhammed den siste i en lång rad profeter. Koranen är enligt islam den heliga skriften förkunnad av Gud. Islams anhängare kallas muslimer och är världens näst största religion efter kristendomen. De två stora grenarna av islam är sunni, som utgör majoriteten, och shia. Liksom andra religioner yrkar även islam på att regler ska följas och plikter ska utföras.
Islamism
Som vi nu vet innebär islamism en strävan att förena religion med politik. Därför kan uttrycket politisk islam användas istället. Islam ska, enligt islamisterna, gå som en röd tråd genom samhället och vara, också i juridisk mening, ständigt närvarande.
Radikal islamism
Radikal islamism innebär att islamismen ska uppnå sina föresatser om total makt över samhället med hjälp av våld och terrorism. Denna form av islamism ska betraktas som extremism och ska bemötas därefter. Även i Sverige finns rekryter och våldsbejakande islamister, dock ses de inte som ett stort samhällsproblem. Inte desto mindre har det föranlett en nationell handlingsplan. Enligt denna handlingsplan skall den nationella islamismen kartläggas och sammanställas. Detta för att radikal islamism anses vara ett hot mot demokratin.
Radikal islamism förespråkar våld
Islamism existerar både bland shia- och sunnimuslimer. Det finns en skarp rivalitet mellan dessa grupperingar, eftersom de har olika politiska och religiösa agendor. Generellt kan man skilja på islamister som förespråkar våld och de som inte förespråkar våld. De som förespråkar våld använder sig av terrorism medan de fredliga grupperingarna till exempel ägnar sig åt valdeltagande. Revolutionen i Iran 1979 genomfördes med hjälp av folkligt uppror, medan islamister i Algeriet, Palestina och Libanon har ställt upp i nationella val. Islamister i Palestina och Libanon har även använt sig av terrorism. Så kallad ”neo-islamism”, eller ”internationell islamism”, syftar till att skapa en islamsk världsordning och ser sig som västvärldens fiende. Framför allt USA och Israels fiende. Neo-islamismen började ta form i samband med dåvarande Sovjetunionens intåg i Afghanistan (1979) och längre fram då Afghanistan på nytt (2001) invaderades samt också genom invasionen av Irak (2003). Läs mer här.
Islamistisk lagstiftning – sharia
Sharia är ingen lagbok utan en generell idé om gudomlig lagstiftning. Länder som använder sig av sharia i lagstiftningen är Iran, Saudiarabien, Sudan och Afghanistan. Andra länder använder sharia i familjelagstiftningen. Då det inte finns en enhetlig sharialag, samt att tolkningen av sharia skiljer sig åt, ser styrelseskicket och lagstiftningen i dessa länder olika ut.
Martin Kramer, politisk kommentator, förtydligade i samband med de uppmärksammade terrorattackerna mot USA 11 september 2001:
”Islam is no more inclined to terrorism than any other monotheistic faith. Like its sisters, Christianity and Judaism, it can be both merciful and stern in practice; like them, it also teaches the love of God and the humanity of all mankind, believers and unbelievers alike. In times past, Islam has served as the bedrock of flourishing, tolerant, and peaceful orders. But sociologists will say that a religion, at any point in time, is whatever its adherents understand it to be. If that is so, then Islam, as understood by too many Muslims, is in danger of deteriorating into a manifesto for terror. The reason: Too many Muslims have been silent in the face of horrific deeds committed by an extremist minority”.
Sammanblandning av muslimer och radikal islamism i Sverige
Som du förstår är det en grov förenkling att klumpa samman alla muslimer med den radikala islamismen. Trots det görs det i hela världen. I Sverige är det Sverigedemokraterna som står för det, och vissa väljare sluter upp bakom denna föreställning om att islam skulle vara det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget. En muslim är en människa som alla andra människor. Muslimer har sin fulla rätt att få utöva sin religion, tradition och kultur utan att ständigt pekas ut och ifrågasättas för vad de egentligen är ute efter. Däremot är religiös fundamentalism en förlängning av religionen med en annan agenda och med andra föresatser. All extremism skall tas på största allvar. All extremism i religionens namn skall också tas på största allvar. Fundamentalisterna som kämpar i islams namn är inget undantag från denna regel.
Att Sverigedemokraterna grundades av ett gäng personer med nazistiska sympatier, vet många redan. Men exakt hur illa var det? Bloggaren Polimasaren har sammanställt det i ett långt blogginlägg som vi på Motargument rekommenderar varmt!
Söker efter Sverigedemokraterna och kopplingen till nazism för att sätta ihop en uppföljning och mer ingående än det första inlägget jag skrev om Sverigedemokraterna och deras mörka nazistiska förflutna. Efter ett tag hittades en gammal ‘Lindholmsnazist’ vid namn Erik Walles. Han hade ett förflutet som vice ordförande i Nationalsocialistiska arbetarpartiet som bildades 1933 och Walles gick med året efter. Walles som var författare och senare fysik- och matematik-lärare gick med i Sverigedemokraterna från och med det bildades och var med i partiet tills han avled 1991. Det påstås att Walles skulle ha varit en passiv medlem i partiet och det kan stämma att han inte hade en position (har ej hittat annan info), men han var en av dom som tog med sig sin ideologi in i partiet och han var känd för sina kunskaper. I en fyrsidig artikel i Sverigekuriren, sid 18-21 i dubbelnumret #7-8, som är SD:s officiella partitidning (döptes efter det 13:e numret om till SD-Kuriren som den heter än idag) skriver Walles att nazister är inga landsförrädare och att SD inte ska skämmas för att de har samma anda som de gamla nazisterna.
I Erik Walles hem hittades efter hans död en hel del gamla dokument, bland annat en lista över 3000 judar som skulle mördas så fort Hitler hade tagit makten över Sverige. Detta visar hur pass långtgående planer det fanns bland den tidens nazister på att fullfölja förintelsen även i Sverige och till vilken nivå Walles var inblandad i den.
Detta är en av de som byggde upp ideologin i SD när de bildades och han var inte ensam. Vi har bland annat deras första revisor i Gösta Ekström som var frivillig i Waffen-SS. De som är någorlunda bevandrade i historia känner till vilka de var och vad de gjorde sig skyldiga till. Anledningen till varför han sökte sig dit frivilligt förklarade han med:
”för Hitler och mot världsjudedomen”
Under hans tid i SS arbetade Ekström bland annat i högkvarteret i Berlin under Heinrich Himmler, som var högsta ansvarig för koncentrationslägren och förintelselägren. Ekström var med och bildade Sverigedemokraternas Malmösektion i slutet av 1980-talet.
En annan som också var med från början i partiet var Gösta Bergqvist, även han gammal ‘Lindholmsnazist’ med förflutet i Nordisk ungdom, Svensk socialistisk samling och under kamporganisationen Bevara Sverige Svenskt första år. Det dröjde ända till 1998 innan Bergqvist blev utesluten ur partiet för sina åsikter.
Polimasaren skriver dessutom:
I SD-Bulletinen (ett nyhetsbrev som skickades ut till medlemmar) skrev Gunnar Prawitz, ledande ideolog för ‘Lindholmarna’, denna text i november 1989, med rasbiologisk underton:
”Det som vi ärvt är blodet från våra förfäder, det är det äkta svenska; det andra, det som kommit utifrån, det är osvenskt…”
I första numret av Sverige-kuriren hittar vi dikter av nationalsocialisten och antisemiten C E Carlberg. Ända fram till Klarströms tid såldes t-shirts med motiv från ‘Lindholmarnas’ valaffischer från 1930-talet. Partiet sålde även skrifter från ‘Svenska föreningen för samhällsforskning’, som bland annat drevs av antisemiten Christopher Jolin.
Motargument publicerar en artikelserie med FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Här presenteras:
Artikel 6
Var och en har rätt att överallt erkännas som en person i lagens mening.
Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna
Eftersom erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen,
Eftersom ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna har lett till barbariska gärningar som har upprört mänsklighetens samvete, och då skapandet av en värld där människorna åtnjuter yttrandefrihet, trosfrihet och frihet från fruktan och nöd har tillkännagivits som folkens högsta strävan,
Eftersom det är väsentligt för att människorna inte som en sista utväg skall tvingas att tillgripa uppror mot tyranni och förtryck att de mänskliga rättigheterna skyddas genom rättsstatens principer,
Eftersom det är väsentligt att främja utvecklingen av vänskapliga förbindelser mellan nationerna,
Eftersom Förenta Nationernas folk i stadgan åter har bekräftat sin tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, den enskilda människans värdighet och värde samt mäns och kvinnors lika rättigheter och har beslutat att främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet,
Eftersom medlemsstaterna har åtagit sig att i samverkan med Förenta Nationerna säkerställa en allmän och faktisk respekt för och efterlevnad av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
Eftersom en gemensam uppfattning om innebörden av dessa rättigheter och friheter är av största betydelse för att uppfylla detta åtagande, tillkännager generalförsamlingen denna allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som en gemensam norm för alla folk och nationer i syfte att alla människor och samhällsorgan med denna förklaring i ständig åtanke skall sträva efter att genom undervisning och utbildning främja respekten för dessa rättigheter och friheter samt genom progressiva åtgärder, både nationellt och internationellt, se till att de erkänns och tillämpas allmänt och effektivt både bland folken i medlemsstaterna och bland folken i områden som står under deras jurisdiktion.
”Vi älskar dem alla och de har god mat, men är ett hot allihopa!” Ja, så kan det låta när man lyssnar på Ulf Ekmans TV-sändningar eller predikningar när de tar upp ämnet islam. Vi ska visa på ett exempel hämtat ur Livets Ords TV 2010: Ulf Ekman är programledare och intervjuar redaktören för Världen Idag Mats Tunehag och Vebjörn Selbekk.
Cirka 18 minuter in i klippet ställer sig Ulf Ekman frågan om islam är ett hot idag, eftersom det har invandrat mellan 10 000 och 20 000 muslimer i landet. ”För vågorna går ju höga, är detta ett hot, eller är det överdrivet”?
Det är sevärt klipp, som är talande för hur Livets Ord debatterar islam.
Selbekk, chefredaktör för Dagenmagazin i Norge, svarar på Ulfs fråga genom att prata om ”demografin”. ”Flera av de värden vi byggt våra samhällen på är under ökande press” på grund av de 200 000 muslimerna i Sverige. Antisemitism, liksom brist på yttrandefrihet och kvinnoförtryck är ett resultat av ”de här miljöerna”, det vill säga islam. Islam, antyder han, straffar folk som hoppar av och konverterar från islam, med döden (ca 26 min in i klippet).
Selbekk drar alla muslimer över en kam medan Tunehag är mer subtil, och säger i början att problemet inte är muslimerna utan islam. Det kan ju låta förnuftigt men sedan demoniserar han hela islam med ord om att islam som helhet är människofientligt, och rapar ofta upp orden ”muslimer är en del av problemet”. Det är ju logiskt att muslimerna är en del av problemet om islam är ett problem, eller hur?
”I de här miljöerna” är man kvinnofientlig, hatar yttrandefrihet, gillar terrorister och hatar judar, är Tunehags budskap. Han har inte hittat en enda muslim som anser att man kan ha islam utan sharia, säger han. ”Där sharia går in går demokrati ut”, menar han. (Och ignorerar alla de muslimer som anser att demokrati och människorrätt är en del av sharia, som inte betyder annat än Guds lag.)
Till slut enas de alla under förbrödrande skratt om att ”muslimerna har god mat” och är en färgglad klick. De har minnsann ”inga fördomar” eller något emot dem, säger de, men ”muslimer är ändå en del av problemet”…
De älskar alla muslimer men varje muslim är ett hot, med andra ord.
Artikeln ”Invandrare får inte mer bidrag än svenskfödda” var den första artikel som Motargument publicerade, i september 2012. Den har visats fler än 92.000 gånger av besökare på Motargument under de senaste 330 dygnen. Det är i genomsnitt ungefär 280 gånger per dygn.
Dessa två är de två mest visade artiklarna på Motargument.se och de står tillsammans för lite mer än 22% av samtliga sidvisningar på hela Motargument.se, som till dags dato har publicerat lite fler än 700 olika artiklar, som handlar om väldigt många olika ämnen, från ungefär 100 olika skribenter. Dessa två, de mest lästa artiklarna, har en sak gemensamt; ekonomi – nämligen bidrag till invandrare.
Jag kan tycka att det borde vara relativt jämnt fördelad statistik mellan alla olika aspekter kring invandringspolitiken och rasismen. Den ekonomiska biten verkar dock vara vad som är det enda intressanta för många av våra läsare. Eftersom jag har snokat i statistiken så kan jag se ett mönster, det finns några andra bloggare som har länkat till våra artiklar om bidrag och ersättningar. Det går snabbt att inse att dessa två artiklarna på Motargument förmodligen läses av två vitt skilda grupper, med helt olika syften; de som är kritiska till att ge pengar till invandrare och de personer som har tröttnat på myterna och lögnerna kring ”invandrare får så mycket pengar”. De sistnämnda kanske vill slippa att själva behöva gräva upp siffror, och således länkar de istället till Motarguments artiklar, då de vill motbevisa andra personers utsagor och försök till lögner.
Vi på Motargument blir väldigt glada när våra läsare tar egna initiativ och länkar till våra artiklar och mytknäckare i sina diskussioner och argumentationer, både på nätet och i sin vardag. Fortsätt gärna med det, och försök också att länka de artiklar som handlar om till exempel människors rättigheter så att även de sprids och kan ligga till grund för era diskussioner. Om ni händelsevis snubblar över en myt, som ni sedan inte hittar någon ”mytknäckningsartikel” att hänvisa till, då får ni mer än gärna tipsa oss om denna brist. Vi skriver gärna artiklar som knäcker vandringssägner och skrönor här på Motargument.se
Totalt antal sidvisningar under de senaste 330 dygnen på Motargument.se är nu, i slutet av februari 2014, ungefär 488.000, och besökarna har surfat in från fler än 200.000 olika, unika IP-nummer.
Tack till alla för att ni läser och för att ni hjälper till att skicka runt våra artiklar! Gå gärna in i vår facebook-grupp där vi har alla kommentarsfält till våra artiklar och ‘gilla’ gruppen och dela den gärna på era sociala medier. Tack till alla 5.000 personer som har klickat ‘gilla’ på vår facebook-grupp. Tack till alla 2.300 följare av vårt Twitter-konto @Motargument
Fotnot:Motargument.se grundades under sensommaren 2012. Websajten attackerades upprepade gånger under december 2012 och januari 2013, ett flertal ihärdiga försök att blockera och stänga ner hela sajten gjordes. På grund av de säkerhetsuppgraderingar som krävdes, är sidvisningsstatistiken före april 2013 helt raderad.
Ganska ofta hör man talas om en myt om khazarer och judar, den som går ut på att de flesta judar inte har sitt genetiska ursprung i Mellanöstern utan i en östeuropeisk stam, de så kallade khazarerna, vilka sägs ha konverterat till judendom på 700-talet. Dessa brukar benämnas ashkenazijudar.
And the second assumption is that the Palestinian people and part of the Jewish people are the continuation of the peoples of the land. It’s not Israel, according to what I am going to present to you. You will see why.
Actually, Israel represents Rome of the Bible, not the people of the land. And this is not only because I’m a Palestinian.
I’m sure if we were to do a DNA test between David, who was a Bethlehemite, and Jesus, born in Bethlehem, and Mitri, born just across the street from where Jesus was born, I’m sure the DNA will show that there is a trace. While, if you put King David, Jesus and Netanyahu, you will get nothing, because Netanyahu comes from an East European tribe who converted to Judaism in the Middle Ages.
Den olyckliga användningen av myten i försvaret för Palestina beror på att man vill hävda att palestinier har mer rätt till att vara i Mellanöstern än vad judarna har, eftersom palestinierna, som de ser det, är ättlingar till judarna som bodde i Israel för 2000 år sen. Judarna är ”bara” östeuropéer. Eftersom en judemyt sällan kommer ensam brukar de som drar fram denna myt dra fram ytterligare demoniserande myter, exempelvis om judiska bankirer eller sionister som styr världen.
Vad ska man då svara någon som drar fram denna myten?
Först och främst svarar man att man struntar högtidligt i om judar blandats upp med eskimåer, indianer, svenskar, khazarer, kineser eller gröna gubbar från Mars. Det är, oavsett vilket, lika fel att demonisera och generalisera rasistiskt om ett folk. Dessutom har också blandade folk rättigheter, eller hur? Sen när blev rasblandning ett giltigt argument?
Myten skapades innan DNA-undersökningar uppfanns, men inte heller idag finns några DNA-undersökningar som bekräftar myten. De bekräftar bara att judar har blandats upp med andra folk, bland annat från Östeuropa. Detta är inte någon nyhet, många individer och många folk har konverterat till judendomen under åren, bland annat afrikanska folk. Ja, kanske konverterade också en del khazarer till judendomen, mycket möjligt (källorna är oklara, det rör sig trots allt om 700-talet).
Och so what, kan man fråga?!
Jag brukar fråga de som drar fram denna myt VARFÖR de ens nämner den. Svaren jag får är ofta väldigt avslöjande. Jag brukar också fråga dem om de är emot så kallade rasblandningar! Man kan ställa sig frågan varför de ifrågasätter att judar är judar, om de inte har något emot judar?
Visst är det jobbigt när man har fel? Ni vet när man har en fast övertygelse som man resonerat sig fram till och som man i sin tur använder för att driva en mängd argument och bygger en viktig del av sin världsbild på? Och när man inser att man har haft fel så tappar man, åtminstone tillfälligt, en bit av sin egen självkänsla. En insikt som leder till tystnad och ofta förträngning.
Författaren till denna artikel har drabbats av sina egna felaktigheter flera gånger i livet. Som när insikten om att jultomten inte finns ledde till känslan av bedrägeri.
Eller när vuxna i min barndom slutligen övertygade mig om att jag, till skillnad från pojkarna i Astrid Lindgrens bok Nils Karlsson Pyssling flyttar in, inte kunde växla mellan att bli liten som en tumme genom att vidröra en spik och säga ”tjillevippen”.
Och de jobbiga insikterna om att ha fel har fortsatt. Från min förmåga att leverera domedagsprofetior om svenskt medlemskap i EU, till att idag vara en passionerad EU-förespråkare. Från att ha förutspått Sveriges kommande ekonomiska ruin om vi avstod från att ansluta oss till den Europeiska Monetära Unionen, till att med lättnad se Sverige behålla sin egen valuta.
Jag gjorde antaganden och påståenden som passade min världsbild. Och jag hade fel.
De romska tiggarna sitter vid bankomater, i nedgången till tunnelbanan, längs väggarna på Kungsgatan, de går på trottoarerna och skramlar med pappmuggar.De sätter upp en kåkstad i Högdalen. Kronofogden kör bort dem. De bygger en ny i Flemingsberg. Hur kommer det sig att ingen företrädare för romerna uttalar sig om denna misär? Varför har romerna inte organiserat sig i hemlandet Rumänien?Ja, de är bottenlöst fattiga. Ja, de är diskriminerade. Men det kan inte vara hela bilden. Det finns många andra som är bottenlöst fattiga.
I artikeln berättar han därefter om just en romsk ledare i Sverige för vilken Peter Kadhammar försöker förklara varför romer förtrycks och hur romer tänker och brister i sitt tänkande. Den romske ledare som Kadhammar träffat heter Marian Wydow, en enligt honom ”klok och sansad karl”. Peter Kadhammar kanske också vanligtvis är klok och sansad, men han tycks ha drabbats av blindhet i sin logik och slutledningsförmåga.
Han anser sig veta att ingen företrädare för romerna uttalar sig om misären som många romer lever i. Han efterlyser romska ledare samtidigt som han just talar om en romsk ledare han träffat i Sverige.
Han anser sig veta att romer ”inte kan vara förtryckta hela tiden”. Hur vet han att romer som förtrycks i så fall förtrycks på deltid istället för heltid?
Han konstaterar att det finns många andra än tiggare som samtidigt är romer som är bottenlöst fattiga. Har Kadhammar frågat sig om icke-romer som är hemlösa, bottenfattiga, dragits in i missbruk och annat elände bara drabbats av detta på deltid?
Och Kadhammar levererar mer av sin kunskap och sina insikter:
De svarta i USA hade ledare. Judarna, och många av dem levde före andra världskriget lika eländigt som romerna i Östeuropa, hade ledare. Bara romer kan befria romerna. Varför har de inga politiska anförare?
Ja, svarta i USA hade och har ledare. Även under slaveriet. Många mördades, misshandlades, torterades och fördrevs. Innan de slutligen befriade sig själva genom att få majoriteten av rösterna i den amerikanska kongressen, de amerikanska delstaterna och genom att rösta bort diskrimineringen. Eller fick de kanske en viss hjälp från den vita majoritetsbefolkningen i USA? Kom den hjälpen i så fall över en natt? Krävdes det ett inbördeskrig och en mer än hundraårig medborgarrättskamp för att få bort den värsta diskrimineringen och förföljelsen? En kamp som kanske också krävde deltagande från det vita majoritetssamhället? Har Kadhammar tänkt på det? Det borde han göra om han är klok och sansad.
Judarna i Europa hade och har mycket riktigt ledare. ”Trots” dessa ledare och trots perioder av minskat förtryck av Europas judiska befolkning drabbades den av Förintelsen. De allierade bombade sönder Tyskland till ruiner under andra världskriget, men bombade inte koncentrationslägren eller järnvägarna som transporterade miljoner människor till gaskamrarna.
Skall Europas judar klandras för att ha bedrivit för dålig lobbyism eller för att så få av dem lyckades rymma från sina egna mördare?
Och Förenta Nationernas deklaration av de mänskliga rättigheterna, Nürnbergrättegången, likväl som skapandet och erkännandet av staten Israel, krävde medverkan från merparten av världens övriga nationer och folk. Har Kadhammar tänkt på det? Det borde han göra om han är klok och sansad.
Således, faktumet att utsatta människor har starka ledare och organisationer skyddar dem inte nödvändigtvis från diskriminering och förföljelse. Det var inte bara svarta i USA som kunde befria svarta amerikaner. Det var inte bara judar som kunde befria sig själva. Det är inte bara romer som kan befria romer.
Framförallt bör inte förtryckaren förutsättas förtrycka. Upphör förtryckaren med sitt förtryck så upphör behovet att befria sig från ett förtryck. Har Kadhammar tänkt på det? De borde han göra om han är klok och sansad.
Men hur ligger det till nu egentligen? Saknar romer ledare och organisationer, vid sidan av den ledare i Sverige som Kadhammar omnämner och besökt?
Om Kadhammar är klok och sansad borde han ha sökt på www.google.se och www.youtube.com. Då hade han upptäckt att verkligheten och hans antaganden är två diametralt motsatta företeelser.
De romska kungarna
Till skillnad från i Kadhammars föreställningsvärld har romer haft politiska ledare genom Europas historia.
Främst i äldre tider men även idag verkade traditionella romska ledare utifrån europeiska kungar och adel som modell. De kallas och kallades för kungar och ärver sin makt. Inte sällan lever denna politiska och ekonomiska elit i stor rikedom. De hade och har en uppdelning i klaner till viss del motsvarande nationer.
Men existensen av detta romska ledarskikt under flera sekler har inte förhindrat romer att förföljas i sekler. En förföljelse som kulminerade i Förintelsen då hundratusentals romer mördades.
Den romska medborgarrättsrörelsen
I modern tid organiserar sig romer allt mer och kämpar allt mer i Europas länder och på EU-nivå och kampen omformas till en medborgarrättsrörelse ofta dominerad av yngre, välutbildade, romska män och kvinnor. Ett exempel på den utvecklingen är hur en romsk organisation år 2011 höll en demonstration utanför EU-parlamentet i Strasbourg för att uppmärksamma förföljelserna, diskrimineringen och pogromer gentemot romer i Bulgarien.
I Rumänien rivs byar och kvarter bebodda av romer – med bulldozrar. Romer tvångsförflyttas till områden utanför rumänska städer som tidigare använts som dumpningsplatser för kemiskt avfall. Där saknas fungerande bilvägar, rent dricksvatten, uppvärmt vatten, men det finns gott om råttor och vilda djur.
Har de drabbade romerna en åsikt om saken? Protesterar de? Är det romernas fel att de inte lyckats stoppa sin egen tvångsdeportering till områden fyllda av gift, vilket Kadhammar tycks implicera?
Är det romers fel att de utbildas för dåligt?
Romer anklagas för att inte vilja att deras barn skall få en utbildning. Studier av en rapport, som är utförd av en romsk organisation i Polen, visar att liksom liknande rapporter tar romska föräldrar sina barn ur skolor på grund av andra skäl. Som att romer ofta mobbas, beskylls för att de hamnar i bråk och för att de placeras i specialskolor mot sin vilja.
Rapporten visar även att romer ofta har svårt att få anställning även när EU eller organisationer betalar 100% av deras löner. Något som kanske i vissa fall förklarar varför en del romer inte i första hand överväger att söka jobb istället för att tigga?
Inser romer att de kan vända sig till nationella och överstatliga rättsväsenden om de anser sig utsatta för diskriminering? Ja åtminstone i vissa fall.
En romsk student i Tjeckiska republiken lyckades driva sin egen placering i en ”specialskola”, med övervägande romska elever med en undervisning kraftigt undermålig det nationella genomsnittet, till Europadomstolen. Han vann sitt mål.
Observera att denne student inte vägrade gå i en skola för att han ville slippa gå i skolan, utan för att skolan var för dålig och att han placerats där på grund av sin etnicitet.
Men skall romer anklagas för att många av dem har för dåliga juridiska kunskaper, om mänskliga rättigheter och om hur det lagliga skyddet mot diskriminering fungerar?
Tjuvaktigheten mot romer
Till skillnad från den kloke och sansade Kadhammars föreställningsvärld, finns det allt fler rättsutbildade romer i Europa:
Inte minst organisationen European Roma Rights Centre, bland annat bestående av romska advokater specialiserade på mänskliga rättigheter. Vid sidan av att de driver enskilda diskrimineringsärenden och andra mål som berör romer i Europa, bedriver de lobbyism bland Europeiska Unionens institutioner.
Romer har i ett halvt årtusende anklagats för att vara tjuvaktiga. I själva verket är det romer som utsatts för systematisk tjuvaktighet. Såväl tjuvandet av deras bostäder, utbildning, framtid, men även pengar. European Roma Rights Centre påpekar att Bulgarien, men även andra länder skär ner på romers utbildning och boende, varpå EU ger samma länder pengar ämnade för att försöka förbättra romers situation. European Roma Rights Centre påpekar att även anslagen från EU stjäls av mottagarländerna.
Romer för dåliga på att stoppa beskjutning
I Ungern har privata ‘stormtrupper’ börjat angripa romer med piskor, pistoler och gevär. Vuxna män angrips. Kvinnor angrips. Barn angrips. Som tur är har romer insett att det finns polis och de har tillkallat polis. Polisen har antingen sett sig oförmögen att stoppa våldet eller så har de arresterat romer.
Hur skulle romerna ha agerat? Enligt Kadhammar kan ju bara romer befria romer. Fanns det romska ledare på plats i den ungerska by som filmklippet ovan gör en dokumentär om? Ja, romska ledare fanns och de bad byns romska befolkning att inte försvara sig på grund av risk för en förvärrad förföljelse.
Till synes verkar romerna misslyckas med sin egen befrielse oavsett om de försvarar sig eller inte. Eller skjuter de för lite och för sällan och för dåligt på de som beskjuter dem?
Och det är kanske möjligt att en del av dem istället väljer att bege sig till ställen som Högdalen i Stockholm? Medan Peter Kadhammar och andra sitter i sina uppvärmda lägenheter, med rinnande vatten och funderar på varför en del romer kommer till Sverige, för att leva med sina barn, i tält, utan rinnande vatten, mitt i vintern.
Varpå de drar slutsatsen att romer saknar ledare och bara kan befria sig själva från förtrycket.
Hur klok och sansad är man då? Är man ens intresserad av att ta reda på och hålla sig till sanningen? Eller nöjer man sig med de myter och lögner som kletats på romer i femhundra år? Blir inte lögnerna en del av det förtryck som Kadhammar vill att romer själva skall befria sig ifrån?
Genom ett sedvanligt slag i luften vrider Fria tider på sanningen. I en artikel menar de att invandrare får omfattande bidrag och att de får behålla bidragen även om de får arbete. Vi på motargument har bemött deras ”fakta” flera gånger:
Vad de baserar sitt uttalande på är detta uttalande från regeringen.
Kort sagt innebär ändringen:
”Den ändring som nu införs innebär att den som arbetar, inom eller vid sidan av sin etableringsplan, inte riskerar att förlora eventuell etableringstillägg eller bostadsersättning.” – se länk ovan
Den som är någotsånär insatt är följaktligen också medveten om att de bidrag Fria Tider utmålar som generösa inte går att kombinera på ett sätt som gör att en person kan få alla bidrag samtidigt. Etableringsformen är dessutom tidsbestämd och med krav på motprestation. Migrationsinfo tog fram en schablonkalkyl som gäller för bidrag till invandrare, vilken går att finna här. Vad det handlar om är att den som mot förmodan skulle kunna få ett arbete inom två år från det att de kom till Sverige inte ska riskera att förlora sin grundtrygghet. För att få etableringsersättning finns ett krav på att delta i en etableringsplan. Den som arbetar måste alltså arbeta utöver att delta i denna etableringsplan.
Vi har, som sagt, bemött detta flera gånger, från flera olika sidor, även Fria Tider har blivit direkt bemötta, och från olika utgångspunkter. Ibland är det långt mellan text och verklighet, något vi kan läsa i Fria Tiders senaste text om bidrag.
Söker efter Sverigedemokraterna och kopplingen till nazism för att sätta ihop en uppföljning och mer ingående än det första 
Dessa två är de två mest visade artiklarna på Motargument.se och de står tillsammans för lite mer än 22% av samtliga sidvisningar på hela Motargument.se, som till dags dato har publicerat lite fler än 700 olika artiklar, som handlar om väldigt många olika ämnen, från ungefär 100 olika skribenter. Dessa två, de mest lästa artiklarna, har en sak gemensamt; ekonomi – nämligen bidrag till invandrare.
Vad de baserar sitt uttalande på är 
Motargument 