Etikettarkiv: Sverigedemokraterna

Myten om våldtäkter

År 2010 skrev en person en kommentar på min blogg som jag tycker är mycket talande. Ämnet var myten om att invandrare våldtar. ”OM SD VILLE TALA SANNING…så skulle det låta så här”, skrev signaturen (Gunell G.):

/doh
striatic / Foter.com / CC BY

Få invandrarmän, födda utomlands, har (veterligen) våldtagit en kvinna i Sverige. 99,8 % av de utrikes födda männen har aldrig misstänkts för sexbrott. Men det är faktiskt så att — av de våldtäkter som anmälts och senare döms — är utrikes födda män överrepresenterade. Till exempel var det 12 irakier som förra året dömdes för våldtäkt av de 6000 anmälda brotten. 0,2% var irakier, det vet vi säkert. Men de allra flesta som utpekas för våldtäkt är s.k. ”etniska svenskar”.

Egentligen vet vi inte så mycket om hur många våldtäkter som begås i Sverige. De flesta anmäls inte alls. Vi vet inte heller vad det är för nationalitet på de våldförande män som inte anmäls. Bilden är dimmig.

Ett ytterligare bekymmer, när vi i SD vill ta krafttag för kvinnors trygghet, är att av alla män som utpekas och anmäls för våldtäkt så är det väldigt få som blir dömda. 5-9% av alla anmälningarna leder till dom och straff. Mer än 90% av utpekade gärningsmän går fria. För det mesta beror det på att utredningarna läggs ned i brist på bevis som kunde hålla i en rättegång. När ord står mot ord är kvinnans ord mindre värt.

Rent allmänt vet vi att det begås fler våldtäkter bland människor som har låg utbildning, låga inkomster, sociala problem och missbruk. Det gäller både för de kvinnor som våldtas och gärningsmännen som våldtar. Rent allmänt vet vi att flyktingar och arbetskraftsinvandrare inte sällan har låga inkomster och sociala svårigheter i det nya landet.

Eftersom 99% av alla män, antingen de är födda i Sverige eller i en annan världsdel, inte våldtagit någon — såvitt vi vet — så är stopp för flyktingar ingen effektiv lösning för att få ned brottsligheten. Flyktingar är ju bara en mindre del av utlänningarna i Sverige. De flesta utlänningar är här för att arbeta eller studera.

MEN…

Vi inom SD skiter fullständigt i vad som är sanning och fakta. Vi upprörs in i själen av att några jävla blattar skulle röra våra egna svenska kvinnor. Blotta tanken får oss att se brun-svart och blågult. Därför vill vi göra oss av med utlänningarna, särskilt dom som inte är äkta européer. Dom ska hålla sig borta där dom hör hemma!

Och dom jävla feministerna som jobbat i flera decennier mot kvinnovåld skiter vi i. Dom bara ljuger om oss svenska, rejäla män.

V.S.B.

En rasistisk koalition (eller kollision)

För ett tag sedan fick vi ta del av nyheten att en del rasistiska partier bestämde sig för att gå samman och bilda en EU-grupp. Jag vet…: De som ogillar folk från andra länder går ihop med andra länder för att se till att folk från andra länder hålls utanför det egna landet. Jättekonstigt och smått ologiskt, men vi släpper det för nu.

Institutions europeennes IMG 4300
Foter.com / CC BY-SA

Detta har hänt förut. Det fanns en grupp som hette ”Identitet, tradition och självständighet”. De satt i EU-parlamentet ett tag, innan några av ledamöterna tyckte att de blev utsatta för rasism… Tydligen hade en av Italiens ledamöter, Alessandra Mussolini (barnbarn till en annan känd italienare vid namn Mussolini), uttalat sig negativt om rumäner. Hon menade att alla rumäner var kriminella. Det var inte direkt ovanligt att generaliserade uttalanden om länder och etnicitet gjordes av denna grupp, dock fanns ett problem. Fem av ledamöterna i gruppen som värnade för rasism var rumäner… De gick ur gruppen, som nu inte hade nog många medlemmar för att få vara en grupp – vilket ledde till att gruppen upplöstes.

Kan ju ses som lite smått ironiskt om ni frågar mig.

Vi har ju ett parti som vill gå med i den nya koalitionen, med Front National och PVV (Holland), nämligen SD. Av exemplet ovan så kan vi se hur det går när grunden för samarbete är självständighet, något som också kan ses genom den oro SD och underorganisationer nu möts av. Även personer, inom SD, med stort väljarstöd kritiserar toppen. Dock intressant att ordvalet ”De Fyras Gäng” används, eftersom det har sin grund i skapandet och upprätthållandet av den kommunistiska diktaturen Kina.

Conferenceroom2SD har just nu partidagar, där deras politik skall diskuteras internt. De är numera ett riksdagsparti vilket innebär att vi kan följa en del av debatterna i media. Det har varit en turbulent resa när medlemmar och folkvalda inte riktigt agerar som ledningen vill att de ska agera. Frågan är om den interna debatten kommer att nå deras marginalväljare (de som röstar på SD bara för att de är less på alla andra partier). De som, genuint, vill införa ett Sverige som är avskärmat från omvärlden kan inte vara så många. SD:s politik är segregerandederas företrädare (inte ”bara” väljare) uttrycker sig nedvärderande om olika etniska grupper och de har en blogg som för fram deras åsikter utan att reagera på klara fall av rasism (och hets mot folkgrupp) i kommentarsfälten.

Att det sedan inte finns några lösningar med SD:s politik gynnar dem heller inte. Visst kostar det en del att se till att nyanlända får tak över huvudet, mat, utbildning och trygghet. En hel del återgår via konsumtion och annat via inkomstskatt. Kostnaden för att öka bevakning vid gränser, förvaring och logistik kring utvisningar (av alla som söker asyl) kostar också en del, utan att en krona återgår…

Jag tycker att det kan vara dags att lyssna på vad förespråkarna säger, se hur de tänker sig att framtiden ska se ut och ge oss (väljare och befolkning) en tydlig bild av sin politik. Inte visionerna, utan hur de faktiskt menar att någon större förändring kan komma med en besparing om ca 30 miljarder per år… Motsättningen är inte mellan välfärd och invandring, det är en fördelningsfråga för samtliga resurser, inte bara skrapet som finns för de behövande.

Björn Söder gillar inte allmänna arvsfonden!

Gästinlägg från Slutpixlat.

Med anledning av att en ensam kvinna testamenterade både sin lägenhet och alla sina tillgångar till Sverigedemokraterna så tycker den Sverigedemokratiske riksdagsmannen Björn Söder att fler ensamstående borde testamentera sina tillgångar till just Sverigedemokraterna.

Orsaken till denna önskan från Söder är att han anser att allmänna arvsfonden bland annat finansierar mångkulturprojekt!?

Vi vet ju att Sverigedemokraterna hatar allt som har med mångkultur att göra då det klart strider mot deras främlingsfientliga och rasistiska ideologi.

Slutpixlat tittade lite närmare på de projekt som bland annat Allmänna arvsfonden donerade pengar till under oktober månad, år 2013.

Av de 25 nya projekt som fick pengar under oktober, så rörde sig de flesta om stöd till olika organisationer inom handikappområdet.

För att nämna några, så får Riksförbundet för Social och Mental Hälsa 1 436 000 kronor för ett projekt som går ut på att ge unga mellan 16-30 år möjlighet att på egna villkor slutföra utbildningar som de inte kunnat klara av på grund av psykisk ohälsa.

Riksförbundet Attention får 1 838 000 kronor för att i ett skolprojekt arbeta för en bättre skola för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Förbundet Sveriges Dövblindas Föräldraråd får 1 638 000 kronor för att utveckla och informera om sin verksamhet.

Svenskt Utvecklingscentrum för Handikappidrott får 1 630 000 för ett nytt projekt.

Som vi ser går mycket av Allmänna arvsfondens pengar till väldigt lovvärda och viktiga projekt.

Vad Björn Söder bland annat är sur över är ett projekt som går under namnet ”Jag vill vara barn som alla andra”, och går ut på att ge papperslösa barn en chans att uppleva sina ungdomsår som något positivt. ”Hela” 948 000 kronor har detta projekt beviljats.

Förstår att Björn Söder hellre sett de pengarna hamna hos SD för att sprida det rasistiska budskapet i stället.

Men vad som nog fick herr Söder att mest gå i taket är Allmänna arvsfondens stöd till Raoul Wallenberg Academy for Young Leaders. De får 2 844 000 kronor första året i ett treårigt projekt som går under namnet, ”En människa kan göra skillnad”.

”Projektets syfte är att sprida budskapet att varje människa kan göra skillnad. Det ska uppmuntra till civilkurage och tolerans och motverka främlingsfientlighet och rasism.
Projektet är ett samarbete mellan Raoul Wallenberg Academy, Raoul Wallenberg Differencemakers, Friends och Sveriges Elevkårer. Projektet ska inspirera till breda samarbeten kring mänskliga rättigheter, värderingar, orättvisor och varje människas ansvar. Projektet genomförs under det första året i 10 kommuner.”

Inte undra på att Söder sjunger grinolles visa och försöker avfärda Allmänna arvsfonden som mångkulturivrare. Enligt Söders och SD:s synsätt så är ju allt som innefattar verksamheter för att motverka främlingsfientlighet och rasism detsamma som att främja mångkulturen. Och det går ju inte för sig i SD:s snedvridna bild av verkligheten.

Men tittar man på de av regeringen angivna åtta prioriterade områdena, som Allmänna arvsfondens medel ska gå till, så finner man att alla dessa områden omfattar tre målgrupper; barn, ungdomar och personer med funktionshinder, så kan man undra vad SD har emot dessa grupper egentligen?

Låt oss titta på vilka dessa åtta prioriterade områdena är, och se hur många av dem som kan anses som mångkulturella.

  • Barns rättigheter
  • Demokrati och delaktighet
  • Förebyggande av våld, trakasserier och mobbning
  • Föräldrastöd och främjande av stärkt föräldraskap
  • Främjande av psykisk och fysisk hälsa
  • Delaktighet i kulturlivet
  • Ökat tillträde till arbetsmarknaden
  • FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar


Så enligt Söder och SD så är alltså bland annat barns rättigheter, demokrati, och olika former av hjälp till handikappade att anses som mångkulturprojekt?

Att i det läget som Söder gör, uppmana ensamstående att testamentera sina tillgångar till ett fascistiskt, odemokratiskt, främlingsfientligt och rasistiskt Sverigedemokraterna i stället för att de skall tillfalla Allmänna arvsfonden visar ju bland annat på vilket vidrigt synsätt Söder och SD har på barn och ungdomar med olika typer av fysiska och psykiska funktionshinder.

Söders utspel väcker enbart olustkänslor och parallellerna med den nazistiska ideologin där vikten av rasens renhet och därmed deras försök att göra sig av med mentalt och fysiskt handikappade för att dessa inte passade in i deras världsbild slutade med döden för många av dessa.

Raffina Wall
Gästinlägg från Slutpixlat.

SD och brottsoffren

Sverigedemokraterna påstår att kriminalpolitiken har gått åt fel håll de senaste decennierna. De menar att offret har hamnat i skymundan och gått från huvudrollsinnehavare till statist. Fokus har flyttats från brottsoffren och brottslingens vård och rehabilitering numera är det enda viktiga. Det stämmer inte.

När Sverigedemokraterna på sin hemsida skriver att ”Det brottsbekämpande arbetet har de senaste decennierna varit eftersatt och inte särskilt framgångsrikt”…finns det all anledning att höja på ögonbrynen. Menar de att inget har gjorts eller att inget har hänt överhuvudtaget? För det har det verkligen gjort.

”Gärningsmannen stjäl showen”

Viktimologi, dvs. läran om (brotts)offer, är sedan 1970-talet en etablerad gren inom kriminologin, och intresset för brottsofferfrågor fortsätter att öka. Under 1900-talets första hälft var offret, även kallad målsägande, den som behövde se till att åtal väcktes, samt blev tvungen att föra sin egen talan och driva sin sak (Nilsson, B. Brottsoffer, s. 26, ISBN 91-89140-27-3).

Idag ser situationen helt annorlunda ut. Fler brott faller under allmänt, och inte enskilt, åtal. Det är samhället och inte offret som ser till att rättvisan har sin gång, och straffen har skärpts ordentligt under de senaste decennierna. Brottsofferjouren (BOJ.se) har skrivit en utmärkt och lättläst text om utvecklingen de senaste 30 åren, något som jag dock vill tillägga är att de inte nämner den nya graden  ”synnerligen grovt” som ytterligare höjer straffvärdet gällande misshandel.

2010 Art Contest Winning Poster”Samhället bryr sig inte om brottsoffren”

Brottsoffrens roll har aldrig varit starkare än idag, oavsett vad Sverigedemokraterna påstår. Brottsoffermyndigheten (BrOM), som inrättades 1994, med syftet att ”främja brottsoffrens rättigheter, behov och intressen” är unik. Det finns ingen motsvarande myndighet i världen. Många länder har statlig brottsskadeersättning, men ofta inte lika välutvecklad.

Sedan 1988 kan offret få ett målsägandebiträde under vissa förutsättningar. De fungerar som en advokat (och är oftast det), och tar tillvara offrets intressen. Detta är helt kostnadsfritt för offret, staten betalar målsägandebiträdets lön. Lagen om målsägandebiträden var en milstolpe när den kom, och något som vi ska vara mycket stolta över.

Polisen är — när en anmälan upprättas — skyldig att fråga om du behöver brottsofferstöd och om du vill ansöka om kontaktförbud. Möjligheten att få kontaktförbud har utökats, och beroende av hotbilden finns fyra olika varianter. Offret har möjlighet att få bo kvar i sin egen bostad om kontaktförbudet gäller en hushållsmedlem. Olaga förföljelse (mer känt som stalking) är en brottsrubricering som är relativt ny. Tidigare klassades stalking ofta som ofredande, men olaga förföljelse är ett grövre brott med högre straffvärde.

Getting tough on domestic abuse in Norwich”Öga för öga?”

Att utsättas för brott är ett trauma som sätter spår, det vet jag av egen erfarenhet och jag skrev om det i en krönika. Blir man dessutom inte trodd, tagen på allvar och/eller illa behandlad skapar det ytterligare ett trauma, det som kallas för sekundär viktimisering. Det är av yttersta vikt att alla delar i rättsprocessen arbetar för att ”skadereduceringen” ska fungera så bra som möjligt. Då har vi kommit en bit på vägen.

Men hur får ett brottsoffer upprättelse? Sverigedemokraterna skriver i sitt kriminalpolitiska program att de är anhängare av den absoluta straffrätten, samt nämner tre av dess principer. Vad de inte skriver är att den även inkluderar bl.a. vedergällningsteorin, där straffet inte har något syfte att rehabilitera. Det handlar bara om att tillfoga brottslingen lidande för ett begånget brott. Öga för öga, tand för tand.

Straffet ska stå i proportion till det begångna brottet, men hur högt ska straffet vara för att ett offer ska kunna känna sig nöjt med det? Sverigedemokraterna skriver om skärpta straff, men hur stränga ska de vara? Jag upplever att Sverigedemokraterna vill att vi ska låta känslorna ta över. Och att vi ska känna att ett brottsoffer inte kan få upprättelse på något annat sätt än ett mycket hårt straff för gärningspersonen.

”Det laglydiga offret”

Sverigedemokraterna utger sig för att ‘värna om brottsoffren och de laglydiga medborgarna’. Men vilka är dessa? Vem blir ett brottsoffer? Och finns det offer som är lite ‘finare’ än andra? Det finns ett otal risk- och skyddsfaktorer som vi måste ta med i beräkningen, för det här är mycket komplicerade problem.

De laglydiga medborgarna, som Sverigedemokraterna säger sig värna om, är de som kan klassas som ”idealiska” offer. Den norska kriminologen Nils Christie har ställt upp sex kriterier för det idealiska offret:

  1. Offret är svagt
  2. Offret är involverat i en respektabel aktivitet
  3. Offret är på väg till eller från en plats som han eller hon inte kan förebrås för
  4. Gärningsmannen är i överläge och kan beskrivas i negativa termer
  5. Gärningsmannen är okänd för offret, utan relation till offret
  6. Offret har tillräckligt med inflytande för att kunna hävda sin ”offerstatus”

En majoritet av brotten begås av en liten del av befolkningen. De som är (eller kommer att bli) brottsoffer utgör av de en liten del av befolkningen. Enligt en studie från BRÅ utsattes ca 5 % av befolkningen för ungefär hälften av alla brott. Och har någon utsatts för ett brott ökar risken att det sker igen, s.k. upprepad utsatthet. Det är i regel inte slumpen som styr, även om man gärna vill tro det.

En riskgrupp är invandrare. Utländska medborgare har en högre risk att utsättas för våldsbrott. Andra generationens invandrare, med en eller båda föräldrarna födda utomlands, har en överrisk för att utsättas för våld. Naturaliserade medborgare — de som sökt och fått svenskt medborgarskap — har också en viss överrisk för att bli offer för våld eller hot om våld. För personer som har behållit sitt utländska medborgarskap (bosatta i Sverige) finns ingen skillnad jämfört med dem som har svenska föräldrar (Ekbom, Engström & Göransson. Människan, brottet, följderna. Kriminalitet och kriminalvård i Sverige. s. 330, ISBN 978-91-27-13244-3).

/a-day-in-the-life-of-a-cr-prostitute-isabella/15851”Ger man sig in i leken…”

Människor som inte är laglydiga medborgare löper en högre risk att utsättas för brott. Värnar Sverigedemokraterna om t.ex. den prostituerade kvinnan som blivit våldtagen? Hells Angels-medlemmen som skjutits när en narkotikaaffär gått snett? Den misshandlade narkomanen? Killen som ‘kaxar sig på fyllan’ och blir slagen i ansiktet? Eller gäller parollen ”den som ger sig in i leken, får leken tåla”? Det verkar som att SD:s partiprogram anser att det bara är vissa ‘idealiska’ brottsoffer som förtjänar hjälp, stöd och upprättelse. Om så är fallet uppstår en prekär situation, där en rättighet förvandlas till ett privilegium.

Brottsoffren har en roll som räknas idag, trots att Sverigedemokraterna påstår det motsatta. Som jag nämnt ovan så fortsätter intresset att växa. En ökad allmän debatt kring brottsofferfrågor, en minskad tolerans mot brottslighet och en högre anmälningsbenägenhet har hjälpt till att lyfta fram offrets rättigheter och behov. Det var inte bättre förr.

Louise H. — kriminologstuderande

SD:s muslimhat som naziretorik

Byter man ut orden ‘muslimer’ mot ‘judarna’ och ‘islam’ mot ‘judendomen’ kan man se att Sverigedemokraternas retorik är lik den nazistiska mot judarna. På 1920-talet — innan förintelsen — resonerade många om judarna på ungefär samma sätt som SD idag gör mot muslimer. Och likt SD fanns det nazister med en aning mer ”rumsren” retorik, som fokuserade på sionismen, och så fanns det långt mer radikala. De mest radikala, som hattidskriften Der Sturmer, angrep inte bara judendomen och sionisterna utan alla individuella judar.
Så är läget idag, med SD som har både en mer rumsren falang, som sitter i riksdagen, och en mer öppet hatisk som Avpixlat och Exponerat.
SD:s Richard Jomshof höll ett anförande i riksdagen. Vi har i texten nedan bytt ut islam mot judendomen. Känn efter hur det känns, smaka på orden och jämför med historien. Du kan sedan se den inlänkade videon och lyssna på talet i original. SD kan på ytan verka skilja sig från brunskjortorna på 1920-talet. Men studerar man retoriken så ser man stora likheter i hur de presenterar sin fiendebild. Där antisemiter genom tiderna, och nazisterna, haft judar och judendom som fiendebild, har SD muslimerna och islam.
Thow the Nazi's Out!!Fru talman! I kommun efter kommun, i förort efter förort, i skola efter skola ser vi en ökad segregation, en ökad splittring. Vi kan se hur det växer fram parallella samhällen som en följd av de senaste årtiondenas massinvandring och mångkulturalism. Vi ser samma förändring runt om i Europa, i en rad olika länder.Det är kvinnoförtryck, patriarkala strukturer, hedersmord, slöjor och burkinis.

Det är krav på särlagstiftning, skolundervisning som anpassas och skräddarsys för att inte stöta sig med muslimer, shariadomstolar och djurplågeri.

Det är synagogor som sprider hat och förakt för våra demokratiska, jämställda och sekulära samhällen. Det är folk som tvingas fly undan hot och förföljelse och en växande rasism.

Det är stenkastning mot polis, stenkastning mot ambulans och brandkår och förortsupplopp. Det är svenska pojkar som misshandlas och rånas och svenska flickor och kvinnor som utsätts för överfalls- och gruppvåldtäkter. Det är människor som hotas, förföljs och till och med mördas för att de, som det heter, kränker Moses och judendomen. Det är terrordåd och självmordsbombare.

Undersökning efter undersökning visar att lojaliteten hos en växande andel judar i Europa ligger hos judendomen och inte hos det nya värdlandet. En undersökning från Frankrike visar att ungefär hälften av judarna i landet är mer lojala mot judendomen än mot Frankrike.

Det finns en undersökning från Storbritannien som visar att närmare 70 procent svarat att det är viktigare att vara jude än att vara britt. Det är i sin tur 40 procent som säger att de vill införa judiska talmudlagar i de delar av Storbritannien där judar är den dominerande befolkningsgruppen.

I Tyskland säger hälften av ungdomarna med Israeliska rötter i en annan undersökning att de inte ska anpassa sig utan leva enligt judendomen. Två tredjedelar säger att de aldrig kommer att känna sig som tyskar eftersom de ”inte hör hemma där”.

Jag är inte förvånad att segregationen och splittringen ökar.

Fru talman! Moses är ett föredöme för alla judar – ett föredöme i ord, ett föredöme i handling. Han kan och får inte kritiseras. Hade Moses varit en man av fred, hade mycket sett annorlunda ut. Men det var han inte. Moses var en krigsherre och erövrare som förde krig med allt vad det innebär. Han ska själv ha dödat. Det finns beskrivet att han vid ett tillfälle avrättade så många som 600 ickejudiska män med halshuggning. Vi vet att han överföll karavaner för att finansiera sin krigföring. Vi vet att tillfångatagna kvinnor och barn såldes som slavar.

Det innebär, menar jag, att Moses inte är ett dugg bättre än andra som också använt, eller som fortfarande använder, våldet som en väg för att nå sina mål.

Fru talman! Jag vill göra en jämförelse mellan Jesus och Moses, en jämförelse mellan judendom och kristendomen. Moses liv och gärning ligger till grund för islam. Om han nu var en erövrare som förde krig, avrättade krigsfångar, tog och sålde slavar, överföll karavaner och stal för att finansiera sin krigföring spelar det en oerhört stor roll för judendomen, dess framväxt, dess budskap, men också för dess utövare.

Om vi då jämför detta med kristendomens grundare, Jesus, förespråkade han ett motsatt budskap, ett kärleksbudskap, vilket också genomsyrade hans liv och gärning.

En jude som använder våld för att sprida sitt budskap finner stöd för detta hos religionens grundare Moses. En kristen som däremot använder våld för att sprida sitt budskap finner inget som helst stöd för detta, eftersom Jesus budskap kort och gott var ett budskap om icke-våld och kärlek.

Jag vill dra mig till minnes att när Jesus arresterades av romarna drog en av lärjungarna, Petrus, sitt svärd, varpå Jesus befaller honom att stoppa tillbaka det. Därefter spikas Jesus upp på korset. Jesus förlät också, som ni kanske minns, sina mördare. Det är en helt annan moral och logik än vad som finns inom judendomen. Jag menar att kristendomen och judendomen är varandras motpoler i mångt och mycket.

Det är inte nog med det. Judendom, som för övrigt betyder underkastelse, är inte bara en religion, utan också en ideologi med målet att detaljstyra, inte bara den enskilda människans liv utan också hela samhället. Man gör ingen åtskillnad på det världsliga och det andliga. Judendomen vill styra allt. Detta till skillnad från kristendomen, som för det mesta skiljer på det världsliga och det andliga.

Den judiska lagen, talmud, kan inte underställas de västeuropeiska ländernas lagar eftersom Torah och talmud är den enda lagen en jude ska följa. Då de alltid ska gälla finns det inget behov av någon lagstiftande församling. Jag menar därför att judendomen inte är kompatibel med frihet, jämställdhet eller demokrati. Ska man jämföra judendomen med något är det med andra totalitära ideologier som nazism och kommunism.

Fru talman! Det är dags att inse att judendomen skiljer sig från övriga världsreligioner genom sin utbredda och oerhörda fanatism…

Fru talman! Jag håller med om att människovärdet är okränkbart. Jag tycker att de mänskliga rättigheterna borde gälla allt och alla människor, men de gör inte det. Det är lite det som är min poäng här i dag. Tittar man på de länder där människovärdet kränks som mest är det till exempel i stora delar av den judiska världen. Det kan vi inte komma ifrån.

Jag tycker att det är fruktansvärt. De människor som vill någonting annat och vill känna frihet ska få vårt stöd. Men de lär inte gynnas av att vi inte vågar diskutera det jag anser vara kärnan i judendomen. Judendomen borde genomgå en upplysning på samma sätt som kristendomen gjorde.

Kristallnatten – Fascismen fortfarande ett aktuellt hot

Gästinlägg av Yasri Khan, Svenska muslimer för fred och rättvisa

Hatet finns alltid nära till hands. Det verkar vara den enklaste vägen att ta till väga när man är frustrerad. Istället för att ta ansvar så är det enklare att skylla ifrån sig på andra.

LouisaH2Politisk förföljelse mot “oönskade medborgare” var ett viktigt tecken på det som komma skulle. Under en viss period var det många som valde att titta bort och förneka hotet.

Idag, 75 år senare, verkar det som att historien åter kan komma att upprepa sig. Nationalistiska och högerextrema grupper organiserar sig runtom i Europa. De tar plats i folkvalda församlingar och sprider sitt förakt för människor som inte ser ut som dem.

Om Sverigedemokraterna inte är ett rasistiskt och antimuslimskt parti, vad är då bland annat anförandet i riksdagen av Sverigedemokraternas rättspolitiska talesperson Richard Jomshof den 16 oktober 2013?

Normaliseringsprocessen av Sverigedemokraterna går väldigt fort. Bara för att Sverigedemokratiska ledare är duktiga på att vinkla sanningar innebär det inte att man ska ta dem på orden. I veckans SVT debatt, debatterar t.ex en av SvDs ledarskribenter för att Sverigedemokraterna inte är främlingsfientligt.

Min fråga är då — vad sysslar Sverigedemokraterna med? Vad är då målet med just detta anförande och andra åsikter från SD?

Den version av Islam som Richard Jomshof målar fram är en aktiv avhumaniseringskampanj. Här sammanblandas en massa olika samhällsutmaningar och han försöker aktivt att koppla det till Islam. Brott är brott, oavsett vem som utför det och där ska inte etnicitet vara en avgörande faktor.

Hans förvrängning om den ‘förebild’ som han anser att många muslimer har är skrämmande propaganda.

Tänk om man skulle byta ordet islam mot judendom och muslim mot jude. Det skulle klinga väldigt illa. Av den anledningen så åminns kristallnatten, 75 år senare. En symbolisk dag för att påminna oss den politiska förföljelsen som åtföljdes av en av mänsklighetens värsta brott. Idag har den nått Sveriges riksdag.

Frågan är när den får terrorisera människor fritt på Sveriges gator?

Jag hoppas svaret på den frågan är aldrig. Men det svaret kräver förpliktelser. Det kräver mod, det kräver att vi står emot och gör en kraftansträngning för att mota tillbaka den mark vi förlorat. Det innebär att vi behöver gå samman oavsett religiös tillhörighet, etnicitet eller kön för att kämpa för det samhälle som vi tror på.

Förbundsordförande,

Yasri Khan, Svenska muslimer för fred och rättvisa

9 November 2013

Granskning – Svenskfientlig litteratur – Del 4

Detta är den sista delen av Motarguments granskning av svenskfientlig litteratur som specifikt berör författaren Vilhelm Mobergs romanserie ”Utvandrarna”. Med anledning av att Sverigedemokraterna vill upprätta en kulturell kanon, utgörandes av en förteckning av kulturella verk som kan ses som typiskt svenska, är det viktigt att alla svenskfientliga kulturella skapelser inte ingår i denna kulturella kanon.

Överfarten

Utvandrarna från Småland och andra delar av Sverige seglar iväg från Karlshamn i Blekinge. Överfarten som betalats med höga biljettpriser kantas av sjukdomar, sjösjuka, överdrivna fantasifulla berättelser om Amerika och slutligen en massa döda resenärer som slängs överbord. Liksom dagens båtflyktingar gör de allt för att komma bort från ett förtryckande hemland. De kommer slutligen i land i New Yorks hamn, där de får se folkslag från hela världen. Hela New York var då såväl som idag ett enda mångkulturellt experiment.

Men de svenska utvandrarna är inte hälsosamt skeptiska till denna mångkultur. I sann kulturrelativistisk anda är det istället fascinerade. Utvandrarna färdas för första gången i sitt liv med tåg, sedan med fartyg och slutligen till fots till sitt nya bosättningsområde på den amerikanska kontinenten.

 

Nybyggarna

OR

Väl framme vid den plats där de svenska utvandrarna köpt mark, ägnar de en lång tid åt att bygga och förbättra hus. Könsrollerna förändras snabbt på ett sätt som utvandrarna själva beskriver som typiskt ”osvenskt”. Det osvenska består i att männen börjar hjälpa till i hushållet, samtidigt som kvinnorna börjar delta i husbyggandet och andra typiskt svenskt manliga göromål.

Huvudpersonen Karl Oskars fru fortsätter föda barn och blir allt svagare för varje barn hon föder.

Under årens lopp når kulturrelativismen ständigt nya höjder hos de svenska utvandrarna. Inte nog med att flera av dem redan i Sverige motsatte sig den statliga Svenska kyrkan. Nu, när de i USA har en religionsfrihet, yttrandefrihet och åsiktsfrihet, ägnar de sig åt olika tolkningar av bibeln och religionen helt på egen hand. Utan att myndigheterna lägger sig i! Och de umgås även med de i Sverige så avskydda katolikerna. Karl Oskar drivs allt mer åt att ifrågasätta Guds makt och existens.

Utvandrarna kommer även i kontakt med den amerikanska ursprungsbefolkningen. Ibland kommer de på besök för att värma sig i svenskarnas stugor under vintern. Ibland för att få mat och ibland för att köpa och sälja varor.

Kort sagt; människor av helt olika etnicitet, med olika språk, traditioner och religioner umgås sida vid sida.

De svenska kulturtraditionerna försvinner allt snabbare och ersätts av den slags grundlagsstadgade kulturrelativism som även ätit sig in i dagens Sverige.

Men det blir värre.

De svenska utvandrarna börjar även bli mångkulturella flyktingkramare. Då och då kommer förrymda svarta slavar från de amerikanska Sydstaterna till dem. De svenska familjerna, inte minst Karl Oskars fru Kristina ger dem mat och husrum innan de flyr vidare till Kanada.

Svenska tidningar startas i USA. Istället för att assimilera sig, läser svenskar nyheter på svenska språket och artiklarna kretsar allt mer kring slaveriets vara eller icke vara i USA. De svenska utvandrarna tycker i princip enhälligt att slaveriet är av ondo. I ett utbrott av politisk korrekthet blir de också anhängare av tanken att alla människor är lika mycket värda och att alla människor har grundläggande rättigheter och skyldigheter. De jämför de svartas situation med hur de som svenskar i Sverige förvägrades en massa rättigheter som de nu har i USA.

 

Svenskarna i amerikanska inbördeskriget

Mr. & Mrs. Hal Bowie and baby daughter Lea. Los Banos Interment Camp survivors, Laguna, Philippines 1945. (A very important picture. Please read below:)1861 utbryter det amerikanska inbördeskriget. Karl Oskar har under det decennium som gått i hans nya hemland fått allt bättre skördar. Han har blivit en patriotisk amerikan som ofta stolt uttalar att han har rätt att rösta i allmänna val. En rätt som han i egenskap av invandrare i USA har till skillnad från sina svenska landsmän i Sverige.

När ett stort antal amerikanska delstater bryter sig loss från den amerikanska Unionen vill han bli frivilig soldat men misslyckas. Istället tjänar han stora pengar på att sälja livsmedel till de federala amerikanska trupperna.

Samtidigt anmäler sig tiotusentals svenska invandrare som frivilliga under det amerikanska inbördeskriget och nästan alla slåss för nordstaterna.

Efter inbördeskrigets slut firar svenskamerikanerna Unionens seger, slaveriets avskaffande och fortsätter bygga sin framtid. Samtidigt som allt fler svenskar anländer tillsammans med invandrare från hela Europa. Ett av Karl Oskars barn gifter sig med en irländare och katolik.

Boken beskriver många andra skeenden och äventyr som jag sparar åt nyfikna läsare.

 

Svenskamerikanernas påverkan på Sverige

De drygt en miljon män och kvinnor som utvandrade från Sverige till USA påverkade båda länderna på väldigt många sätt som det saknas utrymme för att beskriva i denna artikel.

Men en av de mest genomgripande politiska effekterna, var att den svenska utvandringen till USA exponerade en stor del av Sveriges befolkning för allmän rösträtt, åsiktsfrihet, religionsfrihet, rörelsefrihet, minoritetsskydd, rätten att bevara och utveckla sina egna traditioner eller ta del av andras.

De politiska fri- och rättigheter som svenska utvandrare i USA upplevde, var något de berättade om i miljontals och åter miljontals brev som skickades till kvarvarande släktingar och vänner i Sverige. Något som inspirerade allt fler svenskar att med allt större kraft och allt mer organiserat började kräva från den svenska kungamakten och övriga styrande i Sverige.

De fri- och rättigheter, den blandning av kulturer, etniciteter och religioner som vi idag ofta tycks ta för självklara delar av det svenska samhället, var något som för blott två generationer sedan betraktades som väldigt ”osvenskt”. Eller svenskfientligt om man så vill.

Romanserien ”Utvandrarna” tillhör de mest älskade bland Sveriges litterära verk. Den har blivit film, teater och givit upphov till muséer. Även om den tillhör skönlitteraturen är den banbrytande och dokumentär till stilen. Huvudpersonernas tal framkommer i svenska dialekter istället för stilren stavning på rikssvenska. Dubbelmoralen, förtrycket och alla mänskliga misstag kommer fram i boken. Boken skildrar ett slags genomsnitt av vanliga svenska bönder och är skriven av en bondson.

Framförallt utmanas alla de svenska traditioner och svenska statliga och kulturella institutioner som på den tiden dominerade Sverige. Och det var just det som gjorde att svenska läsare och biobesökare älskade boken. Kanske just för att ”Utvandrarna” visade hur svenska folket är idag genom att våra förfäder kämpade för att ändra Sverige till det bättre. Att kulturella uttryck i sig inte är eftersträvansvärda om de inte fyller en positiv funktion i samhället och att sanningen inte är svartvit.

Kort sagt, serien ”Utvandrarna” uppfyller med råge Sverigedemokraternas kriterier för att betraktas som ”svenskfientlig”.

Motargument kommer framöver att granska andra klassiska och älskade litterära svenskfientliga litterära mästerverk.
Läs tidigare delar i denna artikelserie: Del 1 | Del 2 | Del 3 | Del 4

I Thoralfs rike

Gästinlägg från Slutpixlat

Den så ”karismatiske” riksdagsmannen för Sverigedemokraterna och tillika islamofoben Thoralf Alfsson tycker att det råder vintertid i Sverige.  Det efter att han återvänt från Spanien efter ett par dagars semester.

Så stolpar Thoralf Alfsson upp ett par punkter i en artikel under rubriken ”Vintertid”, till varför vintermörkret i dubbel bemärkelse lägrat sig över Sverige. Och alla punkter har samma svar. Svaret om vad som orsakat att denna vintertid nu, i dubbel bemärkelse, har kommit till Sverige.

Pensionärernas pensioner urholkas. Orsak: Massinvandringen!


Kalmar län höjer landstingskatten med 50 öre. Orsak: Massinvandringen!


Ögonpatienter blir utan vård. Orsak: Massinvandringen!


Kalmar kommun minskar på julbelysningen. Orsak: Massinvandringen!


Statens finansiella underskott: Orsak: Massinvandringen!


Skolpolitiker blir misshandlat i sitt eget hem: Orsak: Massinvandringen!

Att skylla i princip allt på den påstådda ”massinvandringen”  som Sverigedemokraterna nu alltid gör då de inte kan, eller rättare sagt inte ens är intresserad av att ta reda på de riktiga orsakerna eller fakta bakom något, drar ju faktiskt ett löjets skimmer över detta fascistpartis företrädare.

Men något annat är väl inte att vänta från detta enfrågeparti vars enda drivkraft är deras hat mot invandrare och flyktingar.

Bara en tidsfråga innan de snart skyller stormen Simones framfart på massinvandringen också. För hade stormen hetat Ahmed eller Hassan, ja då hade det tagit hus i helvete hos Sverigedemokraterna.

Tror att Thoralf Alfsson mått betydligt bättre om han stannat kvar i Spanien och inte återvänt till Sverige. Om han nu har så ont av, den enligt Sverigedemokraterna förekommande, ”massinvandringen” så kanske Alfsson skulle fundera på att emigrera till Spanien och där på egen hand bidra till det landets”massinvandring”.

Då hade vintern för oss övriga i Sverige blivit betydligt ljusare. I dubbel bemärkelse.

Raffina Wall för Slutpixlat

Är islam kvinnoförtryckande?

— Jag skall inte låta någon av er som arbetar och strävar, vare sig man eller kvinna, se sin strävan gå förlorad — ni är alla av samma rot och skall lönas på samma sätt.

(Sura 3:195)

Kvinnan inom Islam är en brännhet fråga och ett slagträ i debatten om den så kallade islamiseringen. Hon är så pass viktig att Sverigedemokraterna och counterjihadrörelsen gjort det till sin hjärtefråga att sprida ut myter om islams påstådda kvinnoförtryck. Det finns tydliga mönster mellan myterna och dessa organisationers övriga politiska agenda.
Eid in the SquareAtt påstå sig försvara kvinnans rättigheter för att få tillfälle att bedriva smutskastning mot en religion och dess utövare är ett gammalt beprövat trick. Ett trick som används i flera frågor, till exempel påstå sig stå för mjuka värden för att få chans att genomföra en dold agenda. SD:s utsaga om deras ‘hjälper fler i närområdet’ är ett sådant trick. De driver sådana frågor för att med hjälp utav det stoppa invandringen till Sverige. Samma med frågan om kvinnoförtrycket inom Islam.

Vad är själva myten?

Islam är en kvinnoförtryckande religion, skriver, säger, talar och debatterar bland annat Sverigedemokraterna och deras anhängare på internet. För att kunna uttala sig behöver man bena ut vad Islam har för kvinnosyn och om kvinnoförtrycket stämmer. Till min hjälp kommer jag ha flera olika källor. Givetvis kommer jag att använda mig av Koranen, den heliga boken som muslimer följer. Jag har använt en svensk tolkning av Mohammed Knut Bernström. En annan källa som jag använder mig utav är ”99 frågor om Islam”, en bok som är sammanställning av frågor som lärare och forskare vid den religionshistoriska avdelningen på Lunds universitet möter från allmänheten.

Koranversen i inledningen kommer från Tredje Suran, men de flesta referenser som finns om kvinnan inom Islam finns i Sura fyra som heter AN-NISÂ som betyder kvinnor. Koranversen ovan tog jag för att illustrera Guds (Allahs) generella syn på kvinnor och män — de kommer från samma rot och skall lönas på samma sätt. Detta att jämföra med Bibeln där kvinnan kommer från mannens revben och där hon per definition är en del av mannen, inte egen utan en del. Koranen säger att mannen och kvinnan kommer från samma rot, att de är egna men också samma.

Hur ska vi reda ut kvinnosynen inom Islam?

För att kunna diskutera måste vi först sära på två olika saker. Dels på vad Islam lär ut och dels på vad Muslimer gör (Islam.se). Detta är två väsentliga skillnader som är relevant i alla sammanhang. Om vi ska tala om kvinnosynen inom kristendomen måste vi gå till ursprunget, bibeln, för att se vad kristendomen lär ut. Inte låta patriarkala uttryck från kristna utövare bestämma vad svaret ska bli. På samma sätt måste vi förhålla oss till Islam. Vad lär Islam ut? Självklart finns det ett kvinnoförtryck i och med de patriarkala strukturerna, men patriarkatet är internationell och mångkulturell och inte något särskilt för muslimer.

Om ni är rädda att inte kunna behandla de faderlösa med rättvisa, tag då andra kvinnor som är tillåtna för er till hustrur — två eller tre eller fyra; men begränsa er till en enda om ni inte tror er om att kunna behandla dem alla lika.

(Sura 4:3)

Detta är en vers som kan tolkas som att det är okej att ta sig flera fruar, detta är också en del av mytbildningen av kvinnosynen inom Islam, att männen har rätt till flera fruar. Vad som står är snarare att män får, om det nu är så att de inte kan behandla de faderlösa barnen som sina egna, ta kvinnan till sin hustru och göra barnen till sin son och dotter. Fortfarande är det så att kvinnan, på grund av patriarkatet, måste flytta in till en annan man när deras äkta makar dör för att det bara är män som sitter på jobben. Detta fanns då och finns fortfarande idag. Islam säger då att detta går för sig och att det är extra viktigt att barn blir behandlade rättvist. Om nu inte det går kan mannen gifta sig med kvinnan och ta till sig hennes barn.

Kvinnor inom Islam har, enligt Koranen (Sura 4:7) rättigheter att ärva. Män har rätt till en andel och kvinnan har rätt till sin andel. Detta tyder också på att kvinnan inte är så underdånig männen som myterna vill göra det gällande. Wikipedia skriver om könsroller inom Islam och jämför det värderingsmässigt med värdekonservatismen inom kristendomen där kvinnan har hand om familjen medan mannen är försörjaren. Detta är inte helt olikt Sverigedemokraternas egen familjepolitik och de förslag som läggs fram om föräldraförsäkringen där de starkt bidrar till att fler kvinnor kommer att låsas fast i köket.

Kvinnan inom Islam är lika mycket värd som männen — med både rättigheter och skyldigheter att ta hänsyn till. Det finns å andra sidan mäktiga personer som vill göra det gällande att så inte är fallet och påtvingar människor till handlingar som inte är förenligt med Islams kvinnosyn. Kulturella avvikelser och en för Koranen och islam främmande kvinnosyn påverkar kvinnan negativt (Islam.se). Det patriarkala samhället förtrycker kvinnan ur olika skepnader. Det är inte Islams syn på kvinnan — med bl.a. hedersmord, könsstympning och tvångsäktenskap. Det är utövande av makt och inget som är förenligt med Islam. Skillnaderna (vad vi gör och vad som står) är viktigt för att knäcka myterna som rasisterna försöker sprida.

Jämförelser med Bibelns uttolkare

Precis som Bibeln innehåller Koranen en strikt patriarkal idévärld där alla råd, alla visdomsord och alla uppmaningar är förankrade ut ifrån ett manligt perspektiv. Råden som ges är hur mannen ska förhålla sig till sin hustru och precis som i Bibeln förespråkar också koranen en tillbakadragen hustru som bejakar och bevarar familjelivet. Detta är inget märkligare än att vi än idag kan se det som politisk idé hos flera starka konservativa partier i Europa. I Sverige har vi Sverigedemokraterna som försöker bedriva en konservativ värdestyrd politik som bygger på gamla bibliska förhållningsregler. Inte många anklagar SD och alla deras anhängare för att hata kvinnor.

Islam har ingen märkligare kvinnosyn är den gängse kristna bilden. Det är inte de religiösa böckerna som är problemet. Ska vi ta itu med kvinnoförtrycket måste vi agera där den är som störst — i den patriarkala världsordningen.

/David Sällström — Antirasist.

Källor:
Koranens budskap, Tolkning från arabiskan, Mohammed Knut Bernström, Proprius förlag AB, Stockholm (år 2000).
99 Frågor om Islam, redaktör Jan Hjärpe.
http://islam.se/kvinnosyn
Om könsroller inom islam – wikipedia

Granskning – Svenskfientlig litteratur – Del 3

Motargument fortsätter sin granskningsserie med att visa hur de svenskfientliga utvandrarna i Vilhelm Mobergs ”Utvandrarna” lämnar det gamla fina traditionella etniskt och religiöst homogena Sverige där de höll på att svälta ihjäl, pryglas, förföljas och bespottas.

Ett Sverige vars befolkning år 1840 av SCB uppskattas till cirka 3,1 miljoner människor, eller drygt 30 % av dagens folkmängd. Ett Sverige med fler svenskar än vad Sverige kunde tåla. Ett Sverige med drygt en miljon utvandrare.

Utvandrarna_kartaEn resa bland svarthåriga romer och svenskfientliga Blekingebor

Det är nu dags för våra utvandrare att bli invandrare. Efter ett tårögt farväl färdas de med häst och vagn genom landet Sverige med den gemytliga nationella samvaron. Men färden till hamnen som skall göra utvandrarna till båtflyktingar i New York, kantas av etnisk segregation och än mer svenskfientlighet. De passerar andra resande med häst och vagn på väg mot kusten.

Färden går mot Karlshamn i Blekinge

Närmare bestämt rör det sig om romer, av de utvandrande smålänningarna kallade för ”tattare”. Människor vars svarta hår ses som uppseendeväckande av Karl-Oskar och hans glada gäng.

När de färdas genom skogarna på gränsen mellan Småland och Blekinge förbereder sig det växande resföljet på slagsmål och överfall. Sådana var enligt de utvandrande svenskarna vanliga i de trakterna under mitten av 1800-talet. Resenärer berättar för varandra om Blekingebor som de anser vara mer ”hetlevrade” än andra svenskar. Blekingebor som ”egentligen” inte var riktigt svenska. De hade ju inte varit en del av Sverige särskilt länge. Mindre än tvåhundra år vid den tiden.

Men vad var det som kunde tänkas ha gjort Blekingeborna så hetlevrade och svenskfientliga?

En kort och översiktlig beskrivning av Blekinges historia ger många bra ledtrådar.

 

Day 1/0/5 - Berserkers

Svenska sjörövare besöker Blekinge

Under de tusen år som gått innan Karl-Oskars massutvandrare vågade sig på färden genom Blekinges farliga skogar, hade landskapet varit såväl en blodig krigsskådeplats och ett mångkulturellt projekt.

Landskapet Blekinge omnämndes i vikingasagor från 800-talet och påstods då på något sätt domineras av svear.

Svear som redan då och under 700 år utförde sjöröveri och vikingatåg, slaverihandel och massinvandring längs hela Östersjön och längs de ryska floderna och senare ända ner till dagens Turkiet, från vilka de tog med sig arabiska mynt från Baghdad som idag finns i Kungliga Myntkabinettet. I det senare fallet blev några svear även islamistiska jihadkrigare och livvakter åt sultanen i Konstantinopel.

De danska och svenska kungamakterna tvistade och stred om Blekinge i cirka 200 år, men beslöt i ett fredsavtal år 1 000 att Blekinge skulle bli danskt.

 

BiskopDet kristna kärleksbudskapet sprids i Blekinge

Kort efter att den danska armén fick verka ostört I Blekinge, började det kristna kärleksbudskapet spridas med emfas i landskapet. Såhär beskriver katolska kyrkan själv sitt kristnande av Blekingeborna:

”Sålunda vann denne man för Kristus många folkstammar, som ännu var hängivna åt avgudsdyrkan, framför allt det vilda folkslag som kallas blekingar samt de som bor på ön Holm [= Bornholm], granne till götarna. När de hörde hans predikan, sägs de alla ha rörts till tårar och visat ånger över sin villfarelse på så sätt att de genast slog sönder sina gudabilder och självmant tävlade om att bli döpta. Sedan kastade de sina skatter och allt vad de hade för biskopens fötter och bad ivrigt att han skulle värdigas ta emot det. Men biskopen avböjde detta och uppmanade dem att för dessa pengar bygga nya kyrkor, mätta de behövande och friköpa fångar, som det finns många av i dessa trakter.”

Bilden föreställer biskop Egino – mannen som alla blekingebor ville ge sina skatter till. Senare utnämnd till Blekinges Apostel

Efter att Blekingeborna fick lust att slå sönder sina gamla gudastatyer och ge bort alla sina skatter till katolska biskopar eskorterade av den danska armén, följde en period av relativ fred i Blekinge under trehundra år. Undantaget var då estniska sjörövare från Ösel som härjade i landskapet och kort därpå utsattes för hämnd från blekingska sjörövare.

 

TheKnightAtTheCrossroadsDen svenska armén försöker assimilera Blekinge

I början av 1300-talet pantsattes Blekinge till en Holsteinsk greve som ogillades av Blekingeborna och därför sökte militärt stöd av Sverige. Danmark avträdde Blekinge till Sverige men försökte kort därpå återerövra landskapet. En serie blodiga krig och skövlingar av Blekinge och dess befolkning, huvudsakligen utförd av svenska trupper, följde under mer än två hundra år. År 1525 slöts fred mellan Danmark och Sverige enligt vilket Blekinge förblev danskt.

Under en mycket kort tid blev Jimmie Åkessons hemstad Sölvesborg ett sjörövarnäste för sjökrigaren Sören Norby, som slutligen fördrevs och flydde till Ryssland.

Erövringskrigen och gerillakrigen i Blekinge mellan Danmark och Sverige fortsatte i tvåhundra år till och eskalerade till den grad av svenska arméer att de kunde betecknas som ett folkmord:

”De dansk-svenska krigen fortsatte även efter Kalmarunionens upplösning och Blekinge blev på grund av sitt utsatta läge flera gånger drabbat av krigets fasor. Det värsta kriget ägde rum 1563-70. Redan under det första krigsåret brändes Avaskär, Lyckå och Elleholm ned och året efter utsattes Ronneby för en massaker den 4 september. Vittnesuppgifter talar om att svenskarna skonade i Ronneby varken män, kvinnor och barn och även slog ihjäl prästen vid kyrkodörren. Erik XIV själv hävdade att tvåtusen män samt några kvinnor och barn blev dödade. Avsikten med detta blodbad var att erövra Blekinge och ersätta Ronnebys befolkning med lojala svenskar. Landskapet fortsatte att vara en krigsskådeplats ända fram till 1569 då Sölvesborg brändes ned. Det sista krigsåret slapp blekingsborna härjningar genom att de betalade en frivillig brandskatt. Även Gustav II Adolf härjade i Blekinge när han 1611 brände ned den nyanlagda staden Kristianopel.”

Blekinge utsätts för mångkulturell massinvandring från Sverige

Den svenska kungamakten anlade de två viktiga städerna Karlskrona som blev svensk örlogsbas, samt Karlshamn, från vilken alltså de utvandrande smålänningarna i ”Utvandrarna” seglade till New York.

”Eftersom flottan behövde fler båtsmän som kunde tjänstgöra på skeppen än vad omlandet kunde erbjuda beordrade Karl XI också att 1 350 finländare med familjer skulle flyttas till Blekinge. Sammanlagt bosatte sig ungefär 3 000 huvudsakligen svensktalande österbottningar i ett landskap som 17 år senare (1699) hade 33 000 invånare. Effekten av detta blev inte bara att flottans tillgång på manskap förbättrades utan det bidrog även till försvenskningen av Blekinge.”

År 1710, drygt 140 år innan Karl-Oskar och hans grannar seglade till New York från Karlshamn, gjorde danskarna sitt sista misslyckade försök att återerövra Blekinge. De nådde ända fram till Karlshamn.

Men det var kanske mot den här bakgrunden av tolvhundra år av svenska invasioner och folkmord som gjorde att Blekingebor, respektive svenskar inklusive smålänningar såg på varandra med misstro. Blekingeborna hade inte ännu assimilerat sig och tagit seden dit de erövrats. De var fortfarande svenskfientliga.

Men hör och häpna. Farhågorna kommer på skam. Karl-Oskars följe når fram till Karlshamn helt oantastade och avseglar efter en viss tid mot det ännu mera mångkulturella USA och New York. Det är först nu som de skall ta det stora svenskfientliga steget och upphöra att vara svenskar.

(Citaten är hämtade från hemsidan tacitus.nu där även andra landskaps historia finns populärvetenskapligt beskriven.)

/ Thabo ´Muso

Thabo_pekar_finger

Läs alla delar i denna artikelserie: Del 1 | Del 2 | Del 3 | Del 4