Det här är en öppen inbjudan till den svenska mediekåren: välkomna till Ludvika kommun vilken dag som helst, men gärna innan ni bestämmer er för att skriva om vad som händer här.
Jag är så oerhört trött på att läsa saker som att ”nazismen är störst i Ludvika”, eller att ”nazisterna tar över Ludvika” och så vidare. Det bor 27 000 personer i vår kärleksfulla kommun, och de flesta av oss är inte nazister. Enligt Radio Dalarnas granskning bor det drygt 20 nazister tillhörandes NMR här. Så ni förstår ju själva: när ni i media utmålar Ludvika som en plats där nassarna dominerar och resten av oss bara finner sig i det, så låter ni ungefär som Åkesson när han pratar om massinvandringen. 20 nassar och 27 000 antinazister.
Ja: SD fuckade upp så vi fick en nasse i kommunfullmäktige.
Ja: de har fått tillstånd att stå i centrum varje dag kl 11-18, men sedan 2 juli har de utnyttjat sin plats vid två tillfällen bara. Ett par timmar igår och så idag.
Ja: polisen tar mycket märkliga beslut just nu.
Ja: på grund av risk för hot är en del av invånarna rädda för att säga vad de tycker, men långt ifrån alla.
Ja: nazisternas metoder att skrämma meningsmotståndare till tystnad är verklig, och de av oss som hotas får liten eller ingen hjälp från polisen.
Men nej: vår kommun är inte övertagen av nazismen. Vi kryper inte längs husväggarna, rädda för våra egna skuggor. Anhängarna av NMR är inte i majoritet. Många är arga, upprörda och irriterade över att nassarna tillåts få så mycket utrymme i det offentliga rummet, och ännu värre blir det när de dessutom får utrymme i media.
Hur tror ni nassarna mår när de läser den där sortens saker i tidningarna? Var inte stolta över att ni får dem att känna sig som kungar och rakryggat gå genom vår stad.
Nej, vill ni skriva något om nazismen i Ludvika så kom hit. Häng på stan och se frånvaron av nassar. Eller se vad som händer de få gånger som de är på stan och står utanför systemet med sina flygblad och glättiga: ”hej hej”, och ingen tar emot flygbladen eller ens hälsar tillbaks. Upplev sammanhållningen. Träffa oss som aktivt och med eld i bröstet jobbar för att ena Ludvika och sprida kärlek. Vi som skrapar bort hatfulla klistermärken, som delar flygblad, skriver insändare och debattartiklar, JO-anmäler polisbeslut och jobbar tillsammans för att nazisterna inte ska få mer plats någonstans.
Jag förstår att det inte är lika intressant att skriva om som våldsbejakande terrorister, men vi är fler, vår kärlek är större, vår kamp är stor och ju mer den syns desto mer växer den. Ändå syns vi Ludvikabor minst av alla i media, förutom de gånger ni lyckas klämma in oss tillsammans med NMR i någon artikel och alltid vill ha svar på frågorna: ”har de hotat dig? Är du rädd?”
Så kom till Ludvika. Er närvaro här är välkommen, i kampen mot nazismen. Jag kan visa er runt så att ni vet, innan ni skriver om oss, hur livet i Ludvika verkligen är.
Vi slipper läsa sånt som inte riktigt stämmer med vår verklighetsuppfattning, och ni kan stå för det ni skriver och inte bli anklagade för att plocka billiga poäng på en kommun ni med största sannolikhet aldrig besökt.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Motargument 