Etikettarkiv: Islam och muslimer

Islamofobi i allmänhet. Myter kring islam och muslimer.

Islamism från nära håll

Jag vill inleda med att säga att du kan gärna länka till den här artikelserien varje gång du hör påståenden som ”muslimer gör ingenting åt extrema islamister”. En del debattörer har till och med förklarat att muslimer som kämpar mot extrema islamister inte existerar över huvud taget. Och när man väl förklarats som icke existerande så har man ingen rätt att finnas i dagsljuset. Vad ska jag kalla den här artikelserien? Kampen för egen existensrätt? För att muslimer som kämpar och som ställer sig emot extremism hela tiden förnekas och ogiltigförklaras i sin kamp, av populister och högerextremister.

Populisternas himmelrike

Det är hur lätt som helst att vara en skrikande populistisk röst som slår sig för bröstet i kampen för att rädda Sverige, liksom övriga världen av islamism – genom ingenting annat än bara hög röstvolym. Vi har alltför många liknande figurer i landet som har byggt en karriär via en skrika-högst-kamp, men utan en enda droppe av effekt, inte en enda promille av synlig åtgärd i ett konkret arbete mot extrem islamism. Det enda som liknande typer av populister har skapat är egna forum där de har lockat fram applåder från olika typer, och nyanser, av muslimhatare. Att kämpa mot islamism innebär, i så fall, att stämma in i liknande skrik-körer. Populisternas utbrott ser nästan ut som att de drar håret från sina huvuden och river sina ansikten med naglarna, samtidigt som de hysteriskt skriker: – ”ISLAMISTER!”

De har skadat den här debatten allvarligt, med hjälp av medier som gav dem enormt utrymme på totalt lösa grunder. Många populister har ställt sig som självutnämda experter i islamism-frågan. Högmodigt har de talat om vad islamism, och islam, är, i några fall med bonuskortet jag-kommer-från-Mellanöstern-och-därför-vet-jag och på så sätt, har de utan någon som helst kunskap, kunnat tränga sig in i debatten. Debatten skadades av populister för att de lyckades vilseleda folkmassorna till avgrunden av sin okunskap. De lyckades skapa rädsla genom islamofobiska murar, samtidigt som de fått utrymme, och möjlighet, att stå i det mediala rampljuset. Jag kallar dem oftast debatt-terrorister, som sprider skräck i samhället, ibland med massa påhittade siffror som de ”kan” bättre än SÄPO och polismakten.

Muslimer i rävsaxen

Populisternas tid är snart över. Det känns i luften.  Möjligtvis inbillar jag mig detta, på grund av min obotligt optimistiska själ. Detta är en av orsakerna till att jag började skriva i ämnet. I nästan ett decennium har jag befunnit mig i rävsaxen mellan extrema muslimhatare och extrema islamister. Jag är långt ifrån ensam om detta. De flesta muslimer är i samma position, medvetet eller omedvetet. De är antingen engagerade i den här frågan, eller inte. Det är en position som muslimer har haft under lång tid.  Det är slitsamt, och det liknar ett vakuum där man bara kan andas genom ett sugrör. Paradoxalt nog, så känns det ofta som att vissa extrema muslimhatare och vissa muslimska organisationer samarbetar med varandra. Ett exempel är IFiS, Islamiska Förbundet i Sverige, som varje år gör sig skyldiga till en rad skandaler, något som det, av muslimhatarna, gång på gång hissats varningsflagg för.

Vad hände då? Muslimhatare fick sina ”bevis” på hur landets muslimer är, samtidigt som IFiS-ledningen pekade ut det hela inför sina medlemmar som en ”islamofobisk attack”. Muslimer var oftast mittemellan. Muslimhatarnas attacker fick det hela att svänga, och man stöttade gång på gång IFiS-ledningen, vare sig man ville det eller inte. Allt detta var på bekostnad av muslimerna. Å ena sidan försökte jag internt peka ut brister inom en rad muslimska organisationer, med stark vilja och ambition att försöka förändra saker, å andra sidan gick jag i clinch med muslimhatare. Pest eller kolera? Ungefär så kändes det.

När jag satte mig in i kritiken mot en del av de muslimska organisationerna och deras representanter så blev jag naturligtvis både mobbad och utpressad. Å andra sidan, i fajten med muslimhatarna blev jag ofta kränkt, hotad och förföljd. Sexuella trakasserier var det värsta och det mest hårresande. Islamist-grupper avfärdade mig som okunnig vad beträffar islam. Muslimhatare avfärdade mig som islamist. Båda har misslyckats. Jag är fortfarande ett levande bevis för deras dumheter. Det är ungefär så kampen i rävsaxen ser ut och de allra flesta muslimer befinner sig i liknande position.

Efter att en del muslimer förlorat förtroendet för stora muslimska organisationer, och deras så kallade företrädare, så har många startat egna organisationer eller hänfallit åt aktivism, eller engagemang på egen hand, beroende på intresse och individuella förmågor. I många moskéer, efter fredagsbönen, talar imamer öppet om faran för att lättpåverkade muslimska ungdomar ska komma in i extrema kretsar och då komma att hjärntvättas, eftersom deras okunskap och brist på livserfarenhet, utnyttjas i detta spel. Medier lockas naturligtvis av denna dramatik och man talar, ofta ensidigt, mer om imamer och demagoger, som uppmanar till våld och deltagande i krig. Jag är en av de som tycker att man borde lyfta fram både imamer och demagoger som uppmanar till fred och de som uppmanar till krig, för att vi ska kunna få en nyanserad bild.

Men vad är det som ”muslimer i rävsaxen” behöver?

* Allt stöd och all hjälp är mer än välkommet, åtminstone genom att minska press och attacker från muslimhatare och islamofober, för att på så sätt skapa utrymme för våra ambitioner, vårt arbete, och för att bana väg för positiva förändringar i den egna gruppen, bland muslimer. Det enda skyddsrummet i det här fallet är antirasistiska organisationer och möjligheten att få utrymme i den antirasistiska rörelsen.

* Att journalister slutar ställa upp sina mikrofoner och kameror framför representanter för de stora muslimska organisationerna. Genom att göra detta ger man dem rollen som representanter för ”Sveriges muslimer”. Detta ser vi ofta. I nästan 10 år frågar man samma personer om det som muslimer generellt tycker, tänker, tror och gör. Vi förvandlas genom medierna till ett homogent kollektiv, eller nästan klonade kopior inför allmänheten, med ansikten som ser ut som det gäng som turas om på representantstolarna med sina barn, kusiner och vänner precis som i ett eget företag.

* Journalister måste skaffa mer kunskap och samtidigt se vilka personer de faktiskt lyfter upp som experter i frågan kring islamism, och enligt vilka grunder de gör det. Man ska definitivt undvika populister och lära sig att identifiera dem.

Kort sagt, vi, det vill säga de som jag kallar för muslimer i rävsaxen, har en rad barriärer framför oss innan vi slutligen når punkten där vi kan arbeta, och kämpa, emot extremism och destruktivitet bland muslimer. Okunniga journalister som söker dramatik, islamofober och muslimhatare i olika nyanser, populister och mycket annat måste man gå igenom… tills man äntligen kommer till målet – att göra något åt situationen! Man måste ha förståelse för den ställning som de flesta muslimer har idag, innan man säger att ”muslimer inte gör något åt det” eller ”det finns inga muslimer som kämpar emot islamism”.

Kunskap är en avgörande nyckel i kampen mot islamism

10564576_10152270485326479_1343602406_o

En liknande tabell gjorde jag för ca 5 år sedan och det är här har jag funnit grundproblemet:  Samhällsexperter i frågan kring islamisk extremism brukar ofta tala om alla islamist-grupper på ett ensidigt sätt, genom att förklara islamist-grupperna som nästintill identiska.
Allmänheten har sällan, eller nästan aldrig, fått upplysning om gruppernas likheter och skillnader, något som är väldigt viktigt.
Det finns hundratals olika islamist-grupper/-organisationer/-partier. Alla skiljer sig från varandra när det gäller ideologiska stjärnpunkter och olika sätt att använda religionen islam inom sina verksamheter. Deras grundideologi är oftast bestående av en enda pelare, av en enda Koranvers, eller hadith, som de har tolkat på egen hand.
När en del experter talar om Muslimska Bröderskapet, Al Qaida, Boko Haram, Tahrir, Hizbollah, Hamas, Al Shabab, ISIS etc., så känns det som att de talar om en och samma grupp, med samma mål, ideologiska grunder, religiösa övertygelse, samma grad av extremism och samma sätt att använda islam inom sin politik. Men så är det inte.
Mitt schema talar sitt tydliga språk: det finns ett enormt stort behov att fylla i de olika islamistgruppernas variation. I det här fallet behöver man massvis med tid och jag har många gånger önskat att ha några dagar med 70-80 timmar istället för 24.

Det krävs analys av förekommande tal och texter på islamistgruppernas hemsidor.
Det krävs notering av olika händelser kopplade till islamisternas olika aktioner.
Det krävs uppdatering och genomgång i varje analys, för att markera och upptäcka, islamist-gruppernas skillnad och likheter.

Detta är väldigt viktigt.
Utan arbete på det här sättet är det totalt omöjligt att stå emot, att ifrågasätta eller kritisera islamister – med målet att ogiltiggöra islamisternas röst i förhållande till vanliga muslimer, och att på detta sätt hindra flera islamist-anhängare.

Kunskaper inom islam som religion är också väldigt viktigt för oss som brukar ifrågasätta bokstavstolkare, vilka inte alltid är islamister, men som stärker islamisternas positioner, i vissa fall helt omedvetet. Komplicerat nog finns många strikt religiösa, så kallade bokstavstolkare, som inte tillhör någon islamist-grupp och som inte sympatiserar med något islam-politiskt parti. Men deras fyrkantiga syn på religionen hjälper, vare sig de vill eller inte, islamist-grupper att etablera sig lättare bland muslimer.
I denna kamp befinner man sig utanför den intellektuella debatt-plattformen. Man kan enbart motdebattera på religiös nivå. I det här fallet gäller det Koran-kunskaper och hadither, för att motsäga deras religionssyn, vilket jag ofta brukar göra under olika omständigheter och i olika sammanhang.

Islamofobernas kamp mot islamism är det farligaste

Det som jag ser som farligast i arbetet mot islamism är att en rad islamofober, exempelvis Jimmie Åkesson, vill positionera sig som kämpar mot islamism. Åkesson har tagit sig friheten att uppträda som en korsriddare i kamp mot jihadister, vilket bekräftas av, till och med, assyrier och har förklarats av Expo. Detta är farligare än man tror!
Det handlar alltså om en politiker som spelar med två extrema sidor för att få makten. Han ställer extrema muslimhatare, som ofta röstar på honom, mot extrema muslimer. På så sätt skapar man en fajt-plattform som inte kan sluta enbart med retorik. Nästa steg är våld och, till och med, väpnade konflikter. Det är skrämmande då vi allt oftare ser militära ambitioner bland sverigedemokrater och deras anhängare. Vi har skrivit om ”militanta sverigedemokrater” tidigare. En rad militära tendenser bland SD:are har avslöjats av IRM, Inte rasist, men… Det är farligt nog att skapa en plattform för korsriddare och jihadister.

/Ida Dzanovic

 

 

 

Våldtäkter och sharia

Sverigedemokraters syn på islam, sharia och våldtäkter debatteras just nu. I flera rasisters argumentation framstår det ofta som om sharialagar används för att förtrycka kvinnor. Men det stämmer inte.

Sharia-argument används för att förtrycka kvinnor i många länder. Men de används också i kampen FÖR kvinnors rättigheter.

M_Id_340093_Bosnian_war_rape_victims_suffer_in_silenceSharia betyder nämligen inget annat än Guds lag och som bekant kan man läsa Bibeln och Koranen som fan läser Bibeln och Koranen…

Ett exempel på hur sharia fungerar i länder där religiösa extremister styr är Jordanien. Där finns det en lag; Artikel 308 i Jordaniens lag, som ger våldtäktsmän möjlighet att undslippa straff genom att gifta sig med den våldtagne. Kvinnan får möjlighet att ta emot ”erbjudandet” om giftermål. De som dömer detta dömer enligt sharia och sitter oftast i så kallade ”shariadomstolar”.

Offren för denna drakoniska lag och liknande lagar är tyvärr många:

In Morocco, another young victim unfortunately did not survive the effects of her ordeal. Amina El-Filali, a 16-year old village girl chose to commit suicide through drinking rat poison rather than endure what she had told her parents was an unbearable marriage to the 23-year old man who had raped her. Her rapist was exonerated under Article 475 of the Moroccan penal code, the country’s equivalent to Article 308. Amina’s case shows that this abhorrent law and the problematic attitudes that condone it is an issue of wider regional significance, and not just limited to Jordan.  Sexual harassment and discrimination against women is endemic across the countries of the Middle East and beyond.

Lagen är vidrig, utan tvivel!

Motståndet mot tyranniet

De som är emot Jordaniens ”våldtäktslag” baserar också sina argument i sharia:

”Since forced marriages are null and void in Islamic law, Sharia judges could take a firmer stand and question the victims if they are being forced into marriage,” Sabbagh added.

Eftersom påtvingade giftemål strider mot sharia bör shariadomstolarna vara MOT att tvinga kvinnor att gifta sig med våldtäktsmännen, anser de.

Vi ska kika vidare på detta från ovanstående artikel i Jordan Times:

MP Wafaa Bani Mustafa, has (Jerash, 1st District), who has served in two consecutive parliaments, said Article 308 “basically allows the continuation of rape within the family and must be eliminated”.
At a local conference in October, judges and legal experts revealed that in the 99 cases of suspected rape reported until the end of June this year, 95 per cent of the perpetrators managed to avoid punishment by marrying their victims.
Lawyer Ahmad Najdawi, who has been in practice since 1971 and served as a judge on the Criminal Court, pointed out that Article 308 comes from the French Napoleonic Penal Code.
“Obviously, Article 308 and many other articles in the Jordanian Penal Code are derived from the Napoleonic Penal Code and do not relate to our Islamic Sharia that calls for protecting and raising the standards of women,” Najdawi explained.
“This article should be scrapped or amended, because basically it represents a reward for the rapist,” he said…
Sharia (Islamic law) professor at the University of Jordan Abdulruhman Kilani said allowing sex offenders to marry their victims contradicts the main purpose of marriage, which is to form stable families.“Such marriages are unjust and against Sharia, which calls for building a family without being forced into marriage,” Kilani said.
Turning to Article 308, she said the Sharia position in this regard is clear; the problem is with its application by Sharia judges.
“Since forced marriages are null and void in Islamic law, Sharia judges could take a firmer stand and question the victims if they are being forced into marriage,” Sabbagh added.
“We believe that such a law should not exist in a moderate and civilised country like Jordan,” Morcos added.
For her part, Bani Mustafa pledged to raise the issue within her Lower House bloc in the hope that “this article and other discriminatory articles will be eliminated from the Penal Code and the Personal Status Law”.

Sharia används alltså av några för att rättfärdiga våldtäkter på kvinnor och andra använder sharia för att försöka stoppa och förhindra våldtäkter!
När Sverigedemokrater påstår att sharia är ”ondskefullt” så dömer de också ut kvinnorrättskämparna som onda!

Läs mer om Artikel 308 i Jordanien här:
Call for scrapping Article 308, ”Jordan Times”
Outrage over rapelaw, ”Global Post”
95% of rapists go unpunished under disputed Penal Code provision, Jordan Times
Article 308, ”You in Jordan”
UN report (PDF)

Läs om Artikel 475 i Marocko här (en lag som liknar Jordaniens):
Rape law in Morocco, Global Post
Morocco to change rape law, Al Jazeera
Rapport om Marocko, UNICEF

Stora jihad vs lilla jihad!

Personer som försöker smutskasta islam och muslimer pekar ofta på ordet jihad. Det påstås tyvärr ofta att ordet jihad endast betyder krig, väpnad kamp och terrorism mot de otrogna.

Det är bara det att jihad är ett ord med flera betydelser. Profeten Muhammed slog fast att det fanns två olika jihad, ‘stora jihad’ och ‘lilla jihad’. Lilla jihad var att försvara tron (med vapen om så behövdes), stora jihad var att ständigt i vardagslivet vara högst medveten om – och att ta striden mot – ”onda böjelser” inom sig själv.

Inom kristendomen har orden ”strid” och ”krig” använts på exakt likadana sätt. Tidigare pratades det ofta om ”krig” för att försvara kristendomen (och bre ut den) och andligt krig. Idag har begreppen ”andlig strid” och ”andlig krigare” överlevt. När personer velar över en viktig valmöjlighet, tvivlar och tvekar, brukar vissa kalla det för ”en strid mot sig själv” eller ”en inre kamp”. Det sistnämnda är samma sak som muslimers ”stora jihad”.

Det finns med andra ord ingen anledning för att vara rädd för ordet jihad. De enda som pratar om ”lilla jihad” och ”militant jihadism” som viktigast är ett fåtal bokstavstroende extremister på ett fåtal platser långt borta från Sverige.

Hur viktigt är då stora jihad i proportion mot lilla jihad? Ett av exemplen på detta framgår i ett citat från profeten Muhammeds kusin, där han skriver vad Muhammed sade om att män bör hjälpa till i hemmen:

”Den som hjälper sin familj och inte är motvillig mot att göra husets arbeten, han kommer att av Allah belönas med att skrivas in i martyrernas bok på daglig basis och få samma belöning som 1000 martyrer.
[…]
Den man som hjälper sin fru han kommer att få samma belöning som den som:

  • fastat i ett år och
  • varit vaken hela natten för att be
  • detta multiplicerar du med antalet hår på hans kropp.

Han kommer även att belönas med samma status som de tålmodiga, som Profeten David och Jakob och Jesus, oh Ali!
[…]
En timmes hjälp för ens familj är bättre än tusen år av tillbedjan och tusen Hajj och tusen Umras. Det är även bättre än att släppa fri 1 000 slavar, bättre än att slåss i 1 000 slag för Allah, bättre än att besöka 1 000 sjuka, bättre än 1 000 fredagar, bättre än att delta i 1 000 begravningar, bättre än att släcka 1 000 personers törst, bättre än att ge 1 000 fattiga kläder och bättre än 1 000 officerare som slåss i Allahs namn. Det är även bättre än att ge 1 000 dinarer till de fattigaste av de fattiga och bättre än att läsa hela Toran, Zabur, Bibeln och den heliga Koranen.”

Den som hjälper till med disken och städning hemma gör alltså en välgärning inom islam.

Så stort är alltså ‘stora jihad’ och så litet är ‘lilla jihad’!

Intervju med Mehrako Masifi

Intervju med Mehrako Masifi, initiativtagare till  www.hatbrott.se som bland annat samlar vittnesmål om rasismen mot muslimer i Sverige.

Mehrako Masifi

Motargument: Berätta gärna för oss om dig själv

Masifi: Jag jobbar som forskningsassistent på Stockholms universitet, gift med min bäste vän Mohamed som jobbar som polis. Brinner för frågor gällande mänsliga rättigheter och ägnar väldigt mycket av min fritid åt att jobba ideellt med dessa frågor.

Motargument: Vad var din drivkraft och inspiration till att starta Hatbrott.se? 

Mehrako
Mehrako Masifi

Masifi: Jag har alltid varit engagerad i olika samhällsfrågor och har alltid ansett att det är en plikt att engagera sig för en bättre värld.  När jag år 2008 gjorde en enkätundersökning bland unga muslimer om hatbrott så var resultatet nedslående. 250 personer besvarade enkäten: över 90% av de som svarat hade blivit utsatta för hatbrott p.g.a. sin tro, ca 70% av de drabbade var unga kvinnor med sjal.  Resultatet blev drivkraften som fick mig att försöka finna en lösning på hur man kan jobba vidare med hatbrott och synliggöra problematiken. Enkätundersökningen blev startskottet till Hatbrott.se 

Motargument: Vad sysslar man med i Hatbrott.se? 

Masifi: Vi hjälper dig som brottsoffer med att bl.a. informera dig om dina rättigheter, göra en anmälan och även att följa upp ditt ärende. Är du osäker på om du blivit utsatt för ett hatbrott så kan du höra av dig till oss för gratis rådgivning.

Många vill inte vända sig till polisen direkt för att göra en anmälan. Därför har vi en enkät på hemsidan som underlättar för alla att göra en anmälan till oss och vi i vår tur gör en polisanmälan. Vi sköter allt det administrativa och följer upp fallet åt dom. 

Vi har även ett telefonnummer man kan ringa eller skicka sms till om man behöver juridisk rådgivning. Man lämnar ett meddelande och förklarar vad det är man behöver hjälp med så ringer vi upp och har som målsättning att göra det inom 24 timmar.

Jag vill passa på att lägga tyngd vid att all hjälp som ges till den/de som söker hjälp hos oss sker kostnadsfritt, den enskilde kommer inte att utkrävas några som helst kostnader för den hjälp han/hon får. Vi anordnar även utbildningar för att utbilda folk om deras rättigheter.

Motargument: Hur ser rutinerna ut från det att ni får in ett fall? Hur samlar ni info? Gör ni polisanmälningar? 

Masifi: Om någon hör av sig till oss och informerar oss att de har blivit utsatta för hatbrott/diskriminering så brukar vi antingen be de fylla i enkäten på vår hemsida eller maila oss där de får besvara vissa frågor. Baserat på den information vi får in kan vi avgöra om det är ett fall vi kan hjälpa till med eller om ärendet går att driva vidare juridiskt.

Majoriteten av våra fall kommer in via hemsidan men det händer att vi gör personliga intervjuer med personer som har råkat ut för hatbrott när vi märker att det är ett fall som skiljer sig från mängden. Vi hjälper till att göra en polisanmälan för de som vill ha hjälp med det. Majoriteten vill tyvärr inte anmäla utan vänder sig till oss mer för att vi ska få kännedom om det som skett och att deras berättelse ska komma med i rapporten.

Motargument: Varför är det viktigt att anmäla?

Masifi: Det är viktigt att anmäla för att synliggöra hur omfattande hatbrott mot muslimer är. Det är väldigt viktigt att komma åt alla mörkertal för att kunna driva dessa frågor och sätta press på politiker. Muslimer tillhör nog den grupp som är väldigt dåliga på att anmäla och det är väldigt synd eftersom vi gör oss själva en björntjänst.

Av de 241 fall vi har fått in har endast två valt att anmäla, det betyder att 239 aldrig hamnar i statistiken och skulle falla bort i glömska om vi inte skulle ge ut en rapport nästa år.

Man måste i första hand värna om sina egna rättigheter innan man kräver att någon annan ska göra det och ett steg i rätt riktning är att börja anmäla. 

Motargument: Kan du berätta om utbildningsdagen ni hade anordnat i Tensta Träff, vilka var föreläsarna och temat på utbildningen?

Masifi: Vi hade tre superduktiga föreläsare som tog publiken med storm. Alex Bengtsson, Maria Knutson och Naiti Del Sante. Temat var ”Vilka rättigheter har jag?”. Utbildningsdagen blev en succé och trots att det var en hel dag (lördag dessutom) så var det otroligt många deltagare som kom och variationen var stor bland deltagarna. 

Det som överraskade mest var deltagarnas respons, många mailade oss i efterhand och man blev rörd av deras ord och uppskattning. Många tyckte att Alex Bengtsson var en klar favorit och deltagarna blev överraskade av hans föreläsning om antirasism. 

Flera städer har hört av sig till oss, efter att ordet spridit sig om succén, och vill att vi ska föreläsa även hos dom. Så vi ser framemot att dela med oss av våra kunskaper och förhoppningsvis utbilda folk så att de kan värna om sina rättigheter.

Motargument: Hur ser planerna ut för framtiden?

Masifi: För kommande år är tanken att vi ska ge ut en rapport över de fall vi har fått in från 2013, tanken är också att vi framöver skall ge ut en årlig rapport över alla fall vi får in.

Vår målsättning för 2014 är att vi i Göteborg och Malmö kommer att ha samma utbildning som vi hade i Tensta.
Här i Stockholm väntar flera överraskningar, nästa termin kommer vi avslöja våra planer.
 

Motargument: Kan du ge oss några ex på de fall ni har fått in?

Masifi: Båda fallen är från två unga tjejer.

Fall 1: Detta hände mig i sommar. Satt på spårvagnen och pratade i telefon när en man/kille som var 30+ börjar ropa att jag måste ta av mig slöjan och visa håret. Jag blir förvånad och frågar, ursäkta mig? Han upprepar ”TA AV DIG SLÖJAN!”

Han tittar på mig med hatiska blickar. Fortsätter gapa och förolämpa mig tills han går av. Inte lång tid efter så går jag förbi en uteservering när en man återigen börjar skrika att jag ska ta av mig slöjan och visar sitt hat tydligt mot mig och slöjan.

Fall 2:Jag var på väg till Barnavårdscentralen med min dotter som nyss fyllt ett år.När jag stiger på bussen så hör jag någon säga, ”du är så jävla ful”.Jag fäste mig inte vid det eftersom jag tänkte det kan inte vara till mig, men så hörde jag att hon höjde rösten och tittade på mig. Hon upprepade ”Du är så jävla ful, åk hem till ditt land om du vill bära sjal!”

Jag blev väldigt ställd och visste inte hur jag skulle reagera. Jag ville inte skapa en situation där min dotter skulle känna av att någonting var fel. Bussen var fullsatt och ingen sa ifrån utan de låtsades som ingenting hade hänt. Jag tittade på min dotter och låtsades också som ingenting ägt rum eftersom jag inte vill utsätta mitt barn för obehag men kände stor sorg inombords och kände hur mina tårar rann ner.

Känslan av vanmakt och vemod fyllde hela mitt inre. Hade min dotter varit äldre hade jag agerat med en gång och sagt ifrån framför allt för min dotters skull så att hon ska se och lära att man inte ska ta emot skit från någon.

Ingrid Carlqvist: ”Hitler hade varit stolt över antirasisterna!”

Gästinlägg av Slutpixlat

I en sedvanlig ganska verklighetsförvriden ledarartikel från den snart hädangångna islamofoba hat-och rasistsajten Dispatch International så tar dess ledarskribent Ingrid Carlqvist bladet från munnen återigen.

”Hitler kallade det Große Lüge – den stora lögnen. I Mein Kampf förklarade han hur effektiv den är: ”De stora massorna i ett land är alltid mera redo att falla offer för Den stora lögnen än den lilla, eftersom de själva bara småljuger och aldrig kan föreställa sig att någon är fräck nog att totalt förvränga sanningen. Hitler skulle ha varit stolt över de svenska politikerna och anti-rasisterna.”

”Den stora lögnen har legat som en våt filt över Sverige i många år. De stora massorna tror fortfarande på den (som Hitler förutspådde), men vi är fler och fler som börjat ta reda på fakta själva och gör vad vi kan för att sprida upplysning till svenskarna. Då drabbas de politiskt korrekta storlögnarna av Den stora paniken.”

Hur nu Ingrid Carlqvist lyckas med att få till det med att Hitler skulle vara stolt över antirasisterna vet nog bara hon själv. Den Carlqvistska associationsförmågan är ju inte alltid den bästa.

Och sen att svenskarna skulle ha fallit offer för den stora lögnen är i sammanhanget ett ganska patetiskt uttalande från en som verkligen har fastnat i en av de största av alla lögner. Sin egen!

Men vi är fler och fler som börjat ta reda på fakta själva och gör vad vi kan för att sprida upplysning till svenskarna.

Nog vet vi att Carlqvist gör allt för att sprida sin ”fakta” till svenskarna. Dessa ”fakta” är dock många gånger grundad på konspirationsteorier och hämtade från mycket tvivelaktiga källor.

I Carlqvists slutkläm, i sin så kallade ‘ledarartikel’, förvirrar hon till begreppen än mer och kallar sig dessutom för yttrandefrihetskämpe!?

Vore det inte mycket enklare för oss alla om de politiskt korrekta, i stället för att ständigt kalla oss yttrandefrihetskämpar för rasister/nazister/fascister, att de erkände att det är just det de själva är? Och att det är därför de till varje pris vill få tyst på oss som vägrar leva i Den stora lögnen.

Vore det istället inte mycket enklare för oss alla, om Carlqvist själv erkände vad hon egentligen är? En islamofob rasist som lever i sin glasbubbla av fördomar. Då slapp hon ju åtminstone hyckla om vem hon egentligen är.

Släng av dig den av fördomar, islamofobi och främlingsfientliga våta filt du bär Ingrid.

Sen är det märkligt att Carlqvist ständigt säger sig sitta inne med sanningen och att alla andra inte gör det? Och detta oavsett hur överbevisad hon gång på gång blir om hur fel hon har.

”Vem som helst kan fela, men ingen utom dåren framhärdar i sina fel.” Cicero

/Curt Latinosson för Slutpixlat
Gästinlägg av Slutpixlat

Myt: Kusingifte

I Sverige är kusingifte tillåtet. Det finns ingen lag mot det i Sverige. Äktenskap och sexuellt umgänge mellan personer som är i direkt upp- eller nedstigande led besläktade med varandra är förbjudet i lag. Sexuellt umgänge mellan halvsyskon är däremot inte förbjudet och halvsyskon kan efter tillståndsansökning hos Länsstyrelsen få ingå äktenskap. Svensk rätt är alltså tämligen tillåtande på det här området.

MYT:

Kusingifte leder alltid till inavel

I andra länder, som har en lite annan tradition än Sverige, har ordet kusin en betydligt vidare innebörd.

Waldburg Ahnentafel
Anonymous / Foter.com / Public Domain Mark 1.0

Tänk till exempel på en man som har fyra fruar, och har barn med samtliga av dessa fyra fruar. Då är de barnen halvsyskon. Om samtliga av dessa barn växer upp och i framtiden skaffar barn med respektive make/makar, då får dessa kusiner stor variation vad gäller genuppsättning. Ganska stor skillnad jämfört med den snäva svenska innebörden av ordet kusin.

I vissa kulturer och språk så ingår i begreppet kusin ibland även mer avlägsna släktingar, som i Sverige kallas för syssling, tremänning, brylling, fyrmänning osv.

Läs även Motarguments artikel om inavel.

SD:s muslimhat som naziretorik

Byter man ut orden ‘muslimer’ mot ‘judarna’ och ‘islam’ mot ‘judendomen’ kan man se att Sverigedemokraternas retorik är lik den nazistiska mot judarna. På 1920-talet — innan förintelsen — resonerade många om judarna på ungefär samma sätt som SD idag gör mot muslimer. Och likt SD fanns det nazister med en aning mer ”rumsren” retorik, som fokuserade på sionismen, och så fanns det långt mer radikala. De mest radikala, som hattidskriften Der Sturmer, angrep inte bara judendomen och sionisterna utan alla individuella judar.
Så är läget idag, med SD som har både en mer rumsren falang, som sitter i riksdagen, och en mer öppet hatisk som Avpixlat och Exponerat.
SD:s Richard Jomshof höll ett anförande i riksdagen. Vi har i texten nedan bytt ut islam mot judendomen. Känn efter hur det känns, smaka på orden och jämför med historien. Du kan sedan se den inlänkade videon och lyssna på talet i original. SD kan på ytan verka skilja sig från brunskjortorna på 1920-talet. Men studerar man retoriken så ser man stora likheter i hur de presenterar sin fiendebild. Där antisemiter genom tiderna, och nazisterna, haft judar och judendom som fiendebild, har SD muslimerna och islam.
Thow the Nazi's Out!!Fru talman! I kommun efter kommun, i förort efter förort, i skola efter skola ser vi en ökad segregation, en ökad splittring. Vi kan se hur det växer fram parallella samhällen som en följd av de senaste årtiondenas massinvandring och mångkulturalism. Vi ser samma förändring runt om i Europa, i en rad olika länder.Det är kvinnoförtryck, patriarkala strukturer, hedersmord, slöjor och burkinis.

Det är krav på särlagstiftning, skolundervisning som anpassas och skräddarsys för att inte stöta sig med muslimer, shariadomstolar och djurplågeri.

Det är synagogor som sprider hat och förakt för våra demokratiska, jämställda och sekulära samhällen. Det är folk som tvingas fly undan hot och förföljelse och en växande rasism.

Det är stenkastning mot polis, stenkastning mot ambulans och brandkår och förortsupplopp. Det är svenska pojkar som misshandlas och rånas och svenska flickor och kvinnor som utsätts för överfalls- och gruppvåldtäkter. Det är människor som hotas, förföljs och till och med mördas för att de, som det heter, kränker Moses och judendomen. Det är terrordåd och självmordsbombare.

Undersökning efter undersökning visar att lojaliteten hos en växande andel judar i Europa ligger hos judendomen och inte hos det nya värdlandet. En undersökning från Frankrike visar att ungefär hälften av judarna i landet är mer lojala mot judendomen än mot Frankrike.

Det finns en undersökning från Storbritannien som visar att närmare 70 procent svarat att det är viktigare att vara jude än att vara britt. Det är i sin tur 40 procent som säger att de vill införa judiska talmudlagar i de delar av Storbritannien där judar är den dominerande befolkningsgruppen.

I Tyskland säger hälften av ungdomarna med Israeliska rötter i en annan undersökning att de inte ska anpassa sig utan leva enligt judendomen. Två tredjedelar säger att de aldrig kommer att känna sig som tyskar eftersom de ”inte hör hemma där”.

Jag är inte förvånad att segregationen och splittringen ökar.

Fru talman! Moses är ett föredöme för alla judar – ett föredöme i ord, ett föredöme i handling. Han kan och får inte kritiseras. Hade Moses varit en man av fred, hade mycket sett annorlunda ut. Men det var han inte. Moses var en krigsherre och erövrare som förde krig med allt vad det innebär. Han ska själv ha dödat. Det finns beskrivet att han vid ett tillfälle avrättade så många som 600 ickejudiska män med halshuggning. Vi vet att han överföll karavaner för att finansiera sin krigföring. Vi vet att tillfångatagna kvinnor och barn såldes som slavar.

Det innebär, menar jag, att Moses inte är ett dugg bättre än andra som också använt, eller som fortfarande använder, våldet som en väg för att nå sina mål.

Fru talman! Jag vill göra en jämförelse mellan Jesus och Moses, en jämförelse mellan judendom och kristendomen. Moses liv och gärning ligger till grund för islam. Om han nu var en erövrare som förde krig, avrättade krigsfångar, tog och sålde slavar, överföll karavaner och stal för att finansiera sin krigföring spelar det en oerhört stor roll för judendomen, dess framväxt, dess budskap, men också för dess utövare.

Om vi då jämför detta med kristendomens grundare, Jesus, förespråkade han ett motsatt budskap, ett kärleksbudskap, vilket också genomsyrade hans liv och gärning.

En jude som använder våld för att sprida sitt budskap finner stöd för detta hos religionens grundare Moses. En kristen som däremot använder våld för att sprida sitt budskap finner inget som helst stöd för detta, eftersom Jesus budskap kort och gott var ett budskap om icke-våld och kärlek.

Jag vill dra mig till minnes att när Jesus arresterades av romarna drog en av lärjungarna, Petrus, sitt svärd, varpå Jesus befaller honom att stoppa tillbaka det. Därefter spikas Jesus upp på korset. Jesus förlät också, som ni kanske minns, sina mördare. Det är en helt annan moral och logik än vad som finns inom judendomen. Jag menar att kristendomen och judendomen är varandras motpoler i mångt och mycket.

Det är inte nog med det. Judendom, som för övrigt betyder underkastelse, är inte bara en religion, utan också en ideologi med målet att detaljstyra, inte bara den enskilda människans liv utan också hela samhället. Man gör ingen åtskillnad på det världsliga och det andliga. Judendomen vill styra allt. Detta till skillnad från kristendomen, som för det mesta skiljer på det världsliga och det andliga.

Den judiska lagen, talmud, kan inte underställas de västeuropeiska ländernas lagar eftersom Torah och talmud är den enda lagen en jude ska följa. Då de alltid ska gälla finns det inget behov av någon lagstiftande församling. Jag menar därför att judendomen inte är kompatibel med frihet, jämställdhet eller demokrati. Ska man jämföra judendomen med något är det med andra totalitära ideologier som nazism och kommunism.

Fru talman! Det är dags att inse att judendomen skiljer sig från övriga världsreligioner genom sin utbredda och oerhörda fanatism…

Fru talman! Jag håller med om att människovärdet är okränkbart. Jag tycker att de mänskliga rättigheterna borde gälla allt och alla människor, men de gör inte det. Det är lite det som är min poäng här i dag. Tittar man på de länder där människovärdet kränks som mest är det till exempel i stora delar av den judiska världen. Det kan vi inte komma ifrån.

Jag tycker att det är fruktansvärt. De människor som vill någonting annat och vill känna frihet ska få vårt stöd. Men de lär inte gynnas av att vi inte vågar diskutera det jag anser vara kärnan i judendomen. Judendomen borde genomgå en upplysning på samma sätt som kristendomen gjorde.

Sharia som lag i svenska domstolar

Gästinlägg från Politifon

På senare tid har det uppmärksammats på muslimfientliga bloggar att islamisk rätt tillämpas i Sverige. Att det används som en del i beskrivningen av Sverige som gradvis alltmer islamiserat kan och bör ifrågasättas. I anledning av detta har vi skrivit en kort redogörelse för när och inom vilka gränser sharia kan tillämpas i svensk domstol. Vi väntar oss att en mer omfattande rapportering om internationellt privaträttsliga fall med islamisk prägel kommer att företas från såväl muslimfientligt som generellt nyfascistiskt håll.

 

Sharia som lag i svensk domstol

Ibland är rättsförhållanden ingångna eller stadgade i utländsk lag men görs gällande i Sverige. Det ger upphov till lagkonflikter och fordrar tillämpning av lagvalsregler. Rättsområdet som omfattar detta på civilrättens planhalva kallas för internationell privaträtt.

Denna rätt är baserad på en mängd rättskällor, från traditioner rörande hövlighet suvärena stater emellan, så kallad comitas gentium, till folkrättsliga traktater och tydlig inhemsk lag. Den avgränsas av vad som kallas för ordre public-förbehållet. Ett utländskt rättsförhållande är endast möjligt att genomdriva i domstol om det inte är i strid med inhemsk ordre public, eller den inhemska rättsordningens anda. Det betyder att ett åberopat utländskt rättsförhållande eller en utländsk rättsregel kan avvisas av domstolen om det strider mot grunderna för den inhemska rättsordningen.

Det finns många goda anledningar till att ålägga domstolarna att respektera och tillämpa utländsk rätt. Bland dessa återfinns värdet i ett smidigt affärsliv över nationsgränser och att konsekvenserna av att människor flyttar mellan stater och tar sina inbördes förhållanden med sig, såsom äktenskap eller arvsrättsliga förordnanden.

I islamisk rätt finns en mängd regler som ter sig främmande för svensk rättskänsla. Ett exempel är månggifte, en fråga som väcker starka känslor i Sverige. När politiska organisationer lyft månggifte i idédebatt har det resulterat i massmedial storm och det finns en stark värdekonservativ strömning här som avgränsar äktenskapsinstitutet till två parter. Det är också stadfäst i svensk lag att det är ett äktenskapshinder att en person redan är i ett äktenskap samt att det är straffbelagt att kringgå sådant äktenskapshinder och äkta ännu en person, så kallat tvegifte.

Den islamiska diskussionen om månggifte är mångfacetterad och det råder ingen enighet om hur Koranens stadganden bör förstås. I Tunisien är månggifte sedan femtiotalet förbjudet med hänvisning till koranisk grund, det som anförs är två koranställen där det ena säger att en man får äkta flera hustrur om han kan behandla dem lika (vers 4:3) och det andra kan förstås som att sådan likabehandling är en omöjlighet (vers 4:129). Den förstnämnda versen är den som tillåtande av islamiskt månggifte vanligen stöds på, något som är implementerat i exempelvis Saudiarabien.

Om en muslim och hans fyra, i sitt hemland lagligen äktade, hustrur flyttar till Sverige och vill göra sina äktenskapliga relationer rättsligt gällande beror det givetvis av omständigheterna i det konkreta fallet, och vad anspråket är, hur det utfaller. Frågan om huruvida svensk domstol skulle erkänna det polygama äktenskapsinstitutet kan dock bedömas som ett teoretiskt fall i sig. Vi förutsätter att alla fyra äktenskapsrelationerna ingicks utan anknytning till Sverige, finns anknytning blir saken en annan och något mer komplicerad. I Sverige är tvegifte kriminaliserat, men i den internationella straffrätten, alltså de regler som styr när en gärning begången i ett annat land är straffbar här, krävs vad som kallas för dubbel straffbarhet för att straff ska kunna utdömas i svensk domstol.

Det innebär att en förutsättning för att den saudiske mannen (eller någon av hans hustrur) ska kunna fällas här för tvegifte också måste kunna fällas för samma brott i den utländska jurisdiktion där äktenskapet ingicks. Då hans äktenskap är lagligen ingångna i den utländska jurisdiktionen är det inte möjligt att straffa honom (eller någon av hans hustrur) för tvegifte här.

Då äktenskapsrelationerna ingåtts utan anknytning till svensk rätt finns heller inget svenskt lagstöd för att underkänna dem och de bör därför erkännas som giltiga i svenska domstolar. Skulle istället en svensk domstol upplösa något eller flera av mannens äktenskap vore det i sig grymt och antagligen smärtsamt för de berörda parterna, vilket starkt talar emot en sådan rättstillämpning.

Något om morgongåva

I islamisk familjerätt är äktenskapet ett avtal. Bakgrunden till det är antagligen att de förislamiska sedvänjorna innebar att kvinnan var mannens egendom och också något som kunde ärvas, en ordning som profeten Muhammed fann otillfredsställande, eller fick uppenbarat för sig var ogudaktig, beroende på perspektiv. Den islamiska traditionen stadgar istället att makarna i ett äktenskap är relativt jämbördiga parter som har förpliktelser och förmåner gentemot varandra (se vers 4:19 i Koranen). En del av detta som islamisk rätt ärvt från förislamisk sed är morgongåveinstitutet (i fiqh benämnd mahr). Ursprungligen var det antagligen något slags köpeskilling, något som med islams inträde ändrades till att vara en skänk från mannen till kvinnan vid ingående av äktenskapsavtalet. Antingen för att överföras vid det tillfället, vid äktenskapsskillnad eller annan tidpunkt i relation till händelser i äktenskapsrelationen.

Ofta är det utformat så att makan teoretiskt kan utkräva morgongåvan när som helst under äktenskapet. I praktiken är det däremot vanligen i samband med äktenskapsskillnad som kravet görs gällande. Det kan också ske i samband med makans frånfälle att hennes arvingar gör gällande att de har rätt till den egendom som givits som morgongåva.

Det förekommer också att islamiska äktenskapsavtal inte specificerar omfattningen av morgongåvan, varvid det vanliga i sharia är att en morgongåva motsvarande vad kvinnor i samma sociala ställning typiskt sett erhåller utdöms.

Med en immigration av muslimer till Sverige följer också att regler av det här slaget aktualiseras i svenska domstolar. Inte bara genom immigrerade äktenskapsavtal utan även till följd av att islamiska samfund erhållit vigselrätt och upprättar äktenskapsavtal enligt sharia.

Det har hänt vid en mängd tillfällen att tvist om islamisk morgongåva väckts i svensk domstol. Ett relativt välkänt fall där så skedde och iransk civillag, vilken är en implementation av sharia, lades till grund för prövningen är RH 2005:66. Makarna hade anknytning till Iran och mannen begärde äktenskapsskillnad i Sverige. Makan krävde då att utfå sin morgongåva enligt äktenskapsavtalet. Då morgongåveinstitutet här avskaffades under tjugotalet genom en reform av giftermålsbalken är det ett så kallat typfrämmande rättsinstitut, alltså ett rättsligt institut som saknar motsvarighet i svensk rätt.

Hovrättens och tingsrättens resonemang landade i att den jurisdiktion som ägde giltighet var den iranska shariaimplementationen och dömde att mannen skulle utbetala morgongåvan till kvinnan, ett belopp motsvarande ungefär en kvarts miljon kronor. I praktiken tillämpades alltså islamisk lag i svensk domstol. Det kan anmärkas att morgongåveinstitutet i det fallet behandlades som en utjämning av makars förmögenhetsförhållanden. Ett annat sätt att betrakta det är att se på äktenskapsavtalet som ett förmögenhetsrättsligt avtal, vilket i sådant fall skulle kunna medföra att svenska regler för jämkning och avtals ogiltighet aktualiseras. Här finns en betydande osäkerhet kring vad som är en korrekt rättstillämpning, varför rättsvetenskaplig forskning på området är såväl behövlig som spännande.

Något om äktenskapshinder och arvsrätt

Givet det ovanstående om ordre public kan det vara intressant att påpeka något om äktenskapshinder på grund av släktskap och arvsrättsfrågor. Det lyfts ofta fram i den islamofoba diskursen att islam tillåter kusingifte, inte sällan i kombination med utredningar av vad det kan innebära för intelligenskvot, fertilitet, ärftlig sjukdom eller andra potentiella negativa konsekvenser av reproduktion i sådana förhållanden.

I Sverige är kusingifte tillåtet. Även om det sannolikt finns ett utbrett folkligt misstänkliggörande av sådana relationer är det ändå lagligen tillåtet. Äktenskap och sexuellt umgänge mellan personer som är i direkt upp- eller nedstigande led besläktade med varandra är förbjudet i lag. Sexuellt umgänge mellan halvsyskon är däremot inte förbjudet och halvsyskon kan också efter tillstånd från Länsstyrelsen ingå äktenskap. Svensk rätt är alltså tämligen tillåtande på det här området.

Avseende arvsrätt finns i en del islamiska rättstraditioner ett stadgande om att en kvinna har rätt till hälften av den arvslott som tillfaller hennes bröder. Historiskt är det fråga om en kvinnoemancipatorisk reglering, som visades ovan var inträdet av islam något som tilldelade kvinnan ställning som rättssubjekt och i förlängningen medborgerlig status. Att halv arvslott är något som i ett västerländskt perspektiv idag framstår som främmande och ojämställt är även det en värdering präglad av historia och förtar inte det emancipatoriska draget hos tidig islam. Talande för detta är den relativt utförliga behandling som arvsrätt erhåller i Koranen, vid sidan av hadither där det sägs att profeten Muhammed förordade studier och spridning av islamisk arvsrätt. Antagligen uppfattade han det själv som en uttryckligen civiliserad och innovativ sak att tilldela kvinnor arvsrätt.

Vi utelämnar här en del detaljer som en domstol skulle behöva hantera i ett faktiskt fall och begränsar redogörelsen till en skiss. Om en arvstvist med bakgrund i en rättsordning baserad på sådan shariaförståelse görs gällande i Sverige blir det aktuellt att utreda hur den islamiska arvsrätten förhåller sig till och i vilken mån den ryms inom svensk rätt. De svenska arvsreglerna är relativt komplicerade, en följd av att de dels är åldersstigna och dels att de avser skildra matematiska förhållanden med en åldrig och juridisk terminologi.

Svensk arvsrätt stadgar att arvinge har rätt till vad som kallas för laglott. Den är en halv arvslott, och kan utkrävas oavsett vad exempelvis ett testamentariskt förordnande (ett testamente) föreskriver. Det betyder bland annat att en arvlåtare i Sverige inte kan göra sina arvingar helt arvlösa. Detta sätter också en nedre gräns för hur liten andel av ett arv en arvtagare kan erhålla. Ordre public sätter alltså här en nedre gräns för hur liten andel av ett arv en kvinna i ett islamiskt arvsförhållande kan ha rätt till, oavsett vad de islamiska reglerna innebär i det konkreta fallet.

Det diskuteras då och då huruvida laglotten bör avskaffas, vanligen med hänvisning till att envar bör ha rätt att fritt råda över sin egendom och därmed också vara fri att testamentera sin egendom till vem eller vilka som helst. Om en sådan ordning införs i svensk rätt skulle detta potentiella hinder för tillämpning av islamisk arvsrätt undanröjas, en lite oväntad konsekvens av implementation av liberal ideologi.

Sammanfattningsvis

Som torde framgått ovan kan kontakten mellan sharia och svensk rätt aktualisera intressanta och komplicerade juridiska frågor, och att även typfrämmande rättsinstitut såsom morgongåvan eller påstått kvinnoförtryckande shariaregler är möjliga att lägga till grund för prövning i svensk domstol. Detta till följd av att ordre public, den svenska rättsordningens grunder, tillåter förmögenhetsöverföringar av det slag som shariareglerna stadgar. Till och med det kontroversiella institutet polygami kan erkännas i svensk domstol under vissa omständigheter, likväl som det vanligen klanbaserade kusingiftet som så ofta anförs till klander av islam.

I en rättspolitisk diskussion kan det ifrågasättas om detta är acceptabla konsekvenser av gällande rätt. Talande för den islamofoba diskursen är att inget av vad den tar upp lyfter den rättsliga verkligheten i vare sig Sverige eller någon annan stat i relation till invändningarna mot sharia. Skillnaden mellan en islamkritiker och en muslimfientlig hetsare är typiskt sett graden av verklighetsförankring, där det rent faktiskt är tillåtet i Sverige att testamentera till kvinnlig arvtagares nackdel eller att äkta släktingar och det rimligen bör tas i beaktande vid utformningen av en kritik från just det svenska perspektivet. Allt annat är en diskursiv diskriminering av muslimer.

Den som är intresserad av mötet mellan sharia och svensk lag bör ta del av den rättsvetenskapliga forskning som Bogdan, Sayed och Jäntärä-Jareborg företagit. Se den här artikelns noter för en stor mängd tips, och läs artikeln för att få en väsentligt fylligare bild av vad vi har behandlat ovan. Att internationell privaträtt inte är begränsat till islamiska regler torde vara uppenbart, en följd av de reglerna är att även israeliska regler som är ett utflöde av mosaisk lag eller andra utländska rättsregler under vissa omständigheter kan läggas till grund för domstolsprövning i Sverige.

/ Elwa Ninpo — Politifonen

Vi blev varse om att även Motargument har skrivit på ämnet. Läs också deras artikel:

ABC om svensk arvsrätt för folk med fobi för muslimer

Kristallnatten – Fascismen fortfarande ett aktuellt hot

Gästinlägg av Yasri Khan, Svenska muslimer för fred och rättvisa

Hatet finns alltid nära till hands. Det verkar vara den enklaste vägen att ta till väga när man är frustrerad. Istället för att ta ansvar så är det enklare att skylla ifrån sig på andra.

LouisaH2Politisk förföljelse mot “oönskade medborgare” var ett viktigt tecken på det som komma skulle. Under en viss period var det många som valde att titta bort och förneka hotet.

Idag, 75 år senare, verkar det som att historien åter kan komma att upprepa sig. Nationalistiska och högerextrema grupper organiserar sig runtom i Europa. De tar plats i folkvalda församlingar och sprider sitt förakt för människor som inte ser ut som dem.

Om Sverigedemokraterna inte är ett rasistiskt och antimuslimskt parti, vad är då bland annat anförandet i riksdagen av Sverigedemokraternas rättspolitiska talesperson Richard Jomshof den 16 oktober 2013?

Normaliseringsprocessen av Sverigedemokraterna går väldigt fort. Bara för att Sverigedemokratiska ledare är duktiga på att vinkla sanningar innebär det inte att man ska ta dem på orden. I veckans SVT debatt, debatterar t.ex en av SvDs ledarskribenter för att Sverigedemokraterna inte är främlingsfientligt.

Min fråga är då — vad sysslar Sverigedemokraterna med? Vad är då målet med just detta anförande och andra åsikter från SD?

Den version av Islam som Richard Jomshof målar fram är en aktiv avhumaniseringskampanj. Här sammanblandas en massa olika samhällsutmaningar och han försöker aktivt att koppla det till Islam. Brott är brott, oavsett vem som utför det och där ska inte etnicitet vara en avgörande faktor.

Hans förvrängning om den ‘förebild’ som han anser att många muslimer har är skrämmande propaganda.

Tänk om man skulle byta ordet islam mot judendom och muslim mot jude. Det skulle klinga väldigt illa. Av den anledningen så åminns kristallnatten, 75 år senare. En symbolisk dag för att påminna oss den politiska förföljelsen som åtföljdes av en av mänsklighetens värsta brott. Idag har den nått Sveriges riksdag.

Frågan är när den får terrorisera människor fritt på Sveriges gator?

Jag hoppas svaret på den frågan är aldrig. Men det svaret kräver förpliktelser. Det kräver mod, det kräver att vi står emot och gör en kraftansträngning för att mota tillbaka den mark vi förlorat. Det innebär att vi behöver gå samman oavsett religiös tillhörighet, etnicitet eller kön för att kämpa för det samhälle som vi tror på.

Förbundsordförande,

Yasri Khan, Svenska muslimer för fred och rättvisa

9 November 2013

Är islam kvinnoförtryckande?

— Jag skall inte låta någon av er som arbetar och strävar, vare sig man eller kvinna, se sin strävan gå förlorad — ni är alla av samma rot och skall lönas på samma sätt.

(Sura 3:195)

Kvinnan inom Islam är en brännhet fråga och ett slagträ i debatten om den så kallade islamiseringen. Hon är så pass viktig att Sverigedemokraterna och counterjihadrörelsen gjort det till sin hjärtefråga att sprida ut myter om islams påstådda kvinnoförtryck. Det finns tydliga mönster mellan myterna och dessa organisationers övriga politiska agenda.
Eid in the SquareAtt påstå sig försvara kvinnans rättigheter för att få tillfälle att bedriva smutskastning mot en religion och dess utövare är ett gammalt beprövat trick. Ett trick som används i flera frågor, till exempel påstå sig stå för mjuka värden för att få chans att genomföra en dold agenda. SD:s utsaga om deras ‘hjälper fler i närområdet’ är ett sådant trick. De driver sådana frågor för att med hjälp utav det stoppa invandringen till Sverige. Samma med frågan om kvinnoförtrycket inom Islam.

Vad är själva myten?

Islam är en kvinnoförtryckande religion, skriver, säger, talar och debatterar bland annat Sverigedemokraterna och deras anhängare på internet. För att kunna uttala sig behöver man bena ut vad Islam har för kvinnosyn och om kvinnoförtrycket stämmer. Till min hjälp kommer jag ha flera olika källor. Givetvis kommer jag att använda mig av Koranen, den heliga boken som muslimer följer. Jag har använt en svensk tolkning av Mohammed Knut Bernström. En annan källa som jag använder mig utav är ”99 frågor om Islam”, en bok som är sammanställning av frågor som lärare och forskare vid den religionshistoriska avdelningen på Lunds universitet möter från allmänheten.

Koranversen i inledningen kommer från Tredje Suran, men de flesta referenser som finns om kvinnan inom Islam finns i Sura fyra som heter AN-NISÂ som betyder kvinnor. Koranversen ovan tog jag för att illustrera Guds (Allahs) generella syn på kvinnor och män — de kommer från samma rot och skall lönas på samma sätt. Detta att jämföra med Bibeln där kvinnan kommer från mannens revben och där hon per definition är en del av mannen, inte egen utan en del. Koranen säger att mannen och kvinnan kommer från samma rot, att de är egna men också samma.

Hur ska vi reda ut kvinnosynen inom Islam?

För att kunna diskutera måste vi först sära på två olika saker. Dels på vad Islam lär ut och dels på vad Muslimer gör (Islam.se). Detta är två väsentliga skillnader som är relevant i alla sammanhang. Om vi ska tala om kvinnosynen inom kristendomen måste vi gå till ursprunget, bibeln, för att se vad kristendomen lär ut. Inte låta patriarkala uttryck från kristna utövare bestämma vad svaret ska bli. På samma sätt måste vi förhålla oss till Islam. Vad lär Islam ut? Självklart finns det ett kvinnoförtryck i och med de patriarkala strukturerna, men patriarkatet är internationell och mångkulturell och inte något särskilt för muslimer.

Om ni är rädda att inte kunna behandla de faderlösa med rättvisa, tag då andra kvinnor som är tillåtna för er till hustrur — två eller tre eller fyra; men begränsa er till en enda om ni inte tror er om att kunna behandla dem alla lika.

(Sura 4:3)

Detta är en vers som kan tolkas som att det är okej att ta sig flera fruar, detta är också en del av mytbildningen av kvinnosynen inom Islam, att männen har rätt till flera fruar. Vad som står är snarare att män får, om det nu är så att de inte kan behandla de faderlösa barnen som sina egna, ta kvinnan till sin hustru och göra barnen till sin son och dotter. Fortfarande är det så att kvinnan, på grund av patriarkatet, måste flytta in till en annan man när deras äkta makar dör för att det bara är män som sitter på jobben. Detta fanns då och finns fortfarande idag. Islam säger då att detta går för sig och att det är extra viktigt att barn blir behandlade rättvist. Om nu inte det går kan mannen gifta sig med kvinnan och ta till sig hennes barn.

Kvinnor inom Islam har, enligt Koranen (Sura 4:7) rättigheter att ärva. Män har rätt till en andel och kvinnan har rätt till sin andel. Detta tyder också på att kvinnan inte är så underdånig männen som myterna vill göra det gällande. Wikipedia skriver om könsroller inom Islam och jämför det värderingsmässigt med värdekonservatismen inom kristendomen där kvinnan har hand om familjen medan mannen är försörjaren. Detta är inte helt olikt Sverigedemokraternas egen familjepolitik och de förslag som läggs fram om föräldraförsäkringen där de starkt bidrar till att fler kvinnor kommer att låsas fast i köket.

Kvinnan inom Islam är lika mycket värd som männen — med både rättigheter och skyldigheter att ta hänsyn till. Det finns å andra sidan mäktiga personer som vill göra det gällande att så inte är fallet och påtvingar människor till handlingar som inte är förenligt med Islams kvinnosyn. Kulturella avvikelser och en för Koranen och islam främmande kvinnosyn påverkar kvinnan negativt (Islam.se). Det patriarkala samhället förtrycker kvinnan ur olika skepnader. Det är inte Islams syn på kvinnan — med bl.a. hedersmord, könsstympning och tvångsäktenskap. Det är utövande av makt och inget som är förenligt med Islam. Skillnaderna (vad vi gör och vad som står) är viktigt för att knäcka myterna som rasisterna försöker sprida.

Jämförelser med Bibelns uttolkare

Precis som Bibeln innehåller Koranen en strikt patriarkal idévärld där alla råd, alla visdomsord och alla uppmaningar är förankrade ut ifrån ett manligt perspektiv. Råden som ges är hur mannen ska förhålla sig till sin hustru och precis som i Bibeln förespråkar också koranen en tillbakadragen hustru som bejakar och bevarar familjelivet. Detta är inget märkligare än att vi än idag kan se det som politisk idé hos flera starka konservativa partier i Europa. I Sverige har vi Sverigedemokraterna som försöker bedriva en konservativ värdestyrd politik som bygger på gamla bibliska förhållningsregler. Inte många anklagar SD och alla deras anhängare för att hata kvinnor.

Islam har ingen märkligare kvinnosyn är den gängse kristna bilden. Det är inte de religiösa böckerna som är problemet. Ska vi ta itu med kvinnoförtrycket måste vi agera där den är som störst — i den patriarkala världsordningen.

/David Sällström — Antirasist.

Källor:
Koranens budskap, Tolkning från arabiskan, Mohammed Knut Bernström, Proprius förlag AB, Stockholm (år 2000).
99 Frågor om Islam, redaktör Jan Hjärpe.
http://islam.se/kvinnosyn
Om könsroller inom islam – wikipedia