Artiklar, Myter

ABC om svensk arvsrätt för folk med fobi för muslimer

Okunskap sprider fördomar. Okunskap om arvsrätt för utländska medborgare gör att många tycker det är egendomligt att utländsk lag, dvs shariainspirerad lag från arabiska länder, kan gälla i Sverige i vissa fall. Det är inget egendomligare än att tysk lag och amerikansk lag kan gälla vid arv.

MYT:

”Sharialagar håller på att införas i Sverige. Man studerar det på universitet!”

Islamofober har upptäckt att svenska myndigheter tar hänsyn till vissa sharialagar i vissa rättsfall som till exempel arvstvister, familjerådgivning och sådant som har att göra med giftermål. Det är delar av ”bevisen” för den påstådda ”islamiseringen” av Sverige.

Avpixlat och andra skriver mycket om detta som de kallar ”juridisk pluralism”, som givetvis beskrivs som något hemskt och fel.

Och ja, myten är till viss del korrekt. Sharialagar studeras på universiteten i Sverige och svenska myndigheter tar hänsyn till sharia vid rättstvister. Så långt stämmer myten. Många länder där våra invandrare kommer ifrån har lagar som de kallar sharia.

Men detta betyder INTE att Sverige islamiseras. Myten beror enbart på okunskap om arvs- och skilsmässolagarna.

Vad mytmakarna glömmer att berätta är att man på exakt samma sätt studerar tyska lagar och amerikanska lagar på universiteten. Frågan är då varför finns det behov av att studera muslimsk rätt på universitet? Varför gör man det? Jag kan nämna ett exempel;

Arvsrätt!

Då en utländsk medborgare — bosatt i Sverige — avlider ska utländsk lag gälla vid arv. Så är reglerna i nästan alla länder på jorden. Så även Sverige. 

Fakta

Skatteverket skriver:

Var den avlidne medborgare i ett utomnordiskt land tillämpas den arvsrätt som gällde för honom i hans hemland (1 kap. 1 § IDL). Även för utomnordiska medborgare gäller särskilda regler för testamente och arvsavtal (1 kap. 3–7 §§ IDL). Allmänna arvsfondens rätt i vissa fall regleras i 1 kap. 11 § samma lag
SHARIA
Demonstration mot sharia i USA. (I USA tillämpas också ursprungslandets lagar för utländska medborgare. Dvs svensk lag för svenskar vid arvsrätt och saudisk för saudier.)AslanMedia / Foter / CC BY-NC-ND

Lagen kan läsas här. I all sin korthet går det ut på att svensk lag ska tillämpas då svensk avlider i Spanien. Saudiarabisk, egyptisk, tysk respektive amerikansk då person avlidit i Sverige — och är medborgare i någon av de länderna.

På universiteten studerar man ofta arvsrätt och utländsk lag. Som ni kan ana blir det ofta tvister kring hur man tolkar lagen. Det blir inte lättare då nästan varje lands lagstiftning har bestämmelser om att utländsk lag bara gäller i det egna landet om den inte FUNDAMENTALT bryter mot det egna landets bestämmelser och lagar.

Så även i Sverige. De som studerar sharia, och arabiska länders lagstiftning som inspirerats av sharia, studerar också frågan om gränsdragning, var gränsen ska gå mellan utländsk lag och det egna landets rättstradition.

Sayed menar att de delar av den egyptiska arvsrätten som klart strider mot den svenska rättskänslan och ordre public inte skall tillämpas.

Även vid äktenskap med, eller mellan utländsk medborgare, behövs kunskap om olika länders lagar, för i vissa fall gäller även utländsk lag här.

Summa summarum

Att en person studerar sharia och arvsrätt och hur man tolkar sharia vid arvstvister här i Sverige, betyder inte ett smack mer än att man följer svensk lag. För svensk lag anger att man måste ta hänsyn till utländsk lag som gäller vid arvsfrågor, liksom en del annat, som giftermålsfrågor!

Sen är begreppet sharia betydligt mer vittomfattande än så. Sharia kan betyda även församlingsråd och liknande, men det är en helt annan femma. Dessutom finns det några extrema grupper som på allvar vill att Sverige ska få religiösa lagar att gälla, men de är få individer.

Ibland chockeras man över hur lätt fördomar och hat kan bildas och spridas enbart pga okunskap om basala saker, t.ex.svensk arvsrätt.

Artiklar, Myter

Ingen samband mellan invandring och otrygghet

Dagens Nyheter skrev nyligen en artikel om brottslighet och trygghet i svenska kommuner. I den redovisade de en rapport av SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) om vilka som är de ”säkraste” kommunerna.  Theo Bodin gjorde ett jämförande diagram där trygghet för kommuninvånare jämförs med invandringen i kommunerna. Det diagrammet, som vi fått lov att publicera,  visar att det inte finns något samband mellan invandring och otrygghet pga brottslighet i svenska kommuner.

Så här skrev DN:

Vill du känna dig trygg ska du flytta till Öckerö i Göteborgs skärgård. Det är den kommun som får bäst siffror när Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har rankat landets kommuner i fråga om trygghet.

I botten på listan kommer Helsingborg, Sollefteå och, allra längst ner, Malung-Sälen. SKL har jämfört antalet våldsbrott, personskador, bränder och stölder per tusen invånare. Det ger en helhetsbild av trygghetsområdet.

Det var alltså denna information om brottslighet i kommunerna som Bodin bestämde sig för att jämföra med invandringen för att avslöja myten om att invandringen skulle skapa brottslighet. Så här ser den ut!

Vi kontaktade Bodin och bad honom berätta mer. Så här skrev han:

Grafen gjordes apropå en artikel om trygghet i olika kommuner.

SKL har jämfört fyra faktorer per tusen invånare i landets kommuner: Anmälda stöld- och tillgreppsbrott, anmälda våldsbrott, utvecklade bränder i byggnad och antal inskrivna på sjukhus minst ett dygn till följd av oavsiktliga skador.

Jag hämtade information om andelen av befolkningen med utländsk bakgrund i alla Sveriges kommuner på SCBs webplats.

Sedan gjorde jag en scatterplot i SPSS med andelen invandrare på Y-axeln och SKLs sammanvägda otrygghetsindex på X-axeln.

Jag beräknade en linjär regression, dvs den linje genom alla punkter som ger det totalt kortaste avståndet mellan punkterna och linjen. Detta är en standardiserad statistisk metod som används i många sammanhang.

Sambandet mellan två faktorer (i detta fall utländsk bakgrund och otrygghet) uttrycks som R^2 (korrelationskoefficient) och går mellan -1 och 1. 1 betyder att det är ett perfekt positivt samband och -1 att det är ett perfekt negativt samband. 0 betyder att det absolut inte finns något samband. I detta fall är R2=0,0004. Det är så nära noll man kommer i sådana här sammanhang.

Krönikor

Samhällskroppen

Att tänka i analogier är ett effektivt sätt att förklara fenomen; känner man till hur en sak fungerar, och beskriver något okänt fenomen med hjälp av det första, kända, fenomenet som ”brygga” till det andra, är det lättare att förstå det andra, främmande, fenomenet.

Ett exempel:


Barnet: Varför stannade bilen?
Mamma: För att batteriet är slut. Bilen behöver äta mat nu, för att orka mera!

Här förklarar mamman hur leksaksbilen fungerar, genom att göra en analogi med att äta mat, något barnet redan förstår.

Detta sätt att tänka – det analogiska tänkandet – kan dock lätt bli ett hinder för djupare förståelse av det fenomen man tycker är ogripbart.

Samhällskroppen – en totalitär idé

Ett exempel på när analogin går överstyr är den smått poetiska synen på samhället som jag kallar den ”organiska”. I den organiska samhällssynen föreställer vi oss samhället, eller nationen, som en stor organism – en samhällskropp. De styrande är hjärnan, musklerna är grovarbetarna, huden är gränserna, ögonen underrättelsetjänsten osv. Hierarkiskt, tydligt, alla har sin uppgift, bekvämt på många sätt – för de som inte gillar förändringar.

Det kanske är en lockande förklaringsmodell till det ytterst kaotiska system vi kallar samhället. Men det finns djupa problem med denna världsbild.

Ta t.ex. följande citat, uttalat av pastor Åke Green 2003:

Sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen.

Det är för mig ganska tydligt att Åke Green ser på samhället som en organism; han använder ordet ”samhällskroppen” och beskriver individer med homosexuell läggning som en sjukdom i samhället, något som måste behandlas med mediciner eller opereras bort.

Måhända är det bara i retoriskt syfte han gör detta uttal, men icke desto mindre är det tydligt att han ser det som samhällets ansvar att ”åtgärda problem med sexuella abnormiteter”. Det är ett synsätt som utgår ifrån ”det allmännas bästa” istället för individens bästa.

För att ta ett om möjligt ännu tydligare exempel kan vi, utan att passera Godwins lag, gå till ett av Hitlertysklands mest välkända slagord:

Deutschland über alles! (fritt översatt: Tyskland står över allt annat!)

Här är det inte tu tal om att några ettriga individer har någon som helst betydelse – det är nationen som sätts främst! Det är helt ok att offra några små myror för att rädda myrstacken, eller hur?

Och från ”nationens överhet” är det inte långt till ett annat lika populärt som otydligt uttryck – bara något modernare:

XYZ är ett hot mot den nationella säkerheten.

Det där har du hört många gånger under 2000-talet, inte minst för att motivera frihetsinskränkande lagstiftning kring övervakning och utökade befogenheter för polis. Att offra lite frihet från de många, för att ge ”samhällskroppen” sin kära trygghet – det är väl värt en hel del?

Problemet med alla de här citaten, som alltså samtliga utgår ifrån det organiska sättet att se på samhället, är att de offrar människor, eller deras fri- och rättigheter, på ett abstrakt begrepps altare: nationen (eller samhällskroppen, om vi så vill).

Ett nyktrare sätt att se på samhället är som individens undersåte. Men det tar vi i en annan krönika.

Artiklar

Varning för Godwins lag

Har ni hört talas om ”Godwins lag”? Om man jämför något med nazism, får man ofta som svar att man ska undvika att göra en ”Godwin”. I värsta fall märker man att personen slutat lyssna eftersom ”du just gjorde en Godwin”.

Godwin's Law
Klicka för större bild.WilliamsProjects / Foter / CC BY-SA

Så här definieras den på Wikipedia:

Godwins lag (Godwin’s law) handlar om fenomenet att diskussionstrådar på Usenet (och numera hela Internet) oavsett ämne förr eller senare leder fram till liknelser som inbegriper Hitler eller nazister. Uttrycket kan också beteckna en netikettregel som avråder från sådana liknelser…

Anspelningar på lagen syftar på att vidare diskussion kommer att vara lönlös…

Lagen brukar åberopas för att påpeka att liknelser med nazister och Hitler är klichéartade och sällan relevanta. Framförallt brukar sådana liknelser uppträda då diskussionen redan urartat till den grad att den knappast leder till något fruktbart. Att dra sig ur diskussionen i detta skede är enbart hedersamt.

Ofta när man varnar för antisemitism, myndighetsmissbruk eller för det extrema muslimhat som Sverigedemokrater och sajter som Avpixlat och Dispatch International sprider, får man höra att man gör en ”Godwin”. Det gör att diskussioner om de stora likheter som finns i retoriken mellan muslimhatet och den extrema antisemitism som t.ex. nazisterna spred omöjliggörs.

Så när muslimer liknas med kackerlackor på Avpixlat, och då muslimer anklagas för massvåldtäkter, för en global världsomfattande konspiration, för att ta över Europa genom politik och genom att föda barn, eller då de anklagas för att vara inavlade och IQ-befriade, så omöjliggörs alla jämförelser med hur nazister spred och sprider samma retorik mot judar genom att uppmana till att ”inte göra en Godwin”.

Godwins lag på 20-talet

Problemet med Godwins lag är att de som varnade för nazismen på 20-talet — judar, socialdemokrater, liberaler, kristna m.fl. — möttes av liknande argument som ”Godwins lag”.

Tyskspråkiga judiska tidningar från tiden före nazisternas maktövertagande.

Man kan t.ex. studera debatten bland judarna i Tyskland på 20-talet.

Många av judarna på 20-talet, i synnerhet de politiskt aktiva sionisterna, varnade för antisemitismen och nazismen. I Europa trodde de flesta judar att det höll på att bli bättre. I synnerhet sa man så om Tyskland. Att ”antisemitismen håller på att försvinna med liberaliseringen av Europa”.

En del gick mot strömmen och varnade för folkmord liknande det Turkiet hade utfört mot armenerna eller för pogromer i Tyskland. De möttes ofta med skratt och hån. ”Pogromer i Tyskland, lägg av din sionistiska fjant! Om du springer omkring och ropar vargen kommer hela tiden, och målar fan på väggen, så kan man inte prata med dig ju.”

”Prata gärna om antisemitismen men undvik att varna för pogromer i Tyskland eller att utmåla nazisterna som massmördare, för då förstör du stämningen och den fina debatten”, var vad de som varnade för de kommande nazistiska våldsdåden fick höra.

Begreppet ”att göra en Godwin” fanns inte då så man sa sådant som ”ropa inte vargen kommer”, ”måla inte fan på väggen” eller ”håll en god diskussionston”.

För en del är det viktigare att de slipper höra upprörande saker då de diskuterar politik eller samhället, än att få höra varningar om vad som kan ske – om vi inte ser upp. ”Bomullifiering” som en del kallar det; bäddar man bara in debatten i bomull och myspys så blir debatten bra. ”Säg inget som kan uppröra!”

Nästa gång du använder begreppet ”att göra en Godwin” mot någon, minns att det var så man bemötte judarna på 20-talet också. Lyssna vad som sägs och bemöt sakargumenten, eller bristen på sakargument, istället för att hänvisa till ”Godwin”.

 

Krönikor

Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti i grunden

Gästinlägg av Björn Skölving Mellangård

I SDs förra kommunikationsplan förbjöds uniformer

De senaste turerna kring Erik Almqvist, Kent Ekeroth och Christian Westling är upprörande men samtidigt inte särskilt förvånande, men visst är det märkligt att flera ställer sig upp och försvarar deras beteende? Om jag tänker mig Carl Bildt, Beatrice Ask och Anders Borg i samma situation så skulle jag tycka att det var ännu värre. Jag förväntar mig detta beteende från Sverigedemokrater, eftersom jag vet att SD är ett rasistiskt parti. Under Åkessons ledning är SD mästare på att maskera — eller snarare paketera — sitt budskap.

Åkessons kommunikationsplan är ett led i detta. I det förra dekretet som gick ut i SDs partitidning på 90-talet, så uppmanade man medlemmar att inte bära uniform på möten eftersom det inte såg bra ut, inte för att man tog avstånd från nazism och fascism. I kommunikationsplanen menar Åkesson att man ska kalla saker för deras rätta namn, att ”papperslösa” ska benämnas som ”någon som vistas i landet illegalt”, och att uttrycket ”utanförskap” är ett sätt att dölja problem som uppkommit genom invandring. Han kritiserar också att Sverigedemokrater kallas för främlingsfientliga trots att det sällan finns någon ”fientlighet”.

SDs andra kommunikationsplan talar om mer subtila ting än uniformer

Uttrycket ”invandringskritisk” är ett nysvenskt ord skapat av sverigedemokraterna. Almkvist, Ekeroth och Westling var mer än kritiska, de var fientliga den där tidiga morgonen på Kungsgatan. Åkesson vill att SD ska uttrycka sig korrekt och polerat, inte för att man tar avstånd från dessa extrema och människovidriga åsikter. Nyligen publicerades en debattartikel i DN av Henrik Arnstad som är historiker med inriktning på fascismen. Henrik slår fast att SD är ett nyfascistiskt parti med inspiration från andra fascistiska partier i Europa. SD var antisemitiska i början men idag så inkluderas svenska judar i nationen. Istället har hatet riktats mot muslimer, något som ivrigt eldats på av Ekeroth.

I SDs principprogram så diskuterar man synen på människan. De flesta moderna partier har antagit en humanistisk människosyn. Humanismen utgår från att människan är god i grunden. Den betonar den enskilda individens värde och en tro att människan vill utveckla och bilda sig. SD har en annan människosyn. SDs människosyn gör skillnad på människor och folkgrupper och delar in dem i fack och de menar att detta är en mer realistisk människosyn:

”Vi tror inte på teorin om att människor föds som blanka blad som kan fyllas med vilket innehåll som helst. Miljön har visserligen en stor betydelse för individens utveckling och samspelar ofta med det biologiska arvet och den fria viljan. Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen.”

Detta citat från SDs syn på människan, som kan läsas på deras hemsida, är ett uttryck för rasideologi — men omskrivet och uppmjukat med ord som ”nedärvd essens” — istället för det negativt laddade ordet ”ras”.

Det är anmärkningsvärt att SD uppvisar denna syn på människan då den representerar en syn som försvann för decennier sedan. Att det skulle finnas en ”nedärvd essens” som gör att folkgrupper skiljer sig åt har ingen förankring i dagens kunskap om genetik eller psykologi. Miljön formar oss och vårt jag utvecklas och vi har alla möjlighet att bli konstruktiva, sociala individer. Med SDs resonemang borde adopterade barn vara i grunden eller i ”essensen” olika sina adoptivföräldrar och alltså ha helt andra förutsättningar att leva i ett svenskt samhälle. SDs människosyn representerar en modern form av rastänkande, polerat och fritt från de negativt laddade orden, men fortfarande med samma innebörd.

Björn Skölving Mellangård

Artiklar, Myter

Folkhatet 4: demonisering av religion

I tre tidigare artiklar granskade jag Sions vises protokoll och Eurabiamyten samt hur våldtäkter använts i rasistiskt syfte. Om man studerar hatet ser man många likheter mellan olika typer av rasistiskt hat. I synnerhet många likheter mellan hatet mot judarna och muslimerna. Denna gång ska vi titta på hur rasister drar religiösa utövare över en kam.

En typisk muslim? Knappast! Men en typisk rasistisk kommentar om alla judar. Om än lite felstavad…

Det är egentligen ett klassiskt rasistiskt knep. Man pekar på de mest extrema utövarna av en religion, sen påstår man att ALLA utövare och HELA religionen är så som dessa extremister är. Detta kryddar man sen med skrämmande citat ur koranen, talmud eller nån annan religiös källa.

I denna artikel ska vi titta närmare på det första, det som man kan kalla demonisering av religion, av rasistiska skäl.

Att använda religiösa urkunder i muslimhatet

Muslimhatare använder ofta citat ur koranen och haditherna för att försöka utmåla muslimer som kulturellt och mentalt underlägsna. Det finns miljontals exempel på denna syn på muslimerna, enbart från svenska internet.

Här är ett: en intervju av Robert Spencer med Nicolai Sennels som översatts och publicerats på Avpixlat där det påstås att muslimer uppfostras till att vara ansvarslösa och aggressiva.

Vad är orsaken, jo religionen.


Här och nu vill jag att ni tittar på det som Sennels anser vara orsaken till att religionen gör muslimer så ”aggressiva” och galna, nämligen: koranen och haditherna.

Det här är en ganska belysande sammanfattning av hur islamofoberna tänker.

För att göra en lång historia kort så gör de mest extrema såhär; de plockar ut tolkningarna av vad koranen och haditherna representerar, de radikala islamisternas syn på de heliga texterna, ur sitt egentliga sammanhang, sedan extrapolerar de det på hela islam och på alla muslimer. Därmed är koranen och haditherna enligt dom; ondskefulla böcker som man ska tolka på värsta möjliga sätt.
Eller som Breivikbeundraren Percy Rosengren skriver på Demokratbloggen:

Det viktigaste som en icke-muslim måste känna till om islam är de tre grundlagar som speciellt är riktade mot den otrogne:1. Falskhet och lögn är tillåten och uppmuntras (taqiyya doktrinen)
Det är tillåtet för en muslim att ljuga och bedra om det tjänar eller skyddar islam. Det är tillåtet att visa falsk vänskap för en muslim gentemot en otrogen fast han känner hat och förakt mot den som inte är Allah trogen.
2. Att sprida islam och sharia är en politisk-religiös plikt för anhängarna
Det är alla muslimers skyldighet att sprida islam och försöka att befästa sharialagen världen över. Sharia är Allahs lag och alla andra styrelseskick är en synd. Islam är en politisk rörelse, islam är en fascistisk ideologi med religiösa inslag och som ansluter sig till nationalsocialismen (nazismen).
3. Det är tillåtet att döda den som trotsar Allah
Det är till och med tillåtet för en förälder att döda sitt barn eller barnbarn om det trotsar Allah, inget straff utmäts för ett sådant brott från sharialagen, föräldrarna förblir lagligen ostraffade. De som försöker att lämna islam (avfällingar och förrädare) förespråkas av islam att de skall dödas. Islam uppmanar muslimerna att erövra världen i jihad och de som motsätter sig jihad kan då dödas.

Detta innebär att du som otrogen aldrig skall ha tillit till en muslim och aldrig tro på vad en muslim säger eftersom han alltid försvarar och sprider islam och är falsk i vänskap, och om du motsätter dig honom och trotsar Allah så kan du som otrogen bli dödad eller fördriven från ditt eget land.

Antisemitism

Antisemiterna genom alla tider har använt exakt denna metod för sitt hat. Fast antisemiterna pratar inte om t.ex. sharia, som islamofober är så fixerade vid, utan om judiska fenomen som mitzwa, eller om ”talmudrätt”.

Hatet är samma, föremålet för hat och retoriken skiljer sig lite åt.

Här är ett svenskt exempel: antisemiten Ahmed Rami;

Många frågar sig om detta dåd är ett utslag av en central ritual inom judendomen — en så kallad mitzwa? Vad innebär då judendomens mitzwa?Mitzwa är en gärning till den judiske guden Jahves ära. För juden är det en mitzwa att döda en icke-jude, en goj. Radio Islam har uttömmande visat hur judarnas bibel, Torah, är fylld av uppmaningar till mitzwa. Detsamma gäller den heliga judiska skriften Talmud. För den oinsatte läsaren måste detta verka otroligt. Ja, ofattbart. Kanske, kan man tro att mitzwa gällde i forntiden. I biblisk tid. Men att något sådant vore möjligt idag, i vår tid? Det förefaller absurt. Men sanningen är den, att judendomens befallning om mitzwa, i högsta grad är aktuell och levande. En av judendomens historiska förgrundsgestalter, Maimonides, säger t ex: att även den gode gojen måste dödas”. Således en uppmaning till urskiljningslöst massmord på icke-judar. Maimonides, som levde i Spanien under medeltiden, är en av judendomens mest vördade uttolkare, och föremål för stora hedersbetygelser inom dagens judenhet. Hänsynslös terror mot icke-judar har således en central förankring i den judiska religionen. Någon motsvarighet till judendomens mitzwa finns inte i de andra världsreligionerna, som kristendomen och Islam, och inte heller inom den humanism, som ligger till grund för ateistiska samfund. Judendomen intar en särställning, helt skild från det övriga världssamfundet.

Ser ni likheterna? Den antisemitiska varianten av detta folkhat är ungefär så här; Att de heliga skrifterna, som var jude måste lyda bokstavligt, föreskriver att varje jude deltar i ett heligt krig med terror och massmord på ”gojim”, de underlägsna icke judarna. Det är de judiska heliga skrifterna som lett till att judarna blivit ett så aggressivt, girigt och hänsynslöst folk.

Från Radio islam:

Den judiska religionen har alltid varit en grym och rasistisk religion och många av dagens massakrer och grymheter i Palestina kan spåras direkt till judendomens rötter. För att därför kunna förstå dagens judiska rasism måste man återgå till de religiösa skrifterna. Dessa återfinns främst i två skrifter. Den första av dessa är det Gamla Testamentet, den judiska Bibeln. Viktigast där i är de fem moseböckerna eller Torah, lagen, som judarna kallar dem. De fem moseböckerna är de som lägger grunden till den judiska religionen och är också utan tvekan de grymmaste böckerna i det Gamla Testamentet. Den andra källan till den judiska religionen är Talmud. Talmud är en tolkning av de äldre skrifterna som judiska rabbiner, präster, har gjort genom tiderna. Talmud är i sig mycket avslöjande eftersom där också avslöjas hur de judiska prästerna valt att tolka sina andra skrifter.

Den som har en stark mage kan läsa mer på: Talmud Unmasked och i Stormfront, nynazister i USA, eller Revisionisthistory.

Likheterna mellan judehatet och muslimhatet är större än man kan tro. Poängen är att detta är generaliseringar! Jag säger inte att det inte t.ex. finns islamistiska galenpannor som tänker sjukt och rasistiskt. Problemet är att man smutskastar ALLA muslimer genom att demonisera islam så att alla muslimer dras över en kam. På samma sätt som antisemiter också demoniserar judendomen.

Religionskritik är viktigt, hat och rasism handlar om något annat. Hataren och rasisten drar ALLA utövare över en kam och förnekar existensen av nyanser då hen betraktar religionen eller kulturen.

(Del 5 handlar om hur citat från heliga skrifter används av rasister.)

Krönikor

En utopisk dröm

När en svensk hamnar i ett utanförskap av någon anledning; det kan handla om långvarig sjukdom som kräver rehabilitering för att återgå till arbetslivet, det kan handla om ekonomiska skuldsituationer man försatt sig i, finns det ofta hjälp att få. Man kan få kontakt med handläggare på Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, inkassobolag eller Kronofogden — som alla på olika sätt kan hjälpa en att komma på fötter igen. Det här är naturligt, en del i samhällsordningen — för oss svenskar.

Key of Magic
h.koppdelaney / Foter / CC BY-ND

Det är dock inte fullt lika naturligt när en person flyttar hit från ett annat land. Visst finns det stöd och hjälp att få som invandrare, men jag ifrågasätter å det starkaste om detta är utformat efter den inflyttades egna behov, eller om det enbart är utformat såsom riksdag och regering tror fungerar bäst. Jag är benägen att tro mer på sistnämnda alternativ, och det gör mig något nervös. De flesta är nog överens om att oavsett vilken regering som sitter, så är politiker på den nivån sorgligt obevandrade i hur det är att leva i den ”vanliga” verkligheten där pengar räcker for only so long, där arbetslöshet och sjukdom florerar även bland de bästa.

En utopi

Om jag får drömma helt fritt om hur det skulle kunna se ut om jag själv hade behov av att flytta till ett annat land, kanske som politisk flykting, kanske som anhöriginvandrare… Då skulle jag vilja att det fanns lättfattlig, lättillgänglig information om stöd och hjälp med följande punkter;

  • Boende

Att ha någonstans att få kalla sitt hem är bland det viktigaste som finns. Att inte ha den tryggheten gör att man känner sig mer rot- och rastlös än man behöver. Det påverkar känslan av trygghet, vilket i sin tur påverkar det egna beteendet, vilket i sin tur påverkar hur människor runt omkring en upplever ens person.

  • Försörjning

Beroende på vilken anledning jag har att komma in i ett land, har jag kanske inte de bästa möjligheter att försörja mig. Har jag inte det, är jag kanske beroende av att få ekonomiskt stöd den första tiden innan jag hunnit etablera mig tillräckligt för att börja jobba. Jag har svårt att föreställa mig att det är särskilt många som njuter av att vara bidragsberoende på något som helst vis. Om man då får en fungerande hjälp som nyanländ i ett land, kan det vara så oerhört mycket lättare att komma dithän att man försörjer sig själv. Helst med det man faktiskt har utbildning för; dels för att bibehålla sin identitet i sitt yrke, samt stoltheten över både yrke och den egna personen.

  • Socialt kontaktnät

När jag säger socialt kontaktnät, finns det ett flertal kontakter jag vill stoppa in i det facket. Till att börja med vill jag ta upp de kontakter jag får genom till exempel de människor som tar emot mig direkt när jag kommer. Därefter byggs ett kontaktnät i den här situationen ut med arbetsförmedlare, kontaktpersoner i olika sammanhang, förhoppningsvis nya arbetskamrater, nya vänner — och så vidare. Det sociala umgänget är oerhört viktigt för att man ska känna sig välkommen, oavsett om man byter stad eller som i det här fallet — land. För mig personligen skulle det vara väldigt viktigt att hitta nya vänner bland den inhemska befolkningen — av flera anledningar. Dels för språkets skull, men också för den ovärderliga kunskap om landet, om dess samhälle, hur saker och ting fungerar, kultur och traditioner… helt enkelt hur det är att leva i det här nya landet.

Utopiskt stöd för den nyanlände

För den som anser sig ha en psykisk funktionsnedsättning finns det många former av stöd och hjälp man kan få — om man bara letar lite. Bland annat kan man få ett personligt ombud, som kan hjälpa till med en mängd olika saker. Bland annat kan de hjälpa till med kontakter med olika myndigheter, att fylla i olika blanketter, att följa med till olika ställen för att se till att man inte glömmer att ta upp något viktigt — bara som exempel.. För den som kommer ny till Sverige borde det finnas något liknande. Inte för att man anser sig ha en psykisk funktionsnedsättning, utan för att man är utsatt och utan stadig plattform att stå på. Kan man inte språket är det givetvis mycket svårare. Jag har inte befunnit mig i den situationen, men jag misstänker att det inte alltid är helt lätt att hitta information hos kommunerna som är de som oftast står för de olika stöd som finns för en nyinvandrad person.

Friendship
*¦·sindorella·¦* / Foter / CC BY-NC-ND

Återigen; om jag fick önska helt fritt utan tanke på kostnader eller faktiska möjligheter att utföra det, så skulle jag vilja se dessa nyckelpersoner när jag kommer helt ny till ett annat land;

  • Personligt ombud/kontaktperson

En person som kopplas in direkt när jag kommer till mitt nya land. En person jag kan kommunicera med, helst på mitt eget språk eller ett annat språk jag talar obehindrat (i mitt fall engelska). Den här personen blir min första trygga punkt och den jag kontaktar när jag behöver ha hjälp med något jag inte förstår. Det är också denne som slussar mig vidare till andra nyckelpersoner i mitt nya liv; till exempel handläggare på mitt nya lands variant av Arbetsförmedlingen.

  • Sociala nätverksansvarig

När jag fått tag på ett boende jag kan kalla mitt, vore det väldigt trevligt om det fanns en person som hjälpte oss nyanlända. Till exempel kan jag se framför mig att den personen anordnade fika en gång i veckan dit vi nya kan gå och träffa infödda, träna på språket, träffa nya människor, lära oss om landet och dess kultur, få provsmaka något vi inte provat tidigare… Min föreställning om detta är inte att det ska vara träffar med en agenda och en dagordning, utan rätt och slätt en social företeelse där nätverkandet är det viktigaste. Något som är viktigt är dock att det ska vara lättillgängligt; jag vill inte ge mig på att ta buss, tunnelbana eller något annat offentligt ressätt innan jag vet hur jag ska bära mig åt, vart jag ska och så vidare.

Misstag i den svenska integrationspolitiken

För ett par år sedan mailade jag Erik Ullenhag och frågade om man faktiskt frågar de nyanlända hur de vill bli mottagna på ett sätt som gynnar både dem och oss som redan bor här. Faktiskt så fick jag ett svar, där Ullenhag menar att man givetvis gör undersökningar om detta. Personligen ställer jag mig högst skeptisk till att självaste Erik Ullenhag ger sig ut och träffar den som sitter i sin första intervju med Migrationsverket för att fråga denne hur den vill att mottagandet ska se ut. Men kanske att han borde göra det. Kanske att de som jobbar med de här frågorna borde gå ut och träffa de som de beslutar över huvudet på, för att fråga vilken sorts hjälp de behöver och vill ha för att på bästa möjliga sätt ta sig in i det svenska samhället.

För det är ju som så att vissa politiker på den nivån ibland lever utan verklighetsförankring och inte har något som helst begrepp om hur det fungerar att leva under vissa omständigheter.

Artiklar, Myter

Myt: Växtvärk

När valsedlarna skulle tryckas den där härligt vackra sommaren 2010 — som gav oss så många fina nätter och festminnen — då var Sverigedemokraterna ett 22 år gammalt parti. SD ska ha grundats i februari 1988.


MYT:

”SD har växt för fort & på för kort tid”

SD — ett projekt bildat genom en sammanslagning av andra existerande, äldre organisationer. I detta sammanhang ganska oviktigt vilka de personerna var, men SD hade i alla fall en del befintliga medlemmar redan vid starten.

Inför valet i september 2010 anmälde partistyrelsen totalt sett 2028 kandidater. I hela den valkampanjen lovade Jimmie Åkesson att ”inga stolar ska stå tomma”.

This one belongs to us now.
Sd — skäms för era tomma stolar!Refidnas / Foter / CC BY-NC-SA

Sverigedemokratiska partiet kommer att fylla 26 år i februari 2014, just när nästa valkampanj ska inledas och kandidater till valsedlarna ska anmälas. Ett ansenligt antal av deras tidigare representanter har antingen slutat, blivit utsparkade eller bytt parti.

Men deras anhängare tar ofta till ”växtvärk-ursäkten”. Det låter ofta såhär när man kritiserar partiet för t.ex. inkompetens runtom i kommunerna: ”vi har växt för fort och på för kort tid”. Seriöst, ett politiskt parti, som i många år endast har drivit en enda politisk fråga, ett mycket smalt och tunt ideologiskt program. De har väl inte utvecklats särskilt, på alla dessa år?

Att ett politiskt parti, på en så lång tid, med en så tydlig ideologi, inte har lyckats samla fler väljare eller fler representanter — det är inte växtvärk — det är inkompetens! Sanningen är snarare att det i detta landet inte finns några fler vuxna, röstberättigade personer med de åsikterna, som både vill och kan engagera sig politiskt!

Källor:
Valmyndighetens information till partierna om kommande val
Anmälan till valsedlarna skulle gjorts senast 15:e april 2010
Registrering av SD hos Valmyndigheten
SD:s egen fakta om antal medlemmar i SD och SDU

Krönikor

Varning för lagar mot "hädelse" av religion!

En del som arbetar mot rasism är för en lag mot ”smutskastning av religion”, dvs ”hädelse”. Även om rasism ofta tar formen av hat och demoniseringar av religioner, är det problematiskt med en sådan lag eftersom ALLT kan vara hädelse.

För många är det smutskastning och ”hädelse” att koppla ihop profeten Muhammed med homosexualitet eller sex.

Religiös kritik och ”hädelse” mot religion är viktigt att försvara. Om man förespråkar lagar mot hädelse bör man vara medveten om vad som kallats hädelse genom tiderna. Här är en kort lista över lite av det jag själv hört beskrivas som ”hädelse” mot religion: demokrati, att kvinnan sitter ovanpå vid sex, homosexualitet, kampen mot tortyr, kampen mot fattigdom, kvinnliga strumbyxor, jazz, hiphop, hårdrock, Mozart, kyrkoorglar (!), The Beatles, Rolling Stones, Alice Babs, bibelöversättning till det talade språket i ett land, kampen mot slaveri, kampen mot nazism, att vara antirasist, att vara mot barnaga, bilar, smågodis i butiker, tidningar, kaffe, te, sprit, vin, apelsinjuice, oralsex, analsex, datorer… Etc, etc.

Att en lag mot hädelse kan vara problematiskt förstår man om man ser vad som i Sverige setts som hädelse de sista åren. En rondellhund med profeten Muhammeds ansikte, beskrivningar av Jesus och lärjungarna som homosexuella och en film med en person iklädd en mask med profeten Muhammeds ansikte.

Idag finns ingen lag mot hädelse i Sverige, men många vill ha det och både FN och EU har pratat om det. Då hade dessa exempel, som ofta anses vara ”smutskastning av religion” kunnat åtalas.

Förr fanns sådana lagar i Sverige. Då åtalades August Strindberg för att i Giftas ha skrivit respektlöst om oblater och den som publicerade en bild av Jesus med en socialdemokratisk ros på kläderna hamnade i fängelse på 1880-talet. Många såg nog på den bilden så som många säkerligen ser på bilden här ovan med Muhammed som homosexuell.

Idag riktas ”hädelse”-lagar främst mot homosexuella och mot kvinnors rättigheter, internationellt sett.

Här är några moderna exempel som är talande.

Hädelse? Varför det?!

I Grekland riskerar en person fängelse för ”hädelse” på grund av den pjäs om homosexualitet han satte upp. Han utmålar Jesus som homosexuell och det anses vara något som smutskastar kyrkan och kristendomen, och sårar religiösa, och det finns än idag en lag i Grekland mot sådant.

I Uganda riskerar en man fängelse för en pjäs också, en pjäs om homosexualitet. Det anses också vara ”hädelse”, dvs att medvetet trampa på religiösas tro och känslor. Där diskuteras för övrigt att påbjuda dödsstraff mot denna form av religiös hädelse.

Tunisien och Egypten diskuterar att införa hädelselagar också, för att komma åt ”problemet” med all homosexualitet och ”västerländsk degenererad kultur”. I Tunisien har ett lagförslag om detta just slagits tillbaka, men striden fortsätter.

Ryssland har ingen hädelselag men lokala lagar och nationella lagar mot förförelse av ungdomen som används på liknande sätt. Det pågår ett arbete för att skapa en sådan lag också. Majoriteten av ryssarna stöder förslaget.

Många som är för lagar mot hädelse vill väl, men glömmer att för religiösa fundamentalister kan ALLT vara hädelse… om de tror att något går emot deras religion. En lag som begränsar yttrandefriheten om religion lämnar rum för godtycke. Därför är det bästa att totalt tillåta hädelse mot religion. Yttrandefriheten är viktig.

Krönikor

Satans fega blötdjur!

Gästkrönika av Henry Bronett

Just nu har jag stor lust att som kapten Haddock i Tintin, ryta: —”Satans fega blötdjur!” Men ”den som skriker och slår har förverkat rätten att bli hörd”, som min far kunde säga. Ändå, när extrema tankar krälar fram i dagsljuset och torgför sig helt öppet inför, så tycks det, en samling aningslösa eller likgiltiga människor, är det svårt att inte använda invektiv som uttryck för frustration.

Extrema vindar blåser över Europa.
I Grekland, röstas det på nazister, den gyllene gryningen som längtar tillbaka till en tid då Grekland styrdes av juntan. De sitter i riksdagen.
I Rumänien, förnekar parlamentariker Rumäniens ansvar på mordet av 280.000 judar, under andra världskriget, påhejade av pöbeln.
I Ungern, vill man upprätta listor över judar och kalla dem en risk för ”nationella säkerheten”. — När extremism hotar demokrati och människors lika värde, borde ingen tiga still. Snarare borde vi inse vikten av att visa allvar och civilkurage.

Så vad gör vi i Sverige? Landet som röstar fram Sverigedemokrater, så att de från betald riksdagsplats kan peka ut ”babben” och ”horan”, grymta som grisar och piska upp rädslan och hatet mot invandrare?

Hur kommer det sig att SVT, inte ser det som vidare allvarligt, att programledare Gina Dirawi, jämställer israeler med nazister och marknadsför en judehatares bok på sin blogg som ”kvällsläsning”. Hur står det till när Peter Nyrén, programbeställare för underhållning och fakta, menar att hon bara varit ”tanklös” och ändå ”omfattar SVTs värderingar”? Att hennes partner i melodischlagerfestivalen, Danny Saucedo svänger sig med ordet ”svarting” gör inte saken mindre underlig. Vad är det för värderingar Sveriges Television väljer att visa upp för Europa, i vårt namn? Vad vill de förmedla med sin inställning, vilken sorts förebilder vill de uppmuntra, nu när extrema vindar blåser över Europa? Vad tänker SVTs ledning, när man väljer Malmö som lämplig stad under Eurovision Song Contest? Malmö där människor är rädda att visa sig på gatan för att de är judar. Malmö med politiska ledare som Adrian Kaba (S) vars antisemitiska uttalanden rönt stor uppmärksamhet, eller Ilmar Reepalu (S), ”Malmös starke man” som av amerikanskt sändebud klart betecknats som antisemit? Är detta också del av Sveriges Televisions ”värderingar”? Är det vad vi vill visa Rumäniens, Ungerns och Greklands extremister, visa Europa i tider då extrema vindar blåser?

Så vad säger det om ett land vars ledare tiger, då rasism och antisemitism brer ut sig? Vad säger det då vi inte visar tydlighet och tar ställning för människors lika rätt och värde? I en tid då civilkurage och att slå vakt om vår demokrati är viktigare än någonsin, vad säger det om dig och mig att det ser ut så i vårt land?

”Satans fega blötdjur”, har jag lust att ryta, som Kapten Haddock.

Henry Bronett © 2012