Artiklar

Våra jultraditioner; Advent

Så går vi mot en av de mest traditionstyngda helgerna under året, jul. Det är nu vi kan känna gemenskap genom ”urgamla traditioner”. Vi inleder med advent och väntar in julen.

Att tända ljus i advent är, som så mycket annat, ingen svensk tradition från början. Första gången man vet att detta görs i Sverige är på 1870-talet. Det skulle dröja ytterligare 50 år innan adventsstaken för fyra ljus kom i bruk. Liksom de flesta av våra kristna traditioner runt jul härstammar den från Tyskland.

Foto: Malinka Persson

Tiden innan jul var inte en tid av väntan i det gamla Sverige, den var en tid av hårt arbete som får våra dagars julstress att framstå som semester. Veckorna innan julhelgen skulle all mat tillredas, tvätt sedan flera månader bykas i en iskall sjö eller å, ljusen stöpas, stugan och dess innevånare skrubbas rena.

I en tid av självhushållning var det slakten som stod i centrum under höstmånaderna. Julegrisen hade stått i en speciell stia, där djuret inte kunde röra sig, för att bli så fet som möjligt. Sedan nasse mött sitt öde med ett stick i halsen och förblött så togs det mesta av kroppen tillvara.

I kusttrakterna var det fisken som spelade huvudrollen bland julmaten. Lutfisken skulle läggas i blöt i början av december, en mattradition som förmodligen har medeltida anor. Vårt julbord är en blandning av rätter från olika hörn i vårt land, från tider innan vi blev ett enat rike.

Den tradition som dock verkar vara mest seglivad och sträcka sig längst tillbaka i tid när det gäller julfirande i den mörka nord är ruset genom alkohol. Så när vi tänder det första ljuset på vår adventsstake så hade våra förfäder vid samma tidpunkt fullt upp med att brygga sitt julöl eller ha avsmakning av detsamma.

När dagen var som kortast och natten som längst lurade farorna överallt i det gamla bondesamhället. Gick någonting fel berodde det i regel på onda väsen. På den tiden tog de sig gestalt av varulvar, gastar och tomtegubbar. Berättelserna om allt otyg som kunde drabba människorna fördes vidare muntligen. Det fanns otaliga sätt att skydda sig, sin familj och kreaturen mot ondskan. Ondska som lurade där ute i det nordiska mörkret.

Nu tror vi inte längre på varulvar, gastar och elaka små tomtegubbar. Vi tror inte på ondskan där ute. Vi tänder ett ljus och ler lite åt de skrockfulla förfäderna och deras berättelser.

 

Källa: Julen för 100 år sedan, text och bildmaterial från Nordiska museets arkiv sammanställt av Marianne Olsson

Artiklar

Viktigt visa hur Sverigedemokraterna är rasistiska

Rasism har blivit lite av ett skällsord. Det är viktigt att vara exakt när man bemöter Sverigedemokraterna. Att bara haspla ur sig att SD är rasistiskt är inte nog, man måste även visa VARFÖR man anser att partiet är det och HUR de är det.

Dekal från SD. Från mitten av 90-talet.

Att SD vill minska invandringen är inte en rasistisk åsikt. Det är en i mitt tycke konstig åsikt. Att vilja minska invandringen till 10% av idag är som att vilja minska antalet brandstationer, sjukhus, vägar eller skolor till 10% av idag. En konstig åsikt, men fullt legitim.

Det som aldrig får anses legitimt och rumsrent är SD:s syn på svenskhet där folk med invandrarbakgrund ses som ”mindre svenska” eller att generalisera negativt om invandrare som ”brottsliga” eller islam som ”nazistiskt”.

På samma sätt är det tydligt att SD vill sätta sin egen nation främst och att vara hatisk mot det främmande: ”det är inte ditt land, det är mitt land!”.

När åsikten att man vill minska invandringen kombineras med negativa generaliseringar om andra folk, och en begränsad syn på svenskhet, då uppstår rasism!

Kulturell rasism, diskrimineringar & generaliseringar

Sverigedemokraternas rasism syns nog bäst i hur de tillåter och uppmuntrar till negativa generaliseringar om islam och muslimer. Även i hur de på liknande sätt generaliserar om romer och afrikaner eller om invandrare och brottslighet.

Hatet mot islam är i synnerhet skrämmande eftersom det tagit sig former som är väldigt lik den klassiska antisemitismen, så som t.ex. nazister spridit hat mot judar genom åren. Islam och muslimer demoniseras och beskrivs som en invasionsstyrka som håller på att ta över Europa, som terrorister, och galningar.

”Islam är det största hotet mot västerlandet”— Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder under Almedalsveckan 2011”Tidningen rapporterar om en mörk framtid där den europeiska kontinenten hyser en allt större andel muslimer, vilket – om ingenting görs – oundvikligen kommer att leda till en omfattande islamisering och en framtid där det sekulära och demokratiska Europa står inför det värsta hotet någonsin – långt värre än tidigare hot från nazism och kommunism…Den låga nativiteten bland Europas folk kombinerat med en ökande massinvandring och en betydligt högre nativitet bland vissa invandrargrupper, kommer att ”fundamentalt” förändra vad vi i dag kallar Europeisk kultur och samhälle, om ingenting drastiskt görs.”

— Blogginlägg av Sverigedemokraternas riksdagsledamot Richard Jomshof 2009.

”Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.”

— Jimmie Åkesson på Aftonbladets debattsida 19/10 2009.

”Islamiseringen är dagens viktigaste politiska fråga. Antingen går vi under med en suck, eller också gör vi motstånd. Nu är vi inne i en ny fas i ett uråldrigt krig som går 1400 år tillbaka i tiden […] islam är en imperialistisk ideologi som arbetar för världsherravälde. Men det finns hopp. Fler och fler partier i Europa inser islamiseringshotet. 2010 kommer SD in i riksdagen, så att det äntligen kan bli slut på det mångkulturella eländet!”

— Sverigedemokraternas riksdagsledamot Kent Ekeroths tal under partiets landsdagar 2009.

Exakt detta är de bästa bevisen för rasismen inom SD.

(Interasistmen har skrivit en kort genomgång av hur man kan bedöma att Kent Ekeroth är rasist som vi också rekommenderar.)

Synen på svenskhet

SD:s dekal från mitten av 90-talet.

Man ser rasismen i SD också på hur de ser på svenskhet. Vi citerar Niklas Orrenius i Expressensom skrivit om det bra;

Soran Ismail, uppväxt i Knivsta är inte svensk, enligt Almqvist: — Du är svenskfientlig, säger Erik Almqvist. Men Soran Ismail framhärdar. Sverige är mitt land, säger han. Det gör Almqvist förbannad:— Nej, det är inte ditt land, det är mitt land.

Det här resonemanget om svenskhet kom lite i skymundan i förra veckan. Då handlade mycket av upprördheten om järnrör och grova ord: ”blatte-lover, hora och babbe”.

Men egentligen är ”det är inte ditt land”-snacket det mest intressanta med filmen. Det understryker vilken extrem syn ledande SD:are har på svenskhet. Det räcker inte med att vara svensk medborgare…

Niklas Orrenius påminner om att 2007 hetsade partiets representanter mot Zlatan på samma sätt:

SD-toppen Mattias Karlsson sade i ”Ekot” att Zlatan Ibrahimovics kroppsspråk och sätt att prata inte är svenskt, i hans ögon. Det var i mars 2007. En aprilmorgon, en månad senare, satt jag på X2000-tåget söderut tillsammans med Jimmie Åkesson… När tåget börjat rulla frågade jag Åkesson om Zlatan Ibrahimovic. Höll han med sin kompis och partikollega Mattias Karlsson om att ­Zlatans sätt att vara inte är svenskt?SD-ledaren svarade ja:— Jag delar Mattias resonemang… Han spelade i alla fall för Sverige. Sedan om han var legosoldat eller inte, det vet jag inte…

Nu, fem år senare, är SD ett riksdagsparti – vars ledare varnar för muslimer.

Sorteringen fortsätter. Svenskar – icke-svenskar. Pålitliga – opålitliga…

I den snäva synen på svenskhet kommer SD:s särart fram.

Exakt så, tendenserna att dra folk över en kam! Tendenserna att villkora vad som är svenskhet visar att partiet inte bara accepterar en främlingsfientlighet utan även rasism. Rasism så som det definieras då hat mot kultur ersatt hat mot ras. Att kalla en spade för en spade är viktigt då man bemöter SD politiskt. ”SD är rasistiskt… därför att”!

Krönikor

Det stora hotet mot svenskheten (hint, det är inte muslimerna)

Det sägs ibland att den svenska kulturen är hotad av muslimerna. Eller, rättare, det sägs rätt ofta, och det sägs dessutom med ett påtagligt patos. Som om hotet är omedelbart och kommer att slå till vilken natt som helst nu. När vi som minst anar det.

Det sägs ibland att den västerländska kulturen är hotad. Ofta i samma andetag som det ovan sagda. Med utpräglat patos utmålas muslimerna som ett hot mot moderniteten som sådan. Oftast utan att det moderna definieras särskilt noggrant, och det moderna och det svenska likställs med varandra som om vore de synonymer.

Jag undrar om inte det är ett misstag.

Moderniteten är nämligen inte särskilt snäll mot den svenska kulturen. Den är på det hela inte särskilt snäll mot någon kultur alls. Den tenderar att bryta upp anrika lokala traditioner och sedvänjor, byta ut dem mot kapitalismens brutala nödvändigheter och förvandla den förmoderna känslan av mellanmänsklig gemenskap till en serie av ekonomiska transaktioner. Oftast utan att ta några större hänsyn till dessa lokala gemenskapers protester.

Om ovanstående stycke låter förbryllande, så kan det sammanfattas så här: det finns en anledning till att dagens ungdom oftare tenderar att dricka cola än julmust vid julfirandet, och denna anledning är inte muslimerna.

Faktum är att dagens ungdom är mer alienerad än någonsin från det svenska. De vet mer om World of Warcraft än om Sveriges statsskick, har större koll på japansk anime än på Bellman, och håller på det stora hela att växa både upp och in i en kultur som är långt mer modern än svensk. De surfar, messar, raidar, dejtar och ett otal andra engelska ord som av rent nödtvång blivit svenska verb. I brist på inhemska ord.

Om det är hot mot den svenska kulturen du är ute efter, så är det inte muslimerna du borde oroa dig för. Det är inte muslimerna som gör att ingen längre minns vad pingsten går ut på eller när dymmelonsdagen inträffar. Det är inte muslimerna som har gjort det naturligare att gå till McDonalds än att äta kåldolmar. Och det vore långsökt bortom all rimlighet att påstå att det är muslimernas fel att ordet ”yes” på det stora hela bytt ut ordet ”ja” i vardagliga sammanhang.

Om det är svenskheten du vill bevara, så gör du bättre i att försöka förstå och motverka moderniteten. Den byter ut anrika traditioner mot kommersiella jippon, gör kitsch av konst och får alla fasta hållpunkter i vardagen att lösas upp i intet. Den isolerar människor från varandra, gör att tevekändisar blir mer verkliga än våra grannar, och tvekar inte att nedvärdera allt vad svenskhet heter om det skulle visa sig att det är en lönsam affär.

Det är upp till dig, egentligen. Antingen kan du låta svenskheten förfalla medan du bekämpar muslimska väderkvarnar, eller så kan du kavla upp ärmarna och börja göra någonting som faktiskt skulle kunna fungera i den moderna värld vi lever i. Du kan antingen ta tillfället i akt att göra svenskheten relevant i ljuset av den moderna världens likgiltigt iskalla ekonomiska realiteter, eller fortsätta göra dig själv irrelevant genom att slösa bort din tid på att leka Don Quijote.

Ditt land. Din kultur. Ditt val.

Krönikor, Myter

Våldtäkt i propagandasyfte

Att våldtäkt används som vapen i konflikter och krig har säkert inte undgått någon. Ända sedan man blev bofast och började skaffa egendomar så har man konkurrerat och stridit om dessa egendomar.

Skildring av våldtäkt är inget nytt – så här såg det ut 100 år sedan

Kvinnan blev tidigt del av mannens egendom och hennes kropp användes till att kränka hennes manliga anhöriga. Genom att våldföra sig på kvinnans kropp så skadade man mannen. I krig görs detta fortfarande överallt där män strider. Sverige har inte haft krig sedan 1814 och vi har varken blivit utsatta eller utsatt andra för den här bestialiska krigsföringen sedan dess.

Att använda våldtäkt som vapen känns för de allra flesta oförsvarbart. Att använda våldtäkt i propagandasyfte är precis lika illa. Det gjordes mot judarna under 1930-talet och det görs mot muslimer idag. Inom de rasistiska rörelserna utmålas hela tiden män med invandrarbakgrund som våldtäktsmän, som skändar svenska kvinnor i parti och minut. Allt för att väcka rädsla hos kvinnorna och ”beskyddarinstinkten” hos männen. I texter och kommentarsfält odlas den här sortens våldtäktspropaganda. Till exempel uppstod sommarens oroligheter i Bollnäs i.o.m. att Svenska Motståndsrörelsen (SMR) försökte använda sig av en påstådd våldtäkt för att propagera emot invandring.

Igår, tisdagen den 27/11 2012, bestämde sig den SD-stödda nättidningen Avpixlat för att gå steget längre. Den av Kent Ekeroth och Jimmie Åkesson hyllade sajten publicerade ett videoklipp där fyra unga män av påstådd utländsk härkomst grovt utnyttjar en berusad ung flicka sexuellt.

 

Avpixlat skriver att:

Ej Mats Dagerlind, krönikör på Avpixlat.info
Den senaste journalistiska trenden är som bekant att lägga ut mobilfilmade klipp där personer i påverkat tillstånd uppför sig illa och sedan hävda att klippen visar inte bara de enskilda personernas utan hela den grupp de tillhör “rätta ansikte”. Vi hakar förstås på den trend som Expressen initierat och publicerar ett klipp som analogt med Expressens logik visar muslimska invandrarungdomars rätta ansikte.

Detta är alltså förklaringen till att lägga upp en film på ett övergrepp av en ung flicka. Vi ska tydligen förstå att det är jämförbart med Expressens serie om Järnrörsgänget.

Att de inte pixlat åtminstone offrets ansikte motiverar de på följande sätt:

vi har tyvärr inga tekniska resurser för sådant och vi gjorde bedömningen att de korta sekvenser då ansiktet skymtar är så suddiga och skakiga att de svårligen kan bidra till identifiering.

Artikeln och videoklippet möttes av en veritabel twitterorkan och inom loppet av ett par timmar hade Avpixlat dragit tillbaks artikeln — utan att för en sekund förstå varför människor reagerade. Skadan var ändå redan skedd. Både den rasistiska sajten Exponerat och Dispatch Internationals grundare Ingrid Carlqvist spred snabbt klippet vidare.

Avpixlat har i rent propagandasyfte förgripit sig på en ung kvinna och de har inte ens vett att förstå det skamliga i agerandet.

Det gjorde ingen av de sympatisörer som uttalade sig på twitter eller i kommentarsfält heller. De förstår inte att ett publicerande av videoklippet innebär ett femdubbelt övergrepp på flickan. Först det rent fysiska övergreppet begånget av de unga männen. Sedan filmningen. Därefter den eventuella spridningen i kompisgänget. Sedan utnyttjandet som rasistisk propaganda och slutligen den fortsatta rasistiska spridningen.
Avpixlat förstår uppenbarligen inte att genom deras agerande så riskerar flickan att bli påmind resten av sitt liv då saker publicerade på nätet tenderar till att cirkulera runt och återpubliceras, och tappa bort kontexten och fakta kring incidenten. Vänner och bekanta kan komma att se klippet åratal efteråt och kanske nämner händelsen varpå flickan återigen utsätts för traumat.

Avpixlat har visat sitt totala förakt för inte bara den här flickan utan för varenda kvinna som någonsin varit utsatt för sexuella övergrepp. Utan minsta hänsyn för offret exploaterar de en djupt traumatisk händelse. Sen så har de mage att säga sig värna om kvinnor.

Min uppriktiga önskan är att samhället tar avstånd från dessa hycklande och hänsynslösa personer som inte drar sig ens för att förnedra redan förnedrade i sin blinda rasism. Min önskan är att samhället står upp och gör det tydligt för dem att ändamålet aldrig helgar medlen.

Länkar:
http://interasistmen.se/granskning/sd-hyllad-sajt-lagger-upp-video-med-sexovergrepp-hets-mot-folkgrupp/
Händelseförloppet skildrat av Interasistmen.se

https://motargument.se/2012/11/26/vi-fods-inte-till-rasister/
Om sommarens händelser i Bollnäs

https://motargument.se/2012/11/10/folkhatets-myter-3-valdtakt/
Hur våldtäkt använts i propaganda ur ett historiskt perspektiv

http://www.womenundersiegeproject.org/
Hur våldtäkt används som vapen just nu i världen idag

http://www.unwomen.org/
Bland annat om våld mot kvinnor i världen idag

Artiklar, Myter

Myt: Kvinnlig omskärelse

Många av islamisterna i Egypten driver just nu en kampanj för att legalisera kvinnlig omskärelse igen. Det är onekligen en barbarisk sed. De vanligaste formerna går ut på att skära av klitoris och delar av blygdläpparna på flickor. Men hur vanligt är det, och är det en ”muslimsk sed” som rasister antyder? Svaret är: det är jättevanligt, men det är inte en muslimsk sed, det är snarast en sed i delar av Afrika, en sed som både utövas bland kristna och muslimer.

Puberty.
independentman / Foter / CC BY

Enligt många myter är det enbart kvinnor på Afrikas horn, dvs Somalia och grannländerna, som omskärs. Det stämmer inte. 86% av alla kvinnor i Egypten antas vara omskurna idag. Egyptiska regeringen förbjöd kvinnlig omskärelse år 1996.

Siffrorna om hur många som omskurits är vidrig läsning. Ni kan hitta dem hos UNICEF. 98% i Somalia, 89% i Norra Sudan, 74% i Etiopien, 89% i Eritrea, 30% i Nigeria, 37% i Kenya. Bland både muslimer och kristna, alltså (bara 30% av etiopierna är muslimer och 50% av eritreanerna).

Om vi tittar på Egypten är det många egyptiska religiösa fanatiker, och konservativa politiker, som vill tillåta kvinnlig omskärelse igen. Det var den förre presidenten Mubarak och hans fru som arbetade mot könsstympning, vilket paradoxalt nog fått många att inbilla sig att det förbudet var en del av Mubaraks tyranniska styre.

Tragisk utveckling

Anledningen till att man omskär kvinnor och män är egentligen densamma. Man har velat kontrollera könsdriften. Enligt myten skulle könsdriften hejdas, och risken för onani minskas, om man skar bort alla ”lösa delar” kring könsorganen.

Det är sorgligt.

Det var muslimska läkare, författare och tänkare som för första gången började skriva om klitoris i positiva termer. Det är i muslimska vetenskapliga och filosofiska verk vi för första gången möter tankarna att mannen har en ”plikt” att försöka se till att kvinnan också njuter då de har sex tillsammans.

Läs gärna den underbara lilla boken ”Njutningens källor” från 1200-talet apropå just det;

Kvinnan, liksom mannen, är begåvad med egna samlags- och fortplantningsorgan.Hon är ämnad att fullt ut njuta och inte bara underkasta sig kopulation för fortplantningens skull, som vissa falska apostlar har predikat. /Ur Njutningens Källor

I olika delar av den muslimska världen avskyr många idag sedvänjan med kvinnlig omskärelse, inte bara kvinnor. Det kan vara värt att hålla i åtanke när man försöker utmåla alla muslimer som onda och galna, som islamofoberna gör.

Kvinnlig omskärelse är ett gigantiskt problem. Men det är att förenkla, och sprida fördomar, att påstå att kvinnlig omskärelse är en ”muslimsk” sedvana. Tvärtom kan man göra som motståndare till omskärelsen gör: använda religionen, islam, mot den barbariska seden med omskärelse.

Krönikor

Varför jag hatar Sverigedemokraterna

Gästinlägg av Martin Linderoth

Ett brev jag skickade till Jimmie Åkesson,  jimmie.akesson@riksdagen.se:

Stockholm - Riddarholmen
Olof S / Foter / CC BY

Året var 1982. Jag antar att mina föräldrar var nervösa, men samtidigt otroligt förväntansfulla. Adoptionsprocessen hade varit lång och nu skulle mamma och pappa äntligen förenas med sin lilla son på ett barnhem utanför Tel Aviv. Inlindad i filtar och med en napp som täckte halva mitt ansikte väntade jag i veckor på att någon, vem som helst, skulle lyfta upp mig, hålla om mig och kalla mig sin. Ett barnhem är nämligen inget ställe för ovillkorlig kärlek. Det är en förvaringsplats, en mellanlandning för barn som ingen kan eller vill ta hand om. Så när planet från Israel landade på skånsk mark kunde min lilla kropp äntligen andas ut. Jag var hemma. Jag var trygg, älskad och jag hade fått det alla små barn behöver och längtar efter – ovillkorlig kärlek från två underbara föräldrar.

Drygt tre och ett halvt år senare, 1986, befinner jag mig i mina farföräldrars sommarstuga i Höör. Hela trädgården svämmar över av liljekonvaljer. Farmor njuter av solen och farfar hjälper mig tålmodigt med mitt hamrande i snickarboden. Och så en dag är det dags. Farmor och farfar sätter mig i bilen och vi kör snabbt söderut. Mamma och pappa är på väg hem efter ytterligare en resa till barnhemmet utanför Tel Aviv. Hemma hos mina föräldrar väntar mormor och morfar på oss. Stämningen är upprymd och jag har plockat en bukett liljekonvaljer som jag ska ge till mamma.

Plötsligt rullar bilen upp framför huset. Mina föräldrar strålar av lycka. Snabbt räcker jag över den lilla blombuketten till mamma – men därefter riktas all min uppmärksamhet mot den lilla varelsen i hennes famn. Det är den mest perfekta lilla människa jag någonsin sett. Han är rund å go och från första anblicken älskar jag honom av hela mitt hjärta. På den tiden ville jag att min lillebror skulle heta August. Så blev det inte, men jag älskar honom lika mycket för det.

I dag är min lillebror vuxen. Han är en otroligt begåvad fotograf och han har otroligt svårt att passa tider. Själv är jag ganska pessimistiskt lagd medan min bror är väldigt entusiastisk. Han är en fantastisk människa, bror, son och sambo – och jag är fruktansvärt stolt över honom.

Både jag och min bror är alltså adopterade och jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är över att jag hamnade i just det hem som jag har gjort. Jag minns med värme alla somrar i Brösarp på Österlen. Hur hela tjocka släkten samlades på Torpvägen och jag var det lyckligaste barnet i hela vida världen. Jag minns hur jag och min bror lekte med våra kusiner, klättrade i träd, byggde en stengrotta och badade i havet vid de milslånga stränderna i Haväng. Jag minns Pers väg, gatan där vi växte upp. Jag minns hur vi lekte med grannbarnen. Jag minns julaftnarna, skolavslutningarna i Uppåkra kyrka och jag minns strövarlägren med mina bästa vänner. Jag minns de milslånga rapsfälten som omger byn där jag växte upp och jag vet hur lyckligt lottad jag är.

Under hela min uppväxt tänkte jag aldrig, aldrig någonsin, på att jag såg annorlunda ut på grund av mitt ursprung. Visst, jag hade en stor svart kalufs men jag kände mig alltid lika skånsk som Kal P Dal. Och precis lika svensk som alla mina klasskamrater. Ingen påpekade någonsin att jag såg annorlunda ut och ingen behandlade mig annorlunda på grund av mitt mörka skinn.

Men den tiden är förbi. De senaste åren har jag känt ett utanförskap som jag aldrig har upplevt tidigare. För mina vänner och för min familj är jag samma Martin som jag alltid har varit. Men för vissa delar av samhället är jag i dag en ”blatte”, en ”svarting” som inte borde få finnas. Jag har fått höra att jag borde dra härifrån och att jag är inte är välkommen här. Jag är inte välkommen i mitt eget land längre.

Jag är precis lika svensk som dig och dina partikamrater. Jag håller hårt på svenska traditioner och jag älskar Sverige. Men det är det inte alla som kan acceptera längre. Det är ditt fel, Jimmie Åkesson. Och för det avskyr jag dig och ditt parti av hela mitt hjärta.

Min motivering:

Tallberg houseHur blir man svensk?
Hans Jensen / Foter / CC BY

1. När man läser på olika rasistiska forum, som Avpixlat och Nationell.nu, märker man att det finns en stor rädsla för att våra svenska traditioner ska försvinna om invandringen fortsätter. Personligen tycker jag att det är en löjeväckande tanke. Om jag får barn tänker jag självklart ta vara på alla fina svenska traditioner och fira jul och klä midsommarstången som vanligt. Men, jag tänker även lära mina barn om andra kulturers traditioner och seder. Med andra ord, mångfald berikar och i Sverige finns det plats för alla.

2. Jag är som sagt så svensk som man kan bli. Det är bara till ytan det inte ser ut så. Nu har Sverigedemokraterna lyckats klä av mig en liten liten bit av min svenskhet, min identitet. SD påpekar ofta att integrationen inte fungerar, och i vissa avseenden har vi misslyckats med den. Men jag tycker inte att vi ska stänga vår gränser för det, i stället får vi jobba ännu hårdare med integrationsfrågor. Men det finns ett enormt problem: Om jag som helsvensk börjar känna mig ovälkommen i mitt eget land, hur ska en invandrare då någonsin känna att han eller hon är välkommen hit? Hur ska den personen våga ta del av vårt samhälle? Och hur ska vi kunna integrera människor som känner att de inte har någonting här att göra?

/Martin Linderoth

Artiklar

Konspirationsteorier: zeitgeiströrelsen

Gästartikel om Zeitgeist-rörelsen och filmen Zeitgeist, skriven av vänsterkollektivet Heroindöd

Zeitgeist-rörelsen påminner starkt om anekdoten om paddan i kastrullen. En kastrull står på spisen. En padda läggs i kastrullen. Temperaturen på spisplattan höjs sakta men säkert. Så sakta att paddan trots att den mycket väl kan hoppa ut ur kastrullen om den så väl vill, väljer den att sakta men säkert kokas till döds.

Trots att det är en mycket gammal historia är den ständigt applicerbar på diverse politiska grupperingar och rörelser. Såväl det nazistiska träskets och det internetvurmande träsket.

Zeitgeistiterna, som vi kan kalla dem, möts ofta utan större mothugg. Zeitgeist-filmerna påstås vara socialistiska – trots att skaparen är strikt antisocialist – och är attraktiva för många inom vänstern. Zeitgeist-rörelsen har blivit såpass högljudd att det är viktigt att visa varför man inte kan se dem som vänster och varför antikapitalister inte kan acceptera filmerna i deras politiska arbete. Den första Zeitgeist-filmen är uppdelad i tre delar. Den första kretsar kring astrologisk symbolik inom kristendomen, den andra om ”sanningen” bakom elfte september och den tredje om finansvärlden.

Den första delen är på alla sätt irrelevant. Den andra delen är uttjatad och motbevisad. Både del ett och två är av ynka betydelse i anti-kapitalistisk kamp, den tredje däremot är oerhört oroväckande. Del tre av filmen är i princip en spin-off av ”Sions vises protokoll”.

Mer läsning

Zeitgeist – an introduction

En grundlig genomgång av Zeigeiströrelsens ideologiska rötter och dess antisemitism.

För de som inte är bekant med texten ”Sions vises protokoll” kan jag kortfattat beskriva den. Den påstås vara en avskrift av ett anförande av Theodor Herzl höll vid en sionistisk kongress år 1897 i Basel, Schweiz. I protokollet beskrivs det hur judarna bland annat manipulerar nationer in i krig, mediakontroll och internationella banker för att uppnå och upprätthålla ett världsherravälde. protokollet användes flitigt av det nazityska propagandamaskineriet och används fortfarande av konspirationsteoretiker, fascister och nazister.

Protokollet har gång på gång visats vara en förfalskning. Argumenten ur den första Zeitgeist-filmen ser ut att vara saxade direkt ur protokollet, men med vissa små förändringar. Detta visar sig tydligt om man citerar de båda verken och jämför dem. Zeitgeist säger bland annat att “International bankers now have a streamlined machine to expand their personal ambitions”, i protokollet står “The wheels of the machine of all the states are moved by the force of the engine, which is in our (judarna) hands, and the engine of the machinery of our states is Gold .” Det skulle mycket väl kunna vara ett olyckligt sammanträffande. Eller så skulle jag kunna ha tagit citatet ur dess sammanhang. Men så är det inte, hela argumentationen i del tre av Zeitgeist-filmen är saxad ur protokollet. Det är samma argument med en mindre omformulering, men antisemitismen består.

Detta tänker jag visa genom att fokusera på fem aspekter av filmen, världsregeringen, manipuleringen av krig, manipuleringen av folket, fokuset på guld och pengar och idén om hemliga sällskap.

1. idén om en världsregering

Zeitgeist når sitt klimax i en diskussion kring frihandelsunionerna EU, AU och två kommande, påstår Zeitgeist, unioner i Nordamerika och Asien. Dessa fyra ska, enligt Zeitgeist, enas till en enda världsregering. Eller som det uttrycks i filmen:

When the time is right they will merge together forming the final stages of a plan these men have been working on for over 60 years: a one world government… One bank, one army, one centre of power.

Den nyliberala överstatlighet som utvecklats genom EU är naturligtvis inget åtråvärt för socialister eller
arbetarklassen överlag. Men låt oss komma ihåg att Zeitgeist inte har någon reell politisk agenda, de erbjuder inga svar förutom hänvisningar till uråldriga konspirationsteorier. Exakt samma påstående finns i protokollets tredje del och lyder:

Today I may tell you that our [judarna] goal is now only a few steps off. There remains but a small space to cross of the long path we have trodden before the cycle of the Symbolic Snake, by which we symbolise our people, will be completed. When this ring closes, all the States of Europe will be locked into its coil as in a powerful vice.

Samma påstående upprepas i protokollets femte del:

…by all these means we shall so wear down the goyim (ickejudar) that they will be compelled to offer us international power of a nature that will enable us to absorb all the State forces of the world and to form a Super-Government.

Är detta bara en slump eller delar Zeitgeist-skaparen de antisemitiska förfalskarnas världssyn? Rasismen, oavsett vilken grupp den riktar sina ögon mot, följs av en röd tråd av folkmord.

2. Manipulering av krig

I en del av filmen diskuteras den Amerikanska statens rättfärdigande av krig. Filmen påstår att det amerikanska samhället, såväl stat som befolkning, manipulerades av en undanskymd grupp, som står över staten. Filmen påstår med en stor självsäkerhet att sänkningen av Lusitania, provokationen som drog in USA i första världskriget, var planerad, att incidenten i Tonkinbukten, det officiella skälet till Vietnamkriget, att Pearl Harbour var välkomnat och naturligtvis att elfte september utfördes av den amerikanska staten. Filmen berättar att båda sidorna av internationella konflikter finansieras av ”internationella bankörer” (fritt översatt).

Den här sektionen av filmens premiss är direkt tagen ur protokollets sjunde del. Där står det att:

Throughout all of Europe, and by means of relations in Europe, in other continents also, we must create ferments, discords, and hostility. Therein we gain a double advantage. In the first place we keep in check all countries, for they well know that we have the power whenever we like to create disorders and to restore order… We must be in a position to respond to every act of opposition by war with the neighbours of that country which dares to oppose us: but if these neighbours should also venture to stand collectively against us, then we must offer resistance by universal war.

Ännu en gång visar sig Zeitgeist att vara helt utan politisk infallsvinkel och fullständigt analyslös. Tanken att stater skulle ha dolda agendor är, för skaparna av Zeitgeist, helt otänkbart. Tanken att ekonomiska intressen skulle driva stater till krig är, för skaparna av Zeitgeist, helt otänkbart. Argumentationen är identisk med klassisk antisemitism. Internationella relationer och samhället överlag ses som en organism, en organism med en cancersvulst. Om man bara skär av denna svulst kommer allt bli bra. Det finns inga problem med systemet som helhet, utan bara den
ondskefulla minoritet som manipulerar och fördärvar resten av organismen. Filmen använder internationella bankörer som ett epitet för judar. Precis som den nutida antisemitiska rörelsen.

3. Besattheten av guld och pengar.

Både Zeitgeist och protokollet, särskilt del 21 och 22, är närmare besatta av guld och dess relation till pengar. Zeitgeist hävdar, precis som protokollet, att problemen i världen beror på att en liten och ondskefull grupp kontrollerar samhällets monetära resurser. Att denna grupp består av bankörer, vilket i sin tur alla vet är synonymt med judar, är både en klassisk antisemitisk tes och en oerhört korkad analys. Det tar allt fokus ifrån kapital och/eller produktionen till papperspengarna.

Intressant är även att den nyliberala konspirationsteoretikern Alex Jones samt den nazistiska webbtidningen ”Nationell.nu” delar exakt samma åsikt. Zeitgeist är inte på något sätt antikapitalistiskt, rörelsen erbjuder ingen kritisk samhällsanalys. Den väljer istället att fokusera på noga utvalda kapitalisters familjehistoria istället för systemet och institutionerna som skyddar deras maktposition.

Zeitgeist påstår även att den amerikanska inkomstskatten går direkt till den amerikanska centralbanken Federal Reserve. Vi vet naturligtvis vilka som kontrollerar alla världens banker, nämligen judarna. Visst är det rimligt att diskutera skattefrågor, särskilt under en stat som den amerikanska. Där pengarna tas ur folkets fickor för att finansiera krig och skydda storkapitalet. Men det är inte det Zeitgeist väljer att diskutera. Gång på gång vänds fokus från storkapitalet till bankörer, från strukturella orättvisor till en liten etnisk grupp. Att det här skulle hända gång på gång kan inte vara en slump.

Citerade antisemiter

Louis McFadden, en före detta amerikansk senator, citeras flitigt genom hela del tre av filmen. Men vem var egentligen Louis McFadden? Chockerande nog var han en stor antisemit.

Detta var inte något han sköt under stolen, snarare tvärtom. Vid sin död lämnade han ett stort urval av skrämmande citat. T.ex. det här:

In the United States today, the Gentiles (hedningarna, vita) have the slips of paper while the Jews have the lawful money.

Antisemitismen i det citatet var dock för tydligt för att användas i filmen. Istället använder de det aningen mindre tydliga citatet:

A world banking system was being set up here… a superstate controlled by international bankers acting together to enslave the world for their own pleasure…” and “It was a carefully contrived occurrence. International bankers sought to bring about a condition of despair so they might emerge rulers of us all.

Om vi sätter uttalandet i dess sammanhang, nämligen McFaddens världssyn, är antisemitismen oerhört tydlig. Han använder helt enkelt ”international bankers” som ett epitet för ”judar”. En väldigt intressant sak
är att skaparna av Zeitgeist utan tvekan var medvetna om McFaddens antisemitism men valde att aldrig nämna det. Istället väljer de att framställa citatet som antikapitalistiskt. Vilket är skrattretande eftersom McFadden var republikan.

Attraktiviteten i Zeitgeist är rörelsen styrka, men samtidigt den stora faran i den. Att nazister, liberaler, fascister, socialister och konservativa kan se sympatisera med en ståndpunkt säger mycket om materialet vi talar om. Den erbjuder så pass simpla svar på komplicerade frågor att svaren kan böjas höger och vänster, upp och ner. Egentlig systemkritik och samhällsanalyser är varken aktuellt eller välkomnat i dessa kretsar.

Tankegången är densamma som analyserna som erbjuds av den nya vågen rasister. Det kapitalistiska systemet skuldbeläggs inte för nedskärningar, alienation, otrygghet och så vidare. Det är den lilla parasitära gruppen bruna människor som utnyttjar vårt goda samhälle. Gör vi oss bara av med dem blir allt frid och fröjd. Exakt samma tes förs i Zeitgeist. Det är bankörerna, judarna, som utnyttjar vårt goda samhälle. Gör vi oss bara av med bankörerna, judarna, blir allt frid och fröjd.

När rasismen visar sitt fula tryne, ge den en känga mellan ögonen. Oavsett om det kommer från höger eller vänster.

Texten publicerades ursprungligen i Heroindöd ”#1: Våld mot tjänsteman” av Heroindöd-kollektivet. De har skrivit en del två till denna, som handlar om Zeitgeiströrelsens syn på pengar: Kommer inom kort! (Zeitgeistvänstern (Rtf).)

Artiklar, Myter

Myt: Inavel pga kusingifte

MYT:

”Hälften av alla i arabvärlden lider av inavel!”

Det cirkulerar rykten om att ”hälften av alla i arabvärlden lider av inavel”. Detta anses ske på grund av att det är tradition att gifta sig med nära släktingar. Om man letar så kan man hitta källorna som de flesta verkar referera till, trots att det ofta är helt omöjligt att få någon bloggare eller twitter-användare att uppge sina källor eller länkar.

I flera danska artiklar som publicerats i februari 2009, refereras det till en stor forskningsundersökning på Syddansk Universitet som utförts av Sarah Fredsted Villadsen, Laust Mortensen och Anne-Marie Nybo Andersen.

Professor Karen Brøndum-Nielsen från Kennedy Centret, har intervjuats som oberoende expert i frågan, har genom sina studier kommit fram till att ungefär 70% av pakistanierna (som bor i Pakistan) är gifta inom släkten. Men då måste man också förtydliga att kusingifte betyder något helt annat i Pakistan än det gör i skandinaviska förhållanden. Varje syskonskara har traditionellt sett bestått av fler antal syskon. En del män är gifta med flera fruar, så det finns också ett antal halvsyskon, som tack vare olika mödrar inför varierande genetiska uppsättningar.

Varje person har ofta många kusiner, och i begreppet kusingifte ingår även alla sysslingar och bryllingar — som har sitt DNA från ett stort antal olika förfäder. Så det betyder inte enbart att en person gifter sig med sina föräldrars syskonbarn.

Läser man hela artikeln — som många näthatare inte brukar göra — ser man att fenomenet med att gifta sig inom släkten minskar betydligt för de som flytt sitt hemland och har bosatt sig i västvärlden. Karen Brøndum-Nielsen säger att knappt 40% av de pakistanska gifta paren i Danmark är gifta inom släkten (jmfr 70% Pakistan).

Vill man veta mer fakta, läser man även forskarnas egna publicerade rapport från Syddansk Universitet. Där refereras till en många år gammal norsk undersökning som utger sig för att visa att föräldrar som är nära släktingar, och har Pakistan som ursprungsland är cirka 44% av alla gifta par som har ursprung i Pakistan. Den siffran uppges ha halverats — för nyblivna föräldrar som har ursprung i Pakistan — till ungefär 22% idag.

Karen Brøndum-Nielsen konstaterar att minst 95% av barnen med föräldrar som har ”nära släktband” är ”sunde og raske børn”. Dessa borde väl knappast vara ”inavlade” om man med det begreppet avser att barnen har någon form av medfödd funktionsnedsättning eller anlag för någon allvarlig sjukdom.
Detta bestrider naturligtvis alla felaktiga rykten och all panikartad skrämselpropaganda.
Man kan också konstatera att med Sverigedemokraternas föreslagna politik, så kommer risken öka att vår genetiska mångfald i Sverige utarmas.

Källor:
Jyllandsposten

Videnskab.dk

Syddansk Uni

Krönikor

Det finns inga raser

När vi nu – utan att sväva på målet – kan säga att Sverigedemokraterna ÄR ett rasistiskt parti, så är det kanske dags att titta närmare på det där lilla ordet ”ras”. Även om vi tillbakavisar indelningen av människor i bättre och sämre, så finns det väl ändå ”raser”?

Races and skulls

Svaret är nej.

Uppenbarligen finns det människor som fortfarande går omkring och tror att ”raser” är något som finns. Jag menar, det syns ju att det är skillnad på en inuit och en zulu? Och människor från arabiska halvön är ju väldigt olika japaner, eller hur? Så visst finns det väl ändå raser?

Nej. Sanningen är att det gör det inte. Begreppet ras är idag ett begrepp som möjligen kan ha sin användning när vi talar om framavlade husdjur av olika slag – det är med andra ord ett människoskapat begrepp.

Och även när det gäller exempelvis hundraser har man idag kommit till insikt om att renrasighetstänkandet medför stora problem.

Många hundraser har drabbats av rasspecifikt nedärvda sjukdomar eftersom den genetiska variationen är så begränsad. Det pågår även en debatt om huruvida det är sunt med rashundsavel över huvud taget, där alltfler argumenterar för värdet av blandrashundar.

Bland hundägare diskuteras dessa problem intensivt. Diskussionen finns även när det gäller kor, får och hästar.

Men när det gäller frågan om mänskliga raser så är begreppet helt enkelt förlegat. Det saknar idag någon som helst förankring annat än som en grund för just rasism. Begreppet ras är något vi bör lämna bakom oss i likhet med det besläktade ordet rashygien. Bland befolknings- och släktforskare begagnas det över huvud taget inte längre. Istället hänvisas till haplogrupper som genetiskt undersöker människans urhistoria och olika individers och folks släktskap emellan.

Bakgrunden är följande. Vi vet idag att alla människor har sitt genetiska ursprung i Afrika. Vi vet numera också att det är betydligt större genetisk skillnad mellan en östafrikan och en västafrikan än mellan en inuit och en maorier. Alla de olika ”raser” som vi idag talar om är alltså mer lika varandra genetiskt än människor från västra och östra Afrika.

Men varför ser vi då så olika ut?

De skillnader mellan människor från olika delar av världen som vi kan iaktta beror ENBART på den miljö som dessa människor levt i under tusentals generationer – och det selektiva urval som har skett beroende på dessa människors anpassning till denna miljö. Det har ingenting med deras genetiska arv att göra.

Att det är så beror i sin tur på att alla vi som inte ser ut som afrikaner längre, har vårt ursprung i några få grupper av afrikanska utvandrare, som efter sin utvandring lyckades föröka sig. Vi pratar om tiotusentals år sedan…

Humanzoogermany

Detta innebär således att det vi tidigare kallade ras (som ett biologiskt fenomen) helt och hållet handlar om geografisk isolering och att vissa egenskaper (exempelvis mjölktålighet eller pigment) har blivit ”framavlade” av de omständigheter som människor levt i. Människor som i hundratals generationer levt på det geografiska område som vi idag kallar Sverige har exempelvis en rätt unik förmåga att tåla komjölk. Det beror helt enkelt på att de 2% som från början tålde komjölk, var de enda som överlevde de bistra vintrarna och kunde föröka sig – just med hjälp av husdjur som kor. I större delen av världen är siffrorna de omvända. I södra Afrika är det bara omkring 2% som tål komjölk, de andra blir svårt sjuka.

Bristen på pigment hos människor på norra halvklotet beror på ett liknande fenomen. Människan tar upp D-vitamin från solljuset, och för att det ska vara möjligt i ett klimat som vårt är det en fördel med ljusare pigment. I många, många generationer medförde således bristen på solljus och behovet av D-vitamin att det var en överlevnadsfördel att ha ljusare skinn. Men ras? Nej.

Under årtusenden har rasbegreppet använts som en bakgrund till förtryck, våld och utrotning, för att eskalera under den tidsperiod när europeer koloniserade och våldförde sig på människor i andra delar av världen eller av annan hudfärg eller utseende. Idag handlar det i praktiken oftast helt enkelt om ett förtryck av människor med mörkare hår och hud, annat uttal, boende i vissa förorter etc. Men i grunden finns samma tänkande kring ursprunget till dessa olikheter – de är nedärvda och kan inte ändras. Det är bland annat därför som SD anser att man ska undersöka alla brottsmisstänkta i flera släktled bakåt. I en motion från 2011 föreslog SD:s nya rättspolitiska talesperson Richard Jomshof och Erik Almqvist att ursprung ska kartläggas generationer tillbaka i tiden.

”För att få en tydligare bild av generella mönster för kriminella bör Brottsförebyggande rådet i högre grad än idag särredovisa brottsdömdas samt brottsmisstänktas bakgrund avseende ursprungsland samt föräldrars och far- och morföräldrars ursprungsländer”, skrev Almqvist och Jomshof.

Det är också just detta som gör att det är korrekt att kalla SD för ett rasistiskt parti.

Idag kan vi säga att det inte bara är fel på rasismen – själva begreppet ”ras” saknar fullständigt faktagrund. Med den kunskap vi har idag om genetik, och att människor alltmer blandar sig med varandra (vilket ur genetiskt perspektiv alltså är optimalt!) så är begreppet ras fullständigt föråldrat.

Det finns helt enkelt inga raser.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källor:

Riksdagsmotionen från 2011: ”Tydligare statistik från BRÅ”
Samma Riksdagsmotion, inlämnad i 2012, nu utan Jomshof, endast med Almqvist som undertecknare

Krönikor

Inte en överraskning

Gästkrönika av Markus Fridholm.

Jag önskar att det vore en överraskning att Erik Almqvist och Kent Ekeroth uppträtt hotfullt, beväpnat sig med järnrör, sagt till en svenskfödd man att det inte är hans land utan deras och kallat en tjej som protesterade för hora.

Det är det inte.

Jag har försökt samtala med sverigedemokrater, men upptäcker tyvärr alltför ofta att det stupar på en mycket grundläggande poäng… människosyn. Det är naturligtvis en generalisering och för att visa respekt för de som faktiskt försöker hålla isär äpplen och päron och vars grundläggande problem med den svenska invandringspolitiken inte har att göra med religion eller etnisk tillhörighet per se, så vill jag markera att det inte gäller alla.

Tyvärr gäller det för många och tyvärr för de mer moderata krafterna i Sverigedemokraterna, så har det med partiets rötter att göra. Det är ett förhållandevis ungt parti och ett som för inte alltför länge sedan accepterade mer eller mindre öppen rasism i de egna leden. Den ”nolltolerans” som nu är proklamerad, kan inte helt enkelt överbrygga detta och många av de som ”rättar in sig i leden” har alls inte bytt människosyn utan bara retorik.

Oavsett nuvarande politik, så har SD sina rötter i organisationer längst ut på den extrema nationalistiska kanten, sådana som BSS, NRP med flera. Saker har hänt, människor har förändrats, en utbrytning av de värsta extremisterna till Nationaldemokraterna har skett, men trots det finns det i partiets rötter och djupt lagrat i partileden en grundläggande inställning om att det är något fel på invandrarna som människor. Många har svårt att skilja på sak och person och det är inte alls ovanligt att se svår islamofobi, idéer som till exempel eurabia, termer såsom MENA eller varför inte oikofobi, vilka alla har gemensamt att de är misstänkliggörande eller pejorativa.

I ett sådant sammanhang är det inte alls svårt att föreställa sig en lagom berusad Erik Almqvist och Kent Ekeroth, som i glömska om att hålla masken kallar folk för babbe, babbe-lover, hora etcetera, som säger till en person född i Sverige att det inte är hans land, som knuffas eller för den delen beväpnar sig med järnrör i något slags pubertal regression. De har sina rötter i samma led av arga ungdomar som känner sig förfördelade, motarbetade av etablissemanget, bedragna och ägare av den enda sanningen.

Den egna frustrationen utmynnar i drömmar om en annan värld, som en slags missuppfattad Astrid Lindgrensk eller Carl Larssonsk pseudoidyll, en verklighet där hela staden springer som en man ner till hamnen för att det ryktas om att ”en neger har setts där”, höjden av exotism.

Det finns flera problem med den sorts socialkonservatism och nationalromantik som i mer eller mindre extremistisk form präglar Sverigedemokraternas partiled.

Dels leder den i värsta fall till en avhumanisering av det ”främmande”. Man glömmer lätt att det faktiskt är människor man pratar om, individer med människovärde, drömmar, förhoppningar, och en längtan efter trygghet och ett gott liv. Saker vi tar för självklara, men som är allt annat än just det.

Dels är det en falsk bild som utelämnar allt det som var oerhört mycket sämre förr än nu, liksom så ofta när klarsyn förmörkas av nostalgi.

Dels förträngs även det enkla faktum att vi lever i en global värld, där avstånden mellan ”här” och ”där” är kortare än någonsin. Vi kan helt enkelt inte strunta i vad som händer ”där”, för det påverkar oss omedelbart även ”här”. Alternativet är i så fall våld i syfte att hålla borta eller förgöra, något som provats många gånger genom historien utan att någonsin lösa några problem.

Men.

Det går att diskutera invandringspolitiken utan att falla i extremismens fälla. Det är kanske det som är själva kruxet. Själv är jag i och för sig av den fasta övertygelsen att det inte är invandringen som sådan som är själva problemet. Snarare är det vårt sätt att ta emot de som kommer och vår oförmåga att reda ut för oss själva vilka gränssättningar som vi kan och måste göra och vilka vi verkligen bör låta bli att göra.

Det kan dock diskuteras och måste nog diskuteras om vi inte skall lämna frågan till unga arga män och kvinnor som tar sin känsla av utanförskap och gör den till sin panache. Om de enda som håller frågan levande är de främlingsfientliga, så är det inte alls konstigt att vi har ett parti i riksdagen där två ledande företrädare blir tagna med händerna i den rasistiska syltburken.

Vi måste lösa problemet med integrationen, vi måste se till att vi inte bara bjuder in folk till ett liv i misär, vi kanske tar emot många men på det planet är vi bland de sämsta av alla.

Så hur kan vi prata om integration och invandring utan att hänfalla till extremer, utan att frånta någon deras människovärde, utan att se ner på andra kulturer, generalisera eller för den delen utan att väja för de problem som faktiskt finns? Det är verkligen en öppen fråga, men innan vi besvarat den så kommer vi få leva med att islamofober, xenofober, rena rasister och sentimentala nationalromantiker sätter agendan för samtalet.

/Markus Fridholm.