Kategoriarkiv: Artiklar

Sverigedemokraterna vill ha register över sexualförbrytare, USA är förebild

Kent Ekeroth från Sverigedemokraterna föreslår i en motion att ett nationellt register över pedofiler och sexualförbrytare ska införas. Som ett exempel på en nation som har ett sådant register nämns USA.

Därför återpublicerar jag här på Motargument en artikel som jag skrev förra året på frihetssmedjan som varnar för en amerikansk situation. Kombinationen av ”hårdare tag”, offentliga register mot sexualförbrytare och populistiska politiker som har moralpanik är en dödlig cocktail som vi bör undvika här.

Varning för statlig sexualfascism

Sexåring åtalad för sexuella övergrepp efter doktorslek med femåring!

Reason.com rapporterade förra året om sexåringen som åtalats efter en doktorslek, med en femåring. Brottet är sexuella övergrepp av första graden, alltså pedofili, fast åklagaren inte säger det uttryckligen.

Det värsta är nog inte åtalet i sig, utan att pojken tvingats in i domstolen och stod som anklagad där, och utsatts för polisförhör. Den stackars pojken mår illa och drömmer mardrömmar om att han kommer att hamna i fängelse.

Fast fängelse är inte aktuellt om han döms. Istället vill man att han ska gå en kurs för att lära sig hantera sin sexualitet. Eventuellt kommer han att omhändertas och skiljas från sina föräldrar också.

Men USA har ett nationellt register där sexualförbrytare står registrerade hela livet. I det registret kommer sexåringen att stå, om han döms. Även då han är 30 år.

17 åring brännmärkt för livet för oralsex på 15 åring

”Perverted Justice” är rubriken på en artikel som reason.com skrev i juni om de amerikanska lagarna mot sex. Reason går igenom problemen som finns med listorna på sexuella förbrytare. Det anses nämligen viktigt i USA att sådana listor upprättas och görs offentliga. Problemet är bara att en hel del folk registreras som sexförbrytare för att de har helt vanligt sex. En del är inte ens att klassas som sex, mer barns oskyldiga lekar.

Där rapporteras om liknande fall som med sexåringen ovan. T.ex. tioåringen som rörde sin kusins kön och nu är registrerad som sexuell förbrytare. Det kommer han att förbli resten av sitt liv. (I delstaten Texas är 1000 barn under 14 registrerade som sexförbrytare. De flesta för sånt som doktorslekar!)

Även tonårssex registreras som sexualbrott. Reason skriver:

Meanwhile, the people on sex offender lists may pose little or no threat. A 2007 report by Human Rights Watch found that “at least 28 states require registration as a sex offender for someone convicted of having consensual sex with another teenager, if the offender was either age 17 or two years older than the other party.” Eleven states set no minimum age difference. “It’s one thing if you are a 40-year-old having sex with a 13-year-old,” says the report’s co-author and editor, Jamie Fellner, senior adviser to the U.S. Program of Human Rights Watch. “It’s another thing if you’re a 17-year-old boy having sex with your 16-year-old or 15-year-old girlfriend. Registration as a sex offender is just completely inappropriate there, does nothing to promote public safety, but ruins lives.”A man who was convicted of statutory rape when he was 16 for having consensual sex with his 14-year-old girlfriend told Human Rights Watch: “We were in love. And now we are married. So it’s like I am on the registry for having premarital sex. Does having premarital sex make me a danger to society? My wife doesn’t think so.”The Human Rights Watch report also found that at least five states required registration for offenses related to adult prostitution, at least 13 required registration for public urination, and at least 32 required registration for exposing one’s genitals in public. And from the information given in a registry, which typically is limited to a vague legal description of the offense, it is often hard to tell what someone did to end up there…

Consider the case of Tony Washington, a promising college football player whose professional career was derailed by a conversation-stopping offense he committed almost a decade ago: At the age of 16, he had consensual sex with his 15-year-old sister. A 2010 profile of Washington in ESPN magazine explained the context of this forbidden liaison: a troubled, dispiriting childhood in the rougher sections of New Orleans, where Washington was constantly threatened by violence and had few sources of emotional support. Although he overcame a deprived background to become a star player at Abilene Christian University in Texas, his taboo-breaking transgression has deterred professional teams from drafting him and will mark him until the day he dies.

För sin kärleks skull blir alltså barn brännmärkta för resten av livet som sexualförbrytare. Det står nämligen inte i registerutdragen exakt vad de dömts för utan bara ATT de dömts. Dvs framtida arbetsgivare kommer inte att veta om det är en våldtäktsman eller en person som när han var 15 hade sex med sin 14 åriga flickvän, allt de kommer att se är stämpeln: ”sexual offender”.

Samtidigt klubbar fler och fler amerikanska delstater igenom lagar som förbjuder sexförbrytare att bo, jobba eller vistas nära skola eller daghem.

Iowa’s unhappy experience with residence restrictions did not deter Georgia legislators from enacting an even more onerous set of rules in 2006. Their law, which extended existing residence restrictions, banned all registered sex offenders (not just those who had committed crimes against children) from living, working, or loitering within 1,000 feet of schools, churches, child care facilities, or other places where minors congregate, including parks, playgrounds, swimming pools, skating rinks, and school bus stops. Even a sex offender who did not currently live within one of these exclusion zones could be forced to move in the future, depending on how his neighbors decided to use their property. For the law’s sponsors, its indiscriminate breadth was a feature, not a bug. Georgia House Majority Leader Jerry Keen (R-St. Simons) said he hoped sex offenders “will want to move to another state.”Under the 2006 law, all 490 registered sex offenders in DeKalb County, most of them men who as teenagers had consensual sex with younger girls, were required to move because their residences were within 1,000 feet of a covered location. The law applied even to sex offenders dying in nursing homes.One Georgia woman, labeled a sex offender because she performed fellatio on a 15-year-old boy when she was 17, had to move in 2005 because she was too close to a day care center. When the legislature added school bus stops to the list of prohibited locations in 2006, her new home became illegal as well.

En hel del ungdomar för innehav av barnporr också numera. Det finns många exempel på att amerikanska 15, 16 eller 17 åriga flickor eller pojkar åtalats, dömts och stämplats som sexförbrytare för resten av sina liv för att de skickat en nakenbild på sig själv till sin pojk- eller flickvän.

Detta skriver också Reason om. I artikeln visar de att folk numera straffas hårdare för innehav av bilder på barnporr än för övergrepp på barn:

Between 1997 and 2007, the number of people sent to federal prison for possessing, receiving, or distributing (but not producing) child pornography quintupled, from 238 to 1,170, while the average sentence more than quadrupled, from 21 to 91 months. Among the baffling results of these policies: A defendant with no prior criminal record and no history of abusing children would qualify for a sentence of 15 to 20 years based on a small collection of child pornography and one photo swap, while a 50-year-old man who encountered a 13-year-old girl online and lured her into a sexual relationship would get no more than four years. The comparison, Stabenow writes, “demonstrates the absurdity of the system.”

Så som lagarna är så blir straffen. Med de lagar mot barnporr och pedofili som finns i USA kan bara resultatet bli ett: oerhörda rättsövergrepp. Skriver man lagarna otydligt blir konsekvenserna sådana. 17-åringen som dömdes för sexbrott för avsugningen av sin 15-åriga älskare har för övrigt kallat USA en fascistisk stat… Inte så konstigt kanske…

Att förespråka en ”amerikansk” modell för register på pedofiler är ganska avslöjande. Antingen tyder detta på stor okunnighet, eller på utstuderad illvilja. Vad det är i Kent Ekeroths fall får läsaren själv fundera över.

Geert Wilders och ett tryckfrihetssällskap som hatar tryckfrihet

Den 27:e oktober kommer den holländska politikern Geert Wilders till Malmö. Han har bjudits in av Tryckfrihetssällskapet.

Så här vackert beskriver detta illustra sällskap sig:
Tryckfrihetssällskapet logotype

Tryckfrihetssällskapet är en partipolitiskt obunden förening vars främsta syfte är att kämpa för det fria ordet, varhelst det hotas och oavsett vem som hotar det…

Föreningens mål är att tillhandahålla stöd och skydd varhelst yttrandefrihet och intellektuell frihet hotas.

De har bjudit in den holländska politikern Geert Wilders. Det är så ironiskt med tanke på de stora orden i deras målbeskrivning. Geert Wilders vill nämligen förbjuda både koranen, muslimer och islam.
”Jag har fått nog av islam i Nederländerna: inte en enda muslimsk immigrant till borde släppas in. Jag har fått nog av dyrkandet av Allah och Muhammed i Nederländerna: Inte en enda moské till här. Jag har fått nog av Koranen i Nederländerna, förbjud den fascistiska boken”.
Om man tittar på Tryckfrihetssällskapets hemsida hittar man en artikel om att islam inte bör “omfattas av religionsfrihet enligt FN:s förklaring om mänskliga rättigheter“? Argumentet är att islam inte skulle vara en religion, utan en “politisk ideologi med totalitära anspråk.”

Och om man tar bort allt skydd för islam, om islam inte längre ses som en legitim religion, vad kan man göra då med religionen? Ja, vad tror ni? Jo, förbjuda islam och koranen.

Mycket riktigt, i olika forum på Facebook som sällskapet driver har man länge kunnat läsa kommentarer som går ut på att man måste förbjuda islam. Så även i bloggen. Under artikeln jag nämnde ovan, om att islam inte skulle vara en religion, kan man läsa denna läsarkommentar:

Mycket bra uttryckt och här får vi svart på vitt att islam kan aldrig tolereras i ett västerländskt samhälle.

Just ett snyggt ”Tryckfrihetssällskap” som säger sig värna om ”det fria ordet”, men för alla utom muslimer!

Utred den strukturella diskrimineringen i rättsväsendet!

För fem-sex år sen var det en stor debatt i Sverige om strukturell diskriminering av invandrare i rättsväsendet. den Socialdemokratiska regeringen gav ut flera bra och avslöjande utredningar. Det blev debatt. Tidningarna skrev om strukturell rasism och debatten var intensiv.

Foto: Adolph Moore

Att invandrare särbehandlas negativt i domstolarna var ingen nyhet, men plötsligt fanns det en debatt om det, och en vilja att lösa problemen. Det pratades om bevis, och behov av mer statistik och fakta.

Efter valet 2006 tystnade debatten nästan helt. Regeringen slutade utreda detta och media slutade bry sig. En ganska intensiv debatt utmynnade i… ingenting!

Jag vill bara nämna en av många saker som kom upp i debatten.

2004 skrev Fria Tidningen:

Kaliber har studerat 700 domar för grovt rattfylleri från 2001 i de tre storstäderna. I Stockholm och Malmö döms 50 procent av rattfyllerister med utländsk bakgrund till fängelse. Siffran för svenskar var ca 30 procent. Svenskarna hade i genomsnitt både högre promillehalt och fler noteringar i belastningsregistret jämfört med personer med utländsk bakgrund.

– Det är ganska starka indicier på att vi har en strukturell diskriminering i vårt rättsväsende som på olika sätt drabbar invandrare, i synnerhet kanske dem som tillhör underklassen, säger Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, till Kaliber.

Det är ett av ganska många exempel på strukturell diskriminering på etnisk bas, som framkom då.

Inte alla har varit tysta sen 2006, det ska sägas. Miljöpartiet har skrivit en hel del frågor och motioner om detta i riksdagen. Vänsterpartiet har också försökt hålla liv i debatten. Men inte mycket av det har hörts utanför riksdagen.

Regeringens utredning 2006 säger i praktiken att diskriminering förekommer men vi vet för lite. Det finns ”starka indicier”, men för lite fakta. Är det inte skandal att fem-sex år har gått sen debatten fördes offentligt? Utan att någon ens försökt ta fram de fakta som behövs, än mindre har någon försökt leta efter olika lösningar på problemen?

Det där om invandring, ekonomi och brottslighet…

Det här med överrepresentation av utrikes födda i brottsstatistiken är ibland en lite knepig sak. Det är viktigt att undvika att generalisera negativt om, och peka ut alla individer i en grupp, men samtidigt blir vi inte av med problem som finns, och kan inte hjälpa människor som hamnar i knipa på grund av dessa, om vi inte vet att problemen finns och diskuterar dem.

Det är den här statistiken som debatten om brottslighet bland utrikesfödda handlar om. Den finns i BRÅ:s rapport från 2005. Det är statistik över registrerade anmälningar för brott (inte domar).

Ur BRÅ:s rapport från 2005

Personer födda i utlandet: 12% misstänkta för brott. Personer med båda föräldrarna födda i utlandet: 10% misstänkta för brott. Personer med en förälder född i utlandet: 7.1% misstänkta för brott. Personer med två föräldrar födda i Sverige: 5% misstänkta för brott.

Statistiken (som finns på sidan 63 i rapporten) visar dessutom att ca 25% av folk födda i Afrika (utom östafrika som hade 17%) misstänkts för brott (!) jämfört med 8,7% av folk födda i Norden och ca 7,5% för de födda i EU.

Det säger sig själv att det blir lite speciella förhållanden med denna form av statistik. Eftersom den visar misstänkta för anmälda brott och inte dömda människor. Men man får en fingervisning att siffrorna om utrikes födda stämmer även för domar, om man ser på fördelningen bland folk som sitter på kriminalvårdsanstalt.

28% av de som sitter i fängelse är utländska medborgare (15% av dessa från Norden). En övervägande andel av de andra har så kallat utländskt ursprung. Kriminalvården har inte statistik på detta, men det kan alla berätta som haft kontakt med kriminalvården.

Överrepresentation

Detta är en av många överrepresentationer som finns. Det finns fler faktorer att ta hänsyn till.

Om man tittar på statistiken över anmälningar som BRÅ gör, ser man att 3,5 ggr fler män än kvinnor finns i statistiken över anmälda. 2,5 ggr fler personer mellan 15-17 år jämfört med alla som är äldre än 41 år och 2,5 ggr fler personer som är utrikesfödda jämfört med svenskfödda med svenskfödda föräldrar.

Socioekonomiska förhållanden spelar också roll. Låginkomsttagare anmäls 5 ggr oftare än höginkomsttagare. Personer med endast grundskola är 6 ggr vanligare i statistiken än personer med minst 3 års eftergymnasial utbildning. Samma överrepresentation, 6 ggr, gäller för socialbidragstagare jämfört med alla som inte tar emot socialbidrag.

Så ser fakta ut. Vad gör vi med dessa fakta?

Ja, man måste ha ett hjärta av sten för att inte se statistiken över t.ex. misstänkta med afrikansk bakgrund, och inte beröras av det och vilja göra något åt det. Det finns problem här av någon anledning. Socioekonomiska faktorer spelar en roll, helt säkert också strukturell rasism, att polis och myndigheter behandlar afrikaner negativt. Kanske spelar olika lagar och sedvanor från respektive land som invandrare kommer från, också en viss roll.

Att blunda för denna statistik, och inte debattera detta, anser jag vara lika hjärtlöst som att sprida rasistisk dynga om alla som har utländskt ursprung.

Uppgifterna i tabellen borde uppmuntra folk att vilja göra något åt problemen, inte dölja problem som finns. Men det finns ingen anledning att börja generalisera om folk, eller sprida rasistiska myter, på grund av detta.

Det förstår man om man tittar bakåt i tiden, på hur det var i Sverige en gång.

Migration till städerna förr, invandring idag

Om man studerar rättegångsprotokoll från 1700-talets och 1800-talets Sverige, eller de sociala rapporterna om t.ex. prostituerade, ser man en överrepresentation av brottslighet bland migranter.

Migranterna då var invandrare från andra länder, men framför allt var det folk som flyttat inom Sverige, som skåningar, dalslänningar, norrlänningar och andra.

Denna migration kallas för urbanisering i våra historieböcker.

Folk har alltid sökt sig till städerna, men de senaste 200 åren har detta skett i större utsträckning än tidigare sekler. De som flyttade till städerna strax före och under den industriella revolutionen, hade ibland lite pengar och ambitionen att förbättra sitt liv, men oftare var flytten en nödlösning.

Folk flyttade till staden för att de var fattiga och saknade jobb. Ibland flyttade de för att de svalt därhemma. Ibland för att de blivit socialt utstötta.

Sexuellt utnyttjade pigor kunde till exempel fly till staden från sina hembyar, undan skammen att ha blivit utnyttjad, undan kyrkans, överhetens och grannarnas fördömande blickar. Ofta flydde även män och pojkar som brutit mot någon morallag.

Många av dem hamnade i Stockholm.

”Invandringen” till Stockholm

Situationen blev inte alltid bättre i Stockholm. ”Immigranterna” tvingades ta de sämsta jobben. Det var de som plockade hästskit från gatorna, bar toahinkar, blev pigor och drängar och tog de tunga jobben i de få industrier som fanns. Hade de tur kunde de bli gesäller och utöva hantverk. Men långt ifrån majoriteten fick det så.

Statistiken över hemlösa (lösdrivare), prostituerade och brottslingar visar att de fick det tufft. Men de levde iallafall. Det kan vara svårt för oss att föreställa, men det var nog bättre att vara fattig prostituerad på Kungsholmen 1868 än att vara död i svält.

Man kan läsa i protokollen från Stockholms domstolar, om ”invandraren” från Lund, arbetskarlen Fredrik Leopold Jönsson-Gavin, som arresterades som lösdrivare 1886.

Beträffande sina lefnadsomständigheter uppgaf Arbetskarlen Fredrik Leopold Jönsson-Gavin att han är född den 2 mars 1852 i Lunds stad samt oäkta son af Ogifta Elisabeth Lundberg, att han är senast mantalsskrifven jemväl kyrkoskrifven i Stockholms stad och Adolf Fredriks församling, att han fostrats hos Prosten Jönsson i Staby till 7 års ålder, då han kommit hit till staden…

Eller Carl Eric Vesterlund, ”invandraren” från Arboga som 1819 dömdes till hängning för mord. Änkan Rangdina Svenningsen som kom hit från Norge under unionen mellan Sverige och Norge 1891 och häktades för lösdriveri. Elisa Laura Larsson från Värmland som åkte fast för prostitution och lösdriveri 1886, två år efter hon rymt från sin man.

De individuella berättelserna är många.

Då och nu

Det fanns folk som förr i tiden sa att det var folken från andra landskap som var problemen. De var rasister, men rasister som ansåg att folk från andra landskap, speciellt bönder, var dummare och mer tjuvaktiga än folk i städerna.

Ofta hänvisade de till statistiken. Som om statistiken över brottslighet bevisade deras rasistiska teorier om att skåningar var sämre människor.

Men vad hade hänt om man i Sverige för kanske 130 år sen hade beslutat att sluta att ta emot folk från landsbygden?

Hade Sverige kunnat utvecklas då? Resultatet av en sådan politik hade troligen blivit en kombination av hungersnöd i landsbygden och ekonomiskt kaos i städerna. Städerna behövde arbetskraft till fabrikerna och som kunde ta alla andra jobb.

Det man lätt glömmer är att det var en win-win-situation för alla. Även de som ”invandrade” till städerna vann på det; till och med de som tvingades ta skitjobb. Men nöden var stor, även om nöd väl på ett sätt kan betraktas som bättre än svältdöd.

Men idag hör vi inte talas så mycket om nöden bland skåningar som flyttat inom Sverige. Vad har hänt?

Jo. Mot slutet av 1800-talet började liberaler och Socialdemokrater gemensamt ta strid för bättre livsvillkor för även fattiga. Man började arbeta bort problemen som alla visste fanns.

Man började uppmärksamma missförhållandena och bestämde sig för att göra något åt dem. Man blundade inte för hur det var och man ville inte stoppa migrationen till städerna. Man sa: ”vi gör något åt det, tillsammans”!

Rasisterna har fel!

Rasisterna har fel. Sverige behöver invandring. Vi har inget val. Invandring är en investering i vår framtid. Människor är investeringar och inte kostnader.

Dessutom gör de fel när de drar samtliga individer från främmande kulturer över en kam.

Men även folk som inte vågar röra vid den känsliga statistiken om brottslighet, liksom den om socioekonomiska faktorer och mäns överrepresentation, har fel.

Folk för 120 år sen som ville lösa de sociala problemen gjorde inte detta genom att blunda för faktiska förhållanden i t.ex. arbetarklassen, utan genom att använda fakta för att förändra Sverige.

Jag vet inte vad ni anser. Jag anser att statistiken att 25% av personer födda i Norra Afrika och övriga Afrika (utom öst) misstänkts för brott är skrämmande. Det är även skrämmande att många med utländsk bakgrund verkar hamna i brottslighet.

Min första tanke är att vi behöver diskutera detta, ta fram mer uppgifter och genast sätta in insatser för att göra något åt det. Jag ser tecken som tyder på mänskligt lidande när jag läser statistiken. Vad ser du?

Att inte acceptera Sverigedemokraternas spelregler…

Att visa hur man kan ta debatten mot Sverigedemokraterna är också att visa hur man INTE bör ta debatten. Ett exempel på detta är en dialog mellan Erik Almqvist (Sd) och finansminister Anders Borg i riksdagen i veckan (4 oktober) om invandringens kostnader.

Foto; regeringskansliet

Almqvist ställde en fråga till Borg om invandringens kostnader i riksdagen i veckan.

Han frågade om kostnaderna för invandringen och påstod att det kostar Sverige 100 miljarder per år. På det svarade Borg i princip att ”ja det kostar skjortan med invandring men vi måste ta emot folk eftersom vi ska a) vara snälla och b) för att vi måste eftersom vi slutit internationella avtal om det. Men vi vill se till att de arbetar mer.

Almqvist vann denna debatt på walkover och alla som ser den i efterhand genom Fria Tider eller Sverigedemokraternas bloggar, och är det minsta skeptisk till invandring, kommer att säga samma sak.

Varför vann Almqvist? Jo, för att Borg svarar Almqvist att ”ja, ni har rätt, invandringen är en stor kostnad”.

Borg är däremot inne på något viktigt när han pekar på att det viktiga är att få invandrare i arbete. Varför är det viktigt, jo för att de då genererar ett statsfinansiellt plus.

Borg hade kunnat visa att invandring främst är en investering, inte en kostnad. Ungefär som skolor. Varför har vi skolor i Sverige. Ur rent budgetteknisk synvinkel är ju skolor en kostnad bara. Men nationalekonomiskt sett är skolor inte bara en kostnad och belastning, det är en investering i framtiden.

Samma med invandringen. Vår befolkning blir bara äldre och äldre. Vi behöver arbetskraft även i framtiden! Att investera i invandring är lika mycket en nödvändighet för oss som att investera i skolor.

Allt beror på vilken politik vi har!

Utredningen som Sd helst vill dölja

Att ett strikt budgettänkande är fel, bekräftas för övrigt även genom Sd:s egna s.k. ”utredningar”. Almqvist hänvisade i debatten till Riksdagens utredningstjänst, och menade att Sverigedemokraterna skulle ha bevisat sin sak genom siffror de plockat fram genom RUT.

Min fråga var vad regeringen har för siffror på den invandringspolitik man bedriver, vad den har för nettokonsekvenser för svensk ekonomi… Vi har räknat på det här… De enda siffror som vi har att gå på är de som vi har plockat fram med hjälp av RUT.

Som vi visade i veckan säger RUT att de siffror de presenterat för Sd bara visar delar av verkligheten. Den utredning de gjorde för partiet kan INTE användas för att bedöma hur stora kostnader för invandringen är, och OM det ens ÄR kostnader i slutänden eller bara en ren vinst.

Beräkningarna kan därmed inte utgöra underlag för att bedöma den statsfinansiella effekten av denna del av invandringen på längre sikt. Endast statens budget omfattas, och inte hela den offentliga sektorn. De beräknade nettoutgifterna kan inte heller rakt av tolkas som en potentiell besparing.

För den som vill läsa debatten hänvisar jag till Riksdagens protokoll

Vem dömer i svenska domstolar?

Advokatförbundets generalsekreterare Anne Ramberg vill få bort SD’s politiker som nämndemän ur svenska domstolar. Ramberg menar att SD’s politik inte ligger i linje med principer som kännetecknar rättsstaten. Detta skapar problem ur många perspektiv.

Sverigedemokraterna har verkligen skapat problem i och med sitt inträde i svenska riksdagen. För att de inte ska få luft under vingarna och använda martyrbilden av sig själva alltför mycket bör man ge dem så mycket tillträde som möjligt. Samtidigt, om man gör det, så får de också möjlighet att utöva sin politik som på många sätt strider mot den svenska politik som förts under många år, oavsett vilket block styrande regering befunnit sig i. Det blir alltså ett moment22 skulle man kunna säga, där alla utom SD får svårt att ta ett kliv vare sig fram eller tillbaka.

Det som är verkligt intressant med SD är hur de med hjälp av de problem de skapar, försätter sig i en martyrsituation som på många sätt påminner om extremvänstern eller extremfeminismen. Man ser sig själv i ett underläge och gör sig själv till martyr för att få snabbt förtroende från tycka-synd-om-väljare. När det sedan väl kommer till kritan finns det ingen substans i den politik man för eller de åsikter man vill få fram.

Om man ska se funktionen som nämndeman i svensk domstol som en roll så är det en roll just SD-representanter kanske inte fyller upp helt. De verkar helt ha tappat förmågan till objektivitet och att kunna lämna sina egna privata åsikter och känslor bakom sig när det gäller att komma överens med andra människor om en dom. Samtidigt så bör även Sverigedemokraterna ha möjlighet att utöva sina rättigheter som varje svenskt politiskt parti bör – i alla fall om vi vill kunna kalla oss en demokrati.

Värt att notera är att Sverigedemokraterna inte är det enda parti med rasistiska åsikter som sitter som nämndemän i svenska domstolar. Nationaldemokraterna har platser som nämndemän i Södertälje, och det finns även andra partier med rasister som kan hamna i samma situation. Det som verkligen är viktigt att debattera är huruvida politiker verkligen ska välja nämndemän till de svenska domstolarna utan att riskera att få in personer med en värdegrund som inte överensstämmer med att utdela domar.

…………………..

Se inslaget om Advokatförbundet, Anne Ramberg och SD på SVT.

Rasistiska myter om antisemitism & islamofobi

En del som är anti-Israel försöker koppla ihop Israel och sionismen med islamofobin. På samma sätt kopplar många i pro-Israel kretsar ihop Islam och muslimerna med antisemitismen. Detta är ganska skrämmande och något som måste motverkas.

Klicka för en större bild.

Pamela Geller är ledare för den internationella koalitionen ”mot muslimer och islam” (SION). Hon figurerade i Uppdrag Granskning i SVT (3 okt 2012), i reportaget om Lars Vilks besök i USA i september. Geller och hennes meningsfränder bedriver just nu en kampanj i USA med temat ”i kriget mellan den civiliserade människan och vilden, stöd den civiliserade människan”.

Vilden ska alltså vara muslimerna. De civiliserade: ”Israel”.

På detta har en judisk grupp, Rabbis for Human Rights, svarat med en affisch- och annons-kampanj med temat ”i valet mellan hat och kärlek, välj kärleken, stoppa hatet mot våra muslimska grannar”. Klicka på bilden till höger för en förstoring.

Den annonskampanjen är viktig. För en av de värsta sakerna som kan ske är att det växer fram ett ökat ömsesidigt hat mellan muslimer och judar.

Å ena sidan

Pamela Geller och de som stöder henne kallar sig Israelvänner och drar alla muslimer och araber över en kam. De är vildar i deras ögon, kort och gott. Antisemitismen härrör från muslimer och islam, menar de.

Tyvärr får Geller en hel del stöd från inflytelserika rasister inom Israel. Nyligen publicerade Jerusalem Post en ledare av Israel Kasnett om att ”Geller har rätt”. Kasnett klumpar ihop islam och radikala islamister och kallar syrierna för ”vildar”:

The world ignores wars fought between savages. Just look at Syria. Look at Africa. IT IS this savage culture that the Western world is trying to appease. And it will fail.

De vill göra kampen mot antisemitism till en kamp mot islam.

Å andra sidan

Å andra sidan påstår en hel del som är anti-Israel att det är ”Israellobbyn”, ”Israel” eller ”sionisterna” som ligger bakom islamofobin.

Ett sådant exempel cirkulerar just nu på twitter och Facebook.

Det är Alternet som har publicerat en genomgång av hur personer och grupper som kallar sig ”israelvänner” ger stöd till olika islamofobiska grupper. Deras grovt förenklade slutsats är att Israel och sionisterna ligger bakom muslimhatet.

De vill göra kampen mot islamofobi till en kamp mot Israel, sionister och judar.

Gemensamma kippa- och hijabvandringar nu!

Liknande röster som de jag nu räknat upp hörs ganska ofta även i Sverige, tyvärr. En andel av de som är pro-Israel buntar ihop alla muslimerna med antisemitismen, och en andel som är mot Israel buntar ihop Israel med islamofobin.

I verkligheten är det som Haaretz skrev för någon tid sen. Nämligen:

Det största hotet mot Israel är absolut inte ”muslimerna”, utan islamofobiska hatgrupper som Pamela Geller. På samma sätt är det största hotet mot den muslimska världen absolut inte Israel eller islamofobin, utan de antisemitiska hatgrupper som kallar sig muslimer.

Islamofobi ÄR inte pro-Israel. Antisemitism ÄR inte pro-islam.

Eller som Rabbis for Human Rights skriver:

…disturbing and misguided ads are not meant to educate; they are meant to increase hatred and discrimination against New York City’s Muslims, and to drive a wedge between Muslims and Jews. The subway ads demonize Islam and ignore the positive contributions that our Muslim friends, neighbors, and colleagues make to our country every day.

Det kanske är hög tid att hålla gemensamma kippa- och hijabvandringar i Sverige?

 

Minskar kommunernas stöd till invandrarföretag?

IFS Rådgivningscentrum, som arbetar med företagande för personer med invandrarbakgrund, varnade tidigare i år att kommuners stöd till företagare med utrikes bakgrund verkar minska. Maroun Aoun, VD för IFS Rådgivningscentrum skrev om detta i somras:

Grafisk presentation av fakta ur artikelnUndersökningen har IFS Rådgivningscentrum genomfört i fyra år. Tidigare har trenden varit att fler och fler kommuner har satt igång satsningar på målgruppen utlandsfödda svenskar men den trenden har vänt. Skillnaden är markant…

Helhetsintrycket av årets studie är att kommunernas redovisade insatser under det gångna året 2011 går tillbaka betydligt jämfört med 2010 års näringsinsatser riktat mot målgruppen på lokal nivå…

Bland annat har andelen kommuner som inrättat särskilda resurspersoner eller arrangerat speciella företagsträffar minskat från 14 procent till 8 procent. Generellt sett genomförs färre aktiviteter riktade mot utlandsfödda personer som vill starta eget företag eller redan driver företag, än tidigare år.

I Sverige fanns 2010 ca 75 000 utrikesfödda företagare som är verksamma runt om i landet. Under 2011 tillkom 13 500 nya företag, startade av utrikes födda. Dessa företag sysselsätter ca 250 000 personer.

Att kommuner, som redan generellt sett anses göra ganska lite för invandrarföretagare, nu eventuellt börjat göra ännu mindre för utrikes födda företagare är oroade.

Detta är oroande eftersom vi sett en positiv trend i företagandet bland utrikes födda de senaste åren.

Utrikes födda är t.o.m överrepresenterade i statistiken över företagare ibland. 13 500 nystartade företag betyder att 20% av alla nystartade företag startas av utrikes födda som utgör 15% av befolkningen.

IFS har tidigare presenterat en del intressanta fakta om integration och invandring, som de hämtat från Tillväxtverkets studier 2009 och 2010. Dessa fakta visar hur situationen var runt 2010:

# Antalet företag som startas av utlandsfödda personer har ökat kraftigt under 2000-talet, från cirka 4 400 år 2001 till 7 700 år 2008 – en ökning med 75 procent.

# Mellan 13 och 15 procent av alla företagare, var sjunde till var åttonde företagare, uppskattas vara födda utomlands.

# Första kvartalet år 2010 uppskattades antalet företagare födda utomlands till 74 100.

# Cirka 24 600 småföretag med en omsättning på minst 200 000 kronor per år drevs av en person född utomlands (2008).

# Dessa utgjorde 11 procent, vart nionde av alla småföretag.

Kortfattat om kultur och rasism.

Ibland är det extra tydligt, hur rasistiska grupperingar och rasistiska idéer vill värna om det så kallade svenska. Den 3 oktober 2012 visades på Kulturnyheterna ett inslag om hur Dalateatern i Dalarna fått mängder av kommentarer och påhopp på grund av en enda anledning.

Huvudrollsinnehavaren i Hemsöborna, Måns Clausen, har fel hudfärg. Ett av de rasistiskt färgade mailen menar att regissören svikit svenskarna och smutsat ned Strindbergs verk genom att använda en mörkhyad skådespelare till rollen som Carlsson.

Något som tycks gå rasister förbi är att kultur på det stora hela, i Sverige, i dag, har som ett av sina främre syften att utmana, väcka debatt och diskussion, ifrågasätta, hitta nya vägar att gå. Att använda en mörkhyad skådespelare till ett verk som tillhör den svenska kulturen på ett sätt som Hemsöborna.. hur nytänkande det är går säkert att debattera, men poängen är ändå att den har rätt att göra det. Det är kulturens roll.

Det som är spännande med det hela är att det rasisterna är ute efter – att bibehålla den svenska kulturen svensk, är att genom de metoder de vill använda sig av, åstadkommer precis det motsatta.

Här kan du se inslaget på SVT.

Riksdagens Utredningstjänsts underkänner Sverigedemokraternas skuggbudget

Riksdagens Utredningstjänst underkänner de metoder Sverigedemokraterna
använder för att räkna ut sin så kallade ”skuggbudget”.

Sverigedemokraternas skuggbudget innehåller som vanligt en hel del ordande om alla miljoner man ska tjäna på att minska invandringen. Man ska minska kostnaderna för invandringen och slussa de pengarna till försvar, kriminalvård, pensionärer etc:

Vi skapar ett utrymme på 9 600 miljoner kronor 2013, 22 500 miljoner kronor 2014, 31 300 miljoner kronor 2015 och 38 300 miljoner kronor 2016. Totalt under budgetperioden skapar vi ett utrymme på 101 700 miljoner kronor genom en mer ansvarsfull invandringspolitik.

Sverigedemokraterna kontaktade Riksdagens Utredningstjänst för att få hjälp att räkna på sin ”skuggbudget”. Men hur ska man tolka dessa ord från Utredningstjänsten i en av rapporterna.

Att som uppdragsgivaren önskar beräkna statens kostnader för de angivna invandrargrupperna är en komplex forskningsfråga vars resultat är mycket beroende av vilka antaganden som görs. Utredningstjänsten har försökt besvara den mer begränsade frågan om hur stor del av statens nettoutgifter som kan kopplas till berörda grupper av nyanlända flyktingar och anhöriginvandrare.

Sådana beräknade nettoutgifter ett givet år är inte detsamma som vad en viss del av befolkningen kostar. Det är inte en bedömning av hur den aktuella invandringen påverkar hela samhällsekonomin, utan en statisk beräkning på kort sikt. Beräkningarna kan därmed inte utgöra underlag för att bedöma den statsfinansiella effekten av denna del av invandringen på längre sikt. Endast statens budget omfattas, och inte hela den offentliga sektorn. De beräknade nettoutgifterna kan inte heller rakt av tolkas som en potentiell besparing.

SD har alltså tagit en rapport av RUT som kom fram till att ”de beräknade nettoutgifterna kan inte heller rakt av tolkas som en potentiell besparing.” Av den rapporten gjorde de en skuggbudget som säger att Sverige kan spara pengar genom att skära ner just dessa nettoutgifter.

En rapport som säger att samhällsekonomin påverkas på så många fler sätt av invandringen att man inte bara kan ha ett snävt budgetperspektiv har SD tillämpat snäva budgetperspektiv på.

Sverigedemokratisk logik i ett litet nötskal.

 /Av Michael Gajditza och Torbjörn Jerlerup