Kategoriarkiv: Artiklar

Artiklar

Klubben för inbördes beundran

Skribenter och krönikörer på Avpixlat tävlar med varandra i lingvistiska övningar och allmänna språkliga utspel inför sina läsare. Mats Dagerlind står som klar vinnare i sina outtröttliga ansträngningar att skriva obegriplig rappakalja som det är osäkert om ens han själv begriper sig på.

Jag menar bara;

Reportaget visar hur djupt rotad den osunda radikalfeministiska diskursens marxistiska konfliktteori är i Sverige och hur mycket arbete som återstår för att etablera en könsneutral jämställdhetsdiskussion.

Mats Dagerlind i en krönika om Internationella kvinnodagen, 2013-03-09, Avpixlat.info

När man försöker använda språket på det här sättet är det nog det enklaste sättet att idiotförklara sina läsare å det grövsta, samt att placera sig själv på vinnarpiedestalen utan att ha genomgått självaste tävlingen. Dagerlind själv är den enda som (förhoppningsvis) vet vad det han skrivit betyder. Man kan inte förvänta sig av någon annan att denne ska begripa vad som står. Just genom detta faktum gör sig Dagerlind smart och läsaren till idiot. Det blir också väldigt tydligt att han vill sätta sig själv i en position som idol, där hans läsare blir hans följare, underlydande och beundrare.

Dock är det fullt möjligt att fundera över intelligensnivån, eller för den delen, hur långt läsarna på Avpixlat är villiga att gå för att hitta korrekt fakta och kunskap om i princip vad som helst. Uppenbarligen inte längre än näsan räcker, av denna kommentar att döma…avpixlat_inbordes-beundran_kommentar

(Kommentar till ovan nämnda och citerade krönika författad av självaste Mats Dagerlind, Avpixlat)

The Newly-Discovered Man-Monkeys (1859)
Darren and Brad / Foter.com / CC BY-NC-SA

Mats Dagerlind kan nog ha en framtid för sig som politiker. Inte bara har han blomsterspråket som fastlimmat i fingerspetsarna, han har även spöken i garderoben med skatteskulder och vad annat. Att han dessutom hittar ursäkter till i princip allt vad både Sverigedemokraterna samt Avpixlats redaktion, skribenter, krönikörer, men kanske framför allt vad läsarna, hittar på, ger stor trovärdighet till honom i somliga kretsar.

Och det är ju precis i dessa kretsar, som i övriga kretsar i samhället – både det svenska, som i vilket annat samhälle som helst; det mesta urartar gärna till att bli en så kallad pissing contest eller en klubb för inbördes beundran. När det gäller just Mats Dagerlind tror jag mer på detta med inbördes beundran. Inför sitt deltagande i Publicistklubbens debatt om näthat, skrev han följande i en krönika;

… Det skulle ju varit trevligt och psykologiskt stärkande för mig med en liten hejaklack i lokalen…

Mats Dagerlind i en krönika på Avpixlat.info, 2013-02-07

Ja. En liten hejaklack i lokalen som kunnat heja på Dagerlind och boostat hans ego i en miljö där han troligen inte kände sig varken bekväm eller välkommen, med tanke på de åsikter han uttryckte och står bakom.

Motargument vill i alla fall rekommendera Mats Dagerlind att välja sina ord till vad de är avsedda för. Inte bara stapla dem på varandra i ett försök att utmåla åsikter som han är motståndare till som härrörande från diktaturer. Eller att utmåla andras åsikter som ojämlika och konfrontatoriska. En del av läsarna på Avpixlat tror honom – hur uppenbart fel det än blir med ordbetydelser och syftningsfel ibland. Detta påvisas ytterligare av skärmdumpen av en kommentar på Dagerlinds krönika om internationella kvinnodagen, och det är inte den enda i en lång rad av oförstånd.

Allt man läser är inte sant bara för att det låter häftigt.

Artiklar

De mångkulturella Sverigedemokraterna – Del 1

Sverigedemokraterna hävdar att 20% av deras medlemmar har utländsk bakgrund. Uppgiften baseras på en enkätundersökning som SD själva genomfört.

Male human head louse
Gilles San Martin / Foter.com / CC BY-SA

Om uppgiften kan bedömas som trovärdig eller ej ligger utanför ramen för denna artikel. Men det är otvivelaktigt att SD har ett flertal politiker med utländsk bakgrund och det är motiverat att studera flera av dem närmare — precis som det är att granska representanter för andra partier i det allt mer mångkulturella Sverige.

Motargument vill uppmana sina läsare att tipsa oss om SD-politiker med utländsk bakgrund, ”bra” såväl som ”dåliga”, som kan vara värda att uppmärksamma i denna artikelserie.

Först ut att presenteras är SD-politiker Elena Ykowskaya, född och uppvuxen i Ryssland.

Det finns en intervju på nätet där Ykowskaya lanserar till synes tidigare okända medicinska hypoteser. Under ett möte med SD i Lidingö hävdade hon att afghaner och afrikaner kan ha upp till ”2 000 parasiter i kroppen”.

Elena Yurkowskaya hävdar att hon ”bokstavligt” tolkar SD:s uttalade ”nolltolerans mot rasism ”.

Hon anser också att hon är ”den enda personen i hela Sverige som har så många vänner från Afrika” . Hon anser sig även veta ”precis vad de klagar på och precis vad de lider av”. Hon menar att hon ”bara tänker på mina vänners hälsa”.

När Yurkowskayas uttalanden uppmärksammades av Sveriges Radio och Sveriges Television befarade hon att hon skulle komma att uteslutas ur partiet. Men hon sitter kvar.

Artiklar

Åldersdiskriminering är lika illa som rasism

I början av mars 2013 kan vi läsa att Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket vägrar ge äldre manliga pensionärer en medicin mot prostatacancer som gör att de kan överleva lite längre. Motiveringen är en som bara kan jämföras med nazisters motivering; ”De svaga kostar för mycket så låt oss mörda dem”.

För den här åldersgruppen av patienter tillkommer indirekta kostnader eftersom produktion minus konsumtion resulterar i ett underskott. Förlängd överlevnad för den här åldersgruppen ger därmed upphov till ökade samhällskostnader.
Romance isn't just for teenagers...
Ed Yourdon / Foter.com / CC BY-SA

Detta sätter fingret på en viktig och känslig fråga. Åldersdiskriminering.

PRO och andra intresseorganisationer för äldre har länge pekat på att det förekommer åldersdiskriminering i Sverige och att det ofta motiveras ekonomiskt. Exemplet som nämndes här ovan är kanske det mest extrema på länge. Men ofta sker diskrimineringen så öppet att vi knappt tänker på det. Som när väntetiderna är längre för äldre till operationer eller för att få hörapparater än vad väntetiderna är för yngre människor. Eller då pensionärer betalar högre skatt än yrkesverksamma. Eller då äldre får svårare att få arbete, för att många företag inte vill anställa äldre medarbetare.

Det finns en till form av diskriminering som inte påtalas lika ofta men som är lika allvarlig. Det är den som drabbar yngre. I Sverige är det mest Rädda Barnen och Grön Ungdom som varit inne på frågan på sistone i Sverige.

Som Sara Thiringer från Rädda Barnens ungdomsförbund nyligen skrev:

Rädda Barnens Ungdomsförbund arbetar för att barn och unga ska tas på allvar i samhället. Men vi ser ofta exempel på när unga systematiskt nedvärderas. Unga betraktas av samhället som inkompetenta, oengagerade, okunniga och oerfarna. Den allmänna uppfattningen av ungdomar är starkt negativ, och leder till att unga tvingas möta fördomar i hemmet, i sin utbildning och på arbetsmarknaden. De som bryter mot normen – till exempel genom politisk medverkan eller egna företag – lyfts fram som duktiga trots sin ålder eller motarbetas rent av i sitt engagemang. Kommentarer i stil med ”du förstår när du blir äldre” eller ”ni ungdomar är så radikala” är vanliga så fort unga gör någonting som vanligtvis görs mest av vuxna.

Åldersmaktsordning kallar debattören det. Och visst är det ett passande ord. Det som Thiringer skrev om yngre hade kunnat sägas om hur man ofta ser på äldre i samhället. Som lite gammelmodiga, bakom flötet, hänger inte med, inkompetenta, svaga.

Äldre och yngre drabbas av fördomar mot dem som grupp. Det är diskriminering.

Åter till åldersdiskrimineringen som har med läkemedel att göra.

Tänk om man berövat judar, romer eller kvinnor att få behövliga mediciner eller dumförklarat dem som grupp, av ”ekonomiska skäl”. Samhället har inte råd med ”romer”, eller ”afrikaner”… Givetvis hade det ansetts som grov, grov rasism, eller kanske rentav nazism, av de flesta. ”Nej, du lilla jude, om du överlever blir det en förlust för samhället, du får dö”.

Det är dags att vi börjar diskutera åldersmaktsordningen i Sverige!

Och de politiker och byråkrater som ligger bakom beslutet att försöka bli av med pensionärer som har prostatacancer ska givetvis ställas till svars för det!

Artiklar

Det där med gräns och nation är inte så hugget i sten…

En nyttig tidsresa, speciellt för alla som tror att det här med gränser och nationer är som hugget i sten och överdrivet viktiga. De där linjerna på kartorna som skiljer folk från folk är egentligen inget annat än linjer och tankekonstruktioner. De har ändrats mycket. Och en gång i tiden var var nation också delad i små ”furste”- och hövdligadömen.

Det kan vara värt att vi påminner oss om det där med att nationen inte är ”helig”, ibland.

The Mexican Border
Gränsen mellan Mexiko och USA
EdmondMeinfelder / Foter.com / CC BY

Den där stenhårda nationalismen, liksom olika stenhårda regler mot invandring förutsätter att de där linjerna är ”heliga”. Att de på något sätt skiljer folk ifrån folk. Att nationen är en sorts ”gudagiven” eller ”naturlig” grund för människors samvaro och liv.

Vi människor har det gemensamt med djuren att vi behöver en ”flock”. Människor har en naturlig fallenhet för att ideinfifiera sig med sina grannar, sina närmaste. Men vad som är utgör flock?

På stenåldern var flocken man identifierade sig med den i byn. Byn var ”vi”, alla andra var ”de”, och något som ofta sågs som hotfullt. Bygemenskapen förblev den viktigaste flocken fram till 1800-talet. Men gradvis växte en annan flock fram. Det började någon gång i det förflutna när människor från flera byar uppfattade sig som ”vi”. Gradvis växte olika hövdingadömen fram.

Trots språklig likhet, trots etnicitet och religion och delad historia har varje nationalstat varit uppdelad i mindre enheter, som alla alltid, vid något tillfälle, sett de andra enheterna som ”främmande”. Jämför landskapen i Sverige t.ex. Dödade man en östgöte, en från samma region, ”böter man liv för liv” men dödar man en smålänning böter man X antal daler istället. Tyskland var uppdelat i tusentals små enheter på sin tid där varje liten enhet såg sig som ”vi” mot alla andra som var ”dem”…

Hur otroligt det än må låta har den tid funnits när en östgöte eller en upplandsbo sett på en smålänning med samma ögon som många idag ser på araber eller somalier. Östgöten är ”vi”, Upplandsbon är ”dem”… En gång i tiden var migrationen inom Sverige minimal och var man en skåning i Göteborg fick man finna sig i lite rasism och fördomar. För alla vet ju att ”skåningar är” ……….. (fyll i valfri fördom mot skåningar) !

Men nationalstaten överkom gradvis merparten av dessa skillnader. Samtidigt skapades i sin tur ett nytt ”vi”; Sverige, till skillnad från alla andra som var ”dem…”

Kommer världen någon gång att komma därhän att de där linjerna på kartan, nationerna, blir lika obetydliga som landskapens linjer på kartan, eller häraderna?

En gång i tiden var häradet grundstenen, lika betydelsefull som nationen i våra dagar. Över häradet styrde en hövding, I häradet fälldes domar. Häradet var ”vi” och grannhäradet var ofta ”dem”. Idag vet bara släktforskarna vad ett härad är, för de tittar i gamla domböcker i sin forskning.

En gång i tiden var landskapet viktigt, och senare grupper av landskap. Svear styrde i svears land och göter i göters land. Även när svear och göter slog sig samman och skapade landet Sverige, betydde landskapet enormt mycket. Landskapet var ”vi” mot ”dem”. Idag är landskapsgränserna trevlig kuriosa. Vill jag bli smålänning eller skåning så blir jag det och flyttar. Det är inget konstigt med det. Jag behöver inget pass eller tillstånd för att göra så.

Min övertygelse är att samma sak kommer att ske med hela världen en dag. Linjerna på kartan är inte mer betydelsefulla än så… egentligen!

Dessa linjer har vi haft många krig om…

Artiklar

Om Åkessons utsträckta hand

Bild

Åkessons knutna hand

Artiklar

Tid för krafttag mot islamofobin

Gästinlägg av Ung Vänsters ordförande Stefan Lindborg

Idag presenterade Nätverket svenska muslimer i samarbete en rapport om muslimernas situation i Sverige. Den är ett alternativt svar på regeringens rapporter till FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering. Muslimers situation är nu så allvarlig att organisationen nu ser sig tvungen att vända sig till FN. Den alarmerande islamofobin har inte uppstått av en slump, utan är ett resultat av en politisk utveckling under det senaste decenniet där muslimer, med framförallt kriget mot terrorism som förevändning, konsekvent har misstänkliggjorts.

Igår skrev företrädare för organisationen på Aftonbladets debattsida:

HAPPY RAMADHAN [Mobarak Alaikom Al Shahar]
radiant guy / Amazing Photos / CC BY-SA

”Det verkliga hotet mot demokratin är inte ’radikaliserade muslimer’ utan snarare ojämlikhet där muslimer just nu är på den förlorande sidan.

Svenska muslimer upptar i dag den roll i det svenska samhället som tidigare har hållits av grupper som judar, romer och resande med mycket tragiska resultat.”

Avsikten med att lyfta fram citatet ovan är inte att relativisera andra rasistiska uttryck än de islamofoba. Antisemitism och antiziganism fortsätter att vara allvarliga samhällsproblem, såväl i Sverige som i andra delar av världen. Men den som verkligen vill förstå vår tids rasism kan inte bortse från diskrimineringen och hatet mot muslimer. Det är i huvudsak kring islamofobin som extremhögern i Västeuropa har byggt sitt politiska projekt. Islamofobin är idag det farligaste uttrycket för rasism i Sverige. Det måste vänstern och den antirasistiska rörelsen dra slutsatser av.

Islamofobin är ingen abstrakt tankefigur. Den är något som drabbar människor konkret i vardagen. Den finns på arbetsmarknaden, där personer med arabisktklingande namn diskrimineras, och på en bostadsmarknad där segregationen breder ut sig. Den syns på gator och torg, som i Forserum där somalier systematiskt trakasserades och i Tomelilla där en kvinna med slöja och hennes sexåriga dotter fick ta emot glåpord och stenkastning. Hetsen och diskrimineringen som muslimer utsätts för i vardagen, legitimeras av en politisk utveckling där rasistiska krafter flyttar fram sina positioner.

Det nya millenniets första decennium präglades av det så kallade kriget mot terrorismen. Det var något som möjliggjorde att etablera en falsk bild, långt in i det politiska etablissemanget, av islam och muslimer som ett hot mot väst. Kriget mot terrorismen har legitimerat krig och ockupationer, men också en terrorlagstiftning som inte bara kränker grundläggande rättsprinciper utan som också leder till att islamofobin normaliseras.

Idag pratar världens ledare inte längre om kriget mot terrorismen, men terrorlagstiftningen finns kvar. I artikeln på Aftonbladets debattsida kan man läsa att av 26 kända frihetsberövanden i enlighet med den nya terrorlagstiftningen, har samtliga gripna varit muslimer. Bara två av de 26 fallen har lett till fällande domar. Nätverkets krav på en sanningskommission för att utreda effekterna av terrorlagstiftningen borde vara en självklarhet för alla som vill stå upp för rättssäkerheten.

På Aftonbladets debattsida kan man läsa att 40 procent av de muslimska samfunden har utsatts för attacker under de senaste åren. Det har handlat om skadegörelse, hot och misshandel av församlingens medlemmar. I en sådan situation måste varje antirasist kunna se att religionsfriheten i praktiken är begränsad för väldigt många människor. Därför är det idag en uppgift för vänstern att stå upp för alla människors rätt att utöva sin religion. Attacker mot religion och religiösa uttryck – särskilt mot islam och muslimer – används idag som ett verktyg för att sparka nedåt.

I en tid där islamofoba föreställningar blir ett allt mer accepterat inslag i samhällsdebatten, utgör kampen mot rasismen och hatet mot muslimer en ödesfråga. Rasistiska strömningar växer sig starkare i ett Europa där klasskillnaderna ökar, samhället dras isär och arbetarrörelsen inte förmår att utgöra ett alternativ. Vår utmaning är att vägra låta vare sig religionskritik, så kallad säkerhetspolitik eller abstrakta ursäkter om att skydda svenska värderingar bli en förevändning för rasism. Att vara antirasist handlar i första hand inte om att tycka eller tänka, det handlar om vad man gör och de faktiska konsekvenserna av det. För att bryta den rasistiska utvecklingen krävs en stark antirasistisk folkrörelse. Den har vi alla – du såväl som jag – ett ansvar för att bygga.

Artiklar

REVA, ett resultat av "Fästning Europa"

Protesterna mot REVA är högljudda. Att polis börjat leta efter s.k. illegala invandrare på tunnelbanor och bussar är kontroversiellt och möter berättigat motstånd. Det är i mitt tycke bra att folk reagerar. Men låt oss inte glömma att beslutet att genomföra REVA inte tagits hos polischeferna på Kungsholmen. ALLA polismyndigheter i EU använder fler och fler metoder som REVA numera. REVA är resultatet av en 30-årig europeisk politik, där företrädare för Sverige, både från högern och vänstern (dvs socialdemokraterna) och resten av EU, tagit beslut som fört oss närmare REVA.

Utlanningskontroller.previewInre och yttre utlänningskontroll. Det är det man måste fokusera på då man inför den fria rörligheten i Europa. Man måste skilja mellan länder som står närmare EU och länder som inte står nära EU och införa strikta spärrar som förhindrar att folk från icke önskvärda länder kommer till EU illegalt. I den inre utlänningskontrollen ingår att göra spontana kontroller i jakten på ”misstänkta”, speciellt i de allmänna kommunikationsmedlen.

Detta hörde jag första gången 1989 i samband med diskussioner om hur den framtida europeiska unionen skulle se ut.

1992 till 1993 formades EU. 1995 gick Sverige med. Ungefär samtidigt skapades EU:s nya flyktingpolitik. ”Fästning Europa” som motståndarna kallar det. Detta projekt skapades tvärpolitiskt av socialdemokrater och ”högern” i god samförståndsanda.

 

Sen 1993 har idag snart ca 17000 dödsoffer dokumenterats. Människor som sökt ett bättre liv och dött i sina försök att korsa gränserna till EU. De har spetsats på taggtråden i Ceuta, drunknat i Medelhavets vågor. Barn har svultit ihjäl ombord på lastbilar. Folk har skjutits av gränspoliser.

Schengenavtalet

De hårdare gränskontrollerna var en bieffekt av Schengenavtalet om fri rörlighet inom EU. EU var tvunget att bygga yttre gränskontroller för att stänga ute ”oönskade” och inre gränskontroller för att jaga ”passlösa” och ”illegala”.

Sverige anslöts till Schengen 2001.

Jag var med och demonstrerade mot Schengen redan 1999. Då dominerades EU av Socialdemokrater (13 av 15 EU länder styrdes rött) men borgarna stödde politiken. I den mån de var oppositionella var det för att de ville ha ännu striktare lagar.

Vi var många som varnade för vad Schengen skulle leda till. Vi kunde se det redan då..

Mellan 1995 och 1999 kunde vi se de första konsekvenserna av Schengenavtalet. Taggtråden sattes upp. Båtflyktingar avvisades. Och när kriget i Kosovo flammade upp 1998 bemöttes kosovoalbanerna annorlunda än de flyende bosnierna från kriget i Bosnien bara några år tidigare. Bosnierna hade det lättare att fly in i Europa än kosovoalbanerna. Kosovoalbanerna avvisades eller förstes ihop i flyktingläger. Kosovoalbanerna var de första offren för Schengenavtalet. I Italien kontrollerade man folk som såg ut som misstänkta albaner på bussar och tunnelbanor. En slags italiensk REVA.

I Sverige

Deb at the Belsen Memorial wall
Jasmic / Foter.com / CC BY-NC-ND

REVA är egentligen inte så mystiskt. Polisen gör inget annorlunda jämfört med de metoder de alltid använt. profilering används flitigt redan idag. Polisen behöver inte kontrollera alla. De kan kontrollera folk som ser ”utländska” ut, ”amerikanska”, kvinnor, ungdomar, män, då någon av dessa grupper är misstänkta.

Det unika med REVA är att man legitimerar kontroller av misstänkta utlänningar på allmän plats. Tidigare har man bara undersökt om någon vistats här illegalt då de begått något brott och därmed blivit ett ärende hos polisen. Nu har man i praktiken utvidgat definitionen av ”brottet” så att polis kan ingripa oftare.

Alla utlänningar och folk som ”ser utländska ut” kan därmed vara potentiella brottslingar.

Detta har beslutats politiskt. Diskussionen om hur man ska stärka den ”inre utlänningskontrollen” och ge polis fler befogenheter att söka ”misstänkta” har pågått ganska länge.

I Sverige började man utreda hur den nya politiken skulle se ut redan innan 1999. Resultatet blev en ny utlänningslag 2005 och en gränskontrolllag 2004. Det är de lagarna, utarbetade i samråd med de övriga Schengenländerna och EU:s byråkrati som bildar grunden för REVA.

Sou 2004:110, gränskontrollslagen, som skrevs av regeringen Persson formulerade att inre gränskontroll betyder att POLISEN ska ha rätt att kontrollera folks identitet, i samband med misstanke att en misstänkt utlänning misstänks vistas här illegalt (131,134 och 141 tex)

Parallellt med denna yttre gränskontroll har en inre sådan också upprättats. Inre utlännings kontroll får emellertid endast göras, om det finns anledning att anta, att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig här eller om det annars finns särskild anledning till kontroll.

2005 antogs utlänningslagen. Den och gränskontrolllagen utgör grunden för REVA.

I polisens direktiv (klubbade 2005 och 2011 av Socialdemokrater och Borgare) står det uttryckligen:

Inre utlänningskontroll ska bedrivas över hela det svenska territoriet och vara en integrerad del av Polisens olika verksamhetsgrenar… Polismyndigheten bör i sin verksamhets- och personalplanering beakta behovet av inre utlänningskontroll. Den inre utlänningskontrollen är en viktig kompensatorisk åtgärd för avskaffandet av gränskontrollen mellan de länder som deltar i det operativa Schengensamarbetet. För att upprätthålla den fria rörligheten för personer inom Schengenområdet är det viktigt att utlänningskontroll sker i hela landet. Inre utlänningskontroll är en arbetsuppgift som alla poliser bör kunna utföra och därför bör polismyndigheten särskilt beakta behovet av utbildning inom utlänningsrättens område.

Inre utlänningskontroll (det som REVA är en del av) är alltså en AV POLITIKER beslutad aktion inom ramarna för EU:s Schengenöverrenskommelse.

Tribunal12

Jag var med på den sk Russeltribunalen på Kulturhuset i somras. I den gick man igenom konsekvenserna av 20 år av EG och EU politik för att bygga ”Fort Europa”.  Ett ofattbart lidande. Jag minns att man i tríbunalen uttryckligen varnade att EU:s polisiära politik blir hårdare och hårdare. De visade bra att det är samordnat. Fästning Europa är en sameuropeisk politik som inget land effektivt motsatt sig.

Jag hade önskat att fler varit med på den tribunalen.

Man får den politik man förtjänar. REVA är en del av en allt hårdare politik i EU. Polisen får mer och mer makt och övervakar oss mer och mer. DET är politikernas fel! 

 

Artiklar

Överflödiga SD-förslag – komplettering och svar på läsares synpunkter

Motargument fortsätter att granska sverigedemokraternas politiska förslag som redan är genomförda i lagstiftning. Vi passar även på att kommentera några synpunkter på granskningen som vi fått från våra läsare.

Inledningsvis vill vi på Motargument varmt tacka våra läsare som berörs och bryr sig om våra artiklar och det vi vill förmedla. Vi vill i synnerhet tacka de läsare som kritiserat oss, för vi tror att en dialog mellan läsare, och inte minst kritik, förbättrar vårt arbete. Vi hoppas på fortsatt kritik.

Anemone hepatica
Kalexanderson / Foter.com / CC BY-NC-SA

På Motargument har vi inte såsom Avpixlat några principer om att begränsa debatten för ”meningsmotståndare” som vill ”ta debatten” med oss. Vi begränsar inte heller sådana inlägg till två eller fler kommentarer. Välkommen till debatten! Var inte blyg. Känn dig fri att i en lugn och trygg miljö kritisera oss. Spar inte på krafterna. Försök att hitta faktafel och brister i logiken när vi driver en ståndpunkt.  Vi uppmanar i högsta grad just meningsmotståndare att ta debatten med oss!

Med detta sagt går vi in på den kritik som riktas mot ovan rubricerade artikelserie.

1.

En läsare har påtalat att del 2 i artikelserien är felaktig såtillvida att SD vill att just det transportbolag (t.ex. flygbolag, båtrederi osv.) som transporterar någon till Sverige som saknar giltiga identitetshandlingar och viseringar, skall återtransportera samma person, samtidigt som svensk lag inte ger utrymme för detta.

Som svar vill Motargument först påtala att utlänningslagen finns att läsa via en länk som publicerats i samma artikel som påstods göra felaktiga sakpåståenden. En granskning av utlänningslagen hade emellertid visat att sakpåståendet som görs i artikeln stämmer. Det vill säga att SD vill ålägga transportbolag skyldighet att återtransportera människor som tas hit illegalt: ett ansvar som redan finns befintlig lagstiftning.

Samtidigt kunde ytterligare lagrum ha citerats i artikeln, vilket underlättat för läsare som fortfarande varit eller är osäkra.

Bristen i artikeln rättas därmed till nu genom en komplettering. Av 12 kap. 5 § utlänningslagen framgår:

” 5 § En utlänning som har kommit till Sverige med ett fartyg eller ett luftfartyg och som avvisats därför att han eller hon saknar pass eller de tillstånd som krävs för att resa in i landet eller medel för sin hemresa, får föras tillbaka till fartyget eller luftfartyget eller sättas ombord på annat sådant med samma ägare eller brukare (transportören). Om det är nödvändigt att bevakningspersonal följer med skall även den ges plats på fartyget eller luftfartyget.
Vägrar befälhavaren på fartyget eller luftfartyget att ta emot utlänningen eller bevakningspersonalen, får polismyndigheten förelägga befälhavaren vite.
Första stycket gäller inte om fartyget eller luftfartyget kommit till Sverige direkt från en Schengenstat eller skall avgå till ett land dit utlänningen inte får sändas enligt 1, 2 eller 3 §.”

2.

Motargument har i samband med den ovan rubricerade artikelserien kritiserats för att försöka dölja lagstiftning. Detta ser vi som en smula märkligt mot bakgrund av att artikelserien citerat gällande lag, samt länkat till de lagar som omnämns i artikelserien.

Om det fortfarande råder tvivel i frågan uppmanar vi våra läsare att klicka på och studera utlänningslagen här.

3.

Motargument har anklagats för att ha som syfte att ”misskreditera” sverigedemokraterna och deras politik”. Vi har även anklagats för att vilja ”provocera”.

Som svar vill vi uppmärksamma våra läsare på följande:

a) Motargument har nyligen publicerat en artikel om sverigedemokraternas riksdagsmotion om att ändra brottsbalkens bestämmelser så att även svenskar omfattas om lagen av hets mot folkgrupp. Undertecknad var författare till artikeln.

Motargument avser även att inom en snar framtid publicera ytterligare artiklar där vi både kommer att berömma och argumentera för de åsikter och resonemang som SD för, i de fall vi anser det påkallat. Detta av samma skäl som när vi kritiserar SD, vilket vi anser oss ha skäl att göra i de övervägande antal fallen. Det bör nämnas att SD:s partimotion avstyrktes och avslogs av samtliga övriga riksdagspartier.

b) Motargument har både i artikeln som berör Hets mot folkgrupp kritiserat regeringen, Folkpartiets före detta migrationsminister och segregationsminister Nyamko Sabuni för hennes , såväl som Reepalu för att hyckla i sin inställning till SD. Detta eftersom de framfört förslag på lagändringar som skulle strida mot allas likhet inför lagen, samtidigt som SD:s förslag om lagändringar om lagbestämmelsen om hets mot folkgrupp är i linje med allas likhet inför lagen.

Motargument strävar efter att undvika politisk korrekthet enligt den modell som Avpixlat med sin osakliga och tendentiösa journalistik bedriver. Där obehagliga sanningar undanskuffas till förmån för ”behagliga” lögner.

c) Motargument har därutöver kritiserat andra politiska partier i en mängd andra artiklar och detta över hela den ideologiska spännvidden. Kritiken har riktats från höger till vänster, mot sexism mot båda könen och gentemot partier i eller utanför eller på väg ut ur riksdagen.

Avslutningsvis vill vill säga till alla våra kära läsare, vi gläds över att ni läser våra artiklar och hoppas att ni fortsätter göra det. Vi uppskattar allt det beröm vi får och beröm oss när ni anser det befogat. Men vad ni än gör, sluta aldrig kritisera oss!

 

Artiklar

Därför är Avpixlat en pratsajt

Det pratas mycket på Avpixlats hemsida. Närmare bestämt i kommentarsfälten. Men hur står det till med helt egenproducerade nyheter på Avpixlat egentligen? Med anledning av att en av våra kära läsare hävdar att Avpixlat publicerar nyheter som inte vanliga medier tar upp, finner Motargument skäl att redovisa de korrekta omständigheterna.

En av våra läsare har i en och samma diskussionstråd lagt upp en och samma länk tre gånger. Länken går till en nyhetsnotis publicerad på Avpixlat. Notisen beskriver hur en vänsterpartist som synes vara rattfyllerist har dömts till böter för att ha framfört ett motorfordon samtidigt som hon har haft en relativt hög promillemängd alkohol i sitt blod.

I can't believe the news today...
Thomas Leuthard / Foter.com / CC BY

Nyheten härrör emellertid inte från uppgifter som Avpixlat införskaffat på egen hand. Den härrör i själva verket från en artikel från Nya Wermlands Tidningen (NWT). Avpixlat har även en länk till NWT:s artikel på sin hemsida.

I NWT:s artikel hänvisas därutöver till en artikel i tidningen Dalslänningen som beskriver hur samma vänsterpartist som synes vara rattfyllerist råkade ut för hårda bud i Mellerud.

Närmare bestämt beskrev tidningen Dalslänningen vänsterpartistens tidigare kombination av alkoholdrickande och bilkörning.

Det är således inte Avpixlat som i det aktuella fallet publicerar nyheter som övriga medier inte tar upp. Det är istället övriga medier som publicerar nyheter som Avpixlat sedan sprider vidare.

Och nu återrapporteras samma nyhet av oss på Motargument, samtidigt som flera läsare av Avpixlat anklagar övriga medier (inklusive oss) för att aldrig sprida negativa nyheter om politiker och partier med vänsterinriktad ideologi.

Motargument vill för övrigt uppmana Avpixlats läsare att leta noggrannare efter länkar till originalartiklar som Avpixlat länkar till. Detta för att förhoppningsvis få insikten om att Avpixlat i sådana fall ej är först med nyheten.

Samma läsare har även anklagat Motargument för att sprida hat mot SD. Detta på grund av en artikel som undertecknad har skrivit; En artikel som visade att sverigedemokraterna vill att det skall vara förbjudet att få uppehållstillstånd i Sverige genom att ha tvingat en här boende person att gifta sig med den invandrade. En artikel som påtalade att det i Sverige redan är förbjudet att få uppehållstillstånd genom att ha tvingat en här boende person att gifta sig. I artikeln informeras för övrigt om att ingen i Sverige har rätt att tvinga någon att gifta sig.

Motargument överlåter åt sina läsare att själva ta ställning till hur det ligger till. Vi efterlyser mindre tomt prat och mer substans från Avpixlats läsare när de kritiserar oss.

Artiklar

Islam är ingen ideologi

Centralt i den antimuslimska teoribildningen är idén om att islam inte är en religion utan en totalitär ideologi. Tesen har fått stor genomslagskraft i antimuslimska miljöer, och framförs av bland annat Tryckfrihetssällskapet och företrädare för SD.

Badshahi Mosque July 1 2005 pic32 by Ali Imran (1)Tesen i sig rymmer inga stora vetenskapliga kvaliteter och är på samtliga punkter falsk, men då den har fått så pass stor spridning att den idag ofta används som en standardförklaring till att angripa islam och muslimer är det på sin plats att ge tesen ett ordentligt bemötande. Det finns många akademiker som har avfärdat påståendet, men på Internet lyser seriösa bidrag med sin frånvaro. Detta är ett försök att kort och koncist bemöta tesen.

Påståendet bottnar sig i en tro på att islam per definition är politisk, att det egentligen inte finns någon skillnad mellan islam och islamism (politisk islam). Denna idé rymmer många missförstånd och förenklade förklaringar och är först och främst helt historielös. För att bena ut alla missförstånd och all begreppsförvirring ska vi nu först betrakta dessa fenomen var för sig.

Islamism eller politisk islam är en politisk ideologi vars historia är tämligen kort; de första ansatserna gjordes i början av 1900-talet. Det verkliga genomslaget för islamism kom dock först på 70-talet. Islamism har inte funnits som politisk idé i större delen av islams historia. Idag finns det flera olika inriktningar av islamism och ideologin i stort har många anhängare. Att religionen har fått ligga till grund för en politisk ideologi är inget som är unikt inom islam, det förekommer även inom kristendomen. I Europa är kristdemokratin en av de starkaste politiska rörelserna, deras politik grundar sig i kristen religion.

Islam är en världsreligion med en över tusenårig historia, som i sina politiska anspråk skiljer sig lite från andra världsreligioner såsom kristendomen. Religionen har många anhängare med olika tolkningar av Koranen, majoriteten av dem tillkänner sig inte till politisk islam. Bland alla muslimer världen över finns det stort stöd för de rent religiösa inriktningarna, de som inte blandar ihop politik och tro. Den mest utbredda formen av personlig islam är sufismen (folklig islam). Mellan sufister och islamister råder mycket kyliga relationer.

Bara det faktum att islams historia är mycket längre än den politiska islams historia, bör göra det tydligt för alla att islam inte är synonymt med islamism. Vidare bör det faktum att islam rymmer troende som inte blandar ihop religion och politik vara bevis nog för att säga att islam inte är en ideologi.

För att göra det ännu tydligare kan vi betrakta historien, vi kan se hur de gamla muslimska rikena var utformade och om det i dem fanns en sammansmältning av religion och politik. Ser vi till de medeltida muslimska rikena kan vi se att i de muslimska rikena liksom i de kristna gav religionen en viss form av legitimitet till de världsliga ledarna; i de kristna rikena var kungen ”kung av guds nåder” — i de muslimska kalifaten ”de troendes härförare”. Detta hindrade inte dem i något av fallen att agera utifrån egna intressen, krigen och de politiska utspelen hade i de allra flesta fall rent världsliga förtecken. De religiösa ledarna var underställda de världsliga ledarna, och i slutändan var det alltid sultanens ord som gällde även om de bröt mot Koranen. Någon rätt till uppror mot de ledare som bröt mot Koranens riktlinjer fanns inte. Historien talar sitt tydliga språk, religionen och den världsliga makten var inte sammansmält i en symbios.

Vidare kan man konstatera att islam saknade och saknar än idag en centraliserad religiös instans, så som Vatikanstaten inom katolicismen. Det finns ingen institutionaliserad auktoritet inom islam som har tolkningsföreträde av guds ord. Detta gör islam till en mycket individualiserad religion, en religion där individen är ansvarig för sin relation till gud. En religion där tolkningen av Koranen kan skilja sig starkt mellan olika grupper.

Med andra ord finns det inget stöd för att säga att islam per definition är en ideologi. De muslimer som inte tillkänner sig islamismen (och de är i majoritet) är ett bevis på detta. Historien visar också att det i de muslimska staterna inte har varit norm att låta religion och världslig makt smälta ihop till en symbios. Detta gör att vi kan konstatera att islam i första hand är ett religiöst projekt och har alltid varit det.

 

/Hiram Li

Källor: Knut S. Vikör, Motgift: redaktör Sigve Indregar , Flamme Forlag & Forlaget Manifest, Oslo 2012

Mohammad Fazlhashemi, Vems islam, Norstedts, Stockholm 2008