Det finns olika bloggare och youtubers som på allvar vill att SCB ska byta sina definitioner över hur de för statistik och folkräkning på invånare i Sverige som har utländsk bakgrund respektive svensk bakgrund.
Svenska statliga myndigheten SCB har dessa definitioner:
Personer med utländsk bakgrund definieras som personer som är utrikes födda, eller inrikes födda med två utrikes födda föräldrar.
Personer med svensk bakgrund definieras som personer som är födda i Sverige med två inrikes födda föräldrar eller en inrikes född och en utrikes född förälder.
Det viktiga att lägga märke till här är att SCB lägger ihop alla svenskfödda barn som har två svenskfödda föräldrar med de svenskfödda barn som har bara en inrikes född förälder.
Bland andra Affes statistik anser med eftertryck att SCB inte kan tillåtas att göra så. Affes ökända blogg räknar de barn som fötts i Sverige och som har en utrikesfödd förälder endast svensk till hälften: som 50% svenskfödd! Och till den andra hälften som att den har 50% utrikes bakgrund. Flera nya youtubers, som förefaller vara födda 1940-1970, hänvisar ofta till Affes statistik i sin propaganda.
Viktigaste distinktionsskillnaden som den sortens lobbyister gör, är att insinuera det skulle innebära fara för Sverige och hela vårt gemensamma framtida samhälles säkerhet om vissa nyfödda barn i Sverige skulle få räknas som svenskfödda av våra svenska myndigheter.
Ett barn som har en svenskfödd förälder kan man väl tänka kommer växa upp och gå i skola väl integrerat, som de flesta andra barn i Sverige? Varför skulle något barn endast räknas till hälften som svensk?
Det är barn som lobbyisterna försöker göra politiska poäng och dra rasistiska slutsatser om. Det är barn de talar om.
För att citera en person som skriver mycket om statistik: ”Om man vill vara riktigt oseriös så kan man förvilla och vilseleda väldigt mycket genom att rapportera selektivt…”
Enligt medieforskning finns tendenser att allmänheten håller sig till snuttifierade nyhetsnotiser eller endast ser rubrikerna. Forskare anser att risken är stor att de med längre utbildningserfarenhet är de enda som tar sig tid att på djupet sätta sig in i artiklarna om inrikes nyhetstexter och utrikespolitik. En klyfta som riskerar bli förstärkt av ”algoritm-bubblor” vilket kan utöka polarisering, ”åsiktskorridorer”.
Vi hade förr lokala morgontidningar och regional kvällstidning som kom på eftermiddagarna. I svensk radio var det åren 1940 till 1994 ungefär 7-8% av den totala sändningstiden som var nyhetssändning.
År 1969 till 1990 var det bara SVT som visade nyheter i TV. De 20 åren var det 7-8% av all sändningstid i all tillgänglig TV i Sverige som var nyhetssändning. Antal timmar nyheter var endast 34 – 43 timmar per månad! I genomsnitt bara 60 till 90 minuter nyheter i TV per dygn! (och då ingick väderrapport i den tiden)
Morgontidningarna före 1994 samlade in alla olika lokala aktuella händelser från polisen och allmänheten, för att fylla sina sidor. Men på de största redaktioner som främst var stockholmsbaserade behövdes grov gallring varenda dag av utrymmesbrist. Det fanns inte tillräckligt utrymme i radio-sändningen eller i rikstäckande tidningar för att kunna arbeta med huvudstadens alla händelser och även få plats för regionala nyheter och lokala händelser. Bara ett fåtal av de allra största olyckorna och brotten fanns det tid för att informera om. Redaktioner använder ”närhetsprincip” och prioriterade sånt som ägt rum närmast huvudstaden och de allra mest extrema skandalerna eller hemskaste incidenterna. En princip mediaforskare och journalister talar om är ”störst går först” = allra största nyhet får mer plats, små lokala brott kunde plockas bort ur tidningen.
Svenska nyhetstexter fanns inte alls på internet före 1994, då Aftonbladet lade upp sin kulturbilaga och 1995, började Helsingborgs Dagblad publicera hela sin tidning digitalt. Facebook, som kom till Sverige efter 2006, har blivit vår samtids största sociala media för att lägga upp nyhetslänkar och diskutera innehållet.
Förr var det alltså extremt sällan som något lokalt, enskilt brottsfall rapporterades utanför den lokala morgontidningen. Nyhetskonsumenter före 1994 såg alltså troligen endast en rubrik om varje incident, brottsfall, olycka, våldtäkt, hustrumisshandel, mord. Och då i lokalbladet, aldrig i riksnyheterna eller i radio eller på tv.
Numera kan man läsa om en olycka eller en våldtäkt någonstans ute i vårt avlånga land, nästan samtidigt på twitter, på FB ( i en eller flera olika grupper), på en eller två lokala morgontidningar, på en eller flera nyhetsappar i telefonen, i flera av de största webtidningarna och kanske i någon kvällstidnings nätsända video-program.
I nutid och i framtid kan varje person med IT-teknik i fickan upptäcka dussintals olika versioner och varianter av nyhetsrubriker som i själva verket handlar om samma typer och ungefär samma omfattning av brott och olyckor som det var förr.
Det är alltså väldigt nytt att vi har så här hög nyhetskonsumtion av så snabbt nyhetsflöde. Det kan lätt ge illusionen av att mångfalt fler brott inträffar per dag än det gjorde före 1990-talet. Vi bör alla ha lite mer överseende med vissa av internets ”barnsjukdomar”. I takt med att alla skolelever får mer mediakunskap och källkritiskt tänkande medan de är unga, kommer problematiken kanske kunna minska.
Källhänvisningar:
Schyller, (1996). Radio och tv-utbudet, Stiftelsen Etermedia i Sverige.
Weibull, Wadbring, Ohlsson, (2018). Det svenska medielandskapet. Liber
Motargument har tidigare granskat antal tomma kommunstolar för SD, politiska vildar och så vidare. Nu har vi räknat antal avgångna ledamöter i SD, där det ej funnits någon ersättare till denne. Vilket resulterat i en tom SD-stol.
Sverigedemokraterna har stor brist på medlemmar som kan tänka sig att företräda partiet som förtroendevald.
SD har hittills under nuvarande mandatperiod sett totalt 623 kommunfullmäktigeledamöter som avgått från sin post, i landets samtliga kommuner. Av dem har det inte existerat någon ersättare till hela 44 personer, vilket då resulterat i en tom stol i den kommunen. SD har även 1 riksdagsledamot som gått ur SD, men sitter kvar på sitt mandat i Sveriges riksdagshus som vilde.
Som jämförelse kan nämnas Vänsterpartiet som i valet 2018 fick 808 mandat, och 2 ledamöter har avgått som resulterat i 2 tomma stolar i kommunfullmäktige. V har även 1 riksdagsledamot som gått ur V, men som sitter kvar på sitt mandat i Sveriges riksdagshus som vilde.
Socialdemokraterna fick 3 752 mandat i kommunerna i valet år 2018. S har haft 944 valda ledamöter i kommun, landsting, riksdag som avgått. Till alla de personerna har det funnits ersättare som fyllt deras plats, och fortsatt föra väljarnas politik.
Procentuell jämförelse mellan SD och V går att göra, om hur stor andel tomma stolar som uppstår av att ersättare ej finns till en ledamot som avgår. Men det går inte att jämföra med S, eftersom inte en enda tom kommunfullmäktigestol eller politisk vilde existerar inom Socialdemokraterna i nuvarande mandatperiod.
SD fick 1 806 mandat i valet 2018 i hela Sveriges kommunfullmäktige. Av dessa har 34,5% avgått under mandatperioden. Av totala antal SD-mandaten i kommunerna är de totalt sett 64 tomma stolarna = 3,5%.
Utöver tomma stolar är minst 107 av SD:s kommunfullmäktigemandat ockuperade av en politisk vilde, som uteslutits ur SD, eller som själv lämnat SD. SD har alltså tappat kontrollen över nästan 9,5% av sina kommunfullmäktigemandat under denna mandatperiod.
I Vänsterpartiet är de 2 tomma stolarna endast 0,25% av deras samtliga kommunfullmäktigemandat.
Det finns även 1 tom stol där det valdes in en liberal, och 1 tom stol där det valdes in en miljöpartist.
Motargument observerar nedåtgående trenderna för de partier i våra grannländer som tidigare sades ha fört in ”starka högervindar” i nordiska partipolitiken. Har de medvind denna sommar?
Danmarks Folkeparti fick i senaste valet, 2019, 8,7% av räknade rösterna. De har sedan dess sjunkit i väljarstödet, till under 6% hittills under sommaren, men som allra lägst nu i en opinionsundersökning i juli på 1,7%.
Finlands Sannfinländarna hade en stark uppgång efter de klarade av den interna maktkampen och konkurrensen från avhopparna ”Blå Framtid”. Sannfinländarnas bästa valresultat var 2011 med 19%, de upplevde ett starkt uppsving fram till december 2019 då de låg i genomsnitt kring 23,5%. Sedan dess har de sakta glidit neråt, för att nu sväva kring 14,5-15,5%.
Norges Fremskrittspartiet ligger just nu denna sommar och bubblar kring ett ungefär genomsnitt som är i linje med deras senaste valresultat 12-13% i 2019.
Hur går då trenden för svenska Sverigedemokraterna? Den är faktiskt liknande som för våra nordiska grannars högerpopulister. De låg i december 2019 vid ett genomsnitt av alla opinionsundersökningar kring 25,4%. Under karantäntiden har de dalat svagt hela tiden ner till ett genomsnitt vid ungefär 17,5%.
Bästa valresultat någonsin fick SD i riksdagsvalet 17,53%, september 2018. Kommer de verkligen kunna slå det i september 2022?
Där skulle hela den frågan kunnat varit slut. Men det existerar tyvärr många fördomar och amatörteorier överallt om denna fråga som man faktiskt behöver ta på allvar. Det är en absurd fråga, som väcker tankar i huvudet på även experter inom religion. Varför och hur kan frågan ha uppstått och lever vidare; skulle landet Sverige faktiskt kunna få en majoritet av muslimer under vår livstid?
Påståenden som ”Sverige kommer snart kunna ha islamistisk statsreligion eller införa sharialagar” – förekommer faktiskt på nätet än i dag, år 2022.
Nej. För det kommer ej kunna bli så många troende muslimer i Sverige att en sådan minoritetsgrupp kan förändra statsskicket, där vi har Svenska kyrkans alla medlemmar, alla ateister och att majoriteten vill ha icke-konfessionella, icke-religiösa myndigheter och politiska partier.
Pew Research Center då, kanske några hävdar? För det förekommer att några söker efter siffror som belägg för att fortsätta påstå sharialag kan införas i Sverige. Jo, visst, det finns en sifferuppgift i en stor granskning av religiösa minoritetsgrupper gjord av Pew. Lägg märke till att den gjordes 2017. Deras faktaunderlag var migrationen till Europa fram till och med mitten av 2016.
Pew har gjort prognoser i tre olika utvecklings-skisser, en med noll immigration, en med en medelnivå på immigrationen och en med ett ”högt scenario”. I det högsta prognosscenariet så finns det absolut en siffra om att Pew kanske kan tänka sig att det skulle kunna finnas ungefär 30% muslimskt troende i Sverige i framtiden. Men…
Men, minns ni vad Pew hade för bas för sitt ”högsta scenario”? Det var den rekordstora immigrationen 2014 – 2016 som de använde för att projicera sin högsta prognos, fortsatt immigration till Sverige, exakt som om den dåvarande antalet per år skulle fortsätta utan att minska till år 2050.
Minns ni de förändrade lagarna om migrationen och den förändrade flyktingströmmen efter 2016? Det vore kanske snarare på sin plats att använda Pews ”låga prognos”, som eventuellt pekar på att det skulle kunna bli uppåt 11-20% muslimer i Sverige. För att beviljade asyl per år från 2017 och fram till idag är så låg.
Och framförallt: Nej! För även om fördomarna snurrar runt helt utan proportioner eller grund i verkligheten, så är inte alla invandrare likadana. Alla muslimer tycker inte alltid likadant. Det finns shia- och sunni-muslimer och så vidare. Många flyktingar från andra länder har dessutom flytt till svenska demokratin, åsiktsfrihet, religionsfrihet och att få konvertera till kristendom eller leva som ateist.
Den svenska grundlagen ger oss alla vår religionsfrihet, för alla medborgare är det fritt fram att välja att utöva sin privata religiösa trosuppfattning.
Muslimer i Sverige röstar inte ens på samma politiska parti i Sverige idag. Och det är endast om ett politiskt parti eller politisk koalition går ihop som vår svenska grundlag kan ändras. Så varför fortsätta sprida vidare fördomen att alla muslimer i Sverige kommer rösta på samma parti, och försöka införa Islam i Sveriges statsskick? (man måste dessutom vara svensk medborgare över 18 år för att ha rösträtt i riksdagsvalet)
Med mer allmänbildning, kunskap och kännedom om verkligheten kan vi alla bli bättre på att säga Nej! varje gång vi hör extrema, absurda påståenden som är baserade på endast okunskap och fördomar. Vi behöver alla bli bättre på att googla fram fakta om hur saker ligger till och sedan bara säger Nej! till varje rasistisk lögn.
För fördjupning läs även flera liknande artiklar som bemöter samma lögner:
Motargument vill informera allmänheten om att det sedan ett par år är helt offentligt för alla att informera sig om alla politiska partiers intäkter, såsom partistöd, donationer och deras inkommande, inbetalda medlemsavgifter från medlemmarna till partiet.
Riksdagen har beslutat att Kammarkollegiet ska ansvara för att föra dessa register, hålla i informationen till alla politiska partier och även ha tjänsten där partierna inrapporterar alla anmälningspliktiga intäkter.
Hittills i år har lilla partiet Alternativ för Sverige inrapporterat för år 2021. Ur de siffror de uppgett till Kammarkollegiet, och som är helt offentliga och granskningsbara för alla journalister och allmänheten, kan vi alla läsa.
AfS uppger de fått 764 995 kronor i intäkter från medlemmarnas inbetalda årsavgifter för år 2021. De har just nu någon sorts rabatt på sin webbsida och påstår ordinarie avgift skulle vara 300 kronor per år, men det går att betala 285:- per år om medlemmen betalar med kort.
Vän av ordning vet då inte exakt hur stor procentandel av alla deras ungefär 2 550-2 665 medlemmar som tagit rabatterbjudandet, eller hur många som betalat full årsavgift.
Alternativ för Sverige har redovisat intäkterna även tidigare år, så vi kan granska utvecklingen av deras intäkter per år från medlemsavgifterna. År 2020 uppger de intäkter som skulle innebära att de hade mellan 2 115 och 2 255 antal medlemmar, och att de hade mellan 1 480 och 1 558 medlemmar under år 2019.
Med tanke på att huvudanledningen till att AfS bildades var att en stor grupp i ungdomsförbundet SDU blev utsparkade ur moderpartiet SD, och då tänkte vi visa på ungefärliga medlemssiffror för SD här. Inte för att vi tror det går att göra liknelse eller jämförelse. Det går inte ens att dra någon politisk poäng på att visa antal medlemmar. Men vi tänkte det skulle vara intressant för någon läsare.
SD uppgav år 2003 att de hade ungefär 1 400 betalande medlemmar. De uppgav de hade 2 523 antal medlemmar under år 2006. SD var då alltså lite färre antal betalande medlemmar år 2006, (15 år efter att ha grundat sitt parti, år 1988) än vad AfS har år 2021. Under en tidsperiod om två år har AfS nu utvecklats i antal medlemmar lika mycket som SD gjorde på ungefär tre år, då.
Lägg även märke till att huvudpartiet Sverigedemokraterna har lagt ner sitt ungdomsförbund fler gånger, än den nämnda här. Det skedde även 1995, med ungefär, exakt samma motivation från moderpartiet SD.
Sista dag för partierna att inrapportera föregående års partiintäkter är den första juli varje sommar. Så alla intresserade kan strax gå in till Kammarkollegiet och granska de publicerade medlemsavgifterna till alla riksdagspartierna och alla de andra små minoritetspartierna.
Motargumentredaktionen har alltid tänkt och pratat om många olika demokratiska frågor, gräsrotsfrågor. Nu funderar vi från olika politiskt ideologiska hemvister ganska mycket på:
Hur kan jag och du snacka samhällsfrågor och snacka politiska sakfrågor nu, fram till elfte september, så att valdeltagandet ökar?
Hur kan jag och du hjälpa till i många fler diskussioner på positiva sätt kring demokrati och rösträtt så att det totala antal personer som har rösträtt ska använda den? Hur kan vi alla bidra till att så få som möjligt ligger kvar på soffan på valdagen och valskolkar?
Jag kan ta ett par sydsvenska kommuner som exempel på vad som kunde förändras, om det blev högre eller till och med fullt valdeltagande, och att alla som hade rösträtt använde den till att lägga sin röst i valet:
Bjuvs kommun
År 2018 var det 76, 5% valdeltagande.
Socialdemokraterna blev Bjuv kommuns allra största parti år 2018, med 3 066 räknade, giltiga röster; motsvarande nästan 35% av alla giltiga, räknade röster.
Sverigedemokraterna blev då Bjuvs näst största parti med 2 926 röster, vilket motsvarade 33, 34% av alla röster.
Antal röstberättigade som inte röstade alls, i Bjuvs kommun, var ungefär 2 700 personer. Det var nästan lika många personer som skolkade, som faktiskt röstade på SD.
Det var ungefär dubbelt så många valskolkare än vad det var röstberättigade som valde Moderaterna i Bjuvs kommun år 2018.
Åstorps kommun
Det var 11 673 kommuninvånare som hade varsin röst i kommunvalet 2018 i Åstorp. Valdeltagandet var ungefär 77%.
Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna fick nästan ungefär lika många röster och alltså ungefär lika stor procentandel, 31, 98% respektive 31, 07%.
Antal väljare i Åstorp som inte ens gick till en vallokal var 2 664. Lägg märke till att antal röster som SD fick i det kommunvalet var 2 765 och Socialdemokraterna blev största parti för att de fick 2 846 röster.
Diskutera, fundera, och så försök ta dig ut i vårt gemensamma, öppna samhälle och snacka med alla dina arbetskamrater, dina före detta kollegor, studiekamrater och före detta kurskollegor, grannar och släktingar, och påminn dem om att: om det kommer ett röstkort i brevlådan i sommar, så har de rätt att rösta i valet.
Allas vår demokrati blir bättre då så många som möjligt röstar och är med att bestämma politiska valen! Vi förtjänar att hela folket röstar så att vi får folkets representanter och slipper tomma stolar!
Texter som innehåller fakta om bidrag blir de mest klickade och de mest lästa av allt som publicerats på Motargument. Konstigt kan man tycka, då all info om t ex barnbidrag är offentlig information som är lätt att hitta hos våra myndigheter.
Många andra informerar också om svenska bidragssystemet. Bland annat informationsverige.se
Barnbidrag i Sverige diskriminerar ingen. Vilken födelseort, religion, hudfärg, inkomst du än har är antal kronor i barnbidrag likadant till alla som är svenska medborgare eller har uppehållstillstånd i Sverige. Ett hushåll i Trelleborg som har 1, 2, eller 7 barn kan jämföras med en likadan familj med lika många barn i Tierp. De jämförda exempelfamiljerna får exakt samma antal kronor i barnbidrag, oavsett deras religiösa trosuppfattning eller föräldrarnas sysselsättning eller inkomst.
Barnbidrag som går till invandrade föräldrar är inte permanenta livslånga bidrag, vilket en del verkar tro. Det är exakt samma regler som för svenskfödda barn som har två svenskfödda föräldrar: barnbidrag delas ut till och med året som barnet fyllt 16 år, eller så länge barnet går kvar i grundskola eller särskola.
Artiklar om pengar blir de mest klickade och de mest lästa av allt som publiceras på Motargument. Konstigt kan man tycka, då all info om till exempel ekonomiskt bistånd är offentligt lättillgänglig information, och enkel att hitta hos våra svenska statliga och kommunala myndigheter.
Ekonomiskt bistånd kallades tidigare för socialbidrag. Har du ingen inkomst, sparade pengar, arbetslöshetsersättning eller studiebidrag så kan du söka om hjälp på din lokala Socialtjänst.
Svenska medborgare och personer som har uppehållstillstånd i Sverige kan söka ekonomiskt bistånd, som är ett bidrag för att klara av kostnad för bland annat bostad, mediciner, akut tandvård, glasögon och andra nödvändigheter.
Ingen person får enligt svensk lag diskrimineras i handläggnings- eller beslutsprocessen. Den sökandes längd, vikt, hudfärg, religiösa trosuppfattning, eller vilken plats dina föräldrar växte upp på har ingen som helst inverkan på ansökan, och inte heller beslutet om hur många kronor du får i ekonomiskt bistånd.
Då och då dyker det upp besynnerliga påståenden om att judiska personer skulle höra till en privilegierad grupp. Detta förekommer bland annat i lögnaktiga konspirationsteorier och från personer som försöker förneka och förringa Förintelsen, och annan rasism emot judar.
Pogromer och andra rasistiskt motiverade brott som massakrer, lynchningar och så vidare emot judar:
År 167 före vår moderna tideräkning var sabbatsfirande förbjudet. Innehav av judisk litteratur kunde bestraffas med avrättning.
År 38 i Alexandria, Egypten, attackerades judar och många torterades, mördades och fick sina hem förstörda.
År 117-138 i romerska imperiet var religionsstudier av Torah förbjudet och alla som ansågs höra till judendomen straffbeskattades.
Kring år 1348-1350 blev hundratals judiska samhällen helt förstörda i Europa på grund av att människor anklagade judarna för digerdöden, ”svarta döden”, pesten. Bland alla hemska exempel så brändes ungefär 900 levande personer till döds av en folkmobb i Strasbourg.
År 1396 utvisades ungefär 100 000 judar från Frankrike.
År 1421 utvisades några tusental från Österrike.
År 1465 sker ytterligare ännu en massaker i staden Fez, Marocko.
År 1677-80 drevs många judar ut från Jemens städer i ”Mawza-exilen”.
Modernare tid
År 1819 skedde ”Hep-hep-upploppen” med lynchmobbar i många städer i Tyskland, bland annat Darmstadt, Frankfurt, Köln, Bremen, Hamburg.
År 1828 blev judar massakerade i Bagdad, Irak.
År 1839 lynchades ungefär 40 personer i staden Mashhad, Iran.
Rekommendation för fördjupning i mer läsning för att visa att Sverige ej varit förskonat från folkmobbar eller upplopp: Raskravallerna i Jönköping, emot resande, år 1948.
Motargument 