Gästinlägg av Slutpixlat.
Ja så har Dispatch Internationals frontfigur och chefredaktör Ingrid Carlqvist äntligen fått sin länge efterlängtade intervju med en av Sveriges riktigt tunga medier.
Tobbes Medieblogg!?
Och på Tobbes Medieblogg så broderar Carlqvist verkligen ut sina tankar på ett så för henne charmant och välartikulerat sätt som enbart hon som journalist i Pulitzerprisklass klarar av.
På frågan, ”Dispatch International har nu utkommit i nästan ett år. Hur har vägen varit från start fram till i dag?” svarar Ingrid Carlqvist bland annat följande.
”Jag har varit journalist i hela mitt vuxna liv, men jag kände ganska snart att jag tog det här med journalistik på större allvar än många av mina kolleger och chefer.”
Att Ingrid Carlqvist tar sin journalistik på största allvar är råder det ju ingen tvekan om. Till och med på så stort allvar att hon fick sparken som chefredaktör på Villaliv.
”Jag vill förändra världen och jag har alltid sagt att det gör man mycket snabbare vid tangentbordet än vid voteringsknappen i riksdagen.”
Att Carlqvist är snabb vid tangentbordet kan väl alla som följt hennes evighetstwittrande hålla med om. Men nu är ju det inte så svårt att vara snabb vid tangentbordet när en och samma mening hela tiden upprepas. ”Islam är det största hotet mot västvärlden.”
”Tyvärr har svensk journalistik sjunkit ner i ett avgrundsdjupt hål.”
Nej Ingrid! Svenska journalister har inte sjunkit ner i ett avgrundsdjupt hål. Enbart en ”journalist” i Sverige har sjunkit ner i ett av hat och rasism avgrundsdjupt hål. Och vi behöver väl inte tala om vem!
”Sanningen är, som jag ser den, att läsarna inte längre vill bli förda bakom ljuset. De vill inte betala för tidningarnas förljugna nyheter och de vill inte ens ha dem gratis.”
Vi vet Ingrid. Inte ens Sverigedemokraterna verkar vilja ha Dispatch International gratis. Inte ens de vill bli förda bakom ljuset eller läsa om de förljugna ”nyheterna” som skrives i denna blaska. De har ju Avpixlat o Exponerat som står för ”sanningarna” istället.
På frågan, ”Hur finansierar ni tidningen?” svarar Carlqvist följande:
”Det är en affärshemlighet! Vårt mål är att överleva på prenumerationsavgifter, men det går inte ännu. Och annonser är inte att tänka på – vem skulle våga annonsera hos oss? Men vi har en del vänner som hjälper oss med donationer då och då, och dessutom skriver många gratis för oss. Det gör de för att de tycker att Dispatch International är det viktigaste som hänt på den svenska tidningsmarknaden på många år och de vill vara med och hjälpa oss tills vi kan stå på egna ben.”
En affärshemlighet!? Saken är väl den att Dispatch International i stort sätt saknar finansiärer. Och Ingrid har naturligtvis rätt när hon säger att ingen vågar annonsera i tidningen. Eller rättare sagt, det är väl inget företag med självaktning som vill annonsera i en islamofobisk hat och rasistsajt. Och målet att försöka överleva på prenumerationsavgifter är väl dödsdömt då endast ett fåtal kan tänkas prenumerera på en sådan blaska som Dispatch International är. Inte ens Ingrid Carlqvists försök att sälja så kallade ”Honest Press Certificate” för 250 euro lär nå någon framgång.
”Man kan köpa ett för 250 euro och sätta upp på väggen och visa sina barnbarn att man var en av de första som trodde på den här nya hederliga pressen.”
Öhum!? Nya hederliga pressen!? Sätta upp på väggen för att visa sina barnbarn!? Njae… Sätter hellre upp ett löp från någon kvällstidning där det står att Dispatch International lagts ned och förklarar för mina barnbarn att så går det när någon försöker driva en tidning baserad på hat och lögner.
På frågan, ”Hur skulle du beskriva tidningens innehåll och syfte?” svarade Ingrid så här ”ortodoxt.”
”Låt mig citera från vår programförklaring: ”Det vi brukar kalla ”mainstream-medierna” har försämrats så till den grad att de nu utgör ett hot mot liv, frihet och strävan efter lycka.”
Utgör ett hot mot liv, frihet och strävan efter lycka!? Alltså Ingrid Carlqvist, sen när utgjorde Aftonbladet, SvD, DN, Expressen, Dagen, Arbetarbladet med mera, ett hot mot livet o friheten? Nej hotet mot livet och friheten står ju Dispatch International för som i sina artiklar ensidigt gett sig ut på ett korståg mot islam och dess utövare muslimerna. Carlqvist uppmanar och uppmuntrar ju snarare via sina åsikter och artiklar till hets mot folkgrupp där hennes utfall kan leda till att någon går på hennes lögner och tar saken i egna händer med ödesdigra konsekvenser som följd.
Och vi vet ju alla vad Ingrid Carlqvists strävan efter lycka är. Att försöka visa att hon är den enda ”journalisten” som är hederlig och sanningssägande. Något som hon naturligtvis aldrig lär kunna uppnå.
”Att påstå att vår kritik av islam är liktydigt med hets mot muslimer är lika dumt som att säga att man inte får kritisera andra totalitära ideologier.”
Ingrid det är inte kritik du kommer med. Det är hat! Vilket du förövrigt själv både skrivit och sagt vid ett flertal tillfällen. ”Jag hatar Islam!” Och därmed så inkluderar du alla de som tror på religionen islam, muslimerna i ditt hat. Och det om något, är dumt!
”Men Dispatch International granskar också många andra heliga kor: feminismen, klimatbluffen, mediernas förljugenhet och så vidare. Och vi är mycket stolta över att vi har namnkunniga korrespondenter som Diana West i Washington och Douglas Murray i London som med sina skarpa ögon och orädda sinnen skriver om just det som människor behöver veta för att förstå den märkliga tid vi lever i.”
Heliga kor och mediernas förljugenhet!?
Nu har nog konspirationsteorierna råmat en gång för mycket i Carlqvists öra. Sen förstår vi att Ingrid Carlqvist också mycket uppskattar Diana West och Douglas Murray. De står bägge ute på den extremhögra sidan politiskt och är islamofober av första klass. Lika barn leka bäst. Förstår att Ingrid Carlqvist är stolt över detta. Sen är det nog enbart Carlqvist som lever i en märklig tid. Medeltiden!
På frågan, ”Slutligen, hur ser framtidsplanerna ut?” så gav återigen Carlqvist ett par kängor till övriga media.
”Det första delmålet är att komma upp i 1500 prenumeranter så att vi kan söka presstöd. Vi fattas ett par hundra, men det är verkligen svårt att nå ut till alla dem som borde vara intresserade av en prenumeration – inte minst efter att övriga medier har demoniserat oss som ‘rasistiska islamofober långt ute på högerkanten’ ”.
Demoniserat!? Om nu Ingrid tycker att övriga medier demoniserar Dispatch International så vet vi inte vad man ska kalla Dispatch Internationals och Carlqvists eget agerande mot media för. Överdemoniserande lögn passa väl bra. För hur det än är, och hur än Ingrid Carlqvist gör allt för att förneka det, så är Dispatch International en rasistisk och islamofobisk blaska ute på yttersta högerkanten.
”Ju fler vi blir som offentligt vågar ifrågasätta den extrema situationen i Sverige, där politiker och press gör gemensam sak för att hålla allmänheten oinformerad om det som händer, desto snabbare kommer debatten att förändras.”
Extrema situationen i Sverige!? Hålla allmänheten oinformerad!?
Konspirationsteorierna flödar i vanlig ordning likt en översvämmad ankdamm när Ingrid får hålla på. Vill hon ha monopol på att informera allmänheten om sina ”sanningar” tro? Ja då är hon inte mycket bättre än det hon anklagar övriga medier för att vara. Logiskt så det förslår.
”Vi är några väldigt dedikerade människor som gör Dispatch International och vi jobbar i princip dygnet runt (flera av oss oavlönat) för att kunna förverkliga vår dröm om en hederlig tidning som lever efter devisen: Publish and be damned! ”
Hederlig tidning!?
Tillåt oss småle. Det enda hederliga som kommer från Dispatch International och Ingrid Carlqvist är hennes konsekventa agerande och ständiga påhopp på religionen islam och dess utövare muslimerna. Carlqvist är hederlig nog att stå för sina islamofoba och rasistiska påhopp. Det hymlar hon inte med i alla fall.
Raffina Wall för Slutpixlat
Motargument 