Etikettarkiv: Sverigedemokraterna

Recensioner

Granskning – Svenskfientlig litteratur – Del 2 — "Utvandrarna"

Motargument fortsätter här med granskningen av svenskfientligheten inom den klassiska svenska litteraturen. Om Sverigedemokraternas förslag om inrättandet av en svensk kulturkanon realiseras är det av vikt att verk som de vi nu ska beskriva inte ingår.
I vår inledande granskning beskrev vi hur den småländske bonden Karl-Oskar i det kända verket ”Utvandrarna” bestämde sig för att bli svenskfientlig på 1840-talet. Detta efter att hans lilla dotter dör en lång plågsam död genom att i desperat hunger äta bark, som sväller och spräcker hennes magsäck.

Books for burning

Svenskfientlighet utan ände

Karl-Oskar svär och förbannar Sverige under de månader då han plågas av sorgen från sin förlorade dotter. Han är arg på skatterna, på prästerna, på adeln, på den dåliga jorden full av stenar, på det dåliga klimatet. På de dåliga skördarna. Han förespråkar – i likhet med de tusentals syrier som i dagarna söker asyl i Sverige – allt oftare att Sverige, i likhet med det USA som han vill emigrerar till, borde införa demokrati. Allmän rösträtt, åsiktsfrihet, religionsfrihet och avskaffade klassprivilegier.

Hans fru Kristina försöker förgäves få honom att sluta svära och förbanna Sverige. Hon försöker få honom att inte kritisera Svenska Kyrkan. Åtminstone inte offentligt. Och att förtrösta sig på Gud.

Men Karl-Oskars agg mot så många svenska traditioner, den svenska statsmakten och svenska institutioner blir allt starkare.

I en sann politiskt korrekt och kulturrelativistisk anda – som bestått tills denna dag – börjar han läsa emigrerade svenskars beskrivningar av livet i USA.

Och så börjar han sälja av sina egendomar för att kunna resa till och slå sig ner i Amerikas Förenta Stater.

Ryktet om att Karl-Oskar, en man som har det bättre ställt än många andra på hans ort, skall bli ännu en svenskfientlig person som överger sitt fädernesland, sprider sig till fler.

En av de andra blivande svenskfientliga personerna i berättelsen ”Utvandrarna” är Robert Nilsson. En tonårig dräng, tillika Karl-Oskars yngre bror. Han är trött på att slita hårt på en bondgård, samtidigt som han får utstå kontanta förolämpningar och slag.

Ordning och reda

Den så kallade ”Legostadgan”, en svensk lag som i olika varianter överlevde in på 1900-talet, gav husbönder rätt att utöva husaga mot sina drängar och pigor.

När Robert visar sig illojal mot sin arbetsgivare, genom att rymma, använde polisen sin rätt att jaga rätt och återföra honom till arbetsgivaren. Robert får mer stryk. Så mycket stryk att han får sitt ena öra sönderslaget och p.g.a. det får lida av tinnitus.

Drängen vänder sig alltså mot etablerade svenska lagar. Han bryter mot dem. Han brister även i sin arbetsmoral. Och han vill lämna Sverige tillsammans med Karl-Oskar. Till råga på allt övertygar Karl-Oskar sin bror att delta i det svenskfientliga projektet.

Ulrika från Västergöhl – ännu en förrädare

En av de andra huvudpersonerna i serien ”Utvandrarna” är en prostituerad kvinna som är känd som ”Ulrika i Västergöhl”. En kvinna som växte upp som piga och blev sexuellt utnyttjad av husbonden, följt av flera andra män. Genom att bli sexuellt avtrubbad lär hon sig samtidigt att hon kan tjäna pengar genom att sälja sex till män. I takt med att hennes bana som prostituerad blir alltmera framgångsrik får utstå allt intensivare förakt från sin omgivning. Kvinnorna fruktar och föraktar henne eftersom hon ligger med så många av deras män. Prästerna och andra ämbetsmän inom Svenska kyrkan förbannar henne, samtidigt som en del av dem köper sex av henne. Hon förklaras som moraliskt förtappad, för att ha ett grovt och syndigt språk, för att vara ogudaktig och dessutom för att vara en person som bryter mot svensk lag. Det vill säga hon följer inte svenska normer, lagar eller svensk kultur.

Kort sagt är hon svenskfientlig. Och det blir värre när hon träffar och blir nyfrälst av en man vid namn Danjel Andréasson.

Danjel Andréasson tillhör en ökänd svenskfientlig släkt som trotsat den Svenska kyrkan i generationer. Andra bönder som talar om hans släkt ger exempel på vilket tolerant och liberalt land som Sverige enligt dem har blivit. Andréassons ättlingar under 1700-talet var frireligiösa och fick som straff springa gatlopp då hundratals militärer misshandlade dem med påkar. Släkten tonade ner sin frireligiositet och återupptog sitt predikande några generationer senare. Istället för misshandel placerades släkten Andréassons frireligiösa predikanter på mentalsjukhus.

Och vid 1800-talets mitt har de frireligiösa predikningarna återupptagits och straffen blir allt mildare. Istället för gatlopp eller inspärrande på mentalsjukhus får Danjel istället allt oftare och allt dyrare böter.

Lika värde? Stopp i lagens namn!

Danjel Andréasson är en svensk som inte sköter sig. Han bryter mot lagen. Han argumenterar för sin självupplevda rätt att högläsa ur Bibeln inför andra trots att han inte är präst. Han tar sig rätten att tolka Bibeln efter eget huvud. Trots att han till skillnad från präster inte genomgått åtskilliga år av teologiska studier vid universitet eller prästseminarium.

Han är fräck nog att i motsats till den Svenska kyrkan, en kyrka Sverige haft i nästan femhundra år, hävda alla människors lika värde. Med hänvisning till hur Bibeln beskriver hur Jesus välkomnar prostituerade till sin församling, välkomnar han den ovan nämnda prostituerade kvinnan Ulrika till sin lilla församling. Han trotsar polisens försök att avbryta hans bibelmöten och predikningar och domstolarnas beslut om att hans församling skall upplösas.

I likhet med dagens svenskfientliga politiskt korrekta krafter, hänvisar han till den ”religionsfrihet” som enligt honom själv borde råda i 1840-talets Sverige. Han får vid sidan av prostituerade alltfler anhängare såsom drängar, pigor och andra som beklagar sig över det svenska samhället. Personer som vid den tiden kallades för ”löst folk”.

Löst folk som i själva verket är svenskfientliga.

Men svenska staten är till skillnad från idag extremt tydlig med vad som gäller i Sverige. Situationen blir för svår för Danjel och hans församling. Han bestämmer sig slutligen för att upplösa församlingen, och tillsammans med Karl-Oskar emigrera till USA. Ulrika väljer att följa med honom.

Den sista svenskfientliga personen värd att beskriva ur serien ”Utvandrarna” är en man som lever med en elak och tyrannisk fru. Han bestämmer sig för att följa med alla andra som utvandrar. I smyg planerar och finansierar han sin egen resa, för att en dag sonika berätta för sin fru att han tänker lämna henne och hon bryter ihop. Denna svenskfientlige man visar konsekvenserna av att bryta upp den svenska kärnfamiljen.

/Thabo ‘Muso

Läs alla delar i denna artikelserie: Del 1 | Del 2 | Del 3 | Del 4

Krönikor, Recensioner

Granskning — Svenskfientlig litteratur – Del 1

Sverigedemokraterna vill införa en svensk kulturkanon. En sökning i Svenska Akademiens Ordlista ger en omfattande och varierad beskrivning av ordets betydelse. Ordet är av latinskt ursprung. En av ordets mest allmänbeskrivande definitioner är ”förebild” och ”förteckning”.

Katolska kyrkan upprättade en ”Kanon” bestående av de som ”kanoniserats”, det vill säga helgonförklarats av Påven. Nationalencyklopedin definierar ordet ”kanon” som ”texter eller dokument som kan anses normerande”.

En grov översättning av sverigedemokraternas definition av ”svensk kulturell kanon” kan vara en förteckning över kulturella verk såsom litteratur, konst, filmer och andra viktiga kulturella skapelser med anknytning till Sverige.

Kunskap om svensk kultur är viktig för oss som bor i Sverige oavsett vilka vi är och vilket ursprung vi har. Om kunskapen och förståelsen för den skall spridas utifrån ett sverigedemokratiskt perspektiv, är det rimligt att anta att ingen svenskfientlig kultur sprids. Urvalet till en svensk kulturkanon måste göras med svenskfientligheten i beaktande. En av flera återkommande definitioner av svenskfientlighet är att nedvärdera den svenska nationen och svensk kultur.

Om en svensk kulturell kanon skall upprättas, är det rimligt att urvalet till en sådan kanon inte består av kulturella verk som nedvärderar den svenska nationen, kulturen och etablerade svenska kulturinstitutioner.

Låt oss därför granska den klassiska svenska litteraturen. En klassisk svensk kultur som per definition kan tänkas ingå i en framtida svensk kulturkanon. Gömmer sig svenskfientligheten där? Jag befarar att så är fallet.

Den nedlåtande kritiken av svenska kulturella beteenden, traditioner och institutioner går som en röd tråd i böckerna. Böcker som för övrigt utgör standardverk i litteraturvetenskap på högstadiet och gymnasiet.

De svenskfientliga ”Utvandrarna”


Karl-Oskar och Kristina på youtube

Karl-Oskar och Kristina diskuterar i videoklippet hur de skall ge mat åt sina allt fler barn. Hur många svenskar tål Sverige?

Först ut är presentationen av den svenskfientliga realistiska serien ”Utvandrarna”. Den skrevs av författaren Vilhelm Moberg och författades delvis utomlands. Bokserien blev tidigt en bästsäljande klassiker som bevarats, filmatiserats och hyllats av alla de sverigefiender som uppskattar en realistisk beskrivning av Sverige och svenskar i USA under mitten och slutet av 1800-talet.

Samtidigt som en sann företrädare för Sverige, tillika svensk riksdagsman för Bondeförbundet (Centerpartiets föregångare) år 1951 hävdade att Moberg skulle fängslas för följande formuleringar i boken ”Utvandrarna”:

Hora för dig, kyrkvärd? Vad sade du till mig förr i världen? När du kom till mig med riksdalerna i ena handen och kuken i den ann’ra?

En riksdagsman för Högerpartiet brände boken ”Utvandrarna”.

Småländska riksdagsmän leder ”utvandrareprotest”, SDS 1951-02-15 (Sydsvenska Dagladet).

Litteratur som visar hur kyrkans representanter köper sex av prostituerade. Svenskfientligt måhända?

Böckerna i kronologisk ordning är 1. ”Utvandrarna” 2. ”Invandrarna” 3. Nybyggarna och 4. ”Sista brevet till Sverige”.

Utvandrarna kretsar kring en småländsk familj under 1840-talet och framåt i det stora landskapet Småland. Så småningom bestämmer de tillsammans med några drängar, en väckelsepredikant, en man som inte står ut med sin fru och en ökänd lokal prostituerad att utvandra till USA. Vi återkommer till det.

Boken är starkt Sverigekritisk – rent av sverigefientlig

Boken ”Utvandrarna” inleds med en beskrivning av hur många och vilka slags människor som bodde i den sockenförsamling som utvandrarna utvandrade ifrån. Beskrivningen visar hur Svenska Kyrkans dåvarande folkbokföring och redogörelse av invånare och deras privatliv uppvisar en detaljrikedom som skulle göra Nordkoreas säkerhetstjänst avundsjuk. Allt bevarat i svenska kyrkoböcker fram tills denna dag.

Utvandrare i Göteborg 1905
Utvandrare i Göteborg 1905

Den beskriver vilka som av kyrkan ansågs föra ett omoraliskt leverne, vilka brott personerna begått, vilken social ställning och ursprung varje enskild individ har.

Men boken inleds tidigt med en ljuspunkt. Ett hopp i det beskrivna mörkret. Riksdagen har nyligen genomfört ändrad lagstiftning som gör att man inte längre behöver få tillstånd av självaste Sveriges Konung för att resa ut ur Sverige.

Detta vid en tid då flera andra politiska reformer ändrar det svenska samhället. Förslavandet av köpta bortrövade afrikaner vid S:t Bartholomey i Västindien upphör (1847). Judar får laglig rätt att bo var de vill i hela Sverige (1860). För att nämna några exempel.

Man får lämna Sverige direkt om man så vill. Och det ville många i Småland och på andra håll i Sverige. Varför ville de lämna Sverige? Utvandrarna beskriver fler skäl än antalet huvudpersoner i boken som vill lämna Sverige.

Karl-Oskar – huvudfigur och svenskfientlig

Den mest framträdande personen i boken heter Karl-Oskar. Hans föräldrar ”brottas med stenen” som uttrycket heter i boken och på gammaldags småländska. Med det menas att bönderna ägnar stor tid att flytta bort massvis av stenbumlingar från istiden som förstör plogar och hindrar effektiv sådd av jorden. Stenbrottningen förstör bönders ryggar och Karl-Oskars pappa får en stembumbling över sitt ena ben som krossas och invalidiserar honom för evigt.

Karl-Oskar tar över gården och fortsätter brottas med stenen. Trots att han tidigt blir en skicklig bonde blir skördarna allt sämre. Han träffar sin hustru Kristina och de får allt fler barn som svälter på grund av missväxt. Allt fler barn springer ut på vägarna för att tigga mat när ”tarmarna river i magen av hunger”. När Karl-Oskars lilla dotter stillar sin hunger genom att äta barkbröd, barken sväller i magen, magsäcken spricker och hon dör en långsam, plågsam död bestämmer Karl-Oskar sig.

Karl-Oskar har blivit svenskfientlig. Karl-Oskar skall göra som så många andra svenskar. Han skall utvandra till USA, eller ”Amerika” som det populärt kallades. Han säger till andra i sin by att han inte längre vill vara svensk. Han vill bli ”amerikanare”.

Nästa del i granskningsserien om svenskfientlig litteratur fortsätter här på Motargument.se inom några dagar.

/ Thabo ‘Muso

Läs alla delar i denna artikelserie: Del 1 | Del 2 | Del 3 | Del 4

Artiklar

Kyrkovalet 2013

Motargument.se analyserar väl valda delar av Kyrkovalet, resultatet och vad man kan utläsa av de avlagda rösterna.

Ett av de stora rikskända politiska partierna ställde upp i Kyrkovalet med 102-103 olika kandidater, sammanlagt från alla olika stift. De uppgav dock tidigare i höst en siffra på att de hade anmält ”nästan 140 kandidater”. Det var ett stort antal individer av dessa kandidater som hade anmälts till ett flertal olika stift.

Jämställdheten

28-29 olika kvinnor var anmälda som kandidater från detta parti, som grundades 1988. Försöker det partiet påstå att de efter 25 år, endast har så få representativa kvinnliga medlemmar som dels är medlemmar i Svenska Kyrkan och dels är villiga att ställa upp som förtroendevald? Är detta den ”Fädernas kyrka” som SD använde som slogan på sin (numera nedlagda) valkampanjsida:

www.fadernaskyrka.se
Angående statistiken: Med reservation för att de kandidater som är anmälda med namnen Louise Erixon och Louise Eriksson är två olika personer eller en och samma person.

SD:s stoppade annons
SD:s stoppade annons

Annonsering

Av reklamkampanjerna inför valet kan man göra bedömningen att partiet försökte använda slogans som ”kyrkoskatten bekostar reklamkampanjer för ökad invandring” och ”Svenska Kyrkan anställer imamer”. Ingen SD-politiker har ännu visat upp något exempel på reklam som propagerar för ökad invandring eller hur. Det är oklart hur många imamer som har anställts av Svenska Kyrkan och hur många som idag jobbar för Svenska Kyrkan eller hur de anses göra det. En imam som man kan hitta fakta om, som tidigare varit anställd hos Svenska Kyrkan, är Othman Al Tawalbeh. Det var en tidsbestämd projektanställning på 9 månader, i samarbete med Fryshuset som den stormen i ett vattenglas gällde.

Och nu anklagas dessutom detta parti för att ha bluffat om att den reklamkampanjen blev bojkottad.

Röstresultat

Sverigedemokraterna fick sammanlagt 40288 röster till kyrkomötet. Det är lite mindre än 12% av det antal väljare som röstade på partiet i riksdagsvalet 2010 (339 610 stycken).

Det har också gnällts om valfusk eller försök till valfusk. Alla Sverigedemokratiska politiker borde tala mer tydligt till sina väljare om att vem som helst får ta en blank valsedel och skriva dit valfritt partis namn på denna. Så länge man har stavat rätt så räknas den rösten som en röst på det partiet.

Analys

Sverigedemokraternas egen analys är att valet gav ett oerhört starkt resultat och var en stor succé. En fråga som uppkommer när man läser deras kommentar är t.ex. varför SD aldrig tidigare nämnt så många ord om sin ”toppkandidat Aron Emilsson” i kampanjerna inför valet?

Mitt eget spontana första försök till analys är att en stor andel av de 40 288 personerna som röstade på SD anser att en kyrka inte skall anställa någon imam. Men jag gissar även att nästan alla andra av de röstberättigade anser att det är helt okej om Svenska Kyrkan i framtiden själv får välja vilka de vill anställa och varför.

Om en politisk grupp som ofta påstår att många av svenskarna inte vill ha någon islam i Sverige, bara får 40 288 röster. Då för inte det partiet en politik som några andra än just de 40 288 personerna vill ha inom Svenska kyrkan. Och då är det hög tid att fråga väljarna om vad de tycker. Är islam och imamer ett hot mot majoriteten av alla vanliga svenskar?

Förslag

Några av Sveriges församlingar/pastorat är mycket små, med färre än 3000 röstberättigade. I ett flertal av dessa var det blott mellan ca 160-350 röstande, och inga SD-representanter som ställde upp. Jag anser att vilken politisk gruppering som helst hade kunnat skaffa egen majoritet (minst 50,1%) i väldigt många kyrkofullmäktige, om de grundades redan 1988 och har kvitterat ut miljontals kronor i statligt partistöd både 2006 och 2010. Allt som hade krävts:

  1. Ambition att ta sig in i kyrkofullmäktige
  2. Några frivilliga bosatta i området som vill bli kyrkopolitiker
  3. Värva minst 161-351 röstberättigade väljare i varje församling/pastorat (med extremt litet antal röstande i förra valet)
  4. Skapa ett okomplicerat partiprogram som appellerar till majoriteten av det svenska folkets vilja och åsikter.

Så, för att tala klartext, det beror förmodligen mest av allt på snålhet inom SD. De ville kanske inte spendera mer av skattebetalarnas pengar på PR för att försöka skaffa fler väljare? De har kanske inte större ambition än så att kommunicera med alla potentiella väljare? Eller beror det bara på deras tjugofemåriga historik av brutal inkompetens att ett riksdagsparti fick 40288 röster, i fria val ifrån samtliga av medlemmarna i Svenska Kyrkan som är över 16 år?

Krönikor

Vad äter en Sverigedemokrat?

Kommer ni ihåg radioprogrammet ”Hassan” i P3 och deras busringningar? De är legendariska, vissa av dem får mig att kikna av skratt. En av busringningarna heter ”Vad äter en neger?” och även om den är taskig så får det mig att tänka ”Vad äter en Sverigedemokrat?”

Den gastronomiska aspekten kan tyckas vara trivial, men den är ändå en ganska stor del av vår identitet. Alla människor firar många olika högtider med att stoppa vissa traditionella rätter i munnen. En jul utan skinka, påsk utan ägg och midsommar utan sill är ganska ynkligt. Kräftskiva utan kräftor är meningslös. Personligen begriper jag inte hur folk kan äta fisk som luktar avlopp, men det är en helt annan historia.

Kräftskiva (Swedish crayfish party)Äter Sverigedemokrater ‘osvensk’ mat? Vägrar de att avsluta en blöt kväll på krogen med en kebab eller falafel vid gatuköket? Björn Söder grät ut en gång på ett blogginlägg över den svenska dekadensen efter att han ätit en sillamacka på en mångkulturell festival. Kan det vara så att endast rågmjölsgröt och kanelbullar serverades under Almedalsveckan? Det blev nog knappast baklava till fikat. Själv kan jag äta tillräckligt många bitar för att mörda en diabetiker. Jag får nästan gåshud när jag tänker på de frasiga sötsakerna som är fyllda med hackade pistagenötter.

Mångfalden i samhället har gett oss en mängd olika maträtter som får smaklökarna att jubla. I området där jag bor finns det en fantastiskt välsorterad butik med livsmedel från alla världens hörn. När jag handlade där en gång sade jag rakt ut ”Fatta vad trist det skulle vara om vi inte hade invandrare i Sverige. Då skulle vi sitta här med vår snuskiga pölsa!” Jag fick ett enormt leende och ett rungande gapskratt tillbaka.

Kent Ekeroth, ingen tvingar dig att äta Tabouleh eller Baba ganoush. Vill du tvinga människor att äta stinkande fisk eller dansa runt en enorm fallossymbol klädd i björklöv? Ta på dig en hyrd folkdräkt och ät några kåldolmar. De härstammar från Turkiet förresten.

Gästkrönikör Louise H.

Krönikor, Myter

SD om kvotflyktingar

Gästkrönikör Kim Ahola, sampubliceras från bloggen Kim The Cynic

När man diskuterar asyl med ”invandringskritiker” får man ofta höra att de som kommer hit inte är riktiga flyktingar. Ibland säger några till och med att vi borde ta emot fler kvotflyktingar, eftersom de är flyktingar. På. Riktigt.


Kvotflykting i UNHCR:s händer

En sådan syn vittnar naturligtvis om en djup okunnighet om flyktingars situation, men låt oss lägga det åt sidan för en stund. Kvotflyktingar plockas upp från flyktingläger runt om i världen. Det är människor som uppfyller alla krav på flyktingstatus, men som inte själva kan ta sig därifrån. De kan vare sig betala för egna visum (om de ens gick att söka/få) eller för ”hjälp” av människosmugglare. De sitter helt enkelt fast i flyktingläger tills:

  1. oron lagt sig så att de kan återvända hem (vilket kanske aldrig sker), eller:
  2. de plockats upp av UNHCR och givits chansen till ett nytt liv som kvotflykting.

Ungefär 25 länder i världen tar emot kvotflyktingar idag. För att klassas som kvotflykting måste man ha flyktingskäl enligt Flyktingkonventionen från 1951. Mellan 1987 och 2012 tog Sverige emot i snitt 1.796 kvotflyktingar om året. 2012 tog vi emot 1.853 personer. Våra nordiska grannar är hyfsat generösa de med:

  • Finland: 500
  • Norge: 1.200
  • Danmark: 750      (2012)

Det är alltså dessa flyktingar vi talar om i det här blogginlägget. Dessa brukar även många invandringskritiska vara positiva till att hjälpa, så hur är det med den saken? Bör sådana lägga sin röst på Sverigedemokraterna?

I HELVETE HELLER!

Saken är nämligen den att Sverigedemokraterna formligen vill slakta antalet kvotflyktingar. Riksdagsmannen Kent Ekeroth berättar t ex på sin blogg att han vill ha ner antalet från dagens 1.900 till 60(!). Han tar procenträkning till hjälp:

Enligt FN uppgick Europas befolkning till 852 miljoner 2009. Sveriges andel av detta är med andra ord cirka 1 procent. Så istället för att vi tar emot 30 procent av andelen kvotflyktingar som vi enligt SvD gör idag, borde vi alltså ta emot 1 procent, dvs 30 gånger mindre än vad vi gör idag.Så istället för att ta emot 1900 st i år borde vi enligt vår befolkningsmängd ta emot 60 personer cirka, en minskning med cirka 97 procent.

Eh… va?

Okej… så istället för att notera det enorma behovet och be andra länder att (åtminstone) försöka följa vårt exempel så väljer Ekeroth att se dagens kvotflyktingström som en slags magisk konstant som bara behöver fördelas på fler? Varenda vettig människa förstår ju att fler länder behöver ta emot fler kvotflyktingar. Nu. Omedelbart. Sverigedemokraterna borde testa att faktiskt prata med UNHCR, en organisation som de själva ironiskt nog säger sig skatta högt:

Sverigedemokraterna har föreslagit i sina budgetförslag att stödet till UNHCR ska öka med en miljard kronor.

Hål i huvudet-politik. UNHCR som bland annat överser kvotflyktingarbetet, ska alltså ges en extra miljard (finansieras genom att SD skär ner trettio-fyrtio miljarder kronor från alla andra biståndsprojekt), villkorat med ”används bara för hjälp på plats”. Lägg av!

SD gör det ärligt talat svårt för sig själva. De behåller naturligtvis sina kärnväljare. Andra partiers misstag i oroliga tider krattar också manegen för dem, men förr eller senare kommer sådana här värdegrundsfrågor att komma ikapp dem. Varför diskuterar de ens kvotflyktingar? Ah well… SD vill förutom detta begränsa flyktinginvandring på väldigt många sätt, men då det inte hör till just kvotflyktingar tar vi det en annan gång.

Den som vill kan fördjupa sig om den svenska flyktingkvoten

Kent Ekeroth, Björn Söder, Linus Bylund, Martin Kinnunen har kontaktats för ev. kommentar. Ingen av dom har svarat.

Gästkrönikör Kim Ahola, läs krönikan i sin helhet på bloggen Kim The Cynic

Artiklar

Försöker SD tysta meningsmotståndare?

Gästinlägg av Kim The Cynic

På senare tid har det dykt upp något märkligt i mitt synfält. Ett företag som heter Bildombudsmannen (Staffan Teste) har börjat stämma folk som använder andras bilder utan tillstånd. Att bryta mot upphovsrätten är ju inte bra, men det som gör det här lite udda är att företaget skickar räkningar direkt, utan att först be de som (eventuellt) brutit mot upphovsrätten chansen att först ta bort bilden.

Det sistnämnda förfarandet är vad t ex Journalistförbundet rekommenderar.

Företaget dök upp i mitt blickfång efter att jag sett att det ”råkat” börja drabba antirasistiska organisationer och personer. T ex interasistmen.se, Nikke Lindqvist och Torbjörn Jerlerup. Tidigare har det också drabbat Genusfotografen.

När det hade drabbat InteRasistMen googlade jag lite och noterade att många har råkat ut för Bildombudsmannen. Tillvägagångssättet är alltid detsamma. Plötsligt dyker det upp ett brev med en uppmaning om att betala ett belopp som kan variera. Jag har sett allt mellan 8.900 kr (vanligaste beloppet) och 24.625 kr.

  • För privata bloggen Rockfashion gick summan från 8.900 till 4.000 via förlikning i tingsrätt.
  • För Genusfotografen gick summan från 24.625 till 15.000 efter förhandlingar två advokater mellan.

De begärda summorna verkar alltså vara mycket väl tilltagna. ”Bildombudsmannen” Staffan Teste har själv inga betänkligheter utan tycker att man ska betala om man felat. Punkt.

Företaget är med allt att döma uschligt.

Nå, tillbaka till antirasisterna.

  • Interasistmen.se fick den 9 augusti en faktura på 50.000 kr av den islamofobiska tidningen Dispatch International. Anledningen är att de publicerat en av Dispatch bilder, för att i journalistiskt syfte demonstrera tidningens rasism (bilden fanns i detta inlägg, men är tillfälligt borttagen). Interasistmen.se har valt att bestrida, så vi får se hur det slutar.
  • Den 12 september fick de en ny faktura. Från Bildombudsmannen den här gången. Beloppet var nu nedsatt till 15.000 kr.
  • Interasistmen har alltså inte uppmanats att ta bort bilden innan räkningen kom. De bestrider och har svarat genom att erbjuda ett par rikskuponger.

Jerlerup och Nikke är det än värre med. Där är det nämligen så att det politiska riksdagspartiet, Sverigedemokraterna, stämt respektive privatperson för att ha använt deras partisymbol och logotype, blåsippan.

Först och främst är det så att sverigedemokraterna själva på deras egen webb har gjort loggan tillgänglig för nedladdning. I högupplöst format för den som så önskar. Så här ser det ut på deras webb:

Så här ser det ut om man går in på SD:s webb och väljer Kontakt, Grafisk profil

  • Torbjörn Jerlerup har publicerat en tecknad satir där blåsippan avbildats på två par byxben. Personen bakom har ett hakkors på sina byxben. Personerna trampar på en svensk flagga. Jerlerups blogginlägg hittas här. Han fick ett brev och uppmanas att betala 14.500 kr.
  • Nikke Lindqvist har en teckning där en streckgubbe kastar Sverigedemokraternas blåsippa i en papperskorg. Tänk Sverker i Plus. Han har använt teckningen ett flertal tillfällen. Här är ett. Nikke uppmanas att betala 20.500 kr. Nikke uppmanar förresten att andra som råkat ut för samma sak ska höra av sig till honom.

Ingen av de kontaktade har någonsin uppmanats av Sverigedemokraterna att ta bort bilderna. De har bara helt sonika fått varsin betalningsuppmaning.

Förlåt, men jag tycker att det är häpnadsväckande.

Jag vet ärligt talat inte hur landet ligger juridiskt. En massa googlande säger att satir ger visst utrymme, men i grunden är upphovsrättsskyddet starkt. I vilket fall som helst är anspråksbeloppen sannolikt alldeles för höga. Men…

SD-logga vid kritisk text i ExpressenDet är framförallt uselt eftersom det här är så tydligt att det handlar om ett riksdagsparti som ogillar att de kritiseras. Demokratiska partier borde ha hög tolerans för politisk satir, så som det anstår en demokrati. Speciellt provocerande är det när det här kommer från Sverigedemokraterna, som alltid klagat högst av alla på nedtystning och censur. Senast nu vid kyrkovalet.

SD uppmanar alltså till att ladda ner och använda deras logga. Sen, om de av någon anledning inte gillar hur loggan har använts, verkar de ta sig rätten att skicka en faktura. Wtf? Jag gjorde en snabbgoogling och hittade den här krönikan av Anna Dahlberg i Expressen.

Såg ni blåsippan i bilden till vänster? Har Sverigedemokraterna kanske skickat en faktura till Expressen för att de använt blåsippan i ett för partiet ofördelaktigt bildmontage? Naturligtvis inte. De skulle aldrig ta den striden med en mäktig tidning.

Privata bloggare däremot går kanske att skrämma.

Gästinlägg av Kim The Cynic

Krönikor

—"Jag är en Sverigedemokrat!"

Gästkåseri, sampublicerat med benäget tillstånd från Omaskerat

— ”Jag gillar att gnälla över samhällsproblem utan att sätta mig in i dem grundligt. Trots det så är jag grym på att ge analyser om hur samhällsproblemen påverkar framtiden och vad som har gett upphov till de samhällsproblem vi ser idag. I grund och botten så brukar dessa analyser gå ut på att jag helt enkelt reagerar över det jag ser. Sen att det inte ger någon egentlig substans i de ämnen jag diskuterar på nätet spelar mindre roll. För skulle jag få en knivig motfråga eller om någon skulle råka syna mina ihåliga argument, ja då kan jag alltid posta en länk från någon halvtaskig nyhetsblogg som gör sanningar av att rycka saker ur sin kontext. Eller länka till youtubefilmer. Youtubefilmer är nämligen alltid sanna. Så måste det ju vara.

Cool-Troll-FaceJag vill inte att Mohammed ska få några tusenlappar i bidrag när han kommer till Sverige. Jag har däremot inga problem med att Wallenberg och Savén tjänar miljarder på skattebetalarnas bekostnad. Jag kopplar besparingskraven inom vården till invandrare trots att det sker offentliga upphandlingar där den som lägger lägst bud ska vårda våra äldre och där kapitalister drivs av vinstintresse före vårdintresse. Att systemet uppenbarligen är ruttet spelar inte så stor roll. För det är jag inte speciellt intresserad av att diskutera och ser man till det parti jag röstar på och promotar i var och varannan uppdatering på Facebook så har jag ingen ambition av att skrota systemet. Det är ju lättare för mig att skylla besparingskraven på Mohammed. Han får ju etableringsbidrag och en rad andra bidrag som jag mer än gärna vill belysa så fort jag får chansen. Att Mohammed inte ens har rätt till alla de bidrag jag gärna tar upp spelar inte så stor roll. För står det på en bild på Facebook så måste det ju vara sant. Inte ens när socionomer sågar mig vid fotknölarna kan jag revidera mina felaktiga uppgifter.

Polisen har dessutom alltid rätt. Inte ens när de jämför afrosvenskar med djur och trakasserar människor kan jag förstå att bägaren kan rinna över. För polisen har ju alltid rätt. Inte ens när polisen ertappas mörka och ljuga om en dödsskjutning av en åldring så har polisen fel. Sånt ska man inte ens tala om eller spekulera i. För då är man ju vänsterextrem.

Jag håller med Ullenhag när han etnifierar sociala uppror i förorterna. Den stora kärnfrågan är inte varför människor revolterar mot systemet. Det är snarare var föräldrarna till de som revolterar håller hus. Den sociala misär som vissa människor tvingas leva i dagligen ska man inte prata om. Inte heller ska man tro att social upprustning av förorterna är ett vettigt sätt att förebygga sociala revolter på. Militära insatser mot civilbefolkningen är min melodi. Det förordar jag gärna. Ja såvida det inte sker i Mellanöstern för då visar ju islam bara sitt rätta ansikte.

Jag vet att alla världens muslimer är onda. Dessa vill ju islamisera samhället och göra Europa till ett Eurabia. Det är sant, det står i Koranen. Att jag inte ens har läst mer än ett par citat från Koranen spelar mindre roll för det har jag nämligen läst på en blogg. Konspirationsteorier är det inte tal om. Detta är ju dagens sanning. Att Eurabiateorin de facto är en galen konspirationsteori spelar inte heller någon större roll. För en gång så sa en muslim att han vill se fler araber i Europa. Det handelssamarbete som innebar att franska näringslivet i samarbete med arabisktalande länder gav ut en pamflett som hette just Eurabia har inte med saken at göra. Trots att det var just det Eurabiateorins skapare stödjer sin tes på. För det vet man hur alla muslimer är. Att det sedan finns femtioelva olika inriktningar fördelade på 1,5 miljarder muslimer världen över som är svarta, vita, gula, bruna och till och med albino kvittar. För islam är ju per definition alltid samma sak som islamisering. Trots att teologer motbevisar mig så måste det ju vara så. För teologen är ju antagligen bara förblindad av PK.

Expo är AFA. Detta eftersom en person som idag jobbar på Exporedaktionen råkade ha samröre med några som var med i AFA för 20 år sedan. Aftonbladet och Expressen bedriver alltid hets mot mitt parti. Det kvittar om mina riksdagspolitiker beväpnar sig på fyllan och är allmänt vulgärrasistiska. För tar man upp såna incidenter så är det hets mot folkgrupp och antidemokratiskt. Då ska jag givetvis hota de som ifrågasätter mina riksdagspolitikers agerande. För att därefter ursäkta och förringa alla hot som förekommit mot antirasister, bara för att alla antirasister bedriver hat. Antirasister är för övrigt ett kodord för antivit. Det är dagens sanning. Jag lovar.

Jag är övertygad om att 99 procent av alla somalier är analfabeter som har kommit till Sverige för att leva på bidrag. Dessutom är jag övertygad om att dom tar våra jobb. Att jag själv cashar bidrag och är skitnödig över att analfabeter ska sno ett jobb från mig säger dessutom absolut ingenting om mig själv… mer än att…

Jag är en Sverigedemokrat!”

Gästkåseri, sampublicerat med benäget tillstånd från Omaskerat

Artiklar, Myter

Fascism, diktatur & demokrati

Ibland hörs argumentet att ”Sverigedemokraterna är inte fascistiska eftersom de är för demokrati”. Detta stämmer inte. 1930-talets fascism har förändrats — liksom även kommunismen och konservatismen. Numera är man för demokrati. Ska man se släktskapet med fascism på 30-talet måste man gå djupare och se vad ideologin var mer, förutom att vara antidemokratisk rörelse.

På 30-talet fanns ingen enhetlig antifascistisk rörelse. Socialdemokratin, vars arbete mot nazismen jag läst mycket om och djupt beundrar, var aldrig en strikt antifascistisk rörelse. Det som många då arbetade mot var totalitära tendenser, dvs kommunister, fascister och nazister. Likadant med liberaler och de demokratiska konservativa grupperna. Skiljelinjerna i 30-talets debatter gick mellan demokrati, respekt för individernas frihet och diktatur, den ”starkes rätt”.

25805qg
En skribent på Realisten.se, och anhängare av SvP, förklarar deras syn på demokrati.

Socialdemokraternas tidningar och broschyrer från den tiden var fulla av varningar för kommunisters, fascisters, nazisters försök att avskaffa demokratin och deras trampande på minoriteter och majoriteter i kampen för ”den rätta saken”.

Efter kriget förändrades först kommunisterna och sen även den fascistiska högern. Kommunisterna slutade berömma Sovjet och gå över mer och mer till att prata om demokrati som något viktigt. Begreppet Proletariatets diktatur sopades under mattan som en relik från en vanvettig epok, och glömdes bort. Samma utveckling började vi kunna se på 60-talet med den nya högern i Europa. Fascistiska rörelser genomgick samma förändring. Man slutade prata om diktatur, slutade öppet förhärliga våld och krig, och sa sig vara demokratiförespråkare.

Det återstår idag bara några extrema ytterlighetsgrupper som säger sig vara mot demokrati. Närmare bestämt Kommunistiska Partiet och några kommunistiska sekter å ena sidan och nazistiska grupper som Svenska Motståndsrörelsen och Svenskarnas Parti å andra.

Henrik Arnstads bok rekommenderas för alla som vill studera denna förändring av fascismen. Arnstad lutar sig mot Roger Griffins definition av fascism idag (alltså både fascism och nazism ihop).

folklig ultranationalism inriktad på nationens återfödelse

Fascism och nazism var antidemokratiska rörelser. Sådana fanns det gott om på 1930-talet. Svartskjortor, brunskjortor, blåskjortorna som ville ena Europa och rödskjortor som ville ha kommunism. Och en mängd konservativa rörelser som fnyste åt ”nymodigheter” som demokrati. Det unika för fascismen/nazismen var att den lutade sig mot nationen, folket, kulturen och rasen och ”de andra” som hotet mot detta.

Rasismen förändrades även efter andra världskriget. Istället för blodet och generna blev KULTUREN det som skulle upprätthållas. Den mytiska rena nationella kulturen. Även här ser man skillnader mellan mer traditionella fascistiska partier, som Svenska Motståndsrörelsen, och nyfascistiska som t.ex. Sverigedemokraterna. Nazisterna vill ‘skydda’ både blod och kultur, Sverigedemokraterna bara kulturen.

Vi har mycket att lära av 30-talets kamp mot fascism/nazism och kommunism men vi får inte göra misstaget att tro att dagens fascism ser ut som, och bekämpas på, samma sätt som den på 30-talet. Dagens fascism säger sig vara ultrademokratisk. Men kärnan i ideerna är samma: nationen och kulturen står i fokus.

Recensioner

Soran Ismail & rasism

Det finns få personer som har en tunga som är så vass och träffsäker som Soran Ismail. Förutom att gå och se honom uppträda, eller på något av alla de radio- eller tv-program han deltagit i och deltar i så går det att lyssna på det han säger i något av de två radioprat han gjort.

Soran Ismail
joakima2 / Foter / CC BY-NC-SA

Ett mycket uppskattat prat gjorde han i P1 Sommar, 2012. Under hösten 2012 blossade den s.k. ”järnrörsskandalen” upp, där Soran om och om igen fick återberätta om vad som hade hänt honom 2 år tidigare, då han blev hotad och filmad av tre riksdagsledamöter. All uppståndelse kring Soran och denna incident ledde till att hans nästa prat hördes av många, ett ”Vinterprat” i Sveriges Radio samma år. Efter skandalen pågått i media i några veckor skrev Soran även en mycket uppmärksammad debattartikel i Expressen.

Jag laddade ner och lyssnade på Sorans vinterprat ännu en gång för ett par dagar sedan och ger här en liten smakbit av vad han pratade om;

I samtalet, idag, så missbrukas ofta ordet ’yttrandefrihet’, tycker jag. Efter att man sagt något som sårar så blir svaret, inte sällan: ’men vi har väl yttrandefrihet, får jag inte säga vad jag vill längre?’. Jo, det är klart att du får. Men jag får ju också bli upprörd. Att försvara det man precis har sagt, enbart med att det inte strider mot lagen – det är inte värdigt en vuxen människa. Då kan du lika gärna penetrera en gris och bajsa i ditt handfat, det är nämligen också lagligt. Allt som är lagligt är inte klokt.

– Vinter i P1 med Soran Ismail, 10:40

Mot slutet av programmet (45:47) får vi ta del av en ljudupptagning från en stand-up-föreställning som Soran gjort. Han berättar om incidenten med SD för kanadensisk radio (KR):

KR: Så du var alltså ute på stan och sedan var du på McDonalds?

— Ja precis.

KR: Vad skulle du göra på McDonalds?

— Eeeh, jag ville ha nuggets…

KR: Ok, vad hände sedan då?

— När jag står i kön och ska beställa mina nuggets så kommer det fram tre män bakifrån, som frågar: ’varför snackar du skit om Sverigedemokraterna för’? För jag hade lagt upp videoklipp på Youtube där jag hade gjort det.

KR: Ok, Sverigedemokraterna är ett politiskt parti i Sverige eller?

— Ja, precis. De sitter i våran Riksdag.

KR: Ok, och de här människorna var sympatisörer med partiet?

— Ehh, nej det var politiker…

KR: Jaha, några… Ute i någon kommun i glesbygden…?

— Neeej, Riksdagen…

KR: Ok… Vad hände sedan då?

— Sen blev det lite hätsk stämning så vakterna där inne på McDonalds föreslår att vi ska gå ut, så går vi ut och fortsätter diskutera och så säger de olika rasistiska och sexistiska saker och förklarar för mig att det ’är inte mitt land’ och att jag har pass spelar ingen som helst roll och det är upp till dem att avgöra och så börjar de tjafsa med någon kille och någon tjej lägger sig i och tycker att det är fegt att gå på tre mot en och då säger de att hon är en hora.

KR: Va? Finns det bevis för det här?

— Ja, det finns på film.

KR: Ah, du har filmat det här?

— Nej det var de…

KR: Vad sa du? Har de själva filmat det här?

— Det var det som hände…

KR: Ok, det är det som är den stora skandalen, så tog det slut där?

— Nä… Eeeh… De gick vidare sen… Och så hittade de några järnrör som låg och skräpade på gatan så de bestämde sig för att… ’ah men vafan… det är bästa att vi plockar upp ett varsitt…’. Och så plockade de upp ett varsitt järnrör och så går de runt på stan och letar upp någon som kanske kan hota dem.

KR: Va, så de går med varsitt järnrör på stan?

— Ja…

KR: Hur vet man det här?

— De fortsatte filma…

KR: Ok, men de har blivit uteslutna ur partiet nu då?

— Nä…

KR: Ok, men väljarstödet – det har minskat?

— Tvärtom… Det… Det är det som händer i Sverige… Hur är läget i Kanada?

Ja, vi kan fråga oss. Vad är det som händer i Sverige? Egentligen?

Artiklar

Sverigedemokraternas abortpolitik

Sverige är ett föregångsland när det gäller individens rätt att bestämma över sin egen kropp. År 1975 infördes dagens abortlag som innebär att en gravid kvinna har rätt att bestämma om hon vill avbryta graviditeten upp till den 18:e graviditetsveckan. Sedan den 1 januari 2008 har kravet på att kvinnan ska ha anknytning till Sverige i 5 § abortlagen (1974:595) tagits bort.

Almedalsveckan Jimmie Akesson 20130701 0035FSverigedemokraterna anser att den svenska abortlagstiftningen är extrem och menar att man måste ge fostret ökat rättsligt skydd, då rätten till liv innefattar även barnets rätt till liv. Jimmie Åkesson menar att:

Det är ju inte bara så att det handlar om kvinnans rätt till sin kropp, jag har respekt för det givetvis, men här handlar det också om en individ och den springande punkten är när fostret i magen blir en egen individ, och det är det vi menar att där skiljer vi oss litegrann från hur lagstiftningen ser ut i dag.

Abort är ingen mänsklig rättighet

Sverigedemokraterna menar att abort inte är någon mänsklig rättighet, trots att Sveriges lagstiftning konstaterade år 1975 att kvinnan har rätt till fri abort. Björn Söder säger i en debatt i Riksdagen:

Då blir det givetvis komplicerat när den mest grundläggande mänskliga rättigheten är rätten till liv. Det är givetvis komplicerat om det då helt plötsligt ska vara en mänsklig rättighet att släcka ett liv.

Ett resonemang som blir svårt att hävda då artikel 3 i FN:s allmänna generella deklaration om de mänskliga rättigheterna påtalar rätten till liv och rätten till hälsa, vilket innefattar kvinnans rätt till sin egen kropp och bestämmandet över att fullfölja eller avbryta en graviditet. En rättighet som Sverigedemokraterna är ensamma om att kompromissa med.

Abort är enligt Sverigedemokraterna en viktig principfråga. Partiet vill att den fria aborten ska stramas åt och enbart få utföras fram till vecka 12 och inte till dagens vecka 18.  Detta trots att 95 % av dagens aborter görs innan vecka 12.  Partiet menar att abort fram till vecka 18 tillkom 1975 för att man skulle ha en viss marginal att kunde rädda ett foster och att man med den medicinska utvecklingen nu kan rädda foster tidigare.

Här far Sverigedemokraterna med osanning då svensk lagstiftning säger att om den medicinska utvecklingen går framåt kommer tidsgränsen per automatik ändras.

Abortlagen är föråldrad och förlegad enligt SD

I en motion till Riksdagen skriver Sverigedemokraterna att det även handlar om en harmonisering med Europa. Ett Europa där det i vissa länder, som t ex Irland, råder abortförbud.  I en riksdagsdebatt hävdar Björn Söder att:

Om den svenska regeringen då trycker på för att andra länder ska gå i samma riktning som Sverige anser vi att det är fel väg att gå. Därför bör den svenska regeringen tona ned arbetet med att försöka förändra de andra länders abortlagstiftning och kanske mer anpassa sin egen abortlagstiftning efter hur andra länder har det och efter att den medicinska utvecklingen har gått framåt.

Söder menar vidare att:

Vi är öppna med att vi anser att den svenska abortlagstiftningen är föråldrad och förlegad. Det är en lagstiftning som tillkom för 38 år sedan.

135Kvinnans rätt till fri abort är alltså föråldrad enligt Sverigedemokraternas politiska idévärld. En modern abortlagstiftningar handlar enligt partiet istället om att begränsa kvinnans abortmöjligheter och inskränka kvinnors rätt till sina egna kroppar. Där FN:s resolutioner vill främja kvinnors rättigheter, där kvinnors rätt till fria och säkra aborter ingår vill alla riksdagspartier utom ett vara med som en tydlig och konsekvent röst. Alla utom Sverigedemokraterna.

Anledningarna till att få göra abort är enligt Sverigedemokraterna mycket få:

Det är givetvis jätteviktigt att man om det föreligger fara för kvinnans liv ska kunna utföra en abort, likaså om kvinnan har blivit utsatt för sexuella övergrepp och så vidare.

Kulturrelativister i abortfrågan

Trots att Sveriges lagstiftning konstaterade år 1975 att kvinnan har rätt till fri abort så hävdar Björn Söder i en riksdagsdebatt att:

Abort är politiskt väldigt känsliga frågor. Vi måste ha respekt för kulturella skillnader vad gäller SRHR och abort. En kulturell skillnad kan vara att man förbjuder preventivmedel och att man förbjuder abort av kulturella, religiösa eller traditionella skäl.

Sverigedemokraterna väljer alltså bort de mänskliga rättigheterna till förmån för kultur, tradition och religion. Vad är nästa steg? Att förbjuda preventivmedel? Där Sverigedemokraterna kallar Sveriges abortlagstiftning för extrem, där kallar jag Sverigedemokraterna för extrema abortmotståndare.

Sverigedemokraterna är inte bara ett främlingsfientligt parti, de är även ett kvinnofientligt parti. Ett parti som har som målsättning att låta kvinnor förlora makten över sina egna kroppar. Att kompromissa med den fria aborten är inte att ta människors sexuella hälsa på allvar.

SD-kvinnors moraliserande skrämselpropaganda

SDkvinnorÄven Sverigedemokraternas kvinnoförbund, SD-kvinnor, vill gå samma väg som moderpartiet. I en debattartikel tar SD-kvinnor steg längre och bidrar med moraliserande skrämselpropaganda vad det gäller fostrets utveckling och livsduglighet:

Rätten till abort måste alltså sättas i relation till ­skyldigheten att använda preventivmedel om ­graviditet är ­oönskad, och måste även sättas i relation till det ofödda barnets rätt till sitt liv! För ett liv är precis vad det handlar om.

I samma sekund som ägget ­befruktas finns där allt som krävs för att det med tiden ska utvecklas ett unikt litet barn. Ett barn som vid den övre tidsgränsen för abort, vecka 22, kommit så långt i sin ­utveckling att det kan uppfatta smak, höra och känna igen moderns röst, och känna. Ultraljudsbilder visar ibland hur barn i vecka 21 både suger på tummen och smeker sig själva i ansiktet.

SD-kvinnor säger även nej till subventionerade aborter för utländska kvinnor.

Fokus ska inte ligga på att få en i många avseenden oetisk svensk abortlagstiftning att omfatta ännu fler människor i ännu fler länder.

Åsa Regnér, generalsekreterare för RFSU, har i en debattartikel föreslagit just subventioner av aborter för utländska kvinnor. SD-kvinnor rasar mot förslaget:

Därmed föreslår hon (Regnér) att svenska skattemedel, som i dagsläget inte räcker till för att ge god vård och omsorg till alla som bor i Sverige, nu dessutom ska användas för att bekosta aborter av utländska kvinnors barn.

Ökad kunskap bättre än inskränkt rätt till abort

Abort ska vara en mänsklig rättighet
Abort ska vara en mänsklig rättighet

Om Sverigedemokraterna avser att vilja minska antalet aborter i Sverige är det i första hand inte rätten till fri abort som ska inskränkas, det är upplysning om sexuell hälsa och preventivmedel det borde satsas på. Att tro att en strängare abortlagstiftning skulle göra avsevärt stor skillnad på antalet aborter är att inte ta människors sexuella hälsa på allvar.

Sverigedemokraterna är ett kvinnofientligt parti då de vill avskaffa den fria aborten, vilket skulle göra kvinnor mindre självständiga. Sverigedemokraterna vill inte ta kvinnorna framåt, utan bakåt. Inom ramen för de mänskliga rättigheterna finns rätten till liv och rätten till hälsa. Kvinnor har rätt till sitt liv, sin hälsa, sin kropp.

Sverigedemokraterna kränker kvinnan när de försöker hindra hennes val att fullfölja eller avsluta en graviditet. I förlängningen blir det även en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Att inte stödja fria, lagliga och säkra aborter som politiskt parti är att vara ett kvinnofientligt parti. Fri abort får aldrig bli en hotad rättighet.