Etikettarkiv: Litauen

SD:s parallella universum: När kriget kom till Norge

För Sverigedemokraterna är det ytterst praktiskt att det inte krigas i vårt närområde. Det är också ytterst praktiskt att det inte lär krigas i något av våra grannländer på väldigt länge. Därför försöker SD inbilla väljare att det går att neka människor att söka asyl i Sverige, så länge de inte kommer från Norden eller våra grannländer på andra sidan Östersjön. SD marknadsför en lögn, den påhittade ”principen om första säkra land”. En princip som, om ett land försöker tillämpa den, strider mot såväl asylrätten som internationell rätt.


I sin motion ”En hållbar och rättssäker asylpolitik” (Motion 2018/19:2990) argumenterar de sverigedemokratiska riksdagsledamöterna Paula Bieler, Jonas Andersson i Skellefteå och Jennie Åfeldt för en hållning som bryter mot internationella avtal rörande asyl och mänskliga rättigheter.

”I enlighet med FN:s flyktingkonvention utgår Sverigedemokraternas flyktingpolitik från principen att en människa på flykt ska få skydd, och vår bestämda uppfattning är att så bör ske i det första säkra land som kan nås. Detta uttrycks också i EU-rätten, där det fastslås att en medlemsstat kan avvisa en asylansökan om ett land som inte är en medlemsstat betraktas som första asylland eller som ett säkert tredjeland för sökanden. Detta innebär att asylsystemet på sikt bör utformas för att motverka långväga och kostsam migration över flera länder, samt sekundärförflyttningar (så kallad ”asyl­shopping”). Sverige ska utifrån samma princip främst ta emot asylsökande i en situation då krig eller djupare kris brutit ut i något av våra grannländer.

Regeringen har sedan krisen 2015 ständigt upprepat att Sverige ska anpassa sig till EU:s miniminivå vad gäller asylrätten, inklusive principen om första säkra land. Likväl har detta inte hänt. Trots att det påtalats vid flera tillfällen att Sverige kan göra mer, att vi fortfarande går långt utöver våra grannländer, har regeringen vägrat implementera den miniminivå som uttrycks i EU-rätten. Tidigare har motiveringen bland annat varit att EU arbetar med att förnya de förordningar som hanterar asylfrågor, nu avvaktas den pågående migrationsutredningen. Sverigedemokraterna menar att regeringen bär ett ansvar att agera redan nu för att säkerställa att principen om första land efterlevs, oavsett vad framtida utredningar och förnyelsearbeten resulterar i.

Oaktat aktuell omvärldssituation är det också av största vikt att tydliga regler och fungerande system finns på plats i det fall konflikter i närområdet bryter ut och att Sverige därmed kan komma att behöva hantera nya asylsökande.” (Källa: Riksdagen)

Påståendet om att Flyktingkonventionen anger att människor som flyr måste söka skydd i det geografiskt närmaste säkra land som finns, är lögn. Inga sådana formuleringar eller ens antydningar om ”första säkra land”, anges i flyktingkonventionen.

Av artikel 1, punkt 2 i Flyktingkonventionen, framgår endast att en flykting måste befinna sig utanför det egna landets gränser har en välgrundad fruktan för förföljelse (utifrån ett antal uppräknade kriterier), samt att personen som flyr, på grund av välgrundad fruktan, inte kan eller vill begagna sig av det egna landets skydd, för att personen skall få beviljas skydd.

Det räcker således med att befinna sig utanför sitt eget lands gränser och att söka asyl i ett annat land.

I fjärde till sjätte stycket i preamblen (förordet) till Flyktingkonventionen (översättning via DeepL) fastslår därutöver att det åligger det internationella världssamfundet att lösa flyktingproblematiken genom gemensamma åtaganden:

”med beaktande av att beviljandet av asyl kan innebära en orimligt tung börda för vissa länder och att en tillfredsställande lösning av ett problem vars internationella omfattning och karaktär Förenta nationerna har erkänt därför inte kan uppnås utan internationellt samarbete, uttrycker en önskan om att alla stater, som erkänner flyktingproblemets sociala och humanitära karaktär, kommer att göra allt som står i deras makt för att förhindra att detta problem blir en orsak till spänningar mellan stater, noterar att Förenta nationernas flyktingkommissarie har till uppgift att övervaka internationella konventioner om skydd för flyktingar och erkänner att en effektiv samordning av de åtgärder som vidtas för att lösa detta problem kommer att vara beroende av att staterna samarbetar med flyktingkommissarien, staternas samarbete med högkommissarien” (Källa: UNHCR)

Dublinförordningen reglerar asylsystemet

I Dublinförordningen står föreskrivet hur den internationella asylpolitiken ser ut. I förordningen regleras asylsystemet genom att en (1) s k ”Dublinstat” (EU-stat, Norge, Schweiz, Island eller Liechtenstein) ansvarar för att i det egna landet pröva en utlännings asylansökan. Dublinförordningen innehåller undantag då en ensamkommande har släkt i Sverige eller då en människa har familj i Sverige.

Om den asylsökande har uppehållstillstånd i Sverige ska asylansökan prövas här. Dublinförordningen är samtidigt enbart tillämpbar under en viss tid när en asylsökande färdas genom flera länder som omfattas av förordningen. (Källa: EUR-LEX)

I händelse av att Sverige utvisar grupper av människor utan att ta hänsyn till deras individuella behov och rättigheter strider mot Protokoll 4 artikel 4 i Europakonventionen. Det är, i enlighet med protokollet, förbjudet att förhindra människor att komma in i landet (Källa: European Court)

Du har rätt att söka asyl varhelst du vill

Migrationsverkets hemsida läser vi följande vad gäller Sverige:

”När du ansöker om asyl i Sverige börjar Migrationsverket med att undersöka om det är Sverige eller något annat EU-land som ska ansvara för din asylansökan. Om du har fått visum till, har vissa typer av uppehållstillstånd i, eller har ansökt om asyl i ett annat EU-land på vägen till Sverige, kanske du måste åka tillbaka dit. Du kan också få din ansökan prövad i ett annat EU-land om du vill återförenas med familjemedlemmar som redan befinner sig där. Dessa regler finns i Dublinförordningen.” (Källa: Migrationsverket)

I enlighet med asylrätten, internationell rätt och de mänskliga rättigheterna har en person rätt att söka asyl i det land hen önskar. Detta innebär i praktiken att vem som helst kan söka asyl i Sverige. Asylsökande har rätt till en (1) prövning i Sverige, förutsatt att inga andra länder kan och vill pröva en asylansökan.

I SD:s parallella universum vill man ge Sverige frisedel i förhållande till andra länder. I sin iver att slippa ta emot flyktingar anser de att Sverige ska frångå internationell rätt, asylrätten och bryta mot de mänskliga rättigheterna.

I SD:s parallella universum gäller skygglappar på. Detta illustreras monotont av mantrat, och lögnen, ”principen om första säkra land”. I själva verket menar partiet att ”vi vill inte ha några flyktingar till Sverige. Punkt”.

Vem vet förresten när kriget kommer till Norge?


Källor:

Riksdagen: ”En hållbar och rättssäker asylpolitik” (Motion 2019/20:3051)

EUR-LEX: Dublinförordningen

UNHCR: Convention and Protocol Relating Refugees

European Court: Europakonventionen protokoll 4

Myt: Sverige har aldrig varit mångkulturellt

Har Sverige varit mångkulturellt tidigare, eller är det en myt att säga att Sverige alltid varit ett invandrarland och mångkulturellt? Sverige har aldrig varit ett invandrarland är ett påstående man hör ibland i debatten. Men det stämmer inte.


Så här skrev Samhällsnytt i en artikel 19 november 2018.

Sverige har alltid varit ett invandrarland, är ett argument som ibland brukar framhållas. Titta bara på exempelvis alla tyska köpmän och holländska skeppsbyggare som kom hit. För att inte tala om alla valloner som kom på 1600-talet. Sveriges befolkning var på den tiden knappt en miljon och utav det “enorma” antalet på 2500 valloner som under en 50-årsperiod invandrade – alltså i snitt 50 personer per år – återvände cirka 20 procent till sina hemländer.

Det Samhällsnytt missat att göra är att kika på en karta från 1600-talet. Om man gör det ser man att Sverige var mångkulturellt. I det svenska imperiet pratades svenska, finska, tyska, polska, estniska, lettiska, litauiska, ryska, samiska, danska, norska och ingermanländska samt lite polska och frisiska. Och då har jag inte räknat in invandrarna, som valloner, skottar, holländare och engelsmän.

Här nedan ser ni en bild på Sverige på den tiden.

CC BY 3.0

Inom det svenska mångkulturella imperiet var det en ganska livlig migration. Det bildades en finsk församling i Stockholm 1533 som snart hade över tusen medlemmar. Detta i en stad med 10 000 invånare (1600).

I slutet av 1500-talet började finska bönder från Savolax och norra Tavastland flytta till Sverige, i synnerhet Värmland. Man räknar med att 12 000 flyttade under 1500-talet och totalt 40 000 allt i allt. Det svenska imperiet hade då runt 1,2 miljoner invånare.

Sedan medeltiden fanns det tyska församlingar i de största städerna. Tyska kyrkan i Stockholm är välkänd. När Göteborg grundades fick tyskarna en kyrka även där. Den kan ni se nedan. På 1620-talet kom det många tyska flyktingar till Sverige i och med det blodiga 30-åriga kriget i Tyskland. Från och med 1630 till 1815 kom Sverige att kontrollera territorier i Tyskland, med Stralsund som största stad.

Tyska kyrkan i Göteborg. Creative Commons Erkännande-Dela Lika 3.0 Generisk

Tyska var så vanligt i Sverige att landet i praktiken var tvåspråkigt under 1600-talet. Kungafamiljen pratade oftare tyska privat än svenska. Gustav II Adolf lärde sig skriva på tyska innan han lärde sig skriva på svenska.

Studerar man protokoll från riksdagen visar det sig att det ofta pratades tyska. Speciellt i borgar- och adelsståndet. Den 16 oktober 1644 voterade ståndet i frågan om adelns kostnader för rusttjänsten och då lät det så här:

Joachim Transehe: Nach den guttern wie sie einbringen undt nach eines jeden Vermuegen.
Jacob Steinb[erg]: Von sein Eigenthumb undt nach eines jeden Lohn undt Lehnung.
Lov. De Geer: Nao den paorden iss wol gutt maor beter nao Vermoegenheit.
Jörgen Schildt: Nach dem Rossdienst undt nach jeder Marck so er verrossdiensten muss.
Joh. Appelg[ren]: Effter rosstiensten och marketals förmedelst samma verderingh.
Oluf Rosemsch[öld]. Effter rosstiensten och dess verderingh.
Class Plantting samma meening.
And. Swensche samma manier.
Casp. Liliencron blifver vid Louis de Geers mening … (källa)

Sveriges näst största stad från 1629 till 1721 var Riga, i Lettland. Den tredje största var Tallinn i Estland. Migrationen av balter till Sverige var ganska liten. Men det bidrog till att göra Sverige multikulturellt.

I Dorpat (Tartu), beläget i Estland, grundades ett universitet på 1630-talet som  då det grundades var Sveriges andra universitet: Det första grundades i Uppsala på 1470-talet. Sveriges tredje universitet var inte Lund, som det ofta antas, utan Greifswald , beläget i norra Tyskland, som Sverige tog i freden efter 30-åriga kriget 1648 och behöll till 1815. Det var då Sveriges äldsta universitet eftersom det bildades på 1450-talet.

Så man kan visst säga att Sverige alltid varit mångkulturellt.

Fast på ett sätt stämmer det ändå att Sverige var monokulturellt. Vi var ett protestantiskt land, men flerspråkigt och multietniskt.  Katoliker och muslimer var inte tillåtna här, mer än på tillfälligt besök som ambassadörer eller handelsmän t.ex. Än mindre givetvis muslimer. (Läs Tusen år av invandring, Islam i Sverige) 1617 års beslut i Örebro föreskrev dödsstraff för alla svenskar eller svenska undersåtar som blev katoliker (källa) Det började inte luckras upp förrän under frihetsstiden på 1700talet. (källa)