Etikettarkiv: fascism

SD:s hemliga MED-plan – ännu ett steg i det brunblå blockbygget (del 5)

När Kvartal publicerade sin artikel om Sverigedemokraternas hemliga MED-plan blev reaktionen inne i SD allt annat än entusiastisk. Enligt Expressens uppgifter var det Mattias Karlsson som drev idén om ett valtekniskt samarbete med Medborgerlig Samling (MED), men planerna möttes av kraftig intern kritik och uppges därefter ha stoppats.


Varför är det här viktigt?

  1. Det visar SD:s demokratibild i praktiken
    Ett parti med dokumenterade nazistiska och fascistiska rötter försöker konstruera en ”Alf Svensson-modell” för ett mikroparti på 0,2 procent – men med en avgörande skillnad: MED:s ledamöter ska inte representera sina väljare fritt, utan rösta i enlighet med SD:s gruppledning. Det säger mer om SD:s syn på folkstyre än hundra tal om ”respekt för demokratin”.
  2. Det synliggör blockbygget runt SD
    Kvartals artikel och efterföljande avslöjanden bekräftar att SD inte nöjer sig med rollen som stort parti bland flera. De försöker bilda ett centrum med mindre partier – som MED – i omloppsbana runt sig. De partierna ska ge fler mandat och bredare legitimitet, men utan egen politisk frihet. Det är klassisk satellitparti-logik, känd från andra auktoritära projekt, nu i svensk kostym.
  3. Det är pedagogiskt begripligt för väljare
    Många människor bryr sig mindre om ord som ”valteknisk samverkan” och mer om en enkel fråga: ”Vem är det egentligen jag röstar in?” SD–MED-planen ger oss ett konkret fall där vi kan säga:
  • Här skulle SD-väljare i praktiken rösta in MED, utan att det är tydligt för alla.
  • Här skulle MED-väljares mandat bindas upp till SD:s linje.
  • Här används riksdagens mandat och partistöd som bytesvara i en intern affär.

Det finns ett par tydliga uppgifter:

  • Dokumentera.
    Fortsätta samla och visa källor: Kvartals avslöjande, Expressens uppgifter om intern kritik, Omnis sammanfattningar, de SD-vänliga sajternas egna texter som bekräftar att planen funnits och mött motstånd.
  • Förklara.
    Varje gång SD beskriver sig som ”vanligt konservativt parti” finns ett konkret exempel att lyfta fram:

”Ett vanligt parti försöker inte köpa in mikropartier i riksdagen mot röstlojalitet. Det gjorde ni.”

  • Använda som case.
    SD–MED-affären kan bli en referens i andra diskussioner om SD:s maktstrategi, precis som Tidöavtalet blivit en referens för deras regeringssamarbete:
    – När nästa lilla högerparti dyker upp: ”Minns MED-planen.”
    – När SD talar om ”respekt för väljarna”: ”Minns röstlojalitets-kravet.”
    – När SD hävdar att kritikerna ”överdriver”: ”Minns hur långt den här planen hann innan den läckte.”

Planen att ge Medborgerlig Samling en bakdörr in i riksdagen verkar – enligt flera källor inne i SD – vara stoppad i dagsläget. Det är värt att notera. Men det är inte där berättelsen slutar.

Det är avgörande att:

  • Planen har funnits.
  • Den har drivits från högsta nivå.
  • Den har vilat på samma grundidé som genomsyrar SD:s historia:
    ett etnonationalistiskt maktprojekt som använder de demokratiska institutionerna som verktyg – och som gärna böjer reglerna, eller går runt dem, när det gynnar projektet.

Den här historien visar något långvarigt om SD:s sätt att tänka och agera. Det är också därför jag menar att SD–MED-planen – stoppad eller ej – är precis den typ av fråga som vi ska fortsätta följa, förklara och påminna om, långt efter att rubrikerna tystnat.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

SD:s MED-plan – ännu ett steg i det brunblå blockbygget (del 4)

När Kvartal publicerade sin artikel om Sverigedemokraternas hemliga MED-plan blev reaktionen inne i SD allt annat än entusiastisk. Enligt Expressens uppgifter var det Mattias Karlsson som drev idén om ett valtekniskt samarbete med Medborgerlig Samling (MED), men planerna möttes av kraftig intern kritik och uppges därefter ha stoppats.


En källa i partiet sammanfattar reaktionen med en mening som redan hunnit bli klassisk:

”Det här låter som något man kom på inne på Jimmies kontor med en bag in box.” (Källa: Expressen)

Flera SD-företrädare, som intervjuats anonymt, framhåller två saker:

  • Planen har funnits. Den handlade om att ge MED:s partiledare Daniel Sonesson en valbar plats på SD:s lista i Stockholms län, och om att MED skulle avstå egna riksdagsvalsedlar och lova röstlojalitet i riksdagen.
  • Planen uppges nu vara stoppad. En ”central källa med insyn” säger till Expressen att ”dörren är helt stängd för MED:s Daniel Sonesson” och att det är ”helt uteslutet” att han får en plats i riksdagen.

Frihetsnytt, som normalt står SD nära, skriver rakt ut att planen ”sågas stenhårt inom partiet” och att flera riksdagsledamöter anser att SD inte skulle ”vinna någonting på det”. Fria Tider använder en liknande formulering och talar om att ”få inom SD är intresserade av att hjälpa promillepartiet”.

Efterdyningarna: stoppad plan – men inte stoppat projekt

Det här är viktiga fakta:

  • Planen var långt gången och viljan fanns ”ända upp till den absolut högsta nivån i SD”, enligt Kvartals källor.
  • Efter att planerna blivit offentliga har flera tunga SD-företrädare – om än anonymt – markerat mot dem och uppgett att upplägget nu är lagt på is.

Men lika viktigt är vad kritiken inte handlar om. Ingen av de citerade SD-källorna säger att det var fel av princip att försöka köpa in ett annat parti i riksdagen mot röstlojalitet. Invändningarna handlar i stället om kalkylen: att SD inte tjänar tillräckligt på det, att risken är stor och att Sonesson ses som ett politiskt sänke.

Alltså:

  • Fakta: Planen fanns, var förankrad i toppen och är nu – enligt flera SD-källor – stoppad i sin nuvarande form.
  • Mönster: Kritiken inom SD rör ”vad vi vinner på det”, inte demokratins spelregler.
  • Konsekvens: Vi har fått en ovanligt tydlig inblick i hur SD-toppen tänker när de försöker bygga sitt block: riksdagsmandat, partistöd och lojalitet är brickor i ett maktspel, inte heliga demokratiska mandat.

Att den här konkreta konstruktionen med MED har backats från betyder inte att projektet är över. Det betyder att just denna version av planen läckte, fick dåliga interna siffror – och därför får vila tills man hittar en smartare variant.

Medborgerlig Samling fick 12 882 röster i riksdagsvalet 2022t – ungefär vad ett riksdagsparti kan tappa på en dålig vecka i en opinionsmätning. Ändå var SD-ledningen beredd att rita om riksdagen för deras skull.

Det säger något om läget i SD-toppen inför valet 2026. Är SD verkligen så illa skickade att de kände sig tvungna att försöka lägga beslag på knappt 13 000 extra stödröster via ett mikroparti på 0,20 procent? I praktiken handlade planen om att göra MED:s väljare till SD:s stödröstbas – och sno åt sig knappt 13 000 röster från ett parti som inte ens klarar att ta sig över bruset.

Motargument är inte en nyhetssajt. Vi är en plattform som försöker visa mönster i den auktoritära och rasistiska politiken. SD–MED-historien är ett typexempel på något som börjar som ”en nyhet” men egentligen är en pusselbit i ett större projekt.

SD:s försök att lyfta in MED i riksdagen via egna listor – mot röstlojalitet – är inte bara ett misslyckat taktiskt drag. Det är ett ärligt fönster in i hur SD ser på riksdagen, väljarna och makten.


Källor:

Kvartal: Efterdyningarna: stoppad plan – men inte stoppat projekt

Expressen: Hemliga SD-planen får kritik: ”Helt uteslutet”

Frihetsnytt: SD:s MED-plan sågas stenhårt inom partiet

Fria Tider: Mattias Karlssons hemliga MED-plan möter hård intern kritik (sparad i webbarkiv för att inte ge klick/trafik)

Kvartal: Avslöjar: SD:s hemliga MED-plan

Valmyndigheten: Valresultat 2022

SD:s hemliga MED-plan – ännu ett steg i det brunblå blockbygget (del 3)

Varför är SD+MED-planen politiskt farlig? Det finns tre huvudskäl att betrakta detta valsamarbete som allvarligt, bortom alla teknikaliteter:


  1. Det osynliga mandatet: En väljare som kryssar en SD-lista i en valkrets där MED-kandidater placerats riskerar att få ett mandat som formellt tillhör ett annat parti, men som bundits till SD:s linje genom förhandsuppgörelser. Det innebär att SD kan fylla riksdagen med partilojala ledamöter som inte bär SD-etikett. MED kan hävda att de ”ÄR i riksdagen” utan att behöva redovisa ett eget brett väljarstöd. Väljaren får svårare att veta vilken ledamot som faktiskt representerar väljaren. Detta är ett klassiskt sätt att skapa skendemokrati: många partilappar, men en hand på spaken.
  2. Ett sätt att kringgå spärren – för just de krafter spärren ska stoppa: Fyraprocentspärren är till för att hindra små, ofta radikala partier från att ta plats i riksdagen om de inte lyckas samla tillräckligt stöd. När SD erbjuder MED en plats i riksdagen via egna listor undergrävs spärrens funktion. I stället för att tvingas övertyga väljare kan ett parti med 0,20 procent räkna med riksdagsplats – om det bara lovar lojalitet med SD. Det är inte demokratins ”finlir”. Det är ett hål i dammen.
  3. Normalisering av det brunblå blocket: När ett parti som kallar sig liberalkonservativt gör sig till satellit åt SD hjälper det SD med den viktigaste av alla uppgifter: att normalisera ett projekt med nazistiska och fascistiska rötter.

SD kan peka på MED och säga:

”Vi är inte extremister, vi samarbetar ju med liberalkonservativa företagare.”

Men den rörelse de ingår i är inte någon vanlig borgerlighet. Den vilar på:

  • Bevara Sverige Svenskt, Nordiska rikspartiet och andra nazistiska/fascistiska grupper som gav SD dess fundament.
  • Vit makt-miljön från 1980- och 90-talen, omvandlad till kostymklädd parlamentarism.
  • Ett nutida blockbygge där medieangrepp, myndighetsförakt och systemhat går hand i hand med krav på hårdare polis, fler fängelser och minskade rättigheter för utpekade grupper.

I den världen är MED inte ”en frisk fläkt”, utan ännu en kugge.

Vad göra?

För den som vill försvara demokratiska värden räcker det inte att konstatera att SD–MED-planen är cynisk. Den måste användas pedagogiskt.

Tre saker bör lyftas fram varje gång frågan kommer upp:

  1. Valtekniken: Förklara tydligt för väljarna att SD försöker föra in ett annat parti i riksdagen via sina listor, mot löfte om lojalitet. Det handlar om mandat som inte ser ut som vad de är.
  2. Personen: Visa med öppna källor vem Sonesson är: vd:n vars bolag kritiserats av tillsynsmyndigheter och revisorer, politikern som reser till Bryssel för att diskutera pengar och samarbete med Putinvänliga krafter, partiledaren som gör varje myndighetsärende till bevis på ”förtryck”.
  3. Projektet: Knyt alltid tillbaka till SD:s rötter och vitbok. Påminn om att detta inte är ett vanligt konservativt parti, utan ett projekt sprunget ur BSS, nazistiska och fascistiska grupper, med ett uttalat mål att göra etnonationalistisk politik rumsren.

SD:s strategi är tydlig:

  • Tvätta historien lagom mycket för att de borgerliga ska kunna hålla sig för näsan.
  • Bygga ett block där allt fler partier, stora som små, binds till samma riktning.
  • Använda demokratins formella institutioner för att steg för steg försvaga dess innehåll.

I det läget är frågan om det planerade valsamarbetet mellan SD och MED ”något att uppmärksamma” närmast absurd. Det vore ett underlåtelsefel att låta bli.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

SD:s hemliga MED-plan – ännu ett steg i det brunblå blockbygget (del 2)

SD:s ledning har i många år odlat två bilder samtidigt. Officiellt: ett ”nytt”, rumsrent parti som bara vill tala klarspråk om brott och invandring. I praktiken: kärnan i ett växande brunblått block, där mindre partier sugs in i omloppsbana kring SD. Den aktuella MED-planen passar perfekt in i den logiken. För att förstå varför måste man minnas vilka som grundade SD.


När SD 2022 lade fram sin egen vitbok – ledd av idéhistorikern Tony Gustafsson – bekräftades bilden i stora drag:

  • Svenska Dagbladet refererar vitboken med formuleringen att var tredje person i partiets ”pionjärgeneration” har kopplingar till nazistiska eller fascistiska rörelser.
  • Expo visade, med stöd i vitboken, att 18 av 30 centrala personer i SD:s grundarfas haft kopplingar till BSS och/eller nazistiska/fascistiska grupper, bland dem Lindholmsrörelsen, Nysvenska rörelsen och Nordiska rikspartiet.

Detta är den historiska jordmån ur vilken dagens SD växt fram. Kostymen är ny. Innehållet är i stora stycken bekant: etnonationalism, hierarkisk människosyn, drömmen om ett ”svenskt Sverige” där vissa ska pressas bort, och en stark stat som använder ”lag och ordning” som klubba mot fel grupper.

Från vitbok till valtekniska småpartier

Vitboken skulle enligt SD vara en uppgörelse med det förflutna. I praktiken blev den en övergångsrit. När papperet väl var undertecknat gick partiet vidare med blockbygget.

Först genom att bli parlamentariskt stödparti åt en moderatledd regering via Tidöavtalet. Sedan genom att systematiskt öppna dörrar mot mindre partier som Nyans, Alternativ för Sverige och Medborgerlig Samling – alla med starkare eller svagare band till samma radikaliserade höger.

Småpartier har alltsedan valet 2022 försökt använda kommunala mandat som språngbräda mot riksdagen. MED är inget undantag.

I den kontexten är SD–MED-planen inte en udda idé. Den är nästa logiska steg:

  1. SD får fler säkra röster i riksdagen utan att behöva vinna fler egna väljare.
  2. MED får en biljett in – men priset är röstlojalitet och i praktiken uppgiven självständighet.
  3. SD kan peka på ”fler partier” i riksdagen och tala om bredd, samtidigt som blocket i sak drar i samma riktning.

Det är exakt så ett satellitparti fungerar.

Sonessons stil: systemhat i kostym

Sonessons agerande i flera frågor ger en tydlig bild av den politiska stilen.

När Facebook stängde hans konto 2025 gjorde MED det direkt till en fråga om ”demokratihot”, trots att de konkreta skälen till avstängningen inte redovisats offentligt. När ekonomimedier rapporterar om myndighetskritik mot Valuno/Quickbit talar Sonesson om ”aktivism” hos Skatteverket och Finansinspektionen, snarare än att ta ansvar för bristerna.

Mönstret är välkänt från högerextrema och radikalnationalistiska miljöer:

  • Institutioner som domstolar, myndigheter, medier och plattformar beskrivs som fiender när de ställer krav.
  • Egen ansvarslöshet kläs om till martyrskap.
  • Varje tillsynsärende blir bevis för att ”systemet” bekämpar sanningssägaren.

Samtidigt driver MED klassiska krav från den hårda högern:

  • långtgående åtstramning av migrationen
  • kraftigt skärpta straff
  • kraftiga nedskärningar i offentliga utgifter
  • angrepp på kultur- och civilsamhällesstöd

Det är denna ideologiska miljö SD nu vill ge en subventionerad riksdagsplats, med full rösträtt – och inskriven lydnad.


Källor:

SR: Sverigedemokraterna har rötter i rasistisk organisation

Expo Wiki: Sverigedemokraterna (SD)

Regeringen: Demokratins förgörare SOU 1999:10

SvD: ”Förvånad över Karlsson – borde varit medveten”

Expo: SD:s vitbok visar på partiets nazistiska rötter

SD:s hemliga MED-plan – ännu ett steg i det brunblå blockbygget (del 1)

Det pågår ett schackparti i svensk politik där väljarna förväntas nöja sig med att vara bönder. Nu har vi fått en glimt av nästa drag. Enligt en granskning i tidskriften Kvartal har Sverigedemokraterna under vintern förhandlat fram ett valtekniskt samarbete med Medborgerlig Samling (MED).


Upplägget: SD låter MED-ledaren Daniel Sonesson kryssa sig in i riksdagen via SD:s listor, mot att MED lovar hundraprocentig lojalitet med SD:s linje i alla avgörande frågor – från regeringsunderlag till budget. Frihetsnytt, som ligger långt till höger, bekräftar samma grundupplägg och citerar MED-företrädare som ser samarbetet som en genväg in i riksdagen för partiledaren.

Vad vet vi om den planerade SD–MED-uppgörelsen?

Med andra ord: MED ligger långt under fyraprocentsspärren nationellt men har vuxit kommunalt.

Enligt Kvartals publicerade uppgifter:

  1. Valtekniskt samarbete: SD ger MED-kandidater plats på SD:s listor i utvalda valkretsar.
  2. Garanterad lojalitet: MED förbinder sig att rösta med SD i riksdagen i alla avgörande frågor, inklusive regeringsfrågor och budget.
  3. Plats åt Sonesson: MED-ledaren Daniel Sonesson pekas ut som den som ska ta plats i riksdagen genom detta upplägg.

Det är alltså inte fråga om ett löst ”samarbete” i väljarnas språkbruk, utan om ett maktpolitiskt paket: SD:s röster, MED:s mandat, SD:s linje.

Vilka är MED – och vem är Daniel Sonesson?

Medborgerlig Samling beskriver sig själva som ett ”liberalkonservativt” parti med stark betoning på sänkta skatter, minskad offentlig sektor, hård migrationspolitik och återkommande krav på nedskärningar av bidrag och offentligt stöd till civilsamhället.

Partiledaren Daniel Sonesson tog över efter Ilan Sadé 2023. Han är inte bara politiker, utan också företagsledare inom fintech/kryptobranschen, kopplad till bolaget Valuno/Quickbit. Näringslivspress och ekonomimedier har under flera år rapporterat om kritik från Finansinspektionen, utländska tillsynsmyndigheter och revisorer mot bolag i den sfären – bl a om brister i arbete mot penningtvätt och ifrågasatta redovisningsprinciper.

Sonesson lyfter i intervjuer fram en hård linje mot det han kallar ”extremism” och ”woke-kultur”, starkt sänkta skatter och omfattande nedskärningar av stat och kommun. I januari 2026 avslöjar Dagens ETC, med hjälp av interna mejl, att Sonesson rest till Bryssel för möten med Fernand Kartheiser – en luxemburgsk politiker med dokumenterade Putin-vänliga ställningstaganden – och andra aktörer i den europeiska radikalhögern, med uttryckligt syfte att diskutera både politiskt samarbete och finansiering.

Det är denne partiledare som SD nu ser som värd att lyfta in i riksdagen via sina listor, i ett upplägg där MED:s ledamöter lovar lojalitet med SD:s linje.

När Facebook i november 2025 stängde av Sonessons konto svarade MED med att beskriva avstängningen som ett hot mot demokratin och anmäla saken till Säkerhetspolisen. I partiets eget pressmaterial målas Sonesson upp som en föregångsgestalt för ”Sveriges snabbast växande parti” och ”det största partiet utanför riksdagen” – formuleringar som knappast ligger i linje med de faktiska röstetalen i riksdagsvalet 2022.

Det är en välbekant dramaturgi:

  • Självbilden som modig sanningssägare.
  • Mediestrategin att göra varje ingripande – från Facebooks avstängningar till Finansinspektionens kritik – till bevis på ”systemets” förtryck.

När ett sådant parti knyts ännu hårdare till SD är det inte en bekymmerslös “borgerlig breddning”. Det är en förstärkning av ett gemensamt auktoritärt projekt.


Källor:

Kvartal: Avslöjar: SD:s hemliga MED-plan

Frihetsnytt: Hemliga samtal om valsamarbete – mellan SD och MED

Valmyndigheten: Valresultat 2022

Sveriges Kommuner och Regioner: 310 2022 års kommun- och regionval

Aftonbladet: Småpartierna vill ha revansch i valet

Medborgerlig Samlings hemsida

Affärsvärlden: Artiklar om Daniel Sonesson

Dagens ETC: Partiledare hade hemligt möte med Putinvänlig ex-spion: ”Möjlighet till finansiering”

Medborgerlig Samling: Facebook stänger av Medborgerlig Samlings partiledare permanent – Säpo inkopplade

SD:s rötter har inte ruttnat

Sverigedemokraternas grundare, BSS (Bevara Sverige Svenskt), fascister och nazister, deras gift och arv ligger kvar under den där tunna fernissan som SD målar upp för dig. Skrapa lite, late SD-väljare, så ser du vad som faktiskt döljer sig där under. Du lär då höra den svenska versionen av ”Heil Hitler”, ”Helg seger” och stöveltramp. Tror du att det är en slump? Jag kan svara direkt på den frågan: nej. Rötterna och ideologin är väl bevarade enligt din Führer Åkesson.


BSS:s Davidsson och SS:s (nazisternas Schutzstaffeln) Ekström flinar från sina gravar åt hur lätt det var att få dig att tro att allt var nytt och att få dig att rösta på ett nazistiskt parti. Jag förstår att du är historielös.

Minns du flyktingförläggningarna som brann under 1990-talet? Minns du hur skinnskallar mördade och misshandlade homosexuella under samma period? Minns du filmen där höga företrädare beväpnade sig med järnrör? Det är den strömningen du röstar på. Är du verkligen bekväm med det? Det är egentligen bara en försmak av vad som kan ske om du ger din röst till SD.

Fascism, nazism, rasism, för SD är det inte historia, det är arvsmassa och riktning. För den senare har de planer, och det är inte säkert att du ingår i dem. Särskilt inte om du är arbetslös, sjuk, HBTQ, invandrare, kvinna eller har någon form av funktionsnedsättning. Vi i vänstern tar de i första omgången. De som inte passar in i deras föreställning om en vit, frisk ras, vad tror du händer med dem? Eutanasi? Koncentrationsläger? Vill du vara delaktig i sådant?

Om SD får makten kommer de inte att släppa den.
Det är så auktoritära fascistdiktaturer alltid har fungerat.

Du tror att du är säker, men det är du inte. Långt ifrån.

Det är ditt ansvar som medborgare i en demokrati att inse det innan det är för sent.

Det vi vet med säkerhet är att de allierade fick stopp på den mordiska nazistiska regimen 1945. Vi vet inte vilket slutmål nazisterna hade. Fundera på det när du röstar i valet 2026. Det kan bli sista gången du röstar.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

SD har inte förnyats

Det talas gärna om Sverigedemokraternas förnyelse, om att de har lämnat det gamla bakom sig. Vitboken sade något annat. Men Åkesson hävdar med en dåres envishet att de numera är ett socialkonservativt parti, ett parti som borgerligheten dessutom gärna samarbetar med.


Men deras rötter är inte av det slag som torkar ut. BSS och gamla fascister, grundarna, deras syn slingrar sig fortfarande som ett gift som sipprar fram vid regeringspodiet. Man hade utan svårighet kunnat byta ut Aspling mot en Ekström eller Davidsson. Det är deras politik han för fram vid podiet. Det enda som har bytts ut från förr är de hårda slagorden. Då lät det förskräckligt för i stort sett alla som inte ingick i deras lilla sekt. Nu är terminologin anpassad och taktisk. Men deras politiska fernissa är så tunn att den gång på gång spricker. Den hårt förda politiken drabbar alltid de grupper de demoniserar, aldrig dem själva. Det finns otaliga bevis på det; det senaste gällde deras representant i justitieutskottet.

Men när man synar dem framträder samma gamla mönster med teserna om ”vi och dom”, folkutbytet och hur ”vänsterblivna” har förstört landet. Just uttrycket ”vänsterblivna” är intressant och avslöjande. Det speglar deras syn på funktionsrätt mycket tydligt. De drar sig inte för att förlöjliga vänstern och jämföra den med personer med funktionsnedsättning. Här borde varje varningsklocka ringa, för båda grupperna. SD säger att de har ”gått vidare”. De har mognat, yrar statsministern, som några år tidigare aldrig, aldrig skulle samarbeta med SD. Jaja, den som rider på tigerns rygg hamnar till slut i dess mage.

Den som har följt SD och deras otaliga anonyma konton på sociala medier, trådarna bakåt, ser något annat: samma världsbild, fiendebilder och idé om ett ”vi” som måste skyddas från ett ”dom”. Det är precis samma demonisering och politik som BSS-Davidsson fortfarande satt vid tangentborden och formulerade.

Grundtonen är oförändrad: en berättelse om hot, renhet och ett land som sägs behöva återtas från krafter som påstås underminera det inifrån. Deras symbios av fascism, populism och hat består, på samma sätt som när de grundade SD 1988.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Tidö: Marionetterna dansar när SD drar i trådarna

Alltsedan tre fjärdedelar av forna Alliansen valde att ingå samarbete med forna fienden, dvs nyssnazisterna, etnonationalistena och fascisterna i Sverigedemokraterna, har framför allt svensk kriminal-, migrations- och integrationspolitik helt färgats av SD:s ideologi och tankegods. Den repressiva kriminalpolitiken, den extremt strama migrationspolitiken och den kompromisslösa integrationspolitiken (läs assimileringspolitik) fick i samband med riksdagsvalet 2022 frisedel rakt in i Tidöavtalet.


I en ny propagandabild på sociala medier skryter Sverigedemokraterna om att Tidöregeringens repressiva kriminalpolitik medför att från och med nästa år kommer gängkriminella att straffas dubbelt så hårt som icke-gängkriminella för samma brott, att gängkriminellas möjlighet till villkorlig frigivning skrotas samt skärpta straff för ett 50-tal grova brott.

Propagandabild från Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto 251127.

I delningen av propagandabildpå SD:s officiella Facebookkonto spelar partiet återigen på människors oro och känsla av otrygghet:

”Vi gör Sverige tryggt igen.” (Källa: SD:s officiella Facebookkonto)

De själva, i samklang med media och övriga Tidöpartier, är skyldiga till svenskarnas oro och upplevelser. Alla människor har rätt till sina känslor, men när populister och media använder känslorna som verktyg för att sprida ett narrativ som inte stämmer överens med verkligheten, det är då det blir farligt. Det är klassisk främlingsfientlig retorik att överdriva och ge vissa grupper skulden för den uppdiktade ”sanningen” om alltings jävlighet. Statistik och fakta visar att oro och otrygghet, som är just känslor och upplevelser, inte står i paritet med faktisk brottsutsatthet.

Motargument har flertalet gånger åberopat vikten av likabehandlingsprincipen och allas lika rätt inför lagen. Att gängkriminella ska få dubbla straff för samma brott är att frångå denna princip. Alla blir, med Tidöregeringens kriminalpolitik INTE lika inför lagen.

Symbolpolitiken fortsätter med att Tidöregeringen skärper straffen för ett 50-tal grova brott. Evidensen talar INTE för att skärpta straff skulle minska kriminaliteten.

Den repressiva kriminalpolitiken, den extremt strama migrationspolitiken och assilimeringspolitiken är en direkt konsekvens av att Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, på bästa von Papen-manér, har tillåtit SD att påverka regeringspolitiken. Mot bakgrund av att SD är största parti i regeringsunderlaget, och att deras politik vunnit många segrar, känner de att de nu är i position att kräva ministerposter inför nästa val.

”Den som, dåraktigt, söker makt genom att rida på tigerns rygg, slutar i dess mage” (JFK)

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.


Länk till SD:s propagandabild på deras officiella Facebookkonto

Lästips:

Motargument: Skev debatt skapar oro och otrygghet

Motargument: SD bryter mot ”Allas likhet inför lagen”

Motargument: Tidö: Samma brott – dubbla straff

Motargument: Tidö: Skärpta straff och sänkt straffålder

SR: Gör Hitler till rikskansler

Svenska frivilligkompaniet – en del av den nazistiska krigsinsatsen

När Finland åter hamnade i krig mot Sovjetunionen sommaren 1941 – det så kallade fortsättningskriget – uppstod i Sverige en ny våg av sympatier för den finska kampen, om än mer begränsad än tidigare. Många svenskar såg Finland som ett skydd mot bolsjevismen i öst, och ur den känslan växte Svirkompaniet, ett frivilligt svenskt förband som skulle komma att slåss på tyskarnas sida – om än indirekt – vid Svirfronten i Östkarelen.


Svirkompaniet, formellt Svenska frivilligkompaniet, organiserades i början av 1942 som en del av den finska armén. Det bemannades av omkring 150 man, huvudsakligen svenska frivilliga som värvades genom nätverk knutna till tidigare vinterkrigsveteraner och olika typer av nationalistiska och nazistiska kretsar.

Totalt passerade cirka 400 svenskar genom kompaniet under dess två år vid fronten. Minst 39 stycken stupade.

Bakom frivilligverksamheten fanns flera drivkrafter. Hos många fanns ett genuint engagemang för Finland och en vilja att återupprepa den humanitära hjälpens ideal från vinterkriget. Men samtidigt var Svirkompaniet en del av den tyskstödda krigsinsatsen:

Finland var vid denna tid allierade med Nazityskland, och de svenska frivilliga stred därmed på axelmakternas sida.

Ideologiska kopplingar

Frivilligkårens sammansättning var politiskt blandad men inte ideologiskt neutral. Bland de frivilliga fanns både militärt skolade officerare, nationalkonservativa aktivister och personer med kopplingar till svenska fascistiska och nazistiska rörelser, bland annat Svensk Socialistisk Samling och Riksföreningen Sverige–Tyskland. Rekryteringen skedde i vissa fall genom dessa kretsar.

Den finska militärledningen välkomnade de svenska frivilliga som symboler för nordisk solidaritet, medan den svenska regeringen officiellt tagit avstånd från alla organiserade frivilliginsatser. Neutraliteten var strikt – men i praktiken tolererades en begränsad rekrytering, så länge den inte väckte offentlig debatt.

Insatser vid fronten

Svirkompaniet tjänstgjorde längs floden Svir (finska: Syväri), mellan sjöarna Onega och Ladoga. Fronten präglades av ett hårt klimat, ställningskrig och ständiga sovjetiska attacker.

De svenska frivilliga deltog i spaningsuppdrag och försvarsstrider, och kompaniet fick rykte om sig att vara en vältränad och disciplinerad trupp.

Avveckling och eftermäle

När Finland slöt vapenstillestånd med Sovjetunionen i september 1944 upplöstes Svirkompaniet.

Vid hemkomsten fick de svenska soldaterna inget officiellt erkännande; tvärtom möttes många med tystnad eller misstänksamhet.

Deras insats hade skett på en front som i efterhand förknippades med Nazitysklands krigssträvanden som en del av ett anfallskrig snarare än ett försvar av Finland.

Historiskt har Svirkompaniet kommit att symbolisera den moraliska dubbelhet som präglade svensk frivilligverksamhet under andra världskriget: en blandning av idealism, antikommunism, och fascistiska och nazistiska sympatier.

En av de mest uppmärksammade deltagarna var Gustaf Eugén Hallberg-Cuula, en svensk officer och nazist med finsk bakgrund, som stupade 1942 och blev något av en martyrfigur för frivilligkåren när han trampade på en mina och avled kort därefter. Än idag hyllas han av nynazister som en martyr för den nazistiska saken.

För enskilda deltagare blev erfarenheten livsavgörande – men också något man sällan talat öppet om i efterkrigstidens Sverige.


Källor:

von Schmidt-Laussitz, Nicolas. Svenskarna vid Jandeba: Svenska frivilligkompaniet 1942–1944. Svenskafrivilliga.com, 2007.

Gyllenhaal, Lars & Westberg, Lennart. Svenskar i krig 1914–1945. Historiska Media, 2008.

Nilsson, Orvar. När Finlands sak blev min. Schildts, 2002.

Jakobsson, J. Bärare av vittnesmål. DIVA-portal, 2023.

Hans Högman: “Swedish Volunteer Corps – Svirkompaniet”.

“Svenska frivilligkompaniet (Svirkompaniet)”. sv.wikipedia.org (källsökning).

”Svensk militärhistoria: Nazism i Sverige under andra världskriget”. 2025-51. Ares förlag. 2025

Kanger, Thomas & Åmark, Klas. Svensk nazism – Medlöpare och motståndare 1931–1945. Ordfront, 1996.

Här är Tidö 2.0 – a.k.a Project 2026

Satirinlägg av Sverigeakrobaterna

Timbro och Oikos har tagit fram ett gemensamt reformprogram. Som väntat får det gränslöst med utrymme i pressen.

”Tidösamarbetet har varit helt nödvändigt för att förstöra Sverige, men det har samtidigt haft karaktären av resonemangsäktenskap. Inför nästa mandatperiod måste högerns ambitionsnivå höjas och resonemangsäktenskapet övergå i äkta kärlek.

Med det här programmet vill vi inleda en nystart för Sverige. Politiken måste ta initiativ och forma framtiden. Därför har vi tagit fram ett förslag på en gemensam, nyliberalfascistisk reformagenda för Sverige, naturligtvis helt utan konsekvensanalys.

Punkterna nedan lägger en bred och stabil grund både för politiskt samarbete och för ett ofriare, ojämlikare och otryggare land. Det här är de värden som behöver främjas i vårt samhälle.”

• Koncentrationsläger med lägre standard för dem som ska utvisas.

• SR och SVT slås ihop, läggs ner och ersätts av RIKS.

• Prideflaggor förbjuds.

• Skolmaten avgiftsbeläggs och terminsavgift för utbildning införs.

• Kultur är trams och förbjuds, med undantag för bokbål och hets mot folkgrupp i form av ”satir”.

• Socialbidrag villkoras med att man donerar organ.

• All form av politisk organisering, förutom i Tidöpartierna, terrorstämplas och förbjuds.

• Statarsystemet återinförs.

• En bred översyn av det svenska advokatsystemet behövs. Advokater reserveras för arier. Icke-arier kan dömas och utvisas utan misstanke om brott.

• Tortyr av oliktänkande utreds.

• Sjukvård och tandvård erbjuds endast till arier med månadsinkomst på minst 65 000.

• Hyreslägenheter auktioneras ut till den som kan betala högst hyra.

• Omvänd skatt för miljardärer, så att vi snart får se Sveriges första biljonär.

• Minskning av riksdagens storlek. På sikt kan en enda Führer styra landet.

• Föreningslivet är en anomali som inte hör hemma i ett modernt samhälle. All form av föreningsverksamhet terrorstämplas och förbjuds, med undantag för aktivklubbar och Åkessonjugend.

• Separata tågkupéer, bussar och offentliga toaletter för arier och icke-arier.

• Promillegränsen på sjön höjs.

Följ Sverigeakrobaterna på Instagram

#tidö#tidö2#dn#project2026#svpol#fascism#framtid#dystopi#sverige#satir#timbro#oikos