Artiklar

Aldrig mer…

En tyst minut då du läser om mig i historieböcker. Om hur jag fördes bort från mitt hem och avrättades i gården där jag lekte som barn.

En tyst minut för mig som fick falla med tusentals ”Varför?” i mina sista tankar, liksom hundratusentals andra armenier enbart för att vi var armenier.

Jag förlåter dig då du slänger ut med armarna och säger ”Jag var inte född då. Det var inte i min tid…”
Ja, jag har förlåtit till dig innan du föddes…

Även det då jag satt i kö där döden delades ut liksom kaffe med kakor i ditt konditori.
Jag var bara en av hundratusentals romer som dog med all nostalgi och kärleksfulla låtar.

Min själ var redo att kvävas i en gaskammare. Mitt skratt, min glädje, mina drömmar och den minsta promille av det judiska som jag hade i kroppen dömdes till döden. Jag höll min värdefullaste skatt i famnen. Han var skapad av kärldek men dömd till döden för mina gener och blodet som han hade i sin lilla kropp. Det var en påstådd ondska som måste utrotas inom allt som var mitt:

”Det ska gå fort…vi ska somna in tillsammans.” viskade jag för att trösta honom medveten om att jag berättade då den sista godnattssagan.

Men du såg bara kroppar slängda i massgravar och jag undrar om du någonsin har sett en enda dröm jag hade som kördes över av grävmaskinernas hjul.
Jag blev din skam. Din heder. Ditt samvete.

Du andades djupt och ångestfullt och sa ”Jag visste inte…”

Sen böjde du huvudet ned i marken och lovade ”Aldrig mer…!”
Du lovade. Du gav mig ditt ord.

Och jag gav till dig med all ödmjukhet rättigheter och lagar, allt som kan göra dig till en bättre människa för mänsklighetens skull.

Varför har du svikit mig då man gick med stora slaktyxor från hus till hus i Rwanda för att slå mot min kropp?

Det var något graverat i mitt namn som måste utrotas, men du var tyst och stum.

Det var i din tid. Du visste… Men denna gång så sa du ”Det var långt ifrån mig..!”

Inte här. Inte i vår tid. Synd att vi visste inte. Synd att det var långt bort annars skulle man göra någonting åt…

Och medan jag köade till döden blek och stum, inför omvärldens TV-kameror och inför FN:s soldater, igår, i din tid, på din lilla kontinent, bara 1,5 timme med flyget från din älskade Stockholm. Då hade du ingenting annat att säga utom ”Det kan aldrig hända här, det som hände i Bosnien!”

Jag dog inte liksom människor i din närhet, i en bilolycka, av en hjärtattack eller cancer.
Jag dog för det som graverades in i mitt namn och det som mina förfader var.
Mitt blod och mina gener vittnade mot mig själv.

Jag var någonting äckligt och vidrigt som spottades ned, något som måste utrotas för en bättre värld. Och varje gång, det sista jag såg var högmodiga övermänniskor som beslutade om att mitt, just mitt liv måste släckas.

Vad har du att lova och säga till dem som inte är födda än..?
Har du förverkligat en enda dröm jag hade..?
Kan du släcka lampor, kyssa ditt barn i kinden och önska god natt utan rädsla för samvetets spöken?
Jag är samma människa som dör gång på gång inför samma människor som tittar på.
Jag är inte död så länge du hör mig:

Hur många gånger till kommer jag att dö…

och höra det ständiga löftet ”Aldrig mer..”?

Krönikor

Älgspillning på burk

Gästinlägg från Slutpixlat

I Dagens industri kan man läsa att Sverigedemokraterna vinner stöd hos svenska företagare.

Det är en opinionsundersökning som Dagens Industri själva låtit göra.

I-con
Lightmash / Foter.com / CC BY-NC-SA

På frågan ”Vilket politiskt parti tycker du bäst om i rikspolitiken?” svarade 5,5 procent Sverigedemokraterna. Det är ett avsevärt lyft sett till föregående företagarbarometer då partiet endast lockade 0,9 procent av företagarna.

Dock så leder inte helt oväntat Moderaterna denna liga med 64,4 procent.

Man måste ju då ställa sig frågan om dessa 5,5 procent av företagarna som säger sig stödja SD inte ser längre än näsan räcker. Förmodar att de inte tillhör den kategori företagare som exporterar sina produkter utomlands. För gör de det, ja då har de bitit sig i svansen ordentligt när de nu visat sina sympatier med SD.

För om man studerar den Sverigedemokratiska politiken, så finner man för det första att de vill lämna EU.  I sin något vårdslösa tolkning av hur EU ser ut så påstår de ju att EU har blivit ett hot mot freden i Europa.

Om man sen studerar SD:s så kallade principprogram så ser man hur lite det egentligen står skrivet om just företag och företagande – annat än att de bör ägas av svenskar och svenska intressen.

Och när SD verkligen talar om företagande någon gång i diverse debatter så har man en synnerligen god förmåga att trassla in sig i sanslösa och för gemene man synnerligen knepiga ekvationer som inte ens den bäste nationalekonom skulle begripa. Men man lyckas i vanlig ordning även inbegripa invandringsfrågorna i det hela.

Sverigedemokraternas ekonomiske talesman Johnny Skalin sa t.ex. så här i en budgetdebatt i riksdagen 2010:

”Fru talman! Vi ser också människor som en tillgång. Men vi inser dessutom att landet fungerar ungefär som ett företag. Om ett medelstort företag skulle börja anställa 100 personer extra utan att ha behov av dem, skulle vi då kunna kalla dem för en tillgång rent generellt? Det kan vi naturligtvis inte göra. Vi måste i stället anpassa landet, ungefär som ett företag anpassar sin verksamhet efter de förhållanden som faktiskt råder. Sedan innebär det inte att invandrare som individer på något sätt är dåliga, utan det handlar bara om att anpassa den politik man bedriver efter den verklighet som faktiskt råder.”

Utan tvekan är det så att när SD talar ekonomi och företagande så blir det snurrigt. Om man skulle anamma den Sverigedemokratiska företagspolitiken så skulle Sverige ekonomiskt hamna i de europeiska ländernas bakvatten. För inte enbart vill man lämna EU, man vill också i sin iver att värna det svenska landet isolera oss från omvärlden genom sina klart nationalistiska tankar där man vill göra inskränkningar i frihandeln även om man säger sig vara positiv till den. Hur nu detta kan rimma ihop?

Import ses som något av ondo. SD skriver så här i sitt principprogram när det kommer till ekonomi:

 ”Sverigedemokraterna är i grunden positiva till frihandel, men menar samtidigt att begränsade möjligheter att göra avsteg från denna princip måste finnas. Som ett exempel på vad som avses kan nämnas vår önskan om att införa restriktioner för import av varor som framställts genom att utsätta djur för stort och onödigt lidande.”

Intressant exempel på vad SD tycker om frihandeln. Låter ju lovvärt att införa restriktioner mot handel där djur kan fara illa. Men är det allt de har att komma med?  Frågan är om inte SD avser att införa mer restriktioner i sin ambition att bevara det svenska som man säger.

I ett framtidsscenario där vi för skojs skull låter Sverigedemokraterna styra över företagspolitiken så skulle svensk exportindustri få lita på ”storsäljarna”, moraklockor, dalahästar, getost, svenska flaggor målade på äkta masurbjörk och älgspillning på burk.

Och vi kan glömma att det i svenska affärer längre skulle finnas bananer, parmaskinka, fetaost och CD-skivor med hårdrocksmusik då denna enligt SD inverkar menligt på den svenska ungdomen.

Skulle företagarna behöva nyanställa personal så går detta inte längre då Sverigedemokraterna inte enbart stängt gränserna för all invandring utan även utvisat samtliga icke nordiska medborgare.

Så ni företagare som tycker att SD är det bästa för Sverige bör nog omgående tänka om! Ja det vill säga om ni vill behålla ert företag och driva verksamheten vidare.

För i ett Sverige styrt av Sverigedemokraterna finns inte utrymme för i princip något företagande eller handel.  Skyddsmurarna runt omvärlden skulle bli allt för höga för det.

Raffina Wall för Slutpixlat
SvD  Nyheter24  SvD
AB

Artiklar

Omar Mustafa och det där med konsekvent antirasism

Det där med konsekvent antirasism kan vara ganska jobbigt ibland. Det betyder verkligen att man måste använda samma måttstockar då man bemöter hat mot judar som då man bemöter hat mot muslimer och samma måttstockar då man bemöter demoniseringar av islam som då man bemöter demoniseringar av judendomen.

Jag noterar idag att Omar Mustafa valts till suppleant i Socialdemokraternas partistyrelse. Expo förklarar det lämpliga i detta.

omarmustafaFör två år sedan rapporterade Dagens Nyheter att Islamiska förbundet, där Omar Mustafa är ordförande, bjudit in egypterna Salah Sultan och Ragheb Al-Serjany. Båda har spridit antisemitisk propaganda. Salah Sultan hävdade i tv-kanalen Al-Jazeera att judar under påsken begår ritualmord på kristna för att använda blodet i osyrat bröd. Han påstod även att judarna försöker erövra världen och hänvisade till det antisemitiska falsariet Sions vises protokoll. Ragheb Al-Serjany har sagt att judar kontrollerar internationella medier.

Det bör tilläggas att båda två regelbundet försvarat Hamas terrordåd. Båda har liknat Israel vid en naziregim.

En del människor anser att det är inte kontroversiellt att Mustafa gjorde detta, eftersom Mustafa är ”god antirasist”. Han bara bjöd in folk med tvivelaktiga ideer till en konferens, han är ”givetvis” mot antisemitism också, säger de.

För att se det inkonsekventa i detta kan man föreställa sig att någon person valts in i Moderaternas partistyrelse som bjudit in ökända muslimhatare som Breiviks idoler Pamela Geller och Geert Wilders  och hållit fram dem som ”experter” och förebilder.

Det som nu skett i Socialdemokraterna är lika illa.

Geert Wilders och Pamela Geller anser att muslimerna i Bosnien hade sig själva att skylla för att de slaktades.  Salah Sultan som bjöds in av Omar Mustafa anser att judarna hade sig själva att skylla för att Hitler slaktade dem.

Konsekvent antirasism betyder att man INTE ger kända internationella muslimhatare eller judehatare legitimitet. Aldrig någonsin.

Mer läsning

Expo

DN

SKMA 1 och SKMA 2

ADL

SKMA i Aftonbladet och AB:s ledare

Salah Sultan pratar om judiska ritualmord.

/Thabo Muso, Socialdemokrat och Torbjörn Jerlerup, liberal

Artiklar

Om detta med censur

De flesta av oss minns säkert barnförbjudna filmer, eller filmer med 15-årsgräns på. När vi som tonåringar inte fick se de allra häftigaste filmerna på bio, och våra föräldrar var högst restriktiva med vad vi fick se på hyrfilmboxarna. Som om STATEN skulle ha kommit med sitt långa pekfinger och fyat oss; censurerat oss.

Nu är det inte filmcensur vi ska ägna oss åt idag, utan att ta reda på vad censur är och hur den fungerar.

Enligt SAOL har ordet censur flera betydelser, men såsom vi oftast använder det idag betyder det så här:

[jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.]

granskning som ngn myndighet underkastar skrift innan den får tryckas (l. spridas), l. teaterstycke, innan det får offentligen uppföras (jfr a) anm.. nedan) äfv. om det förh., att en skrift osv. före utgifningen osv. måste underkastas granskning af offentlig myndighet.

Sverige är tillsammans med Finland, Island, Nederländerna, Norge och Schweiz på förstaplats i Reportrar utan gränsers index över pressfrihet. Det innebär enligt yttrande- och tryckfrihetsgrundlagen att ingen statlig myndighet får gå in och granska material som ska publiceras i offentlig media: text, musik, teater, konst, digitala medier, radio, video och annan film, och så vidare. Däremot kan man genom att utnyttja yttrande- och tryckfrihetslagen begå brott, om man genom dessa offentliga media exempelvis utövar hets mot folkgrupp, sprider information som kan skada staten eller ses som spioneri, eller sprider filmer med sådant sexuellt innehåll som strider mot lagen (barn- och djurporr, sexuellt våld med mera). Skillnaden mellan censur och att åka dit för brott är tidpunkten när innehållet granskas av statlig myndighet; censur sker innan någonting publiceras. Brott mot yttrandefrihets- och tryckfrihetslagen upptäcks normalt efteråt.

Censurens orsaker

Censored
Gullig / Foter.com / CC BY-SA

Det kan finnas flera orsaker till censur, men en av de vanligaste är så kallad politisk censur. Politisk censur används när en styrande regering i ett land vill förhindra andra att föra ut sitt politiska budskap. Man kan också använda censur för att ”skydda” befolkningen, eller delar av den, mot skadlig information (till exempel svordomar i musikvideor). Ofta censurerar man av hänsyn till barn, där man vill skydda dem mot ovårdat språk eller annat som kan verka förråande.

Men för att censur finns som fenomen innebär det inte att den finns i praktiken. Politisk censur har vi inte sett i Sverige sen andra världskriget. Tidningar och andra utgivare/förmedlare av information kan censurera sig själva, vilket kan ske i olika grad och av olika anledningar. Till exempel kan det bero på att en tidning vill hålla sin politiska profil och därför aktivt väljer att inte ta in material med annan inriktning. Andra orsaker kan vara att man vill begränsa den reaktion hos allmänheten en viss information, en viss bok, film, konstverk eller annat kan orsaka.

Skillnad mellan censur och censur

Den politiska censuren liksom den som används i syfte att beskydda olika grupper sköts av staten. I den ”beskyddande” censuren räknas bland annat barnförbjudna filmer in (beskydd av barn mot sånt som anses ”förråande”), liksom bortklippta scener ur filmer med extremt mycket våld eller sex (dessa scener går dock att se om man besöker Statens biografbyrå).

Självcensur, å andra sidan, sköts direkt av den som sprider information av något slag. Det kan handla om en tidningsredaktion som vill upprätthålla god publicistisk sed, undvika förtal och så vidare, men kan också vara en författare eller konstnär, eller den person som står bakom en viss information som i sin helhet kan ge upphov till starka känslor eller på annat sätt inverka negativt på befolkningen.

På sajter som Avpixlat med flera anklagar man gärna främst media för censur i bland annat kommentarsfälten i tidningarnas nätversioner. Man menar att tidningarna förvägrar så kallade oliktänkande att komma till tals men glömmer gärna att det inte handlar om censur utan vanligtvis om vanlig vett och etikett när det gäller språkbruk, liksom personliga påhopp, insinuerade hot riktade mot specifika, ibland namngivna individer och så vidare.

Något de flesta av Sverigedemokraterna och deras anhängare också verkar glömma är att i yttrandefrihetslagen gäller även att man har rätt att välja vad man vill lyssna och ta till sig av, till lika stor del som man har rätt att sprida information. Att man har rätten att säga något innebär inte att alla andra måste lyssna.

Sen ska vi ju inte glömma att de som censurerar allra mest är de som själva anklagar andra för att tysta dem; kommenterar man som antirasist ett inlägg på till exempel Avpixlat, dröjer det troligen inte länge förrän kommentaren blir bortplockad – eller att man blockas helt från möjligheten att kommentera.

Så vem censurerar vem, kan man undra!?

 

Läs också;

Yttrandefrihetslagen
Självcensur
Censur

Artiklar

Rom betyder människa

Gästinlägg av Roger Haddad.

Romerna är Europas största minoritet. Romerna är också en av våra fem nationella minoriteter i Sverige, det finns ungefär 100 000 romer, men eftersom staten inte för någon statistik utifrån etnicitet så finns det ingen exakt siffra. Så sent som förra året uppmärksammades att romer funnits i Sverige i, vad vi känner till, 500år. Det är inte det första många tänker på när det läser om romer som inte får hyra bil på bensinmack eller personer som inte får arbete när företaget får reda på att personen är rom.

Rom
aeneastudio / Foter.com / CC BY

Statusen som nationell minoritet innebär ett viktigt åtagande för det politiska systemet. Folkpartiet har varit pådrivande i detta arbete och sedan 1 januari 2010 finns Lagen om nationella minoriteter. Men detta betyder ingenting om vi inte är beredda att slåss för minoriteternas rättigheter oavsett om det handlar om skola, bemötande, rätt att läsa sitt språk eller få utöva sin kultur. Det är kärnan i politiken- att värna och respektera rätten att få vara annorlunda, men att vi alla lyder under samma lag. De formella delarna i lagen innebär bl a att riksdagen slagit fast att vissa områden är förvaltningsområden för samer, för finsktalande etc. Romerna har inga förvaltningsområden. Däremot en särskilt strategi för romsk inkludering som riksdagen antog för ett år sedan. Flera utmaningar lyfts fram inte minst inom skola och arbetsmarknad, merparten av de vuxna romer vi känner till är arbetslösa. Det utanförskap som romer befinner sig i är ett problem som måste angripas – men detta måste göras tillsammans med romerna.

8 april firas för att uppmärksamma romernas kongress i London 1971. Men i den politiska situation som råder i Europa och i Sverige går det inte att bara fira.

Det finns en allvarlig sida som också är viktig att lyfta- den rasism och de fördomar som vi dagligen kan ta del av här hemma i Sverige, men ännu kraftfullare i länder som Ungern och Italien. I Europa har länder som Ungern och Italien, men också Frankrike, medvetet fattat politiska beslut som innebär en jakt på romerna. Förutom att parlamentariker gör rena nazistiska uttalandet så visar utvecklingen med ghetton i den italienska huvudstaden eller områden i Belgrad eller Bukarest att romer även i sina egna länder lever marginaliserade och på gränsen till extrem fattigdom.

Resurser från EU som öronmärks till romer används till annat. Samtidigt lever många i mycket enkla lägenheter eller hus av aluminium och kartonger utan el och vatten. Självklart leder dessa förhållanden till att romer reser omkring i Europa och tigger. Det är detta tiggeri som vi kan se i större svenska städer och som flertalet politiker från alla möjliga partier vill förbjuda. Tiggeri är ett tecken på misslyckande, men de som tvingas till det har inte många andra alternativ. Ingen människa skulle utsätta sig för den förnedring det innebär att sitta på marken ensam i ett okänt land och be någon annan om några mynt om man inte var tvungen till det. Det är heller inte förbjudet att tigga enligt svensk lagstiftning Detta är också ett tydligt resultat av de ekonomiska problem Europa upplever och romernas utanförskap i sina egna länder.

 

Gypsy dancers / Bailarinas zíngaras (III)
. SantiMB . / Foter.com / CC BY-NC-ND

Att fira romernas nationaldag är något positivt som brukar förknippas med romsk kultur, god mat och inte minst deras världskända musik.Jag har medverkat de senaste åren i Västerås och Stockholm.

Men medias rapportering om romer är sällan positiv. Ofta är det i negativa sammanhang rom omnämns. Drömmen och målet är att – precis som när vi uppmärksammar de andra nationella minoriteterna –  firandet mer ska förknippas med något som inger framtidstro. Detta kräver att diskrimineringen upphör, att vardagsrasismen och fördomarna upphör och inte minst att Europas regeringar slutar förfölja sina egna medborgare. Bara de senaste fyra-fem åren har romska frågor lyfts upp mer på allvar i de svenska kommunerna. En injektion i detta var Maria Leissners Romdelegation som gav en skjuts till oss alla som sedan lokalt och nationellt tagit vid.

Men det stora, tunga arbetet har romerna slagits för i årtionden, inte minst på 50-60-talet med systrarna Taikons viktiga insatser för att få till en så självklar sak idag som att låta barnen gå i skolan och att romer skulle sluta tvingas flytta ifrån en kommun efter några veckor. Denna ordningen försvann först i mitten av 1960-talet men för att förstå den långa kamp som romer drivit i Sverige måste vi tillsammans med romerna berätta och uppmärksamma romernas historia, samtidigt som vi måste blicka framåt och skapa tillit mellan varandra.

Roger Haddad (fp)
Riksdagsledamot för Västmanland, från Västerås
initiativtagare till Rådet för romska frågor i Västerås samt Nätverket för romska frågor i Sveriges riksdag
www.folkpartiet.se/roger

Krönikor

Konsten att implementera en enfrågepolitik

Gästinlägg från Slutpixlat

 Jimmy Åkesson 2011-07-10
”Vad ni än säger, så är vi inte ett enfrågeparti! Kan vi inte nu istället tala om invandringspolitiken igen.”
Vis av hur Sverigedemokraterna för sin politik där enbart invandring och invandringsfrågor tycks finnas på deras agenda så kan man ju undra hur de har lyckats med att använda just denna enfrågepolitik på andra politiska områden.
Uppfinningsrikedomen från de Sverigedemokratiska politikerna när det kommer till att på än det ena eller andra sättet få fram sina rasistiska ståndpunkter i bland annat den politiska debatten när det inte handlar om rena migrationsfrågor är makalös.
Låt oss från Slutpixlat ge er ett par exempel på hur det kan se ut när en debatt i riksdagen mellan en Sverigedemokrat och en företrädare från ett annat parti fullständigt spårar ur då Sverigedemokraten gör allt för att få fokus på sin enfrågepolitik.
Debatt om torskfiskekvoter i Östersjön.
Annan politiker: ”Kvoterna för årets torskfiske bör ligga på sådana nivåer att inte artens framtida bestånd och levnad hotas.”
Sverigedemokraten: ”Håller absolut med om detta! Och enda sättet är att förbjuda utländska fiskare i Östersjön. Vi vet ju dessutom att dessa utländska fiskare smugglar in illegala invandrare i landet. Därför är ett totalstopp av torskfisket det bästa. Inga utlänningar ska få komma hit och ta vår svenska torsk och dessutom översvämma vårt land med en massa utrikesfött kreti o pleti! ”
Debatt om miljöbilspremier.
Annan politiker: ”Miljöbilspremien bör utformas på ett sådant vis att folk väljer att skrota sina gamla bilar och köper ett nytt miljövänligt alternativ.”
Sverigedemokraten: ”Håller absolut med om detta! Och enda sättet är att förbjuda nyss hitkomna invandrare att handla gamla bilar. Kravet på dessa invandrare, som säker också fuskat sig in i landet, är att köper de inte en ny miljöbil så utvisas de ur Sverige omgående.”
Debatt om barnfattigdomen i Sverige.
Annan politiker: ”Vi måste se till att ekonomiskt stärka de barnfamiljer som lever på gränsen till ett skäligt leverne.”
Sverigedemokraten: ”Håller absolut med om detta! Och enda sättet är att förbjuda svenska barn från att vara fattiga. Och när jag säger svenska barn så menar jag också svenska barn. Barn till utrikesfödda föräldrar ska inte stärkas ekonomiskt. Annat med att de får en enkelbiljett till hemlandet istället. På så vis får vi över pengar till att stärka de svenska barnfamiljernas behov.”
En reflektion på hur Sverigedemokraterna debatterar är att de i sin strävan efter att försöka vara politiskt rumsrena, gärna initialt håller med sina politiska motståndare för att sedan spinna vidare på sin hjärtefråga. Ungefär som att säga, ”Jag är inte rasist, men…”
Nu undrar säkert vän av ordning om vi inte här på Slutpixlat överdriver det här med att Sverigedemokraterna och dess företrädare är så fixerade just på en politisk fråga, invandrare och invandringsfrågor. Till de vännerna av ordning kan vi bara säga, absolut inte. Räcker med att titta på alla de riksdagsmotioner som Sverigedemokraterna hittills har lagt.
2.      Ökad trygghet i skolan.  I denna motion lagd av de Sverigedemokratiska riksdagsledamöterna, Richard Jomshof, Carina Herrstedt och Mattias Karlsson kan man bland annat läsa följande text: ” Samtidigt vittnar elever runt om i Sverige om ett hårdare skolklimat där elever – företrädesvis flickor och unga kvinnor – utsätts för tillmälen och sexuella trakasserier, ofta av förövare med invandrarbakgrund.”
5.       Folkbildningsfrågor.  I denna motion lagd av Mattias Karlsson, Josef Fransson, Margareta Larsson och Richard Jomshof kan man se vad Sverigedemokraterna egentligen anser om mångkultur: ” Centralt i Sverigedemokraternas politik är att skattemedel ska användas för att stärka vårt lands interna sammanhållning och nationella gemenskap, inte för att stödja samhällssplittrande projekt eller idéer som leder till motsättningar och utanförskap.”
Detta är bara ett litet urval av de motioner SD lagt i riksdagen, men vid en genomgång av samtliga motioner lagda av Sverigedemokraterna så innehåller över 65 procent av motionerna något som har med invandring och invandringsfrågor att göra. Inte utan att man kan säga att Sverigedemokraterna verkligen fixerar på sin främlingsfientliga och rasistiska politik. De är ett enfrågeparti, och kommer alltid att vara ett sådant.
Och ibland undrar man var de hämtar allt detta hat mot just invandrare och i synnerhet muslimer ifrån. Vi på Slutpixlat vet varifrån!
Fordom i Kina hade ju folket ”Maos lilla Röda” att hämta inspiration ur, och i Tyskland fanns ju Adolf Hitlers ”Mein Kampf” som nazisterna hämtade sin inspiration ur.  I Sverige hämtar Sverigedemokraterna sin inspiration ur islamofoberna Mats Dagerlinds och Kent Ekerots lilla rasistbibel Avpixlat.
Karl-Johan Johansson-Svensk för Slutpixlat
Krönikor

Våld i hederns namn

Gästinlägg av Mozhgan Jalali

Begreppen hedersvåld och hedersmord är vedertagna i svensk debatt sedan decennier tillbaka. De är begrepp som används av statliga myndigheter, i handlingsplaner och nämns i svensk lagstiftning.

MozHedersvåld och hedersmord är två begrepp som är felaktiga på många sätt. Det finns ingen heder i att utöva våld och erövra friheten från en annan människa att leva sitt liv. Att förtrycka, misshandla eller döda kan väl aldrig vara hederligt? Med andra ord, det finns ingen heder i s.k. hedersbrott. Däremot finns det våld som utförs i hederns namn. Sverige har bevittnat flera mord som har begåtts i hederns namn.

Men felaktiga begrepp är inte det största problemet. Det stora problemet är att man i själva definitionen av brottet anser att det är förövarens syn på brottsoffret som definierar brottet. Begreppet förklarar våldet, men våldet ska inte förklaras utan måste bara fördömas. Dessutom riskerar förklaringen att förstärka och försvara det destruktiva beteendet hos våldsutövaren.

En tjej som söker hjälp för att hennes föräldrar misshandlar henne p.g.a. val av klädsel eller kompisar får tidigt lära sig att hennes föräldrar har slagit henne p.g.a. sin heder. Kvinnor som utsätts för misshandel i sin relation får också ofta höra att det beror på heder. Varför är detta problematiskt?

Jo, för i andra fall särskiljer vi i Sverige inte våld efter hur förövarna ser på brottet och brottsoffret.

I Sverige klassificerar vi inte våldet på detta sätt i övrigt. Vi säger ju inte våld efter otrohet, våld p.g.a. flört, våld orsakat av kontrollbehov, våld eftersom kvinnan bar kortkort kjol eller våld då kvinnan var onykter.

Så när ett helt s.k. ”svenskt” samhälle, som Bjästa, försvarar förövaren och tar avstånd från den våldtagne ses det som väsensskilt från hedersvåld? Så när en kvinna lämnar sin man för misshandel inom äktenskapet och byn, och mannens- samt delar av kvinnans släkt vänder sig mot kvinnan, är det inte det minsta likt hedersvåldet? Så när en ”svensk” flicka inte får vara ihop med en muslimsk kille för att föräldrarna anser att det finns risk för ”flickans väl och ve” och familjens rykte, har det inget med hedersproblematik att göra?

Om en ”svensk” kvinna dödas av sin man på grund av att hon inte har gjort som han velat, rubriceras detta i praktiken aldrig som hedersmord i medierna.

Feministisk Initiativ är det enda politiska parti i Sverige som har tagit konsekvenserna på allvar. FI följer FN:s rekommendationer i sin partilinje och klassar ”hedersrelaterat våld” som ”våld i nära relationer” – precis som allt annat våld som sker i hemmet. Och detta gör de inte för att de förnekar hedersvåldets existens utan för att ta ansvar för helheten:

”Opinionsbildningen måste fortsätta och för att undvika att göra alla fruktansvärda brott som begås i namn av heder till en fråga om ”vi och de”, är det nödvändigt att vi vågar se både olikheterna och likheterna i våldsutövningen. Det är inte att förringa brotten. Det är att fördjupa förståelsen och öka kunskapen och, inte minst viktigt, inse att vi måste agera tillsammans, mot det patriarkala våldet.”

Låt oss ta hedersproblematiken bland ungdomar som exempel.

Att föräldrar mot bakgrund av sin egen uppfostran och sina egna värderingar s.k heder gillar eller ogillar ett visst beteende hos sina barn är varken farligt eller ovanligt. Men att tvinga sina barn att vara på ett visst sätt som passar föräldrarnas värderingar och utöva våld är oacceptabelt.

Då man lägger fokus på hedersbegreppet och på föräldrarnas motivering för sin upprördhet – hedern – kan unga lätt få skuldkänslor för att de har förstört för familjen. De kan helt enkelt få en uppfattning om att våldet som sker är deras eget fel: Hade ungdomen inte betett sig på ett visst sätt och istället följt föräldrarnas regler, så att familjens ”heder” inte kränkts, så hade inte våldet skett.

Man kan se likheter i detta resonemang med kvinnor som blir våldtagna. Det finns fortfarande en attityd i samhället som går ut på att lägga åtminstone delar av skulden på den som blivit våldtagen. Detta genom att resonera kring i stil med att ”hon inte borde följt med killen hem”, att ”hon inte skulle druckit så mycket”, hon ”borde inte haft så kort kjol eller betett sig så slampigt”.

Varför ska man använda begreppet hedersvåld när VÅLDET är problemet? Våld i nära relationer är alltid fel. Att utöva våld mot barn och ungdomar är alltid fel.

Varför har vi då i Sverige haft behov att särskilja just detta ”heders”våld? Det kan bero på rädslan för det okända. ”De där människorna som kommer från de där länderna kan utöva våld av helt andra skäl”. Men våldet utförs alltid av någon anledning. Det är inte anledningen som vår fokus bör ligga på – utan själva akten.

Samhället lägger resurser på att upplysa om hedersrelaterat våld och hederskultur, men resurserna bör istället läggas på familjer och ungdomar där just problematiken förekommer. Genom att upplysa familjer som flyttar till Sverige om mänskliga rättigheter, barnens rättigheter och svenska lagar och förordningar kan vi förebygga och förhindra våldet och dessutom bidra till bättre integration. Propaganda om hederskultur hjälper inte utan bidrar till ”vi och dom”-tänkande och därmed mer segregation. ”Vi och dom”-tänkandet har tidigare visat sig vara ett älsklingsämne för Sverigedemokraterna. SD älskar debatten om hedersvåld, just för att den förstärker känslan av ”vi och dom” i samhället och de kan därmed dra nytta av det i sin politik.

Mozhgan Jalali

Barnmorska med erfarenhet av ”hedersfrågor” på ungdoms mottagning. Moderat samhällsdebattör.

Artiklar

Integration vid Sveriges gränser

År 1994 lämnade jag äntligen livet på flyktingförläggningen efter min ankomst till Sverige 1992. Det var tidpunkten då jag lämnade samhällets största kollektiva isoleringscell som sällan har setts inifrån av någon av landet Sveriges politiker och debattörer. Mina vänner, grannar och kusiner, som åkte till Tyskland under samma tidsperiod, hade redan hunnit lära sig tyska, arbeta 1-2 år och placerat sina barn på dagis och skola. En del var nästan klara med kurser och utbildningar och hade skaffat sig egna lägenheter.

C:a 20 år senare, framstår det som om vi inte har lärt oss mycket av en del andra europeiska länders asyl/flyktingpolitik, vad gäller sättandet av grundstenen för individens utveckling i ett nytt samhälle.

Under Balkankriget på 1990-talet var Tyskland engagerat extra starkt. Bland annat med en asyljour som fanns direkt i den tyska tullen. Landet tog emot cirka en halv miljon människor från forna Jugoslavien. Trots att Tyskland har drygt 80 miljoner egna invånare (på den tiden drygt tio gånger större än Sveriges befolkning) på en yta motsvarande 79% av Sveriges yta.

Riksgrense Sverige
Kakakrokodil / Foter.com / CC BY

Redan i tullarna fick man arbetstillstånd och ett tillfälligt visum på 3 månader, vilket motsvarade väntetiden för att behandla personens skäl att vistas i landet. Redan i tullarna gjordes en uppdelning av personer som kom från olika delar av forna Jugoslavien utifrån pass och övrig dokumentation.

Under kort tid kunde tyska myndigheter konstatera vilka som kom från krigsdrabbade områden för att ge dem förläggning av tillfälliga visum för vistelse i Tyskland. Resten kunde meddelas inom ett par månader om huruvida de skulle få stanna i landet eller ej.

Tyska myndigheter försåg redan i tullen asylsökande med information om organisationer och föreningar som kunde hjälpa människor att emigrera till andra länder. Länder som behövde deras kompentens och utbildning. Mer bestämt länder som ville ta emot dem som arbetskraftinvandrare. Två av mina kusinfamiljer hamnade i USA och en annan i Kanada. Tyskland var en av de första länderna i Europa som beviljade uppehållstillstånd för bosniaker från krigsdrabbade område. Sverige var ett av de sista.

I Sverige togs cirka 100 000 asylsökanden från forna Jugoslavien emot. De flesta fick bo på flyktingförläggningar några kilometer utanför närmaste stad. Jag hamnade till och med på en ö i Norrland som kändes som världens ände. Cirka 50 kilometer från den närmaste staden som hette Kramfors. En stad dit bussarna åkte en eller ibland två gånger i veckan. Helt isolerade från samhället och omvärlden snurrade tusentals människor som jag själv runt i en total ovisshet från mellan ett till två år, innan besked gavs om man fick eller inte fick stanna i Sverige.
Tiden på flyktingförläggningen knäcker individens självförtroende liksom entusiasmen inför ett nytt liv i ett nytt land. Den tiden kastas tusentals människor in i en depression lika stor och djup som universums svarta hål. Efter den tiden behövdes det en hel process för att bli mentalt återställd. För att kunna vakna upp, nästan. För att kunna bli mentalt redo för engagemang i samhället eller åtminstone för att återuppväcka sin egen nyfikenhet för landet där man fick bo.

Genom att man isolerade människor från samhället, nästan utan språkkunskaper, bäddade man för förakt och fördomar och med detta så kallade ”invandrartäta område” där man instinktivt sökte trygghet i det man redan kände till. Det yttre samhället var totalt okänt.
Under nästan ett och ett halvt decennium kunde man lyssna på Mona Sahlin i Göran Perssons regering om ”stackars invandrare”. Dessa ”stackars invandrare” som inte kan och inte vet. Invandrare som är utanför samhället. Invandrare som blev ett problem. Invandrare som saknar svenska vänner. ”Invandrarmat”, ”invandrarbrott”, ”invandrargäng”, ”invandrarområde”, ”invandrarfrågor” och ”invandrarproblem” var ord som levererades dagligen tills Sverigedemokraterna slutligen blev Mona Sahlins arbetskollegor i riksdagen.

Mona Sahlin tackade för sig. Sverigedemokraterna satt kvar och började svinga sina järnrör och helrör i ett kör.

Border of Sweden
DarlingSnail / Foter.com / CC BY-NC-ND

Så många gånger hörde man i debatter om att långa väntetider på flyktingförläggningar kostar pengar och bränner upp många potentiella och goda krafter, men ingenting har förändrats. Jag hörde aldrig om en extra asyljour i tullarna på grund av flyktingströmmar från Syrien.
Rutinerna är desamma då som nu: Att ta emot människor, att skicka dem till flyktingförläggningar och eftersom det blir många som strömmar in, utan någon struktur och förberedningar innan, så leder det till en lång väntetid i Sverige. Medan ansökan behandlas och efter ansökan behandlas.

Det enda som förändrades under 20 år är att man blev bättre på att leverera kurser i svenska språket i flyktingförläggningar: På ”min tid” var det väldigt slarvigt då man kunde sitta på kursen framför en lärare som inte alls var en lärare utan en studenttjej som bestämde sig för att jobba där ett par månader under sommaren. Sedan stack hon tillbaks till sin egen skola. Vi hann glömma bort allt hon lärde oss innan vi fick uppehållstillstånd.

Nu har vi en blond och blåögd migrationsminister som gärna vill kasta fisknätet över Sverige för att fånga upp människor med icke-nordiskt utseende. Något som välkomnas varmt av Sverigedemokraterna. Efter flera år som migrationsminister har han samtidigt lovat en human asylpolitik och alla applåderade i riksdagen.

Som före detta flykting från före detta Jugoslavien ser jag enkla lösningar med extra kontor i tullarna som enbart ska fungera som asyljourer. Kontor som kan utföra hälften av jobbet för kollegor på Migrationsverkets kontor ute i landet. I så fall kommer man att ordna en bra struktur, vilket ger korta väntetider och förenklar hela processen från asylansökan till vidare integration i ett nytt land. Varför inte..?

/Ida Dzanovic

Artiklar

Det där med strukturer och generaliseringar…

Det där med strukturer är viktigt. Det finns absolut strukturella mönster i samhället som är negativa. Folk bär omkring olika fördomar som förs vidare individuellt och kollektivt. Dessa måste vi ifrågasätta. 

Tintin
rmx / Foter.com / CC BY-NC-SA

Därför var det bra att vi hade en debatt om Tintin i Kongo, kinapuffar, etc. Jag uppskattar absolut debatter om homofoba och rasistiska fördomar, och andra fördomar, även om jag som liberal är mot att förbjuda. Förbud är ingen lösning. Men det är min syn som liberal.

Jag ser mycket fördomar mot folk från olika kulturer, mot homosexuella, mot män, kvinnor, polygama, sadomasochister, religiösa och ateister, ungdomar och äldre, bara för att ta några exempel. och jag ogillar sånt, mycket.

Strukturer

Men det finns en annan sak  jag är väldigt mycket mot, och som inte beror på min liberala åskådning. Det finns en tendens att generalisera i kampen mot fördomar. Antirasister kan ibland generalisera om ”vita” och ”europeer” i sin kamp mot rasismen.

SVD nämnde det nyligen i en ledare.

”Paradoxen är att många som kallar sig antirasister ofta upprepar och befäster rastänkandets förenklade förståelse av människor som enbart vita och svarta. Man gör sig till representanter för, och uttalar sig generaliserande om, de extremt brokiga grupperna som ”vita” och ”icke-vita” är. Man vill väl men driver omedvetet in kilar i hur vi ser på varandra. Ögat tränas för att se färgen först, och människan i andra hand.”

Problemet med generaliseringar om de som man anser är i strukturellt överläge, är att man använder samma metod som rasisterna.

Rasister pratar nämligen också om strukturer.

Avpixlat, Sverigedemokraterna och olika islamofober pratar om hur ”muslimer är” och ”islam är”, och varnar för olika sociala och kulturella strukturer som de anser hotar oss ”svenskar” eller ”europeer”. Givetvis alltid med svepskälet att de anser att muslimerna är i ”överläge” och svenskarna är ”hotade”. Antisemiter anser att det finns ett judiskt ”överläge” i världen, judiska ”strukturella mönster” som finansiell och kulturell makt och att de andra (icke judar är i underläge. Folk som är mot afrikaner kan anse att de är underlägsna men ser sig ändå hotade av s.k ”strukturer, kulturella mönster, sociala mönster och ibland även av deras blotta existens här. För en del rasister är biologi och genetik också strukturbildande och de kan anse att afrikanska gener hotar att få ”överläge” här och slå ut s.k. ”svenska”.

Det kanske känns obehagligt att höra, men alla som pratar generaliserande om vita strukturer, med ett ordval som antyder att ALLA vita är på ett speciellt sätt använder exakt samma metod som rasisterna.

Osynliggörande

Det värsta med generaliseringar är att man osynliggör alla som inte är som den generalisering man målar upp.

Golliwogg1
Foter.com / Public domain

Jag har sett ”antirasister” som på allvar stått upp och sagt att EXPO.s medarbetare inte vet något om förtryck eftersom det så kallat ”inte finns nån ‘svart’ ”i deras redaktion. Därmed osynliggjordes folk som förföljts på grund av sin sexuella läggning, folk som utsatts för rasism på grund av sin latinamerikanska eller judiska bakgrund.

Jag har sett välbekant och inflytelserika antirasister som pekat finger åt en viss skribent och sagt att denne är ”vit” och inte kan veta nåt om strukturell rasism. De utgår från hudfärgen. Jag vet andra som klumpats ihop med ”vita” och ansetts tänka på ett visst sätt och tillhöra en strukturellt överlägsen grupp. Jag vet personer som pekats ut på detta sätt och varit homosexuella, funktionshindrade och som haft romsk och judisk bakgrund. Folk som varit mobbade. Folk som vet enormt mycket om vad förtryck är, som kanske varit med om mer än de okänsliga kritikerna någonsin varit med om. Jag vet en som legat sönderslagen i rännstenen för sin läggning men som ändå får höra att han minsann är vit och inte vet något om förtryck.

Generaliseringar osynliggör inidividen och klumpar ihop denne med en struktur. Det är därför rasister använder den metoden. De ser inte individen, den enskilde människan, de ser bara hudfärgen eller kulturen och ursprunget. En muslim är en muslim som är en muslim. En jude är alltid en jude. Och är man jude eller muslim har man per definition vissa egenskaper eftersom man är det, menar de.

Det finns alltid folk som anser det är jobbigt att öppna munnen utan att generalisera om vita, bögar, svarta, funktionshindrade, män eller kvinnor… Tyvärr! Det är viktigt att bena ut rasistiska mönster i vårt samhälle. Men det är enormt, enormt viktigt att göra detta utan att generalisera. Att använda ett språk som inte på minsta sätt antyder att ALLA är på ett visst sätt.

 

Myter, Recensioner

Vi rekommenderar: slutpixlat

Antalet webbsidor som granskar rasisterna ökar. Vi på Motargument hoppas ni sett projektet Slutpixlat. Till vår stora glädje finns det hos dem också ett fokus på att bemöta argument och myter och det behöver vi verkligen. Bloggosfären och sociala medier kommer att svämma över av sverigedemokratiska myter inför valet 2014. De måste bemötas.

Vilka är de då? Jo, på Slutpixlats sida kan vi läsa:

282924_260569060736554_2024008672_nSlutpixlat är en bildsatirblogg som motvikt till alla SD-troll som göds och närs av bland annat sajten Avpixlat. Någon måste ju tala om sanningen för menigheten och tala om att allt det som skrivs i Avpixlat enbart är av högst rasistisk och främlingsfientlig karaktär. Avpixlat som är SD:s språkrör är inget annat än en skamfläck i ett demokratiskt och mångkulturellt samhälle. De många lögner och felaktigheter om verkligheten som sprids via denna sajt får ju inte stå oemotsagda.

Dessutom är Slutpixlat också för ett mångkulturellt svenskt samhälle där full religionsfrihet och sexuell frihet råder. Ingen ska behöva lida för sin tro eller läggning.

 Just idag, i skrivande stund recenserar de Henrik Arnstads bok om fascism. För några dagar sen punkterade de myten om att Sd vill bygga ett ”Folkhem”.

Gör som oss, adda Slutpixlat på facebook och följ dem.