Argument: ”Om du nu tycker så mycket om invandrare/romer/tiggare/muslimer varför tar du då inte in dem i ditt eget hem och ser till att de får det bra? Jag har ingen lust med det och ska inte behöva göra det!”
Motargument: Denna typ av argument brukar ske när jag diskuterar mänskligt värde. Då tas argumenten ner till mikronivå där jag som försvarare av mänskliga rättigheter och värdig behandling av behövande skall stå som personligt ansvarig för olika samhällsgruppers väl och ve.
Det vanligaste är att jag förklarar hur orimligt argumentet är för att sedan visa på skillnaden mellan att vilja göra något på nationell/global nivå och mellan att använda de egna privata medlen för att förändra omvärlden.
Vi i Sverige kan inte ta hand om alla fattiga och utsatt i världen, så är det. Dock kan vi, som medlemmar i EU och tillhörande de rikare länderna på jorden, agera och kräva större globala insatser för utsatta länder/folk/grupper.
Vi kan inrikespolitiskt arbeta för att öka inkludering och integration, detta görs genom välkomnande och utbildande. Förutsättningen för det är att våra skattemedel används på ett vettigt sätt, där vi skapar ett tryggt klimat utan våld. Det våldsutövande som skulle krävas för att förhindra tiggeri (hur nu det är en långsiktig och/eller human lösning) är inget som jag vill se i Sverige – eller någon annanstans.
Frågan är om förespråkarna för dessa tuffa tag (om vi tar bort alla humana aspekter) verkligen är beredda att lägga stora summor pengar på att upprätthålla denna ”ordning”? Frågan är om de inser att det kostar pengar att upprätthålla hårda tag? Frågan är om de inser att lagar som förbjuder folk att röra sig på ett viss sätt eller kriminaliserar existens faktiskt kostar pengar? Eller är tanken att medborgargarden ska stå för vår säkerhet och se till att lagen följs…?
För någon dag sedan reagerade jag på ett inlägg i en grupp som inte hade det minsta att göra med invandring eller ekonomisk fördelning i samhället:
Detta skrevs av en person som uppenbarligen ville få det att se ut som om denne skrivit inlägget själv, vilket den inte hade gjort. Originalet är en blogg (som jag väljer att inte länka till) som lätt hittades genom att kopiera in ett stycke i webbläsarens sökmotor. Anledningen till att jag ens blev misstänksam var att språket skiljde sig rätt mycket i följande kommentarer. Nåväl, jag svarade:
Svaret dröjde inte:
Jag hann svara att jag inte var villig att ge mig in i en pajkastning och frågade varför personen var tvungen att ta till personliga påhopp, flytta diskussionen samt påpeka att huvudinlägget inte ens var relevant för den grupp som inlägget klistrades in i.
Efter lite fundering så kollade jag upp texten i huvudinlägget och fann bloggen, vilket jag påpekade. Nu är tråden borta men denna typ av argumentation finns därute. Det är därför jag valde att konkretisera det motargument jag har använt i flera år, grundat i saklighet och fakta.
Intervju med Mehrako Masifi, initiativtagare till www.hatbrott.se som bland annat samlar vittnesmål om rasismen mot muslimer i Sverige.
Mehrako Masifi
Motargument: Berätta gärna för oss om dig själv
Masifi: Jag jobbar som forskningsassistent på Stockholms universitet, gift med min bäste vän Mohamed som jobbar som polis. Brinner för frågor gällande mänsliga rättigheter och ägnar väldigt mycket av min fritid åt att jobba ideellt med dessa frågor.
Motargument: Vad var din drivkraft och inspiration till att starta Hatbrott.se?
Mehrako Masifi
Masifi: Jag har alltid varit engagerad i olika samhällsfrågor och har alltid ansett att det är en plikt att engagera sig för en bättre värld.När jag år 2008 gjorde en enkätundersökning bland unga muslimer om hatbrott så var resultatet nedslående. 250 personer besvarade enkäten: över 90% av de som svarat hade blivit utsatta för hatbrott p.g.a. sin tro, ca 70% av de drabbade var unga kvinnor med sjal. Resultatet blev drivkraften som fick mig att försöka finna en lösning på hur man kan jobba vidare med hatbrott och synliggöra problematiken. Enkätundersökningen blev startskottet till Hatbrott.se
Motargument: Vad sysslar man med i Hatbrott.se?
Masifi: Vi hjälper dig som brottsoffer med att bl.a. informera dig om dina rättigheter, göra en anmälan och även att följa upp ditt ärende. Är du osäker på om du blivit utsatt för ett hatbrott så kan du höra av dig till oss för gratis rådgivning.
Många vill inte vända sig till polisen direkt för att göra en anmälan. Därför har vi en enkät på hemsidan som underlättar för alla att göra en anmälan till oss och vi i vår tur gör en polisanmälan. Vi sköter allt det administrativa och följer upp fallet åt dom.
Vi har även ett telefonnummer man kan ringa eller skicka sms till om man behöver juridisk rådgivning. Man lämnar ett meddelande och förklarar vad det är man behöver hjälp med så ringer vi upp och har som målsättning att göra det inom 24 timmar.
Jag vill passa på att lägga tyngd vid att all hjälp som ges till den/de som söker hjälp hos oss sker kostnadsfritt, den enskilde kommer inte att utkrävas några som helst kostnader för den hjälp han/hon får.Vi anordnar även utbildningar för att utbilda folk om deras rättigheter.
Motargument: Hur ser rutinerna ut från det att ni får in ett fall? Hur samlar ni info? Gör ni polisanmälningar?
Masifi: Om någon hör av sig till oss och informerar oss att de har blivit utsatta för hatbrott/diskriminering så brukar vi antingen be de fylla i enkäten på vår hemsida eller maila oss där de får besvara vissa frågor. Baserat på den information vi får in kan vi avgöra om det är ett fall vi kan hjälpa till med eller om ärendet går att driva vidare juridiskt.
Majoriteten av våra fall kommer in via hemsidan men det händer att vi gör personliga intervjuer med personer som har råkat ut för hatbrott när vi märker att det är ett fall som skiljer sig från mängden. Vi hjälper till att göra en polisanmälan för de som vill ha hjälp med det. Majoriteten vill tyvärr inte anmäla utan vänder sig till oss mer för att vi ska få kännedom om det som skett och att deras berättelse ska komma med i rapporten.
Motargument: Varför är det viktigt att anmäla?
Masifi: Det är viktigt att anmäla för att synliggöra hur omfattande hatbrott mot muslimer är. Det är väldigt viktigt att komma åt alla mörkertal för att kunna driva dessa frågor och sätta press på politiker. Muslimer tillhör nog den grupp som är väldigt dåliga på att anmäla och det är väldigt synd eftersom vi gör oss själva en björntjänst.
Av de 241 fall vi har fått in har endast två valt att anmäla, det betyder att 239 aldrig hamnar i statistiken och skulle falla bort i glömska om vi inte skulle ge ut en rapport nästa år.
Man måste i första hand värna om sina egna rättigheter innan man kräver att någon annan ska göra det och ett steg i rätt riktning är att börja anmäla.
Motargument: Kan du berätta om utbildningsdagen ni hade anordnat i Tensta Träff, vilka var föreläsarna och temat på utbildningen?
Masifi: Vi hade tre superduktiga föreläsare som tog publiken med storm. Alex Bengtsson, Maria Knutson och Naiti Del Sante. Temat var ”Vilka rättigheter har jag?”.Utbildningsdagen blev en succé och trots att det var en hel dag (lördag dessutom) så var det otroligt många deltagare som kom och variationen var stor bland deltagarna.
Det som överraskade mest var deltagarnas respons, många mailade oss i efterhand och man blev rörd av deras ord och uppskattning. Många tyckte att Alex Bengtsson var en klar favorit och deltagarna blev överraskade av hans föreläsning om antirasism.
Flera städer har hört av sig till oss, efter att ordet spridit sig om succén, och vill att vi ska föreläsa även hos dom. Så vi ser framemot att dela med oss av våra kunskaper och förhoppningsvis utbilda folk så att de kan värna om sina rättigheter.
Motargument: Hur ser planerna ut för framtiden?
Masifi: För kommande år är tanken att vi ska ge ut en rapport över de fall vi har fått in från 2013, tanken är också att vi framöver skall ge ut en årlig rapport över alla fall vi får in.
Vår målsättning för 2014 är att vi i Göteborg och Malmö kommer att ha samma utbildning som vi hade i Tensta.
Här i Stockholm väntar flera överraskningar, nästa termin kommer vi avslöja våra planer.
Motargument: Kan du ge oss några ex på de fall ni har fått in?
Masifi: Båda fallen är från två unga tjejer.
Fall 1: Detta hände mig i sommar. Satt på spårvagnen och pratade i telefon när en man/kille som var 30+ börjar ropa att jag måste ta av mig slöjan och visa håret. Jag blir förvånad och frågar, ursäkta mig? Han upprepar ”TA AV DIG SLÖJAN!”
Han tittar på mig med hatiska blickar. Fortsätter gapa och förolämpa mig tills han går av. Inte lång tid efter så går jag förbi en uteservering när en man återigen börjar skrika att jag ska ta av mig slöjan och visar sitt hat tydligt mot mig och slöjan.
Fall 2:Jag var på väg till Barnavårdscentralen med min dotter som nyss fyllt ett år.När jag stiger på bussen så hör jag någon säga, ”du är så jävla ful”.Jag fäste mig inte vid det eftersom jag tänkte det kan inte vara till mig, men så hörde jag att hon höjde rösten och tittade på mig. Hon upprepade ”Du är så jävla ful, åk hem till ditt land om du vill bära sjal!”
Jag blev väldigt ställd och visste inte hur jag skulle reagera. Jag ville inte skapa en situation där min dotter skulle känna av att någonting var fel. Bussen var fullsatt och ingen sa ifrån utan de låtsades som ingenting hade hänt. Jag tittade på min dotter och låtsades också som ingenting ägt rum eftersom jag inte vill utsätta mitt barn för obehag men kände stor sorg inombords och kände hur mina tårar rann ner.
Känslan av vanmakt och vemod fyllde hela mitt inre. Hade min dotter varit äldre hade jag agerat med en gång och sagt ifrån framför allt för min dotters skull så att hon ska se och lära att man inte ska ta emot skit från någon.
Nationella gränser är vad man skulle kunna likna vid räckverk, som skyddar mot omvärlden, men de är också en typ av föreningslänkar mellan ekonomiska, geografiska avgränsningar och migration. Gränser genererar i vissa fall också ekonomiska intäkter till perifera, utsatta och försummade provinsiella områden. Kanske är det rejält överdrivet att dra paralleller till Sverige här, men vi ser t.ex. hur norrmän gärna åker över norska gränsen för att detaljhandla i Sverige.
Så utnyttjar man marknaden och prisskillnader. Det medför ömsesidiga vinster. Gränser kan också ses som de nationella identiteternas ideologiska symbol. En symbol ur vilken idéer om migration och liknande antingen ses som införsel av oönskad invandring eller oönskad utvandring. Vad gäller utvandringsfrågan kan det komma till uttryck på två vis.
En stat kan välja att gärdsla in befolkningen, och förhindra den från att utvandra. Sådana ingrepp i den personliga friheten är dock olagliga sett till folkrätten och implementeras ofta historiskt av totalitära stater. Den andra metoden är för berörd stat att förhindra befolkningens utvandring genom att locka den till att stanna.
Sådana åtgärder vidtog Sverige i relation till den stora utvandringen från Sverige till Amerika. I Emigrationsutredningen från 1913 är det inledningsvis sagt att:
I år är det 100 år sedan den svenska Emigrationsutredningen under statistikern Gustav Sundbärg lade fram sitt huvudbetänkande och inte mindre än 20 bilagor. Massutvandringen försatte landet i kris. En miljon svenskar hade flyttat ut. Skulle det tömmas helt? I stället för att förbjuda utvandring, sattes en rad åtgärder in för att göra det mer lockande att stanna: Rösträtt, stöd till egnahemsbyggande, fattigvård, bättre skola, kort sagt det moderna Sverige som senare gavs namnet folkhemmet.
Så vad är gränser för något? Egentligen tror vi felaktigt att det är avgränsande anknytningsdragningar som separerar geografiska och politiska arealer, territorier och land. Som att jorden skulle vara fysiskt uppskuren. I själva verket är gränser inte annat än ideal. Illusioner som inte verkligen finns där. Det som finns är gränskontroller, gränsskjutningar, deportationer och uppehållstillstånd/medborgarskap.
Det är på denna juridiskt felaktiga grund som “nationalister” hänvisar till sig själva, som ägare av den mark deras förfäder byggde upp (den svenska gränsdragningen, det vill säga) och inrättade ett förment särskilt samhälle på. Det finns självfallet ingen sådan täckning. Vi har inte äganderätt till vår jord annat än om vi köper upp begränsad markyta. Det vi har är medborgarskap och medborgarskap kan i princip vem som helst erhålla eller avsäga sig, inom vissa ramar.
Gränserna är inte fakta, de är idéer, som mer eller mindre är realiserade som sociala konstruktioner. De är dock aldrig materiellt verkliga utanför samhällets sfär. Den som t.ex. försvarar gränser värnar egentligen inte en sak, utan snarare ett ideal. Detta ideal kan vara det kulturella eller demokratiska eller genetiska, och så vidare.
Separationen är således i verkligheten rapsodisk, och det vet vi eftersom folk “olagligen” (det vill säga utan officiellt tillstånd, eftersom det inte är en illegal handling att röra sig mellan länder) korsar gränser, som om det inte fanns något där som stoppade deras rörelse.
Att gränsdragningar således inte är riktiga, på riktigt, kan inte bli mer uppenbar av det faktum att det inte existerar någon stabilitet eller fixering. Se exempelvis på den här historiska beskrivningen av svensk gränsdragning genom åren:
Sveriges gränsdragningar genom historien.
Man skulle kunna betrakta vilket geografiskt område som helst och få liknande resultat. Den svenska gränsdragningen har inte alltid sett likadan ut och den kommer förmodligen att reformeras även i framtiden. Den nationella identiteten är en social konstruktion och alltså i första hand existerande som makt och inte som materiellt fenomen.
Avslöjandena som Researchgruppen och Expressen gjorde i december 2013 om kommentarsfälten, visar att ett relativt litet antal skribenter står för en väldigt stor andel av kommentarerna på forum som Avpixlat, FriaTider men även på SVTdebatt. Retoriken och påståendena i många av kommentarsfälten verkar ofta bestå av liknande fraser som återupprepas av flera.
Det är i stort sett samma uttryck och begrepp som repeteras av många, likt papegojor. Ganska ofta med identiska ordföljder. Denna företeelse kanske kan bero på att dessa kommentatorer skulle kunna ha läst exakt samma skrämselpropaganda, framställd och formulerad efter strikta mallar. Det förefaller även som att den granskade gruppen personer automatiskt litar blint på de myter och vandringssägner som bygger på lögnaktigt framställd statistik om bl.a. de påstått gigantiska ‘kostnaderna med massinvandringen’.
Det kan vara en indikation på att individer i den gruppen riskerar att bli farligt likriktade och mest bara dunkar varandra i ryggen. Kanske riskerar de att hetsa fram varandra till än värre formuleringar.
Vilka är det egentligen som är PK?
När liknande fraser och uttryck används ofta och återupprepas av många i en grupp, blir de till deras interna jargong, vilket ger de orden en sammanhållande verkan. Argumentens utformning i sig kan bli till en sorts ”bevisning” för gruppens medlemmar att de delar ideologi och ‘hör hemma’ bland de andra i en samstämmig konsensus. Deras åsikter, begrepp och nedvärderande omdömen de skriver om alla andra utanför deras grupp, blir till deras form av Politiska Korrekthet i deras egen specifika umgängeskrets.
Det konstigaste av allt är kanske att det finns en grupp som rutinmässigt kallar traditionella nyhetskanaler nedsättande för ‘PK-media’ och vägrar lita på dem. Medan de omedelbart verkar ta till sig alla uppgifter och påståenden som står skrivet med uppenbart främlingsfientlig ‘PK-jargong’ på grovt vinklade ‘nyhetskanaler’ på Internet. Märkligt nog verkar en del lita blint på det som ‘sanningen’ – helt okritiskt.
Jag gissar att en hel del av dessa personer inte har fått tillräcklig träning av sin förmåga att tänka kritiskt, granska texter i massmedia med ett skeptiskt förhållningssätt. Beteendet verkar tyda på att få läser flera, fristående, oberoende källor och att de inte utvecklat förmågan att skapa helt egna argument och åsikter. Är det kanske en uppgift som grundskolan behöver jobba mycket mer med?
Argumentationsgreppet som vanligtvis kallas för halmdocka eller halmgubbe är oftast felaktig logik. På engelska heter det ”straw man”.
Halmgubbeargumentation går till ungefär så här; en person använder ditt argument, eller en liten del av det, som utgångspunkt, men blåser upp det helt ur proportion, utvidgar det så att det blir extremt, överdrivet, hypotetiskt eller fånigt (för att de enklare ska kunna bemöta dig).
Ett klassiskt exempel på denna argumentation är då någon säger att den vill ha förbud mot t.ex. pornografiska foton i tidningar och böcker. Åsiktsmotståndare kan då till exempel ta till följande halmgubbe: ”Jaha, så du tycker vi ska börja bränna böcker eller bibliotek?”
En halmgubbe används alltså vanligtvis för att visa andra hur absurt ditt argument är, så man därigenom kan förlöjliga din logik och hur ologiskt du resonerar. Om du väljer att fortsätta den diskussionen, blir du så att säga tvungen att bemöta sådant som inte var ditt argument ifrån början, utan någon annans medvetet eller omedvetet felaktiga tolkning av ditt ursprungliga argument.
Avväpna argumentet
Det är lätt att falla i fällan och börja bena ut detaljerna och slösa bort tid på att försöka bemöta kritik mot sådant som du inte påstått. Men det går att avväpna om du svarar ungefär:
”Lägg inte andra personers ord i min mun.”
Försök alltid att påvisa att det du skrivit var din åsikt och att din åsikt inte förändras för att någon annan feltolkat det du skrivit. Du kan till och med välja att artigt avsluta hela diskussionen om du känner för det, det ingår i din yttrandefrihet.
Detta är en artikelserie, där vi avser förklara många förekommande argumentationsfel som syns i debatter och kommentarsfält. Följ taggen Argumentationstips eller Logik och länka gärna till motargument.se (t.ex. denna artikel) när du inser att någon försöker använda respektive argumentationsfel.
Det sägs ibland att nationens grund är stammen och familjen.
Höganäs på den tiden ”nedre” och ”övre” var idenititeter huggna i sten.
Jag håller med om att stammen en gång var grunden för mänsklig samvaro. Men historien visar att vi gradvis höjt oss ÖVER stamtänkandet.
Det tragikomiska är att de nationella rörelsernas argument om nationen faller om man tittar på hur nationerna uppstått. De är inte huggna i sten precis, de nationer vi har.
På medeltiden fanns inget fosterland och ingen nationalstat.
Det fanns östgötar som kände sig annorlunda än västgötar, och svear som var annorlunda än götar, etc etc… Som det står i de gamla landskapslagarna. Om någon från samma landskap dödas, straffades man med dödsstraff, men dödades en från annat landskap fick man böta några daler!
På något sätt har vi utvecklats bortom detta och hittat en gemenskap mellan landskapen i Sverige.
Fast den utvecklingen är ganska ny. På 1970-talet mobbades jag för att jag var skåning och bodde i Stockholm. Skåningar var dumma, för intelligenta, lata och feta och smala och korkade och smutsiga och renlighetsivrande, och pratsamma och tysta. Ja, kort sagt haglade fördomarna om sådana som var som mig.
Denna sorts rasism-liknande mobbning har minskat de sista decennierna.
Det här är intressant eftersom den utveckling vi haft INOM Sverige är något vi borde studera och lära oss av när vi tittar på mänskligheten idag.
Det var värre på min morfars tid. Då fanns det ännu fördomar kvar mellan folk i Skåne. Mellan vikenråttor och höganäsare och båda två och helsingborgare. För att inte tala om Bjuv-ungarna. I min morfars generation var fortfarande gemenskapen inom regionen starkare än någon annan identitet. Och inte bara regioner INOM ett län eller landskap, utan även i så små enheter som byn och staden. Och i de GRUPPER man identifierade sig med i byn eller staden. I Höganäs, där han kom från, var det slagsmål mellan de som bodde i Höganäs nedre och Höganäs övre. Och det var svårt för en snickare pojke att gifta sig med en gruvarbetarflicka. Det var att gå UTANFÖR gruppen.
Men på något sätt har samhället under de senare århundradena lyft sig ÖVER denna stamgemenskap. Att vi enbart kunnat prata om en nation eller ett s k fosterland, är stort nog. Fosterlandet skapades genom att folk såg det gemensamma intresset i så vitt skilda kulturer som den skånska och den uppländska – till exempel.
Ja, idag ser vi inte det som vitt skilda kulturer, men skulle du frågat en 1600-talsbonde skulle du fått se att det sågs som vitt skilt. Och än mer skilda var stånden från varandra.
Ja sannerligen. Kunde man få en smålänning och en skåning att lyfta blicken över stamtänkandet och se det gemensamma i deras mänsklighet – och svenskhet – så kan man givetvis få svenskar att lyfta blicken och se det gemensamma i HELA mänsklighetens utveckling idag!
Feltänkandet nationalisterna begår är att tro att nationen är en naturlig grund som funnits där sen evigheters evighet.
De har fel! Nationen, fosterlandet, är en skapelse! Något vi satt samman av enheter som sågs som VITT skilda av kultur, seder, bruk, utseende och historia.
Nationen är lika mycket som socknen, häradet, landskapet, regionen eller området och klassen utslag av revirtänkande och av ”samhörighet med de nära oss”. Det är bara att det där begreppet ”revir” och ”nära oss” har ändrats med seklen. Det vi lägger in i begreppet ”nation” idag är vad folk la in i begreppet landskap eller härad för några sekler sen. Det är mänskliga skapelser och som sådana stadda i ständig utveckling och förändring.
Precis som det idag finns olika nationer och olika kulturer, så fanns förr ännu mindre stamkulturer. Det var det som gjorde att till och med olika östgötar hade svårt att se sig som en enhet, än mindre kunde de då se en samhörighet med en smålänning eller en tysk! Det var det som gjorde att en gruvarbetarpojke som dejtade en fiskarflicka i Höganäs kunde pryglas av fiskarflickans vänner så sent som på 1900-talet. Så vad är egentligen mer naturligt än att säga: som man kunde skapa en enhet (nation/fosterland) av Sverige så kan vi göra det av mänskligheten också?
Kanske inte just nu. Inte över en natt. Men definitivt kan vi ha det som mål och börja sträva dithän redan nu.
En personlig reflektion från manifestationen mot rasism i Västerås, den 4 januari 2014. /Malinka Persson Redaktör för Motargument.se
Det var stor uppslutning på Fiskartorget utanför stadshuset i Västerås, när runt ett tusental människor samlats för att tillsammans gå upp på stan och höra på både politiska och religiösa tal, samt musik och annan underhållning. Bland annat var gycklargruppen TRIX där och sträckte sig högt över alla andra, med sina styltor.
Jag blev lite blödig och tårögd när jag lyssnade på talarna som pratade om tolerans och alla människors lika värde. Det hade jag inte förväntat mig – jag är inte särskilt blödig som person. Roger Haddad, riksdagsledamot för Folkpartiet (som tidigare också har skrivit om romer för Motargument), talade om vardagsrasism och det är det bästa tal jag hört honom framföra. Det enda jag reagerade på var när det pratades om kampen. Jag har väldigt svårt för grupperingar som pratar om sig själva eller andra som befann de sig i underläge. För mig är det naturligt att alla befinner sig på samma nivå. Kampen är för mig… obegriplig och ett gammalt begrepp som behöver omformuleras och anpassas till tiden.
Roger Haddad, Folkpartiet
Det är så mycket folk. Av någon anledning hade jag inte föreställt mig det. Visst finns det skummisar i publiken – längst fram står det ett par, tre äldre män som ser ut att ha förtärt en aning för mycket alkohol i sina dagar, och en av dem ropar att det är såna som Roger Haddad man ska skylla på för allt som är fel. Tack och lov verkar ingen bry sig nämnvärt, och en av arrangörerna talar lite med dessa män och får dem att åtminstone hålla sig någotsånär tysta.
Jag och min hund Ella tog bussen ner på stan, och det första vi ser när vi kliver av är en polisbil med hund, som kommer från polisstationshållet. Det är rätt hög närvaro på polisbilar, vilket känns betryggande. När jag var tonåring var det mycket tjafs mellan vänsterfolk (framförallt) och nazisterna som hängde här då, men idag verkar rasisterna ha lyst med sin frånvaro. Jag märkte dem inte, i alla fall.
Hela manifestationen pågår i ungefär en och en halv timme, allt som allt. Under den tiden hinner vi samlas vid Fiskartorget, promenera upp till Sigmatorget och lyssna på musik och tal, samt applådera och ropa högt när talarna hyllar mångfald och tolerans. Jag blir glad när jag tänker på hur många människor sådana här frågor faktiskt verkar spela en större roll för, och hur många som trots allt engagerade sig såhär pass.
Det gör att i alla fall jag känner mig taggad att se till att Motargument.se fortsätter att producera lättfattliga argument som vem som helst kan använda när man hamnar i en situation där någon kommer med rasistiska tankar, idéer och argument. Jag tror att den antirasistiska rörelsen som sådan har en tendens att bli alltför akademisk, alltför teoretiserad, vilket inte underlättar för den vanliga människan som vill dra sitt strå till stacken.
Så vänner – vänner över hela Sverige och överallt annars.
L åt oss göra underverk. =)
Min hund Ella och hennes kompis Boris som också följt med sin matte (min kompis) för att demonstrera.
Det är ett nytt år. 2014 kallas av vissa för ”supervalår” för att det är riksdagsval, landstingsval, kommunalval och EU-parlamentsval. Men, å andra sidan är det ett helt vanligt år. Ett år till med illa dold smygrasism, diskriminering och helt öppet grasserande rasism lite här och där i samhället.
Jag anser att alla har legitimitet att uttala sig emot och ta ställning mot diskriminering, främlingsfientlighet, näthat, rasism, hets mot folkgrupp, hatbrott, våld, våldtäkter osv. Jag finns inte i någon riskgrupp för något av detta – MEN, anser att samhället jag lever i, och som jag vill att alla ska kunna fortsätta leva i, blir betydligt sämre för alla av att det förekommer intolerans.
För allas vårt gemensamma samhälles – och för alla medmänniskors skull, känner jag att jag bör vara med och engagera mig på åtminstone något sätt därhelst jag kan och orkar. Jag är medgrundare till Motargument.se där jag började som amatör och nybörjare. Under månadernas gång har jag lärt mig massor av mina medmänniskor. Min personliga ambition har länge varit att lära mig så mycket som möjligt, inom många olika områden, och jag önskar att åtminstone några av Motarguments läsare har kunnat lära sig någonting av de fler än 600 artiklar vi publicerat sedan starten i september 2012.
Motarguments gemensamma mål och vision har alltid varit och kommer att fortsätta vara att ständigt försöka ge fler medmänniskor lite mer på fötterna – så att några fler i samhället ska kunna ta olika diskussioner när de hör något de känner de måste reagera emot i sin närmiljö. Ingen av oss begär att våra läsare ska lära sig alla siffror, statistik, fakta – vi bara önskar att ni minns var ni läst något viktigt, så att ni kan nämna till era åsiktsmotståndare: ”Det där har jag läst helt andra fakta om. Vi kan väl tillsammans kolla upp på nätet hur det egentligen ligger till?”
Du behöver inte vara med i en antirasistisk organisation. Det finns inte bara en (1) ”antirasistisk kamp” eller ”rörelse”, utan många olika. Länkar till några av dem finns uppräknade i en länklista i menyn här ovan. Och i ett öppet, demokratiskt samhälle bör det finnas många olika rörelser, av olika slag, i en mångfald.
Jag anser att antirasistiska rörelser bör försöka jobba, på flera olika sätt, och använda sig av många olika metoder och verktyg. De kan välja att arbeta var för sig eller att samarbeta tillsammans med andra, samtidigt och parallellt på många olika nivåer och alla platser i vårt gemensamma samhälle. Så länge som vi är många som säger tydligt NEJ till rasism och våld – kan alla försöka vara med och bidra med vad var och en av oss kan, vill och orkar göra.
I SD-kuriren gör den Sverigedemokratiske riksdagsmannen Richard Jomshof lite märkliga uttalanden angående Expressens senaste avslöjanden om de anonyma näthatarna som bl.a. är från hans eget parti.
Efter att Jomshof talat om partiets etiska riktlinjer och hur viktigt det är att SD:s medlemmar följer dessa riktlinjer, så kallar han de främlingsfientliga och rasistiska uttalanden som hans partikollegor gjort på hatsajterna för ideologiska övertramp?
Då det uppenbarligen verkar finnas medlemmar som på fullt allvar tror att man kan företräda en linje officiellt och en helt annat när man tror att man är anonym, i detta fall i kommentarsfälten i sociala medier. Det går naturligtvis inte, om nu någon trodde det. Jag tar för givet att det kommer att få konsekvenser i de fall ideologiska övertramp har skett.
Lite märkligt att från en företrädare för ett parti vars ideologi i grunden är rasistisk höra att ideologiska övertramp förekommit?
Jomshof anser för övrigt i sin artikel i SD-kuriren att de uppgifter som framkommit i Expressen nu de senaste dagarna, är ganska ointressanta, om man sätter in dem i ett större sammanhang?
För det andra är uppgifterna ganska ointressanta om man inte sätter in dem i ett större sammanhang. Till exempel bör man ställa sig frågan hur det ser ut på andra debattsidor på nätet, men också hur det ser ut i övriga partier. Det sistnämnda är viktigt. Låt mig exemplifiera; i valrörelsen 2006 påstod EXPO att omkring tio procent av Sverigedemokraternas kandidater var dömda för något brott. Detta fick ett stort genomslag i media, som gjorde allt för att använda uppgifterna till att smutskasta Sverigedemokraterna. Många av oss, däribland undertecknad, försökte då påpeka att uppgifterna är ganska ointressanta om man inte sätter in dem i ett större sammanhang.
Jomshof försöker göra en jämförelse med hur det ser ut på andra debattsidor på nätet och hos andra partier när det kommer till rasism och näthat, och tycker därmed att det är ganska ointressant vad SD och dess företrädare står för. I ett större sammanhang då naturligtvis.
Om vi då skall jämföra med, i ett större sammanhang, hur det ser ut på andra debattsidor och hos andra partier, så är det väl, i ett större sammanhang, ganska tydligt att just SD-politiker är ganska så överrepresenterade både i brottssammanhang och att SD-anhängare är det på vissa ”debattsidor.”
Att Jomshof dessutom försöker jämställa hat- och rasistsajterna Avpixlat, Exponerat och Fria Tider som vilka andra ”debattsidor” som helst på nätet, visar ju enbart på att han ”i ett större sammanhang”, verkar anse att den rasism som hans egna partikollegor ger uttryck för på dessa ”debattsidor” är ointressant.
Man blir inte längre förvånad över hur framträdande SD-”politiker” likt Jomshof, nu också försöker ta på sig offerkoftan och genom diverse artiklar försöker förringa sina partikollegors klavertramp genom att skylla på att media endast är ute för att smutskasta dem.
Något som SD:s politiker och dess anhang i sammanhanget förbiser är det faktum att med den ideologi de bär med sig och den främlingsfientliga och rasistiska politik de står för, så får de finna sig att bli granskade av media. För inget annat parti i Sveriges riksdag för en sådan politik.
Sveriges gränsdragningar genom historien.
Det var stor uppslutning på Fiskartorget utanför stadshuset i Västerås, när runt ett tusental människor samlats för att tillsammans gå upp på stan och höra på både politiska och religiösa tal, samt musik och annan underhållning. Bland annat var 
