Kategoriarkiv: Krönikor

Krönikor

SD och kristna värderingar, eller som Fan läser Bibeln

Sverigedemokraterna framhåller ofta och gärna att deras parti värnar om de kristna värderingar som vi historiskt har i Sverige. Men om man skärskådar SDs förhållande till Kristendomen och dess värderingar blir det lätt problematiskt.

När man läser SDs principprogram inleds det med att klargöra att partiet är ett icke-konfessionellt parti som gillar religionsfrihet, så länge det är kristendomen som har företräde. Inga andra religioner, särskilt islam, bör vare sig synas eller höras. För SD är kristendom vad som är den svenska själen. Det är grunden till vår kultur och identitet, enligt SD alltså.

Sverige är och har varit kristet land. Men problemet med SD är att partiet varken har en aning om vad kristendom är eller vad kristna värderingar betyder i vardagen.

Förre riksdagsledamoten Erik Almqvist säger rakt ut att han inte är kristen och det förklarar ju en hel del, för det var inte speciellt kristet att plocka upp järnrör på stan för att använda mot en okänd.

Flera SD-politiker jag har talat med säger sig inte riktigt veta om de är kristna eller ej.

Allt det här är väl ungefär som det är i de flesta andra partier, en mix av troende och ateister. Men förutom KD är det bara SD som framhåller kristna värderingar som något exceptionellt viktigt.

Inom SD kan man skönja tre olika falanger. En del vill ha en helt sekulär stat och slippa all religion (ibland även ta bort religionsfrihet ur grundlagen. Några vill även förbjuda religion).

Andra är typiskt gammaltestamentliga, hämnd, pöbelvälde, lynchmobbretorik: öga för öga, tand för tand.

Den tredje gruppen vill ha tillbaks ”sunda, kristna, svenska, moraliska: Nya Testamentet-värderingar” in i förskolan och i hemmens ”uppfostran”.

Problemet är att den sista gruppen uppenbarligen helt har missuppfattat kristendomen. De har missat att Jesus tillbringade sina första år i livet som flyktingbarn i Egypten. Jesus sa ”Älska din nästa ty hon är som du”. Missat att Jesus förespråkade något som i dag mest kan liknas vid socialism. Jesus som sade: ”Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.”

Grunden i de kristna värderingarna är människokärlek. Jesus förespråkade alla människors lika värde. Hans grundsyn kom ifrån de som kom före honom, och om man nu är troende, från Gud. Så även som gammeltestamentlig SD-anhängare är man helt åt skogen fel ute angående invandrarfrågan.

Det är bara att läsa 3 Mosebok 19:34:

”Främlingen som bor hos eder skall räknas såsom en inföding bland eder, du skall älska honom såsom dig själv; I haven ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är HERREN, eder Gud.”

Mitt förslag till SD om de ska bli minsta lilla trovärdiga är att skippa det där med kristna värderingar. För SD är så långt ifrån kristenhet och dess värderingar som satanisterna också är.

Krönikor

Ang REVA, inre gränskontroll och den migrationspolitiska överenskommelsen (1)

Gästinlägg av Jakop Dalunde (Mp), del ett

Mot bakgrund av debatten kring REVA, inre gränskontroll och den migrationspolitiska ramöverenskommelsen mellan Miljöpartiet och regeringen tänkte jag försöka bidra med lite perspektiv. Texten blir lång, men detta är en komplex fråga som kräver sin utläggning.

Modernisera Sverige; Maria & Peter
Miljöpartiet de gröna / Foter.com / CC BY-NC-ND

Först en innehållsförteckning. Under min tid som språkrör för Grön Ungdom så var jag adjungerad till MPs riksdagsgrupp, partistyrelsen och dess arbetsutskott – därmed var jag delaktig i processen inför den migrationspolitiska ramöverenskommelsen, efter valet 2010. Men sedan jag 2011 avgick som språkrör för Grön Ungdom så har jag ingen formell koppling till MPs partiledning eller de migrationspolitiska förhandlingarna – även om jag fortfarande har viss insikt.

Nåväl. När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen så fanns det en befogad rädsla för att Sverige skulle få samma utveckling som andra länder – Danmark exempelvis – där främlingsfientliga partiers närvaro i parlamenten lett att etablerade partier tagit efter deras politik och retorik.

Vi ville undvika att hela det politiska debattklimatet skulle förskjutas i en rasistisk riktning genom att ta små, men ändå viktiga steg i motsatt riktning och göra politiken mer human. Vi ville möta främlingsfientligheten med det enda den inte tål: mer öppenhet, mer humanism.

För att ställa Sverigedemokraterna off-side inleddes därför en diskussion med regeringen om att samverka kring migrationspolitiska frågor. Bättre att regeringen förhandlar med riksdagens migrationsvänligaste röst än lyssnade på den motsatta.

Denna diskussion mynnade ut i att Miljöpartiet och regeringen den I mars 2011 enades om en ramöverenskommelse som skulle vara ett underlag för migrationssamarbetet under resten av mandatperioden.

Ramöverenskommelsen innehåller generella skrivningar om inriktningen för samarbetet och rådande lag, men också konkreta åtgärder för en mer human politik som till exempel att rätten till familjeåterförening ska stärkas och att papperslösa ska få rätt till vård och skolgång.

Men ramöverenskommelsen är inte i sig en lagtext för riksdagen att godkänna och heller inget regleringsbrev för myndighet att följa. Den har inte i sig någon juridisk kraft. Den är underlag för löpande förhandlingar mellan MP och regeringen – inte för tjänstemän på myndigheter av olika slag.

Kring detta verkar det råda ett stort missförstånd, så jag upprepar det igen.

Alla reformer som finns beskrivna i texten måste – för att bli verklighet – förhandlas fram genom lagändringar, utredningar eller uppdrag till myndigheter.

Det är inte på något sätt så att ramöverenskommelsen ger regeringen carte blanche att göra vad den vill. Den ger inte heller MP makt att stoppa regeringen från att göra sådant vi tycker är dåligt – som rasprofilering i inre gränskontroller. Den är ett underlag för förhandlingar – varken mer eller mindre.

När det gäller vissa frågor har förhandlingarna burit frukt. En fjärde migrationsdomstol inrättas – vilket innebär kortare handläggningstider och därmed kortare tid av ovisshet för asylsökande. Papperslösa kommer få skola och vård – en reform som lös med sin frånvaro i den rödgröna migrationsöverenskommelsen inför valet 2010.

På andra områden går förhandlingarna allt för långsamt, som exempelvis att förändra bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter – så att fler, inte minst barn, som har bott i Sverige länge eller behöver vård här ska få stanna i Sverige.

Vi har heller inte fått igenom någon amnesti, utan de som har fått avslag på sin asylansökan kommer även fortsättningsvis att avvisas.

(Fortsättning följer)

Krönikor

REVA- en reva i ett demokratiskt samhälle.

REVA är inget annat än en stor blödande reva i ett samhälle som jag vill tro är solidariskt och demokratiskt. Ett samhälle där vi inte dömer människor efter utseende och där vi tar emot människor i behov av hjälp. REVA är ett resultat av en hårdare flyktingpolitik i ”Fort Europa” och främlingsfientliga politiska partiers framgång. I takt med rasism och fördomar växer det ”vita” folket sig starkare, och folket som har ett ”utländskt” utseende, eller för att inte säga är ”icke-vita” blir förföljda och utsatta.

Life in the Dark!
VinothChandar / Kids Photos / CC BY

Det var journalisten Linda Stark som kom REVA i Sverige på spåren, när hon fick i uppdrag att undersöka varför papperslösa i Malmö uteblev från förutbestämda träffar hos bland annat läkare.

De uteblir för att de jagas. I tunnelbanan, på gator, i bussar och i affärer. Papperslösa, de som alltså inte befinner sig i Sverige lagligt.

Hur mår en person som saknar ”rätt” att vara här? Vad är det för något hen gömmer sig för, flyr ifrån? Hur kan det komma sig att små papperslösa barn är så rädda för poliser, att när de får syn på en polis, kissar ned sig av rädsla. Vad har de genomlevt i sina hemländer?

Dessa är frågor som jag förmodligen kan få någon sorts svar på, men aldrig komma i närheten av att förstå. Jag kan inte förstå det eftersom jag har papper. Eftersom jag inte har levt i krig och våld. Eftersom jag inte varit rädd för att bli mördad eller våldtagen varje dag jag vaknar.

REVA — ingen vill ta på sig ansvaret för de order som har utfärdats till polisen, ordern om att intensifiera jakten på papperslösa genom att identifiera dem på gator och i tunnelbanan.

Hur identifieras då en ”papperslös”? Hur många gånger frågar polisen ut fel person?

Egentligen är det emot lagen att stanna människor utan misstanke om brott. Det är även olagligt och otäckt att polis stannar och frågar ut en person enbart för sitt utseende. För det måste väl vara utseendet som väcker misstankarna hos polisen?

Mörkt hår? Slöja? Mörk hud? Trasiga kläder? Bruna ögon? Talar annat språk? Ja, det är väl så poliser måste jobba för att stoppa papperslösa?

För de stoppar väl ändå inte sådana som jag? Med fräknar, blont hår och kritvit hud?

Jag förstår att det krävs papper för att befinna sig här i Sverige, förstår också att det finns väldigt många som befinner sig här olagligt. Enligt Migrationsverket är det ca 12 000 ”papperslösa” människor som ska utvisas, de har koll på ca 7500 av dem, men resten har ”gått under jorden”.

Jag hade nog försökt göra samma sak. Hade jag kommit ifrån krig och förödelse, och fått besked om att tvingas återvända, hade jag gömt mig och hoppats på att ingen skulle hitta mig. Hade jag haft familj så hade jag försökt att gömma dem med. Jag tror att det inom varenda levande människa finns något som kallas överlevnadsinstikt. När överlevnaden då är hotad, tror i alla fall jag, att lagar för mig hade spelat mindre roll än själva livet.

Så, 12 000 människor ska ut och hem till länder i krig och förödelse. Eller hem till länder, som kanske inte är i krig och förödelse, men där de på något sätt är otrygga. Migrationsverket säger att det är viktigt att få ut dem för att få plats med nya asylsökanden. Ut med människor som har det svårt, och det kommer ständigt nya människor som har haft det svårt. Nya människor som, om de inte får stanna, kanske tar tillfället i akt och flyr, lever i landet utan papper.

Hur värdigt är det? Att leva i ett land man inte kan ta del av. Att ständigt vara rädd att någon känner igen en, att polisen dyker upp, att man kanske blir sjuk och behöver vård. Låta bli att söka vård eller hjälp när man behöver i rädsla att bli upptäckt. Ett liv i ständig panik och skräck.

De papperslösa, de som lever ett utsatt liv och ett liv i skräck, blir nu ändå mer utsatta då polisen fått ”order” om att öka insatserna för att hitta dem.

Hur det än är, så är REVA ett totalt misslyckande i ett samhälle där vi jobbar mot fördomar. Ett samhälle där vi strävar efter att människor ska vara lika mycket värda — oavsett etnicitet, kön, kroppsfunktion, sexuell läggning, religion m.m.

Det är en insats där polisen är tvungen att använda sig av olagliga metoder för att identifiera eventuellt papperslösa människor. Där polisen är tvungna att gå på sina egna fördomar och andras om hur en papperslös person ser ut.

En hetsjakt. Förföljelse. REVA — en skam för ett solidariskt samhälle och ett tecken på att demokratin fått ett stort blödande sår som bottnar i fördomar och rasistisk politik.

Krönikor

En nations karaktär

Gästinlägg av Marco Helles

Sverige kommer inte att bli ett bra land att leva i för någon av oss i framtiden om vi inte gör det till ett bra land för varenda en av oss. Det är inte de framgångsrika som definierar ett lands karaktär utan hur landet behandlar och bemöter sina minst lyckosamma invånare. ”Equal in dignity” – jämlika i värdighet – är fortfarande vår största utmaning.

King Carl XVI Gustaf at National Day 2009
Bengt Nyman / Foter.com / CC BY

En god vän omformulereade detta till  ”Sverige kommer att bli ett bra land att leva i för oss alla i framtiden om vi gör det till ett bra land för varenda en av oss. Det är hur landet behandlar och bemöter sina minst lyckosamma invånare som definierar dess karaktär. ”Equal in dignity” – jämlika i värdighet – är fortfarande vår största utmaning. Vi har en möjlighet att möta den tillsammans.”

Det var USA:s Theodore Roosevelt som i ett tal, 1912, sa liknande: ”This country will not be a permanently good place for any of us to live in unless we make it a reasonably good place for all of us to live in.” Jag skulle stryka ”reasonable”. Det ska vara gott att leva för alla.

I nationalistisk yra hyllar vi våra hjältar. Det är möjligt att vi behöver dem för självkänslans skull. Hjältarna inom idrotten, de framgångsrika musikerna, våra författare, våra innovatörer inspirerar oss och ger oss en känsla av framgång. Vi jämför oss med andra. När våra hjältar misslyckats är det katastrof, fiasko, skandal och skam. Är vår självkänsla så bräcklig? Vad är det som definierar en nations karaktär och framgång?

Det finns andra hjältar som kämpar i det tysta. De verkliga vardagshjältarna. De som trots motstånd, svåra ekonomiska förhållanden och under stora personliga uppoffringar för andras skull gör våra liv bättre (många av dem lever under hot, spott och spe). Deras kamp gör att vi alla får ett bättre liv. Varför skulle inte deras strävan kunna definiera vår nations karaktär? Att den nationella självkänslan får ett boost genom värderingar, beteenden och övertygelsen om mänskliga rättigheter för alla? Att stoltheten kommer från en ödmjuk värdighet och inte från brösttonerna mot andra? Att det här är ett land där självkänslan byggs upp av respekt för varandra? Att de minst lyckosamma kan leva ett bra och värdigt liv?

Sverige är i en märkbar brytningstid. Är detta ett land för alla, eller är detta primärt ett land för människor av den rätta sorten? Vad kommer att definiera vår karaktär om några decennier? Kommer alla, det vill säga var och en, kunna leva ett bra liv här.

Om det vore sant, skulle vi ha mycket att vara stolta över.

Krönikor

Människovärde versus ekonomi

Det är bedrövligt att man ens kan komma på tanken att fråga sig vilka människor vi har råd att ha i vårt samhälle. Jag läste nyligen en debattartikel av Kent Revedal där han diskuterar debatten angående assistans för personer med funktionshinder, och där kostnaderna ställs mot människovärdet.

Det finns stora likheter i de diskussioner och samtal som förs om både personer med funktionshinder samt personer av utländskt ursprung (det vill säga; invandrare). På precis samma sätt likställer man ett större antal individer till en massa och placerar etiketter ovanpå dessa, så att man tryggt och säkert kan plantera dem i en ekonomisk kalkyl.

Snyggt och prydligt.

Mazzali:
MAZZALIARMADI.IT / Foter.com / CC BY-SA

Jag förstår viljan och behovet att vilja ha saker och ting, fysiska eller abstrakta, snyggt placerade i prydliga rader. Det känns tryggt. Men när man glömmer bort människan eller människorna som gömmer sig bakom de här siffrorna eller bokstäverna i en mapp på datorn eller en pärm i bokhyllan… då har man halkat av vägen och kommit ganska snett.

För om ni är intresserade av en hemlighet så kan jag berätta att alla siffror har en människa bakom sig. En enskild individ med ett alldeles eget namn, en egen identitet, egna föräldrar, syskon, kusiner, barn, make/maka, sina egna erfarenheter, kunskaper, sätt att se världen, kanske ur ett religiöst, politiskt, filosofiskt eller annat spännande perspektiv… det kan vi inte veta på förhand.

Det är bedrövligt att vi ska leva i ett samhälle som värderar siffror och prydlighet högre än människorna som bor i samhället självt. Likaså att vi alla ingår i en stor, grå massa av liv som på det stora hela ingen bryr sig om. Det är förskräckligt att vi inte ser längre än näsan räcker och normaliserar allt vi känner till, allt vi känner igen… resten är onaturligt på ett eller annat sätt, och stoppas därför ihop till en prydlig pappershög på ett prydligt skrivbord, in i en prydlig pärm i en prydlig bokhylla i ett prydligt kontor.

Min önskan är att alla främst respekterar varandra. Människor får ha olika åsikter. Men det vore fantastiskt om vi kunde ta och komma ihåg att vi alla trots allt är människor. Människor av kött och blod. Med önskningar och drömmar. Med familj och vänner. Ett liv. Ett liv värt mer än hudfärg, kultur, eventuella funktionshinder, religion…

Ett liv med outsägligt större värde än världens alla gemensamma resurser.

Krönikor

Horribel argumentation emot rasism

Gästinlägg av Fanny Åström

Jag läste detta inlägg hos A sorta mission om folk som argumenterar emot Sd/rasism (två ord som beklagligt ord börjat användas som synonymer) med att prata om hur bra Ibrahimovic är. Jag har flera problem med detta, dels det som tas upp i texten om att de som säger så fortfarande upprätthåller en skillnad mellan vi och dom och därför intar approachen ”invandrare är inte som vi, men vi kan acceptera dem ändå” typ.

Zlatan Ibrahimović
prettyfriendship / Foter.com / CC BY-SA

Ett annat problem jag har med det är hur folk alltid ska hålla på och argumentera med så kallat goda exempel. Tänk om vi inte hade haft framstående ”invandrare” (jag åsyftar här snarare alla som kan komma att uppfattas som invandrare, snarare än de som verkligen har invandrat) i Sverige? Hade det då varit okej med rasism? Jag menar, till exempel personer som söker asyl i Sverige har ofta tunga trauman i bagaget och detta kommer troligen att leda till att de har det jävligt mycket svårare för sig i livet. Om man ska se det rent krasst så är det nog en samhällsekonomisk förlust att ta emot asylsökande, i alla fall bra mycket dyrare än att ta emot arbetskraftsinvandring, eller ännu bättre: än att låta dem vistas olagligt i landet och smörja kugghjulen genom att jobba för orimligt låg löner på någon lunchrestaurang.

Dessutom är det ju knappast så att Åkesson vill kicka ut samtliga med utländskt påbrå. Jag tror till exempel att hen tycker att det är utmärkt att vi har Ibrahimovic. De som hen och övrigt pack i det där partiet har något emot är knappast ”duktiga” invandrare som ”anpassar sig” och blir framgångsrika, det hen har något emot är de som kostar pengar och ställer till bråk.

Nu är det såklart så att denna inställning till ”invandrare” som andra klassens medborgare som måste sköta sig bättre än ”svenskar” skadar alla ”invandrare”, men det är fortfarande inte så retoriken ser ut och därför blir det tyvärr lite av ett slag i luften.

När en argumenterar emot rasister med argument som att vi ”tjänar på invandringen” så har vi accepterat grundpremissen att invandringen är något som vi måste tjäna på. Det är att spela på deras planhalva och att acceptera reducerandet av människor till pengar, kostnader och inkomster.

Så länge vi bedömer människors värde utifrån hur de presterar så kommer vi inte att skapa en vettig invandringspolitik. Anledningen till att jag vill ha fri invandring är inte att jag tror att Sverige som land kommer tjäna på det (med detta inte sagt att vi inte kan det) utan att jag anser att människovärdet står över de eventuella vinster eller förluster vi kan tänkas göra på det hela. Därför är jag helt ointresserad av att tala om invandringens eventuella kostnader eller vinster, vilka ”invandrare” som visat sig vara en tillgång och så vidare och så vidare. Det är banne mig inte relevant, för värnandet om människovärdet måste sträcka sig utanför detta.

Alltså det är skitbra att folk vänder sig mot rasism, men även argumentation för en bra sak kan vara helt horribel och dessutom bidra till att stärka världsbilden som rasismen grundar sig på.

Krönikor

Vem är rädd för Jimmie Åkesson?

Bild

krakor_om_akesson_3

Krönikor

En antirasistisk vision

Tony Fischer Photography / Foter.com / CC BY

Det tal Martin Luther King höll den 28 augusti 1963 är nog en ultimat dröm för de flesta av oss. Ja, jag kan förstås inte svara för de som är främlingsfientliga eller på annat sätt intoleranta, men för min del känns det som en våt dröm för antirasister.

Den Sverigedemokratiska ”visionen”

Det Sverigedemokraterna eftersöker med sin politik är ett Sverige utan inflytande utifrån, utan människor vilka SD själva anser stå utanför den svenska gemenskapen, historien, kulturen och så vidare. De önskar sig ett svenskt ”folkhem” som mer eller mindre försvunnit sedan decennier tillbaka. Sverigedemokraterna vurmar för den gamla världen i ett romantiserat sken utan att förstå konsekvenserna av att anamma samma livsstil i dagens samhälle.

Detta är inte en vision. Detta är en utopi.

En utopi, till skillnad från en vision, är en dröm. Det är en dröm om en värld så osannolik att den troligen aldrig kommer att kunna uppnås utifrån de förutsättningar som finns.

En antirasistisk vision

För oss är antirasism att våga drömma om ett samhälle där vi alla klarar av att leva tillsammans på lika villkor.

Positiv Antirasism, s. 16 (Daniel Poohl, Alex Bengtsson, Expo)

Det finns många sätt att bygga en vision på. Martin Luther Kings vision och dröm byggde på hans önskan om ett bra liv för sina barn. Den vision som presenteras i boken Positiv Antirasism bygger på tolerans mer än något annat. Jag tror att varje gruppering, varje organisation som jobbar med frågor som handlar om invandring och integration bör ha en gemensam vision och ett gemensamt mål. Det underlättar oerhört för det arbete man gör. Att vara för känns ofta roligare och mer positivt än att hela tiden vara emot något.

Missförstå mig rätt. Jag menar inte att vi behöver skratta och vara glada varje gång vi ger oss in i en debatt med en person vars åsikter skiljer sig radikalt från våra egna, men vi kan försöka underlätta för oss själva så att vi inte går ned oss i hur tungrodda och komplexa sådana här frågor ändå kan vara.

Om vi då ska vara för något i stället för emot – vad är vi då för?

För min personliga del finns det ett flertal saker jag är för.

  • Ökad tolerans, empati och förståelse för andras situation – vilket för mig i slutänden också innebär ökad bildning, framåtanda och vilja att utvecklas och förändras.  Vi lever i ett samhälle där allting går väldigt fort; att stagnera innebär att hamna långt efter resten av världen.
  • Att ingen exkluderas ur ett offentligt samtal – alla måste få höras, men en debatt ska också föras med respekt för andras åsikter och ståndpunkter.
  • Att vi alla jobbar gemensamt för att invandringen och främst integrationspolitiken ska fungera i praktiken, vilket även innebär att undersöka hur den som invandrar till Sverige vill bli mött och vilken hjälp och vilket stöd denne vill ha, oavsett anledning att komma hit.
  • Att en mänsklig nyfikenhet om människors bakgrund inte ska ses som rasism – om jag är intresserad av vart någon kommer ifrån vill jag kunna fråga om det utan att ses som ointelligent eller rasist.

Jag tror det är svårt för många människor i olika grupper som jobbar med (och mot) rasism att formulera sig kring en och samma vision. Däremot så vore det ju läckert om vi alla kunde sträva åt ungefär samma håll. Både när det gäller det vi är för och emot.

Krönikor

Därför är Avpixlat en hatsajt

Gästinlägg av Janne G

I sin rapportering om brott berättar Avpixlat nästan enbart om muslimer och invandrare. Men i det riktiga Sverige begås majoriteten av brotten av svenskar! Inte för att svenskar är särskilt brottsbenägna, utan av det enkla skälet att svenskar är i majoritet i Sverige. Det är inte konstigt att majoriteten av folket begår majoriteten av brotten. Av detta syns dock ingenting på Avpixlat. Det är ingen överdrift att säga att brotten i Avpixlats bedrägliga skenvärld bara begås av invandrare (eller politiska motståndare till Sverigedemokraterna!). Här listar jag samtliga brottsrelaterade rubriker från Avpixlat 2013-02-23 fram till klockan 21:25:

  • Svensk tjejbloggare hotad och hatad av halal-muslimer
  • Intervju: Dömd för gatuköksmordet förnekar all inblandning
  • ‘Muslim Patrols’ skrämmer iväg britter från stadsdelar
  • Muslimska trakasserier mot judar – dansk stöddemonstration mötte våldsamma AFA
  • Lars Hedegaard om mordförsöket

293 | NemesisI samtliga ovanstående inlägg pekas muslimer och/eller invandrare ut som brottslingar. Välj en annan dag, eller ännu hellre en hel vecka, så ser du att mönstret går igen.

Avpixlats rapportering om illdåd utomlands följer samma mönster som rapporteringen om brott begångna i Sverige: det är gott om rapporter om muslimers brott från hela världen… men på Avpixlat beskrivs knappt ett enda brott som begåtts av icke-muslimer.

När Avpixlat enbart pekar ut muslimer som brottslingar och krigshetsare så bedriver sajten ett aktivt svartmålningsarbete. När sajten dessutom låter bli att rapportera om andra gruppers brott så blir det uppenbart att Avpixlat är en renodlad hatsajt. Det är inte svårare än så. Det ligger därmed nära till hands att jämföra Avpixlats ”publicistiska” verksamhet med 1930-talets svartmålande och avhumanisering av judar.

Notera att jag ingenstans ovan säger att migration är problemfritt. Jag tar heller inte ställning för puckona på vänsterkanten som anser sig har rätt att misshandla fram demokrati. Jag stödjer varken mordförsök eller hot. Jag stödjer inte antisemitiska trakasserier. Det enda jag säger är att nyhetsurvalet är Avpixlats största lögn och att det är nyhetsurvalet som visar att sajten är byggd på hat!

@janmrg

PS: Retweeta gärna, följ mig gärna!
PPS: Nästa del heter ”Avpixlats redaktionella policy”.  Kommer om en vecka eller så.

—
Tillägg 1 2013-02-24 09.59:
Om det blir några bra frågor på ovanstående så kommer jag att besvara dem inom några dagar i en separat postning. Har hittills fått en fråga som jag kommer att besvara/kommentera.
— 
Tillägg 2 2013-02-25:

Trots att jag egentligen inte lämnat någon enkel väg att skicka in kommentarer på så har jag det kommit in ett par frågor som jag inte kan strunta i. Jag tar in dem här nedan.

Jag saknar källor till påståendet att majoriteten av begångna brott i Sverige begås av svenskar.
— Patrick H. (Frågan är något omskriven)

Denna till synes oskyldiga fråga skulle man lätt kunna ägna en avhandling åt. Jag fegar dock ut från den utmaningen och hänvisar istället till BRÅ:s rapport från 2005 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet”, diagram 2 på sidan 31. Av diagrammet framgår att 55 % av de polisanmälda brotten i Sverige under perioden 1997-2001 begicks av personer vars båda föräldrar är födda i Sverige. Detta är ett rätt hårt kriterium för vem som ska räknas som svensk; i den svenska tronarvingelinjen så är prinsessan Estelle den första som inte räknas som invandrare! Jag tycker att kriteriet är för hårt (skulle inte kungen vara svensk för att hans mor var född i Tyskland?) men den styrker ändå mitt påstående.

Mot bakgrund av den refererade statistiken ovan framstår det att Avpixlat är ute och cyklar när de skyller i stort sett hela brottsligheten på invandrare, och särskilt då muslimer. Avpixlat ljuger helt enkelt.

Researchgruppen gjort ett underhållande inlägg på detta tema. De visar att Johansson är det vanligaste namnet på brottslingar som dömts till fängelse i Sverige mellan 2009-03-01 och 2013-01-14!  Samtidigt uppmanar Researchgruppen oss att inte oroa alltför mycket om vi möter en Johansson. Deras inlägg är i mina ögon mer underhållande än sakligt. Det är en ofantligt rolig idé att använda rasisternas egen definition av ”utländsk härkomst” och dessutom använda samma typ av oseriösa glidningar och statistiska finter för att bevisa sin egen tes. Researchgruppen publicerar också det statistiska underlaget som de använt för att ta fram bilder, kul för den som är siffernörd.

Gammelmedia utelämnar ju konsekvent etnicitet, så det väger väl på sin höjd upp [att Avpixlat publicerar etnicitet]?
— Twittersignaturen @gothbarbie84, (Tillägget inom hakarna [] ovan är gjort av mig.)

Nej, det går inte att väga upp något på detta sätt. Om Avpixlat varit intresserade av att motarbeta exempelvis kvinnomisshandel så hade de publicerat namn och bild på Sven Svensson i Svenljunga när han spöat på sin fru. Det gör inte Avpixlat. Sajten publicerar – som jag redan varit inne på – bara namn på utlänningar, muslimer och politiska motståndare sina brottsrapporter. Man måste därför dra slutsatsen att Avpixlat är en hatsajt.

 

Krönikor

Några ord i den "Sverigevänliga" debatten

Avpixlat, Nationell Idag och andra ”medier” som står Sverigedemokraterna och andra s.k. ”nationella partier” nära använder ett likartat språk. Andreas Meijer håller på att undersöka några av orden på sin blogg. Vi publicerar några av dem här.

Vad jag tänkte gå igenom var några ord och begrepp som är rätt vanliga i det språkbruk som finns, främst i kommentarsfält, och i vilket syfte de används. Jag har läst en del men är långt ifrån någon expert. Har du tips på fler ord/begrepp så kan du meddela mig (gärna med vad det betyder/står för). Trevlig läsning.

Batikhäxa: En kvinna (vanligtvis, även om män kan tillskrivas karaktärsdragen av en batikhäxa) som är politiskt korrekt, gärna vänster (även om hon har en hög inkomst) och är kritiskt till sociala orättvisor. Batik är en färgningsteknik från Java, vilket skall avspegla batikhäxans kläder. Ordet häxa är, historiskt sett, vanligt förekommande för att beskriva kvinnor med övernaturliga krafter, vilka är ett hot mot ”vanliga” människor. I Sverige pågick en jakt på häxor, som skulle dödas på grund av detta påstådda hot, under främst 1600-talet och kan benämnas ”Det stora oväsendet”. Syftet med att kalla någon batikhäxa är att sätta ett nedvärderande epitet på personen, som för tankarna till en skrämmande gammal kvinna med konstiga kläder. Således ett maktmedel.

Israel - Waiting in a cafe
Werner Kunz / People Photos / CC BY-NC-SA

Kulturberikare/berikare: Har använts av tyskar sedan första världskriget (då ”kulturträger”). Hitler använder samma ord i Mein Kampf för att benämna judar och andra kulturer. Benämningen har börjat användas i debatten i Sverige under senare år och avser, liksom i Nazityskland, de som kommer hit med främmande kultur för att ”berika” den inhemska (ironiskt och nedvärderande menat). Detta uttryck är också riktat direkt till människor med annan etnisk bakgrund än Svensk och är inte ett systemkritiskt begrepp. Skillnaden skulle vara om kritik framfördes rörande något specifikt för någon specifik kultur (exempelvis det abortmotstånd som håller på att vinna än mer mark i Europa).

Kulturmarxism/kulturmarxist: En teori som grundar sig i att vilja åskådliggöra maktstrukturer i samhället. Inom och mellan ex. familj, kön, etnicitet, kulturell identitet etc. Benämningen har fått nytt liv under senare års debatter, främst från högergrupper i USA som menar att kulturmarxismen är den dolda agenda som syns genom politisk korrekthet och multikulturalism. Alla som är PK eller främjar ett heterogent kultursamhälle kan benämnas som kulturmarxist. Nedlåtande och används ibland för att få det att framstå som att vissa människor (gärna feministiska förgrundsfigurer) vill göra en höna av en fjäder (en fjäder som inte ens finns). Motståndare till kulturmarxism menar ofta att maktstrukturerna skall vara som de är och att det inte är något som behöver (över)analyseras djupare.

PK (Politiskt Korrekt): Det finns flera olika definitioner på begreppet. De som inte vill förknippas med PK brukar mena att det innefattar att följa den rådande debattrenden, för att skapa fördelar för sig själv. En annan benämning är att den som är PK använder språkbruk, politik, idéer och beteende för att minska sociala och institutionella konsekvenser på grund av: kön, etnicitet, kultur, sexuell läggning, religiös tro, ideologisk uppfattning, funktionsnedsättning, ålder, etc. Vilket skulle göra att den som är politiskt inkorrekt vill något annat. I kontrast finns den politiska inkorrektheten, vilken istället skall vara en inställning som inte är hindrad av sociala/politiska normer (det är ok att bete sig lite hur som helst). Att mena att någon är PK är tänkt som en kritik mot att denne är stöpt i en social mall, där sociala normer är ett hinder för fritt tänkande. Jag som gärna ser mig som PK tolkar det dock som att jag har vanligt hyfs och bemöter mina medmänniskor med respekt.

Sjuklövern: En benämning som används på alla riksdagspartier (som en enhet) utom SD. Syftet är att sammanbinda dessa som en grå massa som alla tycker samma sak, och framför allt, inte är invandringskritisk. Kan användas för att skapa distinktionen ”vi” och ”dem” (är ni inte med oss så är ni mot oss). En retorik som verkar fungera bra eftersom det säger att alla andra partier är lika dåliga och att det bara finns ett parti som vill genomföra en förändring (till det som SD nu vill förändra till).

Skäggbarn: Används för att benämna, främst ensamkommande, barn som är så stora att de skulle kunna anses vara vuxna. Bestämmelserna gäller barn och ungdomar upp till 18 år. Vidare kan asyl ges av andra humanitära skäl. Kritiken skulle kunna göras mot de bestämmelser som rör dessa barn/ungdomar, som ofta inte flytt av egen vilja utan blivit ivägskickade av familjen (en tanke som inte riktigt finns med i debatten), men benämningen skäggbarn kan göras för att avhumanisera barnet och sprida signaler som riktar in sig på fusk eller felaktigheter i systemet. Ensamkommande personer kan ha lämnat mycket bakom sig, för att sedan bli behandlat i vårt system (som inte är så glatt som diverse medier vill påskina), oavsett ålder.

Colorful Muslim Family
Jim Boud / People Photos / CC BY-NC-ND

Sverigevän/sverigeälskare: En person som älskar Sverige. Här går det att dra det hela lite längre, vilket ofta görs. Det räcker inte med att älska Sverige utan en bör direkt ogilla alla som inte är svenskar, eller som har en tanke som kan tolkas som ”mångkulturellt positiv”. Då är en inte en sverigevän, utan en sverigefiende/sverigehatare. En av de mest kända sverigefiender som figurerar (främst i kommentarsfält) är Fredrik Reinfeldt och en annan är Erik Ullenhag.

Yttrandefrihet: Jag har tidigare skrivit om yttrandefrihet och här kommer begreppet i förhållande till nätdebatten. När det gäller ”sverigevännernas” syn på yttrandefrihet så skall den innefatta alla. Utom de som kritiserar dem. Då kan något nedsättande ord (PK, batikhäxa etc.) vara på sin plats för att beskriva denna person. Vissa sidor raderar sådant som inte går i lag med den rådande normen på sidan, vilket kan tyckas märkligt av ”yttrandefrihetens försvarare”.

Andreas Meijer
Läs mer om detta ämne på Andreas Meijers blogg